Carina Ödebrink

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nummer 1.

Samhällsuppdrag är ett huvudskäl till att staten äger bolag. Nu har förvisso varken Svevia eller Infranord några inskrivna samhällsuppdrag, men i grunden är det verksamheter som ska gagna och stödja viktiga samhällsfunktioner när det gäller underhåll och investeringar i infrastruktur.

Det fanns goda intentioner när det gällde att föra samman vägverk och banverk. Det handlar om olika kunskaper och kompetenser men också om att vara del i en större samhällsviktig helhet. Så här 15 år efter sammanslagningen och med de tillkommande förändringarna genom bildandet av Svevia och Infranord är det lätt att ställa sig frågan om förändringarna har mött det syfte och de ambitioner som fanns eller om vi kanske delvis har slängt ut barnet med badvattnet.

Riksrevisionens rapport är ett bra underlag, men vi tycker att det vore angeläget med en granskning av hur bolagiseringen av Svevia och Infranord har påverkat själva verksamheten och hur hållbarheten i underhållet har utvecklats.

De resultat som framkommer i granskningsrapporten är nedslående läsning när det gäller utfallet av bolagiseringen och marknadiseringen av samhällsviktiga verksamheter:

Prisutvecklingen har varit mycket kraftig jämfört med den generella prisutvecklingen.

Andelen innovationsupphandlingar har minskat.

Konkurrensen har blivit bättre bara på en av fyra delmarknader, och förutsättningen för konkurrens på lika villkor har inte förbättrats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om bildandet av Svevia och Infranord

Både Svevia och Infranord har haft svårt att nå sina ekonomiska mål under stora delar av sin verksamhetstid.

Mot bakgrund av detta anser vi att det krävs ett rejält omtag när det gäller både innehåll och organisation. Vägar och järnvägar är grundläggande samhällsfunktioner som ska hålla hög och förutsägbar kvalitet. Staten – vi tillsammans – behöver i större utsträckning återta kontrollen och rådigheten över underhållet på väg och järnväg.

Låt mig vara tydlig: Även med ett större statligt ansvar för och rådighet över underhåll i egen regi ser vi att samverkan med privata entreprenörer är helt avgörande för att främja innovation och utveckling.

Fru talman! Marknadiseringen och byråkratiseringen behöver brytas tillbaka. Vi vill därför se en utredning som ser över om bolagiseringen och marknadiseringen har lett till det som var målet och syftet och belyser om det ska ske en återgång till en mer renodlad verksamhet med ett banverk respektive ett vägverk.

Fru talman! Låt mig understryka att Socialdemokraterna inte är fundamentalister. Vi tycker att det är viktigt samhället har större kontroll och större rådighet över dessa verksamheter än det har i dag. Vi tror inte att marknaden alltid är bäst på att lösa samhällsproblem och utmaningar. Det betyder inte att vi inte tycker att marknaden och näringen är viktiga, för det är de givetvis. Jag tror att vi behöver jobba ännu mer intensivt med näringen för att främja innovationsupphandling och utveckling.

Det stämmer att riksdagen var överens om att Trafikverket skulle bildas även om Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern hade en del synpunkter i ett särskilt yttrande. I detta yttrande tog vi upp frågan om maktbalansen och skrev bland annat att ett stort och mäktigt trafikverk sannolikt kommer att förskjuta maktbalansen mellan den politiska nivån och den nya myndigheten. Nu har det gått 15 år sedan Trafikverket bildades, och man har fördubblat sin personalstyrka utan att vi fullt ut får den leverans vi skulle vilja ha.

Hur ser ledamoten på våra farhågor om maktbalansen mellan politiken och myndigheten?

Fru talman! I debatten vill vi ibland göra skillnaderna svarta och vita. Men riktigt så enkelt är det inte. Dessa verksamheter har ett viktigt samhällsuppdrag, även om det inte står inskrivet i uppdraget.

Intentionerna och ambitionerna med att lägga samman till ett trafikverk och bolagisera har inte uppfyllts fullt ut på det sätt som tanken var. Enligt min uppfattning räcker det inte att Trafikverket förbättrar sin beställarkompetens. Man måste också ha kompetens i den verksamhet man ansvarar för, en driftkompetens. Konkurrensen är inte så stor som vi skulle vilja att den var.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om bildandet av Svevia och Infranord

Utifrån rapporten frågar jag ledamoten Stockhaus: Vad anser ledamoten och regeringsunderlaget att man ska göra för att dessa bolag ska uppnå fler ekonomiska mål än de gör i dag?

Fru talman! När vi satt i regeringen gav vi faktiskt ett uppdrag till Trafikverket 2021 att titta på och komma till rätta med kostnadsökningarna. Det arbetet pågår, och jag utgår ifrån att nuvarande regering tar det på stort allvar.

