Jesper Skalberg Karlsson

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! En huvudfråga i interpellationen - och jag välkomnar att den ställs - är: Gör staten tillräckligt mycket för Gotland? Jag vill breda ut mig lite om det svaret.

Först och främst har regeringen sagt att Bromma flygplats ska finnas kvar. Den kommer att fortsätta att bidra till Gotlands tillgänglighet till en mycket dynamisk arbetsmarknadsregion. Det är bra.

Färjetrafiken har fått ökade anslag i enlighet med gällande avtal. Men den har också fått ett särskilt stöd för att sänka biljettpriserna, som har blivit betydligt högre sedan Putins invasion av Ukraina. Det stödet är så stort som EU-kommissionen tillåter.

Svenska kraftnät har fått i uppdrag att säkra elöverföringskapaciteten och kommer nu att bygga två nya kablar till Gotland till en kostnad på omkring 6 miljarder kronor. Det är bra för alla som vill att lampan ska tändas när man trycker på knappen.

Nyligen kom beskedet att Trafikverket ska bygga en reservhamn i Kappelshamn. Det är en investering på ungefär en kvarts miljard, och det är något som varit efterfrågat under mycket lång tid.

Försvarsmakten växer på alla bredder sedan återetableringen under den förrförra mandatperioden. Den har i dag 470 anställda på Gotland, och då exkluderas de värnpliktiga.

Sammanfattningsvis har regeringen fattat beslut om investeringar för och på Gotland med en omfattning av 8-10 miljarder beroende på hur man räknar. Det är mer än vad den förra regeringen lyckades med på åtta år.

Vidare kan man fundera på de arbetstillfällen som staten styr över, det vill säga de som finns på myndigheter. Det är lätt att tro, och det trodde jag också fram till för några veckor sedan, att de stadigt har minskat över decennierna. Men så är inte fallet.

Vid millennieskiftet uppgick de statliga jobben på Gotland till ungefär 1 500. Vi har i dag en befolkning på ungefär 61 000 invånare. Sedan millennieskiftet har antalet jobb regelbundet stigit. Under 2023 gick man över 2 500-strecket.

De statliga jobben på Gotland är, som jag nämnde tidigare, Försvarsmakten med 470 personer anställda, Försäkringskassan med 396, Uppsala universitet med 256 och Polismyndigheten med lika många. Länsstyrelsen har 150, Skatteverket har ungefär 150, Riksantikvarieämbetet har 120, Centrala studiestödsnämnden har över 100 och Pensionsmyndigheten har också däromkring.

Sammanfattningsvis finns det 2 500 statliga jobb - 1 000 fler än för två decennier sedan. Det är en betydande närvaro, som har växt över tid. Vi kan anta att den också fortsätter att växa eftersom Försvarsmakten växer på alla bredder samtidigt som Gotland är en fantastisk plats att bo, leva och verka på - och här vet jag att Hanna Westerén håller med mig. Gotland kan säkerligen ta emot fler myndigheter om det skulle vara så att de kan utlokaliseras.

Jag håller med om att Svenska Spels affärsmodell inte är knuten till en geografisk plats. Det är klart att allt som görs i Solna lika gärna skulle kunna göras på Gotland. Vi har internet, vi har lokaler och vi har fina miljöer. Jag vill ändå säga en sak just om Gotland kontra Solna: Det är inte så himla bra i Solna. De har ungefär 5 procents arbetslöshet, och vi på Gotland har ungefär 4 procent.

Fru talman! Jag tackar både interpellanten och ministern för uppföljande svar.

Först och främst vill jag säga att Gotland är en mycket energirik plats. Det finns goda förutsättningar för både vindkraft och solkraft. Men vi kommer att behöva mer effekt i nätet. Det är också värt att säga att de projekt som har drivits under de senaste åren som plan B, så att säga, när det gäller en ny kabel inte är ogjorda. I det här sammanhanget är det till exempel värt att nämna Energicentrum Gotland, som skapades för att på den regionala nivån möta upp vad den statliga nivån skulle leverera. Detta har dock inte finansierats nationellt utan har fått finansieras med gotlänningars skattepengar. Det är en framgångsrik verksamhet som vittnar om att löften och förhoppningar från tidigare politiker faktiskt har omsatts i verkstad på Gotland. Men det har skett med gotlänningarnas pengar och med deras tid och möda.

