Muharrem Demirok

Herr talman! Jag inledde dagen med att hänvisa till morgonens fotbollsmatch. Ledamoten Ulrik ”tog upp bollen”. Men plötsligt hamnade vi i en boxningsring och var sparringpartner. Ja, sportreferenserna kan bli oändliga i denna kammare. Nu ska jag inte ägna mig så mycket åt det.

Att föra sakliga och grundliga samtal och väga argument och åsikter mot varandra är det som bygger demokratin stark – det är fundamentet för hela den här byggnaden. Jag tycker att vi upprätthåller den hållningen, Ulrik, och fortsätter att hjälpa varandra att bli bättre.

Med det sagt, herr talman, går vi vidare till kapitel 3, som rör några av de absolut tyngsta frågorna i årets betänkande.

Det första ärende jag vill lyfta rör det så kallade tjänstemannauppropet i Regeringskansliet.

I en demokrati som den svenska är den grundlagsskyddade yttrandefriheten en bärande pelare. Den gäller för medborgaren på gatan, den gäller för den politiska oppositionen såväl som majoriteten och den gäller för de opolitiska tjänstemännen inom offentlig förvaltning.

Självfallet har statstjänstemän en lojalitetsplikt att verkställa den politik som en demokratiskt vald regering fattar beslut om. Men lojalitet i genomförandet får aldrig någonsin förväxlas med tystnadsplikt i det offentliga samtalet. När tjänstemän uttrycker oro eller använder sin grundlagsskyddade rättighet måste en regering möta det med institutionellt självförtroende och respekt för regeringsformen – inte med åtgärder som riskerar att skapa en tystnadskultur inom Regeringskansliet, inte genom hot om uppsägning eller repressalier. Yttrandefriheten får aldrig någonsin kompromissas bort.

Herr talman! Från detta vill jag gå vidare till granskningen av Lantmäteriet.

Vi lever i den allvarligaste säkerhetspolitiska situationen sedan andra världskrigets slut. Cyberhot, spionage och kartläggning av svensk infrastruktur har blivit en del av vår vardag. Det är därför denna granskning blir så viktig, då detta är ett av de mest omfattande säkerhetshaverierna i modern svensk förvaltningshistoria.

Tidigare kammarrättspresidenten Dag Stegeland slår i sin oberoende utredning fast en allvarlig utgångspunkt: Samtliga uppgifter i Lantmäteriets arkiv Arken som legat öppna för externa brukare måste betraktas som röjda för främmande makt. Vi talar om försvarshemligheter, militära anläggningar, skyddade personuppgifter för hotade människor, sjukhus och kommunala angelägenheter. Det är väldigt mycket, och detta har legat vidöppet sedan 2010-talet.

Men det mest upprörande, herr talman, är inte att systemfelet fanns utan hur regeringen sedan reagerade när det uppdagades.

Under utskottets utfrågningar framkom det att departementet inte hade gjort någon samlad risk- och konsekvensanalys efter att bristerna uppdagats. Ansvaret har i stor utsträckning överlåtits till enskilda myndigheter, kommuner och regioner. Men när nationella säkerhetsintressen berörs krävs ett samlat statligt ledarskap.

Tidslinjen visar också på en försening. Departementet informerades om riskerna under våren 2024, men mer genomgripande åtgärder vidtogs först i slutet av året. Att bärande information dessutom inte nådde Försvarsdepartementet och försvarsministern förrän långt senare, via medieuppgifter, visar att Regeringskansliets interna samordning i säkerhetsfrågor behöver stärkas.

Herr talman! Det är mot denna bakgrund som Centerpartiet tillsammans med den övriga oppositionen har fogat ett särskilt yttrande till betänkandet. Det handlar inte om att söka billiga politiska poäng. Det handlar inte om att söka politisk konflikt i frågan. Det handlar om att värna utskottets granskande funktion.

Vi ansåg i utskottet att det fanns behov av att höra både statsministern och försvarsministern för att fullt ut förstå hur informationskedjorna har fungerat eller inte fungerat – legitima frågor som behövde belysas för att vi ska kunna dra rätt slutsatser och lärdomar inför framtiden.

Att utskottets majoritet sedan valde att säga nej till dessa utfrågningar är beklagligt. När en riksdagsmajoritet nekar utskottet att höra de ministrar som bär det yttersta ansvaret för rikets säkerhet har vi rört oss långt bort från den juridiska granskning och det institutionella ansvarstagande som ska prägla KU. Det försvårar utskottets möjligheter att ge den tydliga vägledning som svensk statsförvaltning behöver och bygger på.

Därför är vårt särskilda yttrande glasklart i sina slutsatser.

För det första: Regeringen brast när Landsbygds- och infrastrukturdepartementet samt Statsrådsberedningen inte säkerställde att försvarsministern informerades i tid. För detta är statsminister Ulf Kristersson och minister Andreas Carlson ansvariga.

För det andra: Regeringen brast när man, trots att man var oförhindrad, inte genomförde skadebedömningar ur säkerhetsmässiga aspekter. För detta bär Andreas Carlson ansvaret för Lantmäteriet och Ulf Kristersson för regeringen som helhet.

Herr talman! Efter det jag nu sagt om statens säkerhet ska jag slutligen också blicka mot statens gemensamma resurser och granskningen av de statliga AP-fondernas och bolagens investeringar i Northvolt.

Innan vi går in på juridiken vill jag stanna upp vid den högst mänskliga och lokala verklighet som utgör fonden för detta ärende. Krisen i Northvolt är en mänsklig tragedi för alla de tusentals arbetstagare som har förlorat sina jobb och sin trygghet. Den är ett hårt slag mot de familjer som flyttat långt i tron på en bättre framtid och en enorm utmaning för de drabbade orterna, inte minst Skellefteå, som har investerat i samhällsbyggnad för att möjliggöra denna etablering. Den förståelsen och respekten måste ligga till grund för hur vi närmar oss frågan.

Men, herr talman, vi måste också vara på det klara med vad konstitutionsutskottets uppdrag är och vad det inte är.

KU kan inte göra en granskning som innefattar precis alla aspekter av detta gigantiska industriella och finansiella förlopp. Det är inte vår uppgift att bedöma marknadsmässiga kalkyler, tekniska vägval eller affärsrisker i enskilda bolag. Den bredare och djupare granskningen av hela detta förlopp faller på andra aktörer – på regeringen själv, på andra utskott eller på den fria granskande journalistiken.

Jag skulle personligen välkomna en bred extern genomlysning av ärendet, för det finns många lärdomar som svenskt samhällsliv behöver dra av detta. Men KU:s del i det hela kan inte innefatta alla dessa delar.

Herr talman! Jag tror att vi behöver vara tydligare. De anklagelser som framfördes i talarstolen är så pass allvarliga att ledamoten Westmont antingen bör stå bakom dem eller ta avstånd från dem i replikskiftet. Vi kräver ett tydliggörande. Var det ett försök att påverka regeringsbildningen och i så fall ett försök till statskupp eller inte?

Kan man inte klart och tydligt ta avstånd från det har man oerhörda svårigheter att faktiskt fortsätta debatten om yttrandefriheten. Yttrandefriheten är en av våra absolut viktigaste pelare, och även offentliga tjänstemän – statstjänstemän – har rätt att uttrycka en åsikt.

Granskningsbetänkandet har fastställt att det skedde i den ordning som skulle ske, det vill säga att ansvarig chef tog hand om det, tog emot brevet och hade en diskussion med sina tjänstemän.

Om ledamoten Westmont tycker att det var otillräckligt och att tjänstemän inte ska omfattas av yttrandefriheten tycker jag att det behöver uttryckas här. Jag tycker inte att det efter de här anklagelserna från talarstolen finns utrymme att röra sig i det luddiga. Vi kräver klarspråk. Var det ett försök till statskupp eller inte?

Herr talman! Jag har förstått att det inte hör till vanligheterna att ta repliker på varandra i konstitutionsutskottet även om det ibland sker. Jag hade inte heller tänkt begära replik men under ledamoten Westmonts anförande kunde jag inte hålla igen. Anklagelserna som kom är oerhört allvarliga.

När det gäller det så kallade tjänstemannauppropet har vi i de interna diskussionerna och debatterna i konstitutionsutskottet vägt och vridit på alla ord och försökt att hitta en gemensam väg framåt. Nu står ledamoten Westmont här och påstår att han egentligen inte står bakom det som står i granskningsbetänkandet.

Anklagelserna från talarstolen är så pass grova att det nästintill antyds att det var ett medvetet, organiserat försök att hindra en regeringsbildning. Om ledamoten Westmont står bakom de ord som han framförde i talarstolen är det en av de absolut grövsta anklagelser som har förts fram i den här kammaren. Det indikerar att det var ett – låt oss tala klarspråk på ren svenska – försök till statskupp.

Står ledamoten Westmont verkligen bakom det här? Menar ledamoten Westmont att ett internt brev som offentliga statstjänstemän skrev till sina chefer var ett försök att förhindra en regeringsbildning?

Jag är chockad över de här anklagelserna och vill hemskt gärna ha ett svar från ledamoten.

Fru talman! Vi går nu tydligare in på de specifika granskningsärendena och kommer in på det som bland annat rör handläggningen av vissa regeringsärenden. Jag tänkte ta tillfället i akt att inte alls fokusera på det vi är överens om, för det har varit en ganska tydlig hantering i KU. Jag vill i stället titta närmare på det ärende som kanske tydligast illustrerar de utmaningar som vi står inför, nämligen ärendet om granskningen av Sveriges överenskommelse med Somalia om bistånd och migration.

Man försöker från talarstolen i dag påskina att det handlar om regeringens politik och att det handlar om olika åsikter vad gäller biståndets användande, hur svensk migrationspolitik ska formas och vilka som ska eller inte ska utvisas, men så är det inte alls.

Det här ärendet handlar inte om huruvida det är viktigt att personer som har begått grova brott eller som har nekats asyl ska utvisas. Självklart ska de det. Jag tror inte att det finns någon i den här kammaren som tycker något annat. Det handlar inte heller om migrationspolitikens mål.

Fru talman! Det här handlar helt och enbart om hur regeringen utövar sin makt. Det handlar om respekten för svensk förvaltningstradition och kraven på en saklig, transparent och rättssäker handläggning.

