Sara Gille

Fru talman! Vänsterpartiet har i över hundra år beskrivit sig som ett parti som står på kvinnors sida. Men när man granskar dess historia och agerande ser man ett genomgående mönster. Det har konsekvent stött regimer, rörelser och ideologier som begränsat kvinnors frihet, både i ord och handling.

Historiskt försvarade Vänsterpartiets föregångare kommunistiska diktaturer som Sovjetunionen, Östtyskland, Kina, Nordkorea, Kuba och Vietnam. Det var regimer där kvinnor saknade grundläggande rättigheter. Under decennier kallade man dessa stater för ”folkdemokratier”, trots att de i praktiken kontrollerade kvinnors kroppar, val, arbete och liv.

Vänsterpartiet har också hyllat regimer som de i Nicaragua och Venezuela, där kvinnors rätt till fri abort, yttrandefrihet och rörelsefrihet är starkt inskränkt. Enligt Svenska Dagbladet har partiet via sina internationella samarbeten under nästan två decennier kanaliserat omkring 12,5 miljoner skattekronor till samarbetsprojekt med icke-reformerade kommunistpartier och auktoritära regimer världen över.

Fru talman! Bland mottagarna finns partier i Vietnam, Filippinerna och Colombia. Det är miljöer där kvinnor varken har rätt att organisera sig fritt eller protestera mot övergrepp.

Samma ideologiska blindhet ser vi i Vänsterpartiets agerande i dag. Partiets tidigare riksdagsledamot Lorena Delgado Varas, vald på Vänsterpartiets lista, har fortsatt den traditionen i modern form. Hon har burit palestinasjalen i riksdagen i strid med talmannens regler, deltagit i aktivistiska aktioner mot Israel och använt sitt riksdagsuppdrag till att driva utrikespolitiska kampanjer om Gaza snarare än svenska kvinnors frihet.

Hon har dessutom delat antisemitiskt material på sociala medier med texten The Zionist Jews control the world, vilket ledde till polisanmälan för hets mot folkgrupp och hennes uteslutning från partiet. Men detta skedde först efter långvarig tystnad och passivitet från Vänsterpartiets ledning.

Ledamoten har även hållit torgmöten med fokus på Gaza och västvärldens skuld, men hon har aldrig lyft fram frågan om de kvinnor som lever under religiöst och patriarkalt tvång i Sverige.

Fru talman! Burka och niqab används i flera länder – som Iran, Afghanistan och Saudiarabien – för att dölja kvinnor och kontrollera deras beteende. FN:s kvinnokommitté har slagit fast att sådant tvång är könsdiskriminering, och Europadomstolen har bedömt att stater får begränsa heltäckande slöjor för att skydda jämställdhet och öppenhet. Trots det har Vänsterpartiet konsekvent motsatt sig varje försök att förbjuda burka och niqab i svenska skolor och i offentliga verksamheter.

Fru talman! Det är djupt problematiskt att ett parti och en ledamot som påstår sig värna kvinnors rättigheter gång på gång ställer sig på samma sida som dem som inskränker dem. Vänsterpartiet har stått på fel sida i historien förut och fortsätter tyvärr att göra det även i dag.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag påminner om ämnet för interpellationsdebatten.)

Fru talman! Det vi ser i Sverige i dag är en medveten strategi från främmande makter som använder religion som verktyg för makt och inflytande.

Iran, Turkiet och Qatar har tre helt olika regimer men samma mål att använda religion för att styra lojalitet och påverka samhällsutvecklingen i en religiös riktning.

Fru talman! Det är en pågående islamisering av vårt land. När regeringar och myndigheter har varit rädda för att tala klarspråk om islamism har extremistiska krafter fått växa i det tysta.

Regeringen hänvisar till den nya lagen om statsbidrag och till den pågående utredningen om utländsk finansiering, som ska redovisas 2026. Men, fru talman, för varje år som går cementeras nya strukturer, nya lojaliteter och nya beroenden. Vi ser hur offentliga medel fortfarande riskerar att gå till samfund som främjar segregation, könsseparatism och religiös lydnad framför svensk lag.

Sverigedemokraterna kräver total transparens i fråga om trossamfundens finansiering, förbud mot utländska donationer och ett tydligt system för att kunna dra in stöd till aktörer som bryter mot demokrativillkoren.

Vår lojalitet ligger inte hos religiösa ledare eller utländska regimer. Vår lojalitet ligger hos det svenska folket och det fria och sekulära Sverige. Sverige ska aldrig styras av religiösa intressen – varken från Teheran, Ankara eller Doha.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten för en mycket angelägen interpellation och även tacka justitieministern för svaret. Men jag måste säga som det är: Det svar vi fick speglar den svenska naivitet som har gjort att detta problem har kunnat växa under så många år.

