Gudrun Brunegård (KD) svarade Janine Alm Ericson i en replik om Internationellt bistånd i debatten ”Protokoll 2024/25:91 Torsdagen den 27 mars” den 27 mars 2025.
Janine Alm EricsonMP· i en replikTack, Gudrun Brunegård, för ett väldigt bra anförande! Jag skulle nog kunna stå bakom det mesta som sades. Världen förändras ju väldigt snabbt, och det var befriande att höra att vi måste göra mer och att regeringens…Herr talman! Det är omöjligt att i en debatt om internationellt bistånd bortse från vad som har hänt i världen sedan september–oktober förra året, då de motioner skrevs som vi behandlar i betänkandet. Världen såg då helt annorlunda ut än den gör i dag. Framför allt rådde ett helt annat läge när det gällde biståndet i världen. Det var innan Trumpadministrationen tillträdde i januari och per omgående ströp stödet till WHO. Några veckor senare frös man USAID:s verksamhet, som stått för över 40 procent av allt bistånd i världen, för att genomlysa den. För bara ett par veckor sedan kom så beskedet att 83 procent av USAID:s alla kontrakt skulle avslutas. Med ett pennstreck försvann på så vis 93 procent av alla insatser därifrån.
En del av dessa pengar utgörs av de 120 miljoner kronor som Sida har betalat in till USAID, till gemensamma projekt. Självklart måste Sverige göra allt för att få de pengarna tillbakabetalade, så att de kan gå till de projekt som de var avsedda för, bland annat hjälp till bönder att klimatanpassa sina odlingar.
USA:s agerande är inte någon isolerad företeelse, om än extrem vad gäller magnituden, både i reda pengar och i procent av bni. Nederländerna kommer stegvis att minska biståndsbudgeten med 30 procent, Belgien med 25 procent och Frankrike med 37 procent. Storbritannien minskar sitt bistånd med 40 procent. Sådana stora nedskärningar i det internationella biståndet kommer inte att gå obemärkta förbi, tvärtom. Det är en farlig väg att gå. Det är rent kontraproduktivt, vill jag påstå.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd
Världen hänger ihop, herr talman. Detta har inte minst pandemin, krig, konflikter och klimatförändringar på senare år visat med all önskvärd tydlighet. I Kenya, som jag besökte i februari, lär We Effect ut metoder som hjälper bönder att göra sina jordbruk mer motståndskraftiga mot klimatförändringar. Sådana goda exempel behöver spridas och implementeras på fler håll, så att länderna blir självförsörjande och så att människor som bor i lokalsamhällena blir mindre sårbara.
Bangladesh är ett av de länder som är allra mest utsatta för klimatförändringar. Cyklonerna kommer allt oftare. De blir allt starkare och ställer allt större arealer under vatten i det tätbefolkade landet. Röda Korsets cyklonvarningssystem har räddat livet på hundratusentals människor, men böndernas marker översvämmas likafullt av havsvatten som gör att färre grödor växer på åkrarna. Det salta havsvattnet har trängt ned i grundvattnet och utlöst kemiska processer som frigör järn och arsenik i berggrunden och gör dricksvattnet hälsovådligt. Mängder av män har begett sig till 24miljonersstaden Dhaka och andra städer för att hitta en försörjning men lämnar kvinnor och barn hemma att försöka odla jorden så gott det går. Kvinnorna behöver gå allt längre sträckor för att hämta vatten. Som i alla bristsituationer uppstår konflikter, där redan utsatta grupper som etniska minoriteter och kristna drabbas allra värst.
Wateraids insatser, som med lokalt anpassade metoder renar det otjänliga vattnet och förser byar och städer med drickbart vatten, är direkt livsviktiga. Dessutom möjliggör det för människor att bo kvar och motverkar på så sätt migrationen.
Till detta, herr talman, kommer det säkerhetspolitiska läge som har förvärrats efter Rysslands invasionskrig i Ukraina, kombinerat med den nya administrationen i USA, som för en retorik om att den regelbaserade världsordningen är passé och att gamla allianser och internationella överenskommelser är något man kan strunta i.
När andra länder tenderar att finansiera sina upprustningar med biståndsnedskärningar står Sverige stadigt. Det gör vi inte bara för att biståndet har ett moraliskt egenvärde utan också för att det är en annan sida av samma mynt: att främja fred och säkerhet för såväl stater som människor.