När man läser betänkandet som konstitutionsutskottet lägger fram träder en bekymmersam bild fram. Precis som tidigare har sagts i talarstolen är majoriteten av de handlingar vi i KU har fått ta del av höljda i sekretess och svåra för övriga att ta del av, men vi har alltså en regering som har slutit en överenskommelse – eller ett avtal, eller en intention – med Somalia. Avsikten var att styra om 100 miljoner kronor av svenska biståndsmedel till ett projekt nära den somaliska premiärministerns kansli i utbyte mot ett ökat återvändande.

Detta har gjorts trots att expertmyndigheten Sida utfärdade välgrundade varningar om att det här var ett projekt förknippat med betydande risker. Sida betonade också vikten av yttersta försiktighet vid samarbete med ett land som vi alla i den här kammaren vet är – enligt internationellt index – präglat av svaga institutioner och utbredd korruption. När skattebetalarnas pengar ska hanteras under sådana här förutsättningar ställs exceptionellt höga krav på transparens, dokumentation och fasta strukturer, men KU:s granskning visar med all tydlighet att dialogen med och styrningen av Sida i stället gick till på ett sätt som frångick gängse praxis.

Fru talman! I en normal granskningsdebatt i det KU som Andreas Norlén och Björn von Sydow lade grunden för hade en sådan här utredning utmynnat i en tydlig och enhetlig slutsats. Utskottet hade gemensamt slagit fast var gränserna går för en sund myndighetsstyrning och för kraven på dokumentation. Bristerna är fastlagda i granskningsbetänkandet, och ingen i utskottet kan förneka dem i sak. Men vad hände i stället?

Jo, i stället för att ge medborgarna och riksdagen den där tydliga vägledningen och den normsättande praxis som är KU:s uppgift har ställningstagandet präglats av en språklig kompromissvilja som blir svår att tyda. De faktiska bristerna riskerar att döljas i texten. När vi dessutom inte ens har kunnat enas om en gemensam tydlig presentation för medier och allmänhet försvagas kontrollmaktens röst.

Det handlar i slutändan om något större än det enskilda ärendet. Somaliaärendet är principiellt; det handlar om hur vi vårdar våra institutioner. Regeringens handläggning har i centrala delar inte levt upp till de krav på tydlighet, transparens och noggrannhet som vår förvaltningstradition kräver – och ju svårare de yttre omständigheterna är, desto viktigare är det att de formella reglerna följs.

Oppositionen tvingades därför gå in med ett särskilt yttrande där vi har tydliggjort detta. Det hör inte till vanligheterna, men vi tvingades göra det. Oppositionen har i sitt särskilda yttrande tvingats skriva ut det som borde ha varit utskottets gemensamma och självklara kritik.

Saken är glasklar: Regeringens handläggning i Somaliaärendet har brustit allvarligt. Man kan inte runda myndigheter, och man kan inte strunta i korruptionsvarningar och mörka skriftliga överenskommelser. Rättsstaten ställer högre krav på en svensk regering än så.

Fru talman! Det här är en speciell morgon. Kanske var några uppe redan klockan fyra och tittade på fotbollsmatchen, kanske gjorde några som jag och stängde av alla notiser i telefonen, vägrade titta på den och såg i kapp matchen i morse. Hur man än såg matchen är det en glädjens dag i dag!

Mot den fonden ska vi också diskutera konstitutionsutskottets granskningsbetänkande. Kanske gör det att debattens innehåll blir lite vänligare och gladare, eller så blir vi mer tävlingsinriktade och ser den andra som en skarp motståndare. Dagen får visa var vi landar.

Fru talman! Konstitutionsutskottets årliga granskningsdebatt har en särskild plats i den svenska parlamentariska historien. I mer än 200 år har konstitutionsutskottet haft till uppgift att pröva om regeringen har följt grundlagarna och lagarna. Det är en formell granskning. Det handlar inte om huruvida en politik är önskvärd utan om den är laglig och rättsenlig. Den har därför beskrivits som en politisk granskning på juridisk grund.

För mer än tio år sedan inleddes en medveten, stolt strävan i det här utskottet. Dåvarande ordföranden Andreas Norlén och vice ordföranden Björn von Sydow bestämde sig för att bryta det de kallade för den historiska förbannelsen, det vill säga den tid då KU avfärdades som irrelevant eftersom slutsatserna alltid styrdes av ledamöternas partibok i stället för av grundlagen.

De vi11e att KU skulle tala med en röst, och de lyckades. Sedan många år har det rått nästan full enighet om utskottets betänkande i dess helhet. Genom att vara överens i KU har utskottet, kloss för kloss, år för år, byggt en finmaskig konstitutionell praxis som legat fast, oavsett vem som för tillfället styrt Sverige. I en tid av ökad polarisering, i en omvärld som känns alltmer osäker och skakig, har KU lyckats vara en motkraft som stått för lugn, stabilitet och respekt för rättsstaten.

Fru talman! Det är mot bakgrund av detta stolta arv som vi står här i dag. Och det är därför jag står här med ett mått av vemod och allvar men även personlig eftertanke. Vi måste ställa oss frågan: Blev KU:s granskning 2025/26 det år då konstitutionsutskottet inte längre orkade sätta författningen framför partiet?

Vi måste våga vara ärliga mot varandra i den här kammaren. Det efterspel vi såg i medierna efter att årets granskning presenterades i tisdags är ett misslyckande för utskottet.

Fru talman! Det djupt ironiska och märkliga är att den som faktiskt läser det tryckta betänkandet inte kommer att finna en enda reservation. Vi har lagt ned ett enormt hårt arbete under våren, och vi lyckades faktiskt enas i sak. Men i stället för att värna det resultatet blev det vad medierna kallade ett storbråk om hur sanningen skulle presenteras för svenska folket.

I stället för att tillåta det gemensamma pressmeddelande som under ett decennium har hjälpt allmänheten och medierna att tolka när utskottet faktiskt anser att regeringen har brustit, eftersom kompromisserna i texterna ibland blir snåriga, sattes hårt mot hårt. Svaret på varför vi hamnade här kräver inget grälsjukt tonläge, men det kräver ett absolut mått av sanning.

Fru talman! Den breda enigheten har historiskt vilat på två fundament. Det första är en opposition som förmår att hålla tillbaka frestelsen att använda KU:s texter som ett partipolitiskt slagträ eller ett medel för billiga personangrepp, en opposition som förstår att en nyanserad anmärkning bär på ett större institutionellt värde än en dundrande krigsrubrik.

Det andra fundamentet för enigheten är att regeringspartierna har den demokratiska mognaden och det politiska modet att rannsaka sig själva och att de sittande regeringspartierna sätter respekten för regeringsformen, riksdagens kontrollmakt och oppositionen högre än viljan att till varje pris skydda det egna regeringskansliet från obekväm publicitet.

När vi senare går in under de enskilda delarna av årets granskning kommer det att stå klart för den som lyssnar, eller för den delen läser handlingarna, att det är just detta andra fundament som har sviktat i år. Därför vilar ansvaret tungt – väldigt tungt – på Tidöpartierna. Viljan att skydda ministrar från tydlighet blev viktigare än utskottets granskande uppdrag.

Fru talman! Om vi fortsätter på den här vägen och backar in i det förflutnas partisplittring öppnar vi dörren för framtida regeringar att helt avfärda KU:s kritik som det vanliga politiska käbblet. Då har vi medvetet monterat ned riksdagens viktigaste kontrollmakt.

Centerpartiet kommer inte att vara en del av det. Centerpartiet kommer i dag, och alla andra dagar, att fortsätta att prioritera sakligheten, lagstyret och arvet från 1809 framför det partipolitiska spelet. Vi beklagar djupt tisdagens debacle, och vi kommer att göra allt för att hitta tillbaka till den konstitutionella kompass som Sverige så väl behöver i den tid vi lever i.

Med detta sagt vill jag rikta ett stort och hjärtligt tack till konstitutionsutskottets otroliga kansli. Genom hela detta har de bibehållit lugnet och värdigheten på ett sätt som imponerat långt utanför konstitutionsutskottets egna möten. Jag vill också tacka hela KU, med ordförande och vice ordförande i spetsen. Trots åsiktsskillnader och hårda ord i medierna har vi genom hela detta kunnat skilja på sak och person. Det är ändå något att vara stolt över i dag.

Fru talman! Riksdagen beskrivs ofta som folkets främsta företrädare, men vi får inte glömma bort att vi också är en av rättsstatens sista försvarslinjer. Vårt uppdrag är inte bara att stifta lag i en stabil takt utan att säkerställa att de lagar som lämnar det här huset håller hög kvalitet och vilar på en trygg konstitutionell grund.

Från Centerpartiets sida har vi en djupt rotad respekt för behovet av att anpassa lagstiftningen när samhället förändras. Vi ser utmaningarna som Sverige står inför med en grov organiserad brottslighet som äter sig in i samhällskroppen. Vi delar regeringens ambition att svara med kraft. Men, fru talman, styrkan i en demokrati mäts inte bara i de beslut vi fattar utan också i hur vi fattar dem.

Vi ser med växande oro på hantverket bakom de beslut som vi i dag förväntas fatta. Studieförbundet Näringsliv och Samhälles, SNS, demokratiråd, visar i sin senaste rapport att den sittande regeringen har fått betydligt mer kritik från Lagrådet än vad tidigare regeringar har fått. Problemet är inte bara en avsevärd kritik, utan problemet ligger i att kritiken ofta avfärdas. Det framstår som att snabba politiska beslut är målet, inte rättssäkerheten.

I en rättsstat får snabbhet aldrig trumfa kvalitet, särskilt inte när det gäller grundlagen. Om hantverket brister i regeringsformen sprider sig sprickorna i hela vårt rättsliga system. Denna brist på respekt för processen blir smärtsamt tydlig i dagens ärende.

I 2023 års fri- och rättighetskommitté fanns en bred majoritet för att medborgarskap ska kunna återkallas vid bedrägeri eller brott mot rikets säkerhet. Det var ett genomlyst förslag. Men regeringen har valt att lämna den vägen och i stället plocka upp ett förslag som inte har remissbehandlats på ett godtagbart sätt. Detta förslag innebär att medborgarskap ska kunna återkallas vid brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen.

Fru talman! Låt mig vara tydlig. När det gäller medborgarskap är Centerpartiets hållning klar. Ja, det finns gånger då ett medborgarskap kan och bör återkallas, till exempel om det har köpts med mutor, om det har fåtts genom bedrägeri eller om personen i fråga hotar rikets säkerhet. Det handlar dels om att värna medborgarskapets status, dels om att värna oss som nation.

