Åsa Eriksson

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ledamöterna Sanne Lennström, Patrik Lundqvist och Anders W Jonsson för denna otroligt viktiga debatt. Det är väldigt många människor som lider av mygghelvetet. Jag tycker att Anders W Jonsson uttryckte det väldigt tydligt. För många människor i Västmanland, framför allt kanske i Salatrakten, är detta en plåga under sommar och tidig höst.

Fru talman! Vi har nu hört att bekämpningsmedel nu finns motsvarande en fjärdedel av det som uppskattas hade behövts förra året. Och medel finns så att man kan beställa lika mycket till. Men då försvinner ju finansieringen för att utföra själva bekämpningen. Då händer ingenting alls. Det blir etter värre.

Kommunerna står själva för den största kostnaden för myggbekämpningen, och det som man har bett regeringen om pengar till är själva inköpet av bekämpningsmedel och helikopterflygningarna.

Jag håller med tidigare talare. Statsrådet kan prata medlidsamt här om att detta kan vara en olägenhet. Men den som har upplevt mygghelvetet vet hur det är och att det måste vidtas åtgärder för att man över huvud taget ska kunna vistas där.

Besked om en ökad, och rejäl, statlig finansiering behövs omgående eftersom det som vi har hört är lång leveranstid på medlet. Det är ju dags att lägga fram vårändringsbudgeten - kan vi kanske hoppas på att staten skjuter till sin del av finansieringen i den? Det vore välkommet, och det vore bra med ett besked här i kväll. Det tror jag att de som tittar på debatten verkligen skulle uppskatta.

Fru talman! Jag vill citera Gerhard Winroth, som bor i Möklinta i Sala kommun, gällande just myggplågan. Han säger: "Livskvaliteten sjunker, barnbarnen får så stora utslag att de inte kan vara här." Jag bor inte i något av de värst drabbade områdena själv, men ändå hade vi periodvis svårt att vara utomhus i somras. Det gick över huvud taget inte att klippa gräset, och hästarna var så stressade av myggen att de skenade. Alla, från förskolebarn på utflykt till turister och utomhusarbetare, drabbas. Besöksnäringen på de drabbade orterna riskerar att helt slås ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Amanda Lindblad, som är kommunstyrelsens ordförande i Sala, är besviken. Hon säger att man tyvärr inte fått någon återkoppling alls på den skrivelse som kommunalråd i sju drabbade kommuner ställde till regeringen i höstas. Länsstyrelserna har gjort en utredning som konstaterar att staten måste ta ett större ansvar i frågorna, men inget besked kommer. Däremot kläcks mygglarverna snart.

Därför vill jag fråga statsrådet: När avser regeringen att svara de berörda kommunerna?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! I förra veckan debatterade jag företagares villkor med näringsminister Ebba Busch och också då med ett perspektiv från norra Västmanland. Det handlade om alla de företag inom besöksnäring, skog och jordbruk som i praktiken har belagts med näringsförbud av svinpestrestriktionerna. De förlorar affärer och intäkter, men de kan ändå inte söka statlig ersättning för det.

Till det lägger vi också företag inom byggbranschen som nu förlorar affärer för att bostadsbyggandet bromsar in. Det är inte någon het arbetsmarknad för företagande i norra Västmanland just nu, kan jag informera arbetsmarknadsministern om.

Vill ministern veta mer om detta är han varmt välkommen till Norberg. Det är inte så lång resa från Örebro. Jag kan personligen guida runt och låta arbetsmarknadsministern träffa dessa företag så att de själva kan utveckla det. Det vore trevligt.

Jag ska inte förlänga debatten. Men jag vill ändå som ett sista halmstrå fråga statsrådet: Kan norbergarna som har förlorat sina jobb på grund av byggkrisen, och de som nu är oroliga för att förlora sina jobb på grund av byggkrisen, hoppas på någonting i vårändringsbudgeten?

Fru talman! Tack, statsrådet, för den långa utläggningen om hur skadlig inflationen är! Så långt är vi överens. Men jag tror tyvärr inte att norbergarna blir särskilt imponerade när jag åker hem och säger att man får stå ut med att bli av med jobbet, för regeringen tänker inte göra någonting mer än att passivt vänta på att inflationen sjunker. Det går inte hem hemma hos mig.

Arbetsmarknadsministern brukar bedyra att de nedskärningar som regeringen gör av de aktiva jobbinsatserna inte ska påverka till exempel volymerna av arbetsmarknadsutbildningar. Men vi har sett att så ändå har blivit fallet.

Statsrådet brukar också framhålla att regeringen satsar en massa miljoner på det här området, men det som norbergarna ser nu är att den som ansöker om omställningsstudiestöd får vänta månadsvis på att ens få sin ansökan handlagd. Det är väldigt få i Västmanland som har beviljats omställningsstudiestöd. Här behöver regeringen göra mer för att människor inte passivt ska gå arbetslösa, vilket inte heller statsrådet vill att de ska. Det gagnar ingen.

Under den förra lågkonjunkturen, när bostadsbyggandet sjönk, hade vi en S-ledd regering. För kännedom göt man då betongtrappor i Norberg till Norra länken. Det var inte världens roligaste trappjobb, säger de som i vanliga fall tycker att det är mycket roligare att gjuta specialtrappor, men det höll produktionen flytande och gjorde att företagen finns kvar och att människor fick behålla jobbet. Lite större investeringar i annat än fängelser vore att önska, arbetsmarknadsministern.

