Teresa Carvalho (S) svarade Martin Melin i en replik om Rättsväsendet i debatten ”Protokoll 2025/26:45 Torsdagen den 4 december” den 4 dec 2025.
Martin MelinL· i en replikJag blir såklart glad över att man kan erkänna misstag som man har gjort, kanske inte bara på rättsområdet utan även på det sociala området och när det gäller migration, integration och allt vad det handlar om. Det är…Fru talman! Förra veckan skedde två fruktansvärda bombdåd i min hemstad Norrköping. Samma natt som den andra bomben exploderade grep polisen en kille i nedre tonåren, som var på väg att utföra ytterligare ett bombdåd några hundra meter från mitt hus.
Jag gick upp den morgonen och sa till min lågstadieson att han inte skulle bli orolig om de pratade om det här i skolan under dagen. Jag sa till honom att det handlar om kriminella som vill varandra illa men att vi inte är en del av deras konflikter och att han inte behövde vara rädd. Jag sa det till honom med vetskap om att många oskyldiga trots allt drabbas – men det ska inte barn i Sverige behöva veta.
Jag vill inte ha det så här. Jag vill inte att det här ska vara en del av vår vardag. Vi bor ju i Sverige – ett Sverige som borde vara mer som Sverige. Just nu känns det dock som att något annat har tagit över – mörka krafter och våld.
Jag vägrar att acceptera att det är så här samhället som våra barn växer upp i ser ut. Få andra uppgifter kan just nu vara mer angelägna än att återupprätta den trygghet som har gått förlorad.
Det är mot den här fonden som vi i dag debatterar regeringens budget för rättsväsendet. Jag ska börja med att säga att jag tycker att den är helt okej. Helt ärligt: Utgiftsområde 4, som det heter, är helt okej. Det är uppenbart inte här vi har de stora konflikterna i svensk politik, och det är väl i och för sig bra.
Tittar man på detaljerna finns det såklart saker som saknas, exempelvis resurser till brottsofferjouren, som nu behöver säga upp personal. Vi socialdemokrater vill också säkerställa skolgången vid de kommande ungdomsanstalterna, som vi därför vill skjuta till extra resurser till. Vi vill också ge ökade resurser till Center mot våldsbejakande extremism för att förebygga skolskjutningar och få bättre koll på de nazistiska aktivklubbarna.
Men, som sagt, på det stora hela är budgeten bra. Det finns pengar. Regeringen satsar på mycket av det som är viktigt, Kriminalvården och polisen. Det är bra.
Fru talman! Vi socialdemokrater har två kriminalpolitiska prioriteringar. Det handlar om att vända utvecklingen när det gäller gängvåldet och den växande organiserade brottsligheten, och det handlar om att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det är på dessa två områden vi fokuserar. Det är här våldet är som grövst och samhällets misslyckande som tydligast. Det är på dessa två områden vi behöver ökad repression, med precision. Det är hit vi behöver allokera resurserna för att gå hårdast fram där våldet är som värst. Vi fokuserar på det som tydligt styr mot det som är riktigt angeläget i den krissituation som vårt land befinner sig i.
Fru talman! Låt mig börja med att säga något om mäns våld mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för ojämställdhet. Det är därför vi socialdemokrater föreslår att både psykiskt och ekonomiskt våld ska kriminaliseras. Det är därför vi föreslår att det införs en nollvision och en kriskommission mot mäns våld mot kvinnor. Vi föreslår därutöver att sexköp görs till ett så kallat artbrott, med fängelse som normalpåföljd, och att det införs tidsobestämda fängelsestraff för farliga återfallsförbrytare vid grov sexualbrottslighet. Det här är viktiga reformer och prioriteringar som kan bidra till riktiga förbättringar för kvinnors trygghet.
