Ingela Nylund Watz

Herr talman! Precis som David Perez säger har vi helt skilda uppfattningar här. Bankerna i Sverige är välfinansierade, välkapitaliserade och stabila. Det finns ingen oro för de svenska bankerna. De har dessutom gjort enormt stora vinster under perioden med hög inflation och hög ränta.

När det finns hushåll i Sverige som inte har haft råd att sätta mat på bordet till sina barn, när ensamstående mammor och pappor har valt att inte äta själva för att barnen ska få mat och när föräldrar inte har haft råd att köpa vinterkläder till barnen är det rimligt att de aktörer som har dragit extremt stor nytta av inflations- och högräntemiljön också bidrar till det gemensamma. Jag är helt säker på att det är fullt möjligt och fullt genomförbart att ta ut denna extra lilla skatt på bankerna för att samhället ska få bättre resurser till välfärden.

Jag är också helt övertygad om att det kan upprättas ett system som gör att det blir transparent hur bankerna väljer att finansiera detta.

Herr talman! Jag tackar David Perez för frågorna. Ja, det är sannerligen frågor ställda precis i fåran att vi är i upptakten till en valrörelse, men jag ska försöka svara så gott jag kan.

För det första vet David Perez att det är retorisk taktik att ställa frågor av typen ”Hur ska ni samarbeta i de frågor som ni nu på papperet inte är överens om?”. David Perez vet precis som alla andra i kammaren att i förhandlingar om regeringsbildning ger och tar man, och så får man se vad utkomsten blir.

För vår del är ingångsvärdet att myndigheter som har ett starkt uppdrag att sköta förvaltningen av staten och bidra till brottsbekämpning behöver de resurser de tilldelas. I flera fall kan de också behöva mer resurser. Vi har till exempel funderat mycket på hur man kan utveckla arbetet inom Ekobrottsmyndigheter och Bolagsverket, och här tror jag att det går att hitta gemensamma beröringspunkter.

Bankerna har sammantaget gjort 100 miljarder i vinst under en period när räntorna har varit höga och de svenska hushållen har pressats så till den milda grad att barnfattigdomen har ökat och många hushåll i Sverige inte har haft råd att sätta näringsriktig mat på bordet. Då tycker vi att det är högst rimligt att bankerna bidrar till samhället. Det handlar bland annat om att ha nog med skatteintäkter för en väl fungerande välfärd.

Herr talman! I dag behandlar kammaren utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning. Eftersom vårt budgetförslag på området överstiger de ramar som riksdagen har fastställt kan vi inte reservera oss till förmån för vårt förslag. Vi hänvisar i stället till det särskilda yttrande som vi har avlämnat.

Det område vi debatterar i dag är kanske inte ett av finansutskottets mest uppmärksammade. Det är dock kanske ett av de viktigaste, eftersom det rör statens förvaltning. Jag kommer att göra några nedslag kring detta.

Regeringen menar att uppfyllelsen av målen på finansmarknadsområdet har varit god men att bland annat arbetet mot bedrägerier behöver förbättras. Regeringen förefaller vara ganska nöjd med att bankerna nu bedriver viss självreglering. Enligt vår mening är det otroligt viktigt att regeringen nu verkligen följer bankernas självregleringsarbete på ett effektivt sätt. Det måste finnas beredskap för ytterligare lagstiftningsåtgärder.

I redovisningen för den statliga förvaltningspolitiken konstaterar regeringen att minskningen av anslaget till Statens servicecenter med 150 miljoner kronor innebär att 35 servicekontor behöver avvecklas till 2027. De många debatter vi har haft om detta under senare tid visar tydligt att SD och regeringen helt saknar förståelse för vad minskad statlig närvaro betyder i de delar av landet som drabbas. Det drar isär Sverige, ökar avståndet mellan staten och medborgarna och skapar bristande tillit.

Regeringens hantering av servicekontoren har rakt igenom varit bedrövlig. Korta ledtider från beslut om minskade anslag till krav på leverans ledde inledningsvis till att det som avgjorde vilka kontor som skulle läggas ned var längden på ingångna hyreskontrakt. Man gjorde ingen vidare analys än så. Det är beklämmande – inte undra på att kritikstormen tilltog.

Nu har regeringen fått kalla fötter och kommer med ett tillskott på 10 miljoner kronor för att man ska kunna leva upp till ambitionen att ge statlig service i samtliga FA-regioner med flexibla och mobila lösningar. Det ska bli otroligt intressant att se hur det kommer att se ut och vilken servicenivå det kommer att leda till. Lita på att vi kommer att följa detta mycket noga!

För oss är det självklart att detta tillskott är helt otillräckligt. Kravet på att Statens servicecenter ska fullfölja neddragningarna ligger ju fast. Drygt 30 kontor har lagts ned eller kommer att läggas ned. Med vår budget hade Statens servicecenter fått 50 miljoner kronor mer, och den statliga närvaron hade kunnat bibehållas och till och med öka.

Herr talman! När det gäller regeringens redovisning av arbetet med genomförandet av Agenda 2030 är läsningen lika klargörande som nedslående. Riksrevisionen konstaterar att Sverige placerade sig mycket högt i rankningen av världens länder för måluppfyllelse när det gäller Agenda 2030 redan när arbetet inleddes 2016. Sedan dess, menar Riksrevisionen, har Sveriges måluppfyllelse dock inte ökat nämnvärt.

Riksrevisionens slutsats är att statens arbete med Agenda 2030 inte har varit effektivt. Man menar också – och det här är allvarligt – att redovisningen till riksdagen varit bristfällig och att den senaste redovisningen till och med är ofullständig. Det är inte acceptabelt.