Med regeringens hantering landar vi dock rakt i vad som också öppnar för rättsosäkerhet. Vad utgör ett vitalt intresse? Det är ett gummibegrepp som expertisen varnar för. I en liberal rättsstat är förutsägbarhet fundamentalt. En människa måste veta exakt var den rättsliga gränsen går.

Att införa begrepp som saknar förankring i vår lagstiftningstradition är att öppna dörren för godtycke och politiska bedömningar. När det juridiska rekvisitet blir luddigt sviktar rättssäkerheten. Vi kan inte acceptera att medborgarskapets status görs beroende av så otydliga och svårtolkade kriterier.

Fru talman! När det gäller utvidgningen av möjligheten att begränsa föreningsfriheten vill jag också vara väldigt tydlig. Centerpartiet delar regeringens bild. Låt ingen tro att Centerpartiet backar för tuffa tag mot kriminalitet. Vi vill komma åt gängtopparna. Vi vill komma åt dem som sätter vapen i 13-åringars händer. Vi vill komma åt dem som äter sig in i samhällskroppen. Vi vill knäcka de organisationer som vill Sverige illa och som undergräver vårt samhällsbygge.

Fru talman! Vi ställer oss därför bakom möjligheten att begränsa föreningsfriheten för kriminella sammanslutningar. För oss är det en självklarhet att en person som vill Sverige illa inte ska kunna gömma sig bakom föreningsfrihetens skydd för att organisera systemhotande brottslighet. Här har regeringen vårt fulla stöd i sak.

Men just för att vi vill ha effektiva verktyg kräver vi också juridisk precision. Om vi använder otydliga formuleringar riskerar vi att lagstiftningen antingen blir verkningslös eller att den i framtiden träffar fel. Rättssäkerhet är inget hinder för att bekämpa brott. Det är tvärtom en garanti för att vi gör det på ett sätt som håller över tid i en demokrati.

Jag har lyft fram hur regeringen har valt att lämna den trygga, förankrade vägen, hur den har plockat upp förslag där remissinstanserna inte har haft en chans att fullt ut belysa konsekvenserna, hur den tar lättvindigt på den konstitutionella förankringen och hur den låter tidsaspekten påverka kvaliteten.

Men mitt i allt detta hafsverk finns det något som är märkligt, och det är vad man inte har hunnit med. Trots sin iver att snabbt ändra i reglerna för medborgarskap och föreningsfrihet har man helt tappat bort skyddet för äganderätten. Att regeringen prioriterar att forcera fram otydliga gummiparagrafer men inte förmår att inkludera ett stärkt grundlagsskydd för äganderätten, en hörnsten i en liberal ekonomi och en fri demokrati, visar också på en tydlig brist i prioriteringarna. Det tyder på att vi har en regering som är mer fokuserad på att begränsa rättigheter än på att skydda de rättigheter som bygger individens frihet.

Fru talman! Jag yrkar bifall till Centerpartiets reservation nummer 6. Vi välkomnar kraftfulla åtgärder mot kriminalitet, men vi accepterar inte att rättssäkerheten offras för politiska poänger.

(Applåder)

Fru talman! Riksdagen beskrivs ofta som folkets främsta företrädare, men vi får inte glömma bort att vi också är en av rättsstatens sista försvarslinjer. Vårt uppdrag är inte bara att stifta lag i en stabil takt utan att säkerställa att de lagar som lämnar det här huset håller hög kvalitet och vilar på en trygg konstitutionell grund.

Från Centerpartiets sida har vi en djupt rotad respekt för behovet av att anpassa lagstiftningen när samhället förändras. Vi ser utmaningarna som Sverige står inför med en grov organiserad brottslighet som äter sig in i samhällskroppen. Vi delar regeringens ambition att svara med kraft. Men, fru talman, styrkan i en demokrati mäts inte bara i de beslut vi fattar utan också i hur vi fattar dem.

Vi ser med växande oro på hantverket bakom de beslut som vi i dag förväntas fatta. Studieförbundet Näringsliv och Samhälles, SNS, demokratiråd, visar i sin senaste rapport att den sittande regeringen har fått betydligt mer kritik från Lagrådet än vad tidigare regeringar har fått. Problemet är inte bara en avsevärd kritik, utan problemet ligger i att kritiken ofta avfärdas. Det framstår som att snabba politiska beslut är målet, inte rättssäkerheten.

I en rättsstat får snabbhet aldrig trumfa kvalitet, särskilt inte när det gäller grundlagen. Om hantverket brister i regeringsformen sprider sig sprickorna i hela vårt rättsliga system. Denna brist på respekt för processen blir smärtsamt tydlig i dagens ärende.

I 2023 års fri- och rättighetskommitté fanns en bred majoritet för att medborgarskap ska kunna återkallas vid bedrägeri eller brott mot rikets säkerhet. Det var ett genomlyst förslag. Men regeringen har valt att lämna den vägen och i stället plocka upp ett förslag som inte har remissbehandlats på ett godtagbart sätt. Detta förslag innebär att medborgarskap ska kunna återkallas vid brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen.

Fru talman! Låt mig vara tydlig. När det gäller medborgarskap är Centerpartiets hållning klar. Ja, det finns gånger då ett medborgarskap kan och bör återkallas, till exempel om det har köpts med mutor, om det har fåtts genom bedrägeri eller om personen i fråga hotar rikets säkerhet. Det handlar dels om att värna medborgarskapets status, dels om att värna oss som nation.

Med regeringens hantering landar vi dock rakt i vad som också öppnar för rättsosäkerhet. Vad utgör ett vitalt intresse? Det är ett gummibegrepp som expertisen varnar för. I en liberal rättsstat är förutsägbarhet fundamentalt. En människa måste veta exakt var den rättsliga gränsen går.

Att införa begrepp som saknar förankring i vår lagstiftningstradition är att öppna dörren för godtycke och politiska bedömningar. När det juridiska rekvisitet blir luddigt sviktar rättssäkerheten. Vi kan inte acceptera att medborgarskapets status görs beroende av så otydliga och svårtolkade kriterier.

Fru talman! När det gäller utvidgningen av möjligheten att begränsa föreningsfriheten vill jag också vara väldigt tydlig. Centerpartiet delar regeringens bild. Låt ingen tro att Centerpartiet backar för tuffa tag mot kriminalitet! Vi vill komma åt gängtopparna. Vi vill komma åt dem som sätter vapen i 13-åringars händer. Vi vill komma åt dem som äter sig in i samhällskroppen. Vi vill knäcka de organisationer som vill Sverige illa och som undergräver vårt samhällsbygge.

Fru talman! Vi ställer oss därför bakom möjligheten att begränsa föreningsfriheten för kriminella sammanslutningar. För oss är det en självklarhet att en person som vill Sverige illa inte ska kunna gömma sig bakom föreningsfrihetens skydd för att organisera systemhotande brottslighet. Här har regeringen vårt fulla stöd i sak.

Men just för att vi vill ha effektiva verktyg kräver vi också juridisk precision. Om vi använder otydliga formuleringar riskerar vi att lagstiftningen antingen blir verkningslös eller att den i framtiden träffar fel. Rättssäkerhet är inget hinder för att bekämpa brott. Det är tvärtom en garanti för att vi gör det på ett sätt som håller över tid i en demokrati.

Jag har lyft fram hur regeringen har valt att lämna den trygga, förankrade vägen, hur den har plockat upp förslag där remissinstanserna inte har haft en chans att fullt ut belysa konsekvenserna, hur den tar lättvindigt på den konstitutionella förankringen och hur den låter tidsaspekten påverka kvaliteten.

Men mitt i allt detta hafsverk finns det något som är märkligt, och det är vad man inte har hunnit med. Trots sin iver att snabbt ändra i reglerna för medborgarskap och föreningsfrihet har man helt tappat bort skyddet för äganderätten. Att regeringen prioriterar att forcera fram otydliga gummiparagrafer men inte förmår att inkludera ett stärkt grundlagsskydd för äganderätten, en hörnsten i en liberal ekonomi och en fri demokrati, visar också på en tydlig brist i prioriteringarna. Det tyder på att vi har en regering som är mer fokuserad på att begränsa rättigheter än på att skydda de rättigheter som bygger individens frihet.

Fru talman! Jag yrkar bifall till Centerpartiets reservation nummer 6. Vi välkomnar kraftfulla åtgärder mot kriminalitet, men vi accepterar inte att rättssäkerheten offras för politiska poänger.

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet Fri- och rättigheter m.m. Det kanske låter stort och lite abstrakt, men egentligen handlar det om det mest konkreta vi har: friheten att få vara sig själv, tryggheten i att tro på vad man vill och rätten att få förvalta det man äger.

Sverige ska vara ett land där man kan leva sitt liv utan att behöva se sig över axeln. Men tyvärr ser verkligheten inte ut på det sättet för alla i dag.

Fru talman! Jag vill börja med tryggheten för våra trossamfund. Det ska inte spela någon som helst roll om du bär ett kors runt halsen, en kippa eller en slöja – i Sverige ska du kunna gå till din böneplats utan att känna rädsla. Men vi ser tyvärr hur hatet och hoten ökar. När en synagoga behöver ha vakter när människor ska gå till bön eller bara för en samling har det gått väldigt långt. När en moské utsätts för skadegörelse för att man inte delar uppfattning med dem som ber där inne har det gått väldigt långt. Då är det ett angrepp på oss alla och på hela vårt öppna samhälle.

Centerpartiet vill att staten tar ett större ansvar för trossamfundens säkerhet. Det ska inte vara upp till den enskilda församlingen att välja mellan att laga taket eller anlita väktare.

Fru talman! Hot och hat riktas inte bara mot trossamfund och religiösa utan också mot förtroendevalda i deras uppdrag. Det för mig in på tryggheten för våra förtroendevalda. Samma sak ska gälla dem som har valt att engagera sig politiskt. Om lokalpolitiker i våra kommuner tystnar för att de eller deras familjer blir hotade börjar vår demokrati att vittra sönder. Därför är det nödvändigt med kraftfulla tag mot de hot som grundar sig i hat mot trosuppfattningar och mot dem som bär vårt gemensamma demokratiska uppdrag.

