Åsa Eriksson

Fru talman! Det vore intressant om man menar att arbetsmarknadens parter ska lösa alla problem i samhället så att vi inte behöver lagstiftning. Det var en kraftig feltolkning av statsrådet.

Från januari 2023 när statsrådet Anna Tenje meddelade att regeringen lägger ned den utredning om orättvisorna i karensavdraget som vi socialdemokrater tillsatte har vi varit emot det och kritiserat det - precis som Anna Tenje säger. Det var en parlamentarisk utredning med uppdrag att ta fram förslag som tar bort orättvisorna i karensavdraget. Det är vad vi kämpar för och tillsatte. Statsrådet ville ha något annat, nämligen en liten bokstavsutredning på Regeringskansliet. Utredningen har kommit med förslag. Vi har inga problem med förslagen, men de löser inte problemen, vilket vi har varit tydliga med hela vägen. Vi ställer oss bakom dem, men de löser inte problemen.

Det är toppen att man via avtalsförhandlingar hittar lösningar som är bra för olika branscher och yrkesgrupper; det har vi inget som helst emot. Det är toppenbra med den svenska modellen och parter som gör upp på sina områden. Men de som har urusla arbetsvillkor, låg lön och låg organiseringsgrad, som handelsanställda och anställda inom hotell och restaurang, har aldrig styrka nog att både få upp sina löner och få bort karensavdraget och få till sjysta arbetsvillkor. De tvingas välja. Därför måste vi lagstiftningsvägen se till att få bort orättvisan med karensavdraget.

Det är vår förbaskade skyldighet som folkvalda politiker i Sveriges riksdag att se till att skapa socialförsäkringar som är rättvisa och som hjälper de svagaste i samhället och människor med låga löner. Vi kan inte säga att de får skylla sig själva om de förhandlar för dåligt. Det är moderat politik; det är inte socialdemokratisk politik.

Fru talman! Vi socialdemokrater har gått till val på att avskaffa det orättvisa karensavdraget, och det tänker vi försöka att göra med alla till buds stående medel. Vi prioriterar undersköterskor, förskollärare, busschaufförer, lagerarbetare och alla andra som måste gå till jobbet och som inte kan vara hemma när de är förkylda, vilket statsrådet och jag ofta kan och fortsätta att arbeta.

Vårt besked är tydligt: Det måste finnas en rättvisa i sjukförsäkringen. Jag tycker att det är en märklig människosyn statsrådet ger uttryck för.

Vi socialdemokrater har aldrig förordat en differentiering av karensavdraget. Här har arbetsmarknadens parter varit jättetydliga: Det går inte att genomföra. Det är bra att arbetsgruppen inte föreslår det; där är vi helt överens.

Vi har ingenting emot arbetsgruppens förslag, men det räcker inte. Återigen vill jag ställa frågan till statsrådet: Menar hon att busschaufförer, undersköterskor och barnskötare som inte har kollektivavtal där karensavdraget är bortförhandlat får skylla sig själva och fortsätta gå till jobbet fast de är sjuka för att de inte har råd att stanna hemma?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sju av tio handelsanställda uppger att de under det senaste året har gått till jobbet vid minst ett tillfälle fast de varit sjuka eftersom de inte har råd att vara hemma när de är sjuka. Detta gäller nästan hälften av LO-medlemmarna. Varför kan Moderaterna och Anna Tenje inte inse hur orättvist detta är och göra någonting åt karensavdraget?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det är inte första gången vi debatterar karensavdraget och kanske inte den sista heller.

Fru talman! Jag blir faktiskt inte klok på vad Anna Tenje och Moderaterna vill med sjukförsäkringen och karensen, och jag är nog inte den enda. Vi minns att statsrådet har svajat lite hit och dit vad gäller uppföljningen av förändringarna i sjukförsäkringen och att man ändrade utredningens direktiv och utredare och nu, enligt tidigare debatt i dag, helt har skrotat alla förslagen. När det gäller karensen, som är temat för denna debatt, är tystnaden i det närmaste total sedan arbetsgruppens förslag kom.

Ska det bli ytterligare en karensdag, som Moderaterna gick till val på? Eller ska det bli differentierade karensavdrag för olika yrkesgrupper, vilket Sverigedemokraterna har föreslagit? Det verkar ju vara de som styr sjukförsäkringspolitiken nu för tiden. Vad tänker statsrådet om den uppenbara orättvisan med karensavdraget, vilket hon själv var inne på i svaret, nämligen att människor med låga löner inte har råd att vara hemma sjuka? Tänker statsrådet agera över huvud taget eller gömma arbetsgruppens förslag längst bak i bokhyllan? Att frågan bereds i Regeringskansliet betyder som vi alla vet att förslagen ligger och samlar damm någonstans. Statsrådet och regeringen har med förslag om karensreglerna för egenföretagare i budgetpropositionen. Varför tog man då inte även med förslagen från arbetsgruppen gällande karensregelverket för anställda?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns alternativ. Vi socialdemokrater står alltid upp för en trygg och rättvis sjukförsäkring som är värd namnet, och vi tycker att det är helt orimligt att människor med låg lön tvingas gå till jobbet när de är sjuka för att de inte har råd att stanna hemma. Detta vill vi ändra på.

Fru talman! Jag har vid flera tillfällen tidigare i kammaren sagt att vi socialdemokrater inte har några som helst problem med förslagen från arbetsgruppen. Om regeringen håller med finns det alltså en bred majoritet i riksdagen för dessa förslag, och de borde vara ganska enkla att genomföra i praktiken. Det är ingen långsiktig lösning på orättvisan med karensavdraget, men det skulle i alla fall förbättra lite grann för en grupp löntagare. Det är bra att den som är sjuk ofta får ett lägre tak på antal karensavdrag som kan göras liksom att den som har en sjukdomsproblematik får ett tydligare och enklare regelverk för högriskskyddet. Om regeringen till slut får tummen ur och lägger fram dessa förslag ser jag i dag ingen anledning till att vi socialdemokrater inte skulle ställa oss bakom dem. Men det räcker inte. Karensavdraget är orättvist, och det måste förändras.

Vad vill statsrådet Anna Tenje med karensavdraget? Kommer regeringen att lägga fram arbetsgruppens förslag, och varför valde regeringen att inte ta med dem i budgetpropositionen för 2025?