Vi föreslår också en långt kraftigare repression online såväl mot digitala sexköpare som mot dem som utnyttjar minderåriga eller sprider olika former av barnpornografi och övergreppsmaterial, inklusive de avskyvärda pedofildockor som flera kända ehandelsföretag har sålt, som kan trigga verkliga övergrepp på riktiga barn. Polisen behöver ges utökade befogenheter att hitta det här materialet och att agera. De företag som lever och profiterar på att sprida materialet måste stängas ned så att det blir oåtkomligt för svenska användare.
Fru talman! Sedan kommer vi till gängvåldet, och här måste det uppenbara sägas: Det har inte vänt. Skjutningarna har förvisso minskat – det är bra. Men de fortsätter alltjämt. Bombdåden har ökat. Mordbrandsattackerna har ökat. Allt fler oskyldiga människor drabbas av våldet. Narkotikahandeln blomstrar. Den bakomliggande organiserade brottsligheten äter sig in i hela samhället. Det grova våldet begås av allt yngre.
Då räcker det inte att göra mer av samma. Vi måste såklart fortsätta utbilda fler poliser och skärpa straffen, till och med dubblera straffen för gängkriminella så att de står i paritet med brottens allvar och samhällsskada. Men vi behöver också nya verktyg. Vi behöver realtidskameraövervakning med ansiktsigenkänning. Vi behöver begränsningsåtgärder för att kunna ta de kriminellas pass och förbjuda dem att träffa varandra och överföra pengar. Vi behöver ett helt nytt angreppssätt för att slå sönder de kriminella strukturerna, komma åt gängtopparna och bryta nyrekryteringen.
Vi är överens om väldigt mycket när det gäller rättspolitiken, men det är en sak vi socialdemokrater verkligen saknar, och det är en svensk maffialag – med ett kollektivt straffansvar och ett utvecklat kronvittnessystem för att ge underhuggare starkare incitament att ange topparna och med möjlighet att åtala de kriminellas juridiska personer och också konfiskera de företag där de kriminella gömmer sin brottslighet. En svensk maffialag skulle behövas för att ge polis och åklagare rätt verktyg i det brottsbekämpande arbetet.
Detta har haft dokumenterad effekt i flera av de länder som har haft en grov organiserad brottslighet längre än vi. Vi vet helt enkelt att det fungerar. Men tyvärr har Sverigedemokraterna och regeringspartierna röstat nej till detta. Det är svårt att förstå att det skulle finnas några principiella invändningar mot att gå hårdare åt gängen på det här sättet. Det är lätt att misstänka att det snarare handlar om att förslaget drivs av oss socialdemokrater, och det tycker jag är synd.
Sedan kommer vi till nyrekryteringen, fru talman. Här finns den verkligt stora skillnaden mellan Socialdemokraterna och regeringen när det gäller kampen mot gängkriminaliteten. Det gäller förebyggande insatser och tidiga åtgärder som i huvudsak sorterar under andra utgiftsområden än rättsväsendet men som ändå behöver adresseras i sammanhanget eftersom de är en viktig del av helheten.
Gängkriminaliteten innebär att Sverige befinner sig i en akut krissituation, som kan liknas vid en pandemi. Och som alla förstår skär man inte ned på vaccineringen under en pandemi. Ändå är det precis vad regeringen har gjort när det gäller de brottsförebyggande insatserna. Kommunerna har satts på avmagringskur, vilket har fått katastrofala konsekvenser. Nu ser vi hur det skärs ned på brottsförebyggande och tidiga insatser.
Vi socialdemokrater menar att vi, parallellt med en repressiv rättspolitik, behöver en politik för jämlikhet och social rättvisa – för att bryta segregationen. Vi behöver en starkare och mer närvarande välfärd och en meningsfull fritid. Vi behöver starkare skyddsvallar och måste erbjuda ungdomar olika sammanhang där de kan växa och hitta sin väg genom livet, som fångar upp barnen innan gängen gör det. Vi behöver extrajobb för unga så att de kan tjäna pengar genom hederligt knegande i stället för att utföra uppdrag åt kriminella.