Herr talman! Utbetalningsmyndigheten, som tillkom på initiativ av den tidigare Sregeringen, har varit igång sedan den 1 januari 2024 och har under en tid arbetat med att införa ett så kallat transaktionskonto för att göra det möjligt att samla alla utbetalningar från välfärdssystemen. Så sent som i september 2023 gav Sverigedemokraterna och regeringen uttryck för behovet av detta i en artikel i Svenska Dagbladet. Den genomförandekommitté som förberett myndighetsstarten hade dessförinnan anfört att det inte var nödvändigt att skapa ett sådant transaktionskonto utan att betalningarna kunde ligga kvar på respektive myndighet, men regeringen gick trots det vidare och basunerade ut detta i Svenska Dagbladet i september 2023.

För en dryg månad sedan kom dock besked från finansminister Elisabeth Svantesson, efter att man plöjt ned 200 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar i utvecklingsarbetet, om att arbetet skulle avbrytas och att myndighetens arbete ska renodlas till att motverka felaktiga utbetalningar.

Det är enligt vår mening ett tecken på oskicklig styrning från regeringens sida att på detta sätt slösa bort 200 miljoner kronor i förgävesinvesteringar. Med förlov sagt, de besked vi har fått från Finansdepartementets statssekreterare på området ger ingen vidare klarhet i vad det egentligen är som har hänt. Vi får väl återkomma till detta i andra sammanhang.

Herr talman! I vårt budgetförslag har vi också gett Utbetalningsmyndigheten ett brottsbekämpande uppdrag, precis som de efterlyst. Vi vill ge dem tillgång till Polismyndighetens underrättelser om gängkriminella för att de ska kunna skärpa sitt arbete mot dessa individer. Vi föreslår också att de ska få mandat att interimistiskt stoppa utbetalningar i väntan på besked från ansvarig myndighet.

Vi beklagar djupt att SD och regeringen inte valde att stödja vårt utskottsinitiativ under förra veckan när vi föreslog att utskottet skulle göra ett tillkännagivande till regeringen om att man skulle ge detta uppdrag till Utbetalningsmyndigheten. Det är som sagt djupt beklagligt, men vi kommer att återkomma också i denna fråga.

Så till mitt sista nedslag. Regeringen skriver i sin budget att kriminella och oseriösa aktörer måste kunna uteslutas från offentlig upphandling och att avtal med kriminella företag måste hävas. Det är jättebra. Ett uppdrag ska också lämnas till Upphandlingsmyndigheten om att stödja kommunerna i arbetet med att motverka arbetslivs- och välfärdskriminalitet inom de offentliga affärerna. Det är också bra, och vi står helt bakom det.

Men regeringen måste också sopa rent framför egen dörr. Riksrevisionen publicerade nyligen en rapport om hur tio statliga myndigheter och bolag lever upp till lagens krav om att ställa arbetsrättsliga villkor vid offentlig upphandling. Redovisningen är nedslående, för att inte säga häpnadsväckande. De granskade myndigheterna bidrar till lönedumpning och dåliga arbetsvillkor hos sina leverantörer. Två av tre upphandlingar i riskbranscher saknar arbetsrättsliga krav. Det är helt oacceptabelt, och att regeringen inte har agerat i frågan är fullständigt oacceptabelt. Vi kommer att följa upp och granska åt vilket håll regeringen väljer att gå för att komma till rätta med detta så att statens myndigheter lever upp till dagens krav. Med tanke på hur den organiserade brottsligheten tar sig uttryck i flera former, bland annat genom exploatering av arbetskraft, måste staten föregå med gott exempel.

Avslutningsvis vill jag önska god jul till utskottskollegorna, vår ytterst kompetenta kanslipersonal, talmanspresidiet, kammarkansliet och alla som tar del av dagens debatt.

(Applåder)

Herr talman! Vi vet ju ungefär hur befolkningsstrukturen ser ut på de här orterna. Här bor förhållandevis många äldre. På flera av dessa orter bor ganska många nyinflyttade som kommer från andra länder och som har ett starkt behov av service, vilket de har kunnat få.

Jag kan ha förståelse för att ledamoten tycker att man hela tiden måste arbeta med effektivisering och anpassa sitt lokalbehov och annat. Det hör till traditionellt förvaltningsarbete, och det är inget konstigt med detta. Det kan man göra även om man går in i en fas där man utvecklar och bygger ut verksamheten.

Jag tycker att det är märkligt att Sverigedemokraterna, som säger sig stå för utvecklingen på landsbygden och inte minst för att de äldre ska ha ett drägligt liv, är beredda att medverka till denna besparing i en budget som för 2025 omslöt 60 miljarder och för 2026 omsluter 80 miljarder. Det är märkligt att Sverigedemokraterna tycker att det är så viktigt att försämra servicen runt om i vårt land, minska tilliten och öka avståndet mellan staten och medborgarna för 150 miljoner i en så här stor budget. Varför är det en bra idé att dra isär Sverige?

Herr talman! Tack för det inledande anförandet, David Perez!

Jag skulle vilja fråga vad medborgarna i Arvika, Ånge, Tranås, Enköping, Falkenberg, Lysekil, Mariestad, Brandbergen i Haninge, Bollnäs, Filipstad, Kungälv, Landskrona, Lindesberg, Motala, Trelleborg, Växjö, Åmål, Ludvika, Östhammar, Norrköping, Sandviken, Simrishamn och Piteå har gemensamt. Jag tror att ledamoten Perez vet vad jag åsyftar, för alla dessa medborgare bor i kommuner där den statliga närvaron nu försämras successivt i och med att regeringens politik tvingar Statens servicecenter att avveckla servicen där.

I några fall har nedläggningsbesluten återtagits efter kraftig opinion från lokalsamhällena, men regeringens färdriktning ligger fast: Staten lämnar stora delar av landet därhän och försämrar servicen för hundratusentals medborgare runt om i vårt land. För att uppnå en besparing på sammanlagt 150 miljoner kronor i statens budget är SD och regeringen beredda att vända de här orterna ryggen. Invånarna får i stället glädja sig åt att de genom detta bidrar till att möjliggöra historiska skattesänkningar för landets mest välbeställda.

