Herr talman! Serkan Köse har frågat mig om jag och regeringen avser att omstrukturera arbetsmarknadspolitiska anslag för att öka effektiviteten och säkerställa att de avsatta medlen når de arbetslösa som behöver dem mest. Vidare har han frågat vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att stärka Arbetsförmedlingens kapacitet och flexibilitet i anvisningen av arbetsmarknadsinsatser, speciellt med tanke på tidigare budgetnedskärningar och personalminskningar.

Han har även frågat om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder för att öka flexibiliteten i omfördelningen av resurser mellan olika arbetsmarknadspolitiska anslag för att förbättra anpassningsförmågan till rådande arbetsmarknadsläge. Slutligen har Serkan Köse frågat om jag och regeringen avser att ta fram en plan för att reformera nystartsjobb och andra arbetsmarknadsinsatser för att säkerställa att de träffar rätt målgrupper och bidrar mer effektivt till att minska arbetslösheten.

Utgifterna för arbetsmarknadspolitiska insatser har varit lägre än anvisade medel, vilket har inneburit anslagssparanden. Det kan emellertid inte förklaras av anslagsstrukturen. Den har varit densamma under en rad år, men utnyttjandegraden av anvisade medel har varierat. Och anslagssparanden har förekommit på flera anslag samtidigt. Nuvarande struktur ger Arbetsförmedlingen goda förutsättningar att prioritera insatser till de arbetssökande som är i störst behov av det.

Regeringen anser att tillgängliga medel hade kunnat användas effektivare så att fler arbetssökande hade kunnat ta del av insatser för att komma närmare arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen har enligt myndighetens regleringsbrev som mål att prioritera arbetet med personer som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa och särskilt prioritera personer som varit utan arbete i mer än två år.

I enlighet med budgetpropositionen för 2024 har Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag förstärkts med 200 miljoner kronor för att möta en ökad arbetslöshet och stärka kontrollarbetet. Myndighetens förvaltningsmedel behöver användas mer effektivt utifrån dess uppdrag när det gäller bland annat bedömning och planering av stöd och insatser för arbetssökande, kontroll av de arbetslösas sökaktivitet och stöd i arbetsgivares rekryteringsarbete. I oktober 2023 fick Statskontoret i uppdrag att analysera och bedöma effektiviteten i Arbetsförmedlingens användning av förvaltningsmedlen.

Regeringen bedömer att det fortsatt finns utrymme för effektiviseringar inom arbetsmarknadspolitiken och avser att prioritera kostnadseffektiva insatser som är arbetsplatsnära och som bidrar till en hög sökaktivitet och övergångar till reguljärt arbete.

När det gäller träffsäkerheten i insatserna visar en rapport från IFAU som publicerades i oktober 2019 att de som tar del av nystartsjobb och subventionerade anställningar i stor utsträckning är individer med en svag ställning på arbetsmarknaden och en hög risk att hamna i långtidsarbetslöshet.

Regeringen fortsätter arbetet med att återupprätta arbetslinjen. Alla som kan arbeta ska göra det. Det ska löna sig att gå från bidrag till jobb. Höga krav ska ställas på den som söker jobb kombinerat med att arbetslösa erbjuds rätt stöd och insatser. Det ska också finnas tydliga aktivitetskrav för att kunna få bidrag.

Arbetsförmedlingen har också i årets regleringsbrev fått ett fortsatt uppdrag att öka den geografiska och yrkesmässiga rörligheten bland arbetslösa. Den som står utan arbete måste vara beredd att omskola sig eller söka jobb i en annan kommun.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Serkan Köse för att han initierade den här angelägna debatten. Det är många frågor han ställer, och jag ser fram emot att få höra fler svar från arbetsmarknadsministern om hur han tänker om de här delarna.

Det jag framför allt tänker är att när vi har diskuterat de här frågorna i arbetsmarknadsutskottet och också haft förmånen att få tala med Arbetsförmedlingen om detta hör jag att de är ganska tydliga med att en stor anledning till att man under tidigare år har lämnat tillbaka pengar är en bristande anvisningskapacitet. Det är en diskussion som vi hade under förra året. På ren svenska kan det uttryckas som att man har haft för dåligt med personal för att hinna möta alla arbetssökande, ge dem tid och stöd och ställa de krav som behövs.

Det finns mycket att säga om det här. Ponera att exempelvis polisen hade lämnat tillbaka pengar för att de inte haft möjlighet att göra av med alla resurser som de fått i budgeten. Då tror jag inte att Johan Pehrsons regering hade sagt att svaret är att dra ned på anslaget på grund av att man uppenbarligen inte klarar av att göra av med alla resurser.

Jag tror snarare att svaret hade varit att det behövs en långsiktig kapacitetsförstärkning för att myndigheten ska klara av att omsätta resurserna och uppdraget i den verksamhet vi vill se för att nå de mål som regeringen har satt upp. Men så resonerar inte regeringen när det kommer till Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken.