När det gäller vad som sker på Gotland finns det skäl att höja ett varningens finger inför tiden som ligger framför oss. Nu har vi fått ett beslut om två nya kablar som ska vara klara till 2031. Det är bra att det arbetet snart kommer igång.

Vi hoppas alla att det går så fort som möjligt. Men det finns stora dubier om hur man ska ta hand om all den kraft som kommer till Gotland. Att dra kabel på land från en anslutningspunkt till den fabrik som nu ska bli koldioxidfri kommer att kräva enorma kompromisser och avvägningar.

Här finns förmodligen mer att göra för att få den processen igång både från statlig nivå vad gäller tillstånd och miljötillstånd och från den gotländska sidan och det lokala elbolaget. Det tror jag är en stor fråga framåt och inte bara att kabel ska byggas.

Fru talman! Tack till ledamoten Westerén som tar upp denna angelägna fråga! Att industrin, Försvarsmakten och andra samhällsviktiga intressen behöver el på Gotland är vi helt överens om. Vi vet också att för att vardagslivet ska fungera behövs trygg och stabil elförsörjning. Det handlar inte bara om arbetstillfällena i industrin. Det handlar om att man ska kunna betala i livsmedelsbutiken och om att tvätten av barnens kläder inte ska pausas mitt i programmet.

Att det behövs ny matning över till Gotland har man vetat under mycket lång tid. När de banbrytande första kablarna lades visste man att de har en teknisk livslängd och att den är begränsad. Därför har det sedan 2009, som ledamoten Westerén också nämnde, funnits löften, planer och investeringsbeslut om nya kablar till Gotland. I ungefär ett decennium, mellan 2009 och 2017, fanns dessa planer hos Svenska kraftnät. Under hela den tid då Mikael Odenberg var generaldirektör för myndigheten fanns det planer på att bygga kabel till Gotland. När den socialdemokratiska regeringen utsåg en ny generaldirektör var däremot det första beslutet man fattade att det inte skulle bli någon ny kabel till Gotland. Jag beklagar det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I stället, som plåster på såren eller som en alternativ väg framåt, lanserade man ett projekt. Det var ett projekt som gick ut på att Gotland ska ha ett helt förnybart och helt självförsörjande energisystem, det vill säga att man i princip skulle klara sig på ödrift. Det kan ju vara en god tanke i dessa tider då vi behöver höja vår beredskap, men projektet som sådant fick aldrig någon uppbackning politiskt. Det finansierades inte. Det togs inte ansvar från myndigheten. Det blev några rapporter - de är värda att läsa - men någon verklig push för att öka elproduktionen på Gotland blev det inte från nationellt håll.

Alla de här rapporterna hade också bisatser om att det nog ändå behövs kabel till Gotland - nytt kablage med större kapacitet. Då är det värt att nämna att de energiministrar som Sverige hade under perioden, nämligen Ygeman, Baylan och Farmanbar, hade möjlighet att ge Svenska kraftnät i uppdrag att bygga ut transmissionen till Gotland. Man hade chansen att göra det i regleringsbrev 2018, 2019, 2020, 2021 och 2022. Det fanns fem tillfällen under ungefär sex år. Vi hade sex år av en limboperiod för Gotland, när det inte fanns något beslut och det inte gavs något uppdrag till ansvarig myndighet.

Jag hade också, precis som ledamoten Westerén, velat att processen med att bygga kablarna skulle gå fortare. Jag tror inte att det går att ha någon annan uppfattning än att det vore bra om det gick fortare. Men jag tror att det är väsentligt att de här sex åren av att inte fatta beslut påverkar mer än de 80 dagar som det tog för Ebba Busch att ge Svenska kraftnät det här uppdraget.

Herr talman och ledamoten Dahlqvist! Ett tema i debatterna brukar vara att det händer mycket på området. Det kommer nya läkemedel och nya behandlingsterapier. Det finns en ny dynamik i sjukvården i Sverige.

Regeringen har en mycket ambitiös reformagenda på området. Det handlar om att stärka apotekens roll i vårdkedjan, om en nationell digital infrastruktur, om farmaceutsortiment och om en strategi för sällsynta sjukdomar. Det är en mycket ambitiös reformagenda.

