Jesper Skalberg Karlsson

Fru talman! Tack till Karin Rågsjö för det andra inlägget! När det gäller kliniska prövningar har det under ett antal år varit ett mål i den svenska life science-strategin att vi ska ha fler kliniska prövningar. Det tycker jag i grund och botten är bra. Det som har varit problemet är just att det inte har funnits så många aktiviteter kopplade till detta mål.

Vi kan se runt om i landet att på de platser där man gör kliniska prövningar är det ofta personberoende, det vill säga att det finns enskilda eldsjälar som får igång sådana här projekt. Men det finns alltså inget sammanhållet system och ingen sammanhållen struktur. Det är mot bakgrund av detta som jag nämner Peter Asplunds utredning, som nyligen presenterades för statsrådet Busch och statsrådet Forssmed. Jag ser fram emot att man tar det vidare.

Slutligen kan jag säga att jag håller med Karin Rågsjö om att vi behöver fler tandläkare i Sverige. Vi behöver också fler professorer som lär upp en ny generation tandläkare. Det kommer att vara svårt, och det kommer att vara krävande. Vi kommer också att behöva jobba mer med att validera tandläkare från andra länder och se till att de genomgår kunskapsprov när de kommer till Sverige med sin examen så att vi vet att de håller en hög kvalitet.

Det finns mycket att säga om tandvården, men i grund och botten handlar det om detta: Vi behöver fler tandläkare i Sverige.

Fru talman! Tack till ledamoten Rågsjö för en kavalkad av frågor! Om jag missar någon är det såklart möjligt att återkomma i inlägg nummer två.

För det första är inflationen löntagarnas och regeringens absolut största fiende. Med den höga inflation vi har haft den senaste tiden behöver statens budget vara svagt åtstramande eller åtminstone neutral. Den budget som riksdagen har antagit är den som mitt parti och samarbetspartierna lade fram. Det är vår uppgift att hålla tillbaka och se till att vi inte kastar mer pengar på inflationsbrasan och att prioritera inom det reformutrymme som expertmyndigheterna bedömer att vi har. Det är det ena.

När det gäller det andra, utredningen kring högkostnadsskydd för tandvården, är Tidöavtalet ett avtal som reglerar vad vi ska göra under en mandatperiod. Jag kan inte i dag ge ett datum för när utredningen om högkostnadsskydd tillsätts eller blir klar, men detta är en del av Tidöavtalet och ska såklart genomföras.

Jag får återkomma till den tredje frågan, om Karin Rågsjö kan upprepa den.

Fru talman! Tack till ledamoten Jonsson för det uppföljande inlägget!

Det kan vara frestande att använda upprördhet som debatteknik, och jag är säker på att människor med olika partifärg har gjort det i den här kammaren under många år. Jag tror däremot inte att det är det som för oss framåt i diskussionen. Mycket av det agg som ledamoten verkar känna tror jag egentligen riktas mot dem som var ledamöter i socialutskottet under förra mandatperioden och inte mot mig som person.

Jag vill med detta ändå säga att det är angeläget att vi får fler läkemedel och behandlingsterapier godkända i Sverige. Precis som ledamoten nämner behöver fler få tillgång till läkemedel som räddar, förlänger och förbättrar liv. Det finns ett stort jobb att göra på området. Jag ser fram emot att de fyra statsråden på Socialdepartementet, men också andra statsråd som har bäring på området, inte minst statsrådet Busch som tog emot Asplunds utredning, gör mer.

Alla goda krafter behövs för att det här ska bli bättre, och jag ser fram emot att följa en interpellationsdebatt där Anders W Jonsson riktar frågorna till dem som under förra mandatperioden satt i socialutskottet.

Fru talman! Tack, ledamoten Jonsson, för frågan!

Engagemanget för att fler ska få tillgång till de behandlingar och läkemedel som de behöver är fortsatt starkt. Man kan också i sammanhanget nämna att de sällsynta diagnoser som vi talar om kan vara sällsynta i sig själva, men det är inte så alldeles sällsynt att ha just en sällsynt diagnos. Gruppen är totalt sett fortsatt ganska stor, och det är viktigt att hålla koll på dessa begrepp.

Jag kan bara vidmakthålla det jag sa i talarstolen, alltså att det är rimligt att ha fortsatt gott hopp och höga förväntningar på den nya regeringen när det gäller att komma framåt i fler frågor än vad man gjort tidigare. I det aktuella fallet gällande TLV ser jag fram emot att TLV levererar på de uppdrag som man har fått både under den förra och den här mandatperioden och också kommer fram med nya förslag på hur det här kan skötas på ett bättre sätt.

Det är prioriterat att fler läkemedel ska godkännas i Sverige och att de ska komma patienterna till del, men som ledamoten också vet är det ett komplext system, och det kommer att ta sin tid.

I det sammanhanget kan man nämna att TLV behöver komma till rätta med sin egen personalförsörjning. Det är svårt för TLV att behålla kompetent personal, eftersom de blir så otroligt attraktiva på den marknad där även life science-bolagen finns. När man träffar svenska läkemedelsutvecklare är det inte ovanligt att några i ledningsgruppen eller av de anställda faktiskt kommer från just TLV.

