Åsa Eriksson

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Bakgrunden till min interpellation, där jag har listat sju olika utredningar, är att vi tycker att det händer alldeles för lite när det gäller att öka tryggheten för Sveriges löntagare. Statsrådet Anna Tenje och jag har flera gånger haft debatter i kammaren, och Anna Tenje säger ofta fina saker, sådant som vi socialdemokrater kan ställa oss bakom, som att förbättra för människor som är sjukskrivna, att skapa ett mer hållbart arbetsliv, att förbättra skyddet för gravida och så vidare. Men sedan händer det väldigt lite. Det är bra att statsrådet i sitt svar pratar om framdrift, men den framdrift jag märker är nya skrivningar i budgetpropositionen, i och för sig fina och bra skrivningar som jag ställer mig bakom, men var är reformerna?

När statsrådet tog emot utredningen om hållbart arbetsliv pratade statsrådet om att det är viktigt att öka arbetskraftsutbudet, och det håller jag med om att det är. Vi vet alla att vi har stor brist på läkare, psykologer, sjuksköterskor och undersköterskor, för att ta några exempel. Det är yrkesgrupper där sjukskrivningarna ökar. Det gäller framför allt den stressrelaterade ohälsan, med långa sjukskrivningar som följd. Det är också en orsak till att många utbildade i dessa yrken väljer att lämna sitt jobb - de orkar inte.

För mig som socialdemokrat framstår det som akut att genomföra de förslag som utredningen listar. Jag undrar varför det tar så lång tid, fru talman. Några av de förslag som kommer från utredningen är uppmaningar till regeringen. Man menar till exempel att regeringen måste se till att arbetsgivare erbjuder en bättre arbetsmiljö och förebygger stressrelaterad ohälsa. Jag tror att statsrådet och jag är överens på den punkten; det indikerar de nya skrivningarna i årets budgetproposition.

Det statsrådet gör är att tillföra 100 miljoner kronor. Hur många kronor blir det per arbetsgivare som har sjukskriven personal? Vad menar statsrådet att arbetsgivarna ska göra för de pengarna? Jag tycker att det är en minst sagt blygsam summa, om man menar att det är en satsning som ska göra skillnad. Jag hoppas att det kommer mer, kanske redan i vårbudgeten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! I ett annat förslag från utredningen uppmanas regeringen att ställa krav på stärkta rehabiliteringsinsatser från arbetsgivare för att skynda på återgång i arbete. Det är också något som statsrådet brukar säga att hon tycker är angeläget.

Att man ska pröva sociala utfallskontrakt tycker jag låter intressant liksom att satsa på unga och utrikes födda kvinnor så att fler kan komma in i arbetslivet.

Jag vill avslutningsvis fråga statsrådet: Vilka av dessa uppmaningar kommer statsrådet att gå vidare med och realisera i år, för att det ska finnas tillräckligt med kompetens för morgondagens arbetsliv?

Fru talman! Det gläder mig att kunna åka hem till Norbergsborna och berätta att Ebba Busch har lovat att det kommer pengar - tack!

Jag går vidare till en annan del. Jag vill understryka hur viktigt det är att just närboende känner ett värde av vinden och de intrång i närmiljön som man kan uppleva att vindkraftverken innebär.

Det står i regeringens budget att man vill gå vidare med flera av förslagen i utredningen om vindens värde. Jag hoppas att man gör det skyndsamt, för jag har inte kunnat hitta något som är tidssatt och som talar om när detta ska ske. Vi socialdemokrater tycker att det är oerhört viktigt att man bereder förslagen om intäktsdelning till närboende och om att ägare av intilliggande fastigheter ska få rätt att lösa in fastigheten för ett visst pris om man skulle önska det. Jag tror att det skulle göra att fler kommuner väljer att inte säga nej till planerad utbyggnad av vindkraft.

Kan statsrådet ge några besked om när förslagen kommer att realiseras?

Fru talman! Tack, energiministern, för det korta svaret som gläder mig storligen! Jag gissar att statsrådet också känner till den artikel som Dagens Nyheter publicerade i oktober förra året. Den baseras på uppgifter från Svensk Vindenergi och Energimyndigheten med en beräkning utifrån den summa som regeringen har anslagit av hur mycket kompensation de olika kommuner som redan har vindkraftverk kommer att få.

Där är summan till Norbergs kommun noll, trots att vi har 17 turbiner på 4,2 megawatt styck. Anledningen är att fastighetsbildningen Målarberget är bokförd i Avesta kommun i Dalarnas län trots att majoriteten av vindturbinerna står i Norberg.

Jag vill med denna debatt bara försäkra mig om att utformningen av stödet görs på ett sådant sätt att det är de kommuner som har vindturbinerna som får ersättningen och inte någon annan kommun. Jag har ingenting emot att Avesta kommun får pengar; det är dem väl unt. Men jag tycker att det är oerhört viktigt att stödet utformas på ett sätt som gör att de kommuner som verkligen har vindturbiner också är de som får del av stödet.

Återigen: Jag hoppas att det korta svaret ja håller när detaljerna i stödet utformas.

Fru talman! Att vi behöver mer förnybar energi för att klara omställningen och utvecklingen har vi hört tidigare här i dag, även om det inte är det enda som behövs. Att vindkraft är det snabbaste och mest kostnadseffektiva kraftslaget att bygga ut tror jag att statsrådet och jag är överens om. Dessvärre vet vi nog båda två alltför väl att kommun efter kommun använder det kommunala vetot, ofta efter flera års projektering, och säger nej till vindkraftsansökningar.

Det finns säkert flera anledningar till kommunernas nej, men ett vanligt skäl tror jag är att invånare protesterar och menar att vindturbiner kommer att försämra deras utsikt eller närmiljö. Lokalpolitiker faller då lätt till föga och gör det som är kortsiktigt enklast, det vill säga säger nej till mer förnybar energi för att slippa folkets vrede i stället för att göra det ansvarsfulla och se till att bidra till omställningen.