Jag tycker också att vi i trafikutskottet borde få en uppdatering kring detta. Men jag tycker att det är anmärkningsvärt och vill belysa detta. Jag vet att det handlar om ett givande och ett tagande, men Sverigedemokraterna har varit extremt tydliga – Patrik Jönsson är väl den som främst har dragit en lans för detta. Nu viker man ned sig totalt. Det är viktigt att säga i den här kammaren, fru talman.

Vi har förslag på vad vi ser behöver göras. Jag återkommer till det. Jag tycker att vi behöver lära av de erfarenheter som vi har fått när det gäller förändringarna för Trafikverket och bolagen Svevia och Infranord.

Fru talman! Det kanske var så att Patrik Jönsson i sitt brandtal menade att Trafikverket bör förstöras, som senator Cato sa om Karthago. Det kanske blir så som Patrik Jönsson vill. Men det verkar inte som om man jobbar i den riktningen just nu i alla fall.

Fru talman! Jag lyssnade noga på Patrik Jönsson i den förra debatten. Jag lyssnade noga även nu. Patrik Jönsson höll värsta brandtalet för en annan tingens ordning. Men det är inte det vi ser, vare sig i det här betänkandet eller när vi i december diskuterade och debatterade betänkandet om infrastrukturfrågor. Precis som nu sa vi i december att utskottet kan konstatera att myndighetsstrukturen har utretts noggrant.

Patrik Jönsson ger en väldigt tydlig och målande bild av hur det ser ut i dag i den här delen av verksamheten när det gäller Svevia och Infranord men också Trafikverket. Men det är inte det som Sverigedemokraterna lägger fram som förslag.

I december gjorde Sverigedemokraterna ett särskilt yttrande där man pekade på att det behöver göras en granskning efter 14 års sammanslagning. Antalet anställda har ökat. En utredning bör tillsättas för att belysa hur Sverige ska återgå till den tidigare ordningen. Men hur tycker Patrik Jönsson och Sverigedemokraterna att man ska återgå till en annan tingens ordning? Det är ju det Patrik Jönsson föreslår mot bakgrund av Riksrevisionens rapport och även vad Sverigedemokraterna har uttalat tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för den här debatten och mina partikamrater för en bra och viktig debatt. Det här är inte den första, och jag tror inte att det kommer att vara den sista debatten i frågan. Det är nämligen en viktig fråga.

Jag tycker att statsrådet blir svaret skyldig. I vissa fall slirar han på formuleringarna, men han är också tydlig med vad det är de prioriterar. Vi har den högsta arbetslösheten på decennier, och vi har en regering som säger att den prioriterar arbetslinjen. Men regeringen presenterar inga förslag för hur den ska minska arbetslösheten och rusta människor. Det är viktigt att man gör sin plikt, men man ska också kräva sin rätt och få hjälp och stöd för att faktiskt kunna ta det där jobbet eller lära sig språket så att man kommer in i samhället.

Statsrådet säger att servicekontoren kommer att finnas kvar i hela landet och att det kan bli att man får åka lite längre. Och det är det som är problemet för många av dem som behöver den här servicen.

Jag ber om ursäkt för att jag sa fel siffra, men det gör kanske hela saken än värre. Det är ju inte dessa människor som kanske till största delen får ta del av alla de här skattesänkningarna. De har redan i dag små eller inga marginaler, och detta drabbar dem extra hårt.

Herr talman! Debatten lär fortsätta. Jag tackar för mig.

(Applåder)

Fru talman! I svaret på våra interpellationer sades följande: ”Varje skattekrona ska användas klokt och statligt finansierad verksamhet ska ständigt vara föremål för omprövning och prioritering. I takt med att antalet servicekontor ökat har inte antalet besökare ökat i samma utsträckning. Mot denna bakgrund behöver verksamheten anpassas och effektiviseras.”

Självklart ska vi använda våra gemensamma skattepengar så effektivt som möjligt. Men det är också högst relevant att vi samtidigt ställer oss frågan varför vi gör vissa prioriteringar och vad vi vill uppnå med de reformer vi beslutar om. Vad är syftet?

Samhällsservice som bidrar till att stärka och ge service till invånarna i hela Sverige kan inte enbart ses ur ett strikt lönsamhetsperspektiv. Den bidrar till att rusta människor och bygga Sverige starkt och konkurrenskraftigt. Statsrådet och SD-regeringen hade kunnat göra ett annat val. Man hade kunnat säga: Vi ska utveckla de statliga servicekontoren, inte avveckla dem. Men det gör man inte – man gör tvärtom.

