Fru talman! Sara Gille har frågat mig hur jag avser att säkerställa att Jämställdhetsmyndighetens arbete fokuserar på kvinnors och flickors verklighet, om jag avser att reformera myndigheten så att den riktar resurserna mot konkreta insatser för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersförtryck och andra former av förtryck samt hur jag och regeringen kommer att följa upp att de resurser som satsas leder till resultat för kvinnors frihet och trygghet i hela landet.

Jag vill börja med att tacka interpellanten för frågan.

Att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel är fortsatt högt prioriterat. I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) konstaterar regeringen att hedersrelaterat våld och förtryck är ett allvarligt samhällsproblem och innebär att människor begränsas i sina liv och utsätts för påtryckningar och våld som syftar till att upprätthålla familjens eller kollektivets kontroll över individen. Det strider mot grundläggande värderingar och får aldrig accepteras.

Från och med den 1 januari 2026 övertar Jämställdhetsmyndigheten nationella uppgifter avseende hedersrelaterat våld och förtryck från Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck vid Länsstyrelsen i Östergötlands län. Överföringen är ett led i att renodla styrningen och organiseringen av arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck samt öka effektiviteten i statsförvaltningen. Samtidigt får samtliga länsstyrelser i uppgift att stödja och bidra till utvecklingen av regionala resurscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck genom en ändring i förordningen (2021:995) om länsstyrelsernas regionala arbete mot mäns våld mot kvinnor. Syftet med regionala resurscentrum är att alla som är eller riskerar att bli utsatta ska få specialiserat och likvärdigt stöd oavsett var i landet de bor.

I regeringens åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel 2024–2026 finns en stor mängd satsningar och åtgärder som görs på bred front på nationell, regional och lokal nivå. Arbetet har stärkts inom fyra särskilt prioriterade utvecklingsområden, bland annat ett lämnaprogram med åtgärder för att lämna destruktiva relationer och kraftsamling mot hedersrelaterat våld och förtryck. Regeringsuppdragen innehåller också krav på att resultat eller effekter av genomförda insatser ska återrapporteras till regeringen.

När det handlar om uppföljningen av arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck följer regeringen kontinuerligt upp jämställdhetspolitiken. Regeringen gör också vartannat år i form av en skrivelse till riksdagen en fördjupad uppföljning av nuvarande delmål sex om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Jämställdhetsmyndighetens rapport Dags att prioritera det våldsförebyggande arbetet (2024:9) ligger till grund för den senaste skrivelsen. Uppföljning av god kvalitet är en förutsättning för att bedöma genomförda insatser och politikområdets utveckling.

Regeringen har infört ett nytt sjunde jämställdhetspolitiskt delmål för att förebygga och motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Syftet är att ge området ökad uppmärksamhet och synlighet samt förbättra kunskapen för att detta våld ska upphöra. För det fortsatta arbetet har regeringen aviserat att den ska ta fram en långsiktig strategi för arbetet mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel samt tillhörande handlingsplaner. Sammantaget tar regeringen med dessa åtgärder krafttag för att öka effektivitet och fokus i arbetet framåt.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för ett ordentligt, utförligt och sakligt svar på interpellationen. Jag tycker nog att statsrådet också kunde kosta på sig att kritisera den ganska verklighetsfrånvända interpellation som interpellanten har initierat.

Fru talman! Om man läser interpellationen ser man att den börjar med att beskriva att jämställdhetspolitiken i Sverige under lång tid har kidnappats av en radikalfeministisk rörelse. Först och främst undrar jag på vilket sätt man menar att den har kidnappats och hur det har påverkat jämställdhetspolitiken i Sverige.

Såvitt jag vet är det socialliberala värderingar som har präglat svensk jämställdhetspolitik i många decennier. Det har också gjort Sverige till ett av världens mest jämställda länder. Reform efter reform har frigjort kvinnor i det här landet.