Fru talman! I min valkrets, Västmanland, har vi i dagsläget en självförsörjningsgrad på cirka 30 procent av den elenergi som våra världsledande företag tillsammans med hushållen förbrukar. Det finns en kommun i länet som inte har sagt nej till ansökningar om vindkraftsutbyggnad, och det är lilla Norberg med knappt 5 600 invånare. När vindparken Målarberget i Norberg och Avesta togs i bruk år 2021 ökade självförsörjningsgraden av elenergi i hela länet med 9 procentenheter. Det visar vilken betydelse en vindpark har. De 17 turbiner som står på Norbergsmarken gör alltså en avsevärd skillnad.

Fru talman! Men även i Norberg har det varit protester och upprörda känslor gällande vindkraft. Det är inte så många som protesterar, men de är ganska högljudda. De allra flesta invånare inser nog ändå att även Norberg måste bidra till ökad elproduktion. Men inställningen hos både norbergare och alla andra invånare i andra kommuner skulle förmodligen bli mer positiv om lokalpolitikerna kunde visa på ekonomiska tillskott som kan hjälpa till och utveckla kommunen i allmänhet och, förstås, närmiljön i synnerhet.

I statsrådets svar säger hon att kommuner som redan tidigare har sagt ja till vindkraft kommer att få del av pengarna. Det tycker jag låter bra. Jag är också glad att regeringen gör denna satsning i budgeten. Men i Västmanland är vi smärtsamt medvetna om att en del av de stöd som Tidöregeringens har tänkt ge till kommunerna inte alltid blir som det var tänkt. Statsrådet Busch och jag har flera gånger debatterat det faktum att Sala kommun blev utan flera miljoner i elstöd för att kommunen klassades som ett jordbruk. Jag vill inte att detta ska upprepas.

Jag vill därför fråga energiministern om hon kan garantera att alla kommuner som redan har stora vindkraftsturbiner på sin geografiska yta kommer att få del av den ekonomiska kompensation som regeringen har lagt in i årets budget.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Vi saknade statsrådet i budgetdebatten förra veckan, så det är roligt att ha henne här i kammaren i dag!

Återigen har Inspektionen för socialförsäkringen presenterat en viktig rapport som visar på det som inte fungerar bra nog i våra system. Det är så himla bra att vi har ISF! Jag vill verkligen slå ett slag för deras viktiga rapporter och ofta väldigt proffsiga analyser som gör livet lite lättare för oss oppositionspolitiker och också gör det lättare att hitta svagheter i våra system.

Fru talman! Trots att sjukförsäkringen slår fast att alla försäkrade ska behandlas lika och att rättssäkerhet ska råda visar IFS:s granskning att så inte är fallet. Kvinnor födda utanför EU - yngre och äldre kvinnor - är särskilt utsatta. De får oftare avslag, mindre stöd från Försäkringskassan och en mer passiv handläggning jämfört med andra grupper, detta trots att vår grundlag tydligt säger att alla i Sverige ska behandlas lika.

Personer födda utanför Europa har alltså en högre risk att få avslag på sin ansökan om sjukpenning. De får i mindre utsträckning en telefonutredning, ett avstämningsmöte eller en planering för återgång i arbete än personer födda i Sverige. Det här är oerhört allvarligt, och jag förväntar mig att statsrådet håller med om det.

Ändå hörs ingenting från regeringen. Var är de braskande rubrikerna? Var är presskonferenserna? Var är de indignerade uttalandena från statsministern? Jag har inte hört någonting. Är det bara vi socialdemokrater som tycker att det här är allvarligt?

Fru talman! Vi socialdemokrater tror på ett samhälle där trygghet och rättvisa är självklarheter, oavsett kön, ursprung och ålder. När olikabehandling genomsyrar handläggningsprocesser, till exempel gällande sjukpenningen, undermineras hela samhällets förtroende för våra gemensamma trygghetssystem.

Det är dags för handling. Försäkringskassan behöver helt uppenbart tydligare riktlinjer och mer resurser för att säkerställa att likabehandling inte bara är ett mål utan en självklarhet i varje ärende, och jag vill gärna veta vad statsrådet har skrivit i regleringsbrevet till Försäkringskassan kommande år för att säkerställa att alla människor som ansöker om sjukpenning behandlas lika.

Med det, fru talman, vill jag önska en god jul till statsrådet, till talmannen och till hela kansliet. Jag avstår mina nästkommande inlägg när jag har fått svar på min fråga.

Fru talman! Vecka efter vecka matas vi med rubriker om att den stressrelaterade ohälsan ökar. Sjukskrivningarna på grund av stress ökar. Det gäller främst kvinnor som jobbar inom omsorgsyrken i välfärden. Och detta är alarmerande. Det är gräsligt för alla dem som drabbas av psykisk ohälsa och stress. Det är gräsligt för deras ekonomi, deras liv, deras sociala tillvaro och deras familjer, men det är också gräsligt för alla de människor som välfärden finns till för: barn, gamla, svaga och sköra människor som behöver omsorg och hjälp. Men de som jobbar i välfärden ges inte möjlighet att göra ett bra jobb, och de blir sjuka av den anledningen. Det är ett underbetyg för vårt samhälle.

Fru talman! För oss socialdemokrater är svaret på ökade sjukskrivningstal inte att försämra sjukförsäkringen. Vi vet att den som är sjuk verkligen inte blir frisk av att också göras fattig. Vårt svar på ökade sjukskrivningstal handlar om att ge möjlighet till förebyggande arbete, så att människor inte behöver bli sjuka av sitt jobb, av stress och av psykisk ohälsa. Där är tyvärr SD-regeringen svaret skyldig i nästa års budget.