Precis som ledamoten Dahlqvist säger är det viktigt att vara ödmjuk. Då infinner sig frågan gällande framtiden. Det förslag som Socialdemokraterna samlar bredast stöd för i betänkandet är en liten del av Treklöverutredningens förslag från 2021. I övrigt vill man i huvudsak att regeringen genomför Tidöavtalet snabbare. Mot bakgrund av att det är just en liten del av en tre år gammal utredning som är ert stora förslag är min fråga: När kommer Socialdemokraternas nya förslag?

Herr talman! Tack, ledamoten Mikael Dahlqvist, för anförandet! Socialdemokraterna är på turné med sin nya samhällsanalys. Man konstaterar att man gick för långt i klimatpolitiken och att det var Miljöpartiets fel. Man hade fel om migrationen, och det var samhällsklimatets fel. Man har ändrat sig om Nato, och man har ändrat sig om kärnkraften. Man säger att man gjorde för lite för integrationen av nya svenskar, för lite på det brottsförebyggande området och för lite på det brottsbekämpande området.

Min fråga gäller dock det betänkande vi diskuterar i dag: Är det inte dags att Socialdemokraternas samhällsanalys också inkluderar att man gjorde för lite på detta område?

Herr talman! Centerpartiet är ett litet parti, men det är verkligen ett parti med stora ord och stora löften.

När vi nu talar om sjukvårdens finansiering och att regionerna inte har råd är det värt att påminna om att på det utgiftsområde där hälso- och sjukvården finns satsar Centerpartiet 1 miljard mindre än regeringen. Jag har svårt att se hur det blir radikalt mycket mer rekvirerade läkemedel med dess budgetförslag.

När det gäller att ändra ansvarsfördelning inte bara för införande av utan också för finansiering av läkemedel är mitt svar att det är en fråga som ska diskuteras i Vårdansvarskommittén. Det är inte min plats att stå här och komma med olika fantasifulla förslag om hur det skulle kunna se ut. Det handlar om ett systematiskt, genomtänkt och långsiktigt arbete för att få på plats en situation som fungerar bättre än i dag.

Vi moderater har under vår tid i opposition haft flera förslag på området för att få en mer jämlik tillgång till läkemedel. Vi kommer nu att lyfta in sådana förslag i Vårdansvarskommittén. Vi hoppas att den kan komma ut med delar som riksdagen kan diskutera och besluta om och inte bara komma med ett slutbetänkande om flera år.

Herr talman! Jag tackar ledamoten W Jonsson för en mycket specifik, direkt och konkret fråga. Jag instämmer i att situationen på detta område inte är tillfredsställande. Jag tycker inte heller att den har varit tillfredsställande under relativt lång tid.

När det gäller ett jämlikt införande av nya läkemedel och terapier i regionerna har Moderaterna i opposition till exempel drivit förslag om att lagreglera NT-rådets verksamhet på ett sätt som inte är fallet i dag. Jag kan instämma i att det är viktigt att stärka likvärdigheten.

Jag vet dock också att det pågår ett arbete inom den så kallade Vårdansvarskommittén, som ska titta inte bara på helheten i den svenska sjukvården utan också på delar av den svenska sjukvården och var det behövs mer nationell styrning och ett större nationellt ansvar. Jag både förväntar mig att detta ska diskuteras utförligt och vet att det kommer att diskuteras utförligt. Jag ser fram emot slutsatserna, och jag hoppas att de kommer som ett delbetänkande i stället för i slutbetänkandet.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Rågsjö för hennes uppföljande frågor.

Jag håller med ledamoten Rågsjö om att det inte är tillfredsställande att så många läkemedel är restanmälda. Samtidigt är det viktigt att notera att vi under det senaste året har fått en bättre bild av hur situationen verkligen ser ut.

Regeringen har gått fram med förslag och även lagstiftning om att de som riskerar att få en bristsituation bör anmäla detta. Informationsskyldigheten, det vill säga skyldigheten att berätta när det uppstår bristsituationer, har alltså kommit på plats. Det gör att fler kan anmäla och berätta när det finns risk för brist. Även om problemet är stort är väl en del i detta att informationsskyldigheten har stärkts.

