Ola Möller

Herr talman! Tack för att du diskuterar budgeten och inte lördagsintervjuer, Annika Hirvonen!

Det är de facto så att vi tror att det behövs en långsiktighet i det här. Det är inte bra att ha en ryckighet i migrationspolitiken, och det var bland annat därför vi tillsatte Migrationskommittén för att försöka hitta breda överenskommelser här i riksdagen. I grund och botten fick vi också igenom det mesta i den kommittén, och någonstans är det positivt.

Därför menar jag att det hade varit bra om regeringen hade lyft frågan och vi hade kunnat diskutera den, så att vi hade kunnat vara överens om hur vi ska gå vidare. Det skulle inte heller bli bra om man höjde ersättningen ena året och någon sedan sänkte den det andra året, utan det är viktigt med långsiktighet i migrationspolitiken.

Någonstans vill vi se utvecklingen här. Hade vi velat höja dagersättningen hade vi gjort det i vårt budgetförslag, så svaret på Annika Hirvonens fråga är väl egentligen nej.

Herr talman! I takt med att man lägger om migrationspolitiken till att handla om anläggningsboende i stället för om EBO kommer ju dagersättningen att spela ut lite av sin roll som den är i dag. När vi har det nya systemet på plats får vi i så fall se över dagersättningen och se om de 71 kronorna räcker när man har boende, husrum och allting ombesörjt av anläggningsboendena.

Sedan är det en sanning med modifikation att det bara är 71 kronor; jag tror att det gjordes 1 miljon särskilda utbetalningar 2023 just för att människor ansökte om extra pengar till en jacka eller liknande. Det är alltså inte riktigt så enkelt som att det är 71 kronor om dagen, utan man får stöd till nödvändigheter om man ansöker om det. Sedan kan vi diskutera om det är ett effektivt system att ha en massa ansökningar som ska behandlas och så vidare, men nu är det den ordning vi har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Vi skulle till exempel gärna diskutera med Moderaterna och se om de skulle vara intresserade av att se över dagersättningen, men grundfrågan är trots allt att behovet av att höja dagersättningen minskar eftersom vi lägger om EBO och tar in människor i anläggningsboenden. Vi vill gärna se utvecklingen i det.

Herr talman! Eftersom jag gör en annan tolkning av lagstiftningen och tycker att man kan gå längre är jag inte av uppfattningen att det är ett misstag - inte förrän det i så fall blir klarlagt i en domstol, för då får man ju diskutera det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Problemet med Ludvig Aspling är att han tror att han är en total uttolkare av all juridik som finns. Det gör han gång på gång, och det visar sig ofta att han har väldigt fel. I detta fall finns det ju såväl EU-länder, till exempel Danmark, som andra länder, exempelvis Norge, som inte tillåter att asylsökande bor var som helst. Det handlar om att man inte skapar förvar, som Ludvig Aspling var inne på. Det bygger på vistelsefrågan och proportionaliteten.

Grundproblemet för Ludvig Aspling är att han är så säker på sin egen storhet att han alltid gör sig till en total uttolkare av all juridik. Allt som oftast har dock Ludvig Aspling fel, och jag är beredd att gå längre för att se om Ludvig Aspling har rätt eller fel. Men Ludvig Aspling har ju redan löst allting. Han kan allting och är inte beredd att pröva. Detta innebär att vi kommer att ha kvar de problem som EBO faktiskt innebär med ökad segregation, som bygger på de problem vi har i Sverige.

Ludvig Asplings feghet och självgodhet innebär alltså att Sverige även i framtiden kommer att få lida av ett system som inte fungerar.

Herr talman! När det gäller ordet vistas har vi inte sagt att man ska vistas där hela tiden, utan det handlar om var man ska bo. Det handlar om proportionaliteten, huruvida man ska bo själv eller inte, och där är vår uppfattning att man kan gå längre än vad regeringen föreslår i den proposition som kommer att hanteras här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Socialdemokraterna menar att man i sådana fall kan utmana EU-reglerna. Då får vi väl göra det. Vi får pröva att införa detta och se om vi fälls i EU-domstolen. Det är ingenting som Sverigedemokraterna har dragit sig för när det gällt exempelvis reduktionsplikt, klimatmål och annat. Jag är därför lite förvånad att Sverigedemokraterna inte tycker att det är rimligt att gå längre och pröva. Om vi då skulle bli tvungna att backa har vi i alla fall försökt.

Vi tycker att det är en destruktiv ordning med EBO och att asylsökande kan välja att bo precis var de vill i landet.

Herr talman! Jag har svarat på det här. Lawen Redar tycker någonting i en rapport. Det är väl uppfriskande och bra att vi har en intern politisk debatt. Jag delar uppfattningen att vi ska ha en stram migrationspolitik, och det har jag också gett uttryck för. Om sedan alla Lawen Redars förslag är bra eller dåliga är omöjligt att svara på, eftersom de är så många. Det finns jättemycket bra i den rapporten. Jag förstår faktiskt inte det här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Vi skickar inte fram folk till lördagsintervjuer. Det är medierna som frågar om man vill ställa upp. Det är inte så att vi bestämmer vem det är som ska sitta i en lördagsintervju. Jag förstår inte riktigt vad det är för bild av medierna som Kihlström har.

I övrigt kan man vara lugn - vi har lagt om migrationspolitiken. Det gjorde vi 2015 med Migrationskommittén. Vi stramade upp den. Asylsökandet sjönk. Vi har tillsatt massor av utredningar som regeringen nu levererat stram politik på, vilket visar att precis det som vi har velat göra har fungerat. Det är vägen framåt som nu är uppe till diskussion.