Fru talman! Eftersom statsrådet inte har så många idéer på åtgärder vill jag gärna skicka med några förslag från oss socialdemokrater. Man skulle till exempel kunna plocka upp vårt förslag om byggstimulanser till växande kommuner. Det skulle vara väldigt bra på många olika sätt. Dels får det fart på byggandet där, vilket skulle ge underleverantörer i hela landet jobb, dels skulle det underlätta för de arbetslösa som statsrådet väldigt gärna vill ska flytta till de här framväxande jobben i norr.

Jag uppmanar även regeringen att återinföra investeringsstödet för lägenheter, vilket bevisligen var bra. Vi hade ett högt bostadsbyggande när det fanns. Vi kan också införa statliga byggkrediter som skulle underlätta att få igång delar av byggbranschen igen. Det vore dessutom himla bra om regeringen ville fundera på en av de saker som statsrådet och jag diskuterade i den förra debatten vi hade om att hålla ihop samhället, nämligen att tvinga rika kommuner att bygga billiga hyresrätter, så att människor kan flytta dit och vi kan bo lite mer blandat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tycker att det är hög tid för regeringen att agera för att rädda jobben och Sveriges ekonomi. Ja, vi ska bekämpa inflationen, men vi kan inte stillasittande vänta. Se till att den som vill använda omställningsstudiestödet kan göra det, och få fart på byggandet!

Om jag till äventyrs har missat någonting i statsrådets svar ger jag Johan Pehrson en chans till: Finns det någonting konkret som Johan Pehrson vill skicka med till norbergarna?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Norberg är en liten kommun i norra Västmanland. Vi är bara 5 600 invånare, men vi är stolta och envisa, och vi slåss för en levande by.

Fram till nyligen var Norberg lite av ett trappcenter i Sverige. Inte mindre än två av landets ledande producenter av prefabricerade betongtrappor har haft produktion hos oss: Norbergstrappan och Forssellstrappan. De har varit två av kommunens största privata arbetsgivare. De har sysselsatt mängder av underleverantörer och möjliggjort för män och kvinnor att ha meningsfulla och utvecklande jobb på hemorten. När statsrådet och andra går i trapporna på till exempel Friends Arena går ni i trappor som är producerade i Norberg.

Fru talman! När beskedet kom under hösten från Strängbetong att deras produktion i Norberg upphör som en effekt av krisen i byggbranschen med uteblivna byggprojekt var det ett dråpslag för vår bygd. Det är inte bara jobb som går förlorade. Det är också utvecklingskraft som försvinner, självkänsla som stukas och ilska som pyr över att staten inte hjälper företagen att övervintra krisen. Det är 48 personer som är uppsagda från Strängbetong och 7 personer från Smidesbolaget i Norberg. För statsrådets kännedom motsvarar detta ungefär 1 500 uppsagda i Örebro kommun - bara så att vi förstår proportionerna.

Fru talman! Jag bad Jimmy Fredriksson, ombudsman på IF Metall Bergslagen, att beskriva vilka konsekvenser detta får. Han väljer att ta ett nationellt perspektiv och påminner om att det är tusentals människor inom byggbranschen i Sverige som har förlorat sin försörjning. Och regeringen står handfallen. Han menar att det är obegripligt att regeringen inte har gått in med kraftiga stödpaket eller subventioner när byggandet av bostäder tvärnitat.

I sitt svar nämnde statsrådet omställningsstudiestödet. Det är en mycket bra reform, som vi socialdemokrater såg till att införa. Men handläggningen tar alldeles för lång tid, och stödet behöver byggas ut. Så säger alltså Jimmy Fredriksson.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag kan inte annat än att hålla med. Trots utbredd bostadsbrist har byggtakten i Sverige tvärnitat. Enligt Boverkets prognos kommer färre än 20 000 bostäder att påbörjas under året, vilket kan jämföras med 59 000 år 2022. Samtidigt ser vi att varsel och konkurser ökar i byggbranschen. Enligt Byggnads a-kassa är arbetslösheten högre än under covidpandemin, och kurvan pekar brant åt fel håll.

Fru talman! Statsrådet tog i sitt svar också upp regeringens ambition att det ska löna sig att gå från bidrag till jobb. Det är en bra ambition, men den hjälper sannerligen inte de människor som nu har förlorat sina jobb i Norberg. Det är medelinkomsttagare, som inte vill något annat än att vara kvar på jobbet.

Fru talman! Jag vill därför fråga statsrådet Johan Pehrson vad han vill framföra till norbergarna. Här har statsrådet chans att klart och tydligt berätta för dem vad regeringen gör för de 55 personer som nyss har förlorat jobbet för att byggandet har avstannat. Och vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att fler inte ska behöva gå samma öde till mötes?

Herr talman! Vi socialdemokrater prioriterar alltid vår gemensamma välfärd, där trygghetssystem byggda på tanken om både plikt och rätt är en viktig del.

Trygghetssystemen utgör ryggraden för svenska löntagare. De är en livlina i oförutsägbara tider, och de ska ge stöd vid sjukdom, arbetslöshet eller andra ekonomiska utmaningar. Att vi har den här tryggheten möjliggör engagemang och långsiktig produktivitet på arbetsplatsen. Social trygghet tjänar inte bara som en ekonomisk säkerhetsmekanism utan stärker också samhällsväven genom att minska ojämlikhet och främja social rättvisa. Den är en investering i både individens välmående och nationens hållbara framtid.

Herr talman! Vi socialdemokrater anser att stabilitet i systemet för socialavgifter ger förutsägbarhet för företag och andra arbetsgivare, vilket stöder ekonomisk tillväxt. Vi strävar alltid efter en balans mellan arbetsgivares och arbetstagares intressen för att skapa en rättvis och hållbar arbetsmarknad.

