Teresa Carvalho

Fru talman! Det gläder mig att justitieministern lyfter utvecklingen gällande nyrekryteringen som något av det allra allvarligaste under den här mandatperioden. Det är onekligen så att vi har haft en fullkomligt katastrofal utveckling med en skenande nyrekrytering. Här finns liksom inga ljusglimtar utan bara mörker.

Trots det har regeringen varit saktfärdig med att vidta nödvändiga åtgärder. Det är därför jag brukar kalla just arbetet med att bryta nyrekryteringen för regeringens blinda fläck, och jag får nog lov att upprepa det.

Det är väl just bristen på en politik för att bryta den allvarliga utvecklingen med nyrekryteringen som gör svaret på min fråga vad regeringen avser att vidta för åtgärder för att realisera löftet om att utrota gängkriminaliteten de kommande fyra åren ganska tunt. Jag får nämligen bara ett enda konkret svar, och det är att polisen ska få möjlighet att plocka ned gängens mordannonser.

Missförstå mig rätt: Det är väldigt, väldigt bra att den lagstiftningen kommer på plats. Det är någonting som vi socialdemokrater har tjatat om i flera år. I tidigare debatter har Gunnar Strömmer först skyllt på techjättarna och sedan på EU. Det tog alldeles för lång tid innan Gunnar Strömmer själv tog tag i den här frågan, och tyvärr är det på grund av den saktfärdigheten som halva barnens sommarlov kommer att passera innan de här mordannonserna plockas ned. Under halva sommarlovet kommer alltså gängen att kunna fortsätta med sina mordannonser.

Jag hade som sagt hoppats på ett tydligare besked om vad regeringen ser framför sig att man ska göra för att vända den här utvecklingen. I stället fick jag ett ganska svepande svar om att inte slå av på takten och, av någon anledning, att inte ge vetorätt till Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Jag vill därför lugna Gunnar Strömmer med två besked. Det första är att en S-ledd regering inte kommer att vara soft on crime, oavsett vilka andra partier vi kan tänkas komma att samarbeta med – tvärtom.

Vi söker mandat för att fortsätta flytta fram positionerna, fortsätta bygga ut rättsväsendet, fortsätta skärpa straffen för samhällsfarliga brott och fortsätta slipa på de brottsbekämpande verktygen. Därutöver vill vi införa en svensk maffialag för att komma åt gängtopparna och deras verksamheter som äter sig allt djupare in i både näringslivet och välfärden. Vi vill lägga samma kraft, energi och resurser på att bryta nyrekryteringen som på att lagföra de kriminella.

Mitt andra lugnande besked till Gunnar Strömmer är att han faktiskt inte behöver vara orolig för andra partiers eventuella inflytande i kriminalpolitiken under en S-ledd regering.

Vi socialdemokrater har föreslagit en tioårspakt mot gängkriminaliteten tillsammans med Moderaterna i mitten av svensk politik. Det har tyvärr avvisats av Moderaterna, men vår hand är alltjämt utsträckt, Gunnar Strömmer. Vi menar att på samma sätt som vi står enade när det gäller yttre hot mot Sverige borde vi kunna stå sida vid sida när den inre säkerheten hotas, inte bara för att manifestera ett symboliskt värde utan för att det på riktigt vore det bästa för Sverige. Så säkerställer vi att politiken blir både handlingskraftig och effektiv och även långsiktigt hållbar över tid och regeringsskiften.

Fru talman! Enligt justitieministern halverades antalet dödsskjutningar förra året. Den beräkningen bygger på att skolskjutningen i Örebro räknas bort. Även om det inte var en gängskjutning, vilket är vad den här debatten handlar om, vill jag ha sagt att vi aldrig får glömma eller negligera det fasansfulla som inträffade på Risbergska. Även den typen av dödligt våld – med skjutvapen, ska tilläggas – måste bekämpas och förebyggas med alla medel. Det gäller givetvis allt dödligt våld. Alla människoliv räknas. Alla är lika mycket värda.

Det senaste decenniet har Sverige plågats av rå och hänsynslös organiserad brottslighet, brutalt våld och annan systemhotande kriminalitet. Detta har med rätta föranlett omfattande åtgärder och stora ansträngningar för att vända utvecklingen.

Den förra Sregeringen påbörjade omläggningen, men det var långtifrån tillräckligt. Den förra Sregeringen har givetvis ett mycket stort ansvar i detta. Vi tar det ansvaret. Det är därför vi har omprövat och lagt om vår politik.

Vår kritik mot regeringens politik i kampen mot gängen handlar egentligen inte om det som regeringen gör utan snarare om det som regeringen inte gör. Det gäller främst att bryta nyrekryteringen. Under den här mandatperioden har antalet barn under 15 år som misstänks vara involverade i mordärenden ökat med över 700 procent. Det har skett samtidigt som regeringen har satt kommunerna, som utför mycket av det tidiga och förebyggande arbetet för att bryta nyrekryteringen, på avmagringskur.

Vi socialdemokrater är beredda att göra allt som krävs – allt som är rättssäkert och träffsäkert. Det handlar om såväl repression som prevention. Vi accepterar inte att barn vaknar i panik med glassplitter i sängen när ännu en port bombas i ett svenskt bostadsområde. Vi accepterar inte att vanliga, hederliga, oskyldiga människor tvingas fly från skjutningar på öppen gata mitt på ljusa dagen i vårt land. Vi accepterar heller inte att föräldrar ligger sömnlösa om natten av oro för att deras barn ska hamna i gängens vidriga klor.

Vi har gjort läxan. Det är därför jag är något förvånad över att regeringen nu, genom att ta ut segern i förskott, gör samma misstag som man anklagar den förra Sregeringen för att ha gjort. Att utrota gängkriminaliteten de kommande fyra åren är givetvis en mycket lovvärd ambition, men det finns tyvärr inte så mycket som pekar på att man kommer att lyckas med detta. Regeringen lutar sig enbart mot att skjutningarna har blivit färre sedan värstingåret 2022, då Foxtrotkriget rasade som allra värst, och ser inte helheten. Regeringen blundar för att antalet sprängningar har dubblerats, att den kriminella ekonomin har växt och att nyrekryteringen har skenat under Tidöregeringens vakt. Det jag ser är att kampen mot gängen är långtifrån vunnen.

Finns det något som justitieministern tycker att regeringen har misslyckats med under den här mandatperioden? Och vad borde nästa regering – oavsett färg, eller kanske rent av i samförstånd – prioritera härnäst?

Fru talman! Enligt justitieministern halverades antalet dödsskjutningar förra året. Den beräkningen bygger på att skolskjutningen i Örebro räknas bort. Även om det inte var en gängskjutning, vilket är vad den här debatten handlar om, vill jag ha sagt att vi aldrig får glömma eller negligera det fasansfulla som inträffade på Risbergska. Även den typen av dödligt våld – med skjutvapen, ska tilläggas – måste bekämpas och förebyggas med alla medel. Det gäller givetvis allt dödligt våld. Alla människoliv räknas. Alla är lika mycket värda.