Säkerhetspolisen har i sin öppna årsbok konstaterat att Iran, Ryssland och Kina utgör de tre största säkerhetshoten mot Sverige. Säpo har dessutom beskrivit hur Iran bedriver underrättelseverksamhet mot exiliranier i Europa och hur religiösa och kulturella mötesplatser används för att identifiera, övervaka och påverka oppositionella.

Ändå har Iran kunnat använda en svensk moské, Imam Ali Islamic Center i Järfälla, Nordens största shiamuslimska församling, som plattform för underrättelseverksamhet. Det är Säpos egen bedömning. Denna moské har tusentals medlemmar och stor symbolisk tyngd. När en sådan institution används av främmande makt handlar det inte längre om individer – det handlar om Sveriges säkerhet.

När religion används för att kartlägga oppositionella och påverka opinionen är det inte längre religionsfrihet utan ett hot mot vårt fria samhälle.

Fru talman! Redan 2017 avslöjade Dagens Nyheter att imamer i minst nio svenska moskéer rapporterade till den turkiska statens religionsmyndighet Diyanet om vilka som var regimkritiska i Sverige. Samma år invigdes den stora moskén i Malmö, med 30 miljoner kronor i finansiering från Qatar och med Qatars viceminister för religiösa frågor på plats.

Detta är tre olika regimer med ett gemensamt mönster: att genom religion skaffa politiskt inflytande, skapa lojaliteter och kontrollera diasporor.

Fru talman! Detta är politisk islam som används som verktyg för statlig påverkan. Det är en långsam men tydlig islamisering, där främmande makter utnyttjar vår öppenhet för att flytta fram sina positioner.

Säkerhetspolisen har varnat för att regimer som Iran och Turkiet systematiskt arbetar med diasporaorganisationer för att påverka svensk samhällsdebatt. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har i flera rapporter påtalat att religiösa miljöer kan utnyttjas som kanaler för radikalisering, propaganda och informationspåverkan. Och Brå har lyft fram behovet av att myndigheter samordnar sina granskningar när det gäller religiösa aktörer med möjliga kopplingar till extremism.

Trots dessa varningssignaler har svenska myndigheter fortsatt att betala ut bidrag till organisationer som i praktiken främjar värderingar som strider mot jämställdhet, yttrandefrihet och demokrati.

Men det är inte för sent. Regeringen gav först i maj 2025 en utredare i uppdrag att se över ett förbud mot utländsk finansiering av trossamfund med koppling till religiös extremism eller främmande makt. Det är ett viktigt steg, men det finns mycket kvar att göra.

Vi kan respektera tro, men vi kan aldrig acceptera att tron används som politiskt verktyg mot vårt eget land.

Fru talman! Svensk demokrati måste skyddas även mot dem som gömmer sig bakom bönemattor och minareter.

Fru talman! Ja, vi har religionsfrihet i Sverige, men det betyder ju inte att det får ge ett skydd för förtryck. Var går gränsen mellan frihet och förtryck?

Burka och niqab handlar inte om tro. Det handlar om kontroll. Vad sänder det för signal till de kvinnor som kämpar för sin frihet här i Sverige när staten inte vågar säga nej till symboler för kvinnlig underkastelse?

Jag skulle vilja fråga ministern om hon verkligen tycker att det är förenligt med svensk jämställdhetspolitik att kvinnor döljs helt i offentligheten – ofta under socialt förtryck.

Fru talman! Flera europeiska länder har valt att säga ifrån. Frankrike, Belgien, Österrike, Nederländerna, Danmark, Bulgarien och Schweiz har redan infört förbud mot heltäckande slöjor i offentliga miljöer. Tyskland och Norge har delvisa förbud inom utbildning och myndigheter. Nu har även Portugals parlament röstat för ett förbud som ger böter och fängelsestraff för den som tvingar någon att bära plagget.

I Sverige däremot har ingen tydlig markering gjorts, trots att dessa plagg ofta används som symboler för kvinnlig underkastelse och segregation. Religionsfrihet får aldrig användas som ursäkt för att blunda för kvinnors ofrihet.

Avser jämställdhetsministern att i likhet med andra europeiska länder ta initiativ till ett förbud mot heltäckande slöjor i offentliga miljöer?

Herr talman! I dag lever många kvinnor i Sverige under hot, kontroll och ekonomiskt beroende. Att lämna en våldsam relation är en ofta livsfarlig process, och samhällets skydd räcker inte alltid till. Skyddade boenden är fulla. Stödet är ojämnt, och rättsväsendet saknar ofta uppföljning.

Det är ett misslyckande för staten när kvinnor som söker skydd inte får det stöd som de faktiskt behöver. Jag skulle vilja fråga statsministern: Hur ser regeringen på behovet av att stärka det statliga ansvaret för skyddet av våldsutsatta kvinnor, och vilka konkreta åtgärder kommer statsministern att vidta för att ingen kvinna i Sverige ska tvingas stanna kvar hos sin förövare på grund av rädsla eller ekonomiskt beroende?