De sociala avgifterna är en viktig källa till finansiering av trygghetssystemen och övrig välfärd och något som vi ska hantera med försiktighet.

Vi har mängder med hårt arbetande ensamföretagare i vårt land. Flera av dem har betydligt mer jobb än vad de hinner med. Det är på sätt och vis bra, men tröskeln för att anställa en medarbetare och på så sätt bli avlastad men också bli arbetsgivare är väldigt hög. Den är ofta för hög, så att ingen anställning blir av.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen införde år 2017 en rätt till nedsättning av arbetsgivaravgifter för den första personen som anställs i vissa enmansföretag, det så kallade växastödet. Det är bra. Det finns också möjlighet i vissa angivna stödområden att göra avdrag vid beräkning av socialavgifter. För forskare finns det också möjlighet till nedsättning. Men vi kan inte urholka de sociala avgifterna hur mycket som helst eftersom de är en viktig del av våra trygghetssystem och vår välfärd. För att talmannen, jag och alla andra ska kunna lita på att vi får samhällets stöd i livets olika faser behövs ett stabilt och förutsägbart regelverk för socialavgifter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialavgifter

Herr talman! Svenska löntagare behöver en lön de kan leva på, goda arbetsvillkor och en vetskap om att det finns ett trygghetssystem att lita på när det kommer sämre tider. Det verkar vi socialdemokrater för alla dagar i veckan.

Nu när vi är i opposition är det den SD-styrda regeringens ansvar att lägga fram förslag på riksdagens bord som ytterligare ökar både tillväxten och tryggheten för löntagarna. Detta lyser tyvärr än så länge med sin frånvaro.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Försäkringskassan äskade även under Socialdemokraternas tid vid regeringsmakten mer medel än man fick. Det stämmer. Det stämmer också att inte alla förändringar varit helt finansierade. Men jag vill påminna statsrådet om att 2022, det år vi lämnade ifrån oss regeringsmakten, redovisade Försäkringskassan ett positivt resultat på sista raden. Det har man sedan använt. Efter det har det inte blivit några positiva resultat. Man har tvärtom tvingats använda anslagskrediten. Flera gånger har regeringen beslutat om att utöka den för att Försäkringskassan ska kunna hålla sig flytande trots de stora neddragningar och besparingar man har gjort. Konsekvensen av det ser vi nu: långa telefonköer. De är så långa att man inte ens får ställa sig i kö.

Herr ålderspresident! Det här är allvar. Anslagskrediterna är bara ett litet plåster på ett jättestort sår. Regeringen måste lämna de tomma orden och säga som det är. Antingen struntar ni i att människor tvingas vänta på besked om sina ansökningar och inte har möjlighet att ställa sig i telefonkö, eller så berättar ni för Försäkringskassan vad de ska sluta göra. Det här handlar om sådant som är viktigt på riktigt: att få svar på sin ansökan i rimlig tid, att få en väl genomarbetad bedömning och att ha möjlighet att få kontakt med den som avgör om man ska få pengar eller inte.

Vad tänker statsrådet göra för att alla högt värderade medarbetare på Försäkringskassan ska få en chans att utföra sitt kärnuppdrag i rimlig tid?

(Applåder)

Herr ålderspresident! Statsrådet säger att Sverige är i ett svårt läge, och det är vi verkligen, av alla möjliga olika skäl.

Sverige har drygt 300 miljardärer, och regeringen vill sänka skatten ytterligare. Men man har inte pengar att ge en av de viktigaste myndigheterna - som betalar ut mängder med stöd till människor som är beroende av det - för att de ska kunna ordna så att man kan ställa sig i telefonkö och få kontakt med en handläggare. Det är en märklig prioritering.

Herr ålderspresident! Det är inte bara telefonköerna och handläggningstiderna som påverkas. Även Försäkringskassans kontrollarbete har minskats. Statsrådet och jag brukar när vi debatterar vara helt överens om att det är av största vikt att hitta och beivra fusk och felaktiga utbetalningar. Ändå har antalet ärenden som granskas vid stickprovskontroller i Försäkringskassans interna kontrollarbete minskat från nästan 41 000 ärenden år 2021 till färre än 18 000 förra året. Mindre än hälften så många stickprov görs alltså. Är statsrådet nöjd med det?

Herr ålderspresident! Både statsrådet och jag har tidigare konstaterat att vi gärna ser en ökad digitalisering av myndigheten. Det är bra. Ju mer som kan automatiseras och gå snabbt och ju fler felaktigheter och oklarheter som kan hittas desto bättre. Försäkringskassan har tidigare haft en ganska hög it-budget. Jag har fått intrycket att man legat ganska långt fram när det kommer till digitalisering, men i år skärs it-budgeten ned till en helt annan nivå. Vad kommer det att leda till?

Vi hörde alldeles för en stund sedan att samordningsförbunden fortfarande inte har fått något nytt system för att följa upp individer sedan SUS skrotades vid årsskiftet 2022/23. Vi har också hört att initiativ till viktig utveckling måste skjutas på framtiden för att pengar saknas. Och man kan inte räkna hem planerade effektiviseringar. Det här bekymrar mig. Ska man effektivisera genom mer digitalisering måste det ju finnas pengar att göra den där investeringen, komma över puckeln och hitta system och rutiner för att så mycket som möjligt ska kunna automatiseras.

Herr ålderspresident! Tycker statsrådet att det här är en bra situation?

Herr ålderspresident! Tack, statsrådet, för svaret!

Det här är rubriker som i alla fall jag inte trodde att jag skulle behöva läsa i svensk press. Människor rasar över att man inte ens kan ställa sig i telefonkö för att komma i kontakt med en myndighet. Långa telefonköer har vi fått vänja oss vid. Men att man inte ens kan få en köplats, på grund av att regeringen har skurit ned förvaltningsanslagen, hade jag inte förväntat mig.

