Teresa Carvalho

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av det höga antalet dödsolyckor i arbetslivet

Herr talman! Jag kan bolla tillbaka frågan till Sverigedemokraterna, för under den tidsperiod som Magnus Persson hänvisade till drev vi socialdemokrater aktivt frågan om att införa en behovsprövning vid arbetskraftsinvandring. Vi hade inte politiska förutsättningar att få igenom detta då, men vi förberedde under den förra mandatperioden för att återinföra denna behovsprövning. Vi tillsatte en utredning om just detta.

När Magnus Perssons kamrater i Sverigedemokraterna gjorde gemensam sak med den nuvarande regeringen var en av de första saker som de gjorde att kasta vårt förslag i papperskorgen. Var det viktigare för Sverigedemokraterna att bli accepterade i näringslivets värme än att använda den majoritet som skulle kunna finnas i riksdagen för att återinföra en behovsprövad arbetskraftsinvandring och för att få ordning och reda på arbetsmarknaden och stå upp för svenska löntagares rättigheter?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av det höga antalet dödsolyckor i arbetslivet

Herr talman! Det är ingen slump att de flesta dödsolyckor sker i branscher som är hårt drabbade av brottslighet och fusk med allt möjligt, inklusive arbetsmiljö, för att tjäna pengar. Det måste helt enkelt bli svårare att fuska, enklare att åka fast och mer kännbart att bli straffad.

Det är bra att den nuvarande regeringen säger sig stå bakom den strategi mot fusk och brott på arbetsmarknaden som vi socialdemokrater tog fram. Det tycks dock tyvärr inte vara mycket mer än läpparnas bekännelse, för jag kan konstatera att mycket av arbetet har stannat av påtagligt trots att S-regeringen lämnade efter sig flera förslag som på olika sätt påbörjades men som inte hann genomföras.

Förslagen gällde exempelvis att bryta sekretesshinder, utökade möjligheter till sanktionsavgifter för företag som missköter arbetsmiljöarbetet, en myndighetsgemensam leverantörskontroll vid offentlig upphandling och behovsprövning vid arbetskraftsinvandring. Det unikt liberala regelverk som den förra moderatledda regeringen införde har bäddat för att oseriösa arbetsgivare kan lura hit människor och tvinga dem att arbeta under vidriga förhållanden som de flesta svenskar aldrig någonsin skulle acceptera. Tyvärr kastade SD-regeringen detta förslag i papperskorgen så fort man äntrade Rosenbad.

Under förra året lämnade vi även fler förslag. Vi lade exempelvis fram ett förslag om en kriskommission för att motverka dödsolyckor i byggbranschen. Det behövs en total genomlysning av alla strukturella problem bortom den enskilda hissen eller lyftkranen, såsom långa kedjor av underleverantörer, språkförbistringar och att det fuskas hej vilt med arbetsmiljön för att öka vinsten.

I våra budgetalternativ har vi också föreslagit rejäla tillskott till Arbetsmiljöverket och skyddsombudsverksamheten, men regeringen lägger i stället pengarna på att förenkla företagens regelbestyr. Man öppnar samtidigt för att frikoppla skyddsombuden från facket, vilket skulle försvaga skyddsombuden och göra arbetsplatserna farligare.

Nu är det dags för regeringen att agera så att 2024 inte blir lika mörkt som 2023.

(Applåder)

Herr talman! Det är som om byggbranschen skulle ha drabbats av aggressiv cancer, och regeringen försöker bota den med Panodil. Det är uppenbart att regeringen har blivit tagen på sängen av de här dödsolyckorna. Jag tror att Paulina Brandberg grämer sig över att hon och regeringen inte såg detta komma - annars hade man rimligtvis vidtagit några åtgärder eller åtminstone hörsammat våra.

Tyvärr kan jag konstatera, enligt regeringens egen propositionsförteckning som kom i går, att regeringen inte planerar att lägga några konkreta förslag i närtid. Att kalla till sig parterna är givetvis bra, men det ska inte behöva uppmärksammas av medierna för att en minister på Arbetsmarknadsdepartementet ska kalla till sig parterna. Det borde vara en stående punkt på ministerns schema.

Herr talman! Ministern svarade heller inte på min enkla fråga: Kommer regeringen att ställa sig bakom Socialdemokraternas förslag om en kriskommission för att motverka dödsolyckorna i byggbranschen?

Herr talman! En klassisk skiljelinje mellan Socialdemokraterna och högern är att medan det sitter i vårt politiska dna att driva löntagarnas trygghet på arbetsmarknaden har detta i princip alltid åsidosatts av borgerligheten.