Fru talman! Allt det här hänger också ihop med vårt diskrimineringsskydd. Vi i Centerpartiet vill ha ett samhälle där det är din kompetens och din karaktär som räknas, inte ditt efternamn, vem du älskar eller om du har en funktionsnedsättning. Vi ser att diskrimineringen fortfarande lever kvar, inte minst på arbetsmarknaden. Det är ett enormt slöseri med mänsklig kraft. Vi vill stärka skyddet så att ingen dörr stängs bara för att man inte passar in i en viss mall. Ett starkt diskrimineringsskydd är inte en vänster- eller högerfråga utan en frihetsfråga.

Till sist, fru talman, vill jag lyfta en fråga som ligger Centerpartiet väldigt varmt om hjärtat, nämligen äganderätten. Ibland pratas det om äganderätt som om det bara handlade om juridik eller stora företag. Men för oss handlar det om människor. Det handlar om lantbrukaren som vill föra gården vidare till nästa generation och om skogsägaren som har vårdat sin skog i generationer.

Vi ser tyvärr en utveckling där det offentliga, staten, alltför ofta kliver in och begränsar människors rätt att använda sin egen mark utan att ge rimlig ersättning. Det skapar en enorm osäkerhet. Om man inte kan lita på att det man äger och förvaltar faktiskt är ens eget försvinner också drivkraften att investera och att vårda vårt land.

Centerpartiet vill stärka grundlagsskyddet för äganderätten. Det ska vara tydligt. Om det allmänna vill begränsa din användning av marken ska du ha rätt till full ersättning. Svårare än så är det inte.

Fru talman! Frihet och rättigheter är inget vi kan ta för givet. De måste försvaras varje dag och i varje beslut. Vi försvarar de troende mot hatet, vi försvarar den enskilde mot diskriminering och vi försvarar markägaren mot statligt övertramp. Det är så vi bygger ett Sverige som håller ihop och där man är trygg oavsett om man bor i en storstad eller på landsbygden.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation 2.

Fru talman! De flesta av oss har nog en ganska liknande bild av hur valdagen ser ut. Man promenerar ned till den lokala skolan eller biblioteket. Kanske träffar man en granne i kön, och så plockar man på sig de där små färgglada lapparna: gult, vitt och blått. Generellt sett är det en dag som andas lugn och trygghet. Det är liksom ”demokrati på svenska”. Det är lagom.

Men även om själva inramningen ser likadan ut för oss alla är upplevelsen väldigt olika beroende på vem man är. För de allra flesta är det en enkel sak. Vi tar våra valsedlar, vi går in i båset, vi gör vårt val och vi slickar igen kuvertet. Ingen ser, ingen vet. Men för hundratusentals svenskar med synnedsättning eller andra funktionsnedsättningar ser den här verkligheten helt annorlunda ut.

Fru talman! I dag tvingas alltför många ta hjälp av en ledsagare eller en röstmottagare för att kunna rösta. De måste berätta för någon annan vad de vill rösta på. De måste lita på att någon annan tar rätt valsedel och stoppar den i kuvertet. Det är svårt att sätta sig in i den verkligheten: att inte vara helt säker på att din röst förblir din hemlighet och att inte kunna gå in bakom den där gröna skärmen och känna den totala friheten i att ingen annan har med ditt beslut att göra.

Fru talman! Jag yrkar bifall till Centerpartiets reservation 6.

För oss i Centerpartiet är det här en principfråga. Valhemligheten ska gälla alla, inte bara dem som har full syn. Jag vet att det pågår en utredning där den här frågan bereds, och det har också sagts i talarstolen att frågan är prioriterad. Jag vet att frågan är prioriterad för många, men arbetet behöver gå fortare. Vi vet att problemet går att lösa. Det finns taktila mallar, det finns tekniska hjälpmedel och det finns sätt att utforma valsedlar så att man kan känna skillnad på dem. Men det går för långsamt.

Vi har pratat om det här i valrörelse efter valrörelse, men vi har inte nått hela vägen fram. Centerpartiet vill att regeringen nu tar ett samlat grepp. Vi behöver en tydlig plan för hur vi ska säkerställa att varje person, oavsett funktionsnedsättning, ska kunna rösta. Det handlar också i grunden om information. Det räcker inte att systemet finns om man inte vet hur det fungerar eller om personalen i vallokalen inte är utbildad för att hjälpa till på rätt sätt.

En demokrati mäts inte bara i hur många som röstar utan också i hur väl den skyddar de rättigheter som tillhör precis varenda medborgare. Att kunna rösta självständigt handlar om värdighet. Det handlar om att vara en fullvärdig medlem i samhället.

Fru talman! Vi i Centerpartiet vill att nästa val ska bli det mest tillgängliga valet i Sveriges historia. Vi vill att den där känslan av stolthet när man lämnar vallokalen ska delas av alla, oavsett om man ser valsedlarna med ögonen eller med fingrarna.

Fru talman! De flesta av oss som sitter här inne och de som följer debatten hemifrån har en sak gemensamt: Vi bär numera hela våra liv i våra fickor. I våra telefoner finns våra bankärenden, våra kontakter med vården och våra barns skolgång.

Digitaliseringen är fantastisk. Den sparar tid, och den gör att vi kan bo i hela landet och ändå få en fullgod service. Men det finns en baksida av digitaliseringen som vi i Centerpartiet tycker att det pratas alldeles för lite om. Det handlar om makt.

Vem har makten över vår information? När stat, myndigheter eller kommuner samlar in uppgifter om oss gör de det ofta för att hjälpa till – för att skatten ska bli rätt eller för att du ska få rätt vård. Men i takt med att tekniken rusar framåt har vi kommit till en situation där den enskilda människan har hamnat i ett rejält underläge.

Fru talman! Det känns lite som att vi har gett bort nycklarna till vårt digitala hem utan att riktigt veta vem som går in och ut där och vem som rotar i våra lådor.

Centerpartiet har därför ett förslag för hur vi ska ta tillbaka kontrollen. Ett första viktigt steg skulle vara en ordentlig utredning som ser över hur vi kan ge makten tillbaka till just medborgaren. Vi vill inte stoppa utvecklingen, utan tvärtom. Men vi vill ha ordning och reda, och det kokar egentligen ned till tre enkla saker.

För det första: Det ska inte krävas en juristexamen för att förstå vad myndigheterna gör med ens data. Som medborgare ska du enkelt kunna se: Vem har mina uppgifter? Varför har de dem? Och vem har de delat dem med? Transparens ska vara regel, inte ett krångligt undantag.

För det andra: Centerpartiet pratar ofta och gärna om äganderätt när det gäller skog och mark. Men vi måste också börja prata om äganderätten till vår egen information. Om staten inte absolut måste ha en uppgift för att utföra sitt uppdrag ska du också ha rätt att tydligt säga nej.

För det tredje: Vi ser hur cyberattacker och digitalt spionage ökar. Att samla allt om alla på ett ställe utan stenhård kontroll är att be om problem. Vi behöver säkerställa att integriteten är inbyggd i systemen från första början och inte något man försöker klistra dit i efterhand.

Fru talman! Det brukar sägas att den som inte har något att dölja inte har något att frukta eller att den som har rent mjöl i påsen inte behöver vara rädd. Det där, vänner, är ett farligt resonemang. Privatliv är inte något man har för att man är kriminell, utan privatliv har man för att man är människa. Det är en frihetsfråga. Om vi ska behålla förtroendet för det offentliga Sverige måste vi mycket tydligare visa att vi respekterar den här gränsen.

Vi i Centerpartiet vill bygga en digital stat som är effektiv men som framför allt är sjyst och står på medborgarens sida. Vi vill se en offentlig sektor där tekniken tjänar människan – inte en där människan blir en produkt för tekniken.

Därför, fru talman, yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation 2.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 21.)

Herr talman! Det är årsmötestider runt om i Sverige, både i politiska partier och i olika föreningar. Många av oss far runt i landet och deltar i dessa möten. Jag var på ett sådant möte i går i Frödinge bygdegård. Det var nog känslan därifrån som fick mig att svara som jag gjorde när mina barn i morse frågade vad jag skulle göra i dag. Jo, sa jag, jag ska ställa mig i kammaren och ge en kärleksförklaring till Sveriges kommunala demokrati och kommunala självstyre och till alla kommun- och regionpolitiker runt om i landet. De tittade på mig som om jag hade tappat det helt.

Jag vill verkligen understryka, och jag har hört flera säga så i talarstolen, att det är en kärleksförklaring till det allra finaste, nämligen den lokala demokratin.

Jag vill dock börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 1.

Sverige är ett fantastiskt land, men det är också ett land som ser väldigt olika ut beroende på var man befinner sig. För oss i Centerpartiet är det en självklar utgångspunkt att politiken måste spegla denna mångfald.

Att vara folkvald i en svensk kommun eller region är ett av de finaste uppdragen man kan ha. Det är där demokratin möter vardagen: i skolan, i omsorgen och i planeringen av våra gemensamma livsmiljöer. Men för att det kommunala självstyret ska vara mer än en vacker princip på ett papper, måste kommunerna ha de faktiska förutsättningarna att utföra sina uppdrag. Det kommunala självstyret får inte bara vara en fin rad i vår grundlag, utan det ska ses som själva motorn i vår välfärd.

För att den motorn ska fortsätta att orka dra, krävs det att vi slutar se kommuner och regioner som underställda filialer och i stället ser dem som de självständiga, innovativa parter de faktiskt är. Därför vill jag i dag särskilt lyfta fram två perspektiv som handlar om just detta: kraften i samverkan och modet att släppa fritt.

Herr talman! Det första perspektivet handlar om att klara servicen i hela landet genom att differentiera kommunernas ansvarsområden. Vi vet att många små kommuner i dag kämpar med en orimlig administrativ börda. Det handlar om svårigheter att rekrytera specialistkompetens för myndighetsutövning inom till exempel miljöskydd eller att hantera komplext ekonomiskt bistånd. Ibland är de lagstadgade åtagandena helt enkelt för kostsamma eller personalkrävande för en liten organisation.

Centerpartiet har därför pekat på en frivillig väg framåt, nämligen att låta kommunerna flytta verksamhetsområden som är starkt statligt reglerade till en annan kommun eller till regional nivå, om båda parter är överens. Så kan man behålla besluten nära medborgarna i kärnverksamheter som förskola och skola men avlasta organisationen där det krävs tung specialistkompetens.