Det senaste decenniet har Sverige plågats av rå och hänsynslös organiserad brottslighet, brutalt våld och annan systemhotande kriminalitet. Detta har med rätta föranlett omfattande åtgärder och stora ansträngningar för att vända utvecklingen.

Den förra Sregeringen påbörjade omläggningen, men det var långtifrån tillräckligt. Den förra Sregeringen har givetvis ett mycket stort ansvar i detta. Vi tar det ansvaret. Det är därför vi har omprövat och lagt om vår politik.

Vår kritik mot regeringens politik i kampen mot gängen handlar egentligen inte om det som regeringen gör utan snarare om det som regeringen inte gör. Det gäller främst att bryta nyrekryteringen. Under den här mandatperioden har antalet barn under 15 år som misstänks vara involverade i mordärenden ökat med över 700 procent. Det har skett samtidigt som regeringen har satt kommunerna, som utför mycket av det tidiga och förebyggande arbetet för att bryta nyrekryteringen, på avmagringskur.

Vi socialdemokrater är beredda att göra allt som krävs – allt som är rättssäkert och träffsäkert. Det handlar om såväl repression som prevention. Vi accepterar inte att barn vaknar i panik med glassplitter i sängen när ännu en port bombas i ett svenskt bostadsområde. Vi accepterar inte att vanliga, hederliga, oskyldiga människor tvingas fly från skjutningar på öppen gata mitt på ljusa dagen i vårt land. Vi accepterar heller inte att föräldrar ligger sömnlösa om natten av oro för att deras barn ska hamna i gängens vidriga klor.

Vi har gjort läxan. Det är därför jag är något förvånad över att regeringen nu, genom att ta ut segern i förskott, gör samma misstag som man anklagar den förra Sregeringen för att ha gjort. Att utrota gängkriminaliteten de kommande fyra åren är givetvis en mycket lovvärd ambition, men det finns tyvärr inte så mycket som pekar på att man kommer att lyckas med detta. Regeringen lutar sig enbart mot att skjutningarna har blivit färre sedan värstingåret 2022, då Foxtrotkriget rasade som allra värst, och ser inte helheten. Regeringen blundar för att antalet sprängningar har dubblerats, att den kriminella ekonomin har växt och att nyrekryteringen har skenat under Tidöregeringens vakt. Det jag ser är att kampen mot gängen är långtifrån vunnen.

Finns det något som justitieministern tycker att regeringen har misslyckats med under den här mandatperioden? Och vad borde nästa regering – oavsett färg, eller kanske rent av i samförstånd – prioritera härnäst?

Herr talman! Fredrik Kärrholm frågade just varför vi inte gjorde någonting av det de nu gör. Jag vill påminna Fredrik Kärrholm om att Socialdemokraterna initierat 75 procent av alla de lagförslag som lagts på justitieutskottets bord den här mandatperioden – många väldigt bra lagförslag, vill jag lägga till. Våra partier är ju överens om det allra mesta.

Allt det Fredrik Kärrholm rabblade upp är sådant som vi socialdemokrater har stöttat, tycker är bra politik och också hade genomfört om vi suttit i regeringsställning. Men nu är det inte det den här debatten handlar om utan om bristerna i processrätten.

Vi ser exempel på exempel på gärningsmän som köper sex och begår andra brott och som rymmer iväg och gömmer sig och på så vis slipper straff. Det är en djup orättvisa och ett hån mot alla brottsoffer, som vi socialdemokrater har försökt förmå regeringen att ändra på i över ett års tid. Men hittills har Tidöpartierna röstat nej vid varje tillfälle man fått. Det beklagar jag.

Snacka går ju, Fredrik Kärrholm, men i riksdagen är det röster som räknas. Rättsstaten byggs inte på pressmeddelanden och rubriker utan på röster, resultat och beslut. Nu finns en möjlighet att fatta beslut om att ändra den här fruktansvärt provocerande ordningen – men Tidöpartierna väljer att rösta nej till att genomföra de förändringar som både justitieministern och statsministern utlovade förra veckan. Jag tycker att det är märkligt, och jag tror att fler som lyssnar på debatten inte riktigt förstår varför man säger nej till detta trots att man har lovat.

Herr talman! Det är en lögn vi får höra här från Fredrik Kärrholm att det var en lögn jag redogjorde för i mitt anförande. Jag redogjorde helt enkelt för hur frågan har bemötts i riksdagen och av justitieministern, för den delen. Problemet är inte att regeringen skulle sakna insikt eller att de har utställt löften om att utreda frågan.

Problemet är, Fredrik Kärrholm, att ingenting har hänt på ett års tid trots dessa löften om att till exempel tillsätta en utredning. Det var någonting som justitieministern sa här i kammaren för ett år sedan i en debatt föranledd av att Tidöpartierna röstade nej till våra förslag om att se till att gärningsmän inte ska kunna ducka delgivning och på så vis smita undan sitt straff. Men på det året har ingen utredning tillsatts.

När det sedan blir stort hallabaloo kring en tv-kändis och både statsministern och justitieministern ger sig ut och lovar att det ska bli ordning på torpet och att man ska tillsätta en utredning är det väl inte konstigt att man ställer sig frågan om denna utredning nu kommer. Den kom ju inte förra gången den utlovades. Kommer den den här gången? Det är vi många som undrar.

Något vi också undrar, Fredrik Kärrholm, är varför man röstar nej till förslaget om nu regeringen vill ändra regelverket och utreda frågan. Sänder inte det väldigt märkliga signaler till svenska folket? Tror inte Fredrik Kärrholm att en del kan uppfatta det lite som hyckleri?

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2.

Processrätten är en av rättsstatens mest grundläggande byggstenar, alltså reglerna för hur rättvisan faktiskt går till i praktiken. Det är genom processrätten som våra gemensamma regler får verkan, och det är genom den som staten i domstol utövar sin makt gentemot den enskilde under ansvar och med insyn.

För Socialdemokraterna är detta i grunden en fråga om ordning och rättvisa. Det handlar om rättsväsendets legitimitet och om människors tillit till samhällets institutioner. Den tilliten är en förutsättning för ett samhälle som håller ihop. Men den uppstår inte av sig själv. Den byggs genom processer som upplevs som rättvisa, rättssäkra och lika för alla oavsett utbildning, bakgrund eller ekonomiska resurser.

Processrätten måste därför också fungera i verkligheten, inte bara på papper. När rättsprocesser kringgås, förhalas eller upplevs som obegripliga riskerar förtroendet för hela rättsstaten att undergrävas. Samtidigt får effektivitet och samhällets förmåga att beivra brott inte ske på bekostnad av den enskildes grundläggande rättigheter men inte heller på ett sätt som i praktiken gynnar den som bryter mot reglerna.

Det är här, i spänningen mellan statens ansvar att upprätthålla lag och ordning och individens rätt till en rättvis prövning, som processrätten har sin särskilda betydelse. Brottsoffrets ställning är central i detta. När rättsprocesser drar ut på tiden, när förhandlingar ställs in eller när brott aldrig prövas därför att systemet inte förmår nå fram till den misstänkte, då sviker rättsstaten sitt löfte till brottsoffret. När samhällsutvecklingen förändras – tekniskt, socialt och organisatoriskt – måste även processrätten utvecklas, annars riskerar vi att få ett regelverk som kan manipuleras, kringgås eller sättas ur spel.