Min fråga till David Perez är: Hur kom ni fram till att det här var en god idé?

Fru talman! Ett antal mycket små kommuner i vårt land kommer att drabbas av ett ekonomiskt dråpslag och förlora miljontals kronor i intäkter årligen när regeringen nu väljer att gå vidare med en mycket liten del av kostnadsutjämningen.

Samtidigt stod företrädare för Sverigedemokraterna så sent som i går här i kammaren och förklarade att man för Sverigedemokraternas del står bakom hela den parlamentariska utredningens förslag kring skatteutjämningen. Uppenbarligen är regeringsunderlaget splittrat i frågan om hur man ska ta skatteutjämningsförslagen vidare.

Därför är min fråga till statsrådet Slottner: Har regeringen stöd i hela regeringsunderlaget för att försämra för de allra minsta kommunerna, som förslaget nu ligger? Eller varför kommer det inget förslag kring den parlamentariska utredningen, som samtliga partier var eniga om?

Fru talman! Finansministern säger att hon är angelägen om att värna hushållsekonomin för de familjer som har det allra svårast. Det är väl därför finansministern och den moderatledda SD-regeringen tar bort det extra bostadstillägget till ensamstående föräldrar – de som har det allra kärvast i Sverige – från den 1 juli, precis när sommarhalvåret börjar. Då kommer de inte längre att ha råd att göra utflykter eller sätta någon extra guldkant på tillvaron för sig och sina barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Precis då, med kirurgisk precision, gör finansministern det svårare att klara att sätta mat på bordet för många ensamstående föräldrar. Jag tycker inte att det är ett tecken på att regeringen tar hushållens ekonomi på särskilt stort allvar.

Låt mig återkomma till behovet av det reformerade korttidsstödet. Problemet är inte att vi i dag har ett korttidsstöd. Problemet är att det inte bedöms som särskilt konkurrenskraftigt med andra länders korttidsstöd.

Det är därför industrins företrädare och fack begär och önskar av regeringen: Sätt ett nytt system på plats, så att vi inte står där med skägget i brevlådan om krisen förvärras!

Finansministern utstrålar i dagens debatt med all önskvärd tydlighet att det är en tillbakalutad hållning man har. Man vill inte göra om och reformera systemet och se till att vi får ett mer konkurrenskraftigt system. Man svänger sig med att man om situationen blir värre kan fundera över detta.

Min poäng är att systemet ska vara på plats innan det blir värre. När det blir värre har kanske redan tusentals arbetstillfällen gått förlorade. Det är nu vi behöver ett reformerat korttidsstöd. Det är nu regeringen behöver agera och sluta att vänta och se.

Fru talman! Jag tackar finansministern för kommentarerna.

Den 7 mars i år skrev sex företrädare för industrins parter en debattartikel i vilken de efterlyste ett nytt system för korttidsarbete. De menade att erfarenheterna från pandemin ger vid handen att dagens system inte är konkurrenskraftigt i förhållande till resten av världen för att klara en omfattande kris. De förde fram att det behövs för att stärka konkurrenskraften för svensk industri och för att säkra jobb och svenska exportvärden. De uppmanade regeringen starkt att göra verklighet av det förslag som den socialdemokratiska regeringen tog fram.

Fru talman! Tidigare kriser har lärt oss hur viktigt det är med ett fungerande system för korttidsarbete. Under finanskrisen 2008–2009 saknade vi ett sådant system, och då försvann 100 000 industrijobb. Sverige var ett av de hårdast drabbade länderna i världen. Under pandemin, som var nästa kris, kunde företagen använda systemet för korttidsarbete och återgå till normal produktion när krisen var över. Det förhindrade att livskraftiga företag slogs ut i onödan.

Nu står vi i en ny kris som vi kanske bara har sett början av, med kriget i Ukraina och handels- och tullkrig som hotar världshandeln. Vi har låg tillväxt, höga konkursnivåer och hög arbetslöshet med en halv miljon arbetslösa. Vi har därtill fått en kostnadskris som lever kvar och som drabbar vanliga hushåll. De ser med oro på framtiden och är rädda för arbetslöshet.

Det är i sådana tider som en regering behöver kliva fram och visa handlingskraft så att andra länders fördelar, till exempel med sina system för korttidsarbete, inte blir en tillväxtbroms i Sverige. Det är inte läge att vänta och se eller att fylla magen med is.

Fru talman! I februari föreslog vi socialdemokrater att stödet för korttidsarbete måste reformeras. Att staten under en period går in och tar en del av företagens lönekostnader handlar inte om att hålla olönsamma företag under armarna utan om att prioritera företag som har behov av att gå ned i arbetstid under en speciell tid. Vi vill se ett system där pengar inte betalas ut på förhand, där det blir svårt att få stöd om man dömts för brott och där Skatteverket ges möjlighet att kontrollera företagen bättre.

När finansministern presenterade vårbudgeten den 15 april fick den epitetet ”vänta-och-se-budget”. Finansministern sa visserligen i samband med presentationen av vårbudgeten att det nog aldrig har funnits så många risker i ekonomin som vi ser nu och att vi har ett handelskrig som vi aldrig tidigare har upplevt. Det är korrekta iakttagelser av finansministern, men problemet är att det inte kommer några förslag och åtgärder som svarar upp mot läget. Vi gör för lite själva för att råda bot på krisen.