Mycket handlar om att ge TLV arbetsro, men det handlar också om att fortsatt ligga på så att fler behandlingar och terapier kan bli godkända i Sverige. Det är målet, och jag är övertygad om att det är något som vi delar med Centerpartiet och oppositionen.

Fru talman! Den nya moderatledda regeringen har inte kommit till ett dukat bort. Läget i Sverige är som vi alla vet allvarligt. Långa vårdköer, alltför få bemannade vårdplatser och en sjukvård som inte är jämställd är tre stora problem och utmaningar som förtjänar politikens uppmärksamhet och reformvilja. Nu är tid att få ordning på sjukvården - för både patienternas och medarbetarnas skull.

Fru talman! Framtagandet av nya läkemedel och behandlingsterapier går mycket snabbt, kanske snabbare nu än någonsin tidigare. Det är bra. Läkemedel förbättrar och förlänger liv, och därför är tillgängligheten till dem så avgörande. I det här sammanhanget vill jag säga att tillgänglighet är en mycket bred fråga. Det handlar om att nya behandlingar ska godkännas i Sverige. Det handlar om att införandet ska ske på ett likvärdigt sätt i regionerna, att leveranser ska fungera och att uppföljning kring behandling ska ske.

Det är mot bakgrund av det som den nya regeringen bland annat har lagt stort fokus på att stärka upp informationskedjan så att patienter och sjukvården ska ges en förvarning när det finns risk att bristsituationer ska uppstå. Vi har tidigare under året debatterat just detta, då i samband med Riksrevisionens rapport kring partihandel med läkemedel.

Fru talman! Moderaterna och våra samarbetspartier vill säkra tillgången på läkemedel i Sverige och se till att vi är rustade för kriser som kan uppstå. Krig i vårt närområde, nya pandemier och oförutsägbara störningar i försörjningskedjan är tre viktiga saker att fortsätta att bevaka noggrant. Det är högt prioriterat av både ministern för civilt försvar och sjukvårdsministern, vilket vi ser i de initiativ som också har tagits under våren.

Vi vill också skapa förutsättningar för en industri inom life science i Sverige som bidrar till nya innovationer, skapar arbetstillfällen och exportintäkter och dessutom förlänger och förbättrar människors liv. Då behövs fler kliniska prövningar och snabbare godkännandeprocesser. Peter Asplunds nyligen presenterade utredning om life science-sektorn blir i det sammanhanget en viktig del, och vi ser fram emot att statsrådet Busch och statsrådet Forssmed tar den vidare.

Vi vill dessutom kontinuerligt utvärdera och anpassa de ganska tekniska processer som ligger bakom godkännande, finansiering och distribution av läkemedel så att de fungerar i det nya landskap som växer fram inom life science. Här är det värt att nämna att EU:s nya läkemedelsstrategi innehåller mycket goda intentioner. Socialutskottet och EU-nämnden kommer dock att behöva göra ett stort jobb den kommande tiden så att slutprodukten inte hämmar svensk konkurrenskraft.

Fru talman! Det är anmärkningsvärt att ett tiotal statliga utredningar det senaste decenniet, som alla haft bäring på läkemedelsförsörjningen, inte har resulterat i att fler och större politiska förslag har lagts fram på riksdagens bord. Förklaringen ligger delvis i frågornas komplexitet, delvis i att andra saker har hänt på vägen som man tvingats att prioritera. Men när EU-ordförandeskapets börda lättar från Regeringskansliet, samtidigt som vi har fyra ministrar på Socialdepartementet, finns det skäl att ha både gott hopp om och höga förväntningar på att mer ska bli gjort på området.

Fru talman! Den nya regeringen har på kort tid lagt om kursen för Sverige. Men vi vill också göra mer. I det avtal som vi har slutit mellan våra fyra samarbetspartier slår vi till exempel fast att apotekens roll i vårdkedjan behöver utvecklas. Vi vill att vissa tjänster, exempelvis hälsoundersökningar och inte bara blodtryckskontroller och liknande, ska kunna erbjudas på apoteken. Vi kommer också att gå fram med förslag om ett nytt farmaceutsortiment som ska vara ett mellanläge mellan receptfritt och receptbelagt. Därutöver ska ett högkostnadsskydd i tandvården utredas för att mer efterlikna det som finns i övrig vård.

Fru talman! Jag konstaterar att vi har ett stort jobb att göra för att säkra tillgången till framtidens läkemedel och behandlingar i Sverige. Men vi har löst stora problem förr, och steg för steg ska vi nu ta oss an detta. Med en arbetslinje som skapar resurser att dela på, med regelförenklingar som stärker konkurrenskraften och en reformagenda som säkrar jämlik tillgång tar vi ansvar för att få ordning på Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Först och främst kan man konstatera att de tillfälliga stöd som kom till under pandemin var just tillfälliga. Nu har vi lagt stora delar av pandemin bakom oss, mycket tack vare en framgångsrik vaccinering. Då bör många av dessa stöd ta slut, eftersom de var tillfälliga.

Vidare är det värt att nämna att den svenska inflationen, och kanske framför allt kärninflationen, har bitit sig fast. Inflation kan vara ett teoretiskt begrepp i nationalekonomin. Men för vanliga människor, människor som går till jobbet, är det en mycket hård verklighet när pengarna räcker till mindre och mindre. Det gäller inte bara glädjekonsumtionen utan också skor till barnen, fritidsaktiviteter, mat och annat.

