Ida Gabrielsson

Herr talman! Det är i så fall en klok och väl avvägd politik som lämnar pensionärerna i sticket. Vi hörde tidigare hur Oscar Sjöstedt oroar sig för deras pensioner med anledning av regeringens myndigheter AP-fonderna. Men vad har Oscar Sjöstedt själv gjort i den budget som vi nu diskuterar för att stärka pensionärernas ekonomi? Jag tittar i tabellen men ser inget höjt bostadstillägg för pensionärer. Jag ser bara dyrare mediciner och försämringar, men det är möjligt att jag har missat något.

Berätta för mig, Oscar Sjöstedt, hur du har omvandlat denna oro för svenska pensionärer och deras pensioner till satsningar i den budget som nu kommer att gälla det här året ut!

(Applåder)

Herr talman! Det är fantastiskt hur det alltid verkar vara gratis och bra att gynna de allra rikaste.

Sverigedemokraterna har här meddelat många saker som de inte vill göra. De har fixat så att man inte ska investera i det ena och det andra. De har fixat så att det inte blir billigare mediciner, eller samma pris som tidigare, för pensionärerna. De har fixat så att det, som jag har förstått det, inte blir något barnbidrag. De har fixat så att vissa människor inte ska bo kvar. De har fixat så att det inte blir någon höjning av pensionärernas bostadstillägg.

Jag frågar Oscar Sjöstedt: Vad har ni fixat i den här budgeten? Vad är Oscar Sjöstedts och Sverigedemokraternas avtryck i den budget vi diskuterar i dag?

(Applåder)

Herr talman! Finansministern talar väldigt mycket om andra och inte om sin egen budget. Då börjar man ändå fundera på om det inte ligger en hund begraven. Det sades att man skulle stå vid samma sida som de som hade en klump i magen och som frågade sig: Hur ska det gå ihop?

Kan finansministern nämna ett enda av de förslag som riktar sig till Caroline och de andra ensamstående mammorna som samlades här utanför riksdagen och bad oss att pressa på för att bostadsbidraget skulle finnas kvar?

Herr talman! Jag ska erkänna att jag var naiv. Jag trodde faktiskt att finansministern i dag skulle berätta att man var beredd att ge Caroline och de andra som är i den här situationen åtminstone det här.

Kan du se dem i ögonen och stå för den budget som du har lagt fram?

Herr talman! Det ligger någonting i det som finansminister Elisabeth Svantesson säger. Men än så länge klarar vi oss; folket tycker att den här regeringen gör ett så pass dåligt jobb att vi nästan kan ta över med bara tre partier. Vi får återkomma till det när det börjar bränna till.

Ibland behöver man humor för att kunna ta sig igenom tuffa tider. Det har jag alltid tyckt. När ni presenterar er budget här i riksdagen, finansministern, finns det knappt någon som verkar vilja stå bakom den. Man ursäktar sig nästan lite.

Budgeten i sig är i alla fall inget skämt. Finansministern säger att hon står vid hushållens sida. Vad vill finansministern säga till den ensamstående mamman som inte har råd att ordna ett barnkalas till sitt barn nu när bostadsbidraget försämras? Är det här att stå vid hennes sida?

Herr talman! Jag börjar med att kosta på mig en liten fundering. Kanske är det så att ledamoten Sjöstedt har en egen hemlig kompis med sig in i kammaren, för det är inte Sverigedemokraterna som kan hitta på och flytta in nya partier i Sveriges riksdag. Så får man inte göra i en demokrati, bara så att ledamoten vet det till nästa gång. Men det kanske är Mållgan han pratar om.

Herr talman! Sverige har varit ett starkt land. Investeringar i infrastruktur och bostäder skapade arbete och tillväxt. Välfärden byggdes upp, och i världens mest jämlika land visade vi respekt för dem som byggde landet.

Den tiden är sedan länge förbi. Men hade politiken tagit ansvar och fattat andra beslut hade det kunnat se annorlunda ut i dag. Den ensamstående mamman som jag träffade här utanför hade haft råd att ge sin son ett barnkalas att minnas. Sjuksköterskan Anna hade hunnit gå på toaletten under sitt arbetspass eftersom hon hade haft tillräckligt med kollegor, och min barndomsvän hade sluppit ångesten när hennes livsviktiga canceroperation ställdes in för att det är personalbrist.

Det är ingen idealistisk drömvärld. Vi har gjort det förut, och vi kan göra det igen. Frågan är bara om de styrande vill det. Hur skandalöst det än låter får vi konstatera efter dagens budgetpresentation att de inte verkar vilja det.

Ska Sverige bli robust och medborgarna tryggas såväl i freds- som i krigstider måste det sunda förnuftets politik åter börja gälla i Sverige. Politiken har dragit sig tillbaka på område efter område i decennier. Väljarna har röstat rött och röstat blått men inte fått det de förtjänar.

Nu tänker många om. Ytterligare försämrade trygghetssystem ger inte fler jobb, säger regeringens eget finanspolitiska råd. Lägg pengarna på att rusta skollokaler i stället för på rotavdrag! säger Tillväxtverket. Stimulera ekonomin genom att ge dem med små marginaler mer pengar att röra sig med! säger sparekonomerna. Rutbidrag och sänkta arbetsgivaravgifter ger inte fler jobb. I dag vet vi bättre. Framtiden kräver något helt annat: ett starkare offentligt åtagande och mer av rättvisa och sammanhållning. Så byggs Sverige starkare.

Herr talman! I ett eget parallellt universum långt från klimatkriser, varselvågor, fattiga barnfamiljer och sjukvårdskriser verkar ministrarna sitta i ring och berätta sagor för varandra i Regeringskansliets eget lilla kuddrum.