Det är därför vi socialdemokrater vill att det för varje extra krona som satsas på rättsväsendet – och det ska satsas på rättsväsendet – också ska satsas en krona på förebyggande och tidiga insatser. Vi vill se ett strategiskt arbete för att Sverige inte ska ha några utsatta områden. Vi vill införa ett uppsökande riskfamiljsprogram med systematiska riskbedömningar och riktigt tidiga stödinsatser för hela familjen. Vi vill punktmarkera barn och unga med följeslagare eller fotboja när socialtjänsten och polisen ser att ett barn kan vara i riskzonen för att begå ett grovt våldsdåd.
Vi kan inte välja mellan repressiva och preventiva åtgärder mot gängkriminaliteten. Vi måste göra allt det som krävs. Vi måste stoppa nästa generation från att dras in i gängens vidriga klor, samtidigt som rättspolitiken anpassas till den brutala kriminalitet vi faktiskt ser i dag.
Det är en horribel utveckling. De senaste tre åren har antalet barn under 15 år som är involverade i mordärenden ökat med över 500 procent – från låga nivåer, ska tilläggas. Antalet barn som är misstänkta för allmänfarlig ödeläggelse har ökat med över 4 600 procent de här tre åren.
Därför är vi socialdemokrater nu beredda att göra sådant som faktiskt inte var aktuellt tidigare, till exempel pröva en sänkt straffbarhetsålder till 14 år för de grövsta brotten, som exempelvis kontraktsmord, och samtidigt flytta ansvaret för dömda barn och unga från Statens institutionsstyrelse, där återfallsfrekvensen tyvärr är så hög som 90 procent, till Kriminalvården.
Givetvis ska barn aldrig sitta i fängelse med vuxna; det är helt uteslutet. Men det här handlar om att bygga upp en helt ny typ av ungdomsanstalter, anpassade för barn och unga, där skolan fungerar och stödet runt om fungerar för att bryta deras kriminella bana.
Fru talman! Efter tre år kan vi konstatera att regeringen har misslyckats med sitt viktigaste löfte till svenska folket: att få ordning på gängvåldet. Jag säger inte att det är regeringens fel. Jag säger heller ingenting annat än att också den förra regeringen misslyckades. Jag vill även understryka att regeringen gör mycket som är bra och nödvändigt i kampen mot gängkriminaliteten, men bevisligen har det inte räckt.
Gängens våldskapital består, men det har ändrat form. Nyrekryteringen skenar. Larmrapporterna har avlöst varandra, men regeringen har fortfarande inte skjutit till de resurser som behövs till kommunernas tidiga ingripanden. Regeringen har inte stoppat gängkriminellas möjligheter att driva HVB-hem. Regeringen har heller inte gett polisen verktyg att ta ned gängens annonser på nätet. Den saktfärdigheten förtjänar kritik.
Trots denna kritik, fru talman, vill jag avsluta i en annan ton. Det bästa för Sverige vore nämligen mer samarbete och mindre konflikt i frågan om gängkriminaliteten. Det faktum att vi ligger väldigt nära varandra i rättspolitiken ser jag som en styrka. Jag hoppas att vi också ska komma närmare varandra och hitta samsyn när det gäller att bryta nyrekryteringen.
Sverige behöver nu stora och kloka investeringar i trygghet, för tryggheten är trots allt frihetens förutsättning. Sverige ska vara ett land där vi skyddar barn och kvinnor i deras hem, håller unga borta från kriminalitet och resolut bekämpar våldet och gängen.
Socialdemokraterna är beredda att göra allt som krävs – allt som är rättssäkert, träffsäkert och effektivt – för att återupprätta tryggheten och hålla ihop vårt land. I den här frågan har vi inte råd med politiskt spel eller taktiserande. Det här handlar om vilka vi vill vara som land. Det handlar om att stå upp för ett Sverige som håller ihop även när landet prövas som mest.
(Applåder)
Fru talman! Socialdemokraterna har under de senaste veckorna visat sin sanna sida med härvan kring det socialdemokratiska mediebolaget Aktuellt i Politiken. Det finns mycket att säga om detta, men jag lämnar det till en annan debatt.