Inflationsbekämpningen är högst upp på agendan för denna regering. Det är inte i detta läge lämpligt att göra så som vissa av oppositionspartierna gör: lova nya miljarder till olika projekt. Jag vet ett oppositionsparti som har intecknat det svenska reformutrymmet mer än två gånger om sedan budgeten lades på riksdagens bord. Sådana förslag, som förvisso inte kommer från Mikael Dahlqvists parti utan från samarbetspartierna, skulle bidra till en högre inflation och en högre statsskuld och långsiktigt göra oss alla mycket fattigare.

Den här regeringen kommer att prioritera. Det kommer inte att vara lätt. Det kommer att vara jobbigt, men det kommer att vara helt nödvändigt om vi ska lämna inflationen bakom oss.

Med detta vill jag tacka för debatten.

Herr talman! Tack, Mikael Dahlqvist, för frågan!

Jag kan också drista mig till att vara ödmjuk. Den förra regeringen - alltså den enpartiregering som leddes av Socialdemokraterna - var ju otroligt duktig på att tillsätta många utredningar, framför allt under de tre sista månaderna av sin regeringsperiod.

Nu säger man från Socialdemokraternas håll att Arbetsmiljöverkets remissvar måste genomföras. Varför skrev man då inte in i utredarens direktiv att det var detta man ville ha? Det kan man fundera på när man är så duktig på att tillsätta nya utredningar.

Herr talman! Vidare kan man fundera över hur stora resurser Regeringskansliet har för att genomföra många utredningar. Min bild är att mycket resurser är upplåsta i den förra regeringens utredningar, som alltjämt fortgår eftersom många tillsattes sent. Men när jag tittar på oppositionspartiernas budgetar, som de lade på riksdagens bord under hösten, ser jag att man vill skära ned på anslaget till Regeringskansliet. Då blir det färre utredningar som kan genomföras och mindre politik som kan bli verklighet. För jag tror inte att man ville ställa in det svenska EU-ordförandeskapet.

Herr talman! Jag instämmer med ledamoten Karin Rågsjö i att marknaden verkligen är en naturkraft. Jag skulle kanske till och med säga att den är världens åttonde underverk. Det är otroligt vad fri och sund konkurrens kan leda till i en värld där vi ständigt försöker göra saker bättre och bättre och skapa nytta och värde för varandra. Så är det i liberala demokratier, där man bara kan tjäna pengar genom att faktiskt skapa en nytta för någon annan, så att transaktioner uppstår.

Men det är också som ledamoten säger att en naturkraft inte bara kan flöda fritt som älven, utan ibland behöver man reglera och justera den för att man vill nå vissa mål och vissa politiska ambitioner. Det är detta man gör på läkemedelsmarknaden.

Vi ser att det finns problem med att information inte flödar fritt. Därför inför vi möjligheten till sanktionsavgifter för att vi ser att marknaden inte i alla delar alltid kommer lika snabbt till den slutsats som vi ser är nödvändig.

Vidare kan man nämna att vaccinet som läkemedelsbolagen tog fram inte bara byggde på ett år av forskning kring mRNA utan på 50 år av samlad kunskap från olika aktörer som sammanfogas till något nytt. Det är otroligt och häftigt, och jag hoppas att vi i den här kammaren kan vara överens om att inte anamma den amerikanska kulturdebatten om att alla läkemedelsbolag är onda, för så är ju inte fallet i Europa. Här finns läkemedelsbolagen till för att sätta nya produkter i handen på patienter, och det ska vi låta dem göra om de uppfyller de krav som vi ställer vad gäller kontroll.

Herr talman! Ledamoten Karin Rågsjö ställer många frågor. Jag ska göra mitt bästa för att besvara dem i sedvanlig ordning.

Först ligger en fråga i luften om Arbetsmiljöverkets förslag gällande personlig skyddsutrustning, något som vi menar ingår i den skrivning som regeringen har lagt på riksdagens bord. Vidare kan man fundera på om remissvaret är ett tillräckligt beredningsunderlag för att det ska kunna bli lagtext. Jag är inte säker på att grundlagen instämmer med den bedömningen.

Vidare vill vi ha ett näringsliv när det gäller både läkemedel och medicintekniska produkter i Sverige och utomlands. När krisen kommer kan man inte bara ha ett ben att stå på, utan man behöver ha flera ben. En centralplanering med hårda streck som ritas från Stockholm tror jag inte skulle leda till en bättre krisberedskap, snarare tvärtom.

Vi behöver ett dynamiskt näringsliv som kan ställa om och göra nya saker. Det såg vi också många prov på under pandemin. Företag som inte annars tillverkade skyddsutrustning kunde snabbt ställa om. Det fanns också kommuner, ofta moderatledda sådana, där människor som levde på försörjningsstöd engagerades och tillverkade skyddsmaterial.

Sedan finns det en fråga från ledamoten om hur vi arbetar vidare med att stärka den civila beredskapen i Sverige. Där finns det utredningar som pågår. Vi klubbade för bara en halvtimme sedan beslut om samhällets krisberedskap, och vi ser hur ministern för civilt försvar arbetar idogt för att lyfta upp de här frågorna på många departement.