Fru talman! Återigen fick vi inga svar på hur statsrådet tänker sig att hälso- och sjukvården ska komma in snabbare i sjukfallen. Det var 500 miljoner kronor till primärvårdens förstalinjenpsykiatri, vilket i och för sig är bra. Men både statsrådet och jag vet att det inte räcker på långa vägar. Det behövs långt mer pengar. Vi har som sagt satsat 6 + 3 miljarder mer än regeringen, och jag tror att det kommer att behövas ännu mer än så framöver.

Vi fick inte heller höra något svar från statsrådet på kollegan Märta Stenevis fråga, som var högst relevant. När nu statsrådet har stoppat beredningen av förslagen från utredningen, är det så att statsrådet erkänner att införande av stupstock och hittepåjobb som Försäkringskassan ska hänvisa till var felaktig politik av alliansregeringen? Eller är det så att statsrådet erkänner att det är Sverigedemokraterna som styr regeringens politik?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det var många fina ord från statsrådet, men alla som hörde statsrådets svar hörde också att hon helt undvek att svara på frågan vad hon anser om utredarnas förslag och varför regeringen inte går vidare med det. Det svaret ligger tyvärr helt i linje med Moderaternas politik. Det statsrådet därmed erkänner men inte vill säga högt är att det är Sverigedemokraterna som styr Tidöregeringen. Tack för att statsrådet gör det så tydligt! Där har ni förklaringen till att vi benämner er SD-regeringen.

Fru talman! Att regeringen nu har givit en del uppdrag i budgetpropositionen tycker vi socialdemokrater är bra. Tidigare avstämningar och insatser är superviktigt. Där håller jag med statsrådet. Det är galet att så många människor lämnas i sin sjukskrivning under lång tid utan att det händer någonting. Så kan vi inte ha det. Vi socialdemokrater vill se hårdare krav på arbetsgivare att presentera en plan för hur medarbetare ska kunna återgå i arbete. Det måste bara ske.

Försäkringskassan måste i alla fall som inte är självklara, i alla komplexa fall som är lite diffusa - när det gäller ett benbrott som kan läka kanske det inte är nödvändigt - sträva efter avstämning med arbetsgivarna, sjukvården och gärna fackförbunden, menar vi socialdemokrater, för att säkerställa att det finns en plan för det som statsrådet talar om: hur man så snabbt som möjligt ska kunna komma tillbaka i arbete.

Fru talman! För att detta ska kunna ske har vi socialdemokrater i vår budgetmotion 6 miljarder mer än regeringen i förstärkningar till kommuner och regioner. Vi inflationsskyddar statsbidragen. Det gör inte SD-regeringen. Vi har dessutom ytterligare 3 miljarder till personalförstärkningar inom sjukvården för att hälso- och sjukvården bland annat ska kunna möjliggöra tidigare utredningar, operationer, behandlingar och rehabiliteringsinsatser. Därmed kan människor återfå arbetsförmåga och komma tillbaka i arbete i stället för att lämnas passivt i sjukskrivning. Det skulle möjliggöra för fler människor att återfå arbetsförmågan snabbare och kunna försörja sig själva och sin familj.

Hur tänker sig statsrådet att vården ska kunna komma in tidigare i sjukfallen när regeringen skär ned på statsbidragen till regionerna?

Fru talman! Jag vill ta chansen att gratulera statsrådet. Jag hörde att det är bemärkelsedag i dag. Trevligt att få fira den i kammaren och debattera den så viktiga sjukförsäkringen!

Det är intressant att lyssna till regeringens tystnad efter att remisstiden för utredningen En utvärdering av förändringar i sjukförsäkringens regelverk under 2021 och 2022 gick ut. Det kom förkrossande kritik till utredarnas förslag om att ta bort de förbättringar av sjukförsäkringen som vi socialdemokrater och Miljöpartiet lyckades driva igenom i regeringsställning.

Statsrådet verkar inte särskilt intresserad av att diskutera vad som ska hända med förslagen; det var ju länge sedan vi skrev våra interpellationer och har nu fått vänta på debatten. Kanske var det födelsedagen vi skulle vänta på!

Man kan också fundera på vilka frågor statsrådet försöker ducka för. Förkrossande kritik från organisationer som bryr sig om människors trygghet brukar högerpartierna inte alltid bry sig om. Jag tror därför att det var fler än jag som drog en lättnadens suck när förslagen från utredarna varken fanns med i budgetpropositionen eller på propositionslistan för detta riksdagsår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Statsrådet och jag är nog överens om att Sverige ska ha trygga försäkringar byggda på tanken om plikt och rätt. Det har vi i alla fall varit hittills. Och den som är för sjuk för att arbeta ska givetvis kunna lita på sjukförsäkringen. Så resonerar vi socialdemokrater. Men frågan är hur Moderaterna ser på sjukförsäkringen. Den politik som statsrådets parti gick till val på 2006 var ju att försämra trygghetssystemen och införa en stupstock i sjukförsäkringen. Det är som jag har berättat förut en av anledningarna till att jag över huvud taget engagerade mig politiskt.

Priset för de försämringar som genomfördes av alliansregeringen fick de sjuka betala. Cancersjuka utförsäkrades och tvingades leva på sin partner eller på socialbidrag. Långtidssjuka blev av med sjukpenningen och hänvisades till Arbetsförmedlingen, trots att både arbetsgivare, de själva och handläggarna på Arbetsförmedlingen menade att de var alldeles för sjuka för att arbeta. Det är den här moderata politiken som utredarna Johansson och Hägglund förslår ska återinföras.

Fru talman! Bakgrunden till min interpellation är dock ett uttalande som statsrådets samarbetspartner Jimmie Åkesson gjorde från kammarens talarstol under partiledardebatten tidigare i höst, den 11 september. Han sa: "Vi kommer inte att medverka till några försämringar vad gäller sjukförsäkringen." Det är inte ofta jag håller med Jimmie Åkesson, men där sa han i alla fall några väldigt kloka ord.

Vi vet båda, statsrådet, att Sverigedemokraterna är det största partiet i regeringsunderlaget och att ni tre regeringspartier inte har majoritet här i riksdagen utan dem. Alltså måste precis allt som statsrådet vill ha igenom i riksdagen godkännas av Sverigedemokraterna. Min fråga till statsrådet blir därför: Vad tycker statsrådet om förslagen från Johansson och Hägglund? Tycker hon att de är dåliga, eller är det helt enkelt så att Jimmie Åkesson har bestämt att de ska kastas i papperskorgen, där vi är många som anser att de hör hemma?

Fru talman! Tack, statsrådet, för den utförliga beskrivningen av vad EU har gjort! Jag är fullt medveten om det; jag har själv drivit på för att EBA skulle dras in, och det gjordes under den socialdemokratiskt ledda regeringen som tryckte på.

