Teresa Carvalho

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Bakgrunden till min fråga är att regeringen har gett Arbetsmiljöverket i uppdrag att lämna förslag på åtgärder för att fler ska vilja engagera sig i rollen som skyddsombud. Det låter ju bra. Skyddsombuden är livsviktiga; de räddar bokstavligt talat liv. Vi delar såklart uppfattningen att det behövs fler som är villiga att engagera sig i arbetsmiljön på arbetsplatsen och att åta sig rollen som skyddsombud.

Men i detta uppdrag till Arbetsmiljöverket är det en formulering som har fått många att reagera. Det är verkligen inte bara jag och Socialdemokraterna som har reagerat utan också de fackliga centralorganisationerna, som sammantaget företräder 3 ½ miljon löntagare, och därtill några av landets mer välmeriterade arbetsmiljöexperter. Det handlar om denna formulering: "Regeringen anser att åtgärder behöver vidtas för att fler arbetstagare än i dag ska vilja engagera sig som skyddsombud, oavsett om skyddsombuden respektive arbetstagarna har en facklig tillhörighet eller inte."

Man får väl säga att det är på goda grunder som många av oss har tolkat detta som att regeringen nu öppnar för att särkoppla skyddsombuden från facken, inte minst mot bakgrund av att Liberalerna men även de övriga Tidöpartierna tidigare har drivit just denna fråga. Liberalerna skrev exempelvis så här i sin motion till riksdagen strax före valet: "De regionala skyddsombuden bör ersättas av en ny och mer ändamålsenligt utformad funktion. Huvudregeln för de lokala skyddsombuden bör inte längre vara att de ska tillsättas av de lokala arbetstagarorganisationerna."

Det råder ingen som helst tvekan om att Liberalerna hittills har drivit frågan om att frikoppla skyddsombuden från facken. Detta skulle innebära att vi får fler oorganiserade skyddsombud, och det är allvarligt. Oorganiserade skyddsombud innebär nämligen vingklippta, ensamma och svagare skyddsombud. Och svagare skyddsombud skulle leda till farligare arbetsplatser. Skyddsombuden kan exempelvis inte driva rättsliga tvister på egen hand eller ens förväntas kunna sätta hårt mot hårt när chefen inte gör det som krävs för en god arbetsmiljö. Det är inte för inte som många redan är rädda för repressalier när brister påtalas för arbetsgivaren.

Beroendeställningen blir naturligtvis ännu mer påtaglig om man har en otrygg anställning. Det är alltså såklart ingen slump att det i fackförbund i branscher med många otrygga anställningar också finns färre skyddsombud.

Därför är också de regionala skyddsombuden otroligt viktiga, för de har tillgång till fler arbetsplatser där det inte finns någon skyddskommitté. Det var också därför som vi socialdemokrater i regeringsställning lade fram ett lagförslag om att de regionala skyddsombuden skulle få tillträde till ännu fler arbetsplatser, men det röstade ju högermajoriteten i riksdagen som bekant nej till.

Jag noterar att ministern säger att det inte ingår i Arbetsmiljöverkets uppdrag att föreslå författningsändringar, men det utesluter ju inte heller detsamma. Därför vill jag egentligen veta två saker: Har Liberalerna ändrat uppfattning i den här frågan? Och kan Paulina Brandberg lova att inte göra något som resulterar i en ändring av fackens företrädesrätt att utse lokala skyddsombud?

Herr talman! Johan Pehrson säger att vi socialdemokrater inte ser helheten och att vi inte ser omställningsstudiestödet. Alltså, kom igen! Är det någon som inte har sett omställningsstudiestödet i tillräcklig utsträckning är det väl SD-regeringen? Det är Johan Pehrsons kollegor som har sjabblat med detta och gjort att mängder med människor potentiellt missat sin chans att få ta del av det. Det har vi ju stått i kammaren och påtalat ett antal gånger. Har Johan Pehrson helt stoppat huvudet i sanden och missat den diskussionen?