Ett särskilt viktigt perspektiv här är skyddet för de mest utsatta. Genom en differentierad ansvarsfördelning kan vi underlätta för personer som utsätts för våld i nära relationer att söka stöd i en annan kommun än den där de är skrivna. Det är en konkret trygghetsreform som skulle kunna göra skillnad.

Kritiker säger att befintliga samarbeten räcker. Vi i Centerpartiet säger att det ena inte utesluter det andra. Vi vill ge kommunerna ytterligare ett verktyg i verktygslådan för att säkra välfärden.

Herr talman! Mitt andra perspektiv handlar om behovet av ett nytt, mer långtgående frikommunförsök.

På 80-talet vågade vi testa att ge kommunerna större frihet från statliga regler. Det föll väl ut och lade grunden för 1991 års kommunallag. Nu, drygt 40 år senare, är det dags igen. Vi behöver stärka kommunsektorns kapacitet genom att våga pröva nya idéer lokalt. Vi vill se försök med förenklade beslutsprocesser, och särskilt för små kommuner kan vi pröva direktvalda kommunstyrelser.

Tänk er en organisation där fullmäktige och kommunstyrelse kan fungera som en enhet, likt de gamla kommunalnämnderna. Det skulle minska byråkratin och göra beslutsstegen kortare. Vi vill se försök med ett anpassat antal ersättare. Genom att se över antalet kommunala uppdrag kan vi öka delaktigheten och göra det lättare för fler att engagera sig politiskt utan att drunkna i administration.

Ett nytt frikommunförsök handlar om att ta vara på den innovationskraft som finns i kommunhus från norr till söder och från öster till väster. Det handlar om att låta lokala lösningar på lokala problem få företräde framför fyrkantiga nationella regelverk.

Herr talman! Sverige behöver en politik som ser potentialen i varje kommundel. Centerpartiets vision är ett Sverige där makten flyttas närmare människor, närmare dem som våra beslut berör. Vi vill ersätta statliga pekpinnar med lokal handlingskraft. Genom att underlätta för kommuner att samverka ger vi dem verktygen att vara robusta. Genom att införa frikommunförsök ger vi dem friheten att vara kreativa.

Därför, herr talman, yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation 1 i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)

Herr talman! Jag tror att vi ska se de få minuter med vilka talartiderna har överskridits här som ett bevis för ett stort engagemang. Jag vill tacka de tidigare talarna, och säkert de efterföljande också, för det enorma engagemang som finns i dessa frågor. Det bådar gott för svensk minoritetspolitik. Det är en otrolig ynnest att få lyssna inte bara till det engagemang som finns utan även den enorma kompetens som ledamöterna besitter i dessa frågor.

Med detta sagt, herr talman, vill jag börja med att säga att vi lever i en tid där samtalet om vilka vi är och var vi kommer ifrån har blivit allt viktigare. För många av oss är identiteten inte bara en fråga om vilket pass vi bär i fickan, utan det handlar också om de traditioner, den kultur och det språk som vi bär i hjärtat.

Sveriges nationella minoriteter är en omistlig del av Sverige och vårt gemensamma kulturarv, men deras historia är också en påminnelse om tider då svenska staten inte alltid har stått på mångfaldens sida. Vi bär på en historia av försvenskning, tvång och marginalisering. Därför är minoritetspolitiken inte bara en rad administrativa punkter i ett betänkande, utan det är ett pågående arbete för att läka sår, för att stärka rättigheter och för att säkra att Sverige är ett land där man kan vara både hundra procent svensk och hundra procent bärare av sin minoritetskultur.

Herr talman! I dag ser vi tyvärr att minoriteter i Sverige möter nya och gamla utmaningar. Vi ser hur hat och hot mot judiska men också romska grupper ökar i skuggan av polariseringen. Vi ser hur de samiska rättigheterna prövas. Och vi ser – kanske mest akut – hur minoritetsspråken kämpar för sin överlevnad.

När ett språk tystnar försvinner inte bara ord, utan det är en hel världsbild, ett sätt att förstå historien och en koppling mellan generationer som går förlorade. Centerpartiet tror på ett Sverige som håller samman genom att bejaka olikheter, inte genom att radera dem. Vi tror på individens rätt att äga sin egen historia. Mot denna bakgrund vill jag i dag yrka bifall till Centerpartiets reservation 26.

Herr talman! Jag vill börja med det som flera här har varit inne på, nämligen älvdalskans ställning. Jag måste säga att jag förundras över den stora enighet som finns här utan att det faktiskt lyckas bli en enighet. För dem där ute som lyssnar måste det framstå som rätt udda att vi inte lyckas komma framåt trots att det finns en bred samsyn och stor enighet.

I årtionden har boende i Älvdalen kämpat för att deras språk ska erkännas för vad det faktiskt är: ett eget språk, inte en dialekt. Den som har hört älvdalska vet att den bär på en unik språklig rikedom som skiljer sig markant från standardsvenskan. Internationella lingvister är eniga, och Europarådet har upprepade gånger uppmanat Sverige att ompröva sin hållning.

Men här hemma har vi inte riktigt lyckats komma framåt. Vi gömmer oss bakom gamla definitioner och administrativa hinder. Centerpartiet menar att det nu är hög tid att lyssna på expertisen och framför allt på dem som själva talar älvdalska. Genom att ge älvdalskan status som ett nationellt minoritetsspråk ger vi den de verktyg som behövs för att språket ska kunna leva vidare, i skolan, i det offentliga samtalet och i hemmen. Det handlar om respekt för lokal kultur och om att bevara en unik del av det europeiska språkarvet.

Herr talman! Jag tänkte nu gå över till reservation 26, som rör det svenska teckenspråkets ställning.

I dag befinner sig det svenska teckenspråket i något man kan kalla en juridisk paradox. Det erkänns som ett språk i språklagen, men det omfattas inte av lagen om nationella minoriteter. Det innebär att teckenspråkiga inte har samma lagstadgade rättigheter till service och stöd på sitt modersmål som andra minoriteter har.

För en döv person är teckenspråket inte ett komplement eller ett hjälpmedel, utan det är det första språket. Det är den kulturella identifikationspunkten. Att nekas rätten att fullt ut likställas med de nationella minoriteterna kan sända en signal om att teckenspråkiga personers behov är mindre värda eller mer krångliga att hantera.

Centerpartiet vill se en lagändring där det svenska teckenspråket erkänns som ett nationellt minoritetsspråk. Vi vill säkerställa att rätten till utbildning, kultur och myndighetskontakt på teckenspråk inte bara är en vacker ambition på ett papper utan en juridisk rättighet som går att utkräva. Det handlar om grundläggande tillgänglighet och om allas rätt till delaktighet i demokratin.

Herr talman! Demokrati mäts bäst i hur vi behandlar våra minoriteter. Det handlar om att våga vara en stat som inte bara tolererar olikhet utan som aktivt främjar den.

Genom att erkänna älvdalskan och teckenspråkets ställning visar vi att Sverige är ett land som värdesätter mångfald på riktigt. Vi visar att vi tar vårt ansvar för de internationella konventioner vi har skrivit under, men framför allt visar vi respekt för de människor som varje dag kämpar för att hålla sina språk och sina kulturer levande.

Fru talman! Riksdagens arbetsformer kan framstå som en lite tråkig titel – den kanske inte riktigt får det att pirra till i magen. Men låt mig ta ifrån tårna och säga att det i det här betänkandet nog ändå är hjärtat i vår demokrati som vi diskuterar, nämligen hur riksdagen fungerar och vilka förutsättningar vi ger dem som har fått folkets förtroende att sitta här. Det är en otrolig ynnest.

Precis som en tidigare talare sa har ämnet blivit väldigt aktuellt de senaste dagarna. I pressen har vi kunnat läsa om sådant som gäller just våra arbetsformer och eventuella plenifria veckor.

Jag vill inleda mitt anförande med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 3, som rör översyn av de förtroendevaldas villkor.

Fru talman! Sveriges riksdag ska spegla det svenska folket. För att vi ska ha en levande demokrati krävs också att trösklarna in i politiken är så låga som möjligt. Men sanningen är att vi i dag har villkor som riskerar att stänga människor ute.

Att vara riksdagsledamot är ett av de absolut finaste uppdrag man kan ha. Men det är också ett uppdrag som ställer extremt höga krav. För många, inte minst småbarnsföräldrar, egenföretagare eller personer som bor långt från Stockholm, är ekvationen mellan uppdraget, yrkeslivet och familjelivet väldigt svår att få ihop.

Det går att argumentera för att nuvarande ordning är ändamålsenlig, att den översyn som sker är tillräcklig och att det inte får gå för fort. Men då väljer man också att blunda för verkligheten.

Vi i Centerpartiet anser att det inte är ändamålsenligt att kompetenta människor tvekar att kandidera för att priset för privatlivet blir för högt. Vi anser att det inte är ändamålsenligt att arbetsformerna i Sveriges högsta beslutande organ i vissa delar ser likadana ut som de gjorde för decennier sedan, trots att samhället runt oss har förändrats.

Fru talman! Som vi har hört här handlar det också om trygghet. Vi ser en oroande trend där förtroendevalda utsätts för hat och trakasserier och i allt större utsträckning också för hot. Om vi inte ser över villkoren och stödsystemen för våra folkvalda riskerar vi att skrämma bort de röster som vår demokrati så väl behöver.

Vi behöver en modern riksdag för en modern tid. Vi behöver göra en översyn som säkerställer att man kan kombinera politiskt engagemang med ett normalt liv. Det är bara så som vi kan säkra återväxten till de demokratiska uppdragen och se till att riksdagen även i framtiden består av människor med olika bakgrunder och med olika erfarenheter som representerar Sveriges alla delar.

(Applåder)

Herr talman! Veckans vanligaste mening är kanske ”Vi lever i en ovanlig tid”. Jag tror att även jag ska börja med det: Vi lever i en ovanlig tid. Den är så pass ovanlig att vi inte vet hur situationen har utvecklats sedan vi satte oss här i kammaren. Trump har kanske landat i Davos och uttryckt en åsikt.

Herr talman! När vi i Centerpartiet för drygt ett år sedan formulerade vår kommittémotion och det som vi har som grund för dagens debatt vägde vi vartenda ord på guldvåg. Vi ville peka på systemfel utan att verka alarmistiska. Vi ville varna för risker utan att måla fan på väggen. Men i dag kan vi konstatera att verkligheten inte bara har hunnit i kapp oss utan sprungit om oss. Samtiden är betydligt mörkare nu än vi kunnat föreställa oss, och hela vår uppfattning om den internationella världsordningen skakas i sina grundvalar.