Hej! Jag heter Peter Kullgren och är landsbygdsminister, och jag tycker att det är så jobbigt när väljarna tjatar om höga matpriser. Hej, Peter! säger kollegorna.

Nu är klimatmålen uppnådda, säger klimatministern nöjt, och ministerkollegorna stämmer upp i applåd.

Över till finansministern: På tillväxtområdet intet nytt, men det tar sig snart. Tack för att du delar med dig, Elisabeth! säger ministrarna i ringen.

Vi satsar på välfärden, säger statsministern och stänger igen boken. I nästa vecka läser vi kapitlet om hur vi räddade hushållen och fick bort massarbetslösheten, säger han. Åh, det blir spännande! utbrister arbetsmarknadsminister Mats Persson och skrollar i aktieportföljen, redo för nya klipp.

Kan ni ta den där om Rödluvan och vargen, säger jag och resten av befolkningen, som ser hur Sverige blivit allt skörare och allt fattigare.

Dagens budget är inget annat än en skam, och hushållen lämnas helt därhän. Svantessons tillväxtfiasko är ett faktum, herr talman; det kan inte ens påhittiga pr-konsulter trolla bort med innovativa grafer. Likt cirkushästar gör de piruetter och krumbukter, och när numret är klart kliver de av scenen. Vi skulle i stället behöva rejäla arbetshästar som tar i och gör det som krävs. Men då skickar man in clownerna från Sverigedemokraterna för paradnumret, som går ut på att få medborgarna att titta åt ett annat håll. Hatretorik är billigt – statsfinansiellt neutralt, så att säga. Men den ställer inte mat på bordet, och för dem som drabbas hårdast av hatretoriken är priset högt.

När jag ser på regeringen och dess brist på handlingskraft och agerande i dessa orostider kommer jag att tänka på slow-tv-programmet Den stora älgvandringen. Inget ont om älgarna – alla har sin roll att fylla. Men nu är ju inte regeringen och Sverigedemokraterna älgar som söker sig till nya betesmarker. Då får de väl ta värvning på public service i stället för att som i dag göra anspråk på att styra landet. Jag hörde förresten att de hade börjat röra sig tidigare än planerat – älgarna, alltså. Inte regeringen, herr talman, för aldrig tidigare har jag upplevt en regering som är så pass ovillig att just regera.

Samhällsproblemen ska medborgarna lösa själva. Regeringsförklaringen och den här budgeten är en självhjälpsbok. Nu för tiden heter det DIY, do it yourself. Det framstår alltmer som att ministrarna inte verkar på ett regeringskansli utan i stället har blivit några slags skattefinansierade livsstilscoacher.

Handla billigare! tipsade statsministern så sent som i torsdags. Men vi har ju lyx-rot och utökat rotavdrag, säger finansministern och satsar på svenskarnas altanbyggen såväl utomlands som i Sverige. Har du inte råd att betala hyran för lägenheten, bygg en altan! Kan du inte ställa mat på bordet åt ungarna, ät bakelser! blir beskedet till medborgarna.

Min dotter önskade sig faktiskt ett sådant där populärt DIY-kit nu på sin tioårsdag. Det kan innehålla lite vad som helst. Just i påsktider är det vanligt med flörtkulor som man sätter ihop för att tillverka en egen kyckling, men det finns mängder av varianter.

Eftersom do it yourself är regeringens motto tänker jag att vi framöver kommer att erbjudas en uppsjö av Tidökit för att hantera kristiden. Gör din egen statsminister! Se bara till att skruva på huvudet ordentligt så att det sitter på skaft. Do it yourself, herr talman – eller så gör vi det tillsammans!

S och Tidö gjorde i höstas upp om ett ramverk för statens ekonomi de kommande åtta åren. Resultatet blev förödande: en investeringsbroms som satte stopp för tillväxt och jobb. Mot en hel ekonomkårs och alla tunga experters inrådan valde man att bakbinda ekonomin.

Men nu har man vänt på en femöring. Världsläget har ändrats. Det är viktigt att fler kan se det som sker och ändra sig. Vi ska göra medborgarna trygga med att vi kan försvara Sverige om det värsta skulle ske genom ett stärkt och utbyggt militärt försvar men också genom ett fungerande totalförsvar. Om järnvägen inte fungerar spelar det ingen roll hur mycket ammunition vi har bunkrat upp. Om det inte finns några vårdplatser minskar motståndskraften i såväl fredstid som krigstid.

Svenskarna har sällan haft så låg tilltro till framtiden. Vårt ansvar som politiker är inte att sudda ut alla orosmoln – det vore övermäktigt. Vårt ansvar är att använda de medel som politiken förfogar över, öka det offentliga åtagandet, se till att väljarna vet att de inte lämnas ensamma i det här och göra allt som står i vår makt för att trygga befolkningen. Men i dag drog regeringen undan mattan för hushållen.

För att inte hamna i 90-talets oreda i ekonomin behöver löpande kostnader finansieras krona för krona. Att låna till investeringar i järnväg, elinfrastruktur, försvarsbyggnader och sjukvårdsplatser är klokt. Att låna till drift för att finansiera skattesänkningar för välbeställda är oansvarigt. Regeringen har sänkt skatten mest för dem som har mest med totalt 70 miljarder – lika mycket som försvarsuppbyggnaden har kostat. Ska vi inte hamna i lyxfällan måste livremmen och hängslena på när det kommer till stora skattebidrag till de allra rikaste.

Man ska vara ärlig: Allt rår inte Sveriges regering för. Vi står enade i stödet till Ukraina. Vi kan inte skylla Trumps tullhot på Elisabeth Svantesson och regeringen. Det har de liten makt över. Ett handelskrig har inga vinnare. Det är dåligt för världsekonomin och för våra samhällen. Men det regeringen och Sverigedemokraterna har makt över behöver de ställas till svars för.