Johan Pehrson säger också att SD-regeringen skär ned på arbetsmarknadspolitiken för att i stället prioritera utbildning. Som om vi socialdemokrater inte skulle prioritera utbildning! Vi prioriterar det mer än SD-regeringen. Vi lägger exempelvis betydligt mer på vuxenutbildning. Men vi lägger också mer på arbetsmarknadspolitiken, där för övrigt även arbetsmarknadsutbildningarna ingår. Vi socialdemokrater vill till exempel fördubbla antalet platser inom arbetsmarknadsutbildningen.

Yrkeshögskolan, som Johan Pehrson talade om, är en fantastisk verksamhet som jag också vill bygga ut. Men den är faktiskt inte svaret för alla arbetssökande i vårt land. Det finns många arbetssökande i vårt land som behöver ett betydligt mer basalt stöd innan det är aktuellt för dem att gå exempelvis en yrkeshögskoleutbildning. Då behöver vi en arbetsförmedling som klarar av det uppdraget och som har tillräckliga resurser för att ha tillräckligt många arbetsförmedlare på plats för att möta, hjälpa och rusta de här individerna. Men SD-regeringens svar är att skära ned. Jag kan bara beklaga det.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Serkan Köse för att han initierade den här angelägna debatten. Det är många frågor han ställer, och jag ser fram emot att få höra fler svar från arbetsmarknadsministern om hur han tänker om de här delarna.

Det jag framför allt tänker är att när vi har diskuterat de här frågorna i arbetsmarknadsutskottet och också haft förmånen att få tala med Arbetsförmedlingen om detta hör jag att de är ganska tydliga med att en stor anledning till att man under tidigare år har lämnat tillbaka pengar är en bristande anvisningskapacitet. Det är en diskussion som vi hade under förra året. På ren svenska kan det uttryckas som att man har haft för dåligt med personal för att hinna möta alla arbetssökande, ge dem tid och stöd och ställa de krav som behövs.

Det finns mycket att säga om det här. Ponera att exempelvis polisen hade lämnat tillbaka pengar för att de inte haft möjlighet att göra av med alla resurser som de fått i budgeten. Då tror jag inte att Johan Pehrsons regering hade sagt att svaret är att dra ned på anslaget på grund av att man uppenbarligen inte klarar av att göra av med alla resurser.

Jag tror snarare att svaret hade varit att det behövs en långsiktig kapacitetsförstärkning för att myndigheten ska klara av att omsätta resurserna och uppdraget i den verksamhet vi vill se för att nå de mål som regeringen har satt upp. Men så resonerar inte regeringen när det kommer till Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken.

Jag drar helt enkelt slutsatsen att detta beror på att regeringen i nära samarbete med Sverigedemokraterna inte prioriterar arbetsmarknadspolitiken. Det har de ju egentligen aldrig gjort. Förra gången det begav sig tog de fram stora släggan mot arbetsmarknadspolitiken och försämrade kraftigt tryggheten på svensk arbetsmarknad och möjligheterna för den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Även arbetsmiljöpolitiken fick sin beskärda del.

Vi anar - nej, nu var jag lite för försiktig - vi ser hur historien upprepar sig. Det är bara neddragningar på arbetsmarknadsområdet, både i verktygslådan och på myndighetens anslag. När det kommer till de aktiva insatserna är man snart uppe i en halvering, Johan Pehrson, om man slår samman de budgetar som Liberalerna och högerpartierna har haft inflytande över. Det gäller både de senaste åren då man har suttit i regeringsställning och de budgetar man fick igenom när Socialdemokraterna satt i regeringsställning. Det är snart en halvering av de aktiva insatserna.