Jag tänker fokusera på det som vår reservation 2 gäller, det vill säga frågan om yttrandefrihet och en reglering av techjättarna.

Vi lever i en tid där den regelbaserade ordningen, den som har skyddat små länder som Sverige, håller på att ersättas av något helt annat, nämligen den starkes rätt. Vi lever i en tid där politisk makt i Washington och digital makt i Silicon Valley har ingått en ohelig allians. Expressens ledarsida skrev väldigt bra om detta häromdagen. Där beskrevs vårt akuta läge med orden ”Trump kan stänga Sverige på en timme”. Det är inte en teoretisk rubrik, utan det är en beskrivning av en nationell sårbarhet som Centerpartiets reservation i detta betänkande syftar till att åtgärda.

Herr talman! Centerpartiets främsta fokus i betänkandet rör vår reservation om yttrandefriheten på internet och behovet av att reglera de globala techjättarna. Men jag skulle vilja omformulera det och säga att det handlar om Sveriges digitala suveränitet.

Länge betraktade vi sociala medier som neutrala plattformar för det fria ordet. Men i dag ser vi att de är någonting helt annat. De är geopolitiska aktörer med en makt som helt och hållet utmanar suveräna nationalstater. Vi ser en utveckling där en amerikansk president kan styra våra algoritmer, som påverkar vad vi ser och läser och som formar vår världsbild, genom ett enkelt telefonsamtal till en vän i techeliten.

När Elon Musk använder sin plattform som ett personligt politiskt vapen eller när Mark Zuckerberg öppet signalerar att han tänker samarbeta med president Trump för att underminera europeiska lagar som DSA inser vi att den starkes rätt redan är här. Vi har sett vad det innebär i praktiken. I Kanada drog Meta helt enkelt ur kontakten för nyhetsförmedlingen och tog en hel demokratis informationsflöde som gisslan i en affärsuppgörelse.

I en värld där desinformation är ett strategiskt vapen kan vi inte acceptera att svenska folkets tillgång till sanningen vilar på en utländsk miljardärs nycker eller på en amerikansk administrations politiska agenda.

Centerpartiet kräver att individen ges makten att stänga av de algoritmer som i dag premierar hat, splittring och utländsk påverkan. Denna kammare måste kunna garantera att svensk yttrandefrihet inte är en tjänst Sverige hyr av Silicon Valley, utan det ska vara en rättighet vi här hemma själva äger.

Herr talman! Denna nya världsordning kräver att vi också ser över hur vi skyddar våra egna röster. Det leder mig till Centerpartiets reservationer om utländska direktinvesteringar och säkerhet för opinionsbildare.

Tidöpartierna säger nej till Centerpartiets krav på att granska utländska uppköp av svenska medieföretag. De menar att det skulle hota tryckfriheten. Men vi menar tvärtom att det verkliga hotet mot det fria ordet är att lämna dörren vidöppen för att auktoritära makter eller oförutsägbara utländska intressen ska kunna köpa upp vår lokala journalistik och våra största mediehus.

I dag har vi lagar som skyddar våra elnät och våra hamnar mot fientliga investeringar, varför då lämna informationsinfrastrukturen oskyddad? I en tid då Trumpadministrationen använder ekonomiska påtryckningar som ett primärt verktyg behöver Sverige en juridisk nödbroms. Vi kan inte låta fria medier bli brickor i ett globalt maktspel.

Samtidigt ser vi hur den starkes rätt sipprar in i det dagliga samtalet. När retoriken från högsta ort i USA normaliserar att peka ut journalister som folkets fiende skapas en miljö där hat och hot blir vardag för svenska mediearbetare.

Centerpartiet vill se skärpta åtgärder för opinionsbildares säkerhet, för om vi inte kan skydda dem som står i frontlinjen för sanningen kommer resten av försvarsmurarna inom kort att falla.

Herr talman! Världen har förändrats och förändras ständigt. Vi kan inte längre klamra oss fast vid en naivitet som hör hemma i en tid som inte längre finns. Förändringar av lagar ska ta tid och göras med klokhet, men den hastighet med vilken världen förändras måste också få oss att tänka om. Den starkes rätt utmanar oss nu på varenda skärm och i varje algoritmiskt flöde.

Expressens varning om att vi kan stängas av på en timme är ett rop på politisk handling. Vi kan välja att sitta still i båten och hoppas att stormen i Washington bedarrar. Eller så kan vi agera för att bygga svensk motståndskraft.

Centerpartiets motioner handlar om att ge Sverige verktygen att stå upp för sig självt. De handlar om att reglera techjättarna, att skydda våra mediehus mot fientliga uppköp och att säkra tryggheten för dem som vågar tala fritt. Vi vägde våra ord på guldvåg när vi skrev dessa motioner. Nu är det dags för riksdagen att visa samma allvar. Det handlar om Sveriges suveränitet, Sveriges sanning och Sveriges framtid.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Fru talman! Den liberala demokratin är fundamentet i vårt samhälle. Med den följer friheter och rättigheter, skydd för minoriteter och en garanti för att den enskilda människan kan forma sitt eget liv, skyddad från statligt godtycke och majoritetens makt. Men det följer också en massa andra fina saker, som att kunna stå här i dag och ha en debatt där vi i mångt och mycket är eniga. Det är det finaste i Sverige: en saklig debatt utan hårda ord men där vi kan belysa våra olika åsikter.

Vi lever i en tid av allvar, med krig i vårt närområde, en växande misstro mot demokratiska institutioner och illvilliga aktörer som strategiskt arbetar för att splittra oss. I det läget måste vi förstärka inte bara det militära och psykologiska försvaret utan även det konstitutionella försvaret, själva hjärtat i vår förvaltning.

För att vaka över alla dessa fri- och rättigheter krävs en effektiv, opartisk och robust förvaltning. Denna förvaltning, tillsammans med de institutioner som ska säkra rättssäkerheten och domstolarnas oberoende, återfinns just i utgiftsområde 1 Rikets styrelse, som vi debatterar i dag.

Fru talman! Jag skulle vilja lyfta två historiskt viktiga steg som börjar närma sig slutet, där vi börjar komma i mål. Det första var Centerpartiet med om att driva fram under förra mandatperioden, nämligen grundlagskommittén. Vi har relativt nyligen tagit det första beslutet av två om stärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende. Kravet på kvalificerad majoritet för grundlagsändringar bygger in nödvändig eftertanke och säkrar demokratins spelregler mot tillfälliga majoriteter. Det här, vänner, stärker vår motståndskraft.

Det andra handlar om stärkt konstitutionell beredskap och ligger på våra bord just nu. Vi ser hur angeläget det är att säkerställa att vårt beslutsfattande vilar på trygg och legal grund även i svåra fredstida kriser. Men vår hållning från Centerpartiet är tydlig. Den ökade beredskapen får aldrig åstadkommas på bekostnad av demokratisk insyn och kontroll. Eventuella befogenheter måste vara tidsbegränsade och underställda strikt kontroll av riksdagen, precis som i det förslag som nu föreligger.

Fru talman! En oroande utveckling i Sverige just nu är den ökade utsattheten för offentligt anställda. Handläggare, socialsekreterare, chefer och domstolspersonal utsätts för trakasserier, påtryckningar och rena hatkampanjer. Det påverkar beslutsfattandet och vår demokratiska framtid.

Centerpartiet lyfte redan för flera år sedan frågan om de växande hoten, hatet och trakasserierna mot offentliganställda. Nu ser vi tyvärr att problemet inte bara kvarstår, utan det växer. Detta är ett demokratiskt kärnproblem, och vi måste ta det på största allvar. Lagstiftningen behöver skärpas. Arbetsgivare behöver bättre verktyg, men också vi som politiker måste ta vårt ansvar. Vilka ord vi väljer och hur vi bemöter varandra spelar roll. Vilket tonläge vi bidrar till spelar roll.

En annan mycket oroande utveckling är hur antisemitismen växer, inte minst i våra skolor. Vi såg det i den senaste rapporten från Skolverket – läget är djupt oroande. Det handlar om judiska elever som tystnar, elever som undviker att bära sina symboler och en vardag där hatet normaliseras. Det här är en gräns som aldrig får flyttas. Skolan ska vara en trygg plats för varje barn. Därför måste vi ta detta på allra största allvar, markera tydligt och stå upp för dem som utsätts – varje gång, överallt.

Forum för levande historia har där en central roll och måste få de resurser som behövs för att fortsätta sitt arbete, inte minst med hågkomstresor för unga. I tider då Förintelsen förvrängs och relativiseras är deras uppdrag viktigare än på mycket länge.

Fru talman! Eftersom majoriteten har antagit en budget med en annan inriktning än Centerpartiets avstår vi från ställningstagande till hur anslagen ska fördelas. Men vi avstår inte från att uttrycka vår åsikt om politiken inom området. Vår budgetkritik är, precis som tidigare, tydlig.

För det första: Regeringskansliets oproportionerliga expansion är faktiskt stötande. På tre år har Regeringskansliets kostym vuxit med över 2 miljarder. Samtidigt har många myndigheter, de som i praktiken ska genomföra regeringens politik, fått betydligt lägre anslag och till och med besparingskrav. Det här håller helt enkelt inte ihop. Vi behöver ett starkt regeringskansli, ja. Men vi behöver också ett rimligt regeringskansli. Det är dessutom fel prioriterat i ett land där regional utveckling och service behöver stärkas.

Centerpartiet står fast vid att anslaget till Regeringskansliet ska minskas med 600 miljoner kronor nästa år. De pengarna gör mycket större nytta ute i landet.

För det andra: Vi måste lösa de samhällsproblem som slår mot medborgare och näringsliv. Sverige har ett tågkaos – vi fick höra det från den här talarstolen även tidigare i morse – och vägar som förfaller. Därför föreslår vi att 50 miljoner kronor av anslaget ska användas för att inrätta en kriskommission just för infrastrukturen. Vi måste få en plan på plats nu för att stoppa det akuta förfallet.

