Herr talman! Carina Ödebrink har frågat mig om vilka åtgärder jag och regeringen vidtagit för att de kidnappade barnen ska kunna återvända till Ukraina. Hon har även ställt frågan om vilket stöd vi ger till organisationer som arbetar med att dokumentera och utreda brott mot barn i krig, liksom vilket stöd som ges till rehabilitering med anledning av de kidnappade barnen.

Rysslands deportation och tvångsförflyttning av ukrainska barn är ett av flera exempel på Rysslands brutala krigföring. Olaglig deportation och tvångsförflyttning av civila utgör krigsförbrytelser och kan även utgöra brott mot mänskligheten.

Sverige ger politiskt och finansiellt stöd till Ukrainas arbete för att deporterade och tvångsförflyttade ukrainska barn ska få återvända hem.

Sverige ingår, tillsammans med ett fyrtiotal andra länder, i en koalition för att föra tillbaka deporterade och tvångsförflyttade barn till deras familjer. Koalitionen lanserades av Ukraina och Kanada i februari 2024. Koalitionen koordinerar mellan Ukraina och partnerländer i kommunikation om barnens situation samt bidrar till att barnen ska kunna återförenas med sina familjer.

Sverige stöder även organisationer som Rädda Barnen, Unicef och Internationella Rödakorskommittén (ICRC), som bistår i arbetet att identifiera och föra tillbaka barn som deporterats eller tvångsförflyttats.

Regeringen välkomnar Ukrainas intensifierade ansträngningar för att utveckla ett system för rehabilitering och återintegrering av dessa barn, och Sverige har också ett bredare stöd till Ukrainas pågående reformer för att bygga inkluderande, integrerade och motståndskraftiga barnskyddssystem.

Sverige ger också stöd som förbättrar tillgången till psykosociala insatser för barn, genom bland annat Rädda Barnen, ICRC, ukrainska Röda Korset och ukrainska civilsamhällesorganisationer. Sverige ger även stöd till en förbättrad ukrainsk traumabearbetning hos barn genom Barnafrid vid Linköpings universitet.

Sverige arbetar aktivt för ansvarsutkrävande för de brott som begås genom och under Rysslands aggression mot Ukraina. Detta görs bland annat genom stöd till Internationella brottsmålsdomstolen, som i mars 2023 utfärdade en arresteringsorder mot president Putin samt Rysslands barnrättskommissionär Lvova-Belova med anledning av olaglig deportation och tvångsförflyttning av barn. Detta är ett viktigt steg för ansvarsutkrävande.

Arresteringsorderna innebär att myndigheterna hos de 125 stadgeparterna till Romstadgan, som är Internationella brottsmålsdomstolens grunddokument, är skyldiga att gripa Putin och Lvova-Belova om de befinner sig på stadgeparternas territorium. Sverige har även sekonderat svenska åklagare och utredare till domstolen.

Utöver detta stöder Sverige ansvarsutkrävande genom FN, EU och OSSE samt genom ett antal civilsamhällesorganisationer. Stödet går bland annat till ukrainska civilsamhällesorganisationer som dokumenterar krigsförbrytelser, som exempelvis Docudays. Sverige deltar även i en kärngrupp av länder som arbetar för att tillsammans med Ukraina inrätta en tribunal med jurisdiktion över aggressionsbrottet.

Herr talman! Först vill jag tacka för en otroligt viktig interpellationsdebatt och för det stora engagemang som Carina Ödebrink har i frågan. Vi behöver fullt ut sluta upp bakom Ukrainas strävan att få tillbaka varje barn som har berövats sitt land och sina föräldrar.

Jag delar verkligen oron över den olagliga deporteringen och tvångsförflyttningen. Olaglig deportation och tvångsförflyttning av civila utgör, som jag sa inledningsvis, krigsförbrytelse och kan även utgöra brott mot mänskligheten.

Ukraina har identifierat nästan 20 000 barn som Ryssland har tvångsförflyttat inom de ockuperade områdena i Ukraina eller deporterat till Ryssland sedan den fullskaliga invasionen inleddes. Som Carina Ödebrink konstaterar vet man inte med säkerhet hur stort det verkliga antalet är. Att det finns ett mörkertal beror också på att Ryssland inte erkänner detta brott utan kallar det för evakuering. Vi får rapporter om att ryska myndigheter motarbetar spårningen och återföreningen av barn. Ukraina har uppgett att endast cirka 1 000 barn har återvänt till Ukraina. Det är alldeles för lite, och det går alldeles för långsamt.

Vi ser att Ryssland systematiskt arbetar med frågor som rör ukrainska barn. Det finns till exempel uppgifter om att barnen har tvingats byta namn och skaffa ryska pass. De ges utbildning enligt ryska läroplaner och förbjuds att tala ukrainska. Det finns också rapporter om att barn deltar i läger där prorysk inskolning förekommer och i vissa fall även militär träning.

Sverige ger stöd till Internationella Rödakorskommittén och insisterar på att humanitära aktörer också ska ges tillträde till de ockuperade områdena i linje med internationell humanitär rätt. Vi ger också stöd genom EU, FN och OSSE och till civilsamhällesorganisationer som arbetar med frågan.

Sverige stöder till exempel FN:s oberoende undersökningskommission för Ukraina, och för att delvis ge svar på Carina Ödebrinks tillkommande fråga kan jag säga att Sverige flera gånger har åberopat den så kallade Moskvamekanismen. Genom dessa insatser undersöks uppgifter om kränkningar av och övergrepp på mänskliga rättigheter och kränkningar av internationell humanitär rätt.