Det är mot den bakgrunden som vi socialdemokrater har lagt fram förslag som syftar till att stoppa det otroligt provocerande beteendet att gärningsmän håller sig undan delgivning för att slippa straff. Det är ett hån mot alla brottsoffer. På grund av ett fall med en tv-kändis som erkänt ett trettiotal sexköp men gömt sig utomlands under preskriptionstiden för att slippa straff verkar nu fler äntligen ha fått upp ögonen för det här fenomenet. Det är för all del bra att det uppmärksammas, men jag vill understryka att det här inte handlar om ett enskilt fall utan är någonting som är alldeles för vanligt förekommande. Inte minst hör jag från andra kvinnor att våldsamma män medvetet duckar delgivning för att dra ut på separationsprocesser, vilket försätter utsatta kvinnor i en mer utsatt och potentiellt farlig situation.

Herr talman! Apropå sexköp vill jag också ta tillfället i akt att nämna att vi socialdemokrater anser att det är brott där påföljden ska vara fängelse. Det utvecklar jag gärna i en annan debatt än den som handlar om processrätt.

Herr talman! I dag är det alltså möjligt att medvetet hålla sig undan delgivning tills preskriptionstiden löper ut och på så sätt helt undgår rättslig prövning och därmed slippa straff. Det här är inte ett kryphål i marginalen utan ett systemfel som utnyttjas av gärningsmän. Det här innebär att staten gör mycket stora ansträngningar för att nå personer som aktivt sätter i system att hålla sig undan samtidigt som detta beteende belönas eftersom den som gömmer sig i praktiken kan gå fri. Det är orimligt.

För oss socialdemokrater är utgångspunkten tydlig: Det ska inte löna sig att ställa sig utanför rättssystemet. Därför har vi lagt fram tre konkreta förslag för att täppa till luckorna.

För det första föreslår vi att det ska kriminaliseras att medvetet hålla sig undan delgivning. Att sabotera rättsprocessen ska inte vara ett riskfritt beteende. Tvärtom måste rättssystemet tydligt markera att den som försöker undandra sig ansvar också begår ett brott mot rättsordningen.

För det andra föreslår vi att preskriptionstiden ska kunna frysas under den tid som delgivning pågår så att det helt enkelt inte ska löna sig att ducka delgivning. Preskription ska skydda mot orimligt gamla anspråk, inte fungera som en belöning för den som förhalar rättsprocessen.

För det tredje vill vi möjliggöra enklare digital delgivning. Samhället har i många avseenden digitaliserats, men just delgivningsreglerna har inte riktigt hängt med. Det finns säkra digitala lösningar som människor använder för kontakt med myndigheter i andra sammanhang som även borde användas i de här situationerna. Det är för övrigt något som myndigheterna själva har bett regeringen om men som regeringen inte har levererat.

De här tre förslagen lade vi fram i ett utskottsinitiativ i justitieutskottet redan för drygt ett år sedan. Då sade Tidöpartierna nej. Efter det uppmärksammade fallet med den sexköpande tv-kändisen som rymt undan delgivning och straff sa statsministern och justitieministern i förra veckan att reglerna måste ändras. Det är förstås ett välkommet om än sent uppvaknande.

Om dessa tre förslag redan hade varit verklighet hade den här underhållningsprofilen faktiskt inte kunnat komma till Sverige igen utan att ta sitt straff. Men när riksdagen nu återigen ska ta ställning till de här förslagen säger Tidöpartierna återigen nej – bara en vecka efter statsministerns och justitieministerns nya löften.

Att säga en sak i medierna för att få fina rubriker men göra motsatsen i riksdagen är svagt och oseriöst. Man kan lätt misstänka att det handlar om att rösta nej till förslag bara för att de kommer från oss socialdemokrater. Om så är fallet är det beklagligt att politiskt spel sätts före vad som är bäst för vårt lands rättssystem.

Vi socialdemokrater har röstat för nästan alla förslag som regeringen har lagt på justitieutskottets bord den här mandatperioden. Men Tidöpartierna har röstat nej till alla våra förslag utom ett, nämligen det om att få bort försäljning av pedofildockor. Jag beklagar att regeringen inte är mer lyhörd och beredd att agera tillsammans för att öka tryggheten och rättvisan i vårt land.

När vi ska rösta om det ärende som vi debatterar här i kväll kommer vi socialdemokrater att rösta för att stärka rättsstatens förmåga att faktiskt genomföra rättsprocesser, förbättra situationen för brottsoffer och tydliggöra att det är staten, inte den misstänkte, som sätter ramarna för rättsprocessen. Vi kommer att rösta för att kriminalisera att hålla sig undan delgivning. Vi kommer att rösta för att frysa preskriptionstiden, och vi kommer att rösta för att införa digital delgivning. Jag beklagar att Tidöpartierna återigen röstar nej.

(Applåder)

Fru talman! Ingen är gladare än jag och Socialdemokraterna över att det fanns ett intresse av att bredda frågan från att bara avse pedofildockor till att också avse annat som vi behöver skydda våra barn ifrån på internet.

Jag hoppas också, Mikael Damsgaard, att regeringen, Moderaterna och andra i kammaren som tycker att det är viktigt att bredda frågan levererar inom de andra frågor som vi socialdemokrater driver och som jag redogjorde för, detta för att skydda barn från sexuell exploatering online. Ta bort pubertetsrekvisitet! Se till att polisen får stänga ned sidor som har sugardejtningsannonser med barn! Jag håller med om att det finns mycket man kan göra. Det handlar inte bara om pedofildockorna, men det var ett förslag. Jag är glad att ni ställde upp på det, och jag är glad att det nu finns intresse av att göra mycket mer.

Vet ni vad det bästa av allt är? Det är att i vår finns det möjligheter att också rösta för Socialdemokraternas förslag på flera områden för att skydda barn från sexuell exploatering online. Vi har flera förslag i vår kommittémotion, som kommer att behandlas i justitieutskottet och sedan i kammaren under vårterminen.

Jag ser fram emot Mikael Damsgaards och Moderaternas stöd för att även ta bort pubertetsrekvisitet, stänga ned internetsidor som främjar exploatering av barn och mycket annat. Jag ser fram emot att vi ska visa och manifestera samma enighet då som vi gör i dag för att få bort pedofildockorna från Sverige.

Fru talman! Jag gläds verkligen åt att vi står här i dag och gemensamt tvingar regeringen att agera för att skydda barn mot sexuell exploatering och övergrepp. Det är underordnat för mig vem som sa och gjorde vad när och så vidare. Men visst – låt oss reda ut det för alla som är intresserade av tågordningen.

Precis som Mikael Damsgaard redogjorde för var det vi socialdemokrater som efter ett flertal frågor och olika publika manifestationer kring den här frågan föreslog ett utskottsinitiativ i justitieutskottet med anledning av att försäljning av dessa fruktansvärda pedofildockor såväl i Sverige som i andra länder uppmärksammats.

