Riktlinjer för den ekonomiska politiken
Fru talman! Den ekonomisk-politiska debatten fattas Sverige. När regeringen överlämnade sin vårproposition pratade finansministern främst om annat än om vilka reformer hon tänkte genomföra.
Genom att skylla ifrån sig på allt och alla behöver man inte ta ansvar för den kris man lämnat befolkningen i. Det är inte hederligt.
Fru talman! Jag är uppfostrad i en plikttrogen familj. Har man ett jobb ska man också sköta det. Människor tappar sugen när fake news haglar från makthavare på presskonferenser. Nu genomförs en historisk satsning på sjukvården, sa finansministern och förde svensk sjukvård in i sitt värsta stålbad. På akuten mitt i vårdkaoset befinner sig väljarna, som med rätta undrar: Vem i hela världen kan man lita på?
Sverige har varit ett starkt land. Investeringar i infrastruktur och bostäder skapade arbete, välfärd och tillväxt. Den tiden är sedan länge förbi. Sverige toppar nu ligan när det gäller förmögenhetskoncentration framför både Saudiarabien och USA. Vi har gått från att vara ett av de länder som omfördelar mest till att omfördela minst inom EU:s kärnländer. Falukorvsringen, om ni kommer ihåg den, som näringsministern viftade intensivt med i valrörelsen blev inte ett korvöre mer till hushållen när hon själv fick makten.
Men visst slår regeringen en del rekord och skapar sysselsättning. Räntehöjningarna som länsat fickorna på bolånekunderna har skapat rekordvinster för storbankerna och kraftigt ökat sysselsättningen hos Kronofogdemyndigheten.
Vad erbjuder då sittande regering sina barskrapade medborgare? Jo, ett jobbskatteavdrag som till 90 procent går till den halva som är bäst betald i landet. Vad ska några hundralappar i sänkt skatt hjälpa när regeringen låtit den ekonomiska krisen gräva djupa hål i plånböckerna?
I stället för att som i andra europeiska länder ta tag i girigheten och illa fungerande marknader vill regeringen nu muta befolkningen med en liten slant. Med Vänsterpartiets förslag om bankskatt, Sverigepriser på el och hårdare tag mot matjättarna skulle hushållen kunna tjäna många gånger mer än vad ett jobbskatteavdrag ger. Regeringens låtgåattityd mot storbanker och matjättar är beklämmande.
Fru talman! Kaoset på järnvägen hotar tillväxten. Byggkraschen är ett faktum. Vi har nu haft perioder av konstant negativ tillväxt. Arbetslösheten stiger. Regeringen försämrar akassan för att folk inte ska ligga i hängmattan, samtidigt som de själva verkar ha snoozat hela Regeringskansliet.
Avregleringar har gjort det dyrare. Sverige har byggt upp byråkratiska kolosser som inte sätter medborgarna främst. Aktiekursen, konsultuppdragen och välfärdskriminaliteten har fått ta över. Kan du inte läsa, lille vän? Det kan inte skolan hjälpa dig med. Att sätta kunskapen först är för dyrt för Sveriges marknadsskola.
Fru talman! Jag tycker mig dock se en förändring. Alla har fått nog av de nyliberala dogmerna. Fler och fler, inte bara vänstern, konstaterar att det inte fungerar. Men regeringen är jag lite bekymrad över. Den verkar aldrig få nog. Den är som ett borgerligt ungdomsförbund på steroider. Som en fyraåring i en godisbutik vill den ha allt direkt, oavsett kostnad och konsekvenser.
Som en röd tråd följer medborgarnas förtroende för välfärden samma bana som nedskärningarna. När välfärden inte finns där för en är det inte konstigt att även vanligt folk kan tänka: "Vad fan får jag för pengarna?"
Kommuner i norra Sverige får beskatta sina medborgare kraftigt för att ens ha råd med det mest basala, medan Stockholmskommuner som Danderyd kan låta invånarna leva loppan. Glesbygdskommuner flyttar hela städer och ställer sina naturresurser till förfogande för att garantera svenskt välstånd, medan rika kommuner vägrar att bygga hyresrätter åt de människor som de exempelvis vill ska komma och städa deras toaletter.
Mer lågproduktiva fästen får man leta efter än dessa storstadsnära rikemanskommuner. Inget produceras där, jobbar gör de annorstädes, vägarna de nyttjar byggs av andra, tillväxten får norrlänningarna stå för och de stora grannkommunerna får fixa bostäderna. Gated community? Släng dig i väggen! Här har vi hela kommuner på temat.