Herr ålderspresident! Det är inte bara jag som säger det eller rubriker i medierna, utan generaldirektören för Försäkringskassan, Nils Öberg, säger det själv. I Försäkringskassans årsredovisning för 2023 skriver han: "Stora neddragningar och besparingar har påverkat hela verksamheten. De försäkrade har drabbats i form av minskad tillgänglighet och ökade handläggningstider." Det är ett väldigt ärligt konstaterande. Det faller tillbaka på regeringen, som inte har givit Försäkringskassan de förvaltningsanslag som man har äskat.

Herr ålderspresident! Förra året betalade Försäkringskassan ut 248,9 miljarder kronor. Det är mycket pengar. Det kräver mycket handläggning. Men larmrapporterna har duggat tätt. Trots hårt och mycket gott arbete för att få ut alla de pengarna och handlägga alla ärenden hinner man inte med sitt uppdrag. Ärendebalanserna ökar, och inte blir det bättre av att kassan förra sommaren tvingades säga upp nyligen rekryterad och anställd personal på grund av att man inte fick de anslag man hade äskat om och hoppats få i förra årets vårdändringsbudget.

Att telefonköerna är så långa att människor inte ens kan ställa sig i kö är illa i sig. Det är framför allt illa för den som inte har bank-id eller känner sig bekväm med att mejla. Då har man inga kontaktvägar för att få tag i sin handläggare.

När generaldirektören senast besökte socialförsäkringsutskottet berättade han att detta också leder till att svarstiderna när man väl kommit fram till en handläggare ökar. Människor är nämligen skogstokiga när de väl kommer fram. Handläggarna måste börja med att lugna personer innan de kan komma till ärendet. Handläggningstiderna ökar inom flera ärendeslag.

Herr ålderspresident! Socialförsäkringarna finns till för alla i vårt samhälle. De ska finnas där när vi behöver dem. Vi betalar in till en del av dem när vi arbetar. Andra finns där för oss alla. Vi måste kunna lita på att vi kan få kontakt med en handläggare när vi behöver det. För många människor är ersättningen från Försäkringskassan livsavgörande.

Det är bra när verksamhet effektiviseras. Där tror jag att statsrådet och jag är överens. Det är bra om det kan effektiviseras så att verksamheten fungerar lika bra eller bättre. Men när människor inte hinner med sina arbetsuppgifter eller när verksamheten försämras så att man inte ens får ställa sig i telefonkö har det gått för långt.

Jag vill fråga statsrådet om hon tycker att det här är en bra situation.

Herr ålderspresident! Jag blev lite osäker på vad jag hörde i statsrådets förra inlägg när ledamoten Heindorff sa att man inte har stoppat några möjligheter att söka ESF-medel. Det kanske är mig det är fel på, så statsrådet får gärna vara ännu tydligare med det.

Det jag dock hörde i statsrådets senaste inlägg, och som gjorde mig väldigt glad, var att om det visar sig att man inte kan söka ESF-medel som samordningsförbund, vilket är oerhört viktigt för att finansiera viktig verksamhet för dem som behöver det, är statsrådet beredd att skyndsamt göra någonting åt det. Det tar jag som ett löfte. Jag hoppas att det innebär att det i så fall blir en lagändring, något vi socialdemokrater mer än gärna medverkar till.

Då kanske vi också kan passa på att göra ytterligare förändringar i lagstiftningen så att den kan omfatta fler individer som behöver stöd från olika delar av samhället. I dag finns det alldeles för många grupper i olika åldrar, inte bara människor över 18 år, som faller mellan de berömda stolarna därför att deras behov inte passar perfekt i en myndighets verktygslåda. De behöver stöd från flera samtidigt.

Jag tolkar statsrådets svar som väldigt positivt. Det låter som att det finns en ljus framtid för samordningsförbunden. I väntan på en eventuell lagändring, något som vi alla vet tar väldigt lång tid, hoppas jag att regeringen skjuter till mer pengar till samordningsförbunden så att de kan fortsätta sin otroligt viktiga verksamhet även nästa år för alla människor som är sjuka och/eller sjukskrivna och behöver hjälp att öka sin arbetsförmåga och sin självkänsla och få stöd till egen försörjning.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Vad trevligt, statsrådet, att återigen få diskutera samordningsförbunden och deras verklighet! Det tycker jag att vi gör för sällan här i kammaren.

Jag vill passa på att tacka ledamoten Eva Lindh, dels för en väldigt bra beskrivning av samordningsförbundens verksamhet och dels för att hon väcker frågan om finansieringen. Den finansiering som kommer från staten har legat stilla väldigt länge trots att kostnadsutvecklingen i samhället är hög, som vi alla känner till.

Jag tror att många samordningsförbund blev glada när Nationella rådet, alltså sammanslutningen av ledningarna för Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, hälso- och sjukvården och kommunerna, år 2015 rekommenderade samordningsförbunden att söka extern finansiering genom till exempel ESF-pengar, eftersom mål och syfte är desamma.

Ett antal förbund sökte och beviljades ganska mycket pengar. För herr ålderspresidentens och alla andras upplysning kan jag säga att drygt 35 000 fler personer har fått stöd av Finsaminsatser, alltså stöd för att öka sin arbetsförmåga, få ett starkt självförtroende, få hjälp ut i arbete och studier och bli självförsörjande.