Jag är förvissad om att mer kommer att göras under den här mandatperioden än under den tidigare, och det är mycket välkommet.

Fru talman! Den nya moderatledda regeringen har inte kommit till ett dukat bord. Långa vårdköer, alltför få bemannade vårdplatser och en ojämlik sjukvård är tre stora problem som förtjänar politikens uppmärksamhet och reformvilja. Nu är tid att få ordning på sjukvården, både för patienternas och för medarbetarnas skull.

Fru talman! De senaste åren har kriserna avlöst varandra - först en global pandemi som satte press på sjukvården, därefter ett krig i Europa som både kostat många människor livet och skapat stora störningar i företagens värdekedjor. Parallellt med detta har det varit en tuff tid för internationell handel, vilket skapat en mycket svår situation för läkemedelsutvecklare som vill sätta produkter i handen på patienter.

Med Sveriges nya problemlösarregering har försvaret fått ökade tillskott. Vi skärper lagstiftningen för att sätta hårt mot hårt mot de kriminella som utmanar samhällskontraktets giltighet. Vi har också satt inflationsbekämpningen högst på dagordningen. Det är bra. Men vi måste, samtidigt som vi lappar och lagar det som är trasigt, också ta höjd för kommande kriser. Det gäller Sverige i allmänhet och i dag sjukvårdens försörjningsberedskap i synnerhet.

Fru talman! Det är viktigt att patienter får tillgång till den vård och de läkemedel som behövs för att lindra och bota, både i fredstid, i kris och vid höjd beredskap. För att det ska vara möjligt krävs att de som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet förutom personal och lokaler också har de sjukvårdsprodukter och den övriga utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges. Det kravet förtydligas i regeringens lagförslag, samtidigt som regeringen anför att Ivos kontroll ska underlättas. Vi kan inte vara nöjda med att den grundläggande lagerhållningen brister. Det är förenat med mycket stora risker.

Fru talman! I betänkandet föreslås också en rad förändringar på apoteksmarknaden för att säkerställa tillgång till både läkemedel och information. Det handlar om att införa en lagerhållningsskyldighet för öppenvårdsapotek, en leveransskyldighet för partihandlare mot sjukhusapotek och en möjlighet att ta ut sanktionsavgift från företag som inte informerar Läkemedelsverket om att försäljningen av ett läkemedel upphör tillfälligt eller permanent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Skälen till detta är flera. Det handlar om att god apotekssed ska följas, det vill säga att apotekens lager ska anpassas utifrån konsumenternas behov på den marknad som apoteket verkar på. Det handlar om att öka lagerhållningen för att inte stå med tomma hyllor i kris. Det handlar också om att läkemedelsbrist kan innebära en risk för människors hälsa.

I Sverige är det myndigheten Läkemedelsverket som ansvarar för att ta fram nationella lägesbilder över kritiska eller potentiellt kritiska bristsituationer. Om det arbetet ska vara effektivt och ändamålsenligt, eller ens möjligt, behöver information flöda fritt till Läkemedelsverket. Det gör det inte alltid i dag. Därför föreslås också en möjlighet att ta ut sanktionsavgift från de företag som inte uppfyller kraven på att informera kring läkemedelsbristerna.

Fru talman! Det här är nytt. Jag som moderat är sällan besjälad av att göra ingrepp i ekonomin eller lägga nya pålagor på företag. Vi har redan en alltför icke-fri ekonomi i Sverige, som leder till låg tillväxt och omöjliggör den förhöjda levnadsstandard som vi annars skulle kunna ha. Läkemedelsmarknaden är dock inte som andra marknader. Vårt ansvar för Sverige måste trumfa i det här fallet, när vi ser att det finns brister i distribution av information om nödvändiga läkemedel.

Sedan är det tvivelsutan så att sanktionsavgifter bör beslutas med hänsyn till överträdelsens allvar och omständigheterna i övrigt. Vårt mål är att öka utbytet av information så att kriser kan dämpas och undvikas, inte att skrämma läkemedelsutvecklare bort från landet, företag som vi onekligen behöver fler av om vi ska ta nästa steg mot framtidens vård.

Därför har den lägsta nivån av sanktionsavgift sänkts utifrån det förslag som jobbades fram under den förra regeringen. Det vore också rimligt att göra avgränsningar som gör situationen konkurrensneutral för bolag som verkar på en internationell marknad och inte bara i Sverige. Det förtroendet anser jag att vi kan ge regeringen, även om utskottet såklart är helt enat i frågan om att det här systemet ska följas upp och utvärderas likt andra reformer.

Fru talman! Moderaterna och Tidöparterna har på kort tid levererat på flera centrala områden, efter åtta år med en passiv och reformtrött regering. Vi har tillsammans säkrat budgetsatsningar på att korta köerna och bemanna fler vårdplatser, vi har levererat skarpa uppdrag till ansvariga myndigheter att öka jämlikheten i vården och vi har prioriterat upp frågan om civilt försvar så pass högt att det nu innebär en egen ministerportfölj. Men vi är inte nöjda. Vi vill mer.