Fru talman! För oss socialdemokrater är det viktigt att de stora välfärdsarbetsgivarna, det vill säga kommuner och regioner, ges de resurser som krävs för att öka bemanningen, så att det finns fler människor som arbetar inom omsorgsyrkena och så att de hinner göra ett bra jobb, hinner arbeta färdigt, hinner se varje barn, hinner sitta med varje gammal, hinner göra ordentliga utredningar och hinner ge stöd och hjälp till de människor som behöver det. Det är bara så vi kan bygga en bra välfärd, ett hållbart samhälle och människor som orkar arbeta hela livet.

Därför satsar vi 6 miljarder mer än SD-regeringspartierna på att inflationssäkra statsbidragen till kommuner och regioner. Därför satsar vi också 3 miljarder mer än SD-regeringen på ökad bemanning inom hälso- och sjukvården.

Ska vi, som ledamoten Clara Aranda sa, ge hälso- och sjukvården möjlighet att ge stöd, hjälp och rehabilitering till människor som har drabbats av psykisk ohälsa, till exempel stressrelaterad ohälsa, måste också sjukvården ha de resurser som behövs. Då kan vi inte ständigt skära ned på offentlig verksamhet och hela tiden ge dem som arbetar där sämre förutsättningar att göra ett bra jobb.

Fru talman! Vi socialdemokrater fokuserar i årets kommittémotion gällande sjukförsäkringen framför allt på tre saker. Det första vi fokuserar på är att det orättvisa karensavdraget måste bort. Det har spelat ut sin roll på dagens arbetsmarknad. Det är fruktansvärt orättvist att det är de människor som inte kan jobba hemifrån - de som behöver köra bussarna, städa lokalerna, snyta barnen och så vidare - som tvingas till löneavdrag men inte de som kan jobba hemma när de är förkylda.

Vi socialdemokrater hatar orättvisor, och det här är ett prioriterat område för oss. Dessvärre lade Tidöregeringen som bekant ned den utredning som vi tillsatte om att se över karensavdraget, så det finns inga färdiga förslag. Därför har vi heller inte någon siffra för detta i vår budget, men det är ett prioriterat område för oss - var så säker! Ambitionen är tydlig: Sjukförsäkringen ska fungera för alla löntagare oavsett yrke och typ av arbetsplats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Fokusområde nummer 2 handlar om dem som har långvarigt nedsatt arbetsförmåga och därför uppbär sjuk- eller aktivitetsersättning. De har länge haft sämre regler för prövning av ersättning än de som är sjukskrivna, och det tycker vi är orättvist och fel. Därför föreslår vi även i år ett ändrat arbetsmarknadsbegrepp vid prövning av sjuk- och aktivitetsersättning. Låt oss hoppas att det är sista gången vi behöver lägga fram detta förslag och att de borgerliga partierna kan stödja det. Det är verkligen något som människor med långvarigt nedsatt arbetsförmåga behöver.

Vårt tredje fokusområde är att det verkligen behövs en översyn över arbetsgivarnas ansvar. Dels behöver vi se till att arbetsgivare arbetar förebyggande, så att människor inte blir sjuka av sitt jobb, dels behöver vi se till att arbetsgivare snabbare tar fram en plan för återgång i arbete för de medarbetare som ändå har blivit sjukskrivna. Det är helt orimligt att det i dag inte finns ekonomiska incitament för arbetsgivare att göra rätt och att det inte finns sanktionsmöjligheter när det gäller de arbetsgivare som inte jobbar förebyggande och inte ser till att göra det som krävs för att få tillbaka sina medarbetare till en hållbar arbetssituation. Detta vill vi socialdemokrater ändra på.

Fru talman! Det finns självfallet mer som behöver förbättras i sjukförsäkringen, men för att driva detta behövs en socialdemokratiskt ledd regering. Under tiden uppmanar jag Tidöpartierna att driva på statsrådet Anna Tenje att lägga fram förslagen från den karensarbetsgrupp som hon tillsatte, så att detta blir verklighet. Det kommer inte att råda bot på hela orättvisan, men det är åtminstone ett litet steg i rätt riktning. Det är samma sak med förslagen från SGI-utredningen. Varför agerar inte regeringen? Det finns färdiga förslag.

Vi uppmanar också regeringen att reformera den svenska arbetsskadeförsäkringen. Även där finns det färdiga förslag från en, som jag har förstått det, i princip enig utredning. ILO-listan är jätteviktig - internationella riktlinjer för arbetsskador. Men i Sverige är den listan föråldrad och otillräcklig.

Vi socialdemokrater och fackföreningsrörelsen kräver att belastningsskador och stressrelaterade skador ska sättas upp på ILO-listan, så att även de kan klassas som arbetsskador. Försäkringssystemet måste hänga med i samhällsutvecklingen, annars står arbetarna utan skydd när de behöver det som mest.

Fru talman! För oss socialdemokrater är det viktigt att sjukförsäkringen verkligen ska vara en försäkring, något vi betalar in till när vi arbetar och som ska finnas där när vi behöver den. Den ska finnas även för kvinnor som arbetar i omsorgsyrken i välfärden. Den ska finnas även för byggnadsarbetare som inte kan jobba hemma när de är förkylda. Den ska finnas även för lokalvårdare, busschaufförer, handelsanställda och alla andra.

Vi socialdemokrater vill återupprätta förtroendet för välfärden, inte göra sjuka människor fattigare. Jag hänvisar till vårt särskilda yttrande i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

(Applåder)

Fru talman! Jag är glad att regeringen åtgärdar problemet med glapp mellan utbetalning av ersättningar. Vi socialdemokrater säger som bekant nej till försämringarna av akassan men ja till att utbetalning av ersättningar synkas så att ingen blir stående utan inkomst. Det är märkligt att det inte har skett tidigare, men vi får ta till oss detta och göra det bättre framöver.