Herr talman! Ja, vi har rätten att avstå från tro, likaväl som vi har rätten att ha en tro. Men trots det finns det skilda badtider. Trots det finns det skilda sovtider för flickor och pojkar i förskolan. Trots det finns också slöjan i förskolemiljön. Det kan vara så att personal trycker på och ser till att slöjan är på. Detta kan ske dels för att de själva vill det, dels för att de är rädda för föräldrarnas påtryckningar.

Ministern pratar om anmälningsplikten och allting kring den. Det är jättebra, men kontrolleras det? Detta sker ju ändå i Sverige, trots att vi har anmälningsplikt. Trots att vi har alla de här reglerna och lagarna finns problemet. Vi ser helt enkelt att det fortgår ändå.

Sedan skulle jag vilja stanna vid det här med slöjförbudet. Liberalerna har inte varit för slöjförbud förut. Detta är någonting nytt. När medlemmar i Liberalerna har väckt frågan och lagt fram förslag till stämmorna har Liberalerna röstat emot. Jag tycker att det här är väldigt intressant. Men jag skulle fortfarande vilja veta: Kommer ministern att driva på för ett slöjförbud i förskolan och skolan? Vad anser ministern kring den biten? Det är det jag helst skulle vilja veta. Jag önskar bara ett svar rakt upp och ned. Kommer ministern att göra det – ja eller nej?

Herr talman! Ja, vi gör väldigt mycket. Jag är jätteglad för att vi äntligen har en regering som tillsammans med Sverigedemokraterna gör väldigt mycket inom det här området.

Jag vill svara ministern på det här med att de är skyldiga att anmäla. Ja, så är det, men tyvärr är det inte allihop som faktiskt gör det.

Sedan vill jag också trycka på att vi har något som heter religionsfrihet. Det är rätten att ha en tro, men också rätten att slippa ha en tro. När barn så unga som i förskoleåldern har slöja på sig anser jag inte att de har valt det själva, utan det är påtryckningar från familjen och så vidare.

Jag skulle vilja ställa en fråga till ministern om det här. Sverigedemokraterna har varit väldigt drivande i frågan om slöja inom förskola, skola, offentliga miljöer och så vidare men inte fått någon respons. Jag har också väckt den här frågan vid många tillfällen gentemot just Liberalernas företrädare i talarstolen men inte fått gehör. Men nu har ju KD gått ut med det här om slöjförbud, och vi har fått höra av Liberalerna att de tycker att det är bra. Jag skulle vilja veta vad ministern anser om slöja inom förskolan. Anser ministern att det är fel? Kommer ministern att göra någonting åt det? Ser ministern att det är ett problem med slöja i förskoleåldern? Den biten skulle jag väldigt gärna vilja ha ett svar på.

När skolan inte sätter några gränser legitimerar man kontrollen av flickorna. Flickorna lär sig att de ska kuvas redan från barnsben. Det här är någonting som vi i Sverige bidrar med i skolan. Men skolan ska vara en frizon. Skolan ska helt enkelt stå för jämställdhet, undervisning och ingenting annat.

Sedan vill jag också trycka på att barns rättigheter skiljer sig väldigt mycket åt beroende på var i landet de bor. Rättigheterna hänger helt enkelt på vilket postnummer barnen har, vilket är anmärkningsvärt.

Vi har barnkonventionen att rätta oss efter. Vi har Istanbulkonventionen att rätta oss efter. Vi har väldigt många lagar och regler. Barnkonventionen är svensk lag sedan 2020. Den ska skydda mot skadliga traditioner och gäller även religiöst motiverade begränsningar i skolan. Vi har i bagaget allt det här som vi måste rätta oss efter, men ändå sker detta i landet om och om igen.

Återigen: Jag skulle jättegärna vilja höra från ministern om slöjan och slöjförbud inom skolan och offentliga miljöer. Den biten skulle jag väldigt gärna vilja att ministern utvecklade lite mer.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Vi vet att regeringen och ministern tillsammans med Sverigedemokraterna gör mycket inom det här området. Det är jättebra. Men problemet kvarstår fortfarande, och det handlar inte om enskilda fall. Det är statens ansvar att försvara barnens frihet. Men här brister det.

Skolan ska vara en fristad, och det är den i många fall. För barn som lever med hedersnormer och har det livet hemma kan det kännas som en fristad att få komma till skolan. Men tyvärr är det inte så för alla elever. I skolan kan det nämligen också finnas påtryckningar om att upprätthålla hedersnormerna.

I skolan ska det handla om kunskap, frihet och jämlikhet – ingenting annat. Den ska vara fri från religiösa och ideologiska påtryckningar. Ändå hör vi gång på gång om skolor som påverkar ungarna. Man ska ha rätt att utvecklas som individ utan påtryckningar och oberoende av familjens bakgrund, kultur och tro. Skolan ska representera staten och de svenska värderingarna, inte hemmet och inte släkten.