Herr talman! Det är nu utomordentligt viktigt att Sverige tillsammans med EU och andra likasinnade länder analyserar hur man i någon mån kan täcka upp de strategiskt mest kännbara luckor som har uppstått, inte bara humanitärt utan också ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. När väst drar sig tillbaka är risken uppenbart stor, vilket flera talare har varit inne på, att Ryssland och Kina är snabba med att ta över inflytandet i Asien, Afrika och Latinamerika.
Därför är jag i dag stolt över att Sverige har visat på en annan väg. Regeringens och samarbetspartiernas besked, som det var presskonferens om i går, är att vi bygger upp vårt lands säkerhet utan att världens fattigaste och mest utsatta behöver betala.
Den biståndsbudget som lades fram i höstas, med 53 miljarder kronor per år under perioden 2026–2028, ligger fast. Detta är helt i linje med den överenskommelse som gjordes på Tidö hösten 2022 om ett långsiktigt, transparent och effektivt bistånd där spelreglerna är tydliga och där civilsamhällets roll stärks. Även i tider av stora förändringar, ska man notera, är anslaget till civilsamhällesstrategin nämligen konstant, utan några minskningar, tvärtemot vad man skulle kunna tro när man lyssnar på somliga ledamöter här i debatten.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd
Reformagendan för biståndet som regeringen antog i december 2023, med underrubriken ”Globala utmaningar i en ny tid”, pekar ut riktningen framgent.
I stället för 400 mål utan inbördes prioritering, som gjorde biståndet omöjligt att styra eller följa upp, finns nu tydliga fokusområden. Det är till stor hjälp i den process vi står inför nu, när andra länder famlar efter hållpunkter.
De tematiska prioriteringarna utgör vad regeringen beskriver som svenska intressen. För de åhörare som inte känner till vilka de är gör jag här en rekapitulering:
Fattigdomsbekämpning genom jobbskapande, handel och utbildning
Förbättrad hälsa för de allra mest utsatta
Främja frihet och bekämpa förtryck
Utökat och effektiviserat klimatbistånd
Stärka kvinnors och flickors frihet och egenmakt
Stärkta synergier mellan bistånds- och migrationspolitiken
Stärkt humanitärt stöd för att rädda liv och lindra nöd.
Detta är väl genomtänkta och avvägda tematiska prioriteringar som det finns stor acceptans för.
Herr talman! Genom det arbete som Sveriges regering redan kommit långt i har vi ett försprång i det effektiviseringsarbete som många länder nu går in i. Vi kan ta på oss ledartröjan i de internationella diskussionerna om hur världens mest utsatta medmänniskor inte ska lämnas åt sitt öde utan få förutsättningar för en bättre och tryggare tillvaro.
Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)
Herr talman! Tack, Gudrun Brunegård, för anförandet!
Ledamoten nämner och kritiserar med rätta den kraftiga nedskärningen av det amerikanska biståndet. Vi är helt överens om den kritiken.
Regeringen har avskaffat den feministiska utrikespolitiken men säger samtidigt att jämställdhet är ett kärnvärde. Det är svårt att ta på allvar när regeringen minskar det ekonomiska stödet till jämställdhet och SRHR.
Både UN Women och UNFPA, som gör otroligt viktiga insatser för SRHR, alltså sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, får minskat stöd – detta i en tid när Sverige i stället borde ta på sig ledartröjan och stå upp för biståndet till flickor och kvinnor samt till hbtq-personers rättigheter, särskilt mot bakgrund av att Trump har stoppat allt amerikanskt bistånd och attackerar SRHR.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd
Miljontals människors liv står på spel. Särskilt hårt drabbas kvinnor och flickor och hbtq-personer. Trump har återinfört Mexico City-policyn, som förbjuder bistånd från USA till organisationer som informerar om eller tillhandahåller abort med egna medel, även i länder där abort är lagligt. Policyn påverkar även tillgången till preventivmedel, mödravård, hivprevention och ungdomskliniker, vilket leder till fler osäkra aborter, oönskade graviditeter och dödsfall.
Vad har Sverige för strategi för att möta attackerna från USA på framför allt jämställdhet och SRHR?
Herr talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för viktiga frågor!
Jag håller fullständigt med om att det är en väldigt allvarlig situation vi står inför. Jag var ju inne på det i mitt anförande.