Våren 2022 uppdaterades kunskapsstödet till samordningsförbunden med att det inte längre var tillåtet att söka externa medel, oklart varför. Våren 2023 stod minister Tenje på scenen vid årsmötet för Nationella nätverket för samordningsförbund och sedan också på Finsamkonferensen och sa vid båda tillfällena, enligt uppgift, att förbunden ska söka fler möjligheter än hinder, vilket jag tycker låter alldeles utmärkt, och att det självfallet måste gå att kombinera ESF med Finsam, vilket jag också kan tycka.

Några förbund fortsätter att driva projekt med ESF-finansiering, men det råder en viss trötthet. Man tycker att man får dubbla signaler. Alla försöker på alla sätt att göra vad man kan för att hjälpa så många människor som möjligt till arbetsförmåga och egen försörjning men upplever att man hela tiden blir bakbunden och inte får agera.

Herr ålderspresident! Detta har blivit ett akut problem. Samordningsförbunden i Stockholm, som till exempel har genomfört utbildningsinsatser för flera tusen anställda hos de medlemmar som ingår, fick för ett par veckor sedan veta att de inte får söka en fortsättning på detta.

Vad tycker statsrådet om det här? Ska samordningsförbunden lyssna på vad statsrådet säger på deras nationella konferenser och fortsätta söka ESF-medel, eller ska samordningsförbunden lyssna på myndigheterna, som säger nej? Och, herr ålderspresident, om det är så att statsrådet menar att ESF-finansiering inte är tillåtet, kommer regeringen då att öka anslagen för samordningsförbunden så att de kan utföra samma viktiga verksamhet i framtiden?

(Applåder)

Fru talman! Jag förstår inte vilken lag som Ebba Busch menar att jag menar att man skulle bryta mot. Epizootilagen är en sak. Den fungerar för det som den är tänkt för. Det som inte fungerar är att denna högerkonservativa regering inte tar chansen att ge extrapengar till Tillväxtverket för att kompensera alla de företag som staten har belagt med näringsförbud. Det är inte de själva som har åsamkat detta. Det är inte de själva som har valt det, utan de tar ansvar och följer lagar och regler. Det gör att de förlorar kunder, affärer och möjlighet till verksamhet.

Fru talman! Framtida utvärderingar kommer att visa att företagen i norra Västmanland lämnades helt utan stöd från regeringen när dessa restriktioner sattes i verket.

Jag undrar vad som kommer att hända nästa gång som vi har ett svinpestutbrott i Sverige. Tyvärr kommer det att ske någonstans. Det är nog alla helt överens om. Om man nu ser att de företag och privatpersoner som har tagit ett enormt stort ansvar i norra Västmanland för att hindra smittspridningen inte får stöd och hjälp utan lämnas ensamma för att regeringen inte vill agera, då är frågan om de nästa gång kommer att ta samma ansvar och ställa upp lika solidariskt för att stoppa smittan när de vet att de blir lämnade med skulder utan stöd från regeringen.

Jag vill till sist framföra en hälsning från näringslivschefen i Fagersta om att näringsministern är varmt välkommen att besöka både Fagersta och Norberg. Då ska vi presentera henne för alla de företag som har drabbats av restriktionerna och som inte får något ekonomiskt stöd i dagsläget och berätta varför det inte fungerar.

Fru talman och näringsministern! Det är positivt att regeringen nu öppnar upp för att göra förändringar. Frågan är bara när de kommer. Om det är när företagen redan har gått i konkurs är det lite sent.

När kriser uppstår behöver en regering som gör anspråk på att ta ansvar för hela landet agera. För oss som bor i norra Västmanland är svinpesten en enorm kris som bara pågår och pågår. Vi som bor i det som Ebba Busch brukar kalla för "hjärtlandet" upplever nu att det är en ganska hjärtlös politik från regeringen och att det inte händer någonting.

Fru talman! Det som händer nu är en pilot, har vi fått höra från myndigheter, eftersom epizootilagen aldrig har använts förut. Vi har ju, som tur är, inte haft något utbrott av den här typen av smitta tidigare.

Men även om det är en pilot för myndigheterna är det för oss som bor och verkar i norra Västmanland vår verklighet och vår vardag. Restriktionerna innebär enorma inskränkningar i vår vardag och i vår möjlighet att bedriva företag. För oss är det verkligheten, och det är allvar.

Epizootilagen är inte anpassad för skogsbruk och inte heller för besöksnäring; det tror jag att näringsministern vet. Det är en lag som är skriven för jordbruksverksamhet, och för det funkar den bra. Den som har blivit tvingad att avliva sina svin har fått ersättning. Det är alldeles utmärkt.

Men alla de som har förlorat uppdrag eller kunder får ingen ekonomisk ersättning alls. Det är ganska lätt att se vilka som kan ansöka om ersättning, för listan hos Jordbruksverket över dem som inte har rätt att söka ersättning enligt epizootilagen är mycket längre än den över dem som har rätt att göra det. Det torde alltså inte krävas någon större utredning från regeringens sida för att få veta att lagen inte fungerar för besöksnäring och skogsföretag som drabbas.

Fru talman! Jag förstår fortfarande inte varför Tillväxtverket inte har fått i uppdrag att betala ut stöd. Vi har ju visat förut att det är fullt möjligt. Jag tror inte att jag behöver påminna näringsministern om hur snabbt den socialdemokratiskt ledda regeringen agerade tillsammans med övriga partier i riksdagen under pandemin för att betala ut stöd så att företag skulle kunna överleva och vi skulle slippa masskonkurser och massuppsägningar.

Det gick. Och om en socialdemokratiskt ledd regering kan göra det tror jag att Ebba Busch också kan göra det. Vi socialdemokrater är gärna med och samarbetar om det. Vill man så går det.