Tyvärr är hedersnormer ett av de mest underskattade hoten mot barns frihet i Sverige i dag. År 2024 granskade Skolinspektionen 28 skolor med konfessionell inriktning. På över hälften av dem, herr talman, fann man brister när det gäller frivillighet och att undervisningen inte vilade fullt ut på vetenskaplig grund.

Nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck uppskattade 2023 att omkring 240 000 barn lever med hedersnormer, och det begränsar deras frihet. Det är ofattbara siffror.

Enligt läroplanen och skolplanen ska skolan vara icke-konfessionell, precis som ministern själv säger. Skolans verksamhet ska vila på vetenskaplig grund. Det är inte en tolkning. Det är en lag, och den ska upprätthållas.

Undantag med hänvisning till religion och kultur ska inte ske. Ändå ser vi att det sker runt om i landet. Vi hör det gång på gång om skola efter skola. Det kan till exempel handla om särskilda badtider. Senast hörde jag om en skola i Huddinge som hade särskilda badtider för flickor och pojkar och könsseparerad undervisning; flickorna behöver inte vara med på sexualundervisningen och så vidare. Detta försvagar inte bara skolans auktoritet utan även tilltron till jämlikheten som princip. Skolan viker sig för religiöst förtryck.

Den här lagen gäller alla. Den gäller inte bara vissa personer. Men så har det blivit. Flickor hindras från att delta i undervisningen på lika villkor.

Vi ser också slöjan redan i förskoleåldern och påtryckningar när det gäller slöjan. Lärare hjälper även till att upprätthålla hedersnormerna och bidrar till det här. Skolan ska som sagt vara en fristad, men det ser vi inte i dag. Religiöst motiverade normer tillåts påverka vardagen i skolan. Det här är inte hållbart.

Jag skulle vilja avsluta med att fråga ministern på vilket sätt man kommer att agera mot skolor som tillåter religiösa och ideologiska påtryckningar som inskränker flickornas rätt till frihet och utbildning.

Herr talman! Vi vet att Hamas redan har logistiska nätverk i Europa och att terrorister tidigare använt civila transporter som täckmantel. Vi vet också att det sker när Europa i humanitetens namn öppnar gränser utan att tänka på konsekvenserna.

Bara i år har flera europeiska underrättelsetjänster varnat för ökad jihadistisk aktivitet och försök till infiltration via humanitära rutter. I Tyskland står Hamasmedlemmar inför rätta för att ha planerat attacker mot judiska mål och amerikanska intressen i Europa. Att då säga att Sverige inte utesluter att ta emot patienter från Gaza är ansvarslöst. Det handlar inte bara om vårdplatser utan också om nationell säkerhet.

Hur ska vi kunna veta vem som stiger av ett ambulansflyg på Arlanda? Hur ska vi kunna garantera att ingen utnyttjar medicinska evakueringar för att smuggla in personer med kopplingar till Hamas?

Herr talman! Svenska sjukhus ska aldrig någonsin bli en bakdörr för islamistisk infiltration. De ska vara trygga platser för patienter här i Sverige, för svenska medborgare. De ska inte vara en del av Mellanösterns konflikter. Vår sjukvård behöver vårdplatser, fler sjuksköterskor och fler läkare – inte fler uppgifter som hör hemma i en krigszon.

Jag vill avsluta med att fråga ministern om regeringen har gjort en konkret säkerhetsbedömning av risken för infiltration via medicinska evakueringar. Hur ser ministern på det faktum att Hamas redan har nätverk i Europa?

Herr talman! Sverige befinner sig redan i en vårdkris. Socialstyrelsen konstaterar att vi har omkring 2,1 disponibla vårdplatser per 1 000 invånare, vilket är en av de lägsta siffrorna i hela Europa.

Konsekvenserna ser vi varje dag: akutmottagningar som tvingas stänga på grund av personalbrist och patienter som skickas hem för tidigt därför att det inte finns plats. Vi har en vårdapparat som går på knäna, personal som sliter ut sig och människor som tvingas söka vård i andra regioner för att över huvud taget få hjälp. I det här läget framförs alltså krav från vissa partier och fackliga organisationer på att Sverige ska ta emot patienter från Gaza.

Nu har vi dessutom hört ministern själv bekräfta att regeringen inte utesluter detta. Tvärtom lämnar man dörren öppen trots att man samtidigt erkänner att det vore ”mycket komplicerat” och att svensk sjukvård redan är hårt pressad. Det är just den här sortens otydlighet som skapar misstro, för svenska folket hör budskapet: Det är möjligt att våra egna sjukhus ska ta emot patienter från Gaza samtidigt som äldre i Sverige nekas vård därför att resurserna inte räcker till.