Statens huvuduppgift är att trygga medborgarna. Det finns inga ursäkter för utebliven handlingskraft.

Släpp prestigen, de gamla dogmerna och idéerna och öka jämlikheten! Var man är inte sin egen lyckas smed.

Höj barnbidragen, stimulera ekonomin, investera! Ha kvar och utöka bostadsbidragen! Investera i tillväxt och infrastruktur! Se till att fler bostäder byggs och att vi har möjlighet att förstärka både välfärden och försvaret!

Vi behöver mer än någonsin ett ledarskap för samhällets gemenskap där vi håller ihop och där politiken finns för medborgarna. Så byggs motståndskraften. Så blir Sverige starkare. Jag ser fram emot att få återkomma när vi har lagt fram vår budget och våra förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Samuel Gonzalez Westling (V).

Fru ålderspresident! Finansministern och Finansdepartementet räknar själva med högre arbetslöshet. Hur man skulle kunna vara med och bidra genom att få sänkt akassa har jag svårt att förstå. Det enda som händer då är ju att också lönerna hålls nere. När man sänker de ersättningar som vi löntagare själva har betalat in till pressas lönerna ned.

Vi ska inte ha arbetande fattiga i Sverige. Vi ska ha bra, riktiga jobb åt alla.

Även Finanspolitiska rådet, regeringens egen myndighet, säger att vägen med sänkta försäkringssystem och sänkta ersättningar är uttömd. Det som behövs för att få människor i arbete är matchning och arbetsmarknadspolitik. Där misslyckas regeringen och drar i stället ned.

Vi måste göra investeringar i Sveriges infrastruktur. De kommande generationerna kommer inte att vara glada över att Sverige har världens lägsta statsskuld om rören i va-systemen läcker och tågen inte går i tid. De kommer inte att tacka oss för det. Vi behöver investera, och därför ska man sprida investeringarna över generationerna.

Vänsterpartiet håller med Svenskt Näringsliv, LO och andra tunga ekonomer om att det är beklagligt att regeringen inte ser till att skapa jobb och tillväxt genom sådana investeringar. Näringslivet räknar med förluster på uppåt 100 miljarder om inte det eftersatta underhållet på järnvägen genomförs. Det hotar statsfinanserna.

Frågan är om det är värt att i det läge där vi nu är ge en stor slant inte till alla löntagare utan till de löntagare som tjänar över 65 000 i månaden, samtidigt som barn får gå hungriga till skolan och inte har råd att följa med på skolresan.

Välfärden och sjukvården går på knäna. Människor flyr äldreomsorgen. Är det inte bättre att lägga pengarna på sjukvården eller barnen om det är där man vill att de ska hamna, finansministern?

Fru ålderspresident! Finansministern säger att hon har människor framför sig varje dag när hon går till jobbet. Frågan är bara vilka människor. Är det kollegorna i ministergänget hon talar om?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2025 - Rambeslutet

Arbetslinjen behöver ingen läxa upp mig om. Jag kommer från en hårt arbetande familj. Mina föräldrar har jobbat i omsorgen och i butik. Min pappa hade inte en enda sjukdag. Den senaste frånvaron han hade var när han var föräldraledig med min lillasyster 1985, när han i slutet av sitt arbetsliv drabbades av cancer.

Socialförsäkringarna, trygghetssystemen och våra försäkringar, är det löntagarna som har byggt upp. Det är inga bidrag som är tillgängliga för finansministern att strössla ut och betala skattesänkningar med till den som har absolut allra mest. Det är våra försäkringar. Det är vad det innebär att det ska löna sig att arbeta. Man ska ha rätt till ersättning när man blir sjuk, för man har själv betalat in.

Hade regeringen och finansministern brytt sig om de löntagare som har fått sina löner sänkta skulle de ha agerat mot det prissättningsbeteende vi ser på de illa fungerande marknaderna. I stället fick löntagarna ensamt ta ansvar för den ekonomiska krisen medan banker, matjättar och elbolag fick fortsätta att härja fritt. Varför tog inte regeringen det ansvaret och såg till att priserna hölls nere? Då hade den reallönesänkning vi nu ser inte slagit så hårt som den gör.

Fru talman! Roligast i finansutskottet, det är jag, det. Det kan hon ju står där och säga, tänker någon. Men nej, det är faktiskt mina kollegor från olika partier som i omgångar utnämnt mig till det. Frågan är förstås om det är jag som är extra skojig, eller om det handlar om dem - fru talmannen förstår säkert vart jag vill komma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2025 - Rambeslutet

I dag, kära kollegor, får jag ändå göra er besvikna. Humor är nödvändigt, särskilt när vi tar oss genom tuffa tider. Men vi behöver också allvaret.

Sverige är skörare än på mycket länge. Medborgare har av makthavarna lämnats ensamma att hantera konsekvenserna av den ekonomiska krisen. Välfärden går sönder, inte för att det måste vara så utan för att vi har beslutat att det ska vara så.

Man ska säga som det är och inte skylla ifrån sig. Det är tröttsamt när politiker bara skyller på varandra. Den nya, svaga Sverige har inte vuxit fram enbart under nuvarande styre. Det är en riktning som vi har slagit in på under lång tid, och där har även mitt parti haft ett ansvar. Det starka, trygga och rättvisa Sverige känns långt borta när vi nu debatterar statens budget för kommande år.

Sverige har varit ett starkt land. Investeringar i infrastruktur och bostäder skapade arbete och tillväxt. Välfärden byggdes upp, och i världens mest jämlika land visade vi respekt för dem som byggde landet. Så är det inte riktigt längre.