Fru talman! Jag vill återigen ställa min fråga till Ebba Busch. Det kommer snart en vårändringsbudget. Där har regeringen möjlighet att göra förändringar i innevarande års budget eftersom man, när man lade budgeten under hösten, kanske inte kunde överblicka alla konsekvenser av svinpestrestriktionerna och hur detta skulle drabba företag, föreningar och kommuner i norra Västmanland.

De här kommunerna behöver verkligen hjälp nu. Det behövs stöd till företagen som är drabbade så att de kan överleva. Men det handlar också om att återuppbygga attraktivitet för det här området, som besökare nu skyr för att man inte vill besöka en pestsmittad zon. Vi behöver locka tillbaka besökare, kompetens och nya invånare.

Jag och alla andra som bor och verkar i norra Västmanland vill höra av statsrådet: Kommer vi att få ekonomisk kompensation i vårändringsbudgeten?

Fru talman! Jag tackar statsrådet Busch. Det är jättebra att vi äntligen kan ha den här debatten.

Eftersom näringsminister Busch såvitt jag vet inte har varit och besökt de drabbade företagen i Fagersta och Norberg som, i vissa fall, i praktiken har belagts med näringsförbud på grund av de här restriktionerna, vill jag ge en beskrivning av vad de har drabbats av.

Det som sedan slutet av sommaren kallas en smittad zon omfattar hela Fagersta kommun och nästan hela Norbergs kommun. När man kör in i våra kommuner möts man av stora gula skyltar där det står "Stopp - smittad zon", trots att ingen smitta har hittats utanför det instängslade kärnområdet. Under hösten fick vi inte ha någon som helst verksamhet i skogen. Vi fick inte ens gå i skogen med hund, åka skidor eller någonting annat. Detta lade förstås en död hand över all form av naturturism och alla som är beroende av densamma.

Fru talman! Vi som bor i norra Västmanland är helt inställda på att bidra till att svinpesten inte sprids. Vi är vana att ställa upp; vi är vana att ta ansvar. Vi är imponerade över hur snabbt Jordbruksverket och SVA fattade beslut, vidtog åtgärder, fick upp stängsel och kom med restriktioner. Det var jättebra. Men vi är också frustrerade över hur effekterna av restriktionerna landar i vårt knä i vår vardag utan att staten gör någonting för att kompensera dem som drabbas ekonomiskt.

Fru talman! Eftersom skogsbruk sedan den 7 september är förbjudet i de två kommunerna drabbas skogsägare och andra som har verksamhet i skog mycket hårt.

Skogen är en viktig näring för oss i Bergslagen. Den egenföretagare i Fagersta som ägnar sig åt underröjning, gallring och annan viktig skötsel på sin skogsfastighet och som lever enkom på det som avverkningen ger får inte utföra något arbete. Han har dessutom ingen inkomst eftersom han inte får avverka skog. Han vet också att framtida avverkningar kommer att ge sämre avkastning eftersom han inte får sköta skogen som han brukar.

Fru talman! Vi förstår att vi inte kan avverka som vanligt för att inte skrämma in svin i det instängslade kärnområdet. Vi förstår också att i det virkesförråd som finns går värde förlorat. Vi vet att barkborreproblematiken förvärras när man inte kan ta ut virke. Företag har fått kostnader för stillestånd och sanering, men inte har de fått någon ekonomisk kompensation för det. När, näringsministern, kommer den?

Ett exempel är att Karl Hedin Sågverk som en direkt konsekvens av de minskade leveranserna av timmer har fått ett produktionstapp i sina sågverk på 10 procent. Det, näringsministern, motsvarar ett täckningsbidrag på 4,6 miljoner kronor per månad. Kommer regeringen att se till att företaget kompenseras för det?

Besöksnäringsföretag står utan jobb när kunderna inte vågar besöka dem. Kommer regeringen att kompensera för det?

Eftersom vi inte har fått besked tidigare måste jag ställa en rak fråga. Kommer regeringen att ta chansen i vårändringsbudgeten att ge ekonomiskt stöd till de företag som nu tappar kunder, affärer och produktion på grund av svinpestrestriktionerna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ja, att vi kan använda lagstiftningen om finansiell samordning till mycket mer än vad vi gör i dag är statsrådet och jag överens om. Jag hoppas verkligen att vi kan komma dit framöver. Jag hoppas också att regeringen kommer att ta initiativ för att fler grupper ska få stöd av den typen av insatser. Men det har gått tolv månader sedan jag förra gången ställde frågan till statsrådet om när ett sådant här system kommer på plats. Än så länge har det inte rört sig alls i frågan, vad jag vet.

För tredje gången i dag frågar jag alltså när statsrådet bedömer att ett system kan vara på plats. Kommer statsrådet att vidta några åtgärder för att det ska kunna ske skyndsamt?

Herr talman! Jag är jätteglad, på riktigt, över att vi är överens om att Finsam och alla samordningsförbund och deras insatser är värdefulla och viktiga. Jag hoppas att vi också är överens om att de borde kunna användas mer så att fler grupper kan få hjälp att komma i arbete och få egen försörjning. Men hur ska det göras utan ett system där man kan följa upp hur det går för individerna?

Jag vet att NNS, Nationella nätverket för samordningsförbund, träffade statsrådet strax före jul. Jag vet att de då också tog upp den viktiga punkten att det saknas system och dessutom har gjort det under hela 2023 och en bit in på 2024. Fortfarande finns det såvitt jag vet ingen prognos för när det ska komma ett system där man kan följa upp individerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om statsrådet har mer information från Försäkringskassan om vad som utreds, när och hur, vill jag hemskt gärna veta det. När jag ställde frågan till generaldirektören i december fick jag nämligen intrycket att det inte var något nytt system på gång. Jag hoppas att det var fel.