På den ansvariga myndigheten skär regeringen ned. Man säger att man förstärker, men vi hör ju själva hur Arbetsförmedlingen beskriver det. Det är en neddragning med 250 miljoner kronor. Det är klart att det påverkar myndighetens möjligheter att hjälpa och rusta de människor som behöver stöd och hjälp att komma i arbete.

Jag hoppas att vi kan få några svar här från arbetsmarknadsministern.

Herr talman! Sverige befinner sig i en lågkonjunktur med stigande arbetslöshet, och så gott som dagligen möts vi av rapporter om nya varsel och nya konkurser, inte minst inom byggbranschen. Men när vi ställer frågor och påtalar detta för arbetsmarknadsministern anklagar han oss för krokodiltårar. Det är oförskämt, Johan Pehrson!

Norrköping är min hemkommun, och så sent som i går läste jag i Norrköpings Tidningar om ett byggbolag som gått i konkurs. Beskedet kom till de anställda två dagar före löning, under årets fattigaste vecka. Det kan dröja innan de får ut pengar från den statliga lönegarantin, och jag lider verkligen med dem i dag därför att de än i dag har en klump i magen över hur räkningarna ska betalas. Men Johan Pehrson kallar det för krokodiltårar.

Trots lågkonjunktur, stigande arbetslöshet och en dramatisk ökning av varsel och konkurser skär regeringen ned på bostadspolitiken, som hade behövts för att hålla igång byggandet och för att byggnadsarbetarna inte ska bli av med jobbet till att börja med. Man skär också ned på jobbpolitiken, som behövs för dem som behöver komma till Arbetsförmedlingen och få stöd och hjälp att ställa om.

I dagsläget har arbetsmarknadsutskottet inte några förslag att ta ställning till för att möta arbetslösheten och varselkrisen. Regeringen kommer inte med några initiativ, utan det man kommer med är nedskärningar.

Johan Pehrson syns en hel del i medierna och pratar gärna om euron och annat, men var är landets arbetsmarknadsminister när man behöver honom? Vad är regeringens och Sverigedemokraternas plan för att rädda svenska jobb? Detta vill svenska folket veta, inte minst alla byggnadsarbetare som nu har blivit av med jobbet.

Herr talman! Jag och Johan Pehrson har ju drabbat samman några gånger förut angående regeringens budgetanslag till jobbpolitiken, inte minst förra året. Jag har upprepade gånger påpekat det absurda i att SD-regeringen i en lågkonjunktur då arbetslösheten ökar och varslen står som spön i backen väljer att skära ned massivt på just detta politikområde. Trots nedskärningarna har arbetsmarknadsministern med nästan en dåres envishet hävdat att det ska bli fler och bättre insatser. Ja, vi har rent av hört arbetsmarknadsministern säga att man förstärker Arbetsförmedlingen.

Herr talman! I fredags skickade Arbetsförmedlingen ut ett pressmeddelande. Jag vill läsa högt ur det: "Arbetsförmedlingen riskerar att behöva minska antalet medarbetare med ett hundratal personer. Det är en konsekvens av den minskade förvaltningsbudgeten."

Lite längre ned står det: "Jämfört med förra året har Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag, det vill säga medel som ska gå till framför allt personal, minskat med drygt 250 miljoner kronor. Regeringen planerar att fortsätta med dessa besparingar 2025 och 2026. Därför har myndigheten för i år infört en generell besparing på fem procent samt en fortsatt återhållsam rekrytering."

Står Johan Pehrson fast vid att regeringen förstärker Arbetsförmedlingen?

Alla kan se att Arbetsförmedlingen inte klarar av sitt uppdrag, att man inte hinner möta dem som behöver hjälp, stöd, krav och rustande insatser. Nästa år förväntas alltså besparingarna fortsätta. De flesta förstår att detta kommer att leda till en högre arbetslöshet, att det kommer att nagla fast långtidsarbetslösheten på kanske historiskt höga nivåer och att det kommer att spä på den segregation som redan orsakar stora revor i samhällsväven.