Förra gången vi hade en borgerlig regering nedmonterades arbetsmiljöpolitiken. Under våra följande åtta år växlade vi upp resurserna och införde en nollvision mot dödsolyckor.

Vi har lagt förslag om att de regionala skyddsombuden ska få tillträde till fler arbetsplatser liksom förslag om fler sanktionsavgifter för företag som missköter arbetsmiljöarbetet. I våra budgetalternativ har vi föreslagit kraftigt utökade resurser till Arbetsmiljöverket. Än så länge har dock regeringen sagt nej till allt detta, trots stigande dödstal och trots att Arbetsmiljöverket så sent som förra året tvingades avbryta nyrekryteringar just på grund av bristande resurser.

Vi har även föreslagit en kriskommission för att motverka dödsolyckor i den hårt drabbade byggbranschen. Kommer ministern åtminstone att ställa sig bakom det förslaget?

Herr talman! Med 65 döda i arbetsplatsolyckor summeras 2023 till ett nattsvart år. Inte sedan 2011 har så många människor mist livet på svensk arbetsmarknad. Det är fullkomligt horribelt att folk ska behöva dö på jobbet, och varje enskild dödsolycka är en tragedi, givetvis främst för familj, närstående och arbetskamrater - men också för samhället. I vårt Sverige ska alla jobb vara trygga jobb. Ingen annan målsättning duger.

Att det skedde många dödsolyckor förra året är givetvis inte regeringens fel, men politiken har ofrånkomligen ett ansvar. Och när kurvorna pekar i fel riktning måste man agera. Tyvärr kan jag konstatera att regeringen hittills har uppvisat en uppenbar passivitet i arbetsmarknadspolitiken generellt, så också när det gäller frågor som rör arbetsmiljö, sjysta villkor och brottslighet i arbetslivet. Precis så här brukar det se ut när högerpartierna har makten. Förra gången vi hade en borgerlig arbetsmarknadsminister slaktades arbetsmiljöpolitiken genom massiva neddragningar på Arbetsmiljöverket och nedläggning av Arbetslivsinstitutet.

Efter alliansregeringens nedskärningar växlade vi socialdemokrater stegvis upp resurserna. Vi antog en nollvision för dödsolyckor, som högerpartierna först röstade nej till. Vi inrättade Myndigheten för arbetsmiljökunskap. Vi höjde kraftigt maxbeloppet för företagsbot, och vi inledde en tung offensiv mot fusk och brott i arbetslivet, bland annat genom att inrätta de regionala a-krimcentren, som nu fungerar som nav i arbetet mot detta.

Vi gick också fram med ett lagförslag om att ge de regionala skyddsombuden tillträde till fler arbetsplatser. Tyvärr nyttjade högerpartierna sin majoritet för att rösta ned det här i riksdagen. Nu öppnar SD-regeringen dessutom för att försvaga skyddsombuden genom att frikoppla dem från facket, vilket skulle göra svenska arbetsplatser farligare.

Trots allt vi socialdemokrater gjorde finns det bevisligen mycket kvar att göra. Vi har därför bland annat föreslagit en kriskommission för att motverka dödsolyckor i den hårt drabbade byggbranschen, liksom kraftigt ökade anslag till Arbetsmiljöverket.

Men nu ser vi i stället hur historien upprepar sig. När Sverige får en högerregering försummas arbetsmiljöpolitiken. Och även om regeringen nu i ett pressat läge låter påskina att man satsar på Arbetsmiljöverket är sanningen att man visserligen inflationsjusterar anslaget marginellt men också gör en generell besparing. Man skjuter alltså inte till resurser som räcker för att växla upp arbetet, vilket gör myndighetens uppdrag att öka andelen oanmälda inspektioner tandlöst.

Herr talman! Regeringens agerande har hittills varit svagt, yrvaket och reaktivt. En tom propositionsförteckning och magra budgettabeller kommer inte att göra situationen bättre. Nu behöver regeringen agera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av det höga antalet dödsolyckor i arbetslivet

(Applåder)

Fru talman! Jag förstår att Camilla Mårtensen inte tycker att det är så jättekul när jag påminner om Liberalernas ideologiska dikeskörning. Jag förstår att det gör lite ont när jag påpekar att det före detta Folkpartiet numera är ett parti som lyder under Sverigedemokraterna, men det är likväl sant. Den interna hierarkin mellan Tidöpartierna har blivit pinsamt tydlig under det här året.