Herr talman! Det behövs ett nationellt, kvalitetssäkrat system för insamling av individdata och behandling av personuppgifter inom ramarna för den finansiella samordningen. Det behövs av flera olika skäl - inte minst att statsrådets egen utredare, Per Johansson, i översynen av förändringar i sjukförsäkringen hävdar att det saknas empiriskt stöd för att arbetsmarknadsinriktad rehabilitering skulle leda till ökad återgång i arbete, trots att vi är flera som menar att det visst finns sådan forskning. Att han och andra som hävdar att det inte finns stöd kan få fram fakta och statistik ur ett system som följer upp hur det går för individen är alltså ytterligare ett skäl till att det behövs.

När den här utredningen kommer med sina förslag i mars är det många av oss som befarar det värsta, nämligen att regeringen tar tillfället i akt och tar bort alla de förbättringar av sjukförsäkringen som vi socialdemokrater genomförde under vår andra mandatperiod i regeringsställning. Jag och andra menar att man behöver ha statistik och på fötterna för att kunna visa att det är felaktigt att göra dessa förändringar och ta bort förbättringarna.

Herr talman! För att alla de som arbetar med finansiell samordning, alla de som är del av insatser via finansiell samordning och alla de som forskar om vilken typ av rehabilitering som är mest effektiv på riktigt ska känna att de gör rätt saker, veta vad som är mest effektivt och kunna utvärdera insatserna måste det finnas ett nationellt system.

Vad tänker statsrådet vidta för åtgärder? Tänker hon ge uppdrag till Försäkringskassan? Vad tänker statsrådet göra för att det ska bli ett system där individer i Finsaminsatser kan följas upp?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, statsrådet, för att vi kan debattera denna viktiga fråga igen! För ganska exakt ett år sedan diskuterade vi här i kammaren samma sak, ett uppföljningssystem för individer som ingår i samverkansinsatser via Finsamlagstiftningen. Statsrådet sa då: "Jag tycker att det är angeläget att få en ökad kunskap om resultat och effekter av samordningsförbundens olika insatser." Jättebra! Jag instämmer.

Därför är det både förvånande och beklämmande att det fortfarande inte finns något system för att följa upp hur det går för individer som ingår i samordnade Finsaminsatser. Blir det någon utveckling? Är det väl investerade skattemedel? Finns det någon typ av insats som är mer effektiv än någon annan vid en viss situation? Det tror jag att såväl statsrådet som jag och många som forskar på området gärna vill veta.

Herr talman! När jag träffar företrädare för samordningsförbunden ute i Sverige får jag intrycket att statsrådets tal om stöd och hjälp till människor som är sjukskrivna och har komplex problematik tyvärr bara är fagra ord. En person som arbetar med Finsam säger: Just nu tycks det ha gått troll i detta hos våra huvudmän. Lokalt utvecklas fantastiska lösningar för att nå de mest utsatta individerna medan huvudkontoren mest verkar fokusera på att hindra och påminna om allt som är förbjudet. Uppföljning är nu förbjudet på individnivå. Kompetensutveckling med Finsaminsatser är förbjudet. Samverkan med ESF-medel är tydligen förbjudet. Förebyggande arbete är förbjudet. Och samarbete mellan förbunden är förbjudet. Listan tycks aldrig ta slut.

Herr talman! Det här gäller livsviktig samverkan för att individer som har komplex problematik, bland annat sjukskrivning, ska få hjälp med att komma på fötter och att kunna varaktigt försörja sig själva. Den här lagstiftningen kom till just för att individer med komplex problematik behöver samordnat och individanpassat stöd från olika aktörer. Vi måste veta hur det går för dem. Blir det någon progression? Hur ska vi kunna mäta det om det inte finns något individbaserat system?

Jag tror att alla som har erfarenhet av Finsaminsatser inser att vi alla skulle vinna på att fler individer kommer ur sin nuvarande situation och i stället använder samordningsförbunden för att kunna klara sig själva och stå på egna ben.

Herr talman! Vad är det då som händer? Statsrådet säger i sitt svar att hon har fått uppgifter om att Försäkringskassan nu utreder det här. Jag hoppas verkligen att det är så. Men när jag strax före jul besökte Försäkringskassans huvudkontor tillsammans med socialförsäkringsutskottet frågade jag när systemet för uppföljning av individer i Finsaminsatser skulle komma. Jag fick då intrycket att något sådant system inte alls är på gång. De berättade inte om någon utredning.

Herr talman! Jag hoppas verkligen att statsrådet har mer information att ge mig. Varför har statsrådet inte gett Försäkringskassan i uppdrag att ta fram ett system för att kunna följa upp hur det går för individer i Finsaminsatser?

Fru talman! Jag tackar finansministern för debatten i detta ack så viktiga ämne, som jag tror att vi får anledning att återkomma till.

Till både Jan Ericson och finansministern vill jag säga: Om ni misstror förslag från oss socialdemokrater kan ni titta på till exempel Tjeckien, Spanien, Italien eller Lettland, som alla nu har vidtagit åtgärder för att beskatta bankernas övervinster och räntenettot. Det går hos dem, och jag tror att det skulle gå bra här i Sverige också om vi hade en socialdemokratiskt ledd regering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Barn som lever i fattigdom riskerar att hamna i socialt utanförskap på grund av familjens knappa ekonomiska förhållanden. Varje barn som växer upp i fattigdom är ett misslyckande för samhället. De här barnen kanske inte har möjlighet att vara med på fotbollsträningar i föreningen eftersom det kostar så mycket med fotbollsskor och avgifter för medlemskap med mera. De kanske inte kan hänga med kompisarna på bio eller ta en fika. I stället riskerar de till exempel att dras in i gängens klor. Varje barn som växer upp i fattigdom är ett misslyckande för samhället.