Det som än en gång har blivit tydligt är Socialdemokraternas ovana att anklaga andra för brister samtidigt som man är ovillig att ta ansvar för sitt eget handlande och sina egna tillkortakommanden. Under åtta år av socialdemokratiskt regeringsinnehav förnekades och förminskades problemen. Morgan Johansson uttryckte till och med 2017 att man var på väg att knäcka den organiserade brottsligheten. Till följd av de tankegångarna var man också saktfärdig. Det hände inte särskilt mycket, och det lilla som hände skedde tack vare en opposition i riksdagen som tvingade Socialdemokraterna att agera.
Den nuvarande regeringen är på väg att vända utvecklingen, oavsett vad Teresa Carvalho står här och säger. Vi har en bra bit kvar – den grova organiserade brottsligheten är fortfarande ett allvarligt samhällsproblem, och det kommer att ta många år innan vi har knäckt den – men vi är på väg att vända utvecklingen.
Socialdemokraterna upprepar ofta att man inte kommer att vara ”soft on crime”, men dessvärre är trovärdigheten låg. De partier man tänker sig att regera tillsammans med röstar nej till i stort sett alla förslag. Även om vi är överens om rättsväsendets budget finns det otroligt stora skillnader när det gäller den ekonomiska politiken i övrigt.
Min fråga är helt enkelt: Hur har Teresa Carvalho tänkt sig att få ihop det med sina rödgröna kamrater?
Fru talman! Jag vet inte om Mikael Damsgaard riktigt lyssnade till mitt anförande nyss. Jag var väldigt tydlig med att ingen regering, vare sig den förra, S-ledda regeringen eller den nuvarande, har lyckats med att bekämpa gängvåldet. Ingen regering har lyckats med detta, Mikael Damsgaard, och det var jag väldigt tydlig med. Jag förstår inte alls varifrån påståendet att vi socialdemokrater inte vill ta ansvar och bara skyller ifrån oss kommer. Det kommer i alla fall inte från det jag sa i talarstolen alldeles nyss.
Jag blir lite förundrad. Mikael Damsgaard sa att det var helt befängt att socialdemokrater under en tidigare mandatperiod uttryckte någonting i stil med att gängen var på väg att knäckas. Vi kan ju se att detta inte var på väg att hända, utan det var långt kvar. Men Mikael Damsgaard själv sa nyss att utvecklingen är på väg att vända. Jag förstår faktiskt inte skillnaden.
Är det inte så att Moderaterna nu står och säger exakt samma sak? Samtidigt ökar bombdåden. Skjutningarna fortsätter, även om det sker på en lägre nivå. Det här är en tid då nyrekryteringen fullkomligt skenar. Antalet barn under 15 år som är involverade i mordärenden har gått från väldigt låga nivåer och utvecklats åt helt fel håll. Det är en horribel utveckling som sker just i detta nu, Mikael Damsgaard.
Nej, den socialdemokratiska regeringen lyckades inte med detta, men det gör bevisligen inte Tidöregeringen heller. Hade det inte varit bättre om vi tillsammans gjorde mer av det som vi bevisligen är överens om och fokuserade på det som är viktigt nu?
Fru talman! Som jag sa i mitt föregående inlägg är det en lång bit kvar. Mycket är gjort, och vi tar också tydliga steg framåt. Det går inte att bortse från att antalet skjutningar mer än halverats sedan regeringsskiftet, men det finns många kvarstående problem. Det är också så att regeringen har en omfattande reformagenda för utvecklingen av rättspolitiken och förstärkningen av det förebyggande arbetet.