När det gäller de äldre som har sämst munhälsa delar jag Rågsjös ambition att de ska prioriteras. Det finns säkert olika sätt att göra detta på, och vi lär diskutera det mer framöver. När det gäller just de äldre personer som har sämst munhälsa ska de dock prioriteras; det nämns på sidan 8 i det så kallade Tidöavtalet och är också väl beskrivet i de budgetpropositioner som vi har debatterat i denna kammare.

Herr talman! Tack till Karin Rågsjö för en uppsjö av olika frågor kring det vi i dag debatterar! Först och främst vill jag förtydliga att jag i mitt anförande inte sa att vi är otroligt väl förberedda för kriser. Vi behöver tvärtom tydligt och kraftfullt redan nu börja förbereda oss för kriser.

Det är alltså inte så att den svenska krisberedskapen i alla delar är god. Det finns skäl för tydliga prioriteringar på det här området och för ett stort arbete, men med det sagt är min bild att det precis som Karin Rågsjö säger finns en viss beredskap hos befolkningen. Den har ökat de senaste veckorna, men mer behöver göras.

När det gäller bristen på läkemedel är det en flerbottnad kris. Det handlar bland annat om störningar i leveranskedjan och värdenätverken globalt efter pandemin. Det är ju inte så att vi i Sverige har hela produktionen här och kan påverka, utan det handlar mycket om att andra länder ska komma i kapp. Vi behöver också se till att frihandeln fungerar. Därutöver är den svaga kronkursen ett problem, och på området godkännande av nya läkemedel ser vi att det finns mer att göra.

I det korta perspektivet är det ändå värt att notera att TLV, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, aktivt jobbar med frågan och genomför vissa prisjusteringar just för att läkemedel inte enbart ska finnas restanmälda. De ska finnas på hyllan. Det är på hyllan och i händerna på patienter som de gör nytta, och här pågår ett arbete på myndighetsnivå.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Dahlqvist för de uppföljande frågorna.

Man kan se på ekonomin på olika sätt. Det är därför det finns olika partier. Men det är viktigt att notera att oavsett hur mycket man satsar på sjukvården - vi lägger ju 40 procent av reformutrymmet på just välfärden - har till exempel Sveriges riksbank sagt att alla reformer utanför reformutrymmet, det vill säga ofinansierade reformer, kommer att mötas med räntevapnet. Det tycker jag vore fel väg framåt.

När det gäller att plocka delar ur utredningar och inte gå vidare med alla förslag skulle jag säga att det är varje regerings rätt att ta de förslag man tycker är bra och gå vidare med dem. De förslag man tycker är dåliga lämnar man därhän. Det är också en strategi eller ett arbetssätt som Socialdemokraterna använt under sin tid vid regeringsmakten. Efter till exempel läkemedelsutredningen var det väl bara det kostnadsbesparande förslaget som genomfördes och inget av de andra. Att regeringen går fram med de förslag man tycker är aptitliga är alltså inget nytt för den här regeringen utan något som hänt under mycket lång tid.

Herr talman! Tack till ledamoten Dahlqvist för frågan i det här ämnet! Först och främst behöver regeringen stärka förtroendet för svensk ekonomi. Det är tydligt att inflationen plågar många hushåll och därigenom hela samhället. Det är tydligt att den svaga kronkursen exempelvis påverkar vad läkemedel kostar och hur de hamnar på den svenska marknaden.

Det är viktigt att vi i det här läget inte förvärrar situationen med inflationen. Det är viktigt för att läkemedelsbolag ska vilja sälja terapier i Sverige och för att sjuksköterskans lön ska räcka till mat, drivmedel och annat. Oaktat det bör man komma ihåg att 40 procent av det reformutrymme som finns i ekonomin kommer välfärden till del.

Vad gäller tandvården är det en komplex fråga som också rör många andra politikområden. Det handlar om att fler behöver utbildas för att kompetensbristen ska minska och om att prioritera resurser till dem med sämst tandhälsa. Min bild är att vi för att kunna prioritera resurser rätt och se till att kompetens används där det behövs som bäst behöver göra vissa omprioriteringar. Det är bakgrunden till att vissa förändringar görs av åldersgränser.

Regeringen kommer att gå fram med reformer som syftar till att de äldre som har sämst tandhälsa ska få den vård de behöver och förtjänar. Det behöver finnas ett tydligt svar på vad man får för sina skattepengar efter att ha jobbat ett helt liv, och det ska vara en tandvård som fungerar.