Statsrådets svar är dock kliniskt fritt från vad den svenska moderatledda regeringen har gjort för att trycka på och försvara demokratikämparna i Kambodja och stå upp mot den auktoritära regimen. Jag kommer att återkomma med fler debatter för att höra vad den svenska moderatledda regeringen gör, för jag kommer inte att ge mig. Jag kommer alltid att stå upp och kämpa för demokrati och mänskliga rättigheter i Kambodja, och det förväntar jag mig att den som är biståndsminister i Sveriges regering också gör. Det är vi skyldiga ungdomarna i Mother Nature Cambodia och alla andra som kämpar för sina grundläggande friheter i Kambodja.

Fru talman! Under hösten kommer representanter för MR-organisationer i Kambodja till Sverige. Jag undrar vad statsrådet tycker att jag ska hälsa dem. Kanske är det så att statsrådet själv vill träffa dem? Jag hjälper gärna till att sätta upp ett möte, för jag tror att de hemskt gärna skulle vilja framföra sina synpunkter på regeringens biståndsstrategi och indragna bistånd, vilket gör att till exempel organisationen LICADHO som har verkat i mer än 30 år och bara under förra året hjälpte 32 000 MR-försvarare i Kambodja med olika typer av rättshjälp nu kraftigt måste minska sin verksamhet.

Vad vill statsrådet att jag ska säga till dem och andra MR-organisationer i Sverige när de undrar vilken typ av stöd den svenska regeringen tänker ge dem och andra demokratikämpar i Kambodja i framtiden?

Fru talman! Det övergår faktiskt mitt förstånd hur någon med uppdraget att vara biståndsminister kan vara så passiv och blasé när grundläggande mänskliga värden ständigt kränks.

Statsrådets resonemang om att utvecklingen går i fel riktning och att vi därför inte ska ha bilateralt bistånd betyder att oskyldiga människor som lever under auktoritärt styre ska lämnas åt sitt öde. Socialdemokraterna tycker precis tvärtom: Det är då de behöver oss som mest. Vi ska kunna vara en strimma av hopp och finnas där och hjälpa dem i kampen för att uppnå demokrati och mänskliga rättigheter. Jag förstår verkligen inte hur statsrådet resonerar.

Fru talman! Statsrådet har helt rätt: Sverige har givit bistånd till Kambodja sedan 1979. Fram till förra julen var Sverige ett högt respekterat land bland både lokala och internationella organisationer, men det ryktet har denna SD-styrda regering effektivt förstört.

Biståndet till civilsamhället, som främst har gått till FN-organ och organisationer som arbetar med just demokrati, mänskliga rättigheter, antikorruption och fria medier, har varit en viktig motkraft till den kambodjanska regimen. Effekterna av det svenska biståndet märks i samhället. Det finns en ökad medvetenhet om vilka rättigheter man borde ha. Människor vågar höja sina röster trots förtrycket; Mother Nature Cambodia är ett tydligt exempel på detta. Det har, mot alla odds, faktiskt spridits en demokratisk kultur i samhället. Men nu, med regeringens indragna bilaterala bistånd, hotas tyvärr det spirande hoppet.

Fru talman! Den kambodjanska regimen planerar nu att införa en terrorlista där alla som protesterar mot det auktoritära styret riskerar att hamna. Detta kommer att strypa hela MR-arbetet, befarar vi. Har den svenska regeringen protesterat mot det?

Statsrådet säger att detta inte betyder att man överger MR-försvarare, utan man arbetar inom EU och andra multilaterala organisationer. Hur då, undrar jag. Jag har inte hört någonting om det. Har den svenska regeringen till exempel ifrågasatt varför Världsbanken inte har svarat på de kambodjanska CSO:ernas vädjan om "do no harm" när Världsbanken stöder företag och myndigheter som i realiteten främjar brott mot arbetsrätten?

Fru talman! När Sverige drar in biståndet och tyst ser på medan regimen metodiskt krymper den redan minimala friheten öppnar man dessutom ännu större möjligheter till kinesiskt inflytande i Kambodja. Detta är en pusselbit i den strategi som de auktoritära stormakterna Ryssland och Kina har för att öka sitt globala inflytande och utmana väst.

Kambodjas ekonomi har de senaste åren vuxit med ungefär 7 procent, mycket beroende på kinesiska lån och gåvor. Kinesiskägda företag sysselsätter ungefär 1 miljon arbetare, och Kina har blivit Kambodjas största handelspartner. Bland annat är det Beijing som har bekostat regeringsbyggnaden i Phnom Penh. Kina har tillgång till hamnar och utnyttjar sitt inflytande över Kambodja i olika internationella forum - till exempel har Kambodja röstat för Kina och mot Filippinerna i omröstningar.

Jag tror att statsrådet är medveten om de stora investeringar som Kina gör. Frågan är om statsrådet verkligen tycker att det är värt att betala priset för det indragna svenska demokratibiståndet, nämligen att man i praktiken rullar ut röda mattan för Kina.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag har sett fram emot den här debatten - det är synd att man måste vänta länge i kammaren för att få diskutera biståndspolitik, men det är bara att gilla läget.

Fru talman! Förra året var ungdomarna i Mother Nature Cambodia här i riksdagen eftersom de var några av förra årets Right Livelihood-pristagare. De var på möte här i riksdagen, och vi diskuterade utmaningarna i Kambodja. Vi frågade vad vi kan göra för dem, och de bad om en enda sak: att Sverige som nation skulle stå upp för dem och deras kamp för sina och andras mänskliga rättigheter och inte vara tysta när regimen tystar dem.

Nu sitter samma ungdomar fängslade i kambodjanska fängelser för att de med fredliga - och i en demokrati helt lagliga - metoder försökt skydda naturen och sina landsmän mot skövling, föroreningar, fördrivning och utsugning. Det smärtar mig något våldsamt, och jag skäms över att som svensk tvingas erkänna att mitt land inte lyfter ett finger för att hjälpa dem och andra människorättskämpar i deras kamp för demokrati och mänskliga rättigheter i Kambodja.

Fru talman! Kambodja har sedan valet 2018 i praktiken varit en enpartistat. Det största oppositionspartiet CNRP förbjöds året innan, och dess efterträdare Candlelight Party diskvalificerades inför parlamentsvalet förra året. Det styrande partiet, CPP, har i praktiken alltså varit ensam kandidat. Efter valet överlät Hun Sen, som har suttit som premiärminister i 33 år, posten till sin son, general Hun Manet. Kambodja är med andra ord en auktoritärt styrd enpartistat där regeringschefskapet dessutom går i arv.