För det tredje: För att klara den gröna omställningen och upprätthålla statlig service i hela landet måste vi stärka våra regionala myndigheter. Vi föreslår därför ytterligare satsningar på våra länsstyrelser, inte minst för att korta handläggningstiderna för tillstånd. Det är just genom snabbare beslut om tillståndsprocesser – inte genom ökad byråkrati i Regeringskansliet – som vi säkrar svenska företags konkurrenskraft.

Fru talman! Avslutningsvis: Vi kan inte ta demokratiska landvinningar för givna. Det är upp till var och en av oss, särskilt i denna kammare, att se till att de institutioner som vår demokrati vilar på – domstolarna, förvaltningen och våra grundlagar – är rustade för att möta framtiden.

Att försvara Sverige i oroliga tider är nödvändigt. Däri ligger att försvara våra grundläggande rättigheter och att värna den opolitiska, rättssäkra och professionella tjänsteman som varje dag är demokratins yttersta garant.

Herr talman! Vi debatterar i dag propositionen Stärkt konstitutionell beredskap. Det är ett ärende som kanske saknar den dramatik som budgetförhandlingar ger men vars betydelse för vår demokrati och vår förmåga att stå emot kriser är av den mest fundamentala karaktären. Centerpartiet ställer sig bakom propositionen i dess helhet. Vårt stöd är inte okritiskt. Däremot är det tydligt, och det bygger på en smärtsam läxa som vi alla tvingades lära oss.

Herr talman! I januari 2020 upptäcktes det första fallet av covid-19 i Sverige. Det som sedan följde har vi alla ett kollektivt minne av. Det är något vi aldrig vill uppleva igen. Det var en period som var en extrem prövning för oss alla, både som enskilda och som samhälle.

I denna kammare uppdagades dessutom allvarliga luckor i vår konstitutionella beredskap. År 2021 tillsattes den utredning som ligger till grund för denna proposition. Den tillkom inte av en slump utan av en nödvändighet.

Under covid-19-pandemin uppdagades en allvarlig sårbarhet i det svenska samhällskontraktet. Vi hade robusta grundlagsregler för krig, men vi saknade en tydlig och legal mekanism för att hantera just en kris som hotade vår existens i fredstid. Konsekvensen vet vi. Vi tvingades ta till ad hoc-lösningar, improviserade lagar och processer som var tidsödande och otydliga och som i vissa fall lämnade mer att önska ur rättssäkerhetssynpunkt.

Centerpartiet har alltid satt legalitetsprincipen i centrum; om ingrepp i medborgarnas frihet och vardag behöver göras måste det ha ett tydligt lagstöd. Propositionen vi nu debatterar åtgärdar detta problem genom att skapa en permanent, laglig grund för krisbeslut. Vi går från det osäkra ad hoc-arbetet till ett förutsägbart system inskrivet i vår egen regeringsform.

Herr talman! Vårt stöd stärks av att detta är resultatet av en ordentlig och grundlig parlamentarisk kommittéutredning. Det är inte en lag som har drivits igenom av en regering i panik utan ett förslag som har mejslats fram av alla partier och sedan granskats av tunga remissinstanser som våra domstolar, Justitiekanslern och Advokatsamfundet.

Vi har, som sig bör, vänt och vridit på varje del i detta. Vårt särskilda fokus har självklart legat på maktbalansen. En liberal demokrati får aldrig tillåta att den verkställande makten tillskansar sig den lagstiftande makten utan starka motvikter.

Herr talman! Vi behöver tala klarspråk om den del som sticker ut: normgivningskompetensen, särskilt regeringens möjligheter att agera självständigt, som det föreslås skrivas in i 16 kap. 3 § regeringsformen.

Det är sant att detta är en udda fågel i svensk rättstradition. Det är en bestämmelse som ger regeringen en historiskt unik möjlighet att på eget initiativ, i ett extremt akut skede meddela föreskrifter som annars är riksdagens ensak. Detta är en maktutvidgning som vi inte tar lätt på och som ingen bör ta lätt på.

För att förstå detta behöver vi se till hela grundförslaget. Det bygger på, som flera har sagt här, att riksdagen i förväg, i ett lite lugnare skede – om vi får kalla det så – ger regeringen ett bemyndigande att hantera en kris.

Om detta är alla överens. Men verkligheten, som också har beskrivits här från talarstolen, har visat oss att det kan uppstå situationer där riksdagens snabba agerande inte är tillräckligt snabbt, och anledningen är då det omedelbara hotet men också tidsfaktorn. I dessa exceptionella fall ska regeringen kunna meddela nödvändiga föreskrifter på lagområdet utan bemyndigande i lag.

Vi känner oss trygga just på grund av de parlamentariska spärrar som vi har varit med om att utforma och säkra i detta förslag och som har redogjorts för så förtjänstfullt av flera i denna debatt.

Herr talman! Centerpartiet ser denna proposition som en nödvändig konstitutionell försäkring mot handlingsförlamning i framtida kriser. Vi balanserar här två fundamentala krav: effektivitet i krishantering mot demokratisk kontroll. Den lösning vi nu ser som ligger på bordet är enligt vår bedömning en ansvarsfull väg framåt.

Genom att rösta ja till propositionen säkerställer vi att vår demokrati och vår rättsstat har just de verktyg som krävs för att överleva de svåraste fredstida kriserna, utan att behöva kompromissa med våra kärnprinciper. Jag vill därför avsluta mitt anförande med att än en gång förtydliga att Centerpartiet yrkar bifall till propositionen i dess helhet.

Fru talman! I dag debatterar vi regeringens förslag om en ny sekretessbrytande bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen. Det är ett förslag som genomgick ett gediget arbete innan det nådde kammaren.

Centerpartiet kommer att ställa sig bakom förslaget. Vi gör det därför att vi ser ett reellt behov i dagens samhälle, men vi gör det med öppna ögon och med respekt för de risker som följer när staten får allt större möjligheter att dela information.

Sverige står inför allvarliga utmaningar. Flera ledamöter har i kammaren lyft frågan om fusk. Vi ser också att den organiserade brottsligheten har bitit sig fast och kryper allt längre ned i åldrarna.

I bakgrundsmaterialet till det gedigna arbete som har föregått det här förslaget finns bland annat rapporter från Brottsförebyggande rådet där särskilt barns och ungas situation nämns. Barn och unga lockas, pressas eller tvingas in i kriminella miljöer, och alltför ofta sitter myndigheter fast i stuprör och med sekretessgränser som förhindrar helhetssyn. Socialtjänsten ser ett mönster, skolan ser ett annat och polisen ser ett tredje, men ingen har hela bilden. När ingen ser helheten riskerar vi att tappa en människa – kanske ett barn – som hade kunnat räddas i tid.

Det är i de här situationerna som sekretessbestämmelserna ibland står i vägen för det goda syftet, och det är därför vi ser behovet av en mer effektiv och ansvarsfull informationsdelning mellan myndigheter.

Fru talman! Centerpartiet tror på ett samhälle där både frihet och trygghet ryms. Vi ser ingen motsättning mellan att skydda individens integritet och att skydda människor från brott. Vi vet dock att makten måste omslutas av tydliga ramar varje gång staten får mer makt. De nya bestämmelserna ska inte vara ett generellt frikort för att dela information, utan varje utlämnande ska bygga på en noggrann avvägning. Det ska finnas starka skäl, och nyttan ska överväga intrånget. Det ska dessutom ske med respekt för den enskildes rättssäkerhet. Centerpartiet har betonat, och kommer att fortsätta betona, att balansen mellan effektivitet och integritet måste vara tydlig i både lagtext och tillämpning.

Herr talman! Vi vet att myndigheters förmåga att samverka kan avgöra om ett barn får hjälp i tid, om ett företag stoppas innan det lurar till sig miljoner i bidrag eller om polisen hinner före ett nätverk som utnyttjar människor i beroendeställning. I dessa fall måste staten kunna agera snabbt och samordnat. Det är därför vi stöder förslaget. Vi gör det inte därför att vi tror att det är perfekt utan därför att det är nödvändigt. Det är ett steg i rätt riktning för ett samhälle som vill stå starkt mot brott och otrygghet.

Men, herr talman, stöd betyder inte blind tilltro. Centerpartiet kommer att följa tillämpningen noggrant. Vi förväntar oss att regeringen utvärderar hur bestämmelsen används, att integritetsskyddet inte bara finns på papper utan fungerar i praktiken och att eventuella brister rättas till.

Sverige är ett land som bygger på tillit – tillit till varandra och till staten. Men tilliten är ömtålig. Den vilar på vissheten att staten inte vet mer än nödvändigt, att våra personliga uppgifter inte cirkulerar utan tydliga skydd och att det finns gränser som skyddar den enskilde mot övermakt. Det är därför denna balans är så central: Vi ger myndigheterna de verktyg de behöver för att agera utan att montera ned de spärrar som skyddar friheten.

Herr talman! Avslutningsvis: Centerpartiet ställer sig bakom förslaget om ett utökat informationsutbyte mellan myndigheter. Vi gör det för att vi vill se ett tryggare samhälle, för att fler barn ska kunna räddas i tid och för att samhället inte ska stå handfallet inför brott och otrygghet. Vi gör det också för att vi tror på den svenska modellen, där effektivitet och rättssäkerhet kan gå hand i hand.

Vårt gemensamma uppdrag är att försvara både tryggheten och friheten, för bara i den balansen kan tilliten till staten bestå.

Herr talman! Centerpartiet kommer att rösta nej till yrkandet om folkomröstning om det vilande grundlagsförslaget som riksdagen antog den 1 oktober 2025. Vi gör det därför att vi värnar demokratins stabilitet. Vi gör det därför att förslaget stärker domstolarnas oberoende och därmed skyddar varje människas fri- och rättigheter. Vi gör det därför att det är resultatet av ett brett parlamentariskt samarbete där alla partier deltog, även de som nu svajar. En folkomröstning skulle dessutom riskera att försena angelägna reformer för domstolarnas oberoende eftersom hela propositionen måste bifallas som en helhet vid den andra omröstningen.

Herr talman! Det här handlar inte om partipolitik. Grundlagarna är inte ett dokument för jurister eller statsvetare. De är allas vårt skydd mot maktmissbruk, mot godtycke och mot att demokratin försvagas när det blåser. Tvåtredjedelsregeln, som nu skrivs in, gör just detta; den säkrar demokratin. Den skapar stabilitet. Den bygger in eftertanke. Den ser till att spelreglerna för demokratin inte kan ändras av tillfälliga majoriteter.