Vilket är regeringens budskap till löntagare och företag i svenska industriorter? Vilket budskap har regeringen till de sex företrädare för exportindustrin som skrev debattartikeln? Ser finansministern över huvud taget några hot mot den svenska industrins konkurrenskraft, och vad vill regeringen i så fall göra åt dem? Om regeringen inte vill ha ett förnyat, förbättrat system för korttidsarbete, vad vill regeringen göra i stället?

Fru talman! Tack för svaret, finansministern!

I förra veckan varslade Volvo Cars 3 000 medarbetare om uppsägning. Av dem ska 1 200 anställda i Sverige bort. Det är ett talande exempel på att det som sker i den globala ekonomin nu får direkta konsekvenser för jobb och tillväxt här hemma i Sverige.

Sverige ligger redan i dag kärvt till när det gäller tillväxten. Vi har en halv miljon arbetslösa. Konkurserna fortsätter att ligga på en väldigt hög nivå. Och industrisatsningar läggs på is. De senaste årens tuffa ekonomiska situation och den svaga ekonomiska utvecklingen i Sverige har utraderat tio års reallöneökningar. Samtidigt har allting blivit dyrare – maten, hyrorna, räntorna och allt annat.

För många har detta inneburit att man tvingas vända på vartenda öre. För några, särskilt ensamstående föräldrar, räcker det inte att vända på varje öre. Man tvingas ta till åtgärder som att låta barnen äta först och sedan själv äta smulorna, ifall det blir något över, eller inte äta alls. En del tvingas ta snabblån för att ha råd att köpa mat hela månaden.

Samtidigt som kostnadskrisen fortgår blir omvärlden allt oroligare. När tullar införs, den regelbaserade världsordningen är hotad och ekonomin bromsar in är det återigen vanligt folk som får betala priset. Nu riskerar arbetslösheten att stiga ännu mer. Då kan vi anta att priserna riskerar att gå upp från redan höga nivåer. Oron sprider sig just nu i samhället samtidigt som regeringen medvetet låter klyftorna öka genom att prioritera dem som har de högsta inkomsterna framför vanligt folk.

I en sådan här tid är en av regeringens främsta uppgifter att ta täten och värna tryggheten i samhället. Men vad gör regeringen? Jo, alldeles för lite. Enligt min mening är SD-regeringen alltför passiv, och den saknar krisinsikt. Statsministern har sagt att vi, som recept på krisen, ska ha is i magen. Det duger inte. Det finns faktiskt saker vi kan göra för att skydda svenska jobb och företag.

Att reformera systemet för korttidsarbete är en sådan, konkret åtgärd som skulle öka Sveriges konkurrenskraft. Men utifrån finansministerns svar på min interpellation tvingas jag inse att regeringen är ganska ointresserad och tillbakalutad, trots att det finns ett färdigutrett förslag som den socialdemokratiska regeringen tog fram. Såväl industri som fack och arbetsgivare önskar få det på plats snarast.

Fru talman! Finansministern säger i sitt svar att förslaget bereds i Regeringskansliet men att man inte har gått vidare med det eftersom man anser att det inte förbättrar stödets konstruktion och att det finns risk för att det skulle bli lättare för företag att lämna utdelning och samtidigt ta emot skattepengar.

Fru talman! Regeringen har haft tre år – tre år! – på sig att ordna de eventuella skavanker man anser finns i förslaget, men hittills verkar det inte som att regeringen har gjort någonting åt detta. Det verkar som att beredningen av förslaget kommer att ta en evig tid. Det förefaller helt enkelt som att regeringen saknar vilja och att den inte klarar av uppgiften att skydda svensk exportindustri.

Min fråga till finansministern är: Kommer det ett förslag om ett förändrat korttidssystem, och i så fall när?

Fru ålderspresident! Jag tycker nästan det är lite rörande när Sverigedemokraternas Mikael Eskilandersson tvingas krumbukta sig kring det faktum att vi har en situation där den svenska byggmarknaden kollapsat och där vi riskerar att få allvarliga problem med kompetensen eftersom många försvinner från byggsektorn.

Många duktiga byggnadsarbetare blir arbetslösa, och byggföretagen blir färre och färre. Under den här regeringens mandatperiod har hittills redan 5 000 företag konkat, och fler riskerar att gå samma väg. Det gör att det inte kommer in några lärlingar på bostadsbyggnadsmarknaden, vilket leder till kompetensförsörjningsproblem.

Det är nästan lite rörande att Sverigedemokraterna tror att ett arbete med regelförenkling, kortare byggprocesser och ökad tillgänglighet på mark ska lösa problemen. Jag håller med om att det kan vara bra åtgärder, men det är inte åtgärder med någon substans.

Regeringen har inte föreslagit något annat än det vi debatterar i dag som på något sätt skulle få igång bostadsbyggandet i Sverige igen. Man sitter på händerna. Man väntar och ser. Man hänvisar till att vi har otur för att omvärldsläget är problematiskt.

Regeringen gör ingenting med de egna instrument man har. Man kan välja att stimulera tillväxt på olika sätt, till exempel genom att stötta hushåll, stötta byggbranschen eller på annat sätt stötta innovation och tillväxt i vårt land. Men regeringen har valt att med precision inte stötta bostadssektorn i Sverige. De kommer inte med ett enda förslag och tar inte upp något av det vi har föreslagit. Om nu investeringsstödet är så förkastligt, vilka andra förslag har då Sverigedemokraterna bidragit med för att få fart på byggandet i Sverige? Jag har inte sett något.

Fru ålderspresident! Tack, Mikael Eskilandersson, för anförandet!

Jag har två frågor till Sverigedemokraterna i den här debatten. Mikael Eskilandersson sa att regeringen städar upp i bostadspolitiken och att det nu ska bli ordning på bygg- och bostadsmarknaden med regelförenklingar, kortare byggprocesser och några ytterligare åtgärder som ännu inte har gett resultat.