Var är regeringens plan för att motverka arbetslösheten och rädda svenska jobb? Vi ser den inte i budgeten, för där finns bara neddragningar. Vi ser den inte i propositionsförteckningen, så var är planen? Eller är det så att regeringen har kapitulerat inför arbetslösheten?

Herr talman! Jag får börja med att tacka Johan Pehrson för den här debatten.

I nära nog varenda sektor som drabbas av högerns privatiseringsiver uppdagas det förr eller senare omfattande fusk. Vi har sett det inom marknadsskolan, inom vårdsektorn och när det gäller de privata HVB-hemmen. Nu ser vi också allt tydligare hur denna problematik äter sig in i arbetsmarknadspolitiken, men naiviteten inför detta är en blind fläck för Johan Pehrson.

Det är lite typiskt Johan Pehrson att vilja prata bort sin tid genom att ta upp Socialdemokraternas tidigare åtta år utan att ens med en stavelse nämna det inflytande han själv hade över arbetsmarknadspolitiken under dessa år. Han ville exempelvis inte medverka till att det skulle finnas krav på att dessa stöd omfattas av kollektivavtal.

Jag hade hoppats, men kanske inte förväntat mig, att vi skulle få ett tydligare svar här i dag om att regeringen kommer att skärpa regelverket för nystartsjobben. Vi socialdemokrater har som sagt föreslagit att det ska ske en prövning i varje enskilt fall för att företag ska kunna få ta emot dessa stöd. Vi anser att detta är rimligare än alternativet, som skulle vara att bygga upp jättestora och jättedyra kontrollapparater för att jaga fusket när det redan har skett.

Till sist, herr talman, vill jag säga att 2023 blev ett nattsvart år vad gäller dödsolyckor i arbetslivet. Tyvärr ser vi ett mönster: Många av dessa dödsolyckor sker i branscher som är hårt drabbade av fusk och fiffel med allt möjligt för att man ska maximera vinsten. Att i detta läge inte ha kontroll på nystartsjobben, som faktiskt ökar risken för fusk och fiffel, och att dessa inte omfattas av krav på kollektivavtal - med allt vad det innebär för försäkringar och så vidare - kan innebära att anhöriga går miste om efterlevandeersättning och begravningshjälp. Detta är ett sista exempel som visar varför Johan Pehrson behöver tänka om i den här frågan.

Herr talman! Med respekt för att regeringen senare under våren kommer att inkomma med en skrivelse som svar på Riksrevisionens granskning och kritik på området måste jag säga att om Johan Pehrson hade sett allvaret i kritiken och på allvar hade velat stoppa fusket och fifflet med nystartsjobben hade kan kunnat svara ja på min enkla fråga om regeringen är beredd att skärpa regelverket. Jag noterar att han har velat ducka. Han vill fundera lite till. Jag tycker att det är ett ganska talande svar.

Privatiseringen och låt-gå-liberalismen i arbetsmarknadspolitiken är lite av en röd tråd för Johan Pehrson. Jag tänkte läsa upp vad han skrev i sin sista budgetmotion innan han blev arbetsmarknadsminister just angående nystartsjobben. Han skrev: "Anställningsformen är också populär bland arbetsgivare, eftersom den inte kräver några arbetsmarknadsbedömningar. Liberalerna vill därför bygga ut denna form av subventionerade anställningar, samtidigt som andra mindre effektiva arbetsmarknadspolitiska insatser skalas ned. Det är samtidigt viktigt att notera att skillnaden i deltagande mellan kvinnor och män är som störst när det kommer till nystartsjobben."

Notera att det ändå är precis dessa subventioner, med den mest ojämställda profilen, som Johan Pehrson vill satsa mer på och i stället skala ned andra, behovsbaserade, stöd som har bättre träffsäkerhet utifrån ett jämställdhetspolitiskt perspektiv.