Upprinnelsen till den här debatten är ett frustrerat rop på hjälp från en ensamstående mamma i Västmanland. Hon skriver väldigt långt. Bland annat skriver hon följande:

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu står jag här och kommer i slutet av året inte att kunna ge mitt barn födelsedagskalas, presenter eller julklappar. När man går från att stämpla till Arbetsförmedlingens Rusta och matcha är det Försäkringskassan som ska betala ut ersättningen. Akassan betalar i förskott, men Försäkringskassan betalar i efterskott. Vad resulterar det i? Jo, den här månaden får jag ut drygt 5 000 kronor, och det kommer inte ens att täcka mina fasta utgifter. Jag har inte klagat förut, men i det här läget undrar jag om man ska vika ut sig, sälja strumpor eller sälja sig själv för att ha råd.

Hon fortsätter så här: Att vara arbetslös och ensamstående gör det så enormt sårbart. Hade jag levt i en relation hade det gissningsvis funnits åtminstone en stadigvarande inkomst. Hade jag varit helt ensam hade det inte gjort någon större skada på någon annan än mig själv, men nu är ju ett barn inblandat också.

Hon avslutar med att skriva: Jag har ju sett hur det här har drabbat flera andra som kommit med i Rusta och matcha, så jag vet att jag absolut inte är ensam.

Fru talman! Detta är perspektiv och erfarenheter som jag anser belyses alltför sällan här i kammaren. Regeringen pratar gärna om bidragstak och skattesänkningar för att ge låginkomsttagare bättre ekonomi, men hur hjälper skattesänkningar den här unga kvinnan och alla andra som är i hennes situation? Jag anser att det är vårt ansvar att lyssna till hennes och andras röster.

Jag är dock som sagt glad att det helt orimliga utbetalningsglappet mellan olika stödsystem nu åtgärdas, och därmed behöver jag inga fler inlägg i den här debatten.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för detta. Men jag måste säga att det är lite förvånande att ett borgerligt statsråd litar så mycket på en statlig myndighet, som är ganska fyrkantig och begränsad och som har ett begränsat antal verktyg i sin verktygslåda, när det finns fantastiska privata initiativ, där det finns möjlighet att låta tusen blommor blomma, som statsrådet sa i sitt första anförande, om vi ger dem rätt förutsättningar och rätt infrastruktur för det.

Jag ska erkänna att den socialdemokratiskt ledda regeringen gjorde mycket för den sociala ekonomin, men inte tillräckligt. Jag önskar att vi hade kommit ännu längre, så att det i dag hade funnits fler företag som hade kunnat vara hållbara över tid, även med en borgerlig regering, i stället för att behöva gå i konkurs och säga upp människor.

Fru talman! År 2018 lanserade vår regering en strategi för att främja socialt företagande och social innovation. Det var bra, men vi behöver nu gå vidare. Detta land behöver en handlingsplan för den sociala ekonomin, för ökad resiliens, för fler människor i arbete, för att ta till vara fler människors förmåga och för att bidra till ökad tillväxt i hela vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas därför, än en gång, att statsrådet är beredd att ompröva sin hållning. Jag förväntar mig inget ändrat eller annorlunda svar här i dag, men det är ändå ett par år kvar på regeringens mandatperiod. Därför ber jag statsrådet, med varma hälsningar från de sociala företagen och civilsamhället, att ta fram en skarp och kraftfull handlingsplan för den sociala ekonomin.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för detta svar.

Innovativa arbetssätt för att hjälpa den sociala ekonomin låter bra. Men jag undrar vad det egentligen betyder, eftersom civilsamhället och den sociala ekonomin fortfarande efterlyser en nationell handlingsplan för den sociala ekonomin. De ser inte att utvecklingen går framåt utan tvärtom bakåt. Därför menar de att regeringen behöver ta ett helhetsgrepp.

Fru talman! Ett annat område som EU-kommissionen pekar ut när det gäller den sociala ekonomin och dess betydelse, där den kan vara viktig, är landsbygdsutveckling genom till exempel energigemenskaper och andelsjordbruk. Det är inte någonting som främst ligger på statsrådets bord. Men det är frågor som är viktiga för vår resiliens och för vår krisberedskap. Det är också områden där viktiga arbetstillfällen kan skapas, inte minst på landsbygden.

Vi behöver fler arbetstillfällen, även på orter som ligger långt från universitetsstäder och stora industrier. I norra Västmanland, där jag bor, finns det väldigt många egenföretagare som gör ett otroligt bra jobb, försörjer sig själva och har mer jobb än de hinner med. Men de är inte beredda att ta steget att anställa en person, eftersom de då, förutom arbetsgivaransvaret och allt som det medför, måste se till att minst fördubbla sina intäkter för att ha råd att försörja två personer.

Men om Mats Persson och regeringen skulle ta fram den efterlängtade nationella handlingsplanen för den sociala ekonomin och se till att det finns en bra infrastruktur för olika typer av kooperativ, ekonomiska föreningar eller annat inom den sociala ekonomin, så att man skulle kunna gå tillsammans i arbetsgemenskaper och anställa personer tillsammans, då är jag säker på att företagen skulle blomstra, mer arbete skulle bli utfört, fler skulle få jobb och vi skulle bidra till en bättre tillväxt i Sverige. Det är en tillväxt som tyvärr just nu ligger i EU:s strykklass med denna regering.

Fru talman! Jag skulle önska att statsrådets ovilja mot att ta fram en handlingsplan för den sociala ekonomin berodde på att sektorn blomstrar. Men så är det inte. Vi får löpande rapporter om sociala företag som tvingas lägga ned verksamhet eller som tvingas ansöka om konkurs för att de inte får rätt förutsättningar för sin verksamhet. Då missar vi chanser till välbehövlig utveckling för vårt land. Dessutom blir sköra människor, som har haft sin inkomst, sitt arbete och sin gemenskap i ett socialt företag, utan arbete, inkomst och sammanhang. Det är sorgligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ber statsrådet att ompröva sin och regeringens hållning och på allvar ge de sociala företagen de förutsättningar som de behöver för att kunna bidra till fler arbetstillfällen, till fler anpassade jobb och till välbehövlig tillväxt för vårt land.