Det som bekymrar mig är att Socialdemokraterna kan uttrycka att de inte är ”soft on crime” utan är lika tuffa som regeringen. Hur skulle denna politik genomföras nästa mandatperiod om olyckan skulle vara framme och Magdalena Andersson får bilda regering tillsammans med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet? Det är ett gäng där hälften röstar nej till många av de allra viktigaste straffrättsliga reformerna och till många av de allra viktigaste reformerna för att ge polisen utökade verktyg. Dessutom är dessa partier inte alls överens om den ekonomiska politiken. Detta gäller kanske inte på rättsväsendets område, men det gäller på alla andra områden. Man kan mycket väl komma att kompromissa bort de satsningar som man har på rättsväsendet.
Kommer rättsväsendet att vara lika prioriterat i Vänsterpartiets budget, exempelvis, när det ska vägas mot Centerpartiets skattesänkningar eller Miljöpartiets satsningar på biståndet? Hur kommer de prioriteringarna att gå ihop? Hur kommer ni att få ihop det? Hur kommer ni att hålla ihop budgeten?
Fru talman! Mikael Damsgaard säger att mycket har gjorts men att det också är långt kvar. Det är han och jag helt överens om – det är mycket långt kvar. Det går inte att säga någonting annat när vi ser den utveckling som vi är mitt uppe i. Antalet bombdåd ökar, och nyrekryteringen skenar.
Det är uppenbart att väldigt mycket mer måste göras, Mikael Damsgaard. Där är vi helt överens. Det är därför vi socialdemokrater är tydliga med att vi vill fortsätta att skärpa straffen och satsa på polisen. Vi vill se en svensk maffialag för att slå sönder de kriminella strukturerna och komma åt gängtopparna, och vi vill också se en offensiv för att stoppa nyrekryteringen. Det sistnämnda är dessvärre Tidöregeringens blinda fläck.
Om det nu är så att allt som har gjorts och allt som ska göras är tillräckligt, hur kan Mikael Damsgaard garantera att det helt plötsligt också ska få effekt på bombdåden, som ökar? Den verkligheten går inte ihop.
Jag misstänker att Tidöpartierna på Harpsund bestämde sig för budskapet ”Nu vänder det!” och att man skulle hålla sig till detta budskap. Och det har man gjort, minsann. Men samtidigt, i den verkliga världen, ser vi andra hur gängvåldet fortsätter, hur bombdåden ökar och hur allt fler av våra barn dras in i den fruktansvärda kriminaliteten.
Jag hade önskat att vi nu, när vi står här och debatterar ett av de viktigaste områden vi har inför nästa år med anledning av budgeten, kunde hålla oss till hur vi ska lösa problemen, i stället för att tala om vem som ska ta vem. Det vet vi faktiskt ingenting om ännu. Det är tio månader kvar till valet. Låt väljarna säga sitt, och så ser vi till att förvalta detta tillsammans på ett sätt som slår sönder de kriminella gängen.
Fru talman! Tänk om någon hade sagt till mig för tio år sedan när jag satt i en polisbil en regnig natt: ”En dag, Martin, kommer du att stå i Sveriges riksdag framför en hög företrädare för Socialdemokraterna och få ställa en fråga.” Det hade jag inte trott på då, men nu gör jag det. Och nu ska jag ta chansen.
Jag studsade lite grann under det tidigare replikskiftet med Henrik Vinge. I dag har vi 15, 16, 17- och 18-åringar som begår grova brott – skjutningar, sprängningar och mord. Men dessa tonåringar blev ju inte kriminella i går, utan under de senaste tio femton åren har de vuxit upp i ett samhälle där Socialdemokraterna styrt.
Min fråga är helt enkelt: Vad gjorde ni för fel? Vad var det för misstag ni gjorde som ledde till att samhället inte såg dessa barn, som då var kanske fyra, fem, sex eller sju år? Vad gjorde Socialdemokraterna för att de inte skulle hamna i kriminalitet? Och vad tar Socialdemokraterna med sig från dessa misstag in i framtiden, in i den politik som man vill föra framöver? Det är min fråga.
Fru talman! Jag vill tacka Martin Melin för att han tar tillfället i akt och ställer en fråga. Jag ska göra mitt allra bästa för att på kort tid besvara den, för jag tycker att det är en relevant och viktig frågeställning som reses här.