Man har avskaffat investeringsstödet men inte kommit med några förslag som i stället för det ska stimulera aktivt bostadsbyggande. Man har arbetat med en typ av administrativa förändringar, vilket nog kan vara bra. Men min första fråga är när krisen i byggbranschen kommer att gå över i och med de förslag Sverigedemokraterna har bidragit till att regeringen arbetar med. Kommer det att vara en helt förlorad mandatperiod med en kraschad byggbransch som inte ser någon återhämtning? När kommer vändningen, Mikael Eskilandersson?

Min andra fråga gäller de 5 000 byggföretag som har gått i konkurs under mandatperioden när SD har varit med och styrt och de omkring 20 000 byggnadsarbetare – man kan uttrycka det som 10 procent av alla Sveriges byggnadsarbetare – som nu går arbetslösa. Vad vill Sverigedemokraterna säga till dem som ser sina kompisar gå arbetslösa eller som själva drabbas av arbetslöshet? Vilket budskap har Sverigedemokraterna till dem i den här svåra situationen?

Herr talman! Jag tycker att det skulle ha varit jättespännande att sitta med på något litet hörn eller vara en fluga på väggen när Sverigedemokraterna och regeringen klev in i Rosenbad och började budgetförhandla efter förra valet.

Det är 10 procents inflation, och byggandet håller på att sjunka. Vad gör vi då? Jo, vi tar bort investeringsstödet.

När branschen kanske som mest behövde ett stöd valde regeringen att dra slutsatsen: Nej, det är då vi ska sluta stimulera byggbranschen.

Jag vet inte om det var en klok slutsats. I vilket fall som helst ser vi resultatet nu.

Man har inte presenterat några andra förslag. Om man inte tyckte om investeringsstödet kunde man väl ha presenterat något annat förslag som skulle fått fart på byggbranschen, men inte ens det har man gjort. Sverigedemokraterna är svaret skyldiga till alla de nästan 20 000 byggnadsarbetare som nu tvingas bort från sina jobb och de 5 000 byggföretagare som har tvingats gå i konkurs. Varför har man inte haft någon politik för att hålla igång byggbranschen när alla vet att just byggbranschen är central för att upprätthålla tillväxt i ett land, särskilt i ett land som Sverige?

Jag tror nog att Sverigedemokraterna får gå hem och fundera lite på ifall det håller fram till nästa val att vara svaret skyldig när det gäller varför man har kraschat byggbranschen under den här mandatperioden.

Herr talman! Ärligt talat tror jag inte att de sverigedemokratiska väljare som har känningar i byggindustrin eller som drabbas av Sverigedemokraternas politik på bostadsbyggnadsområdet är särskilt imponerade eller känner att de vill hoppa högt av lycka.

(Applåder)

Herr talman! Tack för frågan, ledamoten Eskilandersson!

Jag kan garantera ledamoten Eskilandersson att när vi byter regering i samband med nästa val kommer det att komma ett program för bostadsbyggande och stöd till bostadssektorn. Där kommer det också att redovisas hur vi, i konjunktursyfte, vill använda rot för att energieffektivisera. Med förlov sagt får han nog vänta tills den nya regeringens regleringsbrev i de här ärendena kommer innan han kan få definitivt svar.

Nu debatterar vi regeringens förslag till höjt rotavdrag, och vi tänker rösta ja till det. Men det finns något som bekymrar mig när ledamoten börjar prata om detaljer i ett framtida rotavdrag med högre klimat- och energiprofil än det som regeringen nu har presenterat. Det är att ledamoten helt glömmer bort att det här är en liten, liten åtgärd i fråga om det stora, stora problemet med en kraschad byggsektor.

Jag ska med spänning lyssna på vad ledamoten kommer att säga i sitt anförande. För vi har nu en situation på svensk arbetsmarknad där 10 procent av de svenska byggnadsarbetarna är arbetslösa. Vi riskerar allvarliga konsekvenser på sikt för byggbranschen – när 5 000 företag har kursat och nästan 20 000 byggnadsarbetare är arbetslösa. Det finns inga lärlingsplatser ute på byggena – lärlingsplatser som gör att vi kan upprätthålla kompetensen i byggbranschen.

Det finns många frågor som rör byggsektorn som borde bekymra den här regeringen väldigt mycket. Men Sverigedemokraterna orkar inte ens ta i de här frågorna. De är ute och pratar i byggbodarna om invandring. Men när det handlar om de arbetslösas situation i byggbranschen gör Sverigedemokraterna och regeringen ingenting. Ni har gjort så att svensk byggbransch har kraschat.

(Applåder)

Herr talman! Tack för ytterligare synpunkter från ledamoten Riedl!

Regeringen har gjort väldigt mycket. Vi har ett läge i Sverige där vi har ensamstående småbarnsföräldrar som inte har råd att sätta näringsriktig mat på bordet till sina barn. De har inte råd att låta barnen delta i någon fritidsaktivitet. De har inte råd att göra det som vi kanske tycker är normalt att en familj gör.

Regeringen avskaffar nu den 1 juli det extra tillägget i bostadsbidraget. Det gör att just de som har det allra värst, allra trängst ekonomiskt, nu kommer att få upp till 2 000 kronor mindre i månaden att röra sig med. Den här regeringen gör sannerligen mycket. Men det drabbar dem som har det allra svårast mest, och det gynnar dem som har det ganska bra ställt, som vi själva – ledamoten och jag.

Som jag sa i mitt tidigare inlägg kunde regeringen inte förutse exakt vad Trump skulle göra när han tillträdde. Det kunde nog inte någon göra, men man kunde kanske ana. Regeringen borde ha kunnat titta på Trumps förra mandatperiod och funderat över om det fanns någonting i det han sa som kanske skulle bidra till att vi får en aggressiv politik från en ny administration? Ja, det gjorde det. Det fanns tydliga tecken, även om han inte gick lika hårt fram då som han har valt att göra nu.