Regimen har under en följd av år brutit mot FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. Det är väl dokumenterat av ett flertal organisationer.

Övergreppen gäller främst yttrandefriheten, föreningsfriheten och församlingsfriheten. Oberoende medier existerar inte längre. Journalister och fackföreningsrepresentanter fängslas, och fredliga demonstrationer upplöses med våld.

Fru talman! För knappt ett år sedan, i januari, debatterade jag det här ämnet med förre biståndsministern Forssell efter att regeringen utan förvarning och med mycket kort varsel avslutade allt stöd till Kambodja nu vid årsskiftet. Efter det har läget förvärrats ytterligare. Låt mig ge några exempel.

Ett åtal som har väckts mot MR-organisationen Equitable Cambodia har tvingat dess ordförande i exil. Den fackliga organisationen Central står under misstanke för påhittade brott och har svårt att bedriva sin verksamhet. Sedan juli månad har 60 personer, mest ungdomar, frihetsberövats för att de demonstrerat mot en gränsreglering. Bara de senaste dagarna har två journalister hamnat i det ökända Takmaofängelset för att de skrivit artiklar.

Jag vill därför fråga statsrådet Dousa vad hans regering har gjort och avser att göra för att stötta de kambodjaner som med risk för sina egna och andras liv fortsätter sin enträgna kamp för grundläggande mänskliga rättigheter.

Herr talman! Varken fagra ord eller modest höjning av statsbidraget kommer att rädda Sätra Brunn eller någon annan unik kulturmiljö. Det finns lösningar, men då behöver regeringen visa initiativkraft och ta fram en plan.

Nuvarande ägare av Sätra Brunn ser stora möjligheter för en ekonomiskt hållbar verksamhet samtidigt som miljön bevaras och hålls ihop. De föreslår en kombination av samhällsägande och privata entreprenörer som förstår att bevara och utveckla platsen. Precis som ledamoten Lundkvist var inne på finns redan en förskola på platsen. Den funkar jättebra. Sala kommun planerar att bygga en ny skola, och det kommer att fungera jättebra om man gör det med respekt för den unika miljön.

Herr talman! Statsrådet får av ägarna till Sätra Brunn som förslag att skapa en ny förvaltningsmodell. Det skulle vara en förvaltningsmodell där bevarande av levande kulturella miljöer står i fokus och där mixen är samhälls, entreprenörs- och privatägande. Precis som statsrådet själv sa behöver alla krafter gå samman och göra gemensam sak. Det är precis vad som behöver göras. Det finns potential i modellen för en samhällsägd plats där olika verksamheter kan samarbeta och drivas i olika regier, en kombination av statlig drift, privat- och föreningsdrift.

Herr talman! Är statsrådet intresserad av att ta ett sådant initiativ av samhällsägt med flera olika verksamhetsformer som bedriver verksamheten för att bevara kulturarvet Sätra Brunn och andra unika miljöer i Sverige?

(Applåder)

Herr talman! Tack, kulturministern, för svaret! Men ärligt talat tror jag inte att någon som äger ett kulturarv blev särskilt mycket klokare när det gäller vad regeringen avser att göra.

Att pengar inte är en oändlig resurs, som ledamoten Lundkvist tog upp, är vi smärtsamt medvetna om. Att politik handlar om att prioritera resurstilldelning är jag också väl medveten om. Men är det inte märkligt att en högerkonservativ regering, som väl borde ha bevarandet av vår gemensamma historia och dess kulturmiljöer ganska högt upp på dagordningen, inte verkar ha någon plan för hur Sätra Brunn och andra viktiga kulturhistoriska miljöer ska bevaras?

Herr talman! Om nuvarande ägare till brunnen bara skulle tänka på pengarna kunde de stycka upp fastigheten på flera olika och sälja dem. Det är inga problem; det finns som sagt intressenter till att köpa delar. Själva källan kunde säljas till något företag som gör kolsyrad dryck. De skulle kunna slumpa ut de anrika byggnaderna till stockholmare på jakt efter sommarstugor. Den gamla kyrkan mitt på området kanske skulle kunna bli en härlig yogastudio, till exempel. Ett antal gamla så kallade badhus från tidigare sekel kan nog hyras ut per dygn till rika kineser, och det gamla Societetshuset skulle kanske kunna bli skola för någon riskkapitalist som ser en möjlighet att tjäna storkovan. Men är det vad regeringen vill ska ske med våra kulturarv?

Herr talman! När det är profiten som styr försvinner det vi kallar Sverige. För att bevara detta unika kulturarv och andra, som statsrådet i sitt första anförande sa är "en ovärderlig resurs för kunskap och bildning" krävs en strategi. Då krävs initiativförmåga och resurser från staten. Såvitt jag vet menar regeringen att den fortfarande styr landet, trots att vi har sett att den har uppenbara problem att styra regeringsunderlagets största parti, Sverigedemokraterna.

Har regeringen någon plan för bevarandet av våra kulturarv? Kan ägarna till Sätra Brunn hoppas på något initiativ från regeringen? Eller ska vi alla se på medan denna och andra unika miljöer förvandlas till sommarstugeområden i mängden?

(Applåder)

Herr talman! Kulturministern belyser i sitt svar hur viktigt det är med kulturhistoriska miljöer, att de är en del av vårt gemensamma kulturarv och "en ovärderlig resurs för kunskap och bildning". Det är gott så. Jag håller med statsrådet på den punkten. Jag vill ta tillfället i akt att berätta lite om just detta unika levande kulturarv.

Herr talman! Sätra Brunn är en kurort i Sala i Västmanland med en 300-årig historia. Till en början kom människor dit för att dricka brunn, vilket var trendigt på 1600-talet, 1700-talet och 1800-talet. Den medicinska vetenskapen på den tiden utgick från att man blev sjuk om de fyra kroppsvätskorna kom i obalans, och ett sätt att få vätskorna i balans var att dricka vatten - stora mängder vatten och gärna mineralhaltigt sådant.

Västmanlands dåvarande provinsialmedikus kom till källan vid Sätra år 1700 och fann där att vattnet var av så god kvalitet att han beslöt att anlägga en hälsobrunn där.

Herr talman! Han köpte dessutom marken runt källan. Han anlade brunnshus, badstuga, kyrka, sjukhus, logement med mera. Ryktet om Sätra Brunn och vattnets läkande egenskaper spred sig snabbt. För att försäkra sig om att verkligen få plats på Sätra Brunn lät många högre ståndspersoner dessutom bygga sig ett sommarhus i anslutning till källan. Det är därför som det i dag är ungefär 80 byggnader på det här området, många namngivna av dem som har uppfört dem.