Liberalerna har ett samarbete med Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna har inget avtal med något annat parti. Liberalerna sitter i regering. Det gör inte Socialdemokraterna.

Därför är det ganska stor skillnad att begära att jag som socialdemokrat ska ta ansvar för andra partier. Jag begär att Liberalerna ska kunna svara på sitt förhållande till Sverigedemokraterna som man är beroende av i sin regeringsutövning. Det är en ganska stor skillnad.

Liberalernas vägval här är väldigt tragiskt. Liberalerna har en stolt historia. Vi har tillsammans slagits för demokratins införande och kvinnlig rösträtt. Men i dag är Liberalerna främst ett parti som fungerar som Jimmie Åkessons långsiktiga kungamakare.

Jag hoppas inte minst för Liberalernas egen skull att de tänker om och gör det ganska snart. Jag tror faktiskt inte att jag är ensam i Sverige om det.

(Applåder)

Fru talman! Som alla vet är det På spåret-tider nu. Jag kommer själv att sitta bänkad i kväll klockan åtta. När jag hör Kristian Luuks bevingade ord "Vart är vi på väg?" är det faktiskt inte utan att jag ibland kommer att tänka på Liberalerna och Tidösamarbetet. Vet Liberalerna egentligen vad Sverigedemokraternas så kallade segertåg har för politisk slutdestination? Angiverilagar, stopp för tolkhjälp i vården, uppriven modersmålsundervisning - ledtrådarna borde ha fått Liberalerna att dra i handbromsen för länge sedan. Men där sitter de som förstenade i första klass, trots ledtråd efter ledtråd: Björn Söders hårresande uttalande om Pride, Jomshofs uppmaning om att bränna fler koraner, Åkessons attack mot sagostunder på bibliotek. Även om mina förhoppningar är ganska låga kan jag inte låta bli att undra: Kommer vi att få se ett liberalt panikryck på två poäng före nästa val?

Vart är vi på väg, Liberalerna? Jag ställer frågan för att jag tycker att den är relevant efter det anförande vi nyss hörde från Sverigedemokraterna, som raljerar över integrationspolitiken och i det närmaste beskriver arbetsmarknadspolitiken som en förtäckt integrationskostnad. Vad är det som motiverar Liberalerna att slå följe med det här partiet? Det som vi hörde Camilla Mårtensen säga i talarstolen är ju inte sådant som Liberalerna är beroende av Sverigedemokraterna för att göra verklighet av.

Herr talman! Nu står ledamoten här och säger att jag sa något som jag inte sa i mitt anförande. Det jag sa var att vi lade om politiken under vår tid i regeringsställning efter flyktingkrisen 2015, i brett samförstånd. Sedan står ledamoten här och försöker anklaga mig för att jag tar åt mig äran och att det inte alls var vi som gjorde något, att vi gjorde det på grund av något och så vidare.

Jag konstaterar att Sverige 2015 hamnade i en situation där det blev tydligt för väldigt många att vi behövde lägga om migrationspolitiken. Det är ett faktum att det var vi socialdemokrater som satt i regeringsställning då och att vi lade om migrationspolitiken. Det är ett faktum, Arin Karapet.

Om man nu kräver ödmjukhet från sina motståndare kan man testa lite ödmjukhet själv också. Det var trots allt inte Socialdemokraterna som tillsammans med Miljöpartiet lade om migrationspolitiken under det föregående decenniet och införde en mer liberal migrationspolitik, särskilt när det kommer till arbetskraftsinvandring.

Jag kan bara konstatera att vi socialdemokrater inte har haft de politiska förutsättningar som krävts för att ändra tillbaka arbetskraftsinvandringen så att den blev ordnad och reglerad. Vi hade velat göra det. Vi kämpade i motvind, och när vi på slutet hade makten på egen hand tillsatte vi en utredning för att få på plats en behovsprövad arbetskraftsinvandring. Den har Arin Karapet och hans kollegor i regeringen och Sverigedemokraterna kastat i papperskorgen.

Herr talman! Att Socialdemokraterna inte gjorde någonting under åtta år stämmer helt enkelt inte.

För det första var det vi som satt i regeringsställning när vi lade om migrationspolitiken. För det andra sjösatte vi en historisk satsning på polisen. Vi skärpte en lång rad straff.

Sedan är jag den första att säga att vi har gjort för lite. Det konstaterar jag också i en rapport. Det är inte den rapport som Arin Karapet hänvisar till, för den har jag inte varit med om att ta fram. Det är en annan rapport där vi konstaterar att vi har gjort för lite. Det har inte gått tillräckligt snabbt.