I det avtal vi har slutit mellan fyra partier slår vi fast att apotekens roll i vårdkedjan behöver utvecklas med hälsoundersökningar och farmaceutsortiment. Vi arbetar för att inrätta en nationell vårdförmedling för att kapa köerna, tar fram en nationell plan för kompetensförsörjningen och reformerar den digitala infrastrukturen i vården. Att stärka hälso- och sjukvården är prioriterat och nämns allra först i Tidöavtalet.

Arbetet för att säkerställa tillgängliga läkemedel och vård till människor som behöver bot och lindring fortsätter med oförminskad kraft, både vad gäller fredstid och vad gäller tider av höjd beredskap, som vi talar om i dag.

(Applåder)

Herr talman! Den nya moderatledda regeringen har inte kommit till ett dukat bord. Läget i svensk hälso- och sjukvård är allvarligt. Långa vårdköer, alltför få bemannade vårdplatser och en icke jämställd sjukvård är tre stora problem och utmaningar som förtjänar politikens uppmärksamhet och reformvilja. Nu är tid att få ordning på sjukvården för både patienternas och medarbetarnas skull.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens tillsyn över apotek och partihandel med läkemedel

Herr talman! Dagens betänkande angående Riksrevisionens rapport ligger i tiden och ger vägledning för en problemlösarregering som vill att statens tillsyn över apotek och partihandel med läkemedel ska vara ändamålsenlig och effektiv. Självklart faller ett stort ansvar på den förra regeringen när Riksrevisionen konstaterar att tillsynen inte är effektiv. Det ska dock noteras att frågor om sanktionsavgifter, sekretessregler och prissättning är komplexa och kräver nogsamma överväganden.

Herr talman! Det är viktigt att patienter får tillgång till de läkemedel som behövs för att lindra och bota. I det här sammanhanget är det värt att notera att apoteksbranschen har haft en positiv utveckling sedan omregleringen för ungefär ett decennium sedan. Vi har i dag fler apotek än innan i alla län, men framför allt är apotekens genomsnittliga öppettid i dag längre. Enligt Sveriges Apoteksförenings branschrapport 2022 har apoteken i genomsnitt elva timmar mer öppet per vecka i dag än tidigare.

Tryggheten med öppna och tillgängliga apotek ska inte underskattas. Men mer kan också göras för att säkerställa att hyllorna inte gapar tomma.

Herr talman! Riksrevisionen föreslår att tillsynsmyndigheterna enklare ska få dela information mellan sig. Regeringen instämmer i den bedömningen. Det är angeläget att myndigheter ska kunna dela information för att tillsyn av apotek och partihandel ska bli mer ändamålsenlig och effektiv. En ökad samverkan i staten är prioriterad. Detta har också tidigare utretts, exempelvis av Treklöverutredningen.

Men mer behöver göras innan en sådan förändring kan träda i kraft fullt ut. Under 2022 expedierades 88 miljoner recept, vilket vittnar om omfattningen på apoteksmarknaden och den mängd data som både ska hanteras och framför allt analyseras. Att kunna garantera att informationsutbytet då fungerar, inte minst med tanke på känsliga uppgifter, personlig integritet och datasäkerhet, kräver fortsatt beredning i Regeringskansliet.

Herr talman! Även frågan om prissättning av produkter som inte omfattas av läkemedelsförmånen men finansieras av staten eller regionerna är komplex. Möjligtvis är det därför förslagen från Nya apoteksmarknadsutredningens delbetänkande från 2017 inte har genomförts i alla delar. De remissynpunkter som kom in vittnar om att regleringar som föreslås inte nödvändigtvis kommer att leda till önskat utfall.

Den nya regeringen menar dock att det finns skäl att överväga bestämmelser som hindrar apotek från att ta ut överpriser, exempelvis när det gäller specialkost till barn, och där väntar vi på den utredning som nämndes tidigare under debatten och som tillsattes förra sommaren.

Herr talman! I januari i år lämnade Utredningen om läkemedelsstatistik ett betänkande som heter Tillgång till försäljningsuppgifter om humanläkemedel. Den utredningen innehåller flera förslag för att skapa en långsiktig och hållbar rättslig reglering av utlämnande av försäljningsstatistik som avser läkemedel. Även olika aktörers skyldighet att lämna uppgifter till E-hälsomyndigheten berörs, likaså undantag från statistiksekretess och en utvidgad uppgiftsskyldighet för E-hälsomyndigheten gentemot tillsynsmyndigheterna. Det är bra att regeringen arbetar vidare med de förslagen på sedvanligt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens tillsyn över apotek och partihandel med läkemedel

Herr talman! Tidöpartierna anser att arbetet med att effektivisera den tillsyn som staten bedriver över apotek och partihandel är prioriterat. Regeringen följer därför noga det arbete som pågår och som vi också kommer att vara delaktiga i. Men vi vill också göra mer på apotekssidan. I det avtal som vi har slutit mellan fyra partier slår vi också fast att apotekens roll i vårdkedjan behöver utvecklas. Vi vill till exempel att vissa tjänster som hälsoundersökningar, inte bara blodtryckskontroller, ska kunna erbjudas på apotek. Vi kommer också att gå fram med förslag om ett farmaceutsortiment som ska vara ett mellanläge mellan receptfritt och receptbelagt.