Men till Sätra Brunn kom inte bara societeten. Reglerna vara sådana här: Tidigt på morgonen var källan öppen för de fattigaste. Lite senare kom allmogen, och vid sextiden på morgonen var det dags för societeten att besöka källan. Gästerna ordinerades att dricka flera liter vatten om dagen. Mellan glasen skulle man promenera runt i parken under lättsam konversation. Det låter ganska trevligt.

Herr talman! Detta är förstås en beskrivning av svunnen tid, men det är också en del av vårt gemensamma kulturarv. Det säger en hel del om vår gemensamma historia.

I dag består brunnen, som sagt, av ett åttiotal byggnader. Kärnverksamheten i den levande verksamheten är konferenser och spavistelser men också bröllop och andra festligheter, vilket gör Sätra Brunn till ett i högsta grad levande kulturarv.

Herr talman! Som alla förstår behöver de 80 byggnaderna ständigt hållas efter och renoveras för att de inte ska förfalla. Själva verksamheten med spa och fester går runt. Men det gör inte byggnadsvården. Den kostar bara pengar. Den sköts till största del av de ideellt arbetande ägarna i den ekonomiska föreningen, och de har kämpat länge för att hålla ihop brunnen. De vill inte att det ska styckas av och säljas ut, utan de vill att kulturarvet ska bevaras. Sätra Brunn ligger ute till försäljning, och har gjort det länge, eftersom ägarna i dag är väldigt ålderstigna. De orkar helt enkelt inte hålla efter byggnaderna längre.

Det finns intressenter, men de är inte intresserade av att köpa hela. De är intresserade av att köpa avstyckade delar.

För mig känns detta som en viktig kulturhistorisk miljö att bevara både för Västmanland och för landet Sverige. Det finns säkert många fler miljöer runt om i Sverige som har liknande utmaningar.

Jag vill fråga kulturministern hur hon tänker att Sätra Brunn och andra unika kulturmiljöer ska kunna leva kvar i framtiden.

Herr talman! När vi pratar om Finsam finns det alltid nya cliffhangers, för de positiva exemplen tar aldrig slut.

Vi har redan konstaterat flera gånger, statsrådet, att vi är väldigt överens när det gäller vikten av samverkan när vi pratar på ett övergripande plan. Jag tycker dock att det saknas en hel del konkreta åtgärder från regeringen.

Jag är en av de första att tillstå att åtgärder borde ha vidtagits tidigare. Finsamlagstiftningen borde ha förändrats, något som jag själv har motionerat om. Nu har dock Försäkringskassan larmat om att systemet SUS, som används för att följa upp individer, inte kan fortsätta att användas. Det gjorde man redan hösten 2022, och nu är det statsrådets parti som sitter i regeringsställning och måste ta ansvar.

Herr talman! Jag blev glad när jag läste en debattartikel i Altinget av statsrådet och arbetsmarknadsministern. Där skrev man bland annat att man hellre ska söka lösningar än hinder. Det är precis vad det handlar om när vi samverkar. Men jag ser inte att den styrningen har nått ned till Försäkringskassan.

Tvärtom, herr talman, får saker som samordningsförbunden har kunnat göra i 20 år, som har fungerat bra och som har varit effektiva insatser nu inte längre göras för Försäkringskassan. Ändå, herr talman, är det ingen lagstiftning som har ändrats utan bara de tolkningar som görs av Försäkringskassan, som styrs av statsrådet genom regleringsbrevet.

Herr talman! Min sista fråga blir: Vilka styrsignaler har statsrådet givit Försäkringskassan i regleringsbrevet gällande uppföljning på individnivå i samverkan och när det gäller samverkan via samordningsförbunden?

Tack för debatten!

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Att ingående parter kan söka ESF-medel - gott så. Men jag tror att vi vid upprepade tillfällen har varit överens om att en av nycklarna till att nå längre än vad de ingående parterna har gjort själva är just samverkan, via samordningsförbunden.

I förra veckan deltog jag i ett forskarnätverk som hade bett att få träffa oss riksdagsledamöter här i riksdagen. Även representanter för Moderaterna och Centerpartiet deltog. Flera viktiga saker som vi hade på känn kunde beläggas. En är att samverkan mellan de ingående parterna kommer in alldeles för sent för en individ. Det har ofta gått många år innan man tar till verktyget samverkan, vilket jag kan tycka att man borde göra direkt när man märker att en individ har komplex problematik och behöver stöd av flera.

Så fungerar det dock tyvärr inte i dag. Detta leder till ett väldigt stort lidande för individen, som bollas runt mellan olika myndigheter och instanser och inte får tillräckligt bra hjälp. Forskarna vittnar om att väldigt många av de här individerna dessutom har givit upp. De tror inte att de kommer att få stöd och hjälp, för de har varit med om så många misslyckade insatser som inte har lett någonstans och inte givit dem det de behöver. Det tar tid att få dem att förstå att här finns det faktiskt människor som kommer att hålla en i handen hela vägen ut till egen försörjning och till att kunna stå på egna ben varaktigt.

Forskarna har också kommit fram till att en av de första saker man prioriterar bort när det saknas resurser är samverkan. Man går då till sitt kärnuppdrag och prioriterar ned samverkan. Och detta, herr talman, hänger ihop med nedskärningarna på Försäkringskassan som regeringen gör. Detta, tillsammans med Försäkringskassans nya, mer strama syn på vad som är tillåtet i samverkan, gör att många samordningsförbund nu inte kan fortsätta med de framgångsrika insatser som de har haft.

Herr talman! De anslag som Försäkringskassan har tilldelats de senaste åren har inte räckt ens för att klara kärnuppdraget. Det konstaterar myndigheten själv i sitt budgetunderlag till regeringen. Där framgår att Försäkringskassan även i år, 2024, måste vidta betydande sparåtgärder, vilket enligt myndigheten medför konsekvenser: ökade handläggningstider, vilket vi har debatterat tidigare, sämre tillgänglighet och service, vilket vi också har debatterat tidigare, samt inbromsad utvecklingsverksamhet. Och, herr talman, jag vill lägga till försämrad samverkan på den listan.