Ska vi hålla på och dra in permanenta uppehållstillstånd? Ska vi slänga ut en massa pengar på dåliga reformer om återvandring? Ska vi syssla med att slänga ut prostituerade, missbrukare och andra ur landet? Det är ju den diskussionen som kommer nu, och det är där det blir intressant.

En stram migrationspolitik är ju inte synonymt med Tidöavtalet. Vi socialdemokrater har väldigt tydligt drivit en stram migrationspolitik sedan 2015, och även tidigare. Många gånger skedde det i samarbete med Moderaterna, innan de tillsammans med Kristdemokraterna lade om den svenska migrationspolitiken så att det totalt havererade när det blev en stor flyktingvåg 2015.

Jag tycker att det är bättre att man tittar på vad vi faktiskt har gjort sedan 2015. Om Lawen Redar är kritisk till det får det stå för henne. Jag tycker att det är bra att Socialdemokraterna har stramat upp migrationspolitiken i Sverige.

Herr talman! Jag fascineras över att vi ska stå och diskutera enskilda rapporter, arbetsgruppers fria tankar och vad Lawen Redar har sagt. Lawen Redar är inte talesperson i de här frågorna. Det är en felaktighet. Det är Anders Ygeman som är talesperson. Jag säger det för riksdagsprotokollets skull.

När det gäller den strama migrationspolitiken är det på det viset att det var vi som svängde om, och det vet Ingemar Kihlström. Det har vi pratat om massor av gånger här inne, så jag tänkte att vi inte behöver upprepa det. Det var också så att det var vi som tillsatte Migrationskommittén, som kom fram till grunden för den politik som inleddes och som kraftigt sänkte asyltalen här i landet. Dessutom har de reformer som gjorts under den första halvan av den här mandatperioden i huvudsak byggt på utredningar som Socialdemokraterna tillsatt. Därför är det röstningsmönster som Viktor Wärnick nämnde i sitt anförande fullt naturligt. Det är klart att vi tycker att den politik som vi själva har tillsatt utredningar för i mångt och mycket är rimlig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

För oss har riktningen varit tydlig. Vi kommer att fortsätta driva en stram migrationspolitik. Jag är helt överens med Lawen där, om det nu är av betydelse vad jag och Lawen Redar har för inbördes uppfattningar när det inte är Lawen Redar som bestämmer om Socialdemokraternas politik. Det gör ju vår partikongress i maj. Efter den partikongressen kan man komma och fråga om riktningen. En underlagsrapport är inte det som avgör politiken. Jag förstår inte riktigt det här fokuset på den rapporten. Vilka beslut i Socialdemokraternas kommittémotion, som utgör den socialdemokratiska migrationspolitiken, är det som Ingemar Kihlström är kritisk mot?

Herr talman! Jag tackar Viktor Wärnick för förtydligandet - jag var inte säker på vad han syftade på.

Lawen Redar har lett en arbetsgrupp i partiet. Den som tecknar firma för partiet är ju Magdalena Andersson. Det är henne man ska lyssna på - och Anders Ygeman, som är migrationspolitisk talesperson.

"Går på"? För oss är det självklart att vi ska ha en stram migrationspolitik så länge vi behöver ha det, och det ser ut som att vi kommer att behöva det under överskådlig framtid. Att vi kan nå framgång i att få ihop en stramare migrationspolitik visade vi till exempel i Migrationskommittén under förra mandatperioden. Det var vi som lade om migrationspolitiken efter Moderaternas liberaliseringar av den. Vi har ju visat att vi kan göra det.

Däremot är vi inte beredda att kringgå vissa andra saker. Vi är inte beredda att dra tillbaka gynnande förvaltningsbeslut, det vill säga dra in folks permanenta uppehållstillstånd, eller göra dumma saker som utredaren sågar kring det här med återvandring och sådana saker. Den typen av åtgärder, som är ineffektiva och bryter mot svensk rättstradition, är vi inte beredda att pröva. Det är ju inte stram migrationspolitik; det är korkad migrationspolitik. Men för oss är det självklart att vi inte tänker släppa till så att vi får ett haveri likt det alliansregeringen såg till att landet fick.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Viktor Wärnick oroar sig starkt för vem vi ska samarbeta med. Men i Viktor Wärnicks regeringsunderlag är det bara två partier kvar, som det ser ut nu. Han pratar om sitt partis största samarbetsparti. Moderaterna kanske borde titta på sitt minsta samarbetsparti. Som det ser ut nu kommer Viktor Wärnick att stå här med 40 procent av väljarstödet bakom sig, om opinionsmätningarna håller i sig. Om Viktor Wärnick hade oroat sig mer för sitt eget regeringsunderlag tror jag att det hade gynnat honom.

Herr talman! Jag vill ta upp tre delar i den socialdemokratiska migrationspolitiken.

Den första delen handlar om att stärka fokuset på återvändande. Ett nej ska vara ett nej, och ett ja ska vara ett ja. De som har rätt att stanna ska få stöd och hjälp att integreras. Därför är det viktigt att vi värnar intentionerna i bosättningslagen. Det är också viktigt att vi ställer språkkrav för att man ska få ett permanent uppehållstillstånd.

Att ett nej ska vara ett nej innebär också att återvändandeverksamheten behöver ha tydliga mål. Vi vill att fler uppföljbara mål ska finnas för Migrationsverket och andra myndigheter att arbeta mot. Vi tycker att det är olyckligt att regeringen och Sverigedemokraterna går fram med stora satsningar på återvandring som kostar mer än vad de smakar. Vi menar att de resurserna skulle kunna läggas på återvändandeverksamhet i stället.