Jag tycker att regeringen abdikerar från sitt ansvar. Man saknar politiska ambitioner och vältrar över ansvaret på myndigheter och de ekonomiska konsekvenserna på kommunerna. I den interpellationsdebatt som var i oktober om de statliga servicekontoren sa statsrådet så här om myndigheterna: ”De har en väldigt stor bestämmanderätt när det gäller den egna verksamheten. Detta med verksamheten och var man till exempel placerar olika kontor är delegerat.”

Det här ser jag som ett allvarligt problem, och jag vill gärna höra vad statsrådet har att säga. Är inte det uttalandet ett problem? Borde inte regeringen peka med hela handen och säga att i Tranås, eller för delen på alla andra orter där kontor ska läggas ned, behövs ett servicekontor för att bygga samhället och Sverige starkt? Det är ett ansvar för regeringen.

I budgeten som regeringen lade fram för innevarande år, och som har gått igenom, sänker man skatterna med 13,5 miljarder kronor. Statsrådet sa i sitt svar att varje skattekrona ska användas klokt. Är det ett på riktigt klokt sätt av SD-regeringen att prioritera 13 miljarder i skattesänkningar i stället för att faktiskt prioritera det som bygger Sverige starkt, som håller Sverige ihop och som också rustar människor för att ta jobb, växa och komma in i samhället?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min interpellation, även om jag kanske inte är särskilt nöjd med det.

Man ska kunna lita på Sverige, och då behöver hela Sverige fungera och beslut fattas med hänsyn till olika bygders behov och förutsättningar. Vi är den främsta förkämpen för landsbygden och våra små och medelstora städer – för hjärtlandet. Vi är partiet för att hela Sverige ska fungera.

De här orden är inte mina, fru talman, men jag skulle nästan kunna uttala dem själv. Det var Ebba Busch, statsrådets partiledare, som sa detta för snart tre år sedan.

De statliga servicekontoren fyller en viktig funktion för statlig service och närvaro för medborgare och företag i hela landet. Sverige är stort, och det är viktigt med en likvärdig samhällsservice oavsett om man bor i Tranås, Östhammar, Trelleborg eller Stockholm. Det handlar om vårt gemensamma samhälles ansvar och människors tillit till viktiga myndigheter och samhällstjänster.

I Tranås, en av de kommuner som nu drabbas, gjordes 2024 fram till och med oktober cirka 5 500 besök. Medborgarna som använder servicekontoren är mycket nöjda. I en undersökning från 2023 svarade över 90 procent att de var mycket nöjda med servicen.

SD-regeringens beslut att lägga ned servicekontor har debatterats vid flera tillfällen i kammaren. Reaktionerna ute i landet har också varit starka.

De statliga servicekontoren är en viktig nyckel för att stödja och vägleda människor in på arbetsmarknaden, in i det svenska samhället. De är också viktiga för att minska det digitala utanförskapet, som mina kollegor tidigare har pekat på. De är viktiga för personer med funktionsvariationer, för äldre och för dem med språksvårigheter.

Vi är dessutom fortfarande i en lågkonjunktur med en historiskt hög arbetslöshet på över 10 procent. I Tranås är arbetslösheten 7,5 procent. Då är insatser från staten särskilt viktiga för dem som förlorar jobbet och inget annat vill än att hitta ett nytt.

I ett enda klubbslag har de senaste fem årens utbyggnad raderats. En fjärdedel av kontoren läggs ned.

Politik är att vilja och att välja. Beroende på vad man väljer blir det tydligt vad och vilka man prioriterar. Det är helt uppenbart, fru talman, att statsrådet och SD-regeringen prioriterar dem som redan har det rätt bra genom att fortsätta strössla ut skattesänkningar och diverse avdrag, eller snarare bidrag. Men för dem som i dag har det svårare gör man det ännu svårare.

Jag vill därför fråga statsrådet: Hur rimmar statsrådets och SD-regeringens beslut att dra ned på de statliga servicekontoren och minska den statliga närvaron och servicen på landsbygd och i glesbygd med Kristdemokraternas tal om det svenska hjärtlandet och vikten av att se Sverige bortom storstäderna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till infrastrukturministern.

Planeringen av Norrbotniabanan mellan Umeå och Skellefteå är färdig, men beslutet om byggstart dröjer. När tidningen Norran frågade Sverigedemokraternas riksdagsledamöter från Västerbotten om deras inställning till Norrbotniabanan blev de svaret skyldiga. Däremot svarade Sverigedemokraternas gruppledare i trafikutskottet att den viktigaste prioriteringen är sträckan mellan Göteborg och Alingsås.

Jag vill därför fråga statsrådet Andreas Carlson, som ju är minister tack vare Sverigedemokraternas stöd, om han delar uppfattningen att sträckan Göteborg-Alingsås är viktigare än byggstarten för Norrbotniabanan.