Mellan Gaza och Sverige finns ett tjugotal länder, många med både närhet, resurser och kapacitet. Egypten, Jordanien och Turkiet har stora sjukhus och lång erfarenhet av att hantera krigsskadade. Ändå är det Sverige, ett land på andra sidan Medelhavet och med en vård i fritt fall, som förväntas öppna dörrarna, herr talman.

Nej, detta är inte solidaritet. Detta är att svika sina egna medborgare. Vi har svenska patienter som lever med smärta i månader för att de inte får den operation de behöver och patienter som dör i väntan på vård. Att i det läget flyga patienter från Mellanöstern till Sverige är inte humanism utan ett hån mot dem som har byggt upp och finansierat vårt välfärdssystem.

Herr talman! Gaza styrs av Hamas, en islamistisk terrororganisation som i decennier har spridit skräck, död, hat och allt sådant inte bara i Israel utan i hela västvärlden. Hamas har stått på både EU:s och FN:s terrorlista i över 20 år. Sedan 2007 har Hamas styrt Gaza med järnhand. Man har avrättat politiska motståndare, rekryterat barnsoldater, gömt vapen i skolor och sjukhus samt använt civila som mänskliga sköldar. Hamas hela strategi bygger på att förvandla civila miljöer till krigszoner. Det är denna organisation som i princip kontrollerar hela området, herr talman – och därmed också vilka som skulle kunna skickas till Sverige.

För oss sverigedemokrater är det glasklart. Svensk sjukvård ska i första hand gå till det svenska folket. Regeringen har redan skickat över 1 ½ miljard kronor i bistånd till Gaza. Det räcker. Det räcker! Svenska skattepengar måste i första hand gå till vård av svenska patienter. Jag vill därför fråga statsrådet: Kan regeringen garantera att svenska patienter inte kommer att få stå tillbaka för patienter från Gaza och att en svensk sjukvård även framöver ska vara för det svenska folket i första hand?

Fru talman! Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi faktiskt talar om orsaken till att samhället ser ut som det gör. Det är nämligen Socialdemokraterna styre som är grunden till detta. Man talade högt om feminism, men samtidigt gav man inte utsatta det stöd som de behövde – inte tillräckligt.

Den nuvarande regeringen, tillsammans med Sverigedemokraterna, har dock bytt riktning. Det tar tid att städa upp Socialdemokraternas röra, helt enkelt. Vi har stärkt skyddet vid kontaktförbud, infört möjligheter till elektronisk övervakning och höjt straffen vid upprepade överträdelser.

Vi har byggt en nationell modell för samverkan mellan polis, socialtjänst och brottsofferjourer. Stödet till kvinnojourer och skyddade boenden har förstärkts.

Det är först nu, under den här regeringen och med Sverigedemokraternas stöd, som kvinnors trygghet faktiskt tas på allvar. Sverigedemokraterna kommer att fortsätta driva på för ett Sverige där ingen kvinna tvingas bli lämnad ensam med våldet och där staten står på hennes sida, inte förövarens.

Fru talman! Det är jättepositivt att ledamoten visar intresse för frågan om kvinnor som tvingas lämna sitt hem på grund av våld i nära relationer. Men det är väldigt magstarkt av en socialdemokrat att ställa frågor om varför stödet brister när det var hennes parti som bar ansvaret när problemen växte.

Under Socialdemokraternas tid vid makten ökade nämligen våldet mot kvinnor. Andelen åtal sjönk, och stödet till skyddade boenden minskade. Jag var en av de drabbade kvinnorna under den tiden. Jag levde med en våldsam man under lång tid, något som jag har tagit upp flera gånger här i talarstolen. Vid flera tillfällen larmades polisen till bostaden. Jag fick ingen hjälp från vare sig socialtjänsten, polisen eller samhället. Detta skedde under Socialdemokraternas tid vid makten.

Först efter en lång tids kamp, när jag till slut lyckats lämna honom, beviljades kontaktförbud, men då hade eftervåldet redan börjat. I dag är det lättare att få kontaktförbud.

Jag vet hur det känns när förövaren försöker manipulera en, när ekonomin används som ett vapen och när förövaren försöker vända ett barn mot den egna mamman. Det är en verklighet som tusentals kvinnor delar, och den växte fram under en regering som kallade sig feministisk men som inte lyckades med det mest grundläggande, det vill säga att skydda kvinnorna från våldet.

Det här skedde under Socialdemokraternas tid vid makten. Då ökade antalet anmälda fall av grov kvinnofridskränkning, men färre ledde till åtal. Polisen saknade resurser, socialtjänsten gick på knäna och många kvinnojourer kämpade för att överleva.

Fru talman! Socialdemokraterna ignorerade samtidigt larmen om hedersvåld, trots upprepade varningar från både myndigheter och civilsamhället. Det är samma socialdemokrater som i dag frågar varför stödet brister. Som jag sa i början av mitt anförande: Det är oerhört magstarkt att kritisera den regering som städar upp efter en.