Fru talman! Vänstern går nu fram i hela Norden. Senast i EU-valet blev det tydligt. Människor vill veta vad makthavare vill göra åt deras problem, inte höra dem skylla ifrån sig. Regeringspartierna och Sverigedemokraterna verkar ha panik över det faktumet och twittrar därför frenetiskt i stället om skolavslutningar i kyrkor, folkutbyte, identitetsvänster och islam - som de på något konstigt sätt verkar mena är samma sak.
Fru talman! Man får öva på acceptans ibland för att behålla sinnesron. Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden - så tror jag att den bönen går.
Dagens regering vill inte bättre. Möjliggörarna i Sverigedemokraterna kunde inte bry sig mindre om svenska folkets sjukvård, bankräntor eller akassa. Som de syltryggar de är nöjer de sig gott med att avlönas på Regeringskansliet. Bakom varje trollkonto gömmer sig i själva verket en liten fegis, och vekast av alla är den som för armén. Stor i orden men liten på jorden, borde det stå på SD:s valaffisch 2026.
Fru talman! Jag vänder mig i stället till oppositionen. Vi har mycket att ta tag i framöver tillsammans. Det duger inte att enbart leva på motståndarnas dåliga rykte eller vinna på deras planhalva. Samhällskontraktet måste återupprättas. Väljarna ska kunna lita på sina företrädare.
Budgetförslag som innebär en nästan identisk ekonomisk politik som de styrandes fungerar inte. Ska vi rusta välfärden behövs ett omtag. Ska man vinna måste man hålla ihop i ett lag. Det är grundläggande.
Därför bekymrar det mig lite i dag när vi har budgetdebatt när en av lagkamraterna mest verkar springa runt i cirklar. Centerpartiet får mig att tänka på Lucky Luke - skjuter skott på skott och träffar alltid något. Det verkar dock inte lika framgångsrikt i politiken som i den tecknade vilda västern-serien, att döma av senaste SCB-mätningen.
När det kommer till den ekonomiska politiken skjuter Centerpartiet ensamma från den breda mitten som de mot alla fysiska lagar och allt sunt bondförnuft placerat långt ut på högerkanten. De gör tunnel på sin egen lagkapten men tror ändå att de ska belönas med mer speltid. Kanske går det i knatteligan, men nu spelar vi på en annan nivå. Hade det varit fotbollsmatch hade man blivit bänkad för sådant beteende. Men nu är det ju ingen fotbollsmatch utan svensk politik vi talar om.
Jag är glad att Socialdemokraterna nu gått från "lagt kort ligger" till att marknadskrafterna inte hör hemma i välfärden. Den som lägger patiens i stället för att röja upp ur dagens system är dömd att förlora. Nu gäller det att visa att vi menar allvar med det vi säger också. Skrävla och prata kan vem som helst göra, men marknadsskolan ska inte få finnas kvar i Sverige efter valet 2026. Väljarna tål inte fler budgetar eller fler val utan en förändring, är min fasta övertygelse.
Fru talman! Svenskt Näringsliv, LO och Finansdepartementets egen långtidsutredning är överens med Vänsterpartiet: Sverige har inte råd att spara mest i Europa när infrastrukturen är totalt eftersatt. Det var också Centerpartiet med på här, verkar det som, så jag får bete mig lite sjystare mot dem framöver.
Den i särklass viktigaste klimatfrågan är att möjliggöra investeringar i omställningen. Det är det vi är satta att göra. Men staten har låtit sig förlamas av utdaterade ramverk som omöjliggör handlingskraft.
Vi ska spara för kommande generationer, säger man snusförnuftigt. Men kommande generationer blir nog gladare om avloppen fungerar, om vi ställt om för klimatet och om det finns bostäder att bo i. Reala tillgångar är också att spara. Om staten drar sig undan och inte plockar upp notan nu blir det dyrare i längden. Kostnaderna har dumpats på hushållen och kommunerna.
Tillväxten och jobben är beroende av en förändring. Ska man satsa behöver man investera, det begriper alla. Hade Ingvar Kamprad till exempel inte investerat hade han antagligen fortsatt att snickra möbler i Älmhult. Nu finns Ikea i stället över hela värden.
Den som vill rusta välfärden och samtidigt möjliggöra investeringar i omställning kan inte försvara det överskottsmål vi har i dag. Vi i Vänsterpartiet menar det vi säger. Vi håller vad vi lovar. Vi föreslår flera reformer för att stärka hushållen och välfärden.
Med detta vill jag yrka bifall till vår reservation nummer 2.
(Applåder)