Det är sedan tidigare konstaterat att kvinnor får sämre stöd inom den arbetsmarknadspolitiska floran. För att ändra på denna skevhet lyfte vi socialdemokrater fram detta tydligt i det regleringsbrev som styr Arbetsförmedlingen när vi satt i regeringsställning. Men dessa skrivningar tog Johan Pehrson bort från regleringsbrevet förra året. Jag tycker att det här är intressant.

Det som jag just läste upp från den motion Johan Pehrson skrev innan han blev arbetsmarknadsminister är talande också på fler sätt. Förutom jämställdhetsaspekten skriver Liberalerna helt ogenerat att de vill satsa på nystartsjobben just för att de är populära bland arbetsgivarna eftersom de slipper göra bedömningen. Det är väl klart som tusan att det är populärt bland arbetsgivarna att slippa göra den här prövningen! Hela systemet är ju riggat på ett sätt som drar till sig oseriösa och rent av kriminella aktörer som kan nyttja det.

Det är mycket snack om att bekämpa kriminaliteten från SD-regeringen, men när det kommer till fusk och fiffel i arbetslivet är det en blind fläck. Det är tydligt att det är viktigare att det är billigt och enkelt för företag att tjäna pengar än att det är ordning och reda på arbetsmarknaden och sjysta villkor för de anställda.

Herr talman! En ny granskning från Riksrevisionen har som sagt visat att det fuskas hej vilt med subventionerade anställningar. Och högerns favoritåtgärd, nystartsjobben, pekas ut som särskilt problematiska.

Vi socialdemokrater har redan innan denna granskning kom lagt fram förslag om att kontrollen av nystartsjobben ska skärpas. Men det har Sverigedemokraterna och regeringen sagt nej till.

Arbetsmarknadsminister Johan Pehrson är pigg på att peka ut fusk som begås av enskilda som ett stort problem, vilket det ju är. Men när det kommer till företag som fuskar och fifflar väljer han en betydligt slappare inställning.

Alla som kan arbeta ska arbeta, och alla som behöver hjälp att komma i arbete ska få hjälp. Därför är vi socialdemokrater mycket bekymrade och upprörda över att SD-regeringen nu mitt i en lågkonjunktur, när arbetslösheten ökar och varslen står som spön i backen, väljer att skära ned kraftigt på de aktiva arbetsmarknadsinsatserna. Detta drabbar framför allt dem som redan har en svag anknytning till arbetsmarknaden. För en del av dem kan en subventionerad anställning vara en bra åtgärd för att komma närmare egen försörjning.

Men med detta sagt måste dessa subventioner hanteras på ett klokt sätt. Och vi socialdemokrater har länge varnat för hur enkelt det är för företag att utnyttja dessa subventioner på ett väldigt dåligt sätt, vilket leder till ett omfattande slöseri med våra gemensamma skattepengar och samtidigt riskerar att slå ut seriösa företag.

Under vår regeringstid gjorde vi en rad saker för att försöka komma till rätta med detta fusk. Vi såg till exempel till att fackförbunden fick bättre förutsättningar att lämna in yttranden till Arbetsförmedlingen om en arbetsplats lämplighet att ta emot dessa bidrag. Men Johan Pehrson har meddelat att han tänker riva upp det nästa år.

Vi har också förgäves försökt få med Liberalerna på insikten om hur viktigt det är att företag som får ta emot dessa nystartssubventioner också omfattas av kollektivavtal, eftersom det givetvis är ett stort problem när personer som befinner sig i en utsatt situation förlorar mycket av det skydd som annars finns på arbetsmarknaden och de dessutom hamnar i klorna på oseriösa företag.

Vi socialdemokrater har, som sagt, föreslagit att det ska göras en arbetsmarknadspolitisk bedömning i varje enskilt fall av om denna nystartssubvention ska beviljas, helt enkelt för att få bort fusk, fiffel och utnyttjande av våra skattepengar.