Den nuvarande regeringen har med Sverigedemokraternas stöd skärpt straffen för upprepat relationsvåld och överträdelser av kontaktförbud. Polisen har fått ökade befogenheter och fler elektroniska fotbojor för att snabbt kunna ingripa vid hot. Vi har tillfört mycket mer medel än tidigare regeringar i kampen mot våld i nära relationer och även mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Socialtjänsten har fått i uppdrag att samordna stödet till våldsutsatta så att kvinnor inte längre ska falla mellan stolarna när de försöker börja om i livet. Dessutom pågår ett arbete för att införa ett särskilt flyttstöd så att ingen kvinna ska behöva välja mellan fattigdom och otrygghet.

Det handlar om att bygga ett land där rättsstaten står på kvinnans sida och inte förövarens. Det är en stor skillnad mellan Socialdemokraterna och nuvarande regering.

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att svara ledamoten Sofia Amloh. Jag tror att hon helt enkelt har missförstått mig totalt; jag menade inte på ett positivt sätt att den tidigare regeringen har bidragit. Visst, den tidigare regeringen gjorde mycket men inte tillräckligt.

Jag skulle också vilja passa på att svara statsrådet: Nej, jag menar inte enbart trygghet. Det jag syftar på är att genus har tagit alltför mycket fokus från våldet. Det är det jag pratar om. Det läggs på tok för mycket fokus på ideologi och för lite på kvinnor som faktiskt behöver skydd. Det märks i skolor som får genuspedagogiska riktlinjer men saknar kunskaper om hur man faktiskt upptäcker hedersförtryck. Skolor behöver helt enkelt utveckla detta. Vi har också myndigheter som talar om könsidentitet men saknar resurser till kvinnojourer.

Fru talman! Det är bra att den nuvarande regeringen gör väldigt mycket. Vi har gjort jättemycket i kampen mot kvinnoförtryck, mot mäns våld mot kvinnor, mot hedersrelaterat våld och förtryck och allting, men vi har en lång väg kvar att gå. Så är det. Den radikala feminismen har fått ett på tok för stort inflytande, och det syns i hela samhället. Det är det den här interpellationen handlar om.

Jag vill tacka statsrådet för debatten och även säga tack till ledamoten Sofia Amloh för att hon försökte på sitt sätt.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag inte är förvånad över att ledamoten Sofia Amloh kritiserar min interpellation. Hon tillhör det parti som har bidragit till att det här samhället ser ut som det gör.

Det är en struktur som har vuxit fram under årtionden med ett vänsterfeministiskt inflytande, helt enkelt. Teori och ideologi tränger ofta undan praktiskt arbete. Genus och normkritik har blivit ledord, medan trygghet och resultat har hamnat i skymundan. Den radikala feminismen har fått ett alltför stort inflytande, och det påverkar allt från myndighetsspråk till politiska prioriteringar.

Fru talman! Under lång tid har jämställdhetspolitiken förvandlats till ett område där genusretorik och maktteorier styr mer än sunt förnuft och verklighet. Det märks i skolor och i myndigheter, som till exempel hellre talar om könsidentitet än kvinnors trygghet. Det märks i den offentliga sektorn, där ordet genus nämns oftare än ordet rättvisa. Det märks i skolor, där genuspedagogik fått större utrymme än undervisning om respekt och ansvar.

Men jämställdhetspolitiken ska handla om att skydda människor från våld och förtryck. Den ska handla om kvinnor som behöver skydd, om flickor som vill leva fria och om rätten att få leva utan våld och rädsla, inte om att bedriva ideologiska projekt. Men tyvärr, fru talman, har området under en lång tid formats av radikal feminism, som förvandlat jämställdhet till en plattform för teoretiska och identitetspolitiska experiment i stället för att vara en fråga om frihet, trygghet och ansvar.

Jämställdhetspolitiken ska handla om trygghet och inte så mycket om genus – det har blivit på tok för mycket genus här. Den ska handla om rättigheter. Den ska skydda de utsatta, men den fastnar i akademiska diskussioner om kön och makt.

Det har blivit en arena för vänsteraktivism där könsmakt, normer och genus tar fokus från flickors och kvinnors utsatthet. Det riskerar att underminera hela jämställdhetsarbetet.

Fru talman! Jag är jätteglad att vi har en regering som tillsammans med Sverigedemokraterna gör väldigt mycket på det här området.

Vi anser helt enkelt att jämställdhetsarbetet måste återföras till sin kärna – det handlar om kvinnors trygghet och frihet och om rätten att leva utan våld. Det är det fokus ska vara på, inte genus.