Herr talman! I nästa val, 2026, kommer den unga generationen som röstar att ha levt mer än halva livet i ett Sverige med en moderat statsminister. Mig veterligen är det första gången det händer i vårt land. Det land som har formats under denna tid är ett annat än det som tidigare generationer har känt. Vi har våra problem; det ska sägas. Men mycket har också blivit bättre, inte minst på det område som vi debatterar i dag.

I Sverige kan man nu välja vårdcentral. Man kan besöka apotek som finns på fler platser och har längre öppettider. Man har verkliga alternativ till folktandvården. Och den stressade småbarnsförälder som behöver köpa värktabletter kan nu göra det på macken och behöver inte vänta på att apoteket ska öppna sina dörrar nästkommande dag. Det är ett rikare, trevligare och tillgängligare Sverige där vuxna människor har större inflytande över den egna hälsan.

Herr talman! Framtagandet av nya läkemedel och behandlingsterapier går mycket snabbt, kanske snabbare än någonsin. Det är bra. Läkemedel förbättrar och förlänger liv. Därför är tillgängligheten när det gäller läkemedel avgörande.

I det här sammanhanget vill jag säga att tillgänglighet är en mycket bred fråga. Det handlar om att nya behandlingar ska godkännas i Sverige, om att införandet ska ske på ett likvärdigt sätt i regionerna, om att leveranser ska fungera och om att uppföljning av behandlingar ska kunna ske.

Låt mig göra några nedslag i vad som pågår på detta politikområde. I Europeiska unionen pågår ett arbete med att ta fram en ny läkemedelslagstiftning som ska säkra tillgången till läkemedel till rimliga priser. Under våren kommer det belgiska ordförandeskapet förhoppningsvis att ta stora kliv på området. Jag vill tydligt deklarera att Moderaterna vill se en europeisk lagstiftning som gör att unionen och Sverige kan tävla med USA och Asien vad gäller konkurrenskraft. Vi ska inte bara vara bästa tvåa. Det kommer att kräva mycket, men det kommer att vara värt det.

Förra våren presenterades en promemoria, departementsskrivelse nummer 8, om förslag som kan skapa bättre förutsättningar för kliniska prövningar. Det är ett område där Sverige kontinuerligt tappat mark under lång tid. Även om reformutrymmet är mycket begränsat i dag vill jag säga från mitt partis sida att detta är en ödesfråga för en konkurrenskraftig life science-sektor i Sverige. Förslagen bereds i Regeringskansliet, och våra förhoppningar är mycket stora.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Trepartiregeringen med stöd av Sverigedemokraterna fortsätter också att ta initiativ på området digitalisering. Det finns redan ett arbete kring en nationell läkemedelslista, och det görs mycket kring den nationella digitala infrastrukturen för hälsodata. Det pågår också ett arbete med en nationell webbplats om kvalitet och effektivitet i vården.

Samtidigt som vi bejakar digitaliseringens möjligheter behöver vi vara ärliga med att det finns fel och fusk i dessa system. Genom att bryta sekretessbarriärer och använda digitala verktyg kan överförskrivningar och brottslighet kopplat till just läkemedel stävjas bättre. Att strypa den kriminella ekonomin är en prioritering för hela regeringen, så även här.

En fråga som vi debatterade utförligt när detta betänkande togs upp i fjol var att det saknas en strategi för sällsynta hälsotillstånd. Det är glädjande att arbetet med en sådan nu har startat, på initiativ av regeringen. Vi moderater följer det med stort intresse.

Arbetet med att stärka sjukvårdens försörjningsberedskap fortgår med full kraft under ledning av statsråden Ankarberg Johansson och Bohlin. För oss är det också avgörande att de insatser som ska ske stärker försörjningsberedskapen på ett långsiktigt sätt och att de inte riskerar att leda till försämrad tillgänglighet i dag. Här finns skäl att vara tydlig: ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas. För det behöver vi förbereda oss i dag, inte när krisen står för dörren. Den som inte förbereder sig är oförberedd.