Den andra delen hänger samman med återvändandet. Det handlar om EBO. Att avskaffa EBO är en viktig fråga för Socialdemokraterna och har varit så under väldigt många år. Tyvärr har det varit svårt att nå framgång med detta eftersom vi har haft en stor majoritet, dominerad av högern, i riksdagen som har satt stopp för våra försök till detta. Vi nådde viss framgång förra mandatperioden genom att vissa socialt eftersatta områden kunde undantas från EBO. Men för oss har det hela tiden varit ett prioriterat mål att avskaffa EBO.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Regeringens förslag, som ska debatteras här inom en snar framtid, är bra. Men vi menar att det inte går tillräckligt långt. Vi önskar att man hade gått ännu längre. Vi kommer att fortsätta kämpa för att EBO till slut ska avskaffas - på riktigt.

Den sista delen handlar om arbetskraftsinvandringen. För oss är en behovsprövad arbetskraftsinvandring den enda egentliga lösningen på frågan om att få rätt arbetskraft på rätt plats i Sverige. I våra ögon är en behovsprövad arbetskraftsinvandring det enda sättet att fullständigt få ordning och reda i migrationspolitiken.

Fram till att vi kan få en sådan behovsprövning på plats behöver vi göra mer för att försöka hantera den situation som är nu med försörjningskrav. Därför tycker vi att man ska utreda om det kan göras dispositivt. Med en sådan ordning skulle vi trycka ut mer makt till parterna. De skulle då få ett stort utrymme att lokalt ge förutsättningar och möjligheter till sjysta arbeten och bra täckning av det kompetensbehov som företagen har. Det skulle helt enkelt stärka den svenska modellen.

I linje med detta vill vi höja sanktionsavgifterna för de arbetsgivare som missbrukar systemet och som missköter sig. Det ska kosta att utnyttja utsatta människor.

Vi ser också att det finns ett stort behov av att stärka arbetet med kontrollerna av A 1-intyg, herr talman. Dessa intyg reglerar inbetalningar av sociala avgifter, så detta är en nyckelfråga för att komma till rätta med löne- och villkorsdumpningen på svensk arbetsmarknad. Utstationerad arbetskraft får aldrig konkurrera ut sjysta villkor på svensk arbetsmarknad. I Sverige ska alla jobb vara sjysta jobb, och alla arbetstagare har rättigheter och skyldigheter som ska uppfyllas.

Försäkringskassan bör få ett mycket tydligare uppdrag i denna del. Och Arbetsmiljöverkets utstationeringsregister bör synkas bättre med Försäkringskassan.

Herr talman! För Socialdemokraterna är en långsiktigt hållbar migrationspolitik av stor vikt. Det handlar för oss om att föra en stram politik där integrationen fungerar, där arbetsmarknaden bevaras och där människor får en ärlig chans att komma in och etablera sig i landet om de har rätt att vara här.

Har de inte rätt att vara här ska de såklart lämna landet. Arbetstagare, både svenska och utländska, ska jobba med sjysta villkor och sjysta löner. Företagen ska få sitt behov av personal tillgodosett, och alla ska veta att konkurrensen sker på rättvisa och sjysta villkor.

Jag vill avsluta med att meddela att vi står bakom vårt särskilda yttrande.

Herr talman! Jag tycker att det är synd att finansministern väljer att inte ge sig in i multiplikatoreffekten och som svar på mina frågor förklara varför det är mer tillväxtfrämjande att satsa på någonting med en väldigt låg multiplikatoreffekt jämfört med att satsa på någonting med en väsentligt mycket högre effekt. Det förstår jag inte resonemanget kring, eftersom det helt enkelt inte förs.

Följande är också intressant: Inflationen är inte ett svenskt fenomen, men Spanien - som är socialdemokratiskt lett - har 3,4 procents tillväxt, och Portugal har 1,9 procents tillväxt. Det är också ett land som har en socialdemokratiskt ledd regering. De allra flesta EU-länder, oavsett styre, utklassar ju Sverige i tillväxtligan. De har också suttit i en situation med hög inflation, men de har stöttat hushållen genom krisen. Där har ju Sverige stuckit ut jämfört med exempelvis sina nordiska grannar genom att inte ha ett höjt barnbidrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bostadsbidraget är en av få saker jag verkligen har berömt regeringen för, alltså att man valde att behålla - och höja - nivån på bostadsbidraget. Därför smärtar det mig att se att man nu skär ned det med 775 kronor. Precis samma individer som inte har råd att gå till tandläkaren blir nu av med 775 kronor.

Det är intressant att finansministern väljer den stora tandvårdsreformen, för det här handlar om samma tjejer som har svarat i Handels enkät att de inte har råd att äta sig mätta. Om de får ont i tänderna skulle de, om de fick 2 000 kronor mer, kunna gå och laga dem. De blir nu av med sin gratis tandvård - det är den stora reformen.

Jag har ingenting emot reformer för bättre tandvård för de äldre. Det kommer jag att tycka är fantastiskt bra när det väl införs 2026 - alltså inte nästa år utan året efter det. Men att man tar de fattiga tjejernas gratis tandvård är en stor tandvårdsreform som jag inte förstår varför finansministern är så stolt över.

Herr talman! Det är ju intressant att marginalskatten var högre under de år vi socialdemokrater styrde men att även tillväxten var väsentligt mycket högre. Det samband som finansministern målar upp här, det vill säga att sänkta marginalskatter skulle ge direkt tillväxt, stämmer alltså inte.