Vi såg hur den franska regeringen på bara några dagar krävde att ehandelsplattformarna tog bort dockorna och fick goda resultat. De fick företag att lova att genast ta bort dockorna, bidra till att klara ut vad som hänt och se till att det inte skulle hända igen. Vi saknade den initiativförmågan från regeringen och gick därför till justitieutskottet. Det gjorde vi i den här frågan därför att ett utskottsinitiativ ju ska vara av brådskande karaktär. Det ska inte vara sådant som har föreslagits tidigare.

Som jag redogjorde för i mitt anförande har Socialdemokraterna bredare förslag för att motverka sexuell exploatering av barn online, men just det här initiativet handlade från början mycket riktigt om att få bort pedofildockorna. Jag och mina kollegor var mycket glada över att det fanns intresse av att bredda initiativet, och jag är mycket glad över att vi nu gemensamt tvingar regeringen att agera.

Fru talman! I dag händer något ovanligt men väldigt bra. Det är ovanligt därför att vi socialdemokrater lägger väldigt många förslag här i riksdagen, men de röstas nästan alltid ned av majoriteten. I dag är det dock annorlunda, för i dag sluter som jag förstått det alla partier här inne i kammaren upp bakom vårt initiativ om att agera mot sexuella övergrepp mot barn i digitala miljöer och riktar ett gemensamt tillkännagivande till regeringen. Det innebär i klartext att riksdagen tvingar regeringen att agera, och det är bra. Det är en viktig seger för Sveriges barn.

Fru talman! Upprinnelsen till att vi står här i dag är de senaste månadernas mörka rapporter – så mörka att man nästan inte orkar ta in dem – med vidriga, omänskliga berättelser.

Ett exempel är Dagens Nyheters reportage om den digitala våldtäktsindustrin i Filippinerna, där svenska män betalar för att se barn våldtas – ibland av sina egna föräldrar. Ett annat exempel är att allt fler rapporter berättar om sugardejtningssidor som förmedlar kontakter mellan vuxna män och barn, där den vuxne erbjuder pengar och gåvor i utbyte mot en relation som ofta är sexuell – det vill säga kommersiell exploatering och barnprostitution.

Ett tredje exempel är onlineföretag som säljer sexdockor som ser ut som barn med barnkroppar och med en nallebjörn i famnen. De marknadsförs som erotiska produkter för manlig onani och är uppenbart till för pedofiler med sexuellt intresse för barn. De normaliserar sexuella övergrepp på barn och riskerar att trigga verkliga övergrepp på riktiga barn – barn som måste skyddas.

De här exemplen är inte slumpartade incidenter utan en utveckling. Det är en utveckling där barn sexualiseras, exploateras och utsätts och där tekniken gör det lättare än någonsin att begå brott utan att man ens behöver lämna hemmet. Medan detta sker får vi i Sverige inte blunda eller vara tysta.

Fru talman! Det här var som sagt upprinnelsen till att vi socialdemokrater för några veckor sedan tog initiativ i justitieutskottet till att kräva av regeringen att göra mer för att skydda barn från sexuella övergrepp på nätet.

En sak är redan på gång, och det står vi socialdemokrater helhjärtat bakom, nämligen att återfallsvåldtäktsmän och pedofiler ska kunna få tidsobestämda fängelsestraff och sitta inlåsta så länge det finns en risk för återfall. Vi måste dock göra mer för att hindra att barn över huvud taget utsätts för gromning och sexuella övergrepp på nätet. Det är det vi nu kräver från regeringen.

Vad innebär då det krav som riksdagen med enad röst riktar mot regeringen i dag mer konkret? Jo, det innebär att regeringen måste vidta åtgärder för att intensifiera polisens arbete mot sexuella övergrepp mot barn online, bland annat genom att stoppa internettrafik genom spärrsidor. Detta gäller inte bara till sidor som innehåller uppenbar barnpornografi utan även till sidor som främjar sexuell exploatering och övergrepp på barn, som exempelvis sugardejtningsannonser med barn eller ehandel med pedofildockor. Detta tvingar vi nu alltså regeringen att göra, och regeringen har sedan att hantera det vidare och att omsätta kravet i handling.

Jag noterade för övrigt på vägen hit, fru talman, att regeringen just publicerat en debattartikel i Expressen där man säger att man tänker gå vidare med kravet. Det är väldigt bra att de är inställda på det redan från början, så att ingen tid går förlorad. Lite småaktigt kan jag tycka att det är att man inte också transparent redogjorde för att det var vi socialdemokrater som samlade alla partier bakom det gemensamma kravet på regeringen.

Nåväl – det är inte så viktigt vem som sa eller gjorde vad först, utan det viktiga är att det äntligen händer något. Kravet på regeringen handlar alltså delvis om att bredda polisens stoppsidor till att innefatta fler sajter, men det kommer också ett bredare krav på att göra mer för att skydda barn från sexuell exploatering online.

När vi nu ändå tycks ha regeringens öra vill jag passa på att skicka med förslaget som vi socialdemokrater har lagt fram här i riksdagen och som kommer att behandlas under vårterminen. Jag hoppas att justitieministern lyssnar särskilt noga, så att även detta kan bli verklighet.

För det första menar vi att utöver polisens stopplistor, som bygger på en frivillighet från internetleverantörerna, behövs lagstiftning som ger polisen befogenheter att beordra stängning av sidor som innehåller sexuell exploatering av barn. Det är bra att regeringen nu kommer att behöva ge polisen i uppdrag att bredda ordningen med stopplistorna, men det behövs som sagt också tvingande lagstiftning. Det får inte finnas pedofildockor att köpa på internet eller sugardejtningsannonser med barn. Sådana sidor ska stängas ned i Sverige.

För det andra vill vi se över det så kallade pubertetsrekvisitet. I dag kan bedömningen om något är barnpornografi eller inte avgöras av hur kroppen ser ut, inte av huruvida materialet föreställer ett barn eller inte. Eftersom barn kan genomgå puberteten i tämligen låg ålder kan det bli så att ett brott inte klassas som barnpornografi trots att det rör ett barn. Det är ett kryphål som vi tycker behöver tas bort, för ett barn är ett barn och allt sexualiserat material som avser minderåriga ska vara olagligt.

För det tredje vill vi införa åldersverifiering för att begränsa barns tillgång till våldsglorifierande pornografi. Våldsporren ger unga killar och tjejer en skev bild av sex och samlevnad och är ett otroligt skadligt fenomen.

Alla de här delarna tror vi socialdemokrater är nödvändiga för att skydda barn från övergrepp och sexuell exploatering online. Jag förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen med förslag i den riktningen nu när riksdagen faktiskt riktar ett enat krav mot regeringen att göra mer för att skydda barn i det här avseendet.

Fru talman! Vi får aldrig låta sexualisering av barn normaliseras. Gränsen måste vara tydlig, och den gränsen förstärker vi i dag. Barnen är det viktigaste vi har, och dem ska vi skydda till varje pris. Därför trycker vi nu regeringen framför oss och tvingar regeringen att agera mot den sexuella exploatering som barn utsätts för på nätet, bland annat genom att stoppa internettrafik till sidor som främjar sexuella övergrepp på barn, som exempelvis sugardejtingannonser eller försäljning av pedofildockor. Men det är bara första steget.