Fru talman! Vi i Sverige är ju inte förskonade från att finnas med i det sammanhang vi i dag lever i när det gäller ökad polarisering, ökad nationalism och ett ökat antal auktoritära ledare som trampar på demokratin eller snarare använder demokratin för att förgöra den. Också vi i Sverige har ju sådana delar hos oss. Ibland behöver vi titta oss själva i spegeln.

Statsrådets uppgifter, ansvar och förpliktelser är ju inte enbart begränsade till att fullfölja uppdraget från den regering som hon sitter i eller till de krav som Sverigedemokraterna ställer på regeringen. Det är ett ansvar och en förpliktelse för alla oss i riksdagen att stå upp för de värden, beslut och åtaganden vi har förbundit oss till. Det handlar om mänskliga rättigheter och om att skapa en bättre tillvaro för de människor som gett oss förtroendet att vara här i denna kammare. Vårt uppdrag är ju inte begränsat till vad som händer i Sverige, utan vi är en del av en större värld.

Med dessa ord, fru talman, vill jag tacka för en väldigt bra debatt. Jag vill avsluta med att citera Astrid Lindgren: Vissa saker måste man göra, för annars är man bara en liten lort. Jag tycker att denna fråga är alltför viktig för att glömmas bort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ofta har vi hårda debatter i kammaren och i riksdagen. Vi kan tycka olika, och så ska det vara. Det kan säkert finnas skillnader i förhållningssätt även när det gäller denna fråga, men det handlar inte alltid om de hårda konflikterna. Här ser jag i stället ett stort värde i att lyfta fram en väldigt viktig fråga som vi i stora delar har samsyn i.

En sak som är viktig att komma ihåg är att bortförandet av de ukrainska barnen inte startade i samband med Rysslands fullskaliga invasion, utan det startade redan 2014. Då kallades det hoppets tåg från rysk sida. Man transporterade ryska medborgare till Krim för att illegalt adoptera ukrainska barn.

President Zelenskyj har inrättat en särskild kommissionär, Darja Herasymtjuk. Hon och hennes medarbetare arbetar för ukrainska barns rättigheter och rehabilitering. De dokumenterar de barn som har lyckats återvända till Ukraina och deras historier för att kunna anpassa rehabilitering och insatser individuellt till varje barn.

De metoder för att behandla dessa barn som Darja Herasymtjuk och hennes medarbetare har dokumenterat är många och ohyggliga. Barn har fått se sina föräldrar dödas. Barn har tagits direkt från sina föräldrar. Man separerar barn och föräldrar i särskilda filtreringsläger och säger till de ukrainska barnen att deras mamma inte längre behöver dem.

Listan på hur dessa barn blir behandlade kan göras lång. Precis som statsrådet sa används de för att tränas militärt och kunna bli en reserv i Rysslands fortsatta krig.

OSSE:s byrå för demokrati och mänskliga rättigheter har, som statsrådet sa, presenterat fyra rapporter under Moskvamekanismen med anledning av Rysslands fullskaliga anfall mot Ukraina. En av dessa rapporter behandlar särskilt de bortförda, eller kidnappade, barnen. I en av rapporterna hänvisar man till Istanbulöverenskommelsen, som säger att OSSE:s deltagande stater har förbundit sig att aktivt främja barns rättigheter och intressen, särskilt i konflikter och krig. Det framgår av rapporten att dessa barn har lämnats helt utan skydd.

Två andra saker är också viktiga att nämna. För det första: Det är Ryssland och Putin som är ytterst ansvariga för situationen när det gäller dessa barn, men man ska ha med sig att det finns andra länder, exempelvis Belarus, som underlättar hanteringen av barn och understöder Rysslands krig mot Ukraina. För det andra: När det gäller att få ett slut på de folkrättsliga brotten avseende de ukrainska barnen är det allra viktigaste att få stopp på kriget och att stödja Ukraina i fråga om barnskyddssystem och psykosociala insatser.

Jag skulle vilja fråga statsrådet vilka möjligheter hon ser att vidta åtgärder för att sätta press på Belarus. Ryssland är naturligtvis nummer ett, men det är också viktigt att ha ett hårt tryck på Belarus när det gäller den här frågan.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret i denna viktiga fråga, som jag tycker tar ett riktigt helhetsgrepp om vad det här handlar om.

Herr talman! Det finns nog inget mer effektivt sätt att beröva ett land dess framtid än att börja med barnen. Jag vill ge en liten bakgrund till min interpellation. Som rapportör för det särskilda stödteam som OSCE PA har för Ukraina har jag just de ukrainska barnen som ett särskilt ansvar.