Det här och Försäkringskassans nya skarpa ton mot samverkansförbundens försök att hitta extern finansiering, hitta lösningar, modernisera samarbetet och effektivisera får tydliga konsekvenser för individerna varje vecka. Dessutom har vi nu de senaste veckorna fått signaler om att Försäkringskassan säger nej till samordningsförbunden när de vill ha gemensam följeforskning. Nu när vi, sedan ett och ett halvt år tillbaka, inte har något system för att följa individerna vore det jättebra, herr talman, om vi i alla fall kunde ha en välfungerande och effektiv följeforskning för att se vilka insatser som är mest effektiva.

Hur i hela friden ska förbunden kunna utveckla sin verksamhet, bli bättre på att följa upp resultat och belägga vad som är mest effektivt när Försäkringskassan hela tiden stoppar alla försök till utveckling?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för de uppdrag som statsrådet avslutade sitt svar med. De har faktiskt givits efter vår senaste debatt om samordningsförbunden, som min kollega Eva Lindh initierade. Det är alldeles utmärkt att myndigheten har fått uppdraget och att ISF ska kika på detta med uppföljning. Jag ser också fram emot redovisning av de uppdragen.

Redan i mars förra året, 2023, hade vi, herr talman, en interpellationsdebatt här i kammaren om uppföljningssystemet SUS, vars syfte var att följa individer i samverkansinsatser, hur de utvecklas över tid och i vilken mån insatser är effektiva och leder till egen försörjning.

Redan då konstaterade vi att det sedan januari 2023 inte fanns någon möjlighet att se vad som händer med individer i samverkansinsatser. Att det fortfarande, ett drygt år senare, inte går att följa på individnivå vad våra insatta skattemedel leder till är ingenting annat än en skandal. Det brådskar, herr talman, att få till ett system som gör att vi kan följa pengarna och se hur det går för individers utveckling.

Nationella nätverket för samordningsförbund skrev ett brev till Socialdepartementet i november 2023 och påpekade detta. Dessutom skrev Försäkringskassan i sitt budgetunderlag redan 2022 att SUS behövde fasas ut, och de äskade 31 miljoner kronor från regeringen för att utveckla ett system. Vad har regeringen gjort?

Herr talman! Nivån för statens medfinansiering av Finsam har legat stilla alldeles för länge. Det sätter ett tak för de andra två ingående parterna i samordningsförbunden eftersom finansieringsmodellen stipulerar att alla fyra parter ska gå in med lika mycket pengar. Det borde inte vara staten som sätter taket, herr talman.

Jag menar att staten måste gå in med mer pengar, så att kommuner och regioner kan göra detsamma. Både statsrådet och jag vet ju att samverkansinsatser med alla ingående parter är samhällsekonomiskt effektiva och att det är detta vi behöver göra för att fler människor som står långt ifrån arbetsmarknaden och som har komplex problematik ska kunna komma tillbaka i jobb.

Anledningen till dagens interpellationsdebatt är att det fortfarande inte är möjligt för samordningsförbunden att söka extern finansiering. Statsrådet har själv uppmanat till det på NNS-konferensen förra året, men nu säger Försäkringskassan att samordningsförbunden inte får söka ESF-medel trots att det pågår insatser med ESF-medel för närmare en halv miljard kronor. De gör jättestor skillnad, och ändå får man nu inte söka nya sådana pengar.

Herr talman! Besked till samordningsförbunden brådskar. Man kan inte vänta på en utredning i december och eventuella nya lagförslag, som vi vet tar tid. Det måste finnas ett system på plats för att man ska kunna följa hur det går för individer i samverkan. Det brådskar med besked till samordningsförbunden om hur de ska kunna öka sina anslag när staten sätter ett tak för hur mycket pengar de kan ha. Vad tänker statsrådet göra åt detta?

Herr talman! Vi socialdemokrater står förstås bakom alla våra reservationer men yrkar bara bifall till nummer 29 om det orättvisa karensavdraget.

Herr talman! Sjukförsäkringen är en central del av välfärden och utgör ett viktigt samhällskontrakt mellan samhället och individen. Det är en försäkring som vi alla betalar till när vi arbetar och som vi ska kunna räkna med att få del av när vi behöver. Den som blir sjuk ska kunna förvänta sig ekonomisk trygghet, gott stöd och rehabilitering för att tillfriskna och kunna återgå i arbete. Det handlar om rättvisa, solidaritet och trygghet. I Sverige ska vi ha trygga försäkringar byggda på tanken om plikt och rätt.

Herr talman! I korthet kan vår syn på socialförsäkringarna sammanfattas i fyra punkter. Vi vill se trygghetssystem som går att lita på, regelverk som är begripliga och nivåer som man kan försörja sig på. Vi säger nej till stupstock och utförsäkringar, nej till ytterligare hinder för att kvalificera sig in i försäkringarna och nej till alla försämringar som föreslås i den nyligen presenterade översynen av sjukförsäkringen, som vi nyss hörde ett replikskifte om. Vi socialdemokrater vill däremot öka incitamenten för arbetsgivare att agera i tid och att ha arbetsvillkor som gör arbetslivet hållbart och bidrar till att snabbare få tillbaka medarbetare i arbete.

Herr talman! Framför allt ska trygghetssystemen vara rättvisa och inte bidra till att öka skillnaden mellan fattiga och rika eller mellan män och kvinnor.

Sverige är unikt i Norden med karensavdrag i sjukförsäkringen på minst 20 procent av veckolönen, plus en självrisk på minst 20 procent av sjuklönen, plus omräkningsfaktorn. Inget annat land i Norden har mer än en självrisk. Vi socialdemokrater kan inte förstå varför svenskar skulle behöva tre sådana.

Enligt Arbetsmiljöverket går fyra av tio till jobbet när de är sjuka för att de inte har råd att vara hemma. Det handlar oftast om LO-kvinnor. Därför måste det orättvisa karensavdraget förpassas till historiens skräphög, och därför yrkar vi bifall till reservation 29.

Herr talman! Under de två mandatperioder vi satt i regeringsställning drev vi på för viktiga förändringar för en trygg sjukförsäkring, trots att riksdagen hade en borgerlig majoritet som ville annorlunda. Vi tog bort stupstocken 2016, och under åren 2020-2022 gjorde vi helt nödvändiga förstärkningar av sjukpenningen för att människor ska ha rätt till sjukpenning tills de blivit friska, har fått vård och kan gå tillbaka i arbete. De förstärkningarna verkar den moderatledda regeringen nu vilja ta bort, och det säger vi socialdemokrater förstås klart nej till.