Jag kommer inte att sakta ned min kamp för att skydda våra barn från gromning eller sexuellt utnyttjande. Jag kommer att fortsätta att vara en blåslampa på justitieministern – och i gott sällskap.

Fru talman! Det är många som är engagerade i den här frågan i civilsamhället och bland enskilda medborgare. Jag vill avsluta med att uppmärksamma det ovärderliga arbete organisationer som Child X och andra gör för att stötta utsatta, föra in deras erfarenheter i politiken och bidra till verklig förändring. Stort tack för ert viktiga arbete – fortsätt med det!

Fru talman! Det var mycket som sades av justitieministern, men det kom väldigt få konkreta besked om när vi får ta ställning till en lagstiftning som kommer att stoppa aktivklubbarna. Gunnar Strömmer gömmer sig bakom det pågående grundlagsarbetet. Att det skulle behövas en grundlagsändring för att få stopp på aktivklubbarna är helt enkelt inte sant. Om Gunnar Strömmer velat hade han kunnat agera här och nu. Det finns till och med en utredning i Gunnar Strömmers byrålåda som säger att det inte behövs någon grundlagsändring. Man får nästan känslan att det här är någonting som Gunnar Strömmer tar till för att slippa agera här och nu. Vad det skulle bero på kan man spekulera fritt om.

Nazister marscherar på våra gator och torg, heilar och sprider hatpropaganda, och det blir alltmer bråttom att komma till rätta med detta. Vi har pekat på flera olika lösningar. Vi har tillsatt en utredning om att förbjuda nazistiska organisationer. Den har regeringen valt att inte ta vidare. Vi har också pekat på att man kan modernisera den lagstiftning som redan finns om olovlig kårverksamhet för att på så sätt stoppa aktivklubbarna. Inte heller det verkar Gunnar Strömmer vara villig att göra.

För det första vill jag fråga: Är det bara en grundlagsändring som är aktuell för Gunnar Strömmer? För det andra är det en efterhandskonstruktion att det här med kriminalisering av deltagande i gäng skulle träffa aktivklubbarna. Det är väldigt osäkert om det kommer att bli på det sättet.

Vad som är säkert är att vi socialdemokrater föreslog att man vid översynen av grundlagen också skulle titta på förbud mot nazistiska organisationer, och det sa Tidöpartierna nej till. När ska aktivklubbarna stoppas, Gunnar Strömmer?

Fru talman! I lördags marscherade nazister genom vår huvudstad. Under hösten har flera våldsdåd av medlemmar från Aktivklubb Sverige uppmärksammats. Säpo har varnat för att det är en rörelse som växer snabbt och som med tydliga högerextrema förtecken rekryterar unga och ägnar sig åt våld.

Att skrämma människor med politiskt våld är djupt osvenskt. Det vi nu ser ta form är dessutom väldigt farligt. Vi har inte råd att vänta på nästa våldsdåd eller att se vad de här aktivklubbarna faktiskt är beredda att göra med det strategiska våldskapital de nu bygger upp i sitt så kallade försvar av nationens framtid.

Vi socialdemokrater vill upplösa de här aktivklubbarna. Det kan lagtekniskt göras på flera olika sätt. Förra mandatperioden tillsatte vi exempelvis en utredning om att förbjuda nazistiska organisationer som ägnar sig åt förföljelse och våld. Den valde regeringen att inte ta vidare.

Inför arbetet i grundlagskommittén, som Gunnar Strömmer tillsatte, föreslog vi att även detta skulle vara föremål för översynen av grundlagen. Inte heller då var Tidöpartierna villiga att ta frågan vidare.

Mer i närtid har vi socialdemokrater föreslagit att modernisera den lag från 30-talet som förbjuder olovlig kårverksamhet. Lagen kom till för att stoppa framväxten av medborgargarden när den tidens nazister var på frammarsch. Men lagstiftningen har visat sig vara för ålderdomlig för att träffa dagens nynazistiska aktivitetsrörelser, exempelvis Aktivklubb Sverige.

Justitieministern har ändå vaknat under hösten och sagt att det kommer att komma lagförslag för att stoppa aktivklubbarna. Därför frågar jag nu: När kommer riksdagen att få ta ställning till ett sådant lagförslag?

Fru talman! Moderaterna talar gärna om att värna brottsoffer och att brottsofferperspektivet är prioriterat. Men verkligheten är att Brottsofferjouren nu tvingas säga upp personal, och det är en konsekvens av att regeringen inte har prioriterat brottsofferperspektivet fullt ut. Det är snarare en konsekvens av att regeringen tvärtom har låtit en central del av brottsofferstödet försvagas. Detta blir märkligt i ljuset av regeringens retorik om ett paradigmskifte, där brottsofferperspektivet ska sättas i fokus.

Jag betvivlar inte alls att detta är genuint menat från Mikael Damsgaard eller någon annan regeringsföreträdare, men om man verkligen vill stärka brottsoffrens ställning måste man också värna den organisation som faktiskt möter brottsoffren varje dag i telefon, i chattar och i vittnesstöd.

Jag håller helt med Mikael Damsgaard om att breda satsningar på rättsväsendet också är viktigt för att stärka brottsofferperspektivet och inte minst för att brottsoffer ska få upprättelse. Det är vi helt överens om.

Men det besvarar inte den fråga jag ställde om vad som händer med brottsofferstödet när Brottsofferjouren tvingas göra neddragningar, vilket de nu måste. Jag undrar vad Moderaterna menar med detta. Vem menar man bär ansvaret för att brottsoffren nu kommer att få minskat stöd? Och finns det en annan plan för att kompensera för det här tappet?

Fru talman! Brottsoffer förtjänar upprättelse. Det uppfattar jag att Socialdemokraterna och Moderaterna är helt överens om. I det arbetet spelar Brottsofferjouren en helt avgörande roll. De ger varje år stöd till över 60 000 brottsoffer, vittnen och anhöriga, och de driver den nationella stödlinjen med över 100 anställda och mer än 1 000 volontärer. Det är svårt att överskatta värdet av det arbete de gör.

Därför blev jag både beklämd och förvånad när jag tog del av rapporterna om minskade anslag och om att Brottsofferjouren måste säga upp personal om inte medel skjuts till. För oss socialdemokrater är det självklart att tillföra de 15 miljoner det handlar om. Det är trots allt en bråkdel i ett utgiftsområde som omfattar 95 miljarder.

Trots att Brottsofferjouren har uppvaktat regeringen i frågan om minskade anslag över tid och behovet av ytterligare medel, och trots att konsekvenserna har varit kända i månader, har regeringen inte agerat. Man skjuter helt enkelt inte till de 15 miljonerna i budgeten.

Fru talman! Jag undrar hur Moderaterna menar att detta rimmar med retoriken om ett paradigmskifte som ska ge mer upprättelse åt brottsoffer. Hur kan regeringspartierna försvara att Brottsofferjouren tvingas säga upp personal som ger just det stöd som regeringen säger sig vilja prioritera?