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för det väldigt tydliga svaret! Även i denna debatt kommer det att bli oerhört tydligt med de politiska skiljelinjerna mellan SD-regeringen och oss socialdemokrater. Vi vill helt enkelt ha olika sorters samhällen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tror att statsrådet och jag däremot är helt överens om att alla människors arbetsförmåga ska tas till vara oavsett hur den ser ut. Så brukar det i alla fall låta från regeringen.

Jag tror att vi också är helt överens om att alla människor mår bäst av att kunna försörja sig själva, att ingå i en arbetsgemenskap och att känna sig behövda. Men det som skiljer oss åt väldigt tydligt är hur vi ser på den sociala ekonomin. Att den är ett viktigt verktyg för att nå dessa mål tycker i alla fall vi socialdemokrater.

Fru talman! Social ekonomi utgörs av organisationer som har samhällsnytta och sociala mål som främsta drivkraft, alltså inte vinst. Det inkluderar till exempel kooperativ, ideella föreningar, stiftelser och sociala företag, som spelar en viktig roll för att stärka lokalsamhällen, skapa sysselsättning och ge människor som har svårt att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden ett fotfäste och en möjlighet att använda sin förmåga. Genom att fokusera på varje individs förmåga och behov kan arbetsintegrerande sociala företag bidra till att minska långtidsarbetslöshet och utanförskap.

Fru talman! Statsrådet sa två gånger i sitt svar att EU-kommissionen har givit stort utrymme för nationella förhållanden och särdrag, och det är sant. Och om det vore så att Sverige hade en sjunkande arbetslöshet, om vi hade få människor som stod långt ifrån arbetsmarknaden och om vi hade en låg ungdomsarbetslöshet skulle jag förstå att regeringen inte prioriterar att ta fram en nationell handlingsplan för den sociala ekonomin, men så ser ju inte läget ut. Vi har tvärtom en rekordhög arbetslöshet, bortsett från under coronapandemin, vi har en rekordhög ungdomsarbetslöshet och vi har många som bedöms stå långt ifrån arbetsmarknaden.

Fru talman! Statsrådet säger i sitt svar att regeringen inte avser att ta fram någon handlingsplan för den sociala ekonomin. Det är ynkligt. Det skulle kunna vara ett viktigt verktyg för att få igång tillväxten i vårt land, för att få fler människor i arbete och för att utveckla lokalsamhällen även på landsbygden.

Fru talman! Enligt Arbetsförmedlingens rapport för 2023 är nästan 85 procent av de långtidsarbetslösa personer som bedöms ha en svagare ställning på arbetsmarknaden än andra. De är alltså inte attraktiva för den ordinarie arbetsmarknaden utan behöver någon typ av insatser för att komma i jobb alternativt en breddad arbetsmarknad.

Eftersom Mats Persson inte vill satsa på den sociala ekonomin som verktyg och inte vill ge bättre förutsättningar för arbetsintegrerande sociala företag undrar jag: På vilket sätt tänker statsrådet se till att även dessa människors arbetsförmåga tas till vara?

Fru talman! Jag noterar att statsrådet inte heller den här gången kommer med något löfte till de berörda familjerna om att hon kommer att ta initiativ till att skippa kravet på läkarintyg för vab när det gäller äldre barn. Det gör mig besviken, och det gör säkert också många andra besvikna.

Fru talman! Det förvånar mig att statsrådet inte verkar lita på professionen. Här har vi psykiatrer, psykologer och rehabkoordinatorer som vittnar om att kravet på läkarintyg för vab när det gäller äldre barn ställer till stora problem för de sjuka barnen, deras föräldrar och föräldrarnas arbetsgivare. Det stjäl värdefull läkartid som hade kunnat gå till att behandla och utreda barn i stället för att skriva ut läkarintyg.

Jag är besviken över att statsrådet inte kan ge bättre besked, men jag gissar att det här inte är en tillräckligt högt prioriterad fråga för statsrådet. Om hon i sitt sista anförande kan komma med ett löfte framför jag väldigt gärna det till Försäkringsmedicinska Sällskapet och de föräldrar som har hört av sig till mig.

Fru talman! Det var tur att statsrådet hade den slutklämmen, för jag hörde inte ett ord om att slopa läkarintygskravet för vab när det gäller äldre barn. Jag hörde inget löfte till de berörda familjerna. Jag hoppas att det kommer i statsrådets nästa inlägg.

Låt mig citera en mamma till en pojke. Hon vittnar om hur kravet på läkarintyg kan slå och skriver så här i ett mejl till mig:

"Vår äldste son, med högfungerande autism, erbjöds samtal med psykolog för att förstå sin funktionsnedsättning. Jättebra. Psykologen fanns i Borås. Kollektivtrafik från vår bostadsort till Borås är i stort sett omöjligt. Jag vabbar därför för att kunna köra honom. Ber psykologen om ett intyg. Psykologen vägrar skriva intyg för hon ansåg att sonen minsann skulle åkt kollektivtrafik. Trots att jag förklarade för henne varför han inte kunde åka kollektivt utan jag var tvungen att köra honom vägrade hon. Jag förlorade en dags lön och kände mig så jäkla dissad som förälder och människa. En dags lön är kanske småpengar för vissa men för mig som arbetade inom LSS kändes förlusten helt klart i plånboken."

Till saken hör, fru talman, att psykologen, om det nu inte var en psykiatriker, inte har rätt att skriva läkarintyg, så det hade inte hjälpt ens om hen hade skrivit ett intyg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ska givetvis ha system för att beivra fusk och missbruk. Men de svårt prövade föräldrarna till barn med psykisk ohälsa eller funktionshinder behöver inte fler hinder för att kunna hjälpa sina barn till ett bättre liv. Om ett barn eller en ungdom har ångest- eller depressionsproblematik och behöver stöd av föräldern någon enstaka dag, så som det kan vara, måste man först till en läkare för att få ett intyg innan föräldern kan vabba. Och statsrådet vet ju hur lång tid det kan ta innan man får en läkartid.