När vi står här i dag är Rysslands fullskaliga anfall på Ukraina snart inne på sitt fjärde år. Demokratin trycks tillbaka, och med den mänskliga rättigheter och länders frihet och suveränitet att själva välja sin framtid. Allt fler människor på vår jord lever i länder som inte längre kvalificerar sig som demokratier.

I år är det 50 år sedan den europeiska säkerhetskonferensen bildades - det som numera är Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Helsingforsdeklarationen markerade den gemensamma viljan om en organisation för länder som definitivt inte tycker likadant men som ser behovet av en gemensam plattform att kunna mötas och föra dialog på. Det är en organisation för att minska spänningen i regionen, gynna ekonomiskt samarbete och åstadkomma humanitära förbättringar för sina befolkningar.

Det är mot bakgrund av detta, herr talman, i dag viktigare än någonsin att stå upp för det vi gemensamt har kommit överens om. Det handlar om värderingar, beslut och förpliktelser om demokrati och mänskliga rättigheter. Precis som när det gäller frågan om Georgien är också detta en fråga där det finns en bred politisk samsyn i Sveriges riksdag. Det gäller att stå upp för Ukraina och att med alla medel stödja ukrainarna i deras kamp, som också är vår kamp.

Sedan Rysslands fullskaliga anfall på Ukraina inleddes har tusentals barn kidnappats eller förts bort av Ryssland till ockuperade områden i Ukraina eller till Ryssland, ofta under falska förespeglingar. Det rör sig enligt ukrainska myndigheter om cirka 20 000 barn. Antalet är dock väldigt osäkert, och det kan röra sig om betydligt fler.

Många av dem är barn som har varit på institution. Knappt 400 av dessa barn har kunnat återvända till Ukraina. Enligt Human Rights Watch utsätts dessa ukrainska barn och deras föräldrar för dubbla övergrepp. Barnen separeras från sina föräldrar och från sitt land, och de berövas också sin identitet och sina mänskliga rättigheter genom desinformation och propaganda. Till detta ska läggas att ryska myndigheter har förenklat och underlättat möjligheterna att adoptera dessa barn.

Jag skulle därför mot bakgrund av det svar som statsrådet har givit vilja fråga vilka ytterligare åtgärder statsrådet ser som kan komma i fråga när det gäller att stödja Ukraina både här och nu och för att landet ska kunna ta de viktiga steg som behövs den dag kriget är slut.

Herr talman! Jag ska börja med att tacka för en väldigt bra och viktig debatt, och det riktar jag både till mina kollegor och till ministern.

Sverige har i många år varit en av de enskilt största bilaterala givarna till de lokala hbtqi-rörelserna i Georgien. Vi har som land varit avgörande för att säkra mänskliga rättigheter i Georgien. Det är viktigt och bra med en politisk samsyn, både när det gäller att fördöma och att pausa samarbetet med georgiska myndigheter och när det gäller att stödja civilsamhället.

Men om den ryska agentlagen implementeras kommer stöd till civilsamhället att ses som påverkan utifrån. Det kan leda till sanktioner. Hur kommer då samarbetet mellan Georgien och Sverige att påverkas, exempelvis när det handlar om Sida eller om UN Women? Där finns ju ett väletablerat samarbete.

Det är bra att vi i riksdag och regering är överens om stödet till Georgien och om fördömandet av utvecklingen. Men samtidigt går det inte att komma ifrån att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har skurit ned på bidragen till det internationella arbetet. Det kanske inte påverkar Georgien i det här läget, men generellt kan det på sikt innebära att arbete inom exempelvis Sida får avbrytas. Vi har redan sett sådant ske. Detta skulle jag gärna vilja höra ministern säga någonting om.

Slutligen uppfattade jag inte riktigt att jag fick ett svar på hur ministern ser på utvecklingen för EUmissionerna när vi nu har en regim i landet som rör sig i en alltmer auktoritär riktning.

Herr talman! Jag tackar Johan Büser för att han lyfter den här viktiga frågan om situationen i Georgien. Jag tackar också statsrådet för svaret. Det finns en bred samsyn i Sveriges riksdag när det gäller den oroande utvecklingen i Georgien samt behovet av såväl fördömanden och kritik av regimen som det otroligt viktiga stödet för en demokratisk utveckling.

Som ledamot i den svenska OSSE-delegationen var jag också en av valobservatörerna vid höstens val. Jag är även rapportör för OSSE-PF:s tredje kommitté för demokrati och mänskliga rättigheter, så det här är en fråga som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Precis som Johan Büser redogjort för är det tydligt att Georgien under senare år tagit oroande steg i en riktning som leder bort från Europa och EU och bort från demokrati och mänskliga rättigheter. Partiet Georgisk dröm, som har suttit vid makten sedan 2012, följer en auktoritär kurs och iscensatte valet i oktober som ett val mellan krig och fred.