Det pekade exempelvis OECD på, på tal om den organisationen, redan 2015. I ett paper som heter Vi sitter i samma båt: Varför minskade klyftor är positivt för alla - och som bara är ett i raden av många paper som har publicerats de senaste 10-15 åren - gör man upp med den idé som låg till grund för bland annat skatteuppgörelsen 1990, som finansministern tar upp här, om att ökade klyftor skulle driva tillväxt. Det stämmer helt enkelt inte, och det vet finansministern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är det så kallade hästskitsteoremet som åsyftas och som har varit förhärskande i den ekonomiska politiken i Sverige sedan 80-talet. Decennierna har dock visat att teoremet inte stämmer; det är inte så att ökade klyftor driver en stark tillväxt. Det är inte heller så att de teoretiska modeller som tillämpas när man säger att det här skulle vara självfinansierande stämmer. Människor är inte rationella, fullt informerade individer, utan människor är just människor. Därför kan man inte agera utifrån teoretiska modeller, utan verklighetens prövning måste vara det som avgör vad som fungerar.

Det är också så här, vilket finansministern vet: Multiplikatoreffekten, det vill säga hur mycket effekt man får av varje satsad offentlig krona, är mycket lägre för skattesänkningar än när det gäller offentliga investeringar, transfereringar och offentlig konsumtion. Det är otvetydigt så, och det vet finansministern om. Framför allt är multiplikatoreffekten som lägst för skattesänkningar till de allra rikaste.

Därför är frågan varför ett höjt barnbidrag skulle vara sämre än 3 000 kronor till finansministern. Varför är ett stöd till en ny lägenhet, så att en byggnadsarbetare får en lön, sämre än 3 000 kronor till finansministern? Det är ju faktiskt så att det skapar någonting när man satsar på vissa effekter. Satsar vi på barnbidraget kommer barn att ha vinterskor, men satsar vi 3 000 kronor på finansministern kommer ett bankkonto att växa. Det är svårt att gå torrskodd genom snön i någon annans bankkonto.

Det är därför effekten av det här blir så negativ. Vi får inte den positiva effekt för samhällsutvecklingen som vi vill ha genom skattesänkningar för de rikaste. När Handels frågar sina medlemmar vad de skulle göra med 2 000 kronor, alltså 66 procent av vad finansministern får, säger de: Jag skulle gå till tandläkaren. Jag skulle äta mig mätt. Jag skulle skaffa barn. Det är vad Handels butiksanställda medlemmar säger att de skulle göra med 2 000 spänn - och finansministern vet inte.

Ja, vi har olika uppfattningar, men i min värld är en hög multiplikatoreffekt bättre än en låg multiplikatoreffekt. I min värld är det bättre att folk har hela tänder och kan äta sig mätta än att finansministern får 3 000 kronor och inte vet vad hon ska använda dem till. Det är det jag undrar: Varför är det bättre för tillväxten med 3 000 kronor till finansministern och en bit över 1 000 kronor till mig än att någon går ut och lägger pengarna på ett par vinterskor till sina barn här och nu?

Herr talman! Tack för svaret, finansministern!

Jag uppskattar ansatsen att lyfta Sveriges tillväxt, som med få undantag är sämst i EU. Under Elisabeth Svantessons tid vid makten har svensk ekonomi i princip stått helt still; om något har den faktiskt backat. Svenska folket har fått se tio års reallöneökningar försvinna, och besparingar har hamnat i fickorna hos livsmedelshandlare och bankernas aktieägare.

Förutom att hushållen har blivit fattigare har det skurits i välfärden. Arbetslösheten har nått den högsta nivån på tio år, undantaget pandemin. Dessutom ökar nu arbetslösheten också bland akademiker, något som inte har hänt på tio år. Till detta ska läggas att vi kan läsa i medierna att barnsoldater har blivit det nya normala läget i landet - en marknad som drivs av en jättehög efterfrågan på grova våldsbrott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att svensk tillväxt behöver stärkas är helt uppenbart. Hålen att stoppa våra ekonomiska resurser i är enorma. Sjukvården går med gigantiska underskott. I Tidöpartiernas skyltfönster Skåne, som jag kommer från, har regionen snart gått 9 miljarder minus på två år. Det är pengar som behöver lånas och som kommer att skjutas över till våra barn och barnbarn.

Förutom att vi, vilket jag är den förste att erkänna, har ett urkasst regionalt styre i form av Tidölaget är anledningen också att Elisabeth Svantesson inte tar sitt ansvar och skickar höjda generella statsbidrag till regionerna. Hon har svikit regionerna under hela denna mandatperiod, herr talman.

För att förebygga att barnsoldater uppstår skulle vi behöva stärka skolan. Vi skulle behöva ha en stärkt socialtjänst, och vi skulle givetvis behöva se till att jobben stärks. Vi skulle behöva en bostadspolitik för nyproduktion och renoveringar, och vi skulle behöva punktmarkera varje ung som är på glid. Men nej, de pengarna finns inte.

I stället väljer Elisabeth Svantesson att ge sig själv över 3 000 kronor i skattesänkning. Det är pengar som finansministern på en rak fråga inte visste vad hon skulle ha till. Förutom det ironiska i att en person har så mycket pengar att hon inte har någon aning om vad hon ska göra med 3 000 kronor till visar detta att man inte tar speciellt mycket hänsyn till de enorma gemensamma behov vi har.