Riksrevisionen har nu kommit med denna rapport som bekräftar den bild som vi har haft sedan tidigare, nämligen att det saknas en vettig kontroll. Och anledningen till att det brister är egentligen ganska enkel, nämligen att nystartsjobben, till skillnad från andra subventionerade anställningar, inte kräver någon egentlig bedömning. Om man uppfyller vissa kriterier räcker det i stort sett att man trycker på knappen och cashar in skattepengarna.

Detta tycker vi socialdemokrater är fel. Vi anser att en prövning måste till i varje enskilt fall för att det ska bli ordning och reda. Och givetvis ska företag som tar emot bidrag från staten omfattas av kollektivavtal.

Vi har lagt ett skarpt förslag på bordet. Allt som nu behövs är att Johan Pehrson tar sitt förnuft till fånga. Jag noterar att han inte riktigt vill svara på frågan om vad han tänker göra. Han vill fundera lite till.

Låt mig då fråga: Vad är det som får ministern att tveka?

Fru talman! Jag betackar mig för sådana påhopp. Om kristdemokraten hade lyssnat till mitt anförande hade han hört att jag till och med klart och tydligt sa: Givetvis är inga dödsolyckor regeringens fel. Det kan han gå tillbaka och lyssna på. Däremot sa jag att det finns ett politiskt ansvar att ta och att den här regeringen har varit förbluffande passiv. Inga förslag levereras till riksdagen.

Vi socialdemokrater menar att man ger Arbetsmiljöverket för dåligt med resurser till att växla upp arbetet. Vi föreslog ytterligare 50 miljoner till Arbetsmiljöverket. De pengarna lägger regeringen i stället på ett förenklingspaket för företag.

Vi har uppenbart olika politiska ambitioner. Låt oss diskutera det i stället för att kasta paj och säga att någon har sagt att det är regeringens fel att människor dör på arbetsmarknaden, för det har faktiskt ingen sagt. Ta det politiska ansvaret för att stärka arbetsmiljön på arbetsplatserna!

(Applåder)

Fru talman! I och med lanseringen av årets budget skickade regeringen ut ungefär 120 pressmeddelanden om varenda liten grej som kunde tänkas paketeras som en satsning. Inget av dessa pressmeddelanden handlade om Arbetsmiljöverket. Fram tills nu har nämligen inte ens regeringspartierna själva tyckt att det man gör är att satsa på Arbetsmiljöverket. Ändå får vi höra Kristdemokraterna stå här och prata om hur man satsar på och förstärker Arbetsmiljöverket.

Sanningen är den att regeringen inflationsjusterar anslaget till Arbetsmiljöverket marginellt. Men man gör också en generell besparing. På sista raden finns det inte utrymme för att växla upp inspektionsarbetet.

När det gäller det sista som Kristdemokraterna påstår, att det framförts retorik här i kammaren om att det skulle vara regeringens fel att vi har många dödsolyckor, har jag inte hört någon påstå det. Det vore klädsamt om Kristdemokraterna inte spred sådana falsarier.

Fru talman! De a-krimcenter som Saila Quicklund lyfter fram var det vi socialdemokrater som initierade. Det är bra att den här regeringen fullföljer arbetet, men det behöver nu också växlas upp. Vi kan inte nöja oss med det som redan finns.

Offentlig upphandling ska inte bidra till osund konkurrens eller till att dumpa löner och villkor på svensk arbetsmarknad. Därför behövs som sagt en begränsning av långa entreprenörskedjor så att det blir ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Ingen ska kunna smita undan sitt ansvar från vare sig skatter, löner, arbetsmiljö eller säkerhet på arbetsplatsen.

Av samma skäl tillsatte också vi socialdemokrater en utredning som har gett förslag på hur en samordnad registerkontroll kan fungera för att få bort kriminella och oseriösa företag från marknaden för offentlig upphandling. Förslaget är nu färdigutrett och färdigremitterat och finns på Regeringskansliet. Jag undrar om regeringen kommer att agera för att få detta på plats och i så fall när.