Varje krona som satsas ska mätas i hur mycket tryggare kvinnor blir, inte i hur väl den passas in i den radikala feminismens teorier.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga ministern: Avser ministern att se över den övergripande inriktningen för jämställdhetspolitiken för att säkerställa att statens resurser används till konkreta insatser för kvinnors trygghet och inte till att upprätthålla ideologiska strukturer som fjärmar arbetet från verkligheten?

Fru talman! Tack till ministern för svaret!

Vi vet att ministern så som ministern säger gör väldigt mycket tillsammans med Sverigedemokraterna i kampen mot prostitution, mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Det är en politisk vilja som länge har saknats under tidigare regeringar.

Samtidigt som regeringen arbetar väldigt hårt i de här frågorna ser vi ändå hur jämställdhetspolitiken i stort lite grann har tappat sin riktning. Den har nämligen tagits över av radikal feminism. Politiken har blivit mer styrd av genusideologiska perspektiv. Det har fått konsekvenser för hela området. Det gäller inte minst för Jämställdhetsmyndigheten, som har glidit bort från sitt ursprungliga uppdrag.

Myndigheten är ett exempel på hur radikal feminism har tagit kontrollen över det jämställdhetspolitiska fältet och gjort det till ett ideologiskt verktyg där genus och identitetspolitik prioriteras framför kampen mot våld, förtryck och kvinnors verkliga utsatthet.

Fru talman! Det som en gång handlade om kvinnors rätt till trygghet, frihet och självbestämmande har gradvis förvandlats till ett ideologiskt projekt där teorier om kön och makt får stå över verklighetens behov.

Vi ser att allt fler resurser går till och alltmer fokus riktas mot genus, könsmaktsteorier och normkritik på bekostnad av de konkreta insatserna som gör skillnad i människors och kvinnors liv. Kvinnor som lever under hot, flickor som hindras av hedersnormer och familjer som söker hjälp möts av teorier i stället för handlingskraft.

Fru talman! Den utvecklingen har gjort jämställdhetspolitiken abstrakt, fjärmad från verkligheten och svår att känna igen av dem som den egentligen är till för.

Det finns kvinnor i vårt land som varje dag lever med hot, rädsla och kontroll. Det finns flickor som aldrig får delta i idrott och som tvingas bära klädesplagg av religiösa skäl mot sin vilja. De kontrolleras av sina familjer och förväntas gifta sig med den som familjen bestämt sig för. Det är deras verklighet som fullt ut borde stå i centrum för svensk jämställdhetspolitik.

Samtidigt fortsätter Sverige att vara det land i Norden som har lägst andel fällande domar vid sexualbrott trots att lagstiftningen har skärpts. Mäns våld mot kvinnor ökar, hedersrelaterat våld fortsätter att förekomma och kvinnor tvingas gång på gång att fly från sina hem.

Fru talman! När skattepengar används till att finansiera genusutbildningar för myndigheter, könsneutrala toalettprojekt och språkliga vägledningar samtidigt som kvinnojourer kämpar för sin överlevnad har något gått rejält fel. Sverige ska inte ha en jämställdhetspolitik som främst gynnar aktivister, forskare eller ideologer.

Jag vill fråga jämställdhetsministern: Hur avser ministern att säkerställa att jämställdhetspolitiken återgår till sitt grundläggande syfte att skydda kvinnor från våld och förtryck och inte fortsätter att drivas av genusideologiska perspektiv som fjärmar politiken från verkligheten?

Fru talman! Vi har nyligen kunnat läsa om fruktansvärda situationer där dömda pedofiler har varit tränare för barn i svenska idrottsklubbar trots att föreningarna måste begära ut utdrag ur belastningsregistret.

Det är fullkomligt oacceptabelt att människor som begår sexuella övergrepp mot barn sedan får arbeta med barn. Sverigedemokraterna har sedan många år tillbaka pratat om ett offentligt pedofilregister likt den modell som bland annat USA och Kanada har. Vi vill också införa kemisk kastrering av pedofiler som begår sexualbrott mot barn.

Sverigedemokraterna gör tillsammans med regeringen väldigt mycket på det här området. Bland annat ska upprepade sexualbrott kunna leda till livstids fängelse, och det ska införas en tidsobestämd frihetsberövande påföljd för allvarliga vålds- och sexualbrott.

Min fråga går till justitieministern: Vad anser ministern är viktiga åtgärder i närtid för att säkerställa att vi får bort pedofiler från gator och torg?

Herr talman! Jag ska börja med att bemöta det som ledamoten Sofia Amloh sa.

Det Socialdemokraterna gjorde var helt enkelt inte tillräckligt. Det är vad det handlar om. Ni gjorde inte tillräckligt då ni regerade, Sofia Amloh. Det är viktigt att säga det tydligt: Socialdemokraternas politik kostade liv. Det handlar om kvinnor som aldrig fick det skydd de hade rätt till, barn som förlorade sina mödrar och familjer som krossades.