Sverige kommer att upprätthålla trycket på Ryssland för att olagligt bortförda och deporterade barn ska kunna komma hem och för att de ansvariga ska ställas till svars. Vi är tydliga med att Ryssland måste upphöra med dessa helt fruktansvärda brott.

Jag nämnde i mitt interpellationssvar hur vi arbetar tillsammans med olika länder, och jag är väldigt glad för att det inte bara i Sveriges riksdag utan också över hela världen finns ett så oerhört starkt engagemang för detta. Jag tror att vi hela tiden kommer att behöva finna nya vägar och anpassa dem utifrån hur kriget utvecklar sig för att kunna fortsätta att stötta Ukraina i att få tillbaka sina barn.

Fru talman! Precis som Carina Ödebrink säger är det ryska agerandet för att föra bort, eller deportera, barn bara en fortsättning på en policy som påbörjades redan i samband med aggressionen 2014 med barn från Krim och från delar av Donetsk och Luhansk. Det är viktigt för regeringen att Sverige fortsätter att stödja utredningar och dokumentation av alla misstänkta krigsförbrytelser sedan 2014.

Sverige bidrar aktivt till pågående initiativ för ansvarsutkrävande. Vi deltar, som jag sa, i den kärngrupp av länder som arbetar för att tillsammans med Ukraina inrätta en tribunal med jurisdiktion över aggressionsbrott. I detta sammanhang är det glädjande att Ukraina under 2024 blev den 125:e staten som anslöt sig till Romstadgan för ICC. Det betyder att Ukraina också implementerar Romstadgan i sin nationella rättsordning.

ICC har pågående utredningar inom området som hittills bland annat visat att Ryssland har haft för avsikt att permanent avlägsna barnen från deras eget land.

Sverige stöttar som jag sa ODIHR, OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter. Deras kartläggningar visar att ryska myndigheter har motarbetat spårningen av och återföreningen för barn, bland annat genom att inte föra några register över barnen. När jag var i Kiev förrförra året diskuterade jag med den biträdande premiärministern hur detta försvårar för dem att kartlägga hur omfattande detta är. Det gör det naturligtvis också svårare att återfå barnen.

Man flyttar alltså barn regelbundet och använder ryska namn i stället för ukrainska. Allt detta försvårar också. Det är helt oacceptabelt - barns rättigheter måste skyddas på allra bästa sätt.

Regeringen välkomnar att Ukraina intensifierar sina nationella ansträngningar för att utveckla ett system för rehabilitering och återintegrering av ukrainska barn som har kunnat återvända hem till sina familjer.

Sverige har också ett bredare stöd till Ukrainas pågående reformer för att bygga inkluderande, integrerade och motståndskraftiga barnskyddssystem. Under åren 2024-2027 bidrar Sverige med sammanlagt 105 miljoner kronor till FN:s barnfond Unicefs arbete i Ukraina och Moldavien för att reformera socialtjänsten och förbättra skyddet för barn.

Sverige ger dessutom stöd till bland annat The Reckoning Project, som är en internationell icke-statlig organisation som verkar för att främja ansvarsutkrävande genom att stärka förutsättningarna för att utreda och åtala för krigsförbrytelser som begåtts i samband med Rysslands aggression mot Ukraina.

När vi pratar om Rysslands krigföring mot Ukraina måste vi också lyfta fram alla som möjliggör denna krigföring. Det handlar bland annat om Belarus, Kina och Iran. Oavsett om det handlar om vapenleveranser eller om att stödja denna typ av fruktansvärda handlingar måste vi på alla sätt höja vår röst och markera även mot dessa länder.

Avslutningsvis vill jag informera om att det under våren kommer att hållas en konferens i Stockholm för att samla aktörer som arbetar med dessa frågor. Där kommer man att dela forskningsresultat och erfarenheter samt diskutera hur stödet till ukrainska barn som utsatts för deportering, tvångsförflyttning, omskolning eller indoktrinering bäst kan utformas.

Fru talman! Där rös jag faktiskt lite. Jag håller verkligen med. Det finns frågor som man ska träta om både högt och tydligt, och ibland i ett högt tonläge, men det finns också frågor som bara tjänar på att vi krokar arm och jobbar tillsammans. Frågan om de bortförda ukrainska barnen är sannerligen en sådan. Jag är väldigt glad att vi har haft möjlighet att ta upp denna fråga i dag, för det är viktigt att den här debatten förblir levande, att vi pekar på denna fråga så ofta vi bara kan och att vi gör det tillsammans.

Jag skulle vilja avsluta med att citera någon, inte Astrid Lindgren utan min ministerkollega Camilla Waltersson Grönvall, som deltog i en konferens som arrangerades av OSSE i Montreal i oktober och som handlade om Ukrainas fredsformel.

Där sa hon att våra utgångspunkter i arbetet är att Ryssland måste och kommer att hållas ansvarigt, att straffrihet inte är ett alternativ, att Sverige kommer att fortsätta att välkomna och uppmuntra olika aktörers arbete för att underlätta återvändandet av barn som deporterats olagligt från Ukraina, att barnets rättigheter måste tillvaratas och barnets bästa säkerställas och att Sverige kommer att fortsätta att stödja och finansiera initiativ i linje med det.

Detta var huvudlinjerna, och det är vad regeringen står för. Vi kommer att fortsätta att jobba med denna fråga. Jag är rädd att detta är ett arbete som kommer att behöva fortgå under många regeringar framöver, och då är det ännu viktigare att det finns en bred samsyn.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.