Några delar i den utveckling vi nu ser är den ryska agentlagen, ökad repression mot hbtqi-personer och deras organisationer samt de förändringar i vallagen som innebar slopande av könskvotering av kvinnor på valsedlarna. Det är få kvinnor som representeras på valsedlarna, och frågor som berör kvinnor saknades på den politiska dagordningen vid höstens val.

Georgien har tydlig lagstiftning när det gäller diskriminering på grund av kön eller nationell, etnisk, språklig eller religiös tillhörighet. Landet har även förbjudit diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Trots det kan vi på alla de här områdena se att människor utsätts för påverkan, hot och hat på ett sätt som är helt oacceptabelt.

Precis som min kollega Kadir Kasirga sa genomförde den svenska OSSE-delegationen en fältstudie i Georgien förra året. Vi fick bland annat träffa civilsamhällesorganisationer, medier och andra organisationer.

Jag har en fråga jag vill lyfta särskilt. I går kunde vi läsa i nättidningen EU Observer om de EUmissioner som finns i Georgien. De är de enda kvarvarande civila övervakningsuppdrag som finns i Georgien, och de utgör en viktig stabiliserande kraft i regionen. I december 2024 förlängdes de med ytterligare två år. De här missionernas fortsatta närvaro i Georgien är av otroligt viktig strategisk betydelse för EU när det gäller att övervaka rysk verksamhet i dessa regioner och i Svarta havet. Jag skulle vilja fråga utrikesministern hur hon ser på de här missionernas uppdrag framöver mot bakgrund av den förändring vi ser när det gäller den georgiska regimen och ett närmande till Ryssland. Hur ser statsrådet på detta?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, men jag måste ändå säga att jag tycker att statsrådet lite grann talar emot sig själv.

I debatten vi hade här i veckan om infrastrukturpropositionen betonade statsrådet ett flertal gånger vikten av att få mer infrastruktur för pengarna och mer pengar för infrastruktur. Vi behöver mer pang för de pengar vi avsätter.

Statsrådet poängterade också vikten av att verkligen se till att öka trycket på Trafikverket för att hålla kostnaderna nere. Då tycker jag att det är anmärkningsvärt att det ska kosta mer att vidta åtgärder och köpa in maskiner för att genomföra ett uppdrag som rimligtvis borde vara det mest prioriterade för Trafikverket. Det kan man ju höra när man lyssnar på främst regeringens samarbetspartier när det gäller kritiken av hur Trafikverket har utvecklats sedan 2010.

Jag skulle avslutningsvis vilja peka lite på en annan sak i statsrådets svar. Han sa så här: "En av förutsättningarna för att långsiktigt skapa produktivitet, ökad tillväxt, ekonomiskt välstånd och konkurrenskraft är att det råder en effektiv konkurrens på de marknader där företagen bedriver verksamhet."

Man kan ställa sig frågan: Vad är en marknad? Och finns det verksamheter som är så samhällsviktiga att samhället behöver större rådighet över dem för att säkerställa att de verkligen fungerar?

Frågan jag har är om marknaden är tjänare eller herre i statsrådets värld. Jag upplever faktiskt att det handlar om att marknaden är viktigare än att samhället fungerar.

Herr talman! Jag vill tacka Gunilla Svantorp för att hon lyfter den här viktiga frågan och statsrådet för att han är här och tar debatten.

Det som är viktigt att understryka när det gäller händelsen i Skåne den 3 januari är att vi behöver lära oss av den händelsen - och av andra händelser under senvintern - för att inte hamna i samma situation igen. Tyvärr blev det, precis som min partikamrat Anna Wallentheim beskrev, väldigt problematiskt även nu i höst. Det är ju så att vintern kommer varje år och att den kan se olika ut beroende på var i landet vi befinner oss.

Händelsen med snökaoset i Skåne blev extremt besvärlig; många blev sittande i upp till ett dygn. Lyckligtvis klarade sig de drabbade utan jätteallvarliga konsekvenser. Men det som var och är extremt allvarligt är att delar av samhället är totalt oförmöget att komma de drabbade till undsättning. Det tog oacceptabelt lång tid för Trafikverket att agera.

Visst kan man tala om det egna ansvaret för att inte ge sig ut på vägarna, men frågan är betydligt större än så. Händelsen på E22:an visar hur sårbart samhället är men kanske även att människors förväntningar och krav på fungerande infrastruktur och transportmöjligheter har ökat - naturligtvis också beroende på var i landet man befinner sig. Det går alltså inte att bara tala om ett eget ansvar när samhället fallerar.