Herr talman! Låt mig också säga något om vacciner. Det finns de i den svenska debatten som säger att det enda som kan minska överbelastningen inom vården är att pumpa ut nya miljarder utan krav på prestation och utan att ta hänsyn till den inflationsbrasa som fortfarande brinner. Samtidigt finns det en betydande rörelse som misskrediterar vaccin. Det såg vi inte minst under pandemin, som för övrigt är precis fyra år gammal i dag. Det är i dag fyra år sedan det första fallet konstaterades i Sverige.

Det är på sätt och vis sant att nya läkemedel som magiskt botar vartenda obehag helt utan bieffekter är en feberdröm. Men de beprövade vacciner och även nya vacciner som finns på den europeiska marknaden skulle med breda vaccinationskampanjer kunna göra en helt avgörande skillnad. Under året har regeringen pekat ut exempelvis HPV-vaccin till pojkar och män som en prioriterad fråga. Jag är mycket stolt över det.

Vi moderater vet också att stora hälsovinster som ger friskare liv och minskad belastning på vården är möjliga att nå med hjälp av vacciner mot exempelvis RS-virus, bältros och pneumokocker. Det är tydligt att den utredning om vaccinationsprogrammen som presenterades tidigare i januari ger vissa men inte alla svar. Den är kanske inte helt i linje med de förväntningar som fanns från utskottet när man 2022 gjorde tillkännagivandet om just äldrevaccinationsprogram. Det kan inte uteslutas att det behöver göras ett omtag i frågan.

Herr talman! Den nya regeringen har på relativt kort tid lagt om kursen för Sverige. Men vi vill göra mer. I det avtal som våra fyra samarbetspartier har slutit slår vi fast att apotekens roll i vårdkedjan behöver utvecklas. Vi vill att fler tjänster, exempelvis hälsoundersökningar och inte bara blodtryckskontroller och liknande, ska kunna erbjudas på apotek. Vi kommer också att gå fram med förslag om ett nytt farmaceutsortiment som ska vara ett mellanläge mellan receptfritt och receptbelagt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Med våra förslag, som en majoritet i kammaren står bakom, kan fler vuxna ta ansvar för sin egen och sin familjs hälsa samtidigt som en överbelastad vård kan få andrum och tillgängligheten kan öka. Det är bra för Sverige, för vården och för den breda folkhälsan.

Jag vill med detta yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Herr talman! It-infrastrukturen i svensk sjukvård är splittrad. Det faktum att man inte kan dela hälsodata i hela vårdkedjan leder till sämre kvalitet, till försvagad patientsäkerhet och till en större administrativ börda för vårdens medarbetare.

Att få ordning på den här situationen nämns väldigt tydligt i Tidöavtalet. Jag vill därför fråga socialminister Jakob Forssmed vad regeringen gör för att detta på ett snabbt och rättssäkert sätt ska komma på plats. Det här är ju reformer som borde ha gjorts för länge sedan.

Herr talman! Inspektionen för vård och omsorg är ett viktigt verktyg för att säkra god och jämlik vård i Sverige, men den är också ett viktigt verktyg för att hålla oseriösa aktörer ute från välfärden. Däremot omfattas inte alla verksamheter av Ivos tillståndsplikt.

Jag vill därför fråga Acko Ankarberg Johansson om det inte är rimligt att till exempel skyddade boenden skulle omfattas av Ivos tillståndsplikt, så att kvinnor och barn skyddas från både våldet och oseriösa aktörer som inte håller kvalitetskraven.

Herr talman! Min fråga går till sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson.

Cancer är den näst dödligaste sjukdomen i Sverige och är på väg att bli den dödligaste. Det är en dyster utveckling. Samtidigt vet vi att vissa cancerformer faktiskt kan förebyggas. Genom HPV-vaccinering av unga tjejer har livmoderhalscancer nästan utrotats. Samtidigt vet vi att HPV-viruset också kan drabba unga pojkar och män.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Min fråga är: Vad kan regeringen göra för att färre pojkar och män ska drabbas av HPV-relaterad cancer?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Jonsson för svaret.

Jag ser fram emot kommitténs arbete där man ska titta på hur man delvis eller helt kan ta ett större statligt ansvar, komma framåt och lösa riktiga problem. Då får man många verktyg i verktygslådan som man kan använda.

Herr talman! Min uppföljande fråga handlar inte om detta. Vi har i debatten hört att vi har en SD-styrd regering. Precis som Sverigedemokraterna är ett stödparti till nuvarande regering var Centerpartiet ett stödparti till den förra regeringen.