Ledamoten får faktiskt ursäkta, men jag tycker inte att det duger att som företrädare för regeringen hävda att det blir så här därför att man har otur med en amerikansk administration. Det är ert eget ansvar då ni har gjort att byggsektorn i Sverige går på knäna. 5 000 byggföretag har hittills gått i konkurs under SD-regeringen, och 10 procent av Sveriges alla byggnadsarbetare går nu arbetslösa. Vi riskerar att få en situation där byggsektorns framtid äventyras därför att man riskerar att tappa så mycket kompetens. Det är regeringens ansvar.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill tacka ledamoten Riedl för att han ändå erkänner att det är på gränsen till en rimlig hantering i en sammanhållen budgetprocess. Det här sättet att hantera enskilda förslag försvårar för oppositionen att se helheten i det som är regeringens politik. Men det är bra att ledamoten ändå erkänner det.

Jag menar inte att regeringen skulle ha kunnat förutse vad den amerikanska administrationen skulle hitta på. Men det är inte så att den svenska regeringen har haft bristande möjligheter att åtgärda krisen i byggsektorn. Det är 5 000 företag i byggsektorn som har gått i konkurs hittills under SD-regeringens tid vid makten.

Det första man gjorde var att avskaffa investeringsstödet för bostäder, som såg till att upprätthålla byggandet i branschen, gav billigare hyresrätter och skapade 50 000 nya bostäder och 10 500 nya studentbostäder. Det var bland det första man gjorde när man tillträdde som regering.

Om man inte hade gjort det utan i stället hade velat föra en offensiv byggpolitik för att se till att den för tillväxten i Sverige så viktiga byggbranschen ändå skulle fungera skulle läget ha varit lite annorlunda i dag. Vi kanske hade haft ett något bättre konjunkturläge och ett något bättre läge för Sveriges placering i tillväxtligan i Europa, som nu är i botten.

Att regeringen har haft otur för att det kom en amerikansk administration som skapade tullar och gjorde livet besvärligt gör inte att regeringen kan hållas oansvarig för den politik man för. Det är regeringen som har satt byggsektorn i klistret, och ingen annan än regeringen.

Herr talman! Ledamöter i Sveriges riksdag och eventuella åhörare! Jag vill inledningsvis redogöra för det särskilda yttrande som vi har lämnat i det här ärendet. Jag vill börja med att för protokollets skull göra det väldigt tydligt att vi är kritiska till att regeringen valt att bryta ut förslaget om en höjd subventionsgrad för rot från vårbudgeten och lägga det i en extra ändringsbudget. Det här är någonting som vi diskuterade ganska frekvent under förra mandatperioden, då bland annat utskottets nuvarande ordförande var oerhört kritisk i samband med ett antal extra ändringsbudgetar som den dåvarande regeringen lämnade. Jag vill gärna att utskottets ordförande noterar att man nu agerar på det sätt som han själv var kritisk mot.

Detta är nämligen ett förfarande som ska användas i samband med stora och exceptionella företeelser, som till exempel pandemin eller den ryska invasionen av Ukraina. Det bör inte användas för att tidigarelägga ikraftträdandet av budgetreformer som man glömt bort eller hastigt kommit på att man nog måste göra för att den egna politiken ser väldigt illa ut. Vi tolkar helt enkelt regeringens sätt att hantera den här frågan som ännu en bekräftelse på regeringens bristande förmåga att hantera byggkrisen och den vikande tillväxten.

Med det sagt, herr talman, visar regeringens vårbudget, som nyligen presenterades, med all önskvärd tydlighet att regeringen helt saknar krisinsikt. I det osäkra och spända världsläget, när många är oroliga för ekonomin, för jobbet, för de höga matpriserna och för om man ska ha råd att hämta ut sin medicin, vill regeringen att svenska folket ska ha is i magen – vänta och se vad som händer, som statsministern säger. Man har helt enkelt satt sig på händerna.

En regering kan dock göra vägval som förbättrar och stärker Sveriges läge i en orolig tid. Men när SD-regeringen tillträdde var ett av de första besluten att avskaffa investeringsstödet till bostäder – ett investeringsstöd som gjorde att det byggdes 50 000 hyresrätter och 10 500 studentlägenheter mellan 2017 och 2024. Efter att det stödet togs bort har SD-regeringen i praktiken suttit på läktaren och tittat på när byggsektorn helt kollapsat. Antalet påbörjade bostäder halverades mellan 2022 och 2023. Nu pekar prognoserna dessvärre på att utvecklingen fortsätter med ett mycket lågt byggande. Under förra året gick varje dag i snitt fem byggföretag omkull. Den negativa utvecklingen fortsätter i år. Under januari till mars i år har nästan 600 företag i byggsektorn gått i konkurs. Det samlade resultatet av SD-regeringens tid vid makten är nästan 5 000 konkursade byggföretag, herr talman.

Krisen i byggsektorn syns naturligtvis också i arbetslöshetsstatistiken. Bland de 500 000 arbetslösa som vi har i Sverige i dag finns 10 procent av alla Sveriges byggnadsarbetare, ungefär 20 000. De har fått gå när firman gått i konkurs. Regeringens passivitet inför läget i byggsektorn är tillväxthämmande och riskerar, vilket kanske är det allra mest allvarliga, att skada byggbranschen allvarligt på längre sikt.

Vi socialdemokrater har, till skillnad från SD-regeringen, kommit med många förslag för att vända den negativa utvecklingen i byggbranschen. Vi har ett omfattande bygg- och renoveringspaket riktat mot både hyres- och bostadsrätter. Vi har satsningar för de nya industriorterna och för studentorter med kreditgarantier, byggstimulanser och energieffektiviserande åtgärder inom rotavdragssystemet. Vi har ytterligare insatser för att se till att fler lärlingar kommer in på byggmarknaden, så att vi säkrar byggindustrins framtid. Förutom en viss sysselsättningseffekt, som vi ser med rotavdraget, skulle vi genom vårt system för rotavdrag också kunna skapa en välbehövlig klimatanpassning av många bostäder.