Fru talman! Justitieministern envisas med att hänvisa till vårt underlag. Det finns inget oppositionsunderlag på det sätt som Tidöpartierna utgör ett underlag. Jag envisas med att fortsätta hävda att vi inte ens vet vilka partier som kommer att sitta i den här kammaren efter nästa val och än mindre vilka som kommer att sitta i regeringsställning.

Vi vet till exempel inte om Liberalerna, som justitieministern hänvisade till, kommer att komma in i riksdagen. Och vem ska då garantera justitieministerns politik – om inte justitieministern kan öppna upp för att också hitta andra samarbeten, som håller över tid och över regeringsskiften?

Det finns en bred majoritet i den här kammaren för att gå hårdare åt de kriminella gängen. Det finns en bred enighet för att fortsätta satsa på polisen, skärpa straffen, riva sekretesshinder och ta fram fler brottsbekämpande verktyg. Låt oss fortsätta med det arbetet tillsammans!

Det saknas ju inte politisk konflikt på andra områden, till exempel om hur vi ska minska den rekordhöga arbetslösheten, korta de rekordlånga sjukvårdsköerna och bekämpa vinstjakten i skolan. Låt oss ta de konflikter som faktiskt finns! Men i den här frågan, Gunnar Strömmer, är vi nästan helt överens. Varför ska ni envisas med att göra detta till en politisk stridsfråga när konflikten knappt existerar?

Jag är för egen del helt övertygad om att vi kan göra mer tillsammans om vi bara vill och att det också är vad svenska folket efterfrågar.

(Applåder)

Fru talman! Det är glädjande att justitieministern har noterat att vi socialdemokrater har utvecklat vår rättspolitik. Vi är ett nytt parti med en rakare och mer handlingskraftig kriminalpolitik än tidigare.

Därmed inte sagt att vi inte gjorde mycket som var viktigt även under förra mandatperioden. Det kan ibland låta på regeringsföreträdarna som att Socialdemokraterna inte gjorde någonting alls. Det är givetvis inte sant. Men det är sant att vi i dag har en politik som innebär att vi vill gå ännu hårdare åt de kriminella gängen men också nyrekryteringen än vad som var fallet med den politik som vi hade under förra mandatperioden.

Det är glädjande att justitieministern har noterat detta, och det innebär förhoppningsvis att också svenska folket har noterat det. Jag tänker själv att det innebär att vi borde få det ännu lättare att göra viktiga saker tillsammans.

Jag tror också att svenska folket skulle uppskatta om de två stora partierna på var sin sida av blockgränsen kunde ta i hand och helt enkelt peka ut riktningen. Svenska folket skulle uppskatta om vi kunde manifestera att det, oavsett vem som vinner valet nästa år, vem som får bilda regering med vem och så vidare, inte råder någon tvekan om att vi sätter svenska folkets trygghet först och att vi tänker göra allt för att trycka tillbaka de kriminella gängen.

Vad gäller frågan om medborgarskap vill jag vara väldigt tydlig. Vi socialdemokrater vill kunna återkalla medborgarskap från de gängtoppar som har dubbla medborgarskap och som begår systemhotande brottslighet. Vår betänklighet kring Tidöpartiernas förslag som har figurerat tidigare har aldrig handlat om att värna de gängkriminella, utan den har handlat om en juridisk term som våra partier i grundlagskommittén helt enkelt inte var överens om tolkningen av. Men processen är inte över, och jag hoppas att vi kan nå varandra även i den frågan.

Fru talman! Martin Melin frågade om vi skulle ha haft samma utveckling om vi hade haft en annan regering och vi inte hade haft den offensiva rättspolitiken. Jag håller fullständigt med om att vi utan en offensiv rättspolitik förmodligen hade haft en värre utveckling än den fruktansvärda utveckling vi just nu ser.

När det gäller frågeställningen om vi hade haft samma utveckling med en Sregering menar jag att Martin Melin glömmer bort att den förra Sregeringen skärpte 80 straff, kriminaliserade 30 nya gärningar, inledde den offensiva satsningen på polisen och tog initiativ till flera av de viktiga lagförslag som den här regeringen har sjösatt.

Vistelseförbud och förverkandemöjligheter var sådant som den förra Sregeringen påbörjade, och självfallet hade vi genomfört det ifall vi hade suttit vid regeringsmakten nu. Men, Martin Melin, om vi hade suttit vid regeringsmakten nu hade vi också infört en svensk maffialag och även en offensiv för att stoppa nyrekryteringen. Det är vad man ska räkna med att man får med en Sregering även efter nästa val.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill tacka Martin Melin för att han tar tillfället i akt och ställer en fråga. Jag ska göra mitt allra bästa för att på kort tid besvara den, för jag tycker att det är en relevant och viktig frågeställning som reses här.

Det är en fruktansvärd utveckling vi ser i dag, med unga barn som begår helt fruktansvärda brott. Jag förstår varifrån frågeställningen kommer, att man väl inte blir kriminell över en natt. Detta har, tror jag, legat nära sanningen under en lång period, men i dag får vi inte glömma bort att larmrapporterna faktiskt säger tvärtom, att många dras in just över en natt.

I dag tar det väldigt kort tid att rekrytera ett barn till ett kriminellt gäng för att utföra vidriga våldsdåd. Alla som begår dessa brott i dag har alltså inte alls vuxit upp i ett socialdemokratiskt Sverige, som det utmålas här. Det var den ena delen av svaret. Den andra delen är naturligtvis att sådana barn också finns, och jag håller helt och hållet med om att vi gjorde alldeles för lite för dem.

En viktig orsak till att vi har den här situationen i dag tror jag är den segregation som har tillåtits accelerera i vårt land under alldeles för lång tid och som beror på att vi har haft en omfattande invandring där många människor har hamnat i redan utsatta områden samtidigt som välfärden har rullat tillbaka och klyftorna har ökat i vårt samhälle. Det har blivit en grogrund för inte minst en sunkig gängkultur där kriminella har kunnat kapitalisera på och utnyttja barn. Det är därför vi socialdemokrater i dag är väldigt tydliga med att vi behöver en stram migration och en kravbaserad integrationspolitik men också en offensiv välfärdspolitik och en politik för minskade klyftor och ökad social rättvisa.

Sedan måste vi också göra väldigt mycket för att anpassa rättspolitiken till den fruktansvärda utvecklingen. Det är både och som behöver göras.

Fru talman! Mikael Damsgaard säger att mycket har gjorts men att det också är långt kvar. Det är han och jag helt överens om – det är mycket långt kvar. Det går inte att säga någonting annat när vi ser den utveckling som vi är mitt uppe i. Antalet bombdåd ökar, och nyrekryteringen skenar.

Det är uppenbart att väldigt mycket mer måste göras, Mikael Damsgaard. Där är vi helt överens. Det är därför vi socialdemokrater är tydliga med att vi vill fortsätta att skärpa straffen och satsa på polisen. Vi vill se en svensk maffialag för att slå sönder de kriminella strukturerna och komma åt gängtopparna, och vi vill också se en offensiv för att stoppa nyrekryteringen. Det sistnämnda är dessvärre Tidöregeringens blinda fläck.

