Svar på interpellationerna 2023/24:657 och 667 om lagrum för ekonomiskt våld och straffansvar för psykiskt våld
Herr talman! Tack, justitieministern, för svaret! Jag blir uppriktigt glad, för jag tycker mig höra en öppning för att ekonomiskt våld skulle kunna få ett eget lagrum. Det känns positivt. Vi får jobba vidare med det. Jag vill också säga att jag uppskattar alla de ansträngningar som regeringen faktiskt gör för att beivra relationsvåld och hedersförtryck.
Jag blir nyfiken på den utredning som ser över bodelningsprocessen. Jag ser gärna att statsrådet utvecklar hur det ska stävja det ekonomiska våldet. Mina kollegor har väldigt tydligt belyst vilket elände mängder av kvinnor lever i, och vi måste skyndsamt göra allt vi kan för att stävja det.
Herr talman! I en nära relation kan det ekonomiska våldet till exempel ta sig uttryck i att en part har kontroll över bådas ekonomi och att en part inte tillåts ha ett eget bankkonto eller bankkort. Det kan handla om att alla utgifter ska redogöras för, vilket omöjliggör utrymme för att spara egna pengar för att sedan kunna lämna relationen. Det är en form av psykiskt våld; det håller jag med om. Men det ekonomiska våldet kan också ta sig andra uttryck. Därför menar jag att det behöver ett eget lagrum.
Andra sätt att utöva ekonomiskt våld är att skuldsätta den våldsutsatta genom lån eller obetalda fakturor och att fördröja bodelning vid separation, som statsrådet var inne på, så att den utsatta parten inte får tillgång till sitt kapital. Det kan även handla om att våldsutövaren stjäl gemensamma pengar eller pengar som är sparade till barnen.
Ekonomiskt våld kan också innebära att den som utsätts för våldet helt saknar ekonomiska medel att lämna relationen. Det kan handla om allt från att inte ens ha pengar att ta en taxi och fly undan fysiskt våld till att inte kunna skaffa ny bostad eller ens teckna eget telefonabonnemang på grund av att den våldsutövande har försatt en i skuld.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Det ekonomiska våldet berövar många kvinnor allt självbestämmande, påverkar deras möjligheter att sätta mat på bordet till sina barn och omöjliggör för dem att betala skyhöga kostnader för advokater i civilrättsliga mål. Jag är inte jurist och har inte de exakta svaren på hur det här ska gå till, men jag förväntar mig att justitieministern och hela hans departement kan formulera en lagstiftning som räddar kvinnor undan det ekonomiska våldet och sätter press på olika aktörer, inte minst bankerna, att förebygga kvinnors ekonomiska utsatthet.
Herr talman! Är det kanske så att det är dags för en ekonomisk samtyckeslagstiftning?