Jag vill ställa samma fråga till finansministern som ledamoten Eva Lindh ställde: Kommer finansministern och regeringen att vidta åtgärder för att barn som växer upp i fattiga familjer ska få stöd och hjälp nu?

(Applåder)

Fru talman! Många av de barn som växer upp i fattigdom hamnar i kläm på ett sätt som de inte själva kan påverka, då det handlar om att deras föräldrar har knappa ekonomiska förhållanden. Det kan leda till en känsla av ensamhet och otrygghet, och det kan göra att de isolerar sig eller, ännu värre, försöker hitta andra lösningar.

Finansministern tog i sitt svar upp flera saker som hon menar att regeringen gör och stora utmaningar som Sverige har. En av dessa, som finansministern nämnde, är gängkriminaliteten och den våldsspiral som den för med sig. Det är ett enormt problem för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att se på medan ekonomiskt utsatta familjer lider under kostnadsbördan så att barn och ungdomar som växer upp känner att de måste hjälpa till för att fixa familjens försörjning, för att de vet att lillasyster måste ha en vinteroverall när det blir kallt eller för att de själva behöver ett par nya dojor därför att det är hål i de gamla eller något annat, och då tar till andra metoder - illegala metoder - för att skaffa sig pengar och lockas in i gängens klor, menar jag är kontraproduktivt mot det som finansministern säger att regeringen försöker göra.

Fru talman! Vi socialdemokrater har ett annat svar. Vi försvarar inte på något sätt att man väljer illegala metoder för att försörja sig, men vi vet att fler lockas in i gängens klor därför att man tillhör en ekonomiskt utsatt familj eller är barn och ungdomar till föräldrar som inte har pengar som räcker till det mest basala. Detta vill vi motverka.

Vi menar till exempel att statsbidragen behöver inflationssäkras så att kommunerna får möjlighet till en annan typ av verksamhet för barn och unga. Vi vill på olika sätt skapa möjligheter för att skaffa sig de pengar man behöver för att försörja sin familj och sina barn, så att man inte känner sig tvingad eller lockad in i något annat.

Fru talman! Det är inte värdigt ett land som Sverige att ha barnfamiljer som står i kö för att be om en matkasse hos välgörenhetsorganisationer. Jag hörde inget svar från finansministern till de familjerna. Jag hörde att finansministern tycker att hon och regeringen har vidtagit åtgärder. Men vi kan alla se att det inte räcker.

Jag frågar igen: Vad vill finansministern säga till alla de barnfamiljer som söker sig till välgörenhet för att få mat för dagen samtidigt som de ser storbankerna göra övervinster?

(Applåder)

Fru talman! Finansministern har upprepade gånger sagt att många svenska hushåll har det väldigt tufft just nu, och jag tror att vi är många som instämmer i det.

Jag och många med mig vill gärna veta vad regeringen avser att göra för att stötta de mest ekonomiskt utsatta hushållen. Som vi har hört Eva Lindh och Linus Sköld säga här tidigare är det ju tufft därför att matpriserna har stigit, därför att räntorna är skyhöga, därför att hyreshöjningarna är de största på länge och så vidare. Det är svårt för många barnfamiljer att få pengarna att räcka till mat hela månaden. Är det verkligen så det ska vara i Moderaternas Sverige?

Fru talman! Stockholms Stadsmission rapporterar att de möter allt fler barnfamiljer som lever i fattigdom. Det är barn som på grund av föräldrarnas knappa ekonomiska förhållanden riskerar att hamna i socialt utanförskap. Det är familjer som inte klarar av basutgifterna: hyra, mat och räkningar.

Fru talman! På läktaren här i dag sitter representanter från SSU Västmanland. När vi åt lunch tillsammans tidigare berättade en tjej, Erisa, om en bekant till familjen - en ensamstående pappa - som har jobb men ändå har svårt att sätta mat på bordet till sina barn hela månaden. Trots att han har ett arbete att gå till har han svårt att göra det. Skulle han bli av med jobbet, vilket det finns en risk för, har han svårt att se hur han över huvud taget skulle kunna leva vidare. Är det så det ska vara i Moderaternas Sverige?

Fru talman! Om det inte fanns resurser i samhället skulle det liksom vara en annan sak, men precis som Eva Lindh och Linus Sköld har redogjort för här har vi ett läge där till exempel storbankerna tillsammans gör rekordvinster. Bara under de tre första kvartalen förra året gjorde de en sammanlagd vinst på 153 miljarder kronor. Det blev 153 miljarder kronor i vinst på tre kvartal - samtidigt som svenska barnfamiljer uppsöker välgörenhet för att få mat till sina barn. Det kan vi socialdemokrater aldrig acceptera.

Vi har i stället föreslagit en skatt på skillnaden mellan bolåneräntor och sparräntor, fru talman, vilket utgör den största delen av bankernas övervinster. Förslaget är att beskatta skillnaden så att pengarna kan gå tillbaka till svenska hushåll och så att vi kan pressa ned bolåneräntorna. Det har Elisabeth Svantessons partikamrater och övriga i Tidögänget tyvärr röstat ned.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför, fru talman, vill jag fråga finansministern vad hon vill säga till alla de familjer som nu tvingas köa för matkassar samtidigt som de läser i tidningen om bankernas rekordutdelning. Vad är budskapet till de ekonomiskt utsatta barnfamiljerna? Är bankernas vinster viktigare än barnen?

(Applåder)