Det är värderingar som såvitt jag vet Sverigedemokraterna gärna tar i beaktande när de definierar svenska värderingar som vi ska värna. Det är svenska värderingar som skapats av jämställdhetsreformerna som människor väldigt ofta ska anpassa sig till. Här beskrivs det som att politiken har kidnappats av en radikalfeministisk rörelse.

Fru talman! Jag blir väldigt skrämd när jag läser interpellationen. Den beskriver en verklighet som jag inte ser. Ibland hör jag att Sverigedemokraterna inte beskriver den så. Det är reformerna som har skapat de svenska värderingar som vi ska försvara och upprätthålla. I det här fallet beskrivs det som att det inte är det. Jag undrar om Sverigedemokraterna menar att det inte är de socialliberala värderingarna för jämställdheten som i decennier har fått genomslag i svensk politik.

Om Sverigedemokraternas ideologiska kraft med stark högerkonservatism hade präglat det här landet hade vi antagligen inte ens haft rösträtt. Vi hade antagligen inte haft en föräldraförsäkring, hade inte tagit bort sambeskattningen och hade inte haft en samtyckeslag. Jag tror inte heller att vi hade haft en aborträtt om det varit den ideologin som hade fått råda.

Min fråga till interpellanten är: Vilka värderingar är det som vi ska försvara? Är det de socialliberala reformerna som har skapat det jämställda Sverige som vi är så stolta över att vara? Vad är det som har präglat svensk jämställdhetspolitik de senaste decennierna? Det är inte Sverigedemokraternas politik. Vilken politik är det som ska forma vad?

Jag vill ändå sticka in med att man här beskriver genusideologi som ett experiment som Jämställdhetsmyndigheten håller på med. Genus är vetenskap. Det är en myndighet som ska öka kunskapen hos alla andra myndigheter.

Vad menar egentligen interpellanten över huvud taget med interpellationen? Det är ett svar som behöver ges. Även statsrådet bör ställa den frågan till interpellanten.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag inte är förvånad över att ledamoten Sofia Amloh kritiserar min interpellation. Hon tillhör det parti som har bidragit till att det här samhället ser ut som det gör.

Det är en struktur som har vuxit fram under årtionden med ett vänsterfeministiskt inflytande, helt enkelt. Teori och ideologi tränger ofta undan praktiskt arbete. Genus och normkritik har blivit ledord, medan trygghet och resultat har hamnat i skymundan. Den radikala feminismen har fått ett alltför stort inflytande, och det påverkar allt från myndighetsspråk till politiska prioriteringar.

Fru talman! Under lång tid har jämställdhetspolitiken förvandlats till ett område där genusretorik och maktteorier styr mer än sunt förnuft och verklighet. Det märks i skolor och i myndigheter, som till exempel hellre talar om könsidentitet än kvinnors trygghet. Det märks i den offentliga sektorn, där ordet genus nämns oftare än ordet rättvisa. Det märks i skolor, där genuspedagogik fått större utrymme än undervisning om respekt och ansvar.

Men jämställdhetspolitiken ska handla om att skydda människor från våld och förtryck. Den ska handla om kvinnor som behöver skydd, om flickor som vill leva fria och om rätten att få leva utan våld och rädsla, inte om att bedriva ideologiska projekt. Men tyvärr, fru talman, har området under en lång tid formats av radikal feminism, som förvandlat jämställdhet till en plattform för teoretiska och identitetspolitiska experiment i stället för att vara en fråga om frihet, trygghet och ansvar.

Jämställdhetspolitiken ska handla om trygghet och inte så mycket om genus – det har blivit på tok för mycket genus här. Den ska handla om rättigheter. Den ska skydda de utsatta, men den fastnar i akademiska diskussioner om kön och makt.

Det har blivit en arena för vänsteraktivism där könsmakt, normer och genus tar fokus från flickors och kvinnors utsatthet. Det riskerar att underminera hela jämställdhetsarbetet.

Fru talman! Jag är jätteglad att vi har en regering som tillsammans med Sverigedemokraterna gör väldigt mycket på det här området.