Man talar här om att det ska gå mycket fortare och att allt ska hända på en gång. Det spelar ingen roll att Tidöavtalet reglerar en mandatperiod; allt ska vara genomfört det första året. Då är det intressant att höra mer om hur fort det egentligen gick under föregående mandatperiod.

En fråga som ledamoten berörde i sitt anförande var den nationella läkemedelslistan. Jag undrar varför det tog sådan tid om allt gick så fort när Centerpartiet var stödparti. Varför var det inte färdigt när Moderaterna äntrade Rosenbad i höstas?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Jonsson för hans mycket engagerade anförande.

Precis som ledamoten Jonsson ser jag att svensk sjukvård behöver utvecklas, och om den ska utvecklas behöver man göra någonting annorlunda. En av de lärdomar som jag tog med mig efter coronapandemin när jag var regionråd på Gotland var att fler saker bör lyftas upp till ett statligt ansvar. Staten behöver ta ett ökat ansvar för styrningen av vården. Jag uppfattar att Anders W Jonsson håller med om det, åtminstone i delar.

Det blir därför märkligt när ledamoten Jonsson säger att regeringen bara ska dra ett streck och sedan ska all sjukvård plötsligt vara statlig. I de uppdrag som man har gett till kommittén för utredningen om statlig vård heter det att man ska analysera och belysa för- och nackdelar med helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården. Man ska lämna förslag som säkerställer ett mer effektivt hälso- och sjukvårdssystem som utgår från patienter och tar hänsyn till medarbetares behov.

Är inte detta egentligen precis det som Anders W Jonsson och jag själv efterlyser? Man ska ju förutsättningslöst titta på hur det skulle kunna fungera bättre med ökad statlig styrning. Man håller förvisso öppet för att den kan vara helt eller delvis statlig.

Fru talman! Jag har suttit i opposition i riksdagen. Det är väldigt givande. Jag har suttit i opposition i Region Gotland. Jag har också suttit i styret i Region Gotland. Nu sitter jag här och stöttar den sittande regeringen. Det är kul med omväxling. Omväxling förnöjer, som man brukar säga. I opposition kan man naturligtvis använda den här kammaren som en skådeplats, och det har ju sin plats och sin charm. Men det är först när man är med och styr som man kan göra skillnad på riktigt med de beslut man tar. Så är i alla fall den enkla modellen; sedan vet vi att det händer saker på vägen. Man har inte alltid en majoritet och så vidare.

Fru talman! Frågan gällde apotek i glesbygd.

(MIKAEL DAHLQVIST (S): Farmaceutsortiment.)

Det finns ett särskilt stöd för apotek i glesbygd. Det är också värt att notera att vi har fått fler apotek men framför allt mer öppna apotek de senaste tio åren, vilket är mycket välkommet. De gånger man lägger ned apotek i glesbygd har det oftast att göra med att vårdcentralen lägger ned. Det är det som slår undan benen för det lokala apoteket.

Detta är en fråga som jag vet att sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson arbetar intensivt med. Naturligtvis behöver vi säkra en jämlik tillgång i hela landet och också titta på nya lösningar på hur läkemedlen kan komma fram till dörren och i handen på patienten. Det är en intention som jag vet att vi är många som står bakom. Sedan finns det en hel del byråkratiska hinder som vi kanske kommer att behöva riva på vägen mot det.

Fru talman! Tack till ledamoten Dahlqvist för den frågan! Jag har egentligen inget annat svar än att tillkännagivanden ska behandlas enligt den process som finns i riksdagen. Jag ser fram emot att regeringen levererar svar på denna fråga. Flera av ministrarna var ju ledamöter i socialutskottet under den förra mandatperioden, och jag vet att deras engagemang i dessa frågor är väldigt stort.

Sedan är både ledamoten Dahlqvist och jag medvetna om att det har varit en intensiv vår med det svenska EU-ordförandeskapet. Det är många andra processer som tagits i hamn under våren. Det har skett ett stort arbete på Regeringskansliet. Som jag sa i mitt anförande finns det skäl att ha gott hopp och stora förväntningar på regeringen i de här frågorna. Den åsikten delar jag med ledamoten Dahlqvist.