Herr talman! Det här är inget nytt. Det är en svensk tradition. Redan på 1700-talet under kung Adolf Fredrik slog man fast att grundlagar ska vila på en bred enighet. I 1809 års regeringsform sades samma sak. Man ville avhålla icke nog betänkta försök och förekomma förhastade beslut. Till och med under andra världskriget drog man samma slutsats: Grundlagar ska inte följa tillfälliga opinioner utan stå i samklang med en varaktig folkmening.

Det är detta som har byggt Sverige starkt, och det är det vi nu försvarar.

Herr talman! Propositionen handlar också om något avgörande: domstolarnas oberoende. Ett självständigt rättsväsen är demokratins försäkring mot maktmissbruk. Att stoppa reformen via en folkomröstning vore att försvaga rättsstaten, och det kan vi aldrig acceptera.

Nu begärs en folkomröstning, och det låter förstås tilltalande – för vem kan vara emot att folket får säga sitt? Men när man säger att detta görs i folkviljans namn missar man själva kärnan i folkviljan. Folkvilja betyder inte att majoriteten ska kunna göra vad som helst. Det betyder att makten utövas under lagarna och att lagarna skyddar alla, även den som står i minoritet.

Tvåtredjedelsregeln är just det skyddet. Den säger att vi innan vi ändrar spelreglerna för demokratin ska vara fler än bara en tillfällig majoritet som tycker att det ska göras. Det är klokt, och det är försiktigt – men det är också väldigt starkt.

Herr talman! Vi vet inte vem som har makten om tio år. Vi vet inte vilka kriser vi möter. Men vi vet att vi behöver stå upp för demokratin även när det blåser. Därför kommer Centerpartiet att rösta för avslag på yrkandet om en folkomröstning.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ulrika Heie, Helena Vilhelmsson och Anders Ådahl (alla C).

Fru talman! När vi pratar om säkerhet och tillgänglighet vid val handlar det om själva hjärtat i vår demokrati. Varje människa ska kunna rösta fritt, tryggt och säkert, och vi ska alla kunna lita på att valet går rätt till. Jag tror inte att detta är en självklarhet bara för Centerpartiet utan för oss alla som sitter här inne.

Våra val ska inte bara vara fria och hemliga, utan de ska också vara tillgängliga för alla och skyddade mot hot, påverkan och störningar.

Fru talman! Vi talar ofta om att vi lever i en tid när demokratin inte längre kan tas för given. Desinformation, cyberhot och försök till påverkan har blivit en del av vår vardag, även här hemma i Sverige.

Det är viktigt att värna säkerheten vid val. Men vi vet att alla ännu inte har inte lika lätt att utöva sin rösträtt. Därför är de här förslagen som stärker både säkerhet och tillgänglighet så viktiga och så välkomna.

Centerpartiet står bakom de förslag som nu presenteras, men jag vill särskilt lyfta fram fyra delar som viktiga.

För det första: Valmyndigheten får ett tydligt ansvar för att samordna arbetet med valens säkerhet. Det behövs någon som håller ihop helheten, särskilt när vi ser att just cyberhoten ökar.

För det andra: Ett tydligare system för incidentrapportering införs. När något händer under en valrörelse ska det snabbt kunna rapporteras och åtgärdas. Vi har sett när det har brustit. Därför är det viktigt att hela tiden vara vaken och vidta åtgärder. Det stärker tryggheten och förtroendet för valsystemet.

För det tredje: Tydligare krav på tillgänglighet ställs. Om du kan rösta ska inte bero på om du ser, hör eller går tillräckligt bra eller bor på rätt plats. Rösträtten gäller alla. Då måste också systemet fungera för alla.

För det fjärde: Fler möjligheter till ambulerande röstmottagning införs. Det betyder mycket för dem som inte kan ta sig till en vallokal, till exempel boende på äldreboenden och ungdomshem. Det gör rösträtten verklig, inte bara teoretisk.

Fru talman! Jag kommer från Östergötland. Där möts stad och landsbygd. Demokratin är närvarande varje dag. Där är det ofta kommunerna som tar det stora praktiska ansvaret för att hela valet ska fungera. De gör ett fantastiskt jobb, men många små kommuner kämpar med knappa resurser. Därför vill Centerpartiet också betona att vi måste se till, från nationellt plan, att stödet verkligen når hela vägen ut. Det spelar ingen roll hur bra lagar vi stiftar i den här kammaren om kommunerna inte har möjlighet att följa dem.

Vi får aldrig glömma skillnaden mellan stad och land. I storstäder handlar det ofta om information och tillgänglighet. På landsbygden handlar det nästan uteslutande om avstånd. Ingen ska behöva resa flera mil för att rösta.

Fru talman! Demokratin är något som byggs hela tiden, inte bara under ett valår. Tillit skapas inte av system och regler utan av människor som känner sig delaktiga. Vi vill alla att fler unga ska få upp ögonen för hur valet fungerar, att skolor bjuder in till att följa rösträkningen eller att fler unga får chansen att vara röstmottagare. Det är bara med delaktighet, kunskap och närhet vi bygger framtidens demokrati.

Våra val är demokratins högtid. Det är den dag då all makt verkligen tillhör folket. Men för att människor ska känna den tryggheten måste de lita på att systemet fungerar och känna sig delaktiga.

Jag tänker ofta på hur det ser ut i praktiken i skolans gymnastiksal hemma i Boxholm, i kulturhuset i Motala eller i församlingshemmet i Valdemarsvik när människor möter valförrättare som de känner igen och som ser till att allt går rätt till. Det är där och då som tilliten byggs. Det är då som demokratin byggs underifrån.

Jag vill därför, fru talman, återigen för Centerpartiets räkning yrka bifall till utskottets förslag till beslut. Vi står bakom de åtgärder som stärker säkerhet, ökar tillgänglighet och värnar förtroendet för våra demokratiska processer.

Herr talman! Jag ska börja mitt första anförande i en KU-debatt med ett erkännande. När jag som ung student hemma i Linköping valde att engagera mig politiskt stod frågor om grundlagar och domstolars oberoende lågt på min dagordning. Men med åren har detta ändrats. Kanske blir man klokare med åren, som man brukar säga, men mer sannolikt beror det på en föränderlig omvärld.

Jag följer numera konstitutionella frågor med stort intresse, just därför att vi lever i en föränderlig värld. Vi lever i en tid då demokratin i många delar av världen ifrågasätts, där viktiga grundfundament i rättsstaten urholkas och friheter inskränks. Det gör det extra viktigt att vi här hemma i Sverige är vaksamma. Vi behöver starka och självständiga institutioner som verkar långsiktigt.

I dag debatterar vi en av de mest grundläggande frågorna i vår demokrati, just skyddet för grundlagarna och domstolarnas oberoende. Vi är överens i det mesta.

Vi kommer tillsammans ihåg att det här är fundamentet som vår rättsstat vilar på. Grundlagarna är inte bara regler. De är garantier för just rättssäkerhet, för individens frihet och rättigheter och för att demokratiska principer ska stå sig över tid.

I centrum för propositionen ligger förslaget att göra det svårare att ändra grundlagarna genom kravet på två tredjedelars majoritet i det bekräftande beslutet. Det är ett tydligt steg för att förstärka demokratins skydd. Centerpartiet ser det som en viktig säkerhetsmekanism. Vi vet att kortsiktiga majoriteter inte alltid tar hänsyn till långsiktiga konsekvenser, men genom att höja tröskeln säkerställer vi att förändringar bara sker när det finns ett brett och långsiktigt stöd här i riksdagens kammare.

Herr talman! Demokrati är mer än bara majoritetsstyre. Det handlar om stabilitet, förutsägbarhet och skydd för minoriteter. Att kräva två tredjedelars majoritet för bekräftande beslut är ett sätt att kombinera dessa principer.

Samtidigt tydliggör vi för medborgarna att grundlagen är något mer än politiska tillfälligheter. Den är själva ramen för vårt samhälle.

Visst kan man invända att högre krav gör det svårare att snabbt genomföra reformer. Men för Centerpartiet handlar det om att balansera stabilitet och flexibilitet. Det är två sidor av samma demokratiska mynt. Det kräver mycket av oss. Det kräver samarbete över blockgränser för att demokratin ska vara både skyddad och dynamisk.

Herr talman! Ett annat viktigt område i propositionen är domstolarnas oberoende. I en demokrati är domstolarna inte bara en del av rättssystemet. De är själva garantin för att lagarna tillämpas rättvist och opartiskt. Hotas denna självständighet riskerar vi medborgarnas tillit. Vi riskerar också att näringslivets tillit till systemet eroderas helt. Om det blir så riskerar vi inte bara att investeringar uteblir, utan vi riskerar också att se korruptionen breda ut sig i vårt samhälle.

I propositionen föreslås bland annat ändringar i reglerna om domares avgång vid en viss ålder och begränsningar av myndigheters tillsyn över domstolarnas rättskipande verksamhet. Det här stärker domstolarnas skydd mot politisk påverkan. För Centerpartiet är just det centralt. Domstolarna måste kunna fatta beslut utan att behöva ta politisk hänsyn.

Herr talman! Vi får dock inte låta oss förblindas av tryggheten i bara höjda trösklar. Demokratin måste vara levande, den måste vara inkluderande och den måste vara lyhörd. Medborgarna ska se att deras röster spelar roll. Höjda krav för grundlagsändringar gör inte förändring omöjlig. Det gör den bara mer genomtänkt, brett förankrad och respektfull mot de principer som bär vårt samhälle framåt.

Propositionen innehåller en del lagförslag. Men jag tycker att vi också ska se den som en chans att reflektera över vårt ansvar som just lagstiftare. Det handlar inte bara om beslut här och nu. Det handlar också om att bygga ett system som fungerar i generationer.

Till sist: Det här är inte en fråga om politiska poänger eller kortsiktiga vinster, vilket känns tryggt i dagens debatt. Det handlar om att stå upp för de principer som gör Sverige till just Sverige. Våra domstolar ska kunna döma rättvist. Grundlagar ska inte rubbas av tillfälliga majoriteter. Och medborgarnas fri- och rättigheter ska skyddas.

Centerpartiet ser denna proposition som ett viktigt steg i rätt riktning. Vi vill stärka demokratin, rättsstaten och de institutioner som gör vårt samhälle tryggt. Därför stöder vi och ställer oss bakom propositionen, och vi uppmanar kammaren att göra detsamma.