Vi anser helt enkelt att jämställdhetsarbetet måste återföras till sin kärna – det handlar om kvinnors trygghet och frihet och om rätten att leva utan våld. Det är det fokus ska vara på, inte genus.

Varje krona som satsas ska mätas i hur mycket tryggare kvinnor blir, inte i hur väl den passas in i den radikala feminismens teorier.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga ministern: Avser ministern att se över den övergripande inriktningen för jämställdhetspolitiken för att säkerställa att statens resurser används till konkreta insatser för kvinnors trygghet och inte till att upprätthålla ideologiska strukturer som fjärmar arbetet från verkligheten?

Fru talman! Jämställdhetspolitiken utgår från att män och kvinnor ska ha makt över sitt eget liv och frihet att forma sin framtid så som de själva väljer.

Att förpassa jämställdhetspolitiken till att enbart handla om trygghet skulle vara ett otroligt misslyckande och en otroligt farlig väg att slå in på. Därför undrar jag lite hur ledamoten Sara Gille tänker kring oskäliga löneskillnader mellan kvinnor och män.

Livsinkomsterna för kvinnor och män skiljer sig med flera miljoner kronor. Är det rimligt att det är så? Alldeles för få kvinnor blir vd:ar och kan driva sina bolag till högre vinster och till framgångar såväl i Sverige som internationellt. Är det rimligt? Är det rimligt att så få kvinnor ens vågar pröva sina vingar som entreprenörer för att ytterligare stärka friheten över sin arbetssituation och sina val framåt?

Vi påverkas alla av den situation som vi lever i. Vi påverkas av traditioner och av historien. Ledamoten Sara Gille brukar själv lyfta fram hedersrelaterat våld och förtryck och de individer som lever under hederskulturens fruktansvärda förtryck och påverkas av det. Vi kan dock aldrig tro att vi är fria från påverkan utifrån, och därför behövs ett aktivt jämställdhetsarbete.

Ett aktivt jämställdhetsarbete på olika plan och med de perspektiv som ledamoten Sara Gille motsätter sig är nödvändigt för att faktiskt få fram konkreta åtgärder och träffsäkra insatser som gör skillnad. Vi ska inte ha oskäliga löneskillnader mellan kvinnor och män som gör att livsinkomsten skiljer sig med flera miljoner kronor. Det här behöver vi ett aktivt arbete emot, för det är i grunden en väldigt stark frihetsfråga.

Som ledamoten Sara Gille är inne på är det också viktigt att vi är tydliga med vilka värderingar som ska gälla. Kopplat till hederskultur och hedersrelaterat våld och förtryck får perspektivförståelsen för att man kommer från en viss situation eller familj aldrig ursäkta de övergrepp och den ofrihet som i många fall kvinnor men även pojkar tvingas leva under.

Här finns det mer att göra. I det kan jag instämma med ledamoten Sara Gille.

Fru talman! Stort tack till Sara Gille och Sofia Amloh för den här debatten!

Jämställdheten är på många sätt under attack. Angående påståendet att det skulle vara några slags radikalfeminister som hotar svensk demokrati eller vår frihet kan jag kritisera mycket i dessa delar också, men det viktiga är att vi står upp för öppna, frihetliga och jämställda svenska värderingar. Det är politik, och det är också ideologi.

Vi måste se att det sätt som vi vill leva på i Sverige, där vi vill ge män och kvinnor friheten att forma sitt liv så som de själva vill, inte är någonting som vi kan ta för givet. Vi måste ha ett aktivt jämställdhetsarbete för att se till så att den friheten kan fortsätta att öka, inte minska. Vi ser att patriarkala machoideal sprids från ryska desinformationskampanjer från höger och vänster, och vi ser den islamistiska propagandan som tar sig in också i det svenska medvetandet, varav det mest konkreta exemplet är den så kallade LVU-kampanjen. Men vi ser också högerkonservativa krafter från amerikanskt håll med helt horribla konsekvenser världen över, inte minst inom biståndssektorn.

Det här behöver vi navigera oss igenom. Vi behöver stå upp och flytta fram positionerna för svensk jämställdhetspolitik.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.