Herr talman! Socialdemokraternas budgetmotion för 2025 omfattar sammantaget mer än 8 miljarder kronor för att få igång bostadsbyggandet med åtgärder som träffar breda grupper i samhället i såväl hyresrätt som ägt boende och i olika skeden av livet samtidigt som de både bidrar till klimatet och främjar tillväxten. Det är helt enkelt offensiva åtgärder som hade varit välbehövliga för att stimulera svensk ekonomi och tillväxt. Det är särskilt angeläget mot bakgrund av det oroliga omvärldsläget och den amerikanska administrationens hotfulla och aggressiva tullpolitik och mot bakgrund av att det ekonomiska läget i Sverige nu försämras, arbetslösheten ökar, lågkonjunkturen biter sig fast och regeringen nu tvingas skriva ned tillväxtprognoserna.

Herr talman! Vi tvingas alltså konstatera att SD-regeringen helt saknar förmåga och/eller vilja – vad vet vi – att vända krisen i byggsektorn på riktigt. Det ska sägas att det förslag som vi nu behandlar har mottagits med varierande omdömen. Dessa kan sammanfattas med att det kanske kommer att kunna ge något mer sysselsättning men inte kommer att lösa krisen i byggsektorn, som är det grundläggande problemet. Det är dock den enda åtgärd som regeringen har mäktat med för att lösa byggkrisen, då man inte velat ta ett helhetsgrepp om den rådande situationen. Det är skälet till att vi socialdemokrater trots vår omfattande kritik mot regeringens hela politik för byggsektorn sammantaget ändå gör bedömningen att det här lilla steget är bättre än att inte göra något alls. Därför är vi beredda att yrka bifall till detta förslag, trots vår omfattande kritik mot regeringens bristande förmåga att lösa krisen i byggsektorn.

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för ytterligare synpunkter!

Min poäng med interpellationen, att använda det faktum att antalet vräkningar av hushåll med barn ökar som en symbol för att någonting är väldigt skevt i vårt samhälle, är att försöka visa att ekonomisk politik och prioriteringar i ekonomisk politik spelar roll.

Därför tycker jag att det rimligt att ett statsråd med ansvar för denna typ av frågor tar till sig den information som kom i Kronofogdemyndighetens senaste rapport. Man säger där att det som nu särskilt uppmärksammas är att de ekonomiska förutsättningarna har blivit en större drivkraft för att antalet vräkningar av hushåll med barn ökar. Tidigare kanske det var mer sociala problem, stökiga hemförhållanden, missbruk och annat, men nu är det de ekonomiska parametrarna som i allt högre grad spelar roll.

Då måste man som statsråd och regering, tänker jag, i ett välfärdssamhälle som säger sig vara anständigt, fråga sig: Finns det någonting som vi som regering kan göra för att undvika att de familjer som nu är precis på gränsen – som har fått de här hyreshöjningarna, som har det väldigt kanpert och som har vänt på varje krona – ramlar över kanten, hamnar hos Kronofogden och sedan så småningom kanske riskerar att bli vräkta?

Man kan utreda jättemycket. Man kan samarbeta mycket mer. Det håller jag helt med om. Men det är nu det händer. Det är nu regeringen tar bort det tillfälliga tilläggsbeloppet till bostadsbidraget. Med kirurgisk precision sker detta samtidigt som oron i omvärlden ökar, tillväxten i Sverige försämras och ekonomin går ned. Det är inte rätt ekonomisk politik i nuläget.

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för kompletterande synpunkter!

Just nu är det många ensamstående mammor som har väntat i tre månader eller mer för att få besked av Försäkringskassan om sina bostadsbidrag. Trycket är väldigt hårt på kassan eftersom man har fått försämrade resurser och har längre handläggningstider.

De hyreshöjningar som har skett den senaste tiden slår nu sönder många redan ganska bräckliga ekonomier, och situationen har för många blivit desperat. Så ser verkligheten ut. Samtidigt är det många som har gjort precis allt de kan för att sänka sina kostnader. Man handlar kläder secondhand. Man drar ned på fritidsaktiviteterna eller avskaffar dem helt för sina barn. Man jagar de billigaste alternativen när man handlar. Man minskar sina bostadsytor. Man arbetar alla extrapass man kan få. Man gör helt enkelt allt man kan.

Därför är det direkt stötande när råden om att laga mat på rester kommer när resterna redan är lagade eller när man får rådet att lägga undan lite varje månad när det varje månad är så att lönen är slut när det är väldigt många dagar kvar på månaden.

Det är stötande när landets finansminister, som själv får 3 000 kronor mer i månaden av Moderaterna i sänkt skatt, säger att hon inte vet vad hon ska göra med de extra pengarna. Hon ger i stället rådet till andra att jämföra priser och handla där det är billigast. Finansministern verkar, precis som förståsigpåare av olika slag runt om i det allmänna Sverige, tro att det är de mest ekonomiskt utsatta som inte gör allt för att förbättra sin situation.

Låt oss vara eniga, och det tror jag faktiskt att vi är, om att de mest ekonomiskt utsatta gör precis allt vad de kan. Det är i stället regeringen som struntar i att göra vad regeringen kan.

Vi socialdemokrater, fru talman, kartlägger och analyserar gärna olika skeenden i samhället, precis som regeringen gör genom de uppdrag som statsrådet räknade upp. Det är viktigt. Men orsakerna till att vräkningarna ökar är ju helt uppenbara!