Fru talman! Att oppositionen varnar är kanske inte så förvånande. Men det är inte bara vi; det är fler som larmar. Det är bara att öppna ögonen. Regeringen har dock skygglapparna på, närmast rädda för att möta de egna medborgarna. Har de gått och gömt sig, som vi ropade på Jernvallen när motståndarlaget spelade dåligt? De har kanske redan placerat sig i bunkern hos ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin - för i den verklighet där vi andra befinner oss är de inte.

När det lider mot jul i Sverige låter vi barn gå hungriga i stället för att se till att alla har råd att äta sig mätta. Pensionärsorganisationer beskriver en utbredd fattigdom hos landets pensionärer. Sjuka och arbetslösa har det ännu mer knapert. Men det är inte bara dessa. Breda grupper av löntagare har svårt att betala hyran. Så ser verkligheten ut.

Därför, fru talman, är det så omdömeslöst av regeringen och Sverigedemokraterna att i budgeten välja att satsa nästan enbart på höginkomsttagare. Fördelningsprofilen får Grinchen att framstå som givmildheten själv. Allra mest från statskassan får den som har en hel förmögenhet i månadslön. Sverigedemokraterna lånar sin nedböjda ryggrad till den moderata finansministern att använda som trampolin för att bärga hem årets julklapp till toppskiktet. God jul, alla moderata kärnväljare, önskar Jimmie - regeringens egen lilla passopp.

I julklappsbytet har Sverigedemokraterna fått ett tomt paket inslaget med hatretorik, och lika glada är de för det. Men gladast är nog ändå de moderata kärnväljarna, som precis har fått vad de önskar sig i julklapp.

De väljare som trodde på högre a-kassa, bättre sjukförsäkring och mer pengar i plånboken är antagligen inte lika nöjda. Sverigedemokraterna verkar i budgetförhandlingarna enbart ställa krav på vem som inte ska få ta del av satsningarna och ersättningarna. Sedan nöjer man sig med det och låter Moderaterna använda löntagarnas pengar till att sänka skatten med över 50 000 för den som tjänar allra mest.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2025 - Rambeslutet

Är det värt det, måste de styrande ändå fråga sig när de nås av larmrapporterna om hur personalen flyr äldreomsorgen. Lyssnar de inte?

Vänsterpartiet gör en annan bedömning. Vi höjer barnbidragen och bostadsbidragen och värnar de försäkringssystem som löntagarna har byggt upp genom sitt arbete. Sjuka och arbetslösa ska inte betala en högre andel av sin lön i skatt. Därför tar vi bort straffskatterna. Det är mer rätt än att sänka skatten för ministrar och riksdagsledamöter.

Fru talman! Aldrig tidigare har jag upplevt en regering som är så pass ovillig att just regera. Samhällsproblemen ska medborgarna lösa själva. Regeringsförklaringen är rena självhjälpsboken, som ständigt kompletteras med tips och trix till medborgarna. Det framstår alltmer som att ministrarna inte verkar på ett regeringskansli utan i stället har tagit jobb för en frågekolumn i tidningen Allers. Medborgare oroar sig för höga matpriser, elräkningar och räntor. Sätter regeringen stopp för den utvecklingen? Nej! De tipsar i stället: Ta på dig ullstrumpor, byt bank och handla billigt.

Undrar du vart jobbpolitiken har tagit vägen? Fråga Saida, svarar regeringen. En fungerande äldreomsorg sökes. Finns i sjön, blir svaret.

Arbetsmarknadsminister Pehrson har bytts mot en annan Persson. Men vad hjälper det? De nya aktivitetskraven verkar inte omfatta Regeringskansliet. I den budget vi ska anta i dag räknar regeringen själv med hundratusentals fler arbetslösa. Vad erbjuds då medborgarna? Jo, sänkt a-kassa för löntagarna. Tack för kaffet!

Konkurserna står som spön i backen. Tågkaoset är ett faktum. Byggbranschen har kraschat, och regeringens åtgärder stannar vid branschstöd till flygbolag, oljebolag och städbolag. S och Tidöpartierna har gjort upp om ett ramverk de kommande åtta åren, som innebär stora konsekvenser för omställningen och tillväxten. Nya investeringar och underhåll riskerar att utebli. Mot alla tunga experters inrådan valde man att bakbinda politiken. I stället för att sprida kostnaderna över generationer har man lagt notan i knät på dagens skattebetalare. Det är ett historiskt misslyckande att vi inte kunde enas mellan partierna om åtgärder för billigare el och tåg som går i tid.

Syftet med ramverket har varit att hantera risker. 90-talets sanering är över. Den svenska statsskulden är bland de lägsta i Europa, och skulle fortsätta att vara låg även om vi inför ett investeringsmål. Den nya treenigheten, sa finansministern om Vänsterpartiet, Svenskt Näringsliv och LO när hon mottog överenskommelsen. Nu tillhör inte jag de mest religiösa, men nog är det anmärkningsvärt att man blundar för det som alla andra viktiga samhällsaktörer ser. Utan en fungerande järnväg hotas tillväxten och jobben och därmed statsfinansernas utveckling.