Mer återstår dock att göra. Vi beklagar att förbättringsarbetet har avstannat och att man i stället verkar vilja återgå till den tidigare, icke hållbara situationen. Det kommer vi som sagt att säga nej till. Regelverket ledde ju uppenbarligen till att sjuka nekades sjukpenning och i stället kastades ut i arbetslöshet med motiveringen att det säkert fanns ett jobb någonstans utan krav på att man till exempel kan sitta, stå eller gå. Det enda det ledde till var att människor blev fattiga och förbannade och att självmordshoten till Försäkringskassan ökade med 800 procent. Det måste ju finnas någon form av verklighetsförankring när rätten till sjukpenning avgörs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialförsäkrings-frågor

Herr talman! Sverigedemokraterna, som gick till val på löften om att förbättra sjukförsäkringen, har hittills inte visat prov på att hålla sina löften i den frågan en enda gång. Men gissningsvis är väl ingen förvånad över det.

Flera viktiga steg togs av oss socialdemokrater för att öka den ekonomiska tryggheten och flexibiliteten i sjukförsäkringen men också förståelsen för regelverket. Det är viktigt.

I dag får fler personer behålla sin sjukpenning för att kunna avsluta vård och rehabilitering. Flera ersättningar i sjukförsäkringen har höjts, men vi behöver fortsätta arbetet och ytterligare förbättra regelverket. Ett exempel är att fler människor med varaktigt nedsatt arbetsförmåga måste få rätt till sjukersättning.

Vi behöver ha ett jämställdhetsperspektiv i försäkringen. Vi vet alla att de flesta sjukskrivna är kvinnor. Vi socialdemokrater vill förstärka möjligheterna till rehabilitering och införa samma arbetsförmågebegrepp för sjuk- och aktivitetsersättningen som för sjukpenningen.

Herr talman! Den bästa sjukskrivningen är den som aldrig behöver inträffa. Det behövs därför bättre regler för förebyggande insatser för dem som behöver det. Vi socialdemokrater vill se en preventionsersättning som är en mer flexibel ersättning som kan komma fler till nytta. Det behövs också starka ekonomiska incitament för att arbetsgivare ska bli bättre på hållbara arbetsvillkor, förebyggande insatser mot ohälsa och att göra upp tydliga planer för hur medarbetare ska kunna komma tillbaka till jobbet så fort som möjligt.

Herr talman! Jag har här i kammaren det senaste året upprepade gånger debatterat med ansvarig minister om regeringens nedskärningar av Försäkringskassans förvaltningsanslag. De leder till ett mer ineffektivt arbete på Försäkringskassan, avstannade digitaliseringsprojekt och dessutom försämrad samverkan, vilket Moderaternas ledamot Ulrika Heindorff och jag fick tydligt klart för oss i samtal med forskare i går. Vi vet ju trots allt att människor med komplex problematik behöver samordnade insatser för att arbetsförmågan ska öka så att de kan komma ut i egen försörjning. Ändå ser vi att samverkan går tillbaka på punkt efter punkt. En av de viktigaste anledningarna till det är att man inte har tillräckliga resurser för att kunna samverka, och då prioriterar man ned det.

Vi uppmanar regeringen att ge Försäkringskassan rimliga möjligheter att utföra sitt uppdrag och stoppa fusket och att ge dem ett tydligare ansvar för att förebygga välfärdsbrott.

Herr talman! Det finns en del grupper som drabbas extra hårt av att nuvarande regelverk inte är anpassade efter deras förutsättningar. Jag tänker framför allt på idrottare och kulturutövare. Vi socialdemokrater vill att hänsyn tas till deras ofta väldigt varierande inkomster. Det funkar inte med SGI för dem i dag.

Vi vill också modernisera försäkringen så att den i högre utsträckning fungerar ändamålsenligt även för gravida arbetstagare och egenföretagare.

Låt oss lämna sjukförsäkringen för en stund och titta på den tillfälliga föräldrapenningen. Vi socialdemokrater menar att det borde vara en självklarhet att föräldrar till barn med diabetes ska kunna vabba, det vill säga använda den tillfälliga föräldrapenningen, för att vara med sina barn i förskola och skola och se till att de klarar av skolgången när medicinering och sådant ställs in.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialförsäkrings-frågor

En annan viktig del av socialförsäkringarna är arbetsskadeförsäkringen. Vi är inte nöjda med hur den fungerar i dag, och vi tillsatte därför en utredning. Vi vill att prövningen av arbetsskador förbättras så att fler fångas upp och får rätt ersättning. Det är en fråga om solidaritet och sammanhållning. Vi vill se till att ingen lämnas åt sitt öde när olyckan är framme.

Vi ser också ett behov av att inkludera psykisk ohälsa som en erkänd del av arbetsskadeförsäkringen. Det skulle vara ett avgörande steg mot att adressera de växande problemen med stress, utbrändhet och andra psykiska tillstånd som förvärras av en alltmer pressande arbetsmiljö.

För att knyta ihop säcken, herr talman, vill jag sammanfatta Socialdemokraternas syn på socialförsäkringarna.

Försäkringstanken, med trygghet, rättvisa och solidaritet, ska prägla våra socialförsäkringar. Det gynnar oss alla, oavsett var i livet vi befinner oss.

Ingen blir frisk av att göras fattig eller kastas ut i osäkerhet. För att människor ska kunna bidra till ett långt och hållbart arbetsliv behövs rättvisa regler som inte slår ut kvinnor och låginkomsttagare.

Sjukförsäkringen är för viktig för att användas som mjölkko för skattesänkningar. Löntagare, arbetsgivare och hela samhället förtjänar långsiktigt hållbara spelregler. Låt kunskap och erfarenhet styra, och bjud in till en bred och ärlig diskussion om hur vi kan skapa en väl fungerande sjukförsäkring att lita på över tid.

Detta är vårt budskap till regeringen.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Jessika Roswall.

Europa går snart till val i en orolig tid. Det är väl känt att auktoritära Ryssland kommer att göra allt i sin makt för att försöka påverka valet i juni. Metoderna för valpåverkan är mer avancerade och utvecklade än någonsin, och därför krävs också ett ännu bättre skydd.

Regeringen har ett ansvar att presentera en plan för hur valet ska skyddas från Putin och andra extrema aktörer, och det krävs att man faktiskt agerar genom att skjuta till resurser och ge konkreta uppdrag till berörda myndigheter.

När kan vi förvänta oss att regeringen presenterar en plan för att skydda Sverige från valpåverkan och desinformation?