Fru talman! Många dödsolyckor sker i branscher som är hårt drabbade av fusk och brottslighet på arbetsmarknaden. Men trots att SD-regeringen gärna framhåller att den fokuserar på att bekämpa kriminaliteten är arbetslivskriminaliteten lite av en blind fläck i Tidöavtalet.

De senaste åren har det blivit alltmer tydligt att oseriösa och kriminella företag etablerar sig i välfärdens valfrihetssystem och på marknader för offentlig upphandling. Det är också uppenbart att långa kedjor av underleverantörer ökar risken för att regler och avtal inte efterföljs och att ansvaret för arbetsmiljön tenderar att försvinna på vägen.

Vi socialdemokrater anser därför att antalet underleverantörsled bör begränsas. Vad tycker Moderaterna? Och hur många fler olyckor måste inträffa innan regeringen är beredd att agera för detta?

Fru talman! Som sagt: När högern styr igen och när vi dessutom ser att dödsolyckorna börjar öka blir det inga tillskott till Arbetsmiljöverket som räcker till fler inspektörer för att kunna växla upp inspektionsarbetet eller bekämpa arbetslivskriminaliteten. Ja, det blir en inflationsjustering av anslaget. Men det blir också en generell besparing.

Vi socialdemokrater har föreslagit att Arbetsmiljöverket ska få rejäla tillskott till sina resurser för att kunna anställa fler arbetsmiljöinspektörer och utöka arbetet mot fusk i arbetslivet. Men SD-regeringen väljer som sagt i stället att lägga pengarna på att förenkla företagens regelbestyr.

Jag kan bara konstatera att borgerligheten är förbluffande naiv när det kommer till detta. De ser inte att det också finns oseriösa företag som tar varje möjlighet som ges att fuska med allt möjligt, inklusive arbetsmiljön. Sverigedemokraterna är så måna om att komma in i näringslivets värme att de driver deras intressen framför svenska löntagares.

Herr talman! Även om Sverigedemokraterna främst tycks drivas av frågan om att skilja skyddsombuden från facket, vilket skulle göra skyddsombuden svagare och arbetsplatserna farligare, har de genom åren också haft en ganska hög svansföring när det kommer till resurserna till Arbetsmiljöverket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av det höga antalet dödsolyckor i arbetslivet

Nu när Sverigedemokraterna till sist har fått det avgörande inflytandet över svensk arbetsmarknadspolitik är det intressant att de inte använder sin makt för att stärka Arbetsmiljöverkets möjligheter att växla upp arbetsmiljöinspektionerna eller arbetet mot fusk och brottslighet i arbetslivet.

I vårt budgetalternativ föreslog Socialdemokraterna att Arbetsmiljöverket skulle få ytterligare 50 miljoner kronor, men SD-regeringen lägger i stället pengarna på ett förenklingspaket för att minska regelbestyret för företag.

Varför är det så viktigt för Sverigedemokraterna att i ett läge med ökade dödsolyckor göra det enklare för människor att driva företag och tjäna pengar? Varför är detta viktigare än att stärka arbetsmiljöarbetet för svenska löntagare?

(Applåder)

Herr talman! För oss socialdemokrater är det inte ett dugg konstigt att vi precis som de tre fackliga centralorganisationerna reagerar när uppdraget till Arbetsmiljöverket formuleras på ett sätt som av oss och många andra uppfattas som ett första steg mot att sära skyddsombuden från facken.

När skyddsombuden har de fackliga organisationerna i ryggen får de muskler att sätta hårt mot hårt när chefen inte gör det som krävs för en god arbetsmiljö. Skyddsombuden har inte en chans om de står ensamma. De har ingen möjlighet att bedriva en rättstvist på egen hand. De behöver en rejäl uppbackning, vilket de får från de fackliga organisationerna. Utan denna koppling får vi svagare skyddsombud, vilket ger farligare arbetsplatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av det höga antalet dödsolyckor i arbetslivet

Därför reagerar vi och vill vara tydliga redan nu med att om detta slutar med att man särar skyddsombuden från facken står vi socialdemokrater inte bakom det.