Ledamoten får bestämma sig för vilken angreppsvinkel han ska ha. Är det att jag inte erkänner att det borde ha skett mer? Eller är det tvärtom? Nu låter det som att man anklagar oss för båda delarna. Man kan välja vilken angreppsvinkel man ska ha. Sanningen är att väldigt mycket gjordes men inte tillräckligt.

Min poäng var att det inte är frågan om huruvida vi ska bura in fler gängkriminella eller huruvida vi ska ha en stram migration som skiljer oss åt. Jag hävdar att det inte är det som skiljer oss åt. Jag hävdar att det som skiljer oss åt är att vi också vill ha en integrationspolitik där vi får in alla som har rätt att bo i vårt land i samhällsgemenskapen medan Moderaterna har valt att samarbeta med Sverigedemokraterna, ett parti som lever på splittring. Det är skillnaden.

(Applåder)

Herr talman! Det var synd att Ann-Christine Frohm Utterstedt inte lyssnade på mitt anförande, för då hade hon fått höra en del av de förslag som jag lade fram.

Det är mycket riktigt att det inte är sant att Socialdemokraterna vill öka migrationen. Det här avhandlade vi också i ett tidigare replikskifte. Vi socialdemokrater har ett alternativ där vi säger att förutsatt att asylinvandringen till Sverige hålls på den låga nivå som man tror att det kommer att bli finns det möjligheter att i stället ta emot något fler kvotflyktingar.

Låt oss säga att det är 500, 900 eller 2 000 - nu nämner jag bara några siffror. Det är liksom inte det som avgör hur väl vi kommer att lyckas med integrationen i Sverige eller om vi lyckas bryta segregationen. Man måste se på helheten, och helheten inkluderar det faktum att Sverigedemokraterna har böjt sig för den borgerliga regeringen när det kommer till arbetskraftsinvandringen.

Den stora delen av invandringen till Sverige är arbetskraftsinvandrare, och situationen är den att Ann-Christine Frohm Utterstedts parti har kastat den utredning som vi socialdemokrater initierade i papperskorgen. Den handlade om att få en hållbar och reglerad arbetskraftsinvandring där behovet får styra. Så skulle det vara i stället för att handla om arbetsgivarens vilja att ta hit arbetskraft från andra sidan jorden när det finns arbetskraft i Sverige. Detta är sanningen.

Sedan pratar Ann-Christine Frohm Utterstedt om mitt regeringsalternativ. Jag har inget avtal med något annat parti. Det har Sverigedemokraterna - med Liberalerna. Efter att ha lyssnat till Ann-Christine Frohm Utterstedt är jag, ärligt talat, inte säker på att Liberalerna kommer att vara kvar i det avtalet. Jag skulle inte ta gift på det i alla fall.

(Applåder)

Herr talman! Då ska jag svara på den frågan. Det är mycket riktigt att det framför allt är två saker som skiljer våra budgetalternativ.

Det ena handlar om att SD-regeringen skär ned på anslaget till kommunerna, som har tagit ett mycket stort ansvar för flyktingmottagandet. När detta blir verklighet kommer dessa kommuner att drabbas av en dubbelstöt, eftersom SD-regeringen samtidigt inte skjuter till de pengar till kommunerna som behövs för att man ska kunna hålla en god kvalitet i välfärden. Jag kan säga att kommunerna går på knäna, ifall Sverigedemokraterna har missat det.

Att i detta läge rikta denna dubbelstöt mot de kommuner som dessutom har tagit ett oproportionerligt stort ansvar för flyktingmottagandet anser vi socialdemokrater är fel.

Det andra är att vi tycker att det är helt horribelt och galet att SD-regeringen i den krissituation som råder, kopplat till gängkriminalitet, skär ned på just det anslag som finansierar den verksamhet som kommuner med utsatta områden har fått bygga upp för att motverka nyrekryteringen till gängen. Det är en strategisk samverkan mellan polis, skola, socialtjänst och fritid. Det är kanske det mest konkreta som står till buds just nu för kommuner med utsatta områden när det gäller att bryta nyrekryteringen till gängen. I detta läge väljer Sverigedemokraterna och regeringen att skära ned på det statsbidraget. Det tycker vi är fel.

(Applåder)

Herr talman! Det var mycket märkligheter som kom från Sverigedemokraterna.

Michael Rubbestad får det för det första att låta som om grova brottslingar inte kan utvisas i dag. För det andra får han det att låta som om Delmos - den myndighet som SD-regeringen lade ned - var det enda jag talade om som skulle bryta segregationen. Det var en av kanske tio saker som jag lyfte fram som SD-regeringen har gjort under bara ett år för att spä på segregationen och försämra integrationen. Men det var inte det enda.