De gigantiska nedskärningarna av det bistånd som USAID tidigare stått för men som nu dras tillbaka kan inte Sverige ensamt gå in och täcka upp för. Det finns ingen som helst möjlighet att göra det. Men det var därför jag pratade om att vi behöver gå samman med likasinnade länder och tillsammans diskutera fram vilka som är de mest strategiska områdena.
Redan nu går diskussionerna i just den riktning som Lotta Johnsson Fornarve pekar på. Bland det mest allvarliga är det tillbakadragna stödet till just kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter och till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter men också till saker som hivbekämpning, poliovaccinationsprogram och så vidare. Ingen av oss vill se en aidsepidemi som den på 80-talet eller en ny polioepidemi, utan här behöver alla goda krafter samlas.
Jag menar att de prioriteringar som Sverige redan har gjort i form av de strategiska tematiska prioriteringarna kan vara till hjälp i detta arbete. Vi har redan gjort arbetet med att snäva in och fokusera på det som är absolut mest viktigt i en kritisk situation där pengarna inte räcker.
Herr talman! Tack, Gudrun Brunegård, för svaren!
Jag håller fullständigt med om att det nu är otroligt viktigt att Sverige tar på sig ledartröjan och samarbetar med likasinnade länder för att hitta en strategi för att motverka de här kraftiga neddragningarna. Det är otroligt viktigt för att rädda liv och inte minst för stöd till kvinnor och flickor.
De stora nedskärningarna i USA:s bistånd drabbar särskilt kvinnor och flickor och hbtq-personer. Om inte stödet återupptas riskerar 34 miljoner människor att stå utan livsavgörande humanitärt stöd. Det är otroligt många människor och oerhört allvarligt.
I denna tid när jämställdhet, hbtq-personers rättigheter och rätten till SRHR är under attack behöver Sverige verkligen ta i från tårna och agera motvikt för att åtminstone stävja det här. Jag förstår att Sverige inte kan täcka hela underskottet, men vi kan göra mycket för att samarbeta och få till det.
Jag vill flika in att även tillgång till rent vatten och grundläggande sanitet är en viktig jämställdhetsfråga. Vi anser att genusperspektivet ska genomsyra all biståndsverksamhet, att hälften av biståndet ska gå till kvinnor och flickor och att 10 procent ska öronmärkas för SRHR, för vi vet att satsningar på jämställdhet gynnar hela samhällsutvecklingen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd
Håller ledamoten med om detta? Är ni beredda att kraftigt höja stödet till jämställhet och SRHR?
Herr talman! Lotta Johnsson Fornarve och jag är överens om väldigt mycket i det här.
Däremot vill jag inte stå här och säga att vi ska avsätta hälften av biståndet till kvinnors och flickors rättigheter även om jag är väl medveten om båda dessa talesätt: Ge en man en fisk, och du ger honom mat för dagen; lär honom att fiska, och du ger honom försörjning för framtiden. Undervisa en kvinna, och du undervisar en hel by.
Det får väldigt strategiska effekter, men att det är just hälften som ska vikas för flickor och kvinnor vågar jag inte påstå.
Jag menar att det vi kallar svenska intressen, det vill säga det som vi har sammanfattat i de tematiska prioriteringarna, alla väger tungt på sitt sätt. Om man rubbar helheten, om man tar bort till exempel demokrati och mänskliga rättigheter, får den kanske en olycklig slagsida åt ett annat håll. Vi behöver ha klimatstöd. Vi behöver ha stöd till flickors och kvinnors rättigheter. Men vi behöver också ha hälso- och sjukvård för alla.
Det är just därför vi behöver ha samling, både nationellt och internationellt, för att hantera den svåra situation som uppstår när så många länder med USA i spetsen drar tillbaka stora delar av sitt bistånd.
Herr talman! Tack, Gudrun Brunegård, för ett väldigt bra anförande!
Jag skulle nog kunna stå bakom det mesta som sades. Världen förändras ju väldigt snabbt, och det var befriande att höra att vi måste göra mer och att regeringens företrädare faktiskt visar att man också pushar i den riktningen. Jag önskar all lycka till. Det kan nog behövas.
Ledamoten Brunegård nämnde också att man tidigare i biståndet hade en massa mål utan inbördes ordning och hur dålig styrningen var av detta. Jag skulle säga att det är en del av det förtal av det tidigare biståndet som regeringen ägnar sig åt, och jag hoppas att vi slipper det.