En psykiatriker skriver:

"Många behandlingar av barn och ungdomar sker med psykologisk behandling, till vilket föräldrarna själva behöver ordna med ledighet om de måste följa med barnet. Inom vården har vi upptäckt att många föräldrar har svårt att lösa detta och deras arbetsgivare klagar över att de inte sköter sitt arbete. Andra arbetsgivare protesterar för att de känner sig tvingade att ge dessa föräldrar betald ledighet som andra inte har rätt till."

Föräldrar behöver kunna vabba, även efter att barnet fyllt 16 år och utan krav på läkarintyg, för att följa med sitt barn till en behandlare för psykologisk behandling.

Så, än en gång: Tänker statsrådet ta initiativ för att läkarintyg inte ska behövas för vab när det gäller äldre barn?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Debatten har sin upprinnelse i ett möte på Karolinska institutet som jag och statsrådets partikollega Caroline Högström var inbjudna till av Försäkringsmedicinska Sällskapet. Det var ett väldigt intressant och bra möte och en jättebra dialog. Vi fick då ett medskick om detta från flera närvarande professioner.

Psykiatriker, psykologer och rehabkoordinatorer vittnade om de stora problem som uppstår för föräldrar till äldre barn med till exempel svår psykisk ohälsa eller funktionsnedsättningar såsom NPF-diagnoser. De måste ha ett läkarintyg för att kunna vabba när de ska följa med barnen på besök hos exempelvis psykolog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet säger i sitt svar att det måste finnas en lyhördhet för att familjer har olika behov. Det låter ju fint och bra, men tänker statsrådet göra något åt det? VAB-utredningen har samlat damm på hennes skrivbord hela mandatperioden. Såvitt jag vet finns inga av VAB-utredningens förslag till förändringar i SD-regeringens budgetproposition.

Problemen med att det krävs läkarintyg för att vabba med äldre barn är framför allt två.

Äldre barn med psykisk ohälsa eller funktionshinder tvingas vänta på att få träffa en psykolog eller kurator om de mår så dåligt att de inte klarar av att ta sig dit på egen hand utan behöver ha sin förälder med - därför att de tvingas vänta på en tid hos en läkare som kan skriva ett läkarintyg. Dessa barn mår alltså dåligt i onödan, utan att få hjälp.

Dessutom riskerar deras tillstånd att förvärras. Det rör sig till exempel, som statsrådet nämnde, om suicidala barn. I värsta fall kan de hinna göra allvar av sina tankar innan de hinner komma till psykolog - det vore fruktansvärt.

Kravet på läkarintyg slukar också en massa dyrbar läkartid i onödan. Både statsrådet och jag vet att det i dag råder brist på läkare och psykiatriker inom svensk sjukvård. Att en ledig tid i läkarens tidbok då ska upptas bara för utfärdande av ett läkarintyg för ett barn som mår dåligt så att föräldern kan vabba är, menar jag, väldigt ineffektivt och slöseri med samhällets resurser i form av dyrbar och viktig läkartid.

Fru talman! VAB-utredningen föreslår att föräldrar till barn mellan 12 och 18 år ska ha rätt till tillfällig föräldrapenning om barnet har ett särskilt tillsyns- eller vårdbehov. Att skippa kravet på läkarintyg skulle hjälpa de berörda familjerna och spara dyrbara resurser i vården.

Jag inser att detta är en fråga som inte ligger allra högst upp på statsrådets dagordning. Det handlar inte om jättemånga barn. Men för de familjer det berör kan detta vara en fråga på liv och död. Jag vädjar därför till Anna Tenje att ta tag i förslagen från VAB-utredningen och se över kravet på läkarintyg. Kan statsrådet lova föräldrarna till barn med funktionshinder eller psykisk ohälsa att lägga fram en proposition med utredningens förslag?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Birinxhiku som återigen har initierat denna otroligt viktiga debatt.

Jag vill börja med att återge vad Salas kommunalråd Amanda Lindblad sa när hon försökte förklara för P1:s lyssnare varför Salaborna inte får elstöd som andra kommuner. Hon sa: Det är märkligt att jag måste förklara för regeringen att jag är kommunstyrelsens ordförande - jag leder inte ett jordbruk. Det är inte rimligt att cementera en praxis där kommuner kan bli något annat än just kommuner i regeringens ögon. Och vad betyder det här i förlängningen? Kan fler kommuner riskera att betecknas som något annat än kommuner i andra fall?

Herr talman! För Salas del handlar det om 5,2 miljoner kronor i uteblivet elstöd. Det motsvarar kostnaden för ungefär åtta lärare eller nio undersköterskor, som Salaborna nu inte kan få hjälp av - allt på grund av att energiminister Ebba Busch har godkänt en lösning som innebär att vissa kommuner och regioner inte kan få helt elstöd eftersom de klassas som jordbruk.

Kommunerna har redan ett väldigt jobbigt läge eftersom regeringen har underlåtit att inflationssäkra statsbidragen i sin budget. De går miste om ungefär 6 miljarder kronor, varav åtskilliga miljoner för Sala kommun. Som lök på laxen uteblir ett elstöd på 5,2 miljoner kronor.

Herr talman! Stödet är helt uppenbart felaktigt utformat. Regeringen behöver se till att det som utlovats också betalas ut. Hittills har vi inte sett några tendenser till att regeringen vill hitta kompensationsmöjligheter för de drabbade kommunerna. Min fråga är därför: Menar Ebba Busch att Sala kommun och de andra drabbade kommunerna, som nu tydligen är jordbruk och inte kommuner, ska ansöka om medel från EU:s jordbruksstöd i stället?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar statsrådet för ett ovanligt fylligt och utförligt svar. Det gläder mig. Jag hade tänkt att jag i den här rundan skulle fråga statsrådet om det inte finns andra saker som regeringen kan göra. Men det har ju statsrådet faktiskt redan sagt att det finns, så den frågan kan jag inte ställa.