Jag drar helt enkelt slutsatsen att detta beror på att regeringen i nära samarbete med Sverigedemokraterna inte prioriterar arbetsmarknadspolitiken. Det har de ju egentligen aldrig gjort. Förra gången det begav sig tog de fram stora släggan mot arbetsmarknadspolitiken och försämrade kraftigt tryggheten på svensk arbetsmarknad och möjligheterna för den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Även arbetsmiljöpolitiken fick sin beskärda del.

Vi anar - nej, nu var jag lite för försiktig - vi ser hur historien upprepar sig. Det är bara neddragningar på arbetsmarknadsområdet, både i verktygslådan och på myndighetens anslag. När det kommer till de aktiva insatserna är man snart uppe i en halvering, Johan Pehrson, om man slår samman de budgetar som Liberalerna och högerpartierna har haft inflytande över. Det gäller både de senaste åren då man har suttit i regeringsställning och de budgetar man fick igenom när Socialdemokraterna satt i regeringsställning. Det är snart en halvering av de aktiva insatserna.

På den ansvariga myndigheten skär regeringen ned. Man säger att man förstärker, men vi hör ju själva hur Arbetsförmedlingen beskriver det. Det är en neddragning med 250 miljoner kronor. Det är klart att det påverkar myndighetens möjligheter att hjälpa och rusta de människor som behöver stöd och hjälp att komma i arbete.

Jag hoppas att vi kan få några svar här från arbetsmarknadsministern.

Herr talman! Statsrådet ägnade halva sin tid åt att prata om vuxenutbildningen. Låt oss titta på den!

I regeringens budgetproposition för 2024 kan man se anslagsutvecklingen för stödet till vuxenutbildningen. För 2023 anslogs 4 494 miljoner kronor. Förslaget för 2024 är 4 568 miljoner kronor. Om man räknar snabbt i huvudet kan man se att skillnaden är en ökning på 74 miljoner kronor. Johan Pehrsons svar på de utmaningar vi ser i dag på svensk ar-betsmarknad är 74 miljoner kronor, nominellt, till vuxenutbildningen.

Samtidigt har vi inte ens räknat in inflationen, den ekonomiska krisen och kompensationen för inflationen. Räknar man in allt detta kan man inte påstå att det är en ökning, likaväl som att det inte sker en ökning i den aktiva arbetsmarknadspolitiken eller resurserna till Arbetsförmedlingen.

Trots att Johan Pehrson betonar yrkesutbildningarna kan vi konstatera att dessa insatser är otillräckliga för att möta de behov som finns i dag. Jag nämnde tidigare de stora regionala skillnaderna mellan södra Sverige och norra Sverige. Från år 2022 till år 2023 drog man ned på resurserna till vuxenutbildningen. Nu har man försökt kompensera upp det lite grann.

Tittar vi då på arbetsmarknadspolitiken, som diskussionen gäller, kan vi se att det är mindre anslag och resurser till den aktiva arbetsmarknadspolitiken. I Arbetsförmedlingens budgetunderlag till regeringen för 2024-2026, som Johan Pehrson säkert tagit del av, står det att det sker "en minskning av anslagsnivån med cirka 200 miljoner kronor, från cirka 7,8 miljarder 2022 till 7,6 miljarder för 2023" och att "förväntningarna på Arbetsförmedlingen är höga och resurskrävande".

I myndighetens underlag till regeringen står det också: "I myndigheten pågår flera utvecklingsinitiativ för att öka effektiviteten och produktionskapaciteten. Även om myndigheten räknar med vissa effektiviseringar successivt så bedömer vi att förväntningar inom flera delar av uppdraget kräver ökade resurser." Detta har man skrivit till regeringen.

Man fortsätter: "För att kunna omsätta tilldelade medel i operativ verksamhet behöver myndigheten också långsiktighet i budgetförutsättningarna. I dagsläget bedömer myndigheten att det råder en obalans mellan programmedel och förvaltningsmedel som, tillsammans med kommande års aviserade budgetminskningar avseende förvaltningsanslaget, försvårar en långsiktig planering. Arbetsförmedlingen behöver tillräckligt med personalresurser för att genomföra sitt uppdrag." Allt detta står i Arbetsförmedlingens budgetunderlag till regeringen.

Statsrådet säger att man ökar resurserna till myndigheten, men myndigheten själv säger att det är en neddragning. Det finns en förväntan att vi ska vara effektiva och öka kapaciteten, men vi kommer inte att kunna klara av det med de befintliga resurser som vi får av Johan Pehrson, säger Arbetsförmedlingen. Det här hänger inte ihop. När det gäller resurserna till vuxenutbildningen och till Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken hänger det som statsrådet säger inte ihop med budgeten.