Fru talman! Regeringar kommer undan med att presentera historiska nedskärningar som satsningar eftersom staten inte redovisar omfattningen av de offentliga åtagandena. Väljarna undrar om det är de eller regeringarna som är galna eftersom köerna i sjukvården är milslånga och akutmottagningarna är fulla. Det skadar tilliten när människor förs bakom ljuset. Därför begriper jag inte varför Vänsterpartiets krav om att köra med öppna kort mot väljarna avvisades, det vill säga att öka transparensen och beskriva verkligheten som den är. I stället valde man att fortsätta att vara vägen mot dolda automatiska nedskärningar genom att inte redovisa hur reformutrymmet uppstår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2025 - Rambeslutet

Det är socialförsäkringssystemet och välfärden som får betala för skattesänkningarna som nu genomförs. Det är genom förslagen som läggs fram i dag som sjukvården, äldreomsorgen och skolan tvingas skära ned. Det är därför barnfamiljer får vända på varje krona inför jul. Ingen blir fattig. Man görs fattig genom medvetna politiska beslut och prioriteringar. Så stå för det!

Vänsterpartiet är det parti som prioriterar välfärden högst. Därför lägger vi i dag fram ett förslag om ett återhämtningsstöd. År av urholkning av statens åtaganden har lett till att välfärden inte fungerar. Vi föreslår därför nästan 30 miljarder mer till välfärden. Regeringen föreslår 0 kronor i statsbidrag, och dubbelt så mycket lägger man på moderatbidraget riktat till redan förmögna som man lägger på hela den svenska sjukvården. Vi tror knappt att det är sant.

Fru talman! Det är knappt två år kvar till valet. Hatretoriken kostar inte mycket i budgettabellerna, men det kostar mycket hur vi behandlar varandra. Det är inte gratis att inskränka demokratin. Mycket står på spel. Sverige behöver byggas starkare. Val vinner man inte enbart på andras misslyckanden. Det räcker inte att säga: "Rösta på oss. Vi är inte de." Människor vill, med rätta, veta vad skillnaden blir. Det har inte minst USA-valet visat oss.

Har man inget eget att komma med utöver en självutnämnd anständighet, då har man inte mycket att erbjuda. Har den egna anständigheten dessutom gått mer från innehåll till ord, då måste man steppa upp och erbjuda något annat. Att säga att det var vi som var först med politiken, eller bara bjuda över i en match som spelas på motståndarens planhalva, är dömt att misslyckas. Snacka kan alla göra, men vi måste visa att vi kan göra verkstad av pratet. Vi som vill något annat måste samla oss, inte för Vänsterpartiets skull utan för medborgarnas och Sveriges skull. Vi behöver göra ett jobb inom oppositionen om vi ska vända utvecklingen.

Fru talman! Man ska tala ur skägget, är min bestämda mening. Jag tror på att vara ärlig i relationer och att inte låta surdegar jäsa. Eftersom så mycket står på spel oroar det mig att Centerpartiet verkar ha bäddat säck åt sig självt. Socialdemokraterna har i stället bäddat ned sig med Tidöpartierna. Förhoppningen är att Centern rullar ut ur säcken och vaknar upp från drömmarna om det parallella universumet och att Socialdemokraterna lägger sig på rätt sida nästa gång.

Vänsterpartiet, fru talman, har förstås också ett jobb att göra. Vi har alltför länge låtit andra styra, och vi måste förbereda oss för att tillsammans med andra regera och ta ansvar. Den som vill få någonting gjort kan inte låta sig ställas utanför. En ny regering måste lägga om den ekonomiska politiken. Det gäller demokratin och rättsstaten och inte minst välfärden, tillväxten, omställningen och trygghetssystemen.

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservationer, nummer 2 och 6.

(Applåder)

Fru talman! Frågan var: Vad är det som ledamoten inför de väljare han representerar är stolt över att ha fått igenom i de förhandlingar som skett om den budget vi i dag diskuterar och beslutar om?

Personligen är jag stolt över att vi och jag drev igenom 1 000 kronor i höjd garantipension, förbättringar i sjukförsäkringen, avdrag för akasseavgiften och en massa andra saker.

Ledamoten tycker att skattesänkningarna som gått igenom är kloka. För min del kan jag beskriva detta skattebidrag så här: Av moderater till moderater. Av Sverigedemokraterna efter förmåga, till varje moderat efter behov.

Frågan till Oscar Sjöstedt måste vara: Varför ska min mamma, som började jobba som barnskötare när hon var 15 år och har arbetat ett oerhört långt arbetsliv, betala en större andel av sin lön och sin ersättning i skatt än du och jag, som är riksdagsledamöter? Nu är hon mycket äldre och har fått en halv sjukersättning, eftersom hon har slitit i över 40 år i arbetslivet.

Är det en klok prioritering att sjuka och personer med funktionsnedsättningar måste betala en större andel av sin inkomst i skatt än du, jag, ministrar och andra högavlönade? Tycker du att det är rätt, Oscar Sjöstedt?

Fru talman! Vi diskuterar den budget som Sverigedemokraterna och regeringen lagt fram samt de alternativ som ligger på bordet. Frågan är, fru talman, vad det är i budgeten man som väljare och medborgare ska tacka Sverigedemokraterna för.

Oljepriserna får man nog tacka världsmarknaden för. När det gäller akassan och sjukersättningen blir det inga höjningar utan försämringar. Det sker också en ökning av tandvårdskostnaderna under det här budgetåret.

Fru talman! Jag ställer min fråga eftersom jag utgår från att ledamoten Sjöstedt liksom jag är ansvarig för förhandlingar i sitt parti. Frågan är: Vad är det för krav som ledamoten är stolt över att Sverigedemokraterna har fått igenom i de här budgetförhandlingarna?

Herr talman! Staten och kapitalet, sa statsministern, och han höll nästan på att skratta på sig för att han dristade sig att citera proggmusik under regeringsförklaringen. Stor i orden men liten på jorden - det är ett passande uttryck. För staten och kapitalet verkar inte handla om att skapa förutsättningar för ett växande näringsliv och en samhällsnytta.