Min fråga handlar om det Gudrun Brunegård radade upp, alltså de nya fokusområdena i reformagendan. Det stora nya är att man lägger tonvikt på handel och företagande. Det är verkligen inte dåligt. Bistånd kan inte vara lösningen på varje lands utveckling, men detta måste göras på rätt sätt för att det ska nå fram. Gudrun Brunegård och jag har varit ute på väldigt många resor där vi sett prov på otroligt bra svenskt bistånd, där man på det klassiska sättet har lyft människor ur fattigdom och kunnat ge dem en försörjning.
När det gäller regeringens reformagenda har vi fortfarande inte riktigt fått svar på hur detta företagsfokus ska bidra. Vi har såklart garantierna – de hade vår regering också – men finns det fler exempel på hur man ämnar arbeta med detta så att det kommer rätt människor till godo?
Herr talman! Tack, Janine Alm Ericson, för de fina orden! Jag vet ju att vi har ett starkt gemensamt engagemang i de här frågorna. Det tror jag att vi delar med alla som sitter här i kammaren i dag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd
När det gäller bistånd och utveckling genom företagande vill jag också understryka de andra delarna som finns med på samma rad, nämligen jobbskapande, handel och utbildning. Om en rik, välutbildad och välsituerad medelklass berikar sig och får större utvecklingsmöjligheter hjälper ju inte det de fattiga ute i byarna. Vi behöver verkligen arbeta på alla plan.
Det är jättebra om länder i tredje världen – till exempel med hjälp av svenskt stöd, klimatbistånd och know-how – får möjlighet att utveckla know-how när det gäller vattenreningsteknologi, solceller och så vidare för att komma bort från ett fossilberoende. Men parallellt med det måste vi också jobba med de fattiga människor som behöver ha en utbildning för att lära sig att räkna och skriva, så att de inte blir lurade när de säljer sina jordbruksprodukter på torget eller när de ska exportera sitt kaffe till en uppköpare till exempel.
De här bitarna går hand i hand. Detta måste göras parallellt, och det vet jag att man är väl medveten om även på UD. Vi har fört de samtalen där. Detta är alltså något man jobbar med.
Precis som ledamoten var inne på finns det möjlighet till mikrolån. I Kenya såg vi också att man hade tagit mikrolån för att kunna finansiera inköp av bättre processmetoder för till exempel kaffeodlingen.
Herr talman! Tack, Gudrun Brunegård, för förklaringen!
Det handlar alltså om att lära människor att vara bättre i sitt företagande, om jag förstår det hela rätt. Det är i alla fall en komponent. Det låter väldigt bra, för det som ger de bästa förutsättningarna är just att stärka individer där de är och att kunna jobba lokalt.
Jag tänkte också passa på att ställa en fråga om något Lotta Johnsson Fornarve också var inne lite på i sin fråga. Jag vet ju att Gudrun Brunegård är, och regeringen också säger sig vara, väldigt mycket för ökad jämställdhet i budgeten och för att jobba mer för kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter. Ändå skär man ned på stöd till kvinnoorganisationer och dem som jobbar med fokus på detta, som UN Women och UNFPA.
Hur kommer det sig att Kristdemokraterna kan stå bakom en sådan ekonomisk fördelning i det bistånd som finns kvar?
Herr talman! Jag tackar ledamoten för den uppföljande frågan.
Jag vill hävda att det kan hända saker som man i efterhand ser att man kanske hade kunnat göra annorlunda. Direkt efter att regeringen hade tillträtt och man såg de kolossala behoven i Ukraina gjorde man allt man kunde för att samla ihop potter som var outnyttjade och inte hade betalats ut. Mycket gick till utsatta kvinnor och flickor i fält i Ukraina, som till exempel var utsatta för sexuellt våld och liknande saker, eller som behövde klara sin försörjning över huvud taget när deras män var i fält. Mycket av de pengarna har också återförts till UNFPA.
I processen som ligger framför oss ser jag att det också är väldigt viktigt att vi stöttar flickor och kvinnor. Det är en av de tematiska prioriteringarna, och den måste därför återspeglas i det som kommer ut när Sida också har gjort sina fördelningar. Det handlar alltså om styrning på flera olika nivåer.