Min poäng i mitt anförande var att SD-regeringen på ett år har lyckats göra väldigt mycket för att spä på segregationen, men man gör ingenting för att förbättra integrationen. Det var min poäng.

Jag behöver inga som helst tips från Sverigedemokraterna om integrationspolitik. Vi socialdemokrater vill ha en offensiv integrationspolitik. Vi ser att den har brustit. Sverigedemokraterna vill inte ha någon integrationspolitik. Det fick vi ju höra i föregående replikskifte.

Jag behöver inget tips om integrationspolitik från ett parti som har en partiledare som gör sitt bästa för att sudda ut gränsen mellan islamister och vanliga, hederliga svenska muslimer som är med och bidrar i vårt samhälle och har integrerats.

(Applåder)

Herr talman! Grunden för att vi ska kunna ha ett samhälle som upprätthåller jämlikhet är att vi har en ordnad migrationspolitik. Dessa saker hänger ihop.

Vi anser inte att Sverige kan ha ett regelverk som sticker ut jämfört med andra europeiska länder. Då leder det fram till en ohållbar migrationssituation i Sverige. Det gör det svårare för oss att klara av integrationen.

Det är därför vi har anpassat regelverket. Det var därför vi lade om integrationspolitiken, för att anpassa den till den nivå som gäller i övriga Europa.

Men med detta sagt är det en otroligt viktig sak att alla som finns i Sverige, som bor här och har rätt att leva här, kommer in i den svenska samhällsgemenskapen. Detta ska vi göra med en aktiv integrationspolitik.

En viktig sak är också att vi får ordning och reda på arbetskraftsinvandringen. Här behövs helt uppenbart en behovsprövning, så att det inte styrs av arbetsgivarnas vilja att importera arbetskraft och utnyttja människor till skrupellösa villkor, utan behovet ska få styra. Detta är också en viktig grundförutsättning för att upprätthålla jämlikheten i samhället och få in alla som har rätt att leva i vårt land in i samhällsgemenskapen.

Migration och integration hänger ihop, som många har påpekat här. Vi behöver ett regelverk för migrationen som inte sticker ut jämfört med övriga Europa, så att vi kan få den bästa tänkbara integrationen i vårt land.

Herr talman! Ledamoten citerade Palme för att, utgår jag från, på något sätt påskina att vi socialdemokrater inte står upp för den politik som vi en gång stod upp för. Det var så jag tolkade det; ledamoten får gärna rätta mig om jag missförstod det.

Jag har lite snabbt letat fram något som jag har inspirerats av som kommer från Olof Palme. Han sa att ett jämlikt välfärdssamhälle förutsätter en invandring som anpassas till samhällets möjligheter att ge invandrare arbete, bostad och social omvårdnad på samma villkor som den övriga befolkningen.

Detta är anledningen till att vi socialdemokrater har den linje vi har i migrationspolitiken. Jag ser att ledamoten rynkar på näsan - han tycker nog att jag hamnade lite utanför frågan. Det är mycket möjligt att jag missuppfattade frågan, men jag uppfattade att den handlade om socialdemokratins migrationspolitik, helt enkelt. Jag ville då kontra med att citera samma person som ledamoten hänvisade till i sin replik.

Herr talman! Om Jonny Cato har hittat siffrorna i vår budget kan han säkert också lista ut ungefär hur vi har landat i denna fråga. Anledningen till att vi inte skriver ut någon exakt siffra är att ingen vet exakt hur invandringen till Sverige kommer att se ut. Vi vet egentligen ingenting om hur många som kommer att komma till Sverige nästa år. Vi kan gissa på ett ungefär.

Vi har sagt att under förutsättning att asylinvandringen hålls på den låga nivå som vi i dag tror att den kommer att ligga på tar vi höjd för att ta emot något fler kvotflyktingar än regeringen har aviserat. Det kommer inte att vara så många som 5 000 - det är korrekt spanat. Det som har hänt är egentligen inget annat än att vi konstaterar att vi behöver ha en stram, återhållsam inställning till migration till Sverige under överskådlig tid för att jobba i kapp den integrationsskuld vi ser i dag.