Konkurserna står som spön i backen. Tågkaoset är ett faktum. Byggbranschen har totalt kraschat. Och regeringens åtgärder liknar något slags lyxfälla. Det är branschstöd till flygbolag, oljebolag, städbolag och fossilindustrin. Att plöja in skattemedel i branscher som ofta, ibland, har ganska låg produktivitet är inte att satsa på tillväxten.

Ska tillväxten komma igång behövs ett nytt investeringsmål som ser till att Sveriges infrastruktur fungerar. Där är Vänsterpartiet överens med svenskt näringsliv.

Det är hög arbetslöshet, och inflationen toppar Europasnittet. Härifrån talarstolen säger man: Nu sätter vi igång, och nu gör vi en budget som får hjulen att snurra. Men vem är det som ska snurra hjulen, och vad är det som sätter igång dem?

Vill man ha billiga bostäder investerar man i bostadsbyggande, inte i 48 000 i sänkt skatt för ministerskrået. Vill man sätta igång konsumtionen i ekonomin investerar man så att barnfamiljer kanske har råd att köpa den där vinterjackan. Vill man ha anställda i sjukvården, och garantera detta under kommande år, anställer man helt enkelt personal i sjukvården.

Vänsterpartiet har förslagen för investeringar och för jobb. Satsa på byggande! Satsa på välfärden och se till att den som inte har råd får möjlighet att köpa.

I detta anförande instämde Samuel Gonzalez Westling (V).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

Herr talman! Oscar Sjöstedt svarar inte på frågan varför sjuka och arbetslösa ska betala mer i skatt än Oscar Sjöstedt och jag.

Vi har låtit riksdagens utredningstjänst räkna på förslaget. Finansministern har kanske garanterat ledamoten Sjöstedt något, men med nedtrappningen, där det är de långtidsarbetslösa man spar på, kommer man att spara 3,6 miljarder. Därför har Vänsterpartiet också KU-anmält finansministern.

Ni lovar sjukskrivna, arbetslösa och pensionärer att de ska få det bättre, men i själva verket är ni nöjda med att Vänsterpartiets reformer inte raseras. Det hade inte varit Vänsterpartiets melodi. Hade vi haft inflytande hade vi använt det mandatet för att förbättra sjukförsäkringen, att ge upprättelse åt utförsäkrade och att ta bort straffskatterna, inte att införa nya.

Herr talman! Man tycker nästan lite synd om Sverigedemokraterna. Deras skrytmagnet är att de har räddat Vänsterpartiets reformer i sjukförsäkringen från förra mandatperioden. Kanske skulle de helst vilja ha lite av vår ryggrad, men den är tyvärr inte till salu.

De har inget eget på sin att göra-lista. I stället har de sparat 3,6 miljarder på a-kassan. Det är ju vad nedtrappningen innebär.

Oljepriserna har alltså Sjöstedt själv fixat. Det är inte världsläget och Saudiarabien som ligger bakom, utan oljepriserna är någonting som Oscar Sjöstedt sätter upp på sin egen vinstlista.

Men vad svarar Oscar Sjöstedt de sjuka och arbetslösa, som med er politik får en ny straffskatt? De får högre skatt än du själv och andra höginkomsttagare, som kommer att få upp till 50 000 mer per år med er politik.

Herr talman! Frågan är inte om vi vill ha ökad tillväxt. Tillväxten har varit negativ flera kvartal med den här regeringen. Vi ligger sämst till i Europa. Min fråga var om det är anständigt att ge en person som redan har det väldigt gott ställt, som tjänar miljonbelopp, 48 000 kronor mer i hushållsstöd per år.

Att bli uppläxad av en finansminister som gör vinst varje gång på sitt alldeles egna lilla lotteri till ministerskrået är ungefär som att bli uppläxad av kungen när han skulle förklara för folket att det inte kom några stekta sparvar flygande. Han var inte rätt man för jobbet, helt enkelt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

Herr talman! Här behöver man i alla fall inte oroa sig för att bli lottlös. Det tog inte lång tid innan detta togs in även i den här debatten.

Men jag tänkte återgå till regeringen, ni som styr Sverige och har makten att förändra för vanliga människor med den budgetproposition som finansministern lägger fram. Jag funderar på dem som sliter i sjukvården, på äldre som inte klarar hyran och på patienter och anhöriga. De får inte livet att gå ihop, och vårdcentralerna kan inte ta emot patienter. Samtidigt sänker regeringen skatten med 48 000 kronor för den som tjänar miljonbelopp. Kan finansministern ändå inte förstå att det sticker i ögonen på dessa människor?

Herr talman! Pengar är inte allt, mässar finansministern under en presskonferens om den budget vi i dag diskuterar. Döm om min förvåning, herr talman. Är det Sveriges budgetchef som talar i rutan, eller har jag råkat byta till ett flummigt kulturprogram som intervjuar välbärgade filosofer med alternativa verklighetsuppfattningar? Men sådan tur hade inte svenska folket, utan visst var det landets finansminister som sjöng fattigdomens lov. Så nu vet medborgarna vad regeringen har för inställning. När matpriser och boendepriser ligger kvar på skyhöga nivåer, deppa inte ihop utan sök tröst i finansministerns ord. Har du ingen mat, ät bakelser! Finansministern har talat: Pengar, det är inte allt.

Att pengar inte är avgörande är en uppfattning endast den välbeställda har råd att hålla sig med. Äta bör man annars dör man, som min mormor brukade säga.

Herr talman! Markkontakten verkar regeringen ha tappat för länge sedan. Nu svävar den fritt ute i rymden.