Det visar också varför det är dålig tillväxtpolitik att ge så mycket pengar till en människa som redan har mycket pengar. Sparkvoten, alltså de pengar som stoppas undan från varje krona man får, är mycket högre bland människor med höga inkomster än vad den är bland människor med låga inkomster. Man får alltså mycket mer pang för pengarna om man ger dem till människor med lägre inkomster än om man ger dem till människor med högre inkomster. Finansministern blir alltså marginellt rikare medan alla vi andra blir rejält mycket fattigare.

Herr talman! Jag undrar: Hur motiverar finansministern, utifrån ett tillväxtperspektiv, att man satsar mest på dem som har högst sparkvot om syftet nu är att öka tillväxten?

Fru talman! Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva den dag då Sverigedemokraterna står och argumenterar för att asylsökande ska få bo fritt, precis var de vill, när de vill, ute i samhället och bli en del av den svarta ekonomin - som tidigare sades, hos sina släktingar. Det är alltså precis detta vi försöker undvika genom att ta bort möjligheten till eget boende.

Jag förstår att detta är pinsamt för statsrådet, för jag tror ändå att statsrådet numera vill avskaffa möjligheten till eget boende. Eftersom det med emfas sägs att det görs finns ju intentionen där.

Det är också intressant att det refereras till 1994. Jag försökte få statsministern hit till kammaren eftersom partiledaren för dem som vill ha EBO-lagstiftningen kvar, det vill säga Sverigedemokraterna, påstått att statsministern bett om ursäkt för sin migrationspolitik. Jag kanske får ställa en till sådan interpellation till statsministern med tanke på ledamoten Ingela Nylund Watz historieskrivning kring Moderaternas hantering av denna fråga. Det är precis som ledamoten säger: Skälet till att det inte har hänt mer i denna fråga är att Sveriges riksdag, med Moderaterna i spetsen, inte har velat ta bort EBO-lagstiftningen. Det har varit en tydlig valfrihetsreform och vad det nu har kallats. Det där med valfrihet och privatiseringar vet vi också att Moderaterna fortfarande vurmar för eftersom man upphandlar boendeplatser i asylprocessen, det vill säga man marknadiserar och möjliggör för gäng att äga asylboenden - precis som HVB-hem och andra framgångssagor som Moderaterna fortfarande värnar.

Men jag har inte fått något svar på min fråga. Anser statsrådet Forssell att något är avskaffat om 50 procent fortfarande befinner sig i eget boende?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag blir förvirrad när en sverigedemokrat står här och försvarar EBO-lagstiftningen och säger att vi måste fortsätta ha EBO. Det hör inte till vanligheterna att vi behöver förklara för sverigedemokrater att man visst kan avskaffa EBO-lagstiftningen. Vi hade faktiskt ett tillstånd tidigare i det här landet då vi inte hade någon EBO-lagstiftning. Det är inte heller så att en massa andra länder rakt av har EBO-lagstiftningar.

Jag ska dock inte fastna i min förvåning över Sverigedemokraterna. Jag vill egentligen bara fråga statsrådet vilka andra saker som anses avskaffade när man har tagit bort 50 procent. Ungdomsbrottsligheten har ju sjunkit med 50 procent sedan 2000. Anser då statsrådet att ungdomsbrottsligheten är avskaffad i Sverige? Eller om man vaccinerar en befolkning och 50 procent inte har fått vaccinet, är då sjukdomen i fråga avskaffad? Det blir ett väldigt konstigt förhållningssätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan köpa att man argumenterar så om det är nere på någon enstaka procent. Det är klart att vi måste ha ventiler. Vi har ju människor med funktionsvariationer och liknande. Det är fullt rimligt att vi inte tvingar dem att bo på ett mottagningscenter. De kanske behöver bo någon annanstans. Någon form av ventil köper jag absolut. Men när anser statsrådet att begreppet "avskaffat" inte längre gäller?

I de prognoser som Migrationsverket har tagit fram för EBO är 50 procent kvar i EBO även 2027. Det blir konstigt. Jag tror att även statsrådet förstår den pedagogiska svårigheten att förklara varför Migrationsverket självt säger att 50 procent kommer att bo kvar i eget boende.

Det pratas mycket om incitament och liknande i högerns politik. Man brukar argumentera att det är en pullfaktor om exempelvis dagersättningen är för hög. Men om den är 71 kronor för dem som kommer ensamma, skulle det motivera någon att inte gå ut och jobba svart? Konsekvensen av att ha en väldigt låg dagersättning för att bo på mottagningscentret under processen blir ju att man kommer att söka sig någon annanstans.

Logiken borde då vara att man kraftfullt höjer dagersättningen för dem som bor på boendet så att det blir attraktivt. Nu är dock dagersättningen så låg att ingen klarar sig på den. Då blir det rimliga att man väljer alternativet att inte ha någon inkomst, och så hamnar man i den svarta ekonomin. Risken är alltså att man förstärker det fenomenet och att människor tänker: Herregud, ska jag bo där? Nej, jag väljer att jobba svart i stället.

Här står nu dessutom en sverigedemokrat och argumenterar för att man ska bo hos sina släktingar. Det är alltså inte ens familjeåterförening och anhöriginvandring vi pratar om, där vi nu är nere på minimum, utan här pratar vi släkten. Det är ju klanen. Det blir förstås alldeles utmärkt!

Vi sätter in åtgärder för granskning av boenden, att man ska kunna gå in på rummen och så vidare. Det tycker jag är bra. Men hur är granskningen av lägenheterna där de här människorna bor? Ska vi förstärka även den möjligheten, eftersom människor kommer att tryckas ut i den svarta ekonomin?

Jag låter ändå statsrådet landa i att svara på frågan: När anser statsrådet att någonting är avskaffat? Är det vid 50 procent? Är det vid 40 procent? Kan man kanske ha 60 procent i något fall?