Men med detta sagt är det viktigt att understryka att vi inte säger nej till att ta emot kvotflyktingar. Det är det mycket viktigt att vi fortsätter göra, inte minst för att driva på andra länder som inte tar sitt ansvar. Man ska ha klart för sig att kvotflyktingarna utgör en liten del av dem som kommer till Sverige. Men det är de med de största behoven, och det är också de som kommer mest välordnat. Det gäller att det råder ordning och reda och att vi står upp för detta så att exempelvis barnsoldater och flickor som har lyckats fly från en tillvaro som sexslavar får komma till Sverige liksom till andra länder.

Andra länder tar inte sitt ansvar, så därför ska Sverige fortsätta göra det. Men vi behöver ändå ha ett mottagande i paritet med den integrationskapacitet vi har.

Herr talman! Till att börja med vill jag uttrycka glädje över att det är så många som tar del av Socialdemokraternas pågående politikutvecklingsarbete. Det är naturligtvis som sig bör att solen kretsar kring socialdemokratin. Eftersom vi är det största partiet är det inte konstigt att andra partier följer vårt interna utvecklingsarbete. Det gläder mig att Jonny Cato har ägnat tid åt detta.

Jag råkar vara en av de socialdemokrater som har lett en arbetsgrupp som har tagit fram en av rapporterna, så den kan jag tala för. Men det är viktigt att understryka att detta inte på något sätt är en ny reformagenda som det socialdemokratiska partiet har lagt fram, utan det rör sig om ett analysarbete. Det är enskilda socialdemokrater som står bakom rapporterna.

En sak som vi mycket riktigt konstaterar är att Sverige sticker ut i ett avseende när det gäller de senaste decenniernas migration: Sverige har haft ett mycket omfattande mottagande.

Vi säger inte att vi inte har en vilja att hjälpa människor på flykt. Den står fast. Men vi konstaterar att det mottagande Sverige har haft, som sticker ut jämfört med andra länder vad gäller både omfattning och beskaffenhet, i kombination med den otroliga ojämlikhet som har vuxit fram i samhället under samma tid har lett till en segregation som inte är bra för vårt land. Detta ställer nu ännu högre krav på oss att förbättra integrationen. Det gläder mig att jag och Jonny Cato verkar vara överens om det.

Herr talman! Eftersom vi socialdemokrater hade ett budgetalternativ med ett högre anslag för utgiftsområde 13 som berör integration och jämställdhet har vi inte möjlighet att reservera oss, men jag vill hänvisa till vårt särskilda yttrande där man kan läsa mer om våra prioriteringar på det här politikområdet.

Herr talman! Sverige ska vara ett jämlikt och jämställt land. Alla som bor här ska kunna vara del av samhället på lika villkor, oavsett bakgrund, tro, etnicitet, kön eller sexuell läggning. Diskriminering och rasism i alla dess former måste alltid bekämpas.

Vi ska alla möta lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Sverige ska vara ett samhälle som håller ihop. Vi ska inte ha några parallellsamhällen. Men i dag sliter segregationen isär vårt land. Jag kan konstatera att mycket av svensk politiks stora skiljelinjer har bäring på politikområdet integration, som vi nu debatterar.

Hur gärna Tidöpartierna än vill låta påskina det går inte skiljelinjerna mellan oss främst vid huruvida vi ska göra mer för att bura in gängkriminella eller om vi ska ha en fortsatt stram och ordnad migrationspolitik. Jag vill tvärtom hävda att vi är ganska överens när det gäller de breda penseldragen. Gott så. Den stora konflikten handlar snarare om huruvida vi ska dra samhället i en riktning mot starkare samhällsgemenskap eller mer splittring.

Konflikten gäller om vi genom aktiva insatser ska arbeta i kapp integrationsskulden och få fler att bli del av det svenska samhällslivet eller om vi ska lämna människor vind för våg och misstänkliggöra, exkludera, hetsa och håna grupper baserat på deras bakgrund eller tro.

Jag påstår inte att alla regeringspartier vill ha den här splittringspolitiken, men har man hjälpt Jimmie Åkesson upp på kungatronen blir det onekligen kontentan. Jag gissar att den här insikten drabbar fler liberaler, kristdemokrater och moderater för varje dag som går.

Herr talman! Socialdemokraternas bestämda uppfattning är att en grundförutsättning för att bryta segregationen är att vi har en fortsatt stram migration.

Vi lade om politiken under vår tid i regeringsställning, efter flyktingkrisen 2015, och det gjorde vi i brett samförstånd. Men Sverige har dessförinnan över tid och under flera regeringar framför allt under 00- och 10-talen haft en invandring som inte stått i paritet med landets integrationskapacitet, som trots allt är begränsad. Under samma tid har samhället dragit sig tillbaka och ojämlikheten ökat. Detta har sammantaget kraftigt ökat segregationen och skapat många utsatta områden där den sociala kontrollen ofta är låg och där osunda normer och hederskultur har fått fäste.