Jag skulle också kunna säga att det när till exempel klimatförändringar är en drivande orsak till att de här invasiva arterna utbreder sig mer är lite märkligt att regeringen ändå driver en politik som ökar utsläppen i stället för att minska dem, men det känns som en lite annan debatt.

Jag nöjer mig med att tacka för den här debatten. Det känns bra att statsrådet är väl medveten om de problem som finns för västmanlänningar och andra som bor längs Mälaren och Arbogaån, om att det behövs mer resurser för att vi ska kunna bekämpa sjögullet och om att det brådskar. Med det tackar jag för debatten och avstår från kommande inlägg.

Fru talman! Jag tackar miljöministern för svaret.

Föga trodde jag när jag engagerade mig politiskt att jag skulle stå i Sveriges riksdag och debattera sjögull. Man lär sig mycket när man är politiker. Det är väldigt intressant.

De boende längs västra Mälaren och längs Arbogaån är väldigt bekymrade över utbredningen av den invasiva arten sjögull. Den kan se trevlig ut - en del tycker att den ser ut ungefär som gula näckrosor - men skenet bedrar eftersom den, precis som statsrådet sa, tar över växtlivet i vattnet och dödar de arter som naturligt finns i insjöar och vattendrag.

Kungsör och de andra kommuner som finns längs Arbogaån har provat olika bekämpningsmetoder på sjögull. Försöken har gjorts med finansiellt stöd från både Havs- och vattenmyndigheten och Mälarens vattenvårdsförbund och genom så kallade LONA-bidrag. Precis som statsrådet säger är det mest effektiva sättet att täcka stora ytor av vatten med duk uppspänd på flytande ramar. Det är förstås väldigt tidskrävande och kostsamt. Det är kanske inte så snyggt, men det är det mest effektiva och det vi därför behöver göra.

Fru talman! För att klara av bekämpningen av sjögull bara i Mälaren och Arbogaån bedöms att det behövs uppskattningsvis 30 miljoner kronor, och de pengarna finns inte i dag i de här budgetarna. Förra året, 2023, drabbades sjögullsbeståndet av någon form av sjukdom, vilket ledde till att stora delen av bestånden försvagades eller helt dog bort. Resultatet av årets inventering visar att sjögull fortfarande finns kvar i Mälaren men att utbredningen har minskat med ungefär 30 procent. Det är alltså nu guldläge att göra insatser för att på riktigt utrota sjögullet. Sjukdomen har tagit kål på 30 procent. Nu krävs alltså pengar för att ta hand om de andra 70 procenten.

Det finns EU-medel att söka, precis som statsrådet sa. Sjögull finns också med på EU:s lista över arter som man kan söka bekämpningsmedel för. Men det finns inte med i den svenska förteckningen över invasiva arter. Precis som statsrådet säger ska den här förteckningen uppdateras. Jag menar att detta brådskar. Jag har haft kontakt med Mälarens vattenvårdsförbund, som menar att sjögull måste komma med i förteckningen under våren 2025 för att man ska hinna ansöka om EU-medel och kunna bekämpa den här invasiva arten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det vore mig främmande att uppmana ministern att lägga sig i myndigheternas arbete. Jag vill ändå skicka med statsrådet att det är väldigt viktigt att sjögullet hamnar i den här förteckningen senast i vår, så att de berörda myndigheterna kan ansöka om medel, lägga ut fler ramar och en gång för alla få bort den invasiva arten sjögull.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Vi har stora problem i samhället med kompetensbrist. Vi har stor arbetslöshet och ohälsa. Det finns lösningar på det om vi politiker orkar och vill plöja ny mark. Det kan vi göra genom att möjliggöra sömlös samverkan mellan olika aktörer som bevisligen leder till mer effektiv verksamhet och goda resultat.

De individer som får del av samordningsförbundens verksamhet vittnar om att det finns människor där som kommer att hålla dem i handen på riktigt och hela vägen tills de nått en plattform där de kan stå själva, med självkänsla, och klara egen försörjning och ett arbete. Jag tror att både statsrådet och jag vill möjliggöra det.

I stället för en fråga här i mitt sista anförande vill jag göra två medskick. Först och främst uppmanar jag statsrådet att snarast boka ett möte med Nationella nätverket för samordningsförbund, NNS, för att höra om de samordningsförbund som har backat och inte längre vågar ansöka om ESF-medel och bedriva sådana projekt. Det är bättre att de själva vittnar om det än att det går via mig. Det handlar dock om en ökande skara.

Det andra medskicket är att jag ber statsrådet att tydliggöra i regleringsbreven till Försäkringskassan och att hon ber övriga regeringen att göra samma sak till Arbetsförmedlingen så att de möjliggör sömlös samverkan för fler individer att kunna komma i egen försörjning genom arbetsförmåga. Det ber jag statsrådet om.

Jag tackar för i kväll och önskar statsrådet en fortsatt trevlig födelsedag.

(Applåder)

Fru talman! Det är skönt att höra att statsrådet inte har ändrat uppfattning. Jag hoppas att det kommer att synas i styrningen av Försäkringskassan framöver. Den styrsignalen har nämligen verkligen inte gått fram till myndigheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet - jag tror att statsrådet vet det precis lika bra som jag - att stuprörstänk och onödig byråkrati inte hjälper människor med komplex problematik till ökad arbetsförmåga och egen försörjning, vilket vi båda strävar efter. Det gör däremot kloka, erfarna proffs som kan utgå från individens behov, poola resurser och kunskap mellan olika organisationer och hjälpas åt att hålla individen under armarna tills hen är så pass stark och rak i ryggen att hen kan finna sin egen väg framåt och försörja sig själv. Det vet vi. Det är dokumenterat. Det fungerar.