Regeringen kan inte ha undgått de varningssignaler som har kommit från Kronofogdemyndigheten, civilsamhällets organisationer, Rädda Barnen, Röda Korset, Hyresgästföreningen och Majblommans riksförbund om att det nu är de ekonomiska förutsättningarna som har blivit så påfrestande för många av landets barnfamiljer, särskilt ensamstående mammor. Det är de som gör att man faller över kanten och inte längre klarar av att göra det som man vill göra allra mest, nämligen betala hyran.

I vårt budgetförslag har vi presenterat andra alternativ för landets barnfamiljer. Vi har föreslagit en höjning av barnbidraget med 200 kronor. Vi vill permanenta det extra tillägg till bostadsbidraget som regeringen tar bort den 1 juli, precis när oron i omvärlden ökar och det blir svårare att se en ljus framtid. Till och med landets finansminister sa så sent som i dag i finansutskottet att det nog finns anledning att fundera på om vi inte behöver revidera ned våra tillväxtprognoser. Det kan alltså komma att bli kärvare på landets arbetsmarknad. Precis just då, när det blir som sämst, skär regeringen med precision ned det extra stöd som har hållit många över vattenytan.

Jag vill fråga statsrådet: Hur ser regeringens medicin ut nu? Jag vill inte vänta på svaret till 2027, när den utredning som Socialstyrelsen har fått i uppdrag om vad man skulle kunna göra ska vara klar. Vad vill statsrådet ge för besked till de utsatta barnfamiljerna nu?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret, som jag har väntat på sedan den 14 februari. Svaret visar tyvärr med all önskvärd tydlighet att regeringen i praktiken sviker de allra mest utsatta barnen och deras föräldrar. Det är sorgligt att behöva konstatera att den här regeringen, styrd av SD, låter barnen ta smällen för kostnadskrisen. Antalet vräkningar har totalt sett ökat med 10 procent det senaste året, de med barn inblandade med 17 procent. Det är en tydlig signal om att något är djupt fel i vårt samhälle. Som jag ser det är detta djupt ovärdigt ett välfärdsland. Det handlar om 711 barn som blev vräkta 2024.

De åtgärder som statsrådet räknar upp i sitt svar är kartläggningar, analyser och utredningar; de gör att regeringen har något att säga när frågan kommer. Det är väldigt mycket prat och väldigt lite verkstad. Statsrådet försöker i själva verket genom alla dessa analyser och utredningar leda bort uppmärksamheten från det som enligt min mening är grundproblemet och som regeringen borde se, nämligen att den egna ekonomiska politiken har lett till att ensamstående med barn nu har fått det så kärvt att de tvingas låna för att kunna sätta mat på bordet och betala hyran.

I verkligheten, precis just nu, medan fattiga barnfamiljer blir ännu fattigare av högre matpriser och hyreshöjningar som är så höga att de får svårt att klara hyran, försämrar regeringen rent av stödet till de mest utsatta. Det extra tillägget till bostadsbidraget sänktes den 1 januari från 40 procent till 25 procent och slopas helt den 1 juli.

Det är alltså de mest utsatta som får det ännu värre med regeringens ekonomiska politik. Därför är huvudnumret i statsrådets uppräkning av utredningar och kartläggningar, uppdraget till Socialstyrelsen, på gränsen till provokativt, skulle jag vilja säga.

Det är precis som att regeringen inte vet att det i allt högre grad är de försämrade ekonomiska villkoren som leder till påfrestningar och till att de fattigaste barnfamiljerna, och särskilt ensamstående föräldrar, får det ännu värre.

Det är klart att regeringen vet detta. Den bara väljer att inte lyssna tillräckligt mycket på det örat. I stället väljer den en annan ekonomisk politik som gynnar höginkomsttagarna och särskilt de allra rikaste genom stora skattesänkningar.

Man undrar hur många fler vräkningar med barn inblandade som behöver genomföras för att regeringen ska agera. Hur mycket fattigare ska ensamstående mammor behöva bli innan regeringen tycker att det blir pinsamt till och med för en högerregering?

Eftersom regeringen aktivt valt att inte lyssna på signalerna som visar att det är den egna ekonomiska politiken som är problemet vill jag komma med några upplysningar.

Kronofogdemyndighetens senaste rapport är väl värd att läsa. Rapporterna från Majblomman, Rädda Barnen, Hyresgästföreningen och Röda Korset är också särskilt viktiga att läsa just nu. Det gäller också föreningen Sveriges Makalösa Föräldrars larmrapporter om att föräldrar inte har råd att sätta mat på bordet, och rapporter från civilsamhällets organisationer som visar på ökade köer till de mest basala tingen man behöver för att ge sina barn en värdig uppväxt.

Vilka råd vill statsrådet nu ge de familjer som ekonomiskt befinner sig på gränsen till en sådan utsatthet att de riskerar att bli vräkta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Min fråga går till justitieministern.

I en färsk rapport från Nasdaq Verafin härförleden visade det sig att Sverige är nordisk mästare i penningtvätt. Enligt rapporten är nivån av penningtvätt betydligt högre i Sverige än i våra nordiska grannländer. Faktum är att man bedömer att det handlar om ungefär 150 miljarder kronor här i Sverige.

I februari debatterade vi här i kammaren Riksrevisionens ganska skarpa kritik mot regeringen. Regeringens svar på Riksrevisionens skrivelse var ganska vagt och tillbakalutat medan vi socialdemokrater lämnade flera olika förslag på hur vi skulle kunna arbeta vidare gemensamt för att motverka penningtvätten. Den är ju en grundförutsättning för finansieringen av annan brottslig verksamhet, vilket justitieministern väl vet om.

Tidigare har vi frågat om skärpta straff för ekobrott, men nu vill jag veta: Hur tänker justitieministern agera för att vi ska slippa den här utmärkelsen framöver?