Segregationen och den otillräckliga integrationen har också cementerat en känsla av utanförskap och hopplöshet som de kriminella gängen har kunnat kapitalisera på genom att erbjuda en alternativ, både livsfarlig och samhällsfarlig, gemenskap.

Sverige har stora integrationsproblem.

Den som inte har rätt att vara i Sverige ska lämna landet, men den som beviljas uppehållstillstånd ska snabbt integreras i det svenska samhället. Det ska vara högt ställda och tydliga krav på den enskilde att göra sig anställbar och lära sig svenska. Men kraven måste ackompanjeras av stöd och verktyg för att människor ska rustas att kunna ta de jobb som arbetsmarknaden erbjuder och kunna fungera som samhällsmedborgare i vårt land.

Även om etableringstiden kortades avsevärt under vår tid i regering har samhällets förmåga att erbjuda bostäder, utbildning, jobb, samhällsintroduktion och social inkludering brustit. Konsekvensen tar sig uttryck i segregation, trångboddhet, utanförskap och sociala spänningar.

Herr talman! Jag kan konstatera att Sverigedemokraterna dikterar villkoren för regeringen, som hittills har lagt exakt noll förslag på riksdagens bord om en bättre integration. Däremot kan exemplen på hur Sverigedemokraterna och regeringen spär på segregationen fogas till en redan lång lista.

Låt mig ta några exempel!

Den myndighet som haft det sammanhållna ansvaret för arbetet mot segregationen läggs ned.

Viktiga utredningar och initiativ som S-regeringen tillsatte har kastats i papperskorgen. Exempel är den om skärpt och behovsprövad arbetskraftsinvandring och den om att stoppa social dumpning, det vill säga att välbeställda kommuner dumpar sociala problem i knät på andra kommuner med sämre integrationsmöjligheter.

Regeringen har därtill aviserat att bosättningslagen ska rivas upp så att rika kommuner kan slippa undan sin del av ansvaret att ta emot nyanlända, som i stället kommer att koncentreras i andra kommuner med sämre förutsättningar.

I och med nästa års budget drar man också in på stödet till de kommuner som tagit ett oproportionerligt stort ansvar för flyktingmottagandet, vilket i detta läge blir en dubbelstöt för berörda kommuner som redan går på knäna till följd av kostnadskrisen och regeringens alldeles otillräckliga pengar till välfärden.

Vidare har SD-regeringen slopat investeringsstödet för att bygga nya hyresrätter, som hade behövts för att rent fysiskt bygga bort segregationen.

Särskilt anmärkningsvärt är det att man gör massiva neddragningar på de individanpassade arbetsmarknadsinsatserna eftersom en av de mest uppenbara bakomliggande orsakerna till segregationen är att alldeles för många som har kommit till vårt land inte har lyckats etablera sig på arbetsmarknaden.

Det sista man bör göra i det här läget är att slakta arbetsmarknadspolitiken, men det är precis vad SD-regeringen gör. Inte bara i kronor och ören, ska tilläggas - man var också snabbt framme med en gammal Tippexflaska för att trolla bort det som tidigare fanns i regleringsbrevet för att utöka utrikesfödda kvinnors möjligheter att komma i utbildning och arbete. Det här kommer att göra det svårare för dem att få egen inkomst, som är grunden för frihet och jämställdhet.

Som om allt detta inte var nog skär nu regeringen ned på statsbidraget till kommuner med utsatta områden inom budgetanslaget som vi nu debatterar.

De senaste tre åren har 250 miljoner årligen gått till att bygga upp strategisk samverkan mellan polis, socialtjänst, skola och fritidsverksamhet och till uppsökande verksamhet med fältassistenter och familjerådgivare för att bryta nyrekryteringen till de kriminella gängen.

SD-regeringens riktade nedskärning av detta är häpnadsväckande. Det är en rent av livsfarlig prioritering i det krisläge vårt land befinner sig i att skära ned på de här insatserna för att ha råd med sänkt skatt på plastpåsar. Jag kan faktiskt inte begripa tondövheten. Jag hoppas att någon från regeringsunderlaget vågar sig på att bemöta detta och förklara hur man tänkt.

Vi socialdemokrater säger givetvis nej till denna nedskärning, herr talman, och vi gör det med eftertryck.