Det är en fruktansvärd utveckling vi ser i dag, med unga barn som begår helt fruktansvärda brott. Jag förstår varifrån frågeställningen kommer, att man väl inte blir kriminell över en natt. Detta har, tror jag, legat nära sanningen under en lång period, men i dag får vi inte glömma bort att larmrapporterna faktiskt säger tvärtom, att många dras in just över en natt.
I dag tar det väldigt kort tid att rekrytera ett barn till ett kriminellt gäng för att utföra vidriga våldsdåd. Alla som begår dessa brott i dag har alltså inte alls vuxit upp i ett socialdemokratiskt Sverige, som det utmålas här. Det var den ena delen av svaret. Den andra delen är naturligtvis att sådana barn också finns, och jag håller helt och hållet med om att vi gjorde alldeles för lite för dem.
En viktig orsak till att vi har den här situationen i dag tror jag är den segregation som har tillåtits accelerera i vårt land under alldeles för lång tid och som beror på att vi har haft en omfattande invandring där många människor har hamnat i redan utsatta områden samtidigt som välfärden har rullat tillbaka och klyftorna har ökat i vårt samhälle. Det har blivit en grogrund för inte minst en sunkig gängkultur där kriminella har kunnat kapitalisera på och utnyttja barn. Det är därför vi socialdemokrater i dag är väldigt tydliga med att vi behöver en stram migration och en kravbaserad integrationspolitik men också en offensiv välfärdspolitik och en politik för minskade klyftor och ökad social rättvisa.
Sedan måste vi också göra väldigt mycket för att anpassa rättspolitiken till den fruktansvärda utvecklingen. Det är både och som behöver göras.
Fru talman! Jag blir såklart glad över att man kan erkänna misstag som man har gjort, kanske inte bara på rättsområdet utan även på det sociala området och när det gäller migration, integration och allt vad det handlar om. Det är bra att man kan ta detta med sig – man ska som sagt lära av misstagen.
En annan sak som jag studsade på var det här med de tre bästa åren vi har sett på tio år. Det är klart att det sett till sprängningar, antal unga som dras in i kriminalitet och skjutningar inte var några bra år, men man får inte glömma bort att vi inte vet nu hur det hade sett ut om vi hade haft en annan regering, om Socialdemokraterna hade fått fortsätta efter 2022.
Jag vill nog, utifrån de kort som låg på bordet 2022 och hur det ser ut i dag, 2025, påstå att det har gjorts enormt mycket. Det är detta jag menar med att vi haft tre väldigt framgångsrika år, med tanke på var vi började 2022. Om vi inte hade haft den offensiva rättspolitik som vi har i dag, med den här regeringen och den här justitieministern, tror jag faktiskt att vi hade fått se en utveckling som vi inte hade gillat.
Jag skrev i en debattartikel 2016 att politikerna måste vakna upp och att vi var på väg mot ett stup. Jag vågar nog påstå att vi precis har hunnit bromsa in, att vi har framhjulen över stupkanten och att vi nu håller på att backa hem bilen. Jag hoppas att man, oavsett vilken regering som styr det här landet från och med nästa år, fortsätter att backa bilen och fortsätter att göra ett bra jobb. Det hoppas jag verkligen, för det stupet vill vi inte åka nedför.
Fru talman! Martin Melin frågade om vi skulle ha haft samma utveckling om vi hade haft en annan regering och vi inte hade haft den offensiva rättspolitiken. Jag håller fullständigt med om att vi utan en offensiv rättspolitik förmodligen hade haft en värre utveckling än den fruktansvärda utveckling vi just nu ser.
När det gäller frågeställningen om vi hade haft samma utveckling med en Sregering menar jag att Martin Melin glömmer bort att den förra Sregeringen skärpte 80 straff, kriminaliserade 30 nya gärningar, inledde den offensiva satsningen på polisen och tog initiativ till flera av de viktiga lagförslag som den här regeringen har sjösatt.