Flera utredningar har gjorts sedan snökaoset, bland annat av Trafikverket, Länsstyrelsen Skåne och MSB. Det kanske även finns fler som jag inte har hittat. Trafikverkets organisation och funktion är en fråga som ofta diskuteras i trafikutskottet. Så sent som i veckans debatter om budgeten och infrastrukturpropositionen luftade flera talare sin kritik mot Trafikverkets brister, och jag uppskattade att de tydligaste kritikerna är de som nu har både ansvar för och möjlighet att göra någonting åt det som inte fungerar.

I höst presenterade Trafikverket på uppdrag av regeringen en handlingsplan för en förbättrad väghållning. Handlingsplanen pekar ut nio delar som ska säkerställa en bättre snöröjning. Insatserna där bedöms kosta 12-20 miljoner för 2024 och 2025, och ytterligare resurser krävs framöver.

Jag vet att regeringen i sina direktiv gav Trafikverket i uppdrag att beskriva kostnaderna i handlingsplanen, men jag måste ändå fråga statsrådet: Hur kan det komma sig att det kostar mer resurser att genomföra något som jag tror att alla tycker med självklarhet ingår i myndighetens grunduppdrag? Hur kan det kosta mer pengar att tydliggöra ansvar och mandat inom Trafikverket vid hantering av störning på väg, eller för den delen att tydliggöra ansvar och mandat för samverkan? Borde inte detta med självklarhet vara något som ingår i myndighetens grunduppdrag?

Herr talman! Nu är nu. Jag tycker att det är viktigt att säga det, herr talman. Nu har regeringen suttit i drygt två år med stöd av Sverigedemokraterna. Vi vet vad de har för syn på migrationspolitiken.

Nu är det statsrådets ansvar att inte bara svara mig och Socialdemokraterna utan att också ge ett svar till de människor som är otroligt oroliga ute i landet när det gäller just asylprövningen.

Det handlar inte om att tangera något område som man inte ska vara inne på. Det handlar om att regeringen kan verka proaktivt genom styrning av Migrationsverket och med tydlig hand visa vad man har för ambitioner på det här området. Sedan ska naturligtvis den sedvanliga processen fungera.

Belarus går mot ett presidentval i januari. Europaparlamentets delegation för förbindelserna med Belarus har i ett uttalande sagt att det är otroligt viktigt att länder nu står upp för Belarus suveränitet och oberoende och att vi gör vad vi kan för att stötta landet i samband med valet.

Det handlar också om vad vi kan göra här hemma. Vad kommer det nya valet att innebära när det gäller situationen i Belarus och utanför? Det vet vi inte ännu.

Jag vill verkligen uppmana regeringen till att vidta åtgärder och att säkerställa att de människor som behöver asyl och söker skydd i Sverige också kan få det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Självklart ska vi ha en asylprocess som är rättssäker och följer de internationella åtaganden som Sverige har.

Den säkerhets- och geopolitiska situationen i världen har förändrats dramatiskt på bara några år. Vi lever i en ny tid då murar byggs i stället för att rivas och då allt fler människor på vår planet, hela sju av tio, lever i länder som inte fullt ut räknas som demokratiska.

Som ledamot i den svenska delegationen till Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, och rapportör för den kommitté som ansvarar för demokrati och mänskliga rättigheter har jag ett särskilt ansvar att bevaka och beskriva kommitténs område men också föreslå åtgärder. Det är viktigare än någonsin att stå upp för de värden och åtaganden som OSSE:s i dag 57 medlemsländer kommit överens om: fred, säkerhet och fria och rättvisa val. Men det är också viktigare än någonsin att Sverige gör vad som ankommer på oss här hemma. Det räcker inte med fina ord från talarstolarna. Det är våra handlingar som räknas.

I svaret på min interpellation säger statsrådet att Statskontoret på uppdrag av regeringen analyserat i vilken mån Migrationsverkets bedömningar i asylärenden är enhetliga och rättssäkra. Statskontorets samlade analys visar att det finns tydliga tecken på att Migrationsverket har svårt att upprätthålla enhetligheten och rättssäkerheten i asylprövningen. Den rättsliga kvaliteten är svag inom alla ärendeslag, men inom asylprövningen har uppföljningen tydliga brister. Regeringen rekommenderas uppdra åt Migrationsverket att komma till rätta med bristerna.

När det gäller asylärenden med koppling till Belarus finns det en allvarlig problematik. I februari 2024 reviderade Migrationsverket landinformationen om Belarus. Den hade dessförinnan inte tagit hänsyn till den förändrade och försämrade situationen med ökad repression och ökat förtryck av befolkningen, vilket hade lett till att beslut fattats på felaktiga grunder. Ändringen av landinformationen har dock tagit tid att implementera. Ärenden som avgjordes innan landinformationen ändrades och som sedan har skickats vidare till migrationsdomstolarna har fortsatt hanterats utifrån den tidigare felaktiga informationen. Kritiken mot myndigheten för hanteringen ledde till att man under hösten skulle göra en genomgång av ärendena från Belarus.