Tack vare Sverigedemokraternas mandat lägger regeringen nu fram en budget som med kirurgisk precision gynnar de egna moderata kärnväljarna - från moderater till moderater. Tusentals varsel i sjukvården hade kunnat stoppas, men de valde att sänka skatten med 45 000 per år för herrar som Jimmie och Ulf.

Vårdplatser försvinner, människor dör på akuten och personalen flyr sjukvården. Skattesänkningarna ger inte mycket i vanligt folks plånböcker men kostar välfärden enormt mycket pengar. När avgifterna höjs blir det inte mycket kvar för medelsvensson, men en smärre förmögenhet överförs från sjukvården till dem som redan har allt. Konsekvenserna stirrar oss nu i ansiktet. Att de ansvariga inte skäms! En söndertrasad sjukvård kan inte hjälpa oss när vi mest behöver det. Det är inte värt det! Vill de inte se det?

Herr talman! Jorden anropar Tidöstyret: Kom tillbaka till verkligheten!

Herr talman! I Sverige klamrar sig högern, SD och en och annan centerpartist fast vid de gamla dogmer som resten av världen har lämnat. IMF och andra institutioner som sjöng nyliberalismens lov har vänt om. Ojämlikhet skapar inte tillväxt. Frågan är när den polletten ska trilla ned hos den svenska politiska högern, för budgetpropositionen som nu läggs fram har en fördelningsprofil som Krösus Sork skulle vara stolt över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

När jag ser den svenska högern kommer jag osökt att tänka på kalvar som kommer ut på grönbete - men politikerna är kanske inte lika gulliga. De har väntat så länge på att få styra, men de har inte vanan och verkar därför närmast förvånade över att ha fått folkets stöd. De tänker kanske att varje budget kan vara den sista.

"Halleluja", utbrister finansministern och tillber Mammon. Till sin tjänst, herr talman, har hon de brölande SD-pojkarna som fortfarande verkar befinna sig någonstans i högstadiekorridorerna. De låter mycket, men om man säger "hej" hoppar de till, närmast skräckslagna för sin egen skugga. Jimmie Åkessons ryggrad är så vek att det är ett under att han kan stå upp. "Pengar är ju inte allt", tänker de och röstar igenom sänkta kapitalskatter för miljonärer. Med lätt hand inför de i samma knapptryckning straffskatter för sjukskrivna.

Herr talman! Vad har SD fått för att regeringen ska få genomföra sitt moderatbidrag? De har fått något mycket billigare: hatretorik och signalpolitik, som inte har en spänn i budgettabellen. Lika glada är SD för det, men gladast är nog finansministern som får sätta sprätt på pengarna Sverigedemokraterna lovat pensionärer och sjukskrivna.

Herr talman! Devisen "allt handlar inte om pengar" gäller inte alla. Men för en grupp i samhället konstateras den rent av vara livsavgörande. Lika självklart som alla behöver syre för att andas behöver de förmögna subventioner för att göra rätt för sig. Här ska inga piskor vina. I stället ska vi fjäska och curla. Det handlar inte längre om höginkomsttagare utan om rent förmögna. Mycket vill ha mer. "Pengar är inte allt", sa Bill. "Pengar är allt", sa Bull.

Herr talman! Folk är inte dumma. De köper det inte. Samtliga analytiker konstaterar att vinnarna i årets budget är de välbeställda. För löntagarkollektivet räcker pengarna kanske till någon biobiljett, medan den med en inkomst på 200 000 i månaden får så pass mycket mer att den kan unna sig ytterligare en lyxresa.

Herr talman! Ingen vill riktigt försvara moderatbidraget. Ministrarna ville inte se människor i ögonen. De gick och gömde sig på fredagskvällen efter presskonferensen. Men som tur var för regeringen ordnade det egna underlaget med ett fokusbyte. Ordföranden i riksdagens justitieutskott hade delgivits brottsmisstanke. Efter att ha tagit världshistoriens kortaste mikropaus var han tillbaka med offerkoftan knäppt hela vägen upp.

När jag tänkte att debatten väl äntligen måste flyttas från regeringsunderlagets alldeles egen metoo-kampanj som hölls till Jomshofs ära dök Socialdemokraternas lotteriskandal upp. Då blev det drag under galoscherna. Produktiviteten på Regeringskansliet har aldrig ökat i sådan omfattning. Ministrar man inte ens visste fanns dök upp och förfärades.

Är det vetskapen om att avtrappningen av jobbskatteavdraget ska tas bort som höjt arbetsmoralen? Lotterifrågan verkade rymmas inom var ministers portfölj. "Nu tar vi i för kung och fosterland", tänkte samtliga ministrar och spände Twitterfingrarna för att spamma flödet likt telefonförsäljare med färdiga talmanus. Upprördast av alla var minister Romina Pourmokhtari. Hon sa att hon kände äckel över sin tid som telefonförsäljare. Hur hon kommer att känna inför sin tid som klimat- och miljöminister får vi kanske veta i efterhand. "Men vad är problemet?" tänker någon. "Finansministerns egen pressekreterare kan väl få skriva sjuttioelva inlägg på X om lotterna och cirka noll om ministerns egen budget?"

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

I dag diskuterade jag i radion Vänsterpartiets förslag om att införa ett förbud mot telefonförsäljning likt det som andra europeiska länder tillämpar. Men då verkade ministrarna ligga utbrända med Twittertummen i bandage, för ingen vågade ta den debatten.

Det är förstås inte regeringens fel att Kombilotteriet inte tagit sitt ansvar. Men det är regeringens och Sverigedemokraternas skyldighet att inför väljarna stå för konsekvenserna av den politik de driver. När man regerar har man makten att förändra livet för människor.