Vistelseförbud och förverkandemöjligheter var sådant som den förra Sregeringen påbörjade, och självfallet hade vi genomfört det ifall vi hade suttit vid regeringsmakten nu. Men, Martin Melin, om vi hade suttit vid regeringsmakten nu hade vi också infört en svensk maffialag och även en offensiv för att stoppa nyrekryteringen. Det är vad man ska räkna med att man får med en Sregering även efter nästa val.
(Applåder)
Fru talman! Socialdemokraterna har gärna ett högt tonläge om att gå hårt åt gängen och vädjar också ofta om att vi ska samarbeta blocköverskridande. Dessvärre är erfarenheten att när det väl gäller orkar Socialdemokraterna inte. Detta ser vi gång på gång.
Under den förra mandatperioden ville vi göra en massa saker tillsammans, men Socialdemokraterna sa nej till anonyma vittnen, nej till visitationszoner och nej till preventiva vistelseförbud och stoppade även möjligheten att kriminalisera deltagande i gäng. Jag välkomnar förstås kovändningarna under den här mandatperioden, vilka onekligen är rätt många, men vi tappade åtta år i kampen mot gängen.
Så sent som i januari i år upprepade sig historien. Då hade vi chansen att få en bred uppslutning kring att införa en ny möjlighet att ta gängtopparnas medborgarskap. Alla förutsättningar fanns i en pågående grundlagskommitté, men vänsterkraften räckte inte till den här gången heller.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet sa nej till varje möjlighet att återkalla medborgarskap på grund av brott, även terrorbrott. Centerpartiet satte sig på tvären och ville inte ta med systemhotande organiserad brottslighet. Till slut valde även Socialdemokraterna att värna sitt splittrade regeringsunderlag framför att se till Sveriges bästa och blockerade förslaget att ta gängtopparnas medborgarskap.
Regeringen har ändå kunnat arbeta vidare för att ta fram ett konkret förslag som ska göra det möjligt att ta gängtopparnas medborgarskap. Vi avser att i närtid lägga det på riksdagens bord. Då är frågan: Är Socialdemokraterna nu beredda att göra det som krävs för att skydda Sverige? Kommer Socialdemokraterna att ändra sig och den här gången ställa sig bakom en möjlighet att ta det svenska medborgarskapet från gängtopparna?
Fru talman! Det är glädjande att justitieministern har noterat att vi socialdemokrater har utvecklat vår rättspolitik. Vi är ett nytt parti med en rakare och mer handlingskraftig kriminalpolitik än tidigare.
Därmed inte sagt att vi inte gjorde mycket som var viktigt även under förra mandatperioden. Det kan ibland låta på regeringsföreträdarna som att Socialdemokraterna inte gjorde någonting alls. Det är givetvis inte sant. Men det är sant att vi i dag har en politik som innebär att vi vill gå ännu hårdare åt de kriminella gängen men också nyrekryteringen än vad som var fallet med den politik som vi hade under förra mandatperioden.
Det är glädjande att justitieministern har noterat detta, och det innebär förhoppningsvis att också svenska folket har noterat det. Jag tänker själv att det innebär att vi borde få det ännu lättare att göra viktiga saker tillsammans.
Jag tror också att svenska folket skulle uppskatta om de två stora partierna på var sin sida av blockgränsen kunde ta i hand och helt enkelt peka ut riktningen. Svenska folket skulle uppskatta om vi kunde manifestera att det, oavsett vem som vinner valet nästa år, vem som får bilda regering med vem och så vidare, inte råder någon tvekan om att vi sätter svenska folkets trygghet först och att vi tänker göra allt för att trycka tillbaka de kriminella gängen.