Om regeringspartierna på allvar tror att man kan bedriva effektiv integrationsfrämjande, segregationsbrytande och brottsförebyggande politik med Sverigedemokraternas goda minne, ja, då vädjar jag till dem att tänka om och ta sitt förnuft till fånga.

Sverigedemokraterna vill varken bryta segregationen, lyfta människor i och ur utsatta områden eller rusta utrikesfödda som lever här att bli en del av den svenska samhällsgemenskapen. Det visar de gång på gång.

Jag hävdar, herr talman, att det beror på att Sverigedemokraterna i själva verket inte är emot invandring utan emot invandrare. Jag vill också hävda att det är därför de medvetet spär på segregationen och struntar i integrationen - helt enkelt för att det gynnar dem och för att de vill ha en splittrad, polariserad och brutaliserad samhällsdebatt.

För att avsluta, herr talman: Den stora konflikten i svensk politik handlar inte om huruvida det behövs en stram migration eller om vi ska bura in gängkriminella. Den stora konflikten i svensk politik handlar om huruvida vi ska splittra eller förena, elda på eller lugna ned, lägga manken till för att skapa ett "vi" eller peka nedsättande på "dem".

Vi socialdemokrater vet vad vi vill och vad vi står för medan stora delar av den anständiga borgerligheten alltjämt famlar i ett Tidöavtalsmörker. Låt oss hoppas att det ljusnar snart, kanske rent av efter en lugnare julledighet med lite tid för reflektion.

Med det sagt vill jag passa på att önska herr talmannen, riksdagskansliet, utskottskansliet och utskottets samtliga ledamöter en god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

Herr talman! Ledamoten säger att hon redan har redogjort för sin integrationspolitik. Problemet är att ingen annan har uppfattat den. Det är därför vi är flera som ställer frågor om det.

Nyligen hörde vi att regeringen och Sverigedemokraterna minsann satsar på kommunernas flyktingmottagande och på arbetet mot utanförskap. Problemet är bara att regeringen och Sverigedemokraterna skär ned på exakt det. Det är alltså inte sant.

Det är inte heller sant att Socialdemokraterna vill ha ökad invandring. Vi säger tydligt att det behöver vara en stram migrationspolitik framöver. Jag misstänker att det ledamoten hänvisar till angående kvotflyktingarna är att det i kommittémotionen står klart och tydligt att vi mycket riktigt tar höjd för ytterligare några kvotflyktingar men under förutsättning att den övriga asylinvandringen hålls på en låg nivå.

Det är inte den totala invandringsnivån som skiljer de olika alternativen åt. Den stora skillnaden gäller kanske om man tittar på arbetskraftsinvandringen. Sverigedemokraterna har kastat det socialdemokratiska initiativet om behovsprövad arbetskraftsinvandring i papperskorgen. Man vill fortsätta lägga makten i knät på arbetsgivarna.

Herr talman! Det här är en integrationsdebatt, inte en migrationsdebatt. Därför vill jag försöka återkomma till integrationen. Det blir tydligt i debatten och det här replikskiftet att den stora konfliktlinjen i svensk politik framför allt gäller ifall vi ska få in alla i Sverige under det gemensamma folkhemsparaplyet, eller om några ska lämnas kvar ute i regnet. Det är vad det handlar om.

(Applåder)

Herr talman! Sverigedemokraterna tar varje chans de får att misstänkliggöra, förminska, håna och raljera över människor med annan bakgrund och tro. Vi hörde det nyss från talarstolen, och vi hörde det från Sverigedemokraternas landsdagar där Jimmie Åkesson gjorde sitt bästa för att försöka sudda ut gränsen mellan islamister och vanliga hederliga svenska muslimer.

Sverigedemokraterna vill bevisligen inte bryta segregationen och förbättra integrationen - om någon har tvekat därom. Vi hörde nyss ledamoten stå och rent av raljera över integrationspolitik som sådan. Man vill helt enkelt inte att alla som bor i vårt land ska vara en del av den svenska samhällsgemenskapen.

Herr talman! Jag hävdar att det beror på att Sverigedemokraterna inte är emot invandring utan emot invandrare. Jag vill också hävda att det är därför de medvetet spär på segregationen och struntar i integrationen. De vill ha splittring. De vill ha en polariserad och brutaliserad samhällsdebatt, därför att det gynnar dem i opinionen. Det är politisk cynism på samhällsskadlig nivå.

Jag undrar ifall Ann-Christine Frohm Utterstedt håller med mig om att Sverigedemokraterna inte vill förbättra integrationen. Eller har Sverigedemokraterna någon integrationspolitik som ledamoten glömde att redogöra för i sitt anförande?

(Applåder)