Sverige ligger i botten i Europas tillväxtliga. När det kommer till arbetslösheten ligger vi i stället i topp. Regeringen skryter om att ha bekämpat inflationen, men i själva verket har arbetet gått ut på att låta medborgarna ta smällen. I andra länder tog man krafttag mot bankernas skyhöga räntor och satte press på matjättarna och elbolagen. I Sverige plockades silkeshandskarna fram. Föreningsfrihet och religion är inte längre privatsaker utan där ska statens långa arm in. Men medborgarnas välfärd är upp till var och en att lösa.

Hatretoriken är förstås inte gratis annat än i budgettabellen. Den drabbar oss alla.

Byråkratiska kolosser kommer inte åt det faktum att högern gett gängen svängdörrar in till vårdcentralerna för att tvätta pengar. Skojare ska inte driva HVB-hem. Saft-och-bulle-politiken mot den organiserade brottsligheten måste bort. Vill man göra något åt grundproblemen måste man följa pengarna.

Vänsterpartiets åtgärder skulle ge medborgarna mer pengar kvar i plånboken - många gånger om jämfört med regeringens satsningar - samtidigt som vi kan ta tillbaka kontrollen över välfärden och se till att sjukvården kan återuppbyggas och återhämta sig.

Jag ser fram emot att diskutera Vänsterpartiets förslag när vår budgetmotion ligger här på bordet. Pengar är inte allt, herr talman, men för att kunna anställa vårdpersonal är pengar avgörande.

(Applåder)

Herr talman! Här finns uppenbarligen en hund begraven. "Simsalabim" fungerar kanske i sagorna, men inte om man ska styra Sverige.

I går sa statsministern att nästan alla som kollar på den här utredningen är positiva. Att kärnkraftsindustrin och kanske Ebba Busch är positiva förstår jag. Men Finanspolitiska rådet och de ekonomiska experterna säger någonting annat. Varför har inte statsministern sett till att utredningen redan nu klargör att finansieringsmodellen påverkar de offentliga finanserna, när vi arbetar med att komma överens om ett nytt mål för det offentliga sparandet?

Herr talman! Är Sveriges statsminister i själva verket en trollkarl? Det kan man kanske tro när man läser regeringens promemoria, där regeringen föreslår en 75-procentig finansiering i sitt utlovade kärnkraftsprogram. Det innebär en skattesmäll eller välfärdsslakt på ungefär 87 miljarder för medborgarna - eller att man överger de ekonomiska ramverken helt. Det säger alla experter, och Finanspolitiska rådet har nyss lyft det.

Jag ingår nu i den utredning som ska fastställa ett nytt mål för det offentliga sparandet. Om man går in med över 50 procent i finansiering kommer det enligt de bedömningar jag får ta del av och enligt Eurostats riktlinjer att drabba statsfinanserna på det sätt jag har redogjort för.

Varför klargör inte statsministern detta för medborgarna - antingen att kärnkraftsprogrammet kommer att kosta dem ungefär 87 miljarder eller att ni avser att avskaffa de ekonomiska ramverken?

Herr talman! Ja, allt det här får friska upp. Det är mitt jobb.

Som ministern säkert vet har räntemarginalen i Sverige varit god. Vi har haft högre tillväxt än vi haft statsskuldränta. Även om den differensen skulle förändras är det enligt andra än mig - jag är en enkel människa - såsom Svenskt Näringsliv, Lars Calmfors, Långtidsutredningen och Finanspolitiska rådet välmotiverat att genomföra samhällsnyttiga investeringar som är nödvändiga för klimatomställningen men också för att garantera tillväxten framåt. Det tror jag är viktigt att få in i diskussionen.

Jag tror att vi får lämna det, för det verkar sitta hårt. Jag övergår till det här med att bekämpa inflationen.

Löntagarna tog ett stort ansvar. Vi ser reallönesänkningar i nivå med 30-talets. Samtidigt var en stor del i inflationen prissättningsbeteendet, en illa fungerande elmarknad och bankmarknad och matjättar. Det har regeringen inte gjort någonting åt medan löntagarna gjorde sitt. Det fanns ingen lön- och prisspiral. Det fanns bara en prisraket i den inflationskris som varit.

Nu går man vidare och vill försämra ytterligare för löntagarna genom att försämra a-kassan samtidigt som hundratusen fler blir arbetslösa.

Håller Niklas Wykman med kollegan Oscar Sjöstedt om att det inte är en besparing, det som sker med a-kassan och den förändring som vi ska fatta beslut om i dag?

Herr talman! Tack till ministern för diskussionen som vi har haft här!

Niklas Wykman menar att det oroar honom att vi är många som nu ser att Sverige behöver minska det finansiella sparandet något och garantera till exempel att Malmbanan kan utföra sin uppgift för att tillväxten och jobben ska kunna garanteras.

Mig oroar det inte särskilt mycket. Jag håller med Svenskt Näringsliv, LO, Finanspolitiska rådet och Finansdepartementets egen utredning Långtidsutredningen om att vi kan minska det finansiella sparandet för att få till en omställning i Sverige.

Det som oroar mig är regeringens åtgärder för omställningen, som man presenterade samtidigt som ministerns kollega Hans Eklind och jag anordnade ett seminarium med dem jag nämnde som eminenta gäster. Man presenterade en skandalomsusad socialdemokratisk före detta politiker som vad det verkar har kört en del välfärdsföretag i botten. Det är svaret man får från högersidan. Det oroar mig mer än att ligga i linje med Svenskt Näringsliv, LO, Finanspolitiska rådet och Långtidsutredningen.

Behöver inte Sverige investera, precis som man gjort historiskt sett, om vi ska ha tillväxt och om också kommande generationer ska ha någonstans att bo, en planet som fungerar och en infrastruktur som vi kan lita på? Det är min fråga.