Johan Pehrson! Vad är ditt svar? Hur ska det här klaras av? Jag ställde fyra väldigt konkreta frågor, men jag upplever att jag inte riktigt får svar på mina frågor. Jag vore tacksam om statsrådet kunde ägna lite av sin talartid åt att svara på mina frågor.

Herr talman! Under pandemin gjordes det stora satsningar på att hantera den svåra situation som Sverige var i. Den dåvarande regeringen drevs framåt av en majoritet i finansutskottet och senare riksdagen som vidtog mängder av åtgärder. I denna nationellt mycket svåra krissituation gjorde man enormt stora tillfälliga satsningar på utbildning. Den dåvarande regeringen valde själv inte i någon budget att förlänga dem. I sin sista budget aviserade man att de skulle försvinna. Det tycker jag var ganska bra, herr talman. Man sa att pandemin var över i den delen och att vi övergick till en postpandemisituation. Det är därifrån vi gör de här kraftfulla satsningarna på utbildning, som är så viktigt.

Jag är säker på att Arbetsförmedlingen med en ny styrelse - snart också med en ny generaldirektör, hoppas jag - kommer att ha goda förutsättningar att driva på det här förändringsarbetet för att bli mer effektiv. Vi känner Arbetsförmedlingen, som har 10 000 medarbetare och vill få ut mer av sin jobbmaskin. Man är medveten om att vi har lagt upp de långsiktiga förutsättningarna i budget. Vi har en dialog med Arbetsförmedlingen för att se till att man är så effektiv som möjligt. Det är till den givna nivån vi gör tillägg. Nu har vi lagt till 200 miljoner.

Men det är otänkbart att myndigheter inte skulle behöva spara och hålla hårt i pengarna när människor och företag i Sverige möter tuffa tider. Det finns myndigheter som S, V, MP och Centern tillsammans alltid tycker ska skyddas. Det leder alltid till en överbudspolitik i förlängningen, för lägger man ihop Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centern är det helt osammanhängande. Det finns ju ingen kompromiss gjord där, utan oppositionen står splittrad. Socialdemokraterna har ofta mer resurser till Arbetsförmedlingen i opposition än i regeringsställning.

Studiestödet planlades av den tidigare regeringen. Jag tycker att det som regeringen sa då är rimligt: att man måste vara noga med praxis och kontroll, så att detta enormt viktiga stöd inte går till utbildningar som det inte är tänkt att gå till. När stödet har varit på plats en tid kommer effektiviteten att bli mycket bättre. Det handlar också om att det ska finnas relevanta utbildningar på inte minst universitet och högskolor som gör att man kan använda sig av den här möjligheten att studera ett halvår eller helår mitt i livet för att öka sin kompetens.

De människor som Arbetsförmedlingen ansvarar för och som är inskrivna där är oftast personer som har utmaningar med språket och med grundläggande utbildning. Arbetsförmedlingen kan per definition inte lära dem språket eller utbilda dem till exempelvis grundskolenivå. Det måste ske i den kommunala vuxenutbildningen och i yrkeshögskolan. Tyvärr finns det ingen annan väg.

Herr talman! Arbetsförmedlingen hade tuffa år under de senare åren innan den liberala borgerliga regeringen tillträdde. Socialdemokraterna gjorde som vanligt allt för att sitta vid makten och genomförde en politik som man nu skyller på någon annan för.

Budgeterna försvann, men man skulle ändå sitta vid makten, och man tog inte konsekvensen av det. Nu skyller man på alla andra. Socialdemokraterna har aldrig styrt, och det har alltid varit fel. Har man tyckt något annat, så tycker man något helt nytt nu. Det är intressant att ta del av.

Tittar vi på anslagssparandena de senaste åren ser vi att det 2018, 2019, 2020, 2021 och 2022 var ganska betydande anslagssparanden på programanslag och nystartsjobb. Så ser det även ut att bli för 2023. Det hänger ihop med att det inte har funnits rätt personer. De har kanske haft för låga språkkunskaper och för låg utbildningsnivå. Då måste man möta det för att hjälpa människor och ge människor kraft att komma i arbete. Det hänger också ihop med att arbetslösheten har utvecklats något mer positivt. Den har inte nått den nivå som man hade beräknat.

Serkan Köse får svar på frågorna i interpellationssvaret. Det är så kontrollmakten fungerar. Jag levererar ett svar. Serkan Köse och jag har ett samtal om det, och Teresa Carvalho kommer in och deltar i debatten. Jag förstår att ni inte är nöjda med svaret. Det vore konstigt om ni klappade händerna här. Ni är ju granskande och opposition. Ni ska ha egna förslag. Därför är det inte så konstigt.

Herr talman! Jag har tillsatt ett uppdrag till Statskontoret att se över den effektivitet som finns och vad man behöver göra hos Arbetsförmedlingen för att få en bättre struktur. Det kommer att stödja en ny generaldirektör och en ny styrelse.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.