Statsrådet redogör för att den processen är igång. Min fråga är om det har resulterat i en rapport och vad regeringen i så fall ämnar vidta för åtgärder. Nu förstår jag på statsrådets svar att detta ännu inte är färdigt. Men tycker statsrådet att det är rimligt och anständigt - även om inte vi som förtroendevalda ska ge oss in i de enskilda ärendena - att personer som uppenbart riskerar tortyr, fängslande och förföljelse utvisas till Belarus? Där kan ändå regeringen vidta åtgärder på ett generellt plan.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret.

Jag är glad över, och det är värdefullt, att det finns en samsyn mellan regeringen och Socialdemokraterna i synen på Belarus och den mycket oroande utveckling som skett sedan det senaste illegitima presidentvalet 2020. Både tidigare och nuvarande regeringar har visat stort engagemang för att stötta demokratirörelsen i Belarus men också genom att införa sanktioner tillsammans med EU.

Belarus under Aleksandr Lukasjenko brukar beskrivas som den sista diktaturen i Europa, och landet är i högsta grad delaktigt i Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Presidentvalet 2020 innebar en seger för oppositionen, och människor gick ut på gatorna med hopp om förändring, något som tryckte tillbaka den rädsla som präglat människor och landet under lång tid. Men trots detta behöll Lukasjenko makten.

Repressionen har sedan dess ökat. Politiska partier har förbjudits, och många ledare för den demokratiska rörelsen har tvingats i exil eller sitter i fängelse. I dagsläget är cirka 1 500 personer fängslade, och många är dömda till långa fängelsestraff. Cirka 500 000 beräknas ha lämnat landet. Många av dem har sökt asyl i närliggande länder, varav några i Sverige.

Jag är väl medveten om att statsrådet inte kan uttala sig i enskilda ärenden, men statsrådet och regeringen har ett ansvar och en skyldighet att följa Migrationsverkets arbete på detta område för att säkerställa en rättssäker asylprocess. Detta tas även upp i interpellationssvaret.

Min interpellation handlar om ett faktum som kan beläggas med statistik och rapporter. Personer som söker sig till Sverige för att få asyl nekas detta och utvisas tillbaka till Belarus trots att de riskerar långa fängelsestraff, förföljelse och tortyr. Detta står i strid med de åtaganden och förpliktelser som Sverige har när det gäller asylrätten.

Migrationsverket har systematiskt utvisat belarusier de senaste åren, vilket har kritiserats av Sveriges Belarusier, flertalet fackliga organisationer, Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter och andra civilsamhällesorganisationer. År 2022 ansökte 130 belarusier om asyl. 98 procent fick avslag på sin ansökan. År 2023 ansökte 111 belarusier om asyl i Sverige, och av dem fick 95 procent avslag.

Sverige har varit en av de starkaste rösterna inom EU för att stödja demokratirörelsen i Belarus och införa sanktioner. Hur går det ihop med att utvisa människor som flytt från samma förtryck? En sådan politik riskerar att underminera Sveriges trovärdighet på den internationella arenan.

Herr talman! Jag ser fram emot Magnus Jacobssons och regeringsföreträdarnas fortsatta agerande i frågan när det gäller just kravet att utländska fordon ska tillbaka efter åtta veckor, för det är en viktig del när det gäller ordning och reda på vägarna.

Det är bra att vi har samsyn och försöker vara konstruktiva. Det är väl inte särskilt vanligt förekommande i trafikutskottet eller i de övriga utskotten i dag. Jag önskar att vi kunde jobba för att det ska bli mer så, för det tror jag att väljarna förväntar sig av oss. De förväntar sig att vi ska kunna sätta oss ned tillsammans och ta fram lösningar på de problem som människor upplever i sin vardag och att vi kommer till rätta med gängkriminalitet och organiserad brottslighet som drabbar vårt land väldigt hårt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En effektivare och mer rättssäker klampning

Det är väl någon form av utsträckt hand från mig. Men samsynen finns inte. Nu hävdas det att det finns en majoritet i riksdagen, och då behöver man inte bry sig om vad alla andra tycker eller vad oppositionen tycker. Jag tror att det är till förfång för demokratin och för väljarna som vi ändå har fått ett ansvar för.

Slutligen vill jag ta upp något som vi inte fått gehör för. Det handlar om att inrätta en yrkestrafikinspektion. Visst kan myndigheter samarbeta mer och bättre, men om vi ska komma till rätta med problemet på vägarna och i transportbranschen behöver man hitta ännu mer effektiva metoder. Jag vill gärna höra vad Magnus Jacobsson tycker.