Arbetet för att säkerställa tillgängliga läkemedel till människor i hela landet som behöver bot och lindring fortsätter nu med förnyad kraft.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Tack, Karin Rågsjö, för svaret! I sitt anförande berättade ju Karin Rågsjö att hon tycker att det är lite tråkigt, jobbigt och omständligt att apoteken numera ligger i anslutning till exempelvis matbutiker eller i gallerior. Här tror jag att det finns en chans för oss att bli lite mer överens.

Jag vill till exempel att livet ska vara enkelt. Om jag tar bilen in till stan är det skönt om jag kan göra mina ärenden på till exempel Systembolaget, Coop och apoteket samtidigt. Karin Rågsjös parti är ju i många avseenden kritiskt till bilismen och vill inte att jag när jag kommer in i stan ska åka runt och gasa och bidra till utsläpp där. Är det då inte en ganska bra idé att apotek finns där många människor också rör sig? Då är ju apoteken tillgängliga. De ska ju vara tillgängliga kanske särskilt de dagar då bredbandet där hemma ligger nere, för vi lantisar kan ju också beställa saker på nätet.

Herr talman! Det är alltid vanskligt när vi i kammaren kommer med enskilda exempel och försöker måla upp en bild av samhället utifrån dem. Men det är ändå charmigt att vi, som kommer från olika delar av landet, kan komma med egna berättelser om hur apoteksmarknaden fungerar för just oss.

Det är intressant att höra Karin Rågsjö berätta om Stockholms innerstad. Den närmaste innerstad jag har är Visby innerstad. Den omgärdas i och för sig inte av tullar utan av en mur från 1100-talet. Där finns inga apotek. De är utspridda utanför stadsmuren, på Gotland.

Vi har faktiskt fått fler apotek sedan omregleringen. Men det är för mig inte det viktigaste, utan det viktigaste är att öppettiderna är så mycket bättre. Enligt Sveriges Apoteksförening har apoteken i genomsnitt elva timmar längre öppet per vecka än de hade före omregleringen. Det är utmärkt, för ibland behöver det helt enkelt gå snabbt, och då vill man att det ska vara öppet när man är i närheten av apoteket.

Min fråga till Karin Rågsjö är: Är det inte bra att vi i dag har mer tillgängliga apotek än tidigare?

Herr talman! Jag tackar Mikael Dahlqvist för svaret. Jag instämmer i att mängden utredningar och frågor man kan prioritera är begränsad. Detta handlar också min andra fråga om.

Jag har läst reservation nummer 1 om förbättrad kontroll och delning av uppgifter, som jag tycker är en intressant reservation. Den nya utredningen om läkemedelsstatistik kom i januari i år, men trots att många av de förslag som nämns i reservationen också berörs där föreslår man i reservationen att regeringen skyndsamt ska bereda frågan och återkomma till riksdagen med förslag på nödvändiga författningsändringar med mera - alltså nya utredningar som vi egentligen redan har gjort.

Då blir frågan: Om det här ska vara prioriterat, vad ska man då prioritera bort? När jag tittar på oppositionspartiernas budgetförslag från i höstas kan jag konstatera att inte alla har med ökade resurser till Regeringskansliet. Tvärtom föreslår man minskningar. Då är frågan: Var ska alla de här resurserna till de utredningar som föreslås, och som egentligen redan har genomförts, komma ifrån?

Herr talman! Tack, Mikael Dahlqvist, för det anförandet, som också klargjorde varför man står bakom de andra partiernas motioner! Mina frågor handlar just om det.

Min första fråga handlar om reservation nummer 3 om överpriser på läkemedel och specialkost till barn. Den förra regeringen tillsatte i somras en utredning om just överpriser på specialkost till barn. Det tycker jag var bra. Men nu vill man ha en ny stor utredning och översyn av även många andra läkemedel. Då blir en naturlig fråga varför man inte gjorde det från början. Var det så att den förra socialministern var blind för de problem som man nu ser? Eller var det en trilskande samarbetspartner i Centerpartiet som sa att det här får ni absolut inte utreda? Vad var det som gjorde att man inte tog det här stora greppet från början, om det är så viktigt nu?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Den nya moderatledda regeringen har aviserat att man i utrikespolitiken kommer att lägga särskild vikt vid situationen i vårt närområde och samarbetsorganet EU. Det är en skarp kontrast mot den förra regeringen, som lade stor kraft och möda på en kampanj för att få en stol i säkerhetsrådet - en kampanj där biståndspengar användes för att smörja utländska dignitärer, en kampanj för att få en stol i en allt oftare handlingsförlamad organisation.

Jag är glad att kursen har lagts om, för det står bortom allt rimligt tvivel att det nu är läge att sätta Sverige först. Med krig i Europa, stor ekonomisk osäkerhet och tvivel kring västvärldens förmåga att stå emot externa krafter som vill oss illa är det angeläget att tänka om. Här och nu är tiden för svenskt självförtroende och europeisk handlingskraft. Om inte nu, när?

Fru talman! Sverige är, med sin långa kust, från Haparanda till Strömstad, ett av de länder i Europa som har längst kust, hela 240 mil. Vi har därför genom åren tagit ett särskilt ansvar för Östersjön. I många avseenden är det Moderaterna som har drivit på för detta, inte minst på miljöområdet.