Vad gäller frågan om medborgarskap vill jag vara väldigt tydlig. Vi socialdemokrater vill kunna återkalla medborgarskap från de gängtoppar som har dubbla medborgarskap och som begår systemhotande brottslighet. Vår betänklighet kring Tidöpartiernas förslag som har figurerat tidigare har aldrig handlat om att värna de gängkriminella, utan den har handlat om en juridisk term som våra partier i grundlagskommittén helt enkelt inte var överens om tolkningen av. Men processen är inte över, och jag hoppas att vi kan nå varandra även i den frågan.
Fru talman! Jag konstaterar, apropå underlag, att Socialdemokraternas kamrater i Miljöpartiet och Vänsterpartiet har satt sig helt och hållet på tvären. Dessvärre gjorde också Socialdemokraterna det när det kom till kritan.
Den juridiska term som Teresa Carvalho hänvisar till är alltså det system som finns i folkrätten och det som våra nordiska grannländer använder sig av, det vill säga den förutsebara ordningen för att hantera sådana här saker. Jag kan inte tolka motsträvigheten i kommittén på något annat sätt än att den splittrade tänkta regeringssidan var tvungen att hålla ihop när det kom till kritan.
Det leder mig till en intressant fråga. Det sägs ofta att vi ska samarbeta för att skapa förutsebarhet framåt. Jag ser mig om i kammaren och undrar: Är det Liberalerna som ska underminera en offensiv rättspolitik? Är det Moderaterna som ska göra det? Är det Kristdemokraterna som ska göra det? Är det Sverigedemokraterna som ska göra det? Eller vilka partier är det vi ska skydda rättspolitiken från?
Vad det handlar om är att det finns några partier i kammaren som vill underminera den här kursen. Det är era egna kamrater, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Jag tycker att vi ska säga precis som det är: Socialdemokraterna vill att Moderaterna och andra ska rädda Socialdemokraterna från deras eget underlag. De enda som verkligen på allvar vill underminera den kurs vi nu har slagit in på är stora delar av Socialdemokraternas eget regeringsunderlag.
När vi nu snart möter väljarna under valåret kommer det här att bli en av de allra viktigaste diskussionerna. Bakom de breda penseldragen om breda överenskommelser ligger en genuin oro för att det egna regeringsunderlaget inte ställer upp på Socialdemokraternas omsvängning i ett antal frågor, om än långtifrån alla.
Jag tror att medborgarna verkligen kommer att bli varse detta, och jag tror också att det är det som i slutändan kommer att avgöra att den här sidan av politiken får fortsatt förtroende att fortsätta på den väg som vi nu äntligen har slagit in på.
Fru talman! Justitieministern envisas med att hänvisa till vårt underlag. Det finns inget oppositionsunderlag på det sätt som Tidöpartierna utgör ett underlag. Jag envisas med att fortsätta hävda att vi inte ens vet vilka partier som kommer att sitta i den här kammaren efter nästa val och än mindre vilka som kommer att sitta i regeringsställning.
Vi vet till exempel inte om Liberalerna, som justitieministern hänvisade till, kommer att komma in i riksdagen. Och vem ska då garantera justitieministerns politik – om inte justitieministern kan öppna upp för att också hitta andra samarbeten, som håller över tid och över regeringsskiften?
Det finns en bred majoritet i den här kammaren för att gå hårdare åt de kriminella gängen. Det finns en bred enighet för att fortsätta satsa på polisen, skärpa straffen, riva sekretesshinder och ta fram fler brottsbekämpande verktyg. Låt oss fortsätta med det arbetet tillsammans!
Det saknas ju inte politisk konflikt på andra områden, till exempel om hur vi ska minska den rekordhöga arbetslösheten, korta de rekordlånga sjukvårdsköerna och bekämpa vinstjakten i skolan. Låt oss ta de konflikter som faktiskt finns! Men i den här frågan, Gunnar Strömmer, är vi nästan helt överens. Varför ska ni envisas med att göra detta till en politisk stridsfråga när konflikten knappt existerar?
Jag är för egen del helt övertygad om att vi kan göra mer tillsammans om vi bara vill och att det också är vad svenska folket efterfrågar.
(Applåder)