Fru talman! Jag är av uppfattningen att det inte är någon folkrättslig skillnad mellan det agerande som Israel har mot Palestina där man ockuperar, och där Internationella domstolen har varit tydlig att den ockupationen är olaglig, och den ockupation som Ryssland gör av Ukraina. Ergo, alltså, är det lika mellan Israels ambassadör och Rysslands ambassadör. Det ska vara en tydlighet. Man ska vara lika hård i sanktioner mot Israel som man är mot Ryssland.

Jag för tillbaka diskussionen till Libanon. Den doktrin som Israel tillämpar heter Dahiyadoktrinen. Den bygger på att man bombar sönder all civil infrastruktur som finns för att motståndaren inte ska kunna fortsätta sin existens i de områdena. Det handlar om att utvidga zonen av säkerhet. Den har tillämpats i norra Gaza. Den har tillämpats i stora delar av Libanon tidigare, bland annat vid massakrerna i Sabra och Shatila under Ariel Sharon 1982.

Det här är ett sätt att förstöra möjligheterna för dem som man upplever som eller som är faktiska motståndare att kunna fortsätta sin verksamhet och över huvud taget sin existens. Det är alltså den brända jordens taktik. I kombination med zero casualties-doktrinen, där man använder palestinier som mänskliga sköldar och liknande, blir det den springande punkten i folkrättsfrågan i Libanon.

Menar utrikesministern att Dahiyadoktrinen är förenlig med folkrätten? Kan utrikesministern i så fall utveckla hur den typen av uttalade doktriner är det? Tala med Breaking the Silence, så får du alla fakta om detta. Är doktrinen förenlig med folkrätten? Den tillämpas i Gaza. Det som gäller i Gaza kommer att hända i Libanon, och det har hänt. Man har bombat sex sjukhus och man har dödat över 2 000 civila på en månad.

Apropå allt fördömande av Hizbollah tyckte jag att ledamoten Magnus Berntssons inlägg här var klokt. Det var mycket bra, och jag håller med. Det är därför vi måste agera. Det var därför som vi ville terrorklassa Islamiska revolutionsgardet långt innan den 7 oktober.

Är Dahiyadoktrinen förenlig med folkrätten, utrikesministern?

Fru talman! Först vill jag uppmana Boriana Åberg att öppna en historiebok. Den här konflikten började knappast den 7 oktober. Ett årtal man skulle kunna börja diskutera är 1967. Ett annat är 1948, men man kan också gå ännu längre tillbaka. Det stämmer inte när man säger att konflikten mellan Israel och Palestina började den 7 oktober.

När det gäller frågan om att besöka föreningar har jag gått ifrån föreningar av just skälet att människor där har uttryckt sig på ett sätt som jag inte har stått bakom. Det har jag tydligt deklarerat för dem. Jag uppmanar Boriana Åberg att lyssna på debatten från i tisdags så får hon en tydlig deklaration av vad jag tycker om både antisemitism och all annan rasism.

Det är tråkigt att ledamoten Forssell står här och säger att han står upp för folkrätten när samma ledamot retweetade en personsökare som det stod "shalom" på direkt efter terrordådet med personsökare, då barn sprängdes i mataffärer och sjukhuspersonal skadades och dödades. Jag tror att man i så fall ska vara lite försiktig med att hänvisa till folkrättsliga principer.

När vi ändå är inne på folkrättsliga principer har ju alla rätt att inom ramen för folkrätten försvara sig - Israel, Palestina och Libanon. Inget snack om saken!

Samtidigt som vi har denna debatt fortsätter mördandet av oskyldiga människor i Gaza och på Västbanken. Jag tror att varken utrikesministern eller fru talmannen har undgått de filmer som visade hur människor brann inne på sjukhuset som bombades för några dagar sedan. Det var bilder på levande människor som sprattlade i lågorna tills deras liv släcktes.

Utrikesministern är snabb med att tala om mänskliga sköldar, vilket hon gör i sitt svar här. Men då vill jag gärna höra vad utrikesministern tycker om att IDF använder sig av mänskliga sköldar. Exempelvis berättar den israeliska organisationen Breaking the Silence med före detta soldater om hur IDF skickar ned palestinska fångar i tunnlar och hus, ibland med kroppskameror, för att sedan skjuta in granater då man märkt att motståndare, terrorister, finns där.

Ett skäl som Breaking the Silence-soldaterna har angett för att IDF gör så var att man tyckte att de israeliska hundpatrullerna tyckte att förlusterna av hundar var för stora. I stället började man använda palestinska fångar. Det här berättar alltså före detta israeliska soldater. Om utrikesministern inte tror på mig kan hon bjuda in Breaking the Silence till UD för att höra mer eller så kan hon slå upp New York Times där man tidigare i veckan också skrev om detta.

Jag fördömer Israel liksom Hizbollah, Hamas, Iran, huthirebellerna och andra organisationer som bryter mot folkrätten. Alla gör fel. Men jag hör inget fördömande av Israels brott mot folkrätten från utrikesministern eller från någon av de andra ledamöterna på utrikesministerns sida i denna fråga. Kunde vi inte få det i alla fall? Fördöm att Israel bränner barn på sjukhus! I så fall står vi jämnt i det här. Då blir det som Boriana Åberg säger, det vill säga att vi alla borde kunna stå på samma sida.