Under den förra moderatledda regeringen gjordes stora häv kring Ospar, Helcom och Baltic Sea Action Plan för att förbättra havsmiljön i Östersjön. Ett Sidaprojekt startades också för att uppdatera reningsverk i andra Östersjöländer, vilket skulle minska övergödningen i havet motsvarande ett helt Sveriges utsläpp. Mycket gjordes, men mer kan säkerligen fortsatt göras.

Fru talman! Det är just Östersjön jag vill rikta fokus på i mitt anförande, för mitt i Östersjön, som har sin egen säkerhetspolitiska kontext, ligger Gotland. Det är en ö som inte bara är mitt hem utan också en historisk mittpunkt för militära konflikter i Östersjöområdet.

Freden vid Brömsebro 1645 och den ryska landstigningen på Gotland 1808 kan för våra besökare på läktaren tyckas vara utdaterade referenser. Men Gotland ligger kvar där det alltid har legat, 25 mil från Kaliningrad och 70 mil från Ukraina. Om Sverige ska göra sin plikt och kräva sin rätt i Östersjöregionen behöver Försvarsmakten ha permanent närvaro på ön, för vår och Östersjöregionens säkerhet.

Gotland är beläget på så vis att en angripare som vill dominera i Östersjön först måste besätta Gotland, för att sedan kunna operera mot fastlandet. Det var ett socialdemokratiskt misstag 2004 att besluta att lägga ned Gotlands regemente. För så lite som 40 miljoner kronor såldes hela regementsområdet. När Fortifikationsverket år 2017 uppförde en ny förläggning till följd av den återetablerade närvaron kostade det 780 miljoner kronor. En modernisering hade såklart behövts oavsett tidigare beslut, men detta vittnar om att kortsynthet i säkerhetspolitiken inte bara leder till sämre säkerhet utan också till mycket stora kostnader.

Fru talman! Att Försvarsmakten har en permanent närvaro på Gotland bidrar till stabilitet i Östersjöregionen. Detta behövs, inte minst med ryska gasledningar i vårt närområde. Snart är Sverige fullvärdig medlem av Nato och lämnar då en tid av allianslöshet bakom sig. Vi bygger säkerhet tillsammans med andra och stärker vår operativa förmåga genom samarbete.

Det är viktigt för Sverige och hela Östersjöregionen att vi har en betydande förmåga på vissa centrala platser för att skydda oss mot angrepp och kriser. Vi behöver skydda Stockholm därför att det är vår tätbefolkade huvudstad och platsen för den centrala statsledningen. Vi behöver skydda Göteborg därför att Göteborgs hamn är Skandinaviens största hamn sett till handelsvolym och avgörande för att försörja Oslo, Köpenhamn och Stockholm. Och vi behöver skydda Gotland därför att ön är låset i Östersjön och det naturliga första steget för en angripare som vill dominera vårt innanhav.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Låt mig slutligen säga att svensk säkerhet och det som jag har nämnt angående Försvarsmakten i grund och botten handlar om att vi i Sverige behöver försvara vår rätt att leva de liv som vi vill leva. Vi när inte några irrationella imperiedrömmar. Vi är en liten och öppen ekonomi, och vi är en liberal demokrati med en stark välfärdsstat. För att göra vår röst hörd, både i Östersjön och på andra platser, behöver vi partner och vänner.

I utrikespolitiken skulle det inte vara främmande för mig om Sverige tog steg för att samordna och formalisera fler samarbeten med våra grannländer, inte minst Baltikum. Nordiska rådet och Nordic-Baltic Eight skulle på sikt kunna ha gemensamma möten för att säkra sina intressen i Norden och i Östersjöregionen. Ett sådant samarbete tror jag skulle kunna göra stor skillnad exempelvis inför Europeiska rådets möten. Och givetvis skulle en sådan ny organisation kunna ha sitt säte på en plats som är navet för Östersjöns handel och som gjort oss och andra rikare i århundraden, nämligen i Visby.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).

Herr talman! Jag kan delvis instämma med ledamoten om att det hade behövts mer samverkan under pandemin. I min roll som tillförordnad ordförande i regionstyrelsen på Gotland satt jag och granskade om vi hade lagstöd för att stänga vissa äldreboenden för att hindra smittan från att få fäste där. Samtidigt satt de ansvariga svenska myndigheterna, som lydde under regeringen, och funderade: "Hur blir det nu med sportlovet? Vi ska nog inte göra så mycket kring det."

Vi hör argument om att jag och mitt parti lyssnar på enskilda företag när vi tar fram olika förslag till beslut. Så är inte fallet. Jag gillar företagande men inte nödvändigtvis enskilda företag. Företag drivs av att få tjäna pengar, och de skapar värde genom konkurrens. Men jag är inte på något sätt pro business, utan jag är pro market. Man behöver skapa ett värde för människor om man ska ha ett existensberättigande på en marknad och klara konkurrens.

På tal om konkurrens: Det nämns ibland att moderater vill ha det som i USA. Jag vill inte ha det som i USA. Jag vill att Sverige ska vara världens bästa land att leva i, och jag vill kunna säga att jag var med och byggde det landet. Då måste vi vara bättre än USA och bättre än alla andra. Det är det som är utgångspunkten, inte att jämföra sig med andra länder för att efterlikna dem. Vi ska hitta den bästa vägen framåt. Det tror jag tyvärr inte att det här förslaget hade bidragit till om vi hade bifallit det.