Ingen blir hjälpt av att pengar fryser inne på ESF:s konto. Och ingen blir hjälpt av att samordningsförbunden tvingas lägga ned framgångsrik verksamhet för att Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen hittat på en ny, mer begränsande tolkning av regelverken.

Fru talman! Jag har förut här i kammaren berättat om forskarsamtal om just samverkan och hur det fungerar som hölls här i riksdagen för ett halvår sedan. De visar att samverkan mellan myndigheter för människor som är arbetslösa och/eller sjukskrivna kommer in alldeles för sent. Många individer har redan gett upp när de får möjlighet till samverkande insatser. Det kostar för individen, och det kostar för samhället.

Forskarsamtalen visade också att de ingående parterna ofta upphör med eller prioriterar ned samverkan när resurserna tryter. Det är tragiskt, men det är förståeligt. Kanske är det därför Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen nu gör en snävare tolkning av lagstiftning och regelverk, trots att statsrådet står här och säger att hon inte ändrat uppfattning. De får ju mindre pengar.

I väntan på översynen av Finsamlagstiftningen undrar jag hur regeringens styrning av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ser ut när det gäller samverkan och samordning mellan myndigheter och framför allt Finsam. I väntan på översynen av lagstiftningen måste ju människor kunna få hjälp. Vi vill inte att proffsig personal i samordningsförbunden sägs upp på grund av att man inte vågar söka ESF-medel, eftersom Försäkringskassan säger tvärnej till det, och på grund av att man inte vågar fortsätta med innovativa verksamheter, eftersom Försäkringskassan säger nej till det. De som betalar priset är de arbetslösa och sjuka.

Hur ser regeringens styrning av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ut när det gäller samverkan med andra myndigheter och särskilt samordningsförbunden?

Fru talman! Statsrådet och jag har debatterat Finsam här i kammaren flera gånger de senaste åren. Vi brukar vara överens om att det är en viktig konstruktion för att möjliggöra samverkan mellan olika aktörer så att människor med komplex problematik ska få det stöd och den hjälp de behöver för att återfå arbetsförmåga och så småningom kunna försörja sig själva.

Men nu undrar jag om statsrådet har ändrat uppfattning eller om det är andra i regeringen som styr Finsampolitiken. Hur ska vi annars tolka det faktum att de statliga myndigheterna Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, som är två av de fyra ingående parterna i Finsam, har blivit alltmer strikta i sina tolkningar av lagar och regler så att allt fler samordningsförbund känner sig tvingade att lägga ned framgångsrik verksamhet?

Fru talman! Låt mig ta några exempel. Redan 2005 rekommenderade Nationella rådet, som består av bland annat Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan nationellt, att samordningsförbunden skulle växla upp sina resurser genom att söka ESF-medel, eftersom mål och syfte är detsamma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett antal förbund har sökt och beviljats drygt 1 miljard kronor. 35 000 människor har tack vare de pengarna fått stöd och hjälp. Långt många fler än annars har kommit i arbete, och personal på de ingående myndigheterna har fått chans att gå utbildning. Vackert så!

Våren 2022 uppdaterades kunskapsstödet till samordningsförbunden med att det inte är tillåtet att söka externa medel. Nationella Nätverket för Samordningsförbund vädjade till ministern att frågan skulle utredas och förtydligas, men inget hände.

Våren 2023 blev de dock glada igen. Då stod ministern nämligen på scen vid NNS årsmöte och sa att alla ska söka mer möjligheter än hinder, vilket är jättebra, och att det självklart måste gå att kombinera ESF-medel med Finsam. Det är jättebra. Statsrådet har sagt det här i kammaren också.

Nu säger Försäkringskassan ändå blankt nej till att samordningsförbunden får söka ESF-medel för sina verksamheter. De som drabbas är de individer som statsrådet säger sig måna om i sitt svar här, fru talman.

Det framgår att ESF är djupt bekymrade över att det ena samordningsförbundet efter det andra nu backar undan och inte söker pengar. De lägger ned sina framgångsrika verksamheter. Det är bedrövligt. Här finns medel, här finns metoder och här finns organisationer som är skickliga på att få till projekt för de allra mest utsatta. Men nu ska de plötsligt låta bli.

Fru talman! Jag undrar därför om statsrådet har ändrat sig om innovativa metoder för samordningsförbund och om extern finansiering för Finsam. Är det bakgrunden till översynen av Finsamlagstiftningen, att den ska bli ännu snävare?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Statsrådet pratar om skamlös populism. Samtidigt läser hon arbetsgruppens texter som fan läser Bibeln. Karensavdraget som SMP-regeringen lyckades få stöd för att få till under pandemin är bättre, eller mindre dåligt, än den karensdag som var förut. Det var ett steg i rätt riktning, och det var därför vi genomförde det. Men det betyder ju inte att det är bra.

Det är därför jag tjatar om den här frågan. Jag tror att detta är femte debatten på två år som Anna Tenje och jag har om karensavdraget och hur orättvist det är.

Vi har med det orättvisa karensavdraget i vår budgetmotion och vår kommittémotion för att vi vill ta bort det. Det är sant att vi inte har avsatt pengar till det. För att kunna göra en sådan genomgripande förändring måste det nämligen utredas hur det ska gå till. En sådan utredning tillsatte vi när vi var i regeringsställning, men den har Anna Tenje lagt ned. Det finns alltså ingen rejäl utredning om hur det skulle gå till att ta bort karensavdraget.

När vi är i regeringsställning igen kommer vi att utreda detta, och vi kommer att ta bort det. Det är beskedet från Socialdemokraterna. Men alla de LO-arbetare som fortsätter gå till jobbet när de är sjuka och dessutom riskerar att smitta ned kollegor, de brukare de är till för eller passagerarna på bussen för att de inte har råd att stanna hemma får inga besked från Moderaterna och regeringen. Statsrådet verkar fullt nöjd med det orättvisa karensavdrag vi har i dag.

Så än en gång: Vad tänker regeringen göra åt orättvisan i karensavdraget?

(Applåder)