Regeringen gör dock inte det. Israels ambassadör struttade runt här i riksdagen i veckan. Tänk om Rysslands ambassadör hade kommit in här! Då hade det blivit stopp och tagit hus i helvete. Men nej, Israels ambassadör är fortfarande välkommen överallt, men inte Rysslands. Det är inte att spela lika utifrån folkrättsliga principer.

Allt det utrikesministern säger är ju bara varmluft - utom de 80 miljonerna till Libanon, som jag välkomnar. Men då har man också varit med om att förstöra UNRWA genom att dra ned på stödet till dem. Det är något som verkligen skadar både Libanon och Palestina.

Fru talman! Jag vill inleda debatten med att vara väldigt tydlig. Jag har haft många och väldigt hårda debatter med utrikesministern i hennes tidigare roll som migrationsminister. Vi är verkligen inte de bästa vänner på något sätt.

Men ministern är min kollega och en representant för den demokrati som jag håller allra högst i vårt land. Att angripa meningsmotståndare genom att kasta saker på dem är förkastligt oavsett var det sker, men det är extra allvarligt när det sker här inne i riksdagen. Det är förkastligt och rent ut sagt för jävligt. Utrikesministern har min fulla uppbackning mot den här typen av attacker. En attack på en representant för demokratin är en attack på hela demokratin. Det ska helt enkelt inte förekomma, hur illa vi än tycker om varandras åsikter.

Fru talman! Vi ser 2 300 civila dödade, 11 000 skadade, 6 sjukhus attackerade, skyddsrum som bombas, 1,2 miljoner människor på flykt och 500 000 som har flytt från Libanon in i Syrien. Det säger en del om hur illa det är i Libanon att man väljer att fly till Syrien. Byar långt ifrån södra Libanon attackeras, och broar, hjälpkonvojer och räddningsarbetare anfalls. Humanitära korridorer attackeras, Libanons armé attackeras och FN attackeras - allt på en månad.

Det är en månad som inleddes med en terrorattack där kommunikationsutrustning sprängdes. Försåtsminering, i strid med den 70:e paragrafen i den internationella sedvanerätten, exploderar i mataffärer, bland civila, bland sjukvårdspersonal, i hem och bland lekande barn. Det är ett agerande som Belgiens vice statsminister De Sutter modigt kallade för vad det är: ett terrordåd. Att då kalla staten som utför ett sådant terrordåd för en terrorstat ligger väldigt nära till hands.

Fru talman! Låt mig vara tydlig igen. Hizbollahs attacker på Israel strider mot folkrätten. De ska fördömas. Hizbollah har lika lite rätt att angripa Israel som Israel har att angripa Libanon.

Det finns inget rättfärdigt i att skicka raketer mot andra länder, och Irans ansvar i detta är mycket stort. Redan långt före attacken från Hamas den avskyvärda 7 oktober ville vi socialdemokrater att det iranska revolutionsgardet skulle terrorklassas. Dåvarande utrikesminister menade att det inte var något som behövdes. Hans chef tyckte samma sak, eftersom det var regeringens ståndpunkt.

I dag vet vi att såväl dåvarande utrikesminister som statsminister gjorde helt fel bedömning. Ett starkare agerande mot revolutionsgardet hade försvagat Hizbollah, Hamas och huthirebellerna. Att regeringen inte har sett det förrän nu är beklagligt och svagt, men det är givetvis välkommet att den gör det nu.

Jag ställde interpellationen vid en tidpunkt då Israels mördarmaskin ännu inte rullat in i Libanon med full kraft. Den terrorhandling som utfördes mot tusentals libaneser genom den urskillningslösa attack som skedde för en månad sedan ligger till grund för min fråga.

Israel spottar på folkrätten och internationell humanitär rätt. Landet angriper FN på ett sätt som har lett till att FN:s generalsekreterare förklaras persona non grata och FN-trupp anfalls. För oss svenskar med minnet av den israeliska terrorgruppen Sternligans mord på Folke Bernadotte borde extra varningsklockor ringa när Israel beter sig så här mot FN. Men framför allt förintar Israel Libanon och Palestina. Israeliska ministrar har såväl före som under det nuvarande anfallet mot Libanon sagt att man ska ta Libanon tillbaka till stenåldern. Vi vet från Gaza att israelerna menar allvar med sådana uttalanden.

I ljuset av detta vill jag fråga utrikesministern vad hon och regeringen konkret - inte via deklarationer, fördömanden och snack - tänker göra för att stoppa Israels övergrepp på sina grannländer. Vilka åtgärder, som inte bara är varmluft i svala parlamentssalar, tänker utrikesministern och regeringen vidta mot Israel för att det ska hända något faktiskt på marken?

Fru talman! Det är modigt av statsrådet att bjuda upp till dans kring vad ett eventuellt regeringsunderlag säger när man har Björn Söder som kallar pridetåg för pedofili, när man har trollfabriker som delar vit makt-innehåll, när man har kopplingar till mc-gäng och när man har justitieutskottets ordförande, som blev retweetad av sina riksdagskollegor och hamnade i förundersökning för hets mot folkgrupp.

Men jag tar gärna, ofta och mycket avstånd från all antisemitism var den än visar sitt fula tryne. De som visar den, oavsett om de är vänsterpartister eller sossar, kan fara åt helvete, rakt upp och ned. Det är det enda jag har att säga i den frågan.

Men det sitter hundratusentals människor ute i vårt land som är kränkta över att statsministern i intervjun i DN rangordnade rasismen. Nu säger statsrådet att han fick förklara detta i efterhand och förtydliga det i partiledardebatten. Han gjorde alltså fel. Det är det som statsrådet står här och säger. All rasism är lika illa, men det sa inte statsministern.