Den här regeringen har, med Sverigedemokraternas stöd, en helt annan riktning. Vi gör det som Socialdemokraterna aldrig förmådde göra fullt ut. Vi bygger ut skyddsplatskapaciteten och ger kvinnojourerna långsiktig finansiering. Vi tillför polisen resurser, och vi stärker deras kompetens. Vi skärper straffen så att återfall inte längre möts av symboliska påföljder. Vi kräver att riskbedömningar görs tidigt och att varningssignaler inte ska kunna ignoreras. Vi gör det Socialdemokraterna skulle ha gjort för länge, länge sedan.

Kvinnors trygghet kan inte vänta. Därför skulle jag vilja veta vilka former av uppföljning som ministern anser är mest ändamålsenliga för att säkerställa att kvinnor faktiskt får det skydd som de behöver i tid.

Herr talman! Det är väldigt intressant att sitta och lyssna på ledamoten. De här frågorna behövde nämligen tas upp redan under den tid då Socialdemokraterna satt vid makten. Det är dock bra att kritisera andra – självklart. Det är lätt för vissa att göra det.

Socialdemokraterna framställer det nämligen som att det under den tid de satt vid makten inte hände någonting. Det fanns inga fel alls, och det fanns inga problem alls. Faktum är att det var då utvecklingen gick i helt fel riktning.

Låt mig till exempel påminna om våren år 2021. På bara tre veckor mördades fem kvinnor av män de hade levt med. Detta väckte en enorm ilska och fick stor uppmärksamhet i hela landet – under Socialdemokraternas tid.

Trots dessa brutala mord och trots att kvinnojourer, forskare och polisen själva slog larm om systemfel hände nästan ingenting. Socialdemokraterna valde återigen att möta krisen med ord i stället för handling.

Polisen slog gång på gång larm om oförmågan att utreda, hjälpa och förebygga. Det var helt enkelt för svagt. Antalet poliser sett till invånarantal sjönk till bland EU:s lägsta – återigen under Socialdemokraternas tid.

Kvinnojourerna slog larm om underfinansiering, brist på platser och att personal gick på knäna. Socialstyrelsen visade att många av de kvinnor som senare mördades hade haft kontakt med myndigheterna, men de hade ändå inte något skydd.

År 2016 lanserade Socialdemokraterna en nationell strategi. Den presenterades med stora och fina ord, men den saknade uppföljning och verklig effekt. Kritiken från forskare, kvinnojourer och rättsväsendet var massiv. Ändå valde Socialdemokraterna att låta allt fortsätta som förut.

Herr talman! I dag ser vi en annan riktning. Den här regeringen, med stöd av Sverigedemokraterna, sätter faktiskt handling före ord. Vi har redan sett ökade satsningar på polisen och en tydlig styrning när det gäller specialkompetens inom relationsvåld. Vi bygger ut skyddade boenden. Vi säkrar deras långsiktiga finansiering, och vi stärker samverkan mellan polis, socialtjänst och vård.

Vi har skärpt straffen för grov kvinnofridskränkning och grovt barnfridsbrott. Detta borde ha skett för länge sedan. Vi driver på för att riskbedömningar ska göras redan vid första kontakten och att kontaktförbud ska kunna följas upp med elektronisk övervakning när risken är hög.

Herr talman! Vi ser också till att barn som bevittnar våld får ett starkare skydd och eget stöd – något som tidigare regering totalt ignorerade. Brottsoffrens trygghet ska alltid väga tyngre än förövarnas anspråk.

Jag skulle vilja fråga ministern vilka ytterligare steg hon ser som mest angelägna för att vi på allvar ska nå målet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

Herr talman! Det blir nästan teater att höra på er socialdemokrater. Ni hade åtta år vid makten. Resultatet av den tidigare regeringens passivitet ser vi nu. Människohandeln har kunnat växa, internationella ligor har etablerat sig i Sverige och kvinnor och barn utnyttjas på ett sätt som aldrig borde tillåtas i en rättsstat. Det är resultatet av er passivitet.

Nu har vi en regering som tillsammans med Sverigedemokraterna faktiskt gör skillnad. Vi städar upp. Vi har satt igång arbetet med en ny nationell handlingsplan som ska vara skarp, inte symbolisk. Vi har skärpt straffen för grova brott, gett tullen ökade befogenheter och satsat på fler poliser med rätt kompetens. Det är riktiga verktyg, inte tomma löften.

Herr talman! Sverige ska inte vara en marknad för de kriminella. Nej, offren ska få stöd, och förövarna ska mötas av hårda straff. Socialdemokraterna får gärna fortsätta att hålla sina anföranden om vad de tycker borde göras, men sanningen är att det är den här regeringen som faktiskt gör något för en gångs skull. Vi mäter politik i resultat: fler gripanden, fler fällande domar och fler människor som kommer ur exploatering.

Herr talman! Jag vill avsluta mitt sista anförande med att tacka statsrådet för ett gott samarbete.