(Applåder)

Herr talman! Det uppdrag regeringen har gett Arbetsmiljöverket och som påstås stärka skyddsombuden befaras av många vara ett första steg mot att sära skyddsombuden från facket, vilket i stället skulle försvaga skyddsombuden och göra arbetsplatserna farligare. Det är inget som bara jag och Socialdemokraterna tycker utan något som framförs av några av landets mest välmeriterade arbetsmiljöexperter och av de tre fackliga centralorganisationerna, som företräder uppemot 4 miljoner löntagare.

I tidigare debatter har ministern bedyrat att det inte är regeringens avsikt att koppla loss skyddsombuden från facket. Delar Kristdemokraterna den uppfattningen?

Herr talman! Jag har inget rakt svar på varför dödsolyckorna ökade från 2022 till 2023. Men ingen av oss är nöjd förrän vi inte har några dödsolyckor på arbetsmarknaden.

Jag skulle säga att det finns en stor koppling mellan de många dödsolyckorna och den alltmer utbredda arbetslivskriminaliteten. Varför har vi då den? Ja, det är lite för komplicerat att besvara heltäckande på en halv minut, men det har givetvis mycket att göra med långa leverantörskedjor där arbetsmiljöansvaret tenderar att försvinna längs vägen och med fusk och fiffel i många branscher, inte minst byggbranschen. Det handlar också om de problem som har uppstått i och med den alltför liberala arbetskraftsinvandringen. Fuskföretag har genom att nyttja den också kunnat ge sina arbetstagare alldeles förfärliga arbetsvillkor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av det höga antalet dödsolyckor i arbetslivet

(Applåder)

Herr talman! Socialdemokraterna gjorde väldigt mycket under sina åtta år för att försöka motverka dödsolyckorna i arbetslivet. Jag är dock den första att säga att mer behöver göras och att vi inte har nått ända fram förrän ingen behöver sätta livet till på jobbet. Där är vi inte ännu.

Den S-ledda regeringen tog detta på mycket stort allvar och växlade upp resurserna rejält efter de stora neddragningar som den tidigare borgerliga regeringen genomförde. Den förra borgerliga regeringen lade också ned Arbetslivsinstitutet. Som svar på detta återinförde vi en annan myndighet, Myndigheten för arbetsmiljökunskap. Vi lade fram konkreta förslag här i riksdagen. Jag hinner tyvärr inte rabbla upp alla, men jag har ju gjort det tidigare.

Nu är frågan vad den här regeringen kommer att göra. Vi ser ju att det är tomt på propositionslistan och att budgettabellerna är magra. Vad tänker Saila Quicklund göra?

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att det är intressant att Sverigedemokraterna tar chansen att ta replik på mig här. Det finns mycket som vi är oense om i arbetsmarknadspolitiken, men jag trodde att behovsprövning vid arbetskraftsinvandring var en sak som vi var desto mer överens om.

Som jag sa tidigare hade vi socialdemokrater inte politiska förutsättningar att få igenom detta i det samarbete som vi hade under den förra mandatperioden. Den här regeringen och Sverigedemokraterna gör ett stort nummer av att de är så överens i migrationsfrågorna och av att de ska genomföra ett paradigmskifte. Men när det gäller arbetskraftsinvandringen har ju Sverigedemokraterna lagt sig platt för Moderaterna, som vill fortsätta att ha hela makten i knät på arbetsgivarna. Det är viktigare att komma in i värmen hos näringslivet än att stå upp för svenska löntagares trygghet, väl och ve på arbetsmarknaden. Det är sanningen, Magnus Persson.

(Applåder)