Eftersom statsrådet nu är här för att teckna firma åt statsministern, eftersom han är så feg att han inte vågar komma hit själv, undrar jag: Kan Paulina Brandberg be om ursäkt till alla de hundratusentals människor i vårt land som kände sig påhoppade, utpekade, bespottade och nedvärderade av statsministerns raka svar på frågan om den ena formen av rasism är värre än rasismen mot dem? Han sa ja, med en bisats till. Kan statsrådet be alla dessa människor om ursäkt, eller ska de fortsätta känna att de inte kan få det från Sveriges regering?

I detta anförande instämde Lawen Redar (S).

Fru talman! Jag kan svara ledamoten Stenevi om vad Liberalerna tyckte när man sprängde personsökare i Libanon, där sjukvårdspersonal och barn dödades och man bröt mot 70 § i den internationella sedvanerätten. Då retweetade en liberal riksdagsledamot en tweet med en personsökare där det stod "shalom", som hyllade detta brott mot folkrätten. Att Liberalerna gör skillnad när det gäller hur de bedömer olika saker, vilket ledamoten Stenevi pekar på, är ganska tydligt.

Jag vill vara tydlig. Jag tycker att det är mycket bra och oerhört viktigt att regeringen jobbar mot antisemitismen. Det går inte att nog påpeka hur viktigt detta arbete är, precis som arbetet med att motverka islamofobi, afrofobi, antiziganism, rasism mot samer och alla andra former av rasism. All rasism ska bekämpas och motverkas, alltid och överallt. Låt det inte råda några tvivel om det!

Vi fick ju inget riktigt svar här. Jag och statsrådet tolkar tydligen ordet "ja" lite olika här. Men detta får mig osökt att tänka på förre riksdagsledamoten Carl B Hamilton. Hamilton uttalade att rasistiska uttalanden mot muslimer kunde accepteras, i samband med att justitieutskottets ordförande gjorde rasistiska uttalanden, men att gränsen gick vid judar. Om uttalandet hade gällt judar på motsvarande sätt skulle det ha passerat den röda linjen. Hamilton fick senare lämna riksdagen.

Det påpekas också att olika grupper blir utsatta för rasism på gator och torg. Justitieutskottets ordförande spyr konsekvent ut islamofobi så långt att det till och med har gått till förundersökning.

Liberalernas partiledare Johan Pehrson sa med anledning av Hamilton: "Kritiken är helt berättigad. Han har också bett om ursäkt. Det här blev väldigt fel. Vi gör ingen skillnad på respekt för människor som har olika religioner. Alla människor med en tro ska mötas med respekt." Jag tycker att det är ett bra uttalande av Pehrson, och Hamilton lämnade riksdagen. Frågan är om han sa vad som faktiskt sägs inom Liberalerna, med tanke på tweeten när folkrätten bröts, eller om Pehrson faktiskt menade det han sa.

Någonstans väcker relationen till statsministern en fråga. Hamilton fick lämna riksdagen när han gjorde skillnad på rasism och rasism. Men statsministern skickar sitt statsråd hit för att försvara honom och sitter lugnt kvar.

Detta väcker frågan - och här vill jag att statsrådet ska utveckla svaret: Vad är det som skiljer ledamotens Hamiltons uttalande, där han skilde på rasism mot judar och rasism mot muslimer, och statsministerns svar, där han svarar "ja" på frågan om den ena sortens rasism är värre än den andra? Här tycker jag att det faktiskt krävs en tydlig förklaring. Vad är skillnaden? Vad är substansen och kärnan i att ministerns partikamrat fick lämna riksdagen medan statsministern lugnt sitter kvar?

(Applåder)

Fru talman! Jag får såklart tacka statsrådet för svaret. Jag kan också börja med att instämma i det som Märta Stenevi säger om kampen för det judiska folkets möjligheter att leva ett fullvärdigt och gott liv i Sverige; det är viktigt.

Men jag måste erkänna att jag är förbluffad. Jag ställer en rak fråga till statsminister Ulf Kristersson. Han bemödar sig inte att komma till riksdagen. Sedan skickar han en minister som klumpar ihop min interpellation med en fråga från en annan ledamot om en handlingsplan, och svaret ägnas i princip bara åt handlingsplanen. Min fråga till statsministern ignoreras i princip. Jag tror inte att det är det statsråd som sitter här som ligger bakom detta, utan det är statsministern som helt enkelt fegt inte själv vågar svara på rakt ställda frågor till honom om hans uttalande. Jag tycker att det är svagt.

Hundratusentals svenskar har nämligen av statsministern fått veta att den rasism de utsätts för inte är lika allvarlig som annan rasism. På en rak fråga om antisemitism är allvarligare än att dela nidbilder på islam, det vill säga islamofobi, svarar statsministern ja. Statsministern säger att en sorts rasism är allvarligare än en annan. Frågan är då om han också rangordnar antiziganism relaterat till afrofobi och antisemitism relaterat till annan rasism. Var tar detta slut?

Den stora fråga som uppstår är faktiskt hur detta rimmar med regeringsformen 1 kap. 2 §: "Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person." Det är fullständigt klart, och ändå väljer statsministern att svara ja på frågan om en sorts rasism är allvarligare än en annan.

Eftersom statsrådet har ägnat väldigt mycket tid åt handlingsplanen i sitt svar och jag förstår att statsrådet av taktiska skäl förmodligen kommer att fortsätta göra det eftersom hon med stor sannolikhet inte vill recensera sin chef ska jag göra det väldigt enkelt för henne. Är det ministerns mening att rasism kan rangordnas, ja eller nej?