Fru talman! Valfrihet har ju aldrig stått särskilt högt på Vänsterpartiets dagordning, i alla fall inte när jag blickar tillbaka på tidigare mandatperioder. Även om ledamoten nu säger att om vi bara blir av med försäkringsbolagen kan väl de privata vårdbolagen ha egna mottagningar. Jovisst, men det är ju Vänsterpartiet också emot, så det är egentligen inte en lösning de själva driver.

Vidare handlar detta om att regioner ska ha möjlighet att ingå de avtal de ser sig behöva för att kunna bedriva en tillgänglig vård. Tittar man på utredningen, SOU 2021:80, ser man att det snarare finns en god affärsrelation mellan regionerna och de privata vårdgivarna. Regionerna har ett stort förtroende för deras arbete och tycker att de är en kompletterande verksamhet till det som regionen bedriver.

Vi tror att alla goda krafter behövs om sjukvården ska bli mer tillgänglig för fler. I sammanhanget kan man nämna att ungefär 700 000 personer i Sverige har valt att ha en privat sjukvårdsförsäkring. Det är betydligt fler än antalet personer som exempelvis röstade på Vänsterpartiet i höstens val.

Fru talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande nummer 5 om ökad kontroll i hälso- och sjukvården. Det innehåller en rad olika förslag. Det är angeläget att vi har den här debatten eftersom det finns flera tydliga och stora problem som behöver lösas inom svensk hälso- och sjukvård. Det handlar om att korta köerna, skapa förutsättningar för fler vårdplatser och säkra kompetensförsörjningen. Det är angeläget, minst sagt, när färre än hälften av alla kvinnor med bröstcancer och färre än fyra av tio män med prostatacancer får vård i tid. Flera av dessa frågor har adresserats av den nya regeringen redan innan regeringen suttit vid makten i 100 dagar.

Socialstyrelsen har fått i uppdrag att ta fram förslag för att förbättra vårdens kompetensförsörjning. Man har dubblerat satsningen på att öka antalet vårdplatser och ingått överenskommelser med Sveriges Kommuner och Regioner om bland annat cancervård och psykisk hälsa samt startat ett samarbetsprojekt för att stärka hälso- och sjukvården. Målet med projektet är att kapa köerna, förbättra tillgängligheten och säkerställa jämlikheten i hela landet.

Därför vill jag nämna att delar i utskottets betänkande är saker vi är helt överens om och som ska tas vidare av den nya regeringen. Det är välkommet med förändringar i till exempel patientsäkerhetslagen, för de skulle öka trycket på vårdgivare att anmäla sig till vårdgivarregistret. Vi kan inte vara nöjda med att bara 70 procent av vårdgivarna finns med i registret. Sverige kan bättre! Vi moderater har tidigare, tillsammans med våra samarbetspartier, föreslagit att sådana beslut följs upp efter det att de fattats, för att säkerställa efterlevnaden. Mer kan också göras kring andra register inom hälso- och sjukvården, vilket vi kommer att återkomma till under mandatperioden.

En annan nämnvärd ståndpunkt som utskottet ställer sig bakom är att rehabilitering ska ingå i primärvårdens grunduppdrag. Det har utskottet redan tidigare tillkännagivit för den förra regeringen, och det finns en bred samling bakom en sådan inriktning.

Fru talman! Det finns också saker utskottet är oense om i fallet med privata sjukvårdsförsäkringar. Den förra regeringen menade att privata sjukvårdsförsäkringar är farligare än gängskjutningar och lade därför stor möda på att hitta vägar att försvåra för regioner som har avtal med privata vårdgivare, där de försäkrade får vård. Det går rakt på tvärs mot hur vi moderater och den nya regeringen vill fortsätta framöver.

Om man ska komma till rätta med vårdköerna behövs alla goda krafter som bidrar till tillgängligare vård, och vi tror att regionerna behöver fler partner och verktyg för att kapa köerna. Vi är också beredda att ge regionerna ansvar och möjlighet att ingå de avtal som de ser behövs.

Låt mig därför nämna att det förslag som den förra regeringen lade fram om att försvåra för dem med privata sjukvårdsförsäkringar inte är någon liten sak. Cirka 700 000 svenskar har i dag en privat sjukvårdsförsäkring, och en stor del av facken erbjuder och införskaffar försäkringar som ett erbjudande till sina medlemmar. Hela 15 av 21 förbund inom Saco och 5 av 13 inom TCO nyttjar den möjligheten. Jag delar deras frustration över att de behöver betala två gånger för vård för att få den i tid.

Det förslag som den förra regeringen lade fram syftade till att försvåra och försämra valmöjligheterna för patienter i stället för att utveckla och stärka tillgängligheten. Det är delvis ett ingrepp i lokalt självbestämmande, och det är enligt Lagrådet svårt att bedöma vilka syften förslaget egentligen har, vilket leder till att det blir svårt att utvärdera om syftena kommer att nås.

Fru talman! Sammanfattningsvis är vi moderater besjälade