Om det nu är så att allt som har gjorts och allt som ska göras är tillräckligt, hur kan Mikael Damsgaard garantera att det helt plötsligt också ska få effekt på bombdåden, som ökar? Den verkligheten går inte ihop.

Jag misstänker att Tidöpartierna på Harpsund bestämde sig för budskapet ”Nu vänder det!” och att man skulle hålla sig till detta budskap. Och det har man gjort, minsann. Men samtidigt, i den verkliga världen, ser vi andra hur gängvåldet fortsätter, hur bombdåden ökar och hur allt fler av våra barn dras in i den fruktansvärda kriminaliteten.

Jag hade önskat att vi nu, när vi står här och debatterar ett av de viktigaste områden vi har inför nästa år med anledning av budgeten, kunde hålla oss till hur vi ska lösa problemen, i stället för att tala om vem som ska ta vem. Det vet vi faktiskt ingenting om ännu. Det är tio månader kvar till valet. Låt väljarna säga sitt, och så ser vi till att förvalta detta tillsammans på ett sätt som slår sönder de kriminella gängen.

Fru talman! Jag vet inte om Mikael Damsgaard riktigt lyssnade till mitt anförande nyss. Jag var väldigt tydlig med att ingen regering, vare sig den förra, S-ledda regeringen eller den nuvarande, har lyckats med att bekämpa gängvåldet. Ingen regering har lyckats med detta, Mikael Damsgaard, och det var jag väldigt tydlig med. Jag förstår inte alls varifrån påståendet att vi socialdemokrater inte vill ta ansvar och bara skyller ifrån oss kommer. Det kommer i alla fall inte från det jag sa i talarstolen alldeles nyss.

Jag blir lite förundrad. Mikael Damsgaard sa att det var helt befängt att socialdemokrater under en tidigare mandatperiod uttryckte någonting i stil med att gängen var på väg att knäckas. Vi kan ju se att detta inte var på väg att hända, utan det var långt kvar. Men Mikael Damsgaard själv sa nyss att utvecklingen är på väg att vända. Jag förstår faktiskt inte skillnaden.

Är det inte så att Moderaterna nu står och säger exakt samma sak? Samtidigt ökar bombdåden. Skjutningarna fortsätter, även om det sker på en lägre nivå. Det här är en tid då nyrekryteringen fullkomligt skenar. Antalet barn under 15 år som är involverade i mordärenden har gått från väldigt låga nivåer och utvecklats åt helt fel håll. Det är en horribel utveckling som sker just i detta nu, Mikael Damsgaard.

Nej, den socialdemokratiska regeringen lyckades inte med detta, men det gör bevisligen inte Tidöregeringen heller. Hade det inte varit bättre om vi tillsammans gjorde mer av det som vi bevisligen är överens om och fokuserade på det som är viktigt nu?

Fru talman! Förra veckan skedde två fruktansvärda bombdåd i min hemstad Norrköping. Samma natt som den andra bomben exploderade grep polisen en kille i nedre tonåren, som var på väg att utföra ytterligare ett bombdåd några hundra meter från mitt hus.

Jag gick upp den morgonen och sa till min lågstadieson att han inte skulle bli orolig om de pratade om det här i skolan under dagen. Jag sa till honom att det handlar om kriminella som vill varandra illa men att vi inte är en del av deras konflikter och att han inte behövde vara rädd. Jag sa det till honom med vetskap om att många oskyldiga trots allt drabbas – men det ska inte barn i Sverige behöva veta.

Jag vill inte ha det så här. Jag vill inte att det här ska vara en del av vår vardag. Vi bor ju i Sverige – ett Sverige som borde vara mer som Sverige. Just nu känns det dock som att något annat har tagit över – mörka krafter och våld.

Jag vägrar att acceptera att det är så här samhället som våra barn växer upp i ser ut. Få andra uppgifter kan just nu vara mer angelägna än att återupprätta den trygghet som har gått förlorad.

Det är mot den här fonden som vi i dag debatterar regeringens budget för rättsväsendet. Jag ska börja med att säga att jag tycker att den är helt okej. Helt ärligt: Utgiftsområde 4, som det heter, är helt okej. Det är uppenbart inte här vi har de stora konflikterna i svensk politik, och det är väl i och för sig bra.

Tittar man på detaljerna finns det såklart saker som saknas, exempelvis resurser till brottsofferjouren, som nu behöver säga upp personal. Vi socialdemokrater vill också säkerställa skolgången vid de kommande ungdomsanstalterna, som vi därför vill skjuta till extra resurser till. Vi vill också ge ökade resurser till Center mot våldsbejakande extremism för att förebygga skolskjutningar och få bättre koll på de nazistiska aktivklubbarna.

Men, som sagt, på det stora hela är budgeten bra. Det finns pengar. Regeringen satsar på mycket av det som är viktigt, Kriminalvården och polisen. Det är bra.

Fru talman! Vi socialdemokrater har två kriminalpolitiska prioriteringar. Det handlar om att vända utvecklingen när det gäller gängvåldet och den växande organiserade brottsligheten, och det handlar om att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det är på dessa två områden vi fokuserar. Det är här våldet är som grövst och samhällets misslyckande som tydligast. Det är på dessa två områden vi behöver ökad repression, med precision. Det är hit vi behöver allokera resurserna för att gå hårdast fram där våldet är som värst. Vi fokuserar på det som tydligt styr mot det som är riktigt angeläget i den krissituation som vårt land befinner sig i.

Fru talman! Låt mig börja med att säga något om mäns våld mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för ojämställdhet. Det är därför vi socialdemokrater föreslår att både psykiskt och ekonomiskt våld ska kriminaliseras. Det är därför vi föreslår att det införs en nollvision och en kriskommission mot mäns våld mot kvinnor. Vi föreslår därutöver att sexköp görs till ett så kallat artbrott, med fängelse som normalpåföljd, och att det införs tidsobestämda fängelsestraff för farliga återfallsförbrytare vid grov sexualbrottslighet. Det här är viktiga reformer och prioriteringar som kan bidra till riktiga förbättringar för kvinnors trygghet.

Vi föreslår också en långt kraftigare repression online såväl mot digitala sexköpare som mot dem som utnyttjar minderåriga eller sprider olika former av barnpornografi och övergreppsmaterial, inklusive de avskyvärda pedofildockor som flera kända ehandelsföretag har sålt, som kan trigga verkliga övergrepp på riktiga barn. Polisen behöver ges utökade befogenheter att hitta det här materialet och att agera. De företag som lever och profiterar på att sprida materialet måste stängas ned så att det blir oåtkomligt för svenska användare.

Fru talman! Sedan kommer vi till gängvåldet, och här måste det uppenbara sägas: Det har inte vänt. Skjutningarna har förvisso minskat – det är bra. Men de fortsätter alltjämt. Bombdåden har ökat. Mordbrandsattackerna har ökat. Allt fler oskyldiga människor drabbas av våldet. Narkotikahandeln blomstrar. Den bakomliggande organiserade brottsligheten äter sig in i hela samhället. Det grova våldet begås av allt yngre.

