Fru talman! Jag vill ta chansen att gratulera statsrådet. Jag hörde att det är bemärkelsedag i dag. Trevligt att få fira den i kammaren och debattera den så viktiga sjukförsäkringen!

Det är intressant att lyssna till regeringens tystnad efter att remisstiden för utredningen En utvärdering av förändringar i sjukförsäkringens regelverk under 2021 och 2022 gick ut. Det kom förkrossande kritik till utredarnas förslag om att ta bort de förbättringar av sjukförsäkringen som vi socialdemokrater och Miljöpartiet lyckades driva igenom i regeringsställning.

Statsrådet verkar inte särskilt intresserad av att diskutera vad som ska hända med förslagen; det var ju länge sedan vi skrev våra interpellationer och har nu fått vänta på debatten. Kanske var det födelsedagen vi skulle vänta på!

Man kan också fundera på vilka frågor statsrådet försöker ducka för. Förkrossande kritik från organisationer som bryr sig om människors trygghet brukar högerpartierna inte alltid bry sig om. Jag tror därför att det var fler än jag som drog en lättnadens suck när förslagen från utredarna varken fanns med i budgetpropositionen eller på propositionslistan för detta riksdagsår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Statsrådet och jag är nog överens om att Sverige ska ha trygga försäkringar byggda på tanken om plikt och rätt. Det har vi i alla fall varit hittills. Och den som är för sjuk för att arbeta ska givetvis kunna lita på sjukförsäkringen. Så resonerar vi socialdemokrater. Men frågan är hur Moderaterna ser på sjukförsäkringen. Den politik som statsrådets parti gick till val på 2006 var ju att försämra trygghetssystemen och införa en stupstock i sjukförsäkringen. Det är som jag har berättat förut en av anledningarna till att jag över huvud taget engagerade mig politiskt.

Priset för de försämringar som genomfördes av alliansregeringen fick de sjuka betala. Cancersjuka utförsäkrades och tvingades leva på sin partner eller på socialbidrag. Långtidssjuka blev av med sjukpenningen och hänvisades till Arbetsförmedlingen, trots att både arbetsgivare, de själva och handläggarna på Arbetsförmedlingen menade att de var alldeles för sjuka för att arbeta. Det är den här moderata politiken som utredarna Johansson och Hägglund förslår ska återinföras.

Fru talman! Bakgrunden till min interpellation är dock ett uttalande som statsrådets samarbetspartner Jimmie Åkesson gjorde från kammarens talarstol under partiledardebatten tidigare i höst, den 11 september. Han sa: "Vi kommer inte att medverka till några försämringar vad gäller sjukförsäkringen." Det är inte ofta jag håller med Jimmie Åkesson, men där sa han i alla fall några väldigt kloka ord.

Vi vet båda, statsrådet, att Sverigedemokraterna är det största partiet i regeringsunderlaget och att ni tre regeringspartier inte har majoritet här i riksdagen utan dem. Alltså måste precis allt som statsrådet vill ha igenom i riksdagen godkännas av Sverigedemokraterna. Min fråga till statsrådet blir därför: Vad tycker statsrådet om förslagen från Johansson och Hägglund? Tycker hon att de är dåliga, eller är det helt enkelt så att Jimmie Åkesson har bestämt att de ska kastas i papperskorgen, där vi är många som anser att de hör hemma?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Givetvis måste jag då tacka för gratulationerna. Det är en fantastiskt fin förmån att få tjäna demokratin även på sin födelsedag. Det blev väldigt trevligt att så många kunde ställa upp och debattera sex interpellationer denna fina kväll.

Jag tror att vi alla kan vara helt överens om att det system som gemensamt fångar upp dem som inte kan arbeta som vanligt på grund av sjukdom utgör en väldigt viktig komponent i vårt socialförsäkringssystem. Vi ska aldrig gömma och glömma och pensionera bort personer som har arbetsförmåga och har möjlighet att komma tillbaka till arbete. Att det finns ett grundstöd när olyckan är framme eller sjukdomen inträffar skapar både en trygghet för individen och ett sammanhållet och mer välfungerande samhälle. Kort och gott utgör det en omistlig del av det svenska samhällskontraktet att vi har ett socialförsäkringssystem och en sjukförsäkring som fungerar.

I andra änden av samma kontrakt finns också en skyldighet hos varje människa som kan arbeta att också göra det. Att människor arbetar och betalar skatt är hela förutsättningen för att vi ska kunna fortsätta att erbjuda en god och välfungerande sjukförsäkring för dem som inte har samma möjligheter och inte kan arbeta. Ingen offentlig trygghet kan ersätta den trygghet och den egenmakt som följer av egen försörjning genom arbete. Ett arbete är ju så mycket mer. Vi har flera gånger i den här kammaren diskuterat vikten av att återupprätta arbetslinjen och vikten av att stödja återgången till arbete. Det handlar om gemenskap, kollegor, fikapauser och en känsla av att kunna tillföra mening i ett större sammanhang.

Den absoluta merparten av alla sjukskrivningar som sker är väldigt enkla. Man blir sjuk. Man får influensa, magsjuka eller feber och blir sjukskriven. Efter några dagar tillfrisknar man, och så är man tillbaka på arbetet igen. Så ser det ut i de allra flesta fallen.