(TREDJE VICE TALMANNEN: Det låter som att det i stället blir kulturminister Parisa Liljestrand som tar svaret.)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag är glad att statsrådet säger att vi är helt överens om att tryggheten behöver öka för kulturskapare och andra frilansare och gigarbetare. Sjukförsäkringen är en grundbult i det svenska trygghetssystemet, liksom föräldraförsäkringen. Det är oerhört viktigt att alla som betalar in till systemen också får möjlighet att ta del av dem när man har behov. Vi socialdemokrater arbetar ständigt för att laga revorna i försäkringarna så att alla ska få den ersättning de har rätt till.

Om statsrådet nu underkänner utredningens förslag om hur man skulle kunna förbättra kulturskapares möjlighet till en rättvis och rimlig sjukpenninggrundande inkomst, vilka förslag har då statsrådet i stället?

Herr talman! Det där var en redogörelse för hur krångligt det skulle kunna bli. Tur då att vi har skickliga och kompetenta handläggare på Försäkringskassan, tänker jag, som ju är de som ska bedöma detta. Varken statsrådet eller jag ska göra det - som tur är, i alla fall vad mig beträffar.

Jag hörde dock ingenting om huruvida statsrådet tycker att detta är bra förslag. Och om statsrådet menar att det här är för komplicerat hoppas jag att statsrådet och regeringen tänker lägga fram andra förslag. Jag hoppas nämligen att statsrådet och jag är överens om att även kulturutövare, frilansare och andra gigjobbare behöver ha en bättre trygghet och tillgång till våra gemensamma trygghetssystem, som de ju också betalar in till.

Herr talman! Eftersom kulturarbetsmarknaden präglas av korta jobb och frilansuppdrag är utredningens förslag särskilt viktiga för kulturutövarna. I dag kan många av dem inte få en rimlig och rättvis SGI eftersom de inte har stadigvarande inkomster och kan peka på kommande inkomster. Det är helt enkelt inte möjligt i nuvarande system, och de missgynnas. Jag tror dock att statsrådet vet att även kulturutövare och gigjobbare blir sjuka och får barn och därför behöver få tillgång till våra gemensamma trygghetssystem.

Herr talman! Den här debatten handlar som sagt om SGI, men den handlar också om förutsättningarna för en livaktig kultur. Jag tror att de tyvärr är hotade. Vi ser dag efter dag tydliga tecken på att framför allt Sverigedemokraternas kultursyn har fått inflytande både över regeringen och lokalt på många håll i landet, till exempel nedmontering av studieförbunden, politisk styrning av kulturen och attacker mot public service och mot journalistik i allmänhet. Att regeringen inte har lyft ett finger för att gå vidare med förslagen om ökad trygghet för kulturutövare och andra frilansare beror kanske på att regeringen sitter i knät på det största partiet i regeringsunderlaget, Sverigedemokraterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Min misstanke stärks av att i kulturutskottet har statsrådets moderata partikamrater verkligen klivit fram i den här frågan. Där har man upprepade gånger pratat om vikten av ökad trygghet för kulturskapare. Under pandemin kunde vi höra och läsa i medierna hur moderata företrädare gick ut och lovade att satsa på egenföretagare och andra kulturskapare som drabbades hårt av inställda föreställningar och jobb och därför inte fick några intäkter. Trots det har ingenting hänt. Så vem är det egentligen som styr i regeringsunderlaget?

Herr talman! Jag undrar hur tidsplanen ser ut. När tänker regeringen återkomma med förslag? Och tycker statsrådet att kulturutövare ska ha en bättre trygghet än vad de har i dag?

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

"I det demokratiska samhället är människan målet. Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde och lika rätt. Människan ska vara fri att utvecklas som individ, råda över sitt eget liv, forma sin tillvaro efter egna önskningar och påverka det egna samhället. Denna frihet ska gälla alla."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Så inleds den socialdemokratiska kommittémotionen i kulturutskottet. Jag ville börja med att citera den eftersom den här debatten handlar om trygghetssystemen, sjukpenninggrundande inkomst och trygghet för alla - även kulturutövare och andra, som frilansare och gigarbetare. Men den handlar också i förlängningen om vilken typ av kulturellt samhälle vi ska ha och om möjligheten för kulturskapare att vara modiga för att de är trygga.

Herr talman! Kultur och bildning handlar för oss socialdemokrater om människans personliga frihet och samhällets utveckling. Kulturen ger perspektiv och förståelse för det egna livet och omvärlden samt möjlighet att mötas över klassgränser och olika bakgrunder. Kulturens frigörande förmåga är en avgörande motvikt mot auktoritära krafters strävan att ta makten över tanken.

Det här är oerhört viktigt. Jag tycker därför att SGI-utredningens förslag om hur vi kan öka tryggheten för bland andra kulturskapare och andra frilansare är oerhört viktigt.

För en livskraftig kultur behövs modiga och trygga kulturskapare. Att yrkesverksamma kulturskapares sociala trygghet är bristfällig har flera rapporter och utredningar slagit fast under åren. Det kan till exempel vara svårt för många frilansande kulturskapare att få en rimlig sjukpenninggrundande inkomst eftersom man ofta hoppar mellan olika korta uppdrag och inte har någon stadigvarande inkomst som kan fastställas hos Försäkringskassan.

Som jag hoppas att alla på läktaren och alla som lyssnar vet är SGI, sjukpenninggrundande inkomst, det som ligger till grund för bedömning av bland annat sjukpenning om man får nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom eller om man ansöker om föräldrapenning när man blir förälder.

Herr talman! Precis som statsrådet sa tillsattes utredningen av den socialdemokratiskt ledda regeringen år 2021. Utredaren har lämnat sina förslag. De är ganska tydliga. Jag undrar om statsrådet tycker att förslagen är bra och om statsrådet och regeringen därför kommer att gå vidare med dem.

Herr talman! Jag ska försöka fortsätta i den konstruktiva andan.

Tack, statsrådet, för svaret! Jag hörde ingenting mer om ekonomisk samtyckeslagstiftning.

Låt mig säga att det grova organiserade våldet är ett gissel för vårt samhälle. Hur mycket lidande gängen åstadkommer har vi inte minst sett vid de senaste dagarnas händelse i Skärholmen, som ju är så tragisk att det knappt går att sätta ord på det.

Ett lika stort problem är mäns våld mot kvinnor. Sedan ungefär ett år tillbaka har regeringen ett råd mot organiserad brottslighet. Jag vill därför avslutningsvis fråga justitieministern om regeringen tänker lyssna på civilsamhällets krav och tillsätta ett motsvarande krisråd mot mäns grova brottslighet mot kvinnor.