Då räcker det inte att göra mer av samma. Vi måste såklart fortsätta utbilda fler poliser och skärpa straffen, till och med dubblera straffen för gängkriminella så att de står i paritet med brottens allvar och samhällsskada. Men vi behöver också nya verktyg. Vi behöver realtidskameraövervakning med ansiktsigenkänning. Vi behöver begränsningsåtgärder för att kunna ta de kriminellas pass och förbjuda dem att träffa varandra och överföra pengar. Vi behöver ett helt nytt angreppssätt för att slå sönder de kriminella strukturerna, komma åt gängtopparna och bryta nyrekryteringen.

Vi är överens om väldigt mycket när det gäller rättspolitiken, men det är en sak vi socialdemokrater verkligen saknar, och det är en svensk maffialag – med ett kollektivt straffansvar och ett utvecklat kronvittnessystem för att ge underhuggare starkare incitament att ange topparna och med möjlighet att åtala de kriminellas juridiska personer och också konfiskera de företag där de kriminella gömmer sin brottslighet. En svensk maffialag skulle behövas för att ge polis och åklagare rätt verktyg i det brottsbekämpande arbetet.

Detta har haft dokumenterad effekt i flera av de länder som har haft en grov organiserad brottslighet längre än vi. Vi vet helt enkelt att det fungerar. Men tyvärr har Sverigedemokraterna och regeringspartierna röstat nej till detta. Det är svårt att förstå att det skulle finnas några principiella invändningar mot att gå hårdare åt gängen på det här sättet. Det är lätt att misstänka att det snarare handlar om att förslaget drivs av oss socialdemokrater, och det tycker jag är synd.

Sedan kommer vi till nyrekryteringen, fru talman. Här finns den verkligt stora skillnaden mellan Socialdemokraterna och regeringen när det gäller kampen mot gängkriminaliteten. Det gäller förebyggande insatser och tidiga åtgärder som i huvudsak sorterar under andra utgiftsområden än rättsväsendet men som ändå behöver adresseras i sammanhanget eftersom de är en viktig del av helheten.

Gängkriminaliteten innebär att Sverige befinner sig i en akut krissituation, som kan liknas vid en pandemi. Och som alla förstår skär man inte ned på vaccineringen under en pandemi. Ändå är det precis vad regeringen har gjort när det gäller de brottsförebyggande insatserna. Kommunerna har satts på avmagringskur, vilket har fått katastrofala konsekvenser. Nu ser vi hur det skärs ned på brottsförebyggande och tidiga insatser.

Vi socialdemokrater menar att vi, parallellt med en repressiv rättspolitik, behöver en politik för jämlikhet och social rättvisa – för att bryta segregationen. Vi behöver en starkare och mer närvarande välfärd och en meningsfull fritid. Vi behöver starkare skyddsvallar och måste erbjuda ungdomar olika sammanhang där de kan växa och hitta sin väg genom livet, som fångar upp barnen innan gängen gör det. Vi behöver extrajobb för unga så att de kan tjäna pengar genom hederligt knegande i stället för att utföra uppdrag åt kriminella.

Det är därför vi socialdemokrater vill att det för varje extra krona som satsas på rättsväsendet – och det ska satsas på rättsväsendet – också ska satsas en krona på förebyggande och tidiga insatser. Vi vill se ett strategiskt arbete för att Sverige inte ska ha några utsatta områden. Vi vill införa ett uppsökande riskfamiljsprogram med systematiska riskbedömningar och riktigt tidiga stödinsatser för hela familjen. Vi vill punktmarkera barn och unga med följeslagare eller fotboja när socialtjänsten och polisen ser att ett barn kan vara i riskzonen för att begå ett grovt våldsdåd.

Vi kan inte välja mellan repressiva och preventiva åtgärder mot gängkriminaliteten. Vi måste göra allt det som krävs. Vi måste stoppa nästa generation från att dras in i gängens vidriga klor, samtidigt som rättspolitiken anpassas till den brutala kriminalitet vi faktiskt ser i dag.

Det är en horribel utveckling. De senaste tre åren har antalet barn under 15 år som är involverade i mordärenden ökat med över 500 procent – från låga nivåer, ska tilläggas. Antalet barn som är misstänkta för allmänfarlig ödeläggelse har ökat med över 4 600 procent de här tre åren.

Därför är vi socialdemokrater nu beredda att göra sådant som faktiskt inte var aktuellt tidigare, till exempel pröva en sänkt straffbarhetsålder till 14 år för de grövsta brotten, som exempelvis kontraktsmord, och samtidigt flytta ansvaret för dömda barn och unga från Statens institutionsstyrelse, där återfallsfrekvensen tyvärr är så hög som 90 procent, till Kriminalvården.

Givetvis ska barn aldrig sitta i fängelse med vuxna; det är helt uteslutet. Men det här handlar om att bygga upp en helt ny typ av ungdomsanstalter, anpassade för barn och unga, där skolan fungerar och stödet runt om fungerar för att bryta deras kriminella bana.

Fru talman! Efter tre år kan vi konstatera att regeringen har misslyckats med sitt viktigaste löfte till svenska folket: att få ordning på gängvåldet. Jag säger inte att det är regeringens fel. Jag säger heller ingenting annat än att också den förra regeringen misslyckades. Jag vill även understryka att regeringen gör mycket som är bra och nödvändigt i kampen mot gängkriminaliteten, men bevisligen har det inte räckt.

Gängens våldskapital består, men det har ändrat form. Nyrekryteringen skenar. Larmrapporterna har avlöst varandra, men regeringen har fortfarande inte skjutit till de resurser som behövs till kommunernas tidiga ingripanden. Regeringen har inte stoppat gängkriminellas möjligheter att driva HVB-hem. Regeringen har heller inte gett polisen verktyg att ta ned gängens annonser på nätet. Den saktfärdigheten förtjänar kritik.

Trots denna kritik, fru talman, vill jag avsluta i en annan ton. Det bästa för Sverige vore nämligen mer samarbete och mindre konflikt i frågan om gängkriminaliteten. Det faktum att vi ligger väldigt nära varandra i rättspolitiken ser jag som en styrka. Jag hoppas att vi också ska komma närmare varandra och hitta samsyn när det gäller att bryta nyrekryteringen.

Sverige behöver nu stora och kloka investeringar i trygghet, för tryggheten är trots allt frihetens förutsättning. Sverige ska vara ett land där vi skyddar barn och kvinnor i deras hem, håller unga borta från kriminalitet och resolut bekämpar våldet och gängen.

Socialdemokraterna är beredda att göra allt som krävs – allt som är rättssäkert, träffsäkert och effektivt – för att återupprätta tryggheten och hålla ihop vårt land. I den här frågan har vi inte råd med politiskt spel eller taktiserande. Det här handlar om vilka vi vill vara som land. Det handlar om att stå upp för ett Sverige som håller ihop även när landet prövas som mest.

(Applåder)