För dem som drabbas av mer långdragna sjukdomstillstånd ser resan väldigt annorlunda ut. Där måste arbetsgivare, hälso- och sjukvård och berörda myndigheter fokusera på träffsäkra och effektiva rehabiliteringsinsatser som motverkar onödigt många och också särskilt långa sjukskrivningar. Där har givetvis också den enskilde en väldigt viktig del och en skyldighet att medverka.

Om den som orkar kan ha kvar kontakten, åka till sitt arbete och fika och prata med kollegorna är ofta möjligheterna mycket större till snabbare tillfrisknande. Därför är frågan om bibehållen arbetsförmåga och möjlighet till återgång till arbete oerhört viktig. Många läkare vittnar om att det i många fall är mer skadligt för en person att helt bryta med sin arbetsplats för att återhämta sig än att vara kvar. Kanske kan man vara kvar på deltid eller med anpassningar, möjligen utan en enda arbetsuppgift.

Regeringen presenterade nyligen budgetpropositionen för 2025. Det är en budget för ett rikare och starkare Sverige, där den som kan försörjer sig själv men där vi också har ett starkt trygghetssystem för dem som för tillfället inte kan det. Bland förslagen finns sådana som ska underlätta återgång till arbete, till exempel att man ska kunna arbetspröva; man ska kunna komma tillbaka och pröva på att arbeta utan krav för att slipa ned trösklarna så mycket som möjligt.

Fru talman! Jag tackar åter för svaret. Jag delar fullständigt statsrådets bild av vikten av att ha ett sammanhang, en större mening, en tillhörighet och en möjlighet att komma tillbaka till sitt arbete. Att den enskilde har en skyldighet att bli frisk är en lite knepigare bild, eftersom det ofta kräver ganska mycket runt omkring, inte minst när det handlar om somatiska sjukdomar, som man helt enkelt inte kan komma tillbaka från med vilja.

De förändringar som genomfördes av S-MP-regeringen syftade till att vrida tillbaka den tidigare alliansregeringens väldigt destruktiva sjukförsäkringspolitik, som innebar att människor gick i en enorm oro för ekonomin snarare än att kunna fokusera på rehabiliteringen.

Vi vet att det finns mycket kvar att göra, inte minst i själva implementeringen av hur Försäkringskassan ska arbeta med samordningsansvaret gentemot fler parter så att man faktiskt får de insatser man behöver, inte bara i form av deltidsarbete och arbetsanpassning för den enskilde utan också vad gäller den organisatoriska och sociala arbetsmiljön och andra aktörer som krävs för att den sjukskrivna ska komma tillbaka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På det hela taget: Med tanke på vad som kom fram i svaret och vad jag i övrigt har hört i kammaren i dag, fru talman, undrar jag om regeringen håller med om att den tidigare alliansregeringens försämringar av sjukförsäkringen var direkt destruktiva. Är det så att den politik för sjukförsäkringen som genomfördes av S-MP-regeringen nu också är Moderaternas och regeringens politik?

Fru talman! Återigen fick vi inga svar på hur statsrådet tänker sig att hälso- och sjukvården ska komma in snabbare i sjukfallen. Det var 500 miljoner kronor till primärvårdens förstalinjenpsykiatri, vilket i och för sig är bra. Men både statsrådet och jag vet att det inte räcker på långa vägar. Det behövs långt mer pengar. Vi har som sagt satsat 6 + 3 miljarder mer än regeringen, och jag tror att det kommer att behövas ännu mer än så framöver.

Vi fick inte heller höra något svar från statsrådet på kollegan Märta Stenevis fråga, som var högst relevant. När nu statsrådet har stoppat beredningen av förslagen från utredningen, är det så att statsrådet erkänner att införande av stupstock och hittepåjobb som Försäkringskassan ska hänvisa till var felaktig politik av alliansregeringen? Eller är det så att statsrådet erkänner att det är Sverigedemokraterna som styr regeringens politik?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka de båda interpellanterna för angelägna och viktiga frågor. Anledningen till att denna interpellationsdebatt inte har handlat om några förslag om sjukförsäkringen i enlighet med den utredning som gjordes är just för att det inte föreligger några sådana. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att i stället redogöra för de förslag och reformer som regeringen går fram med.

Redan i inledningsanförandet konstaterade jag - vilket man hört om man hade lyssnat noga - att regeringen inte gör bedömningen att utredningens förslag möter de utmaningar som finns inom sjukförsäkringen i nuläget. Bland annat lyfte remissinstanserna fram att flera av reformerna har varit verksamma under en relativt kort period och att det krävs ytterligare tid för att fullt ut se effekterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vår ingång är nu i stället att genomföra ett omfattande program för att minska sjukskrivningarna och hjälpa människor tillbaka till arbete så fort som möjligt. Det är ett program som jag i stora delar har redogjort för här i talarstolen i dag. Detta sker givetvis mot bakgrund av ett mycket bekymmersamt läge och en icke positiv utveckling där individer i sjukförsäkringen kommer allt längre från arbete.

Jag ser fram emot att få fortsätta det viktiga arbete jag har redogjort för och har aviserat i budgetpropositionen, och jag kommer att fortsätta att noga följa sjukfrånvarons utveckling framöver.

Jag tackar för debatten och för att ni tog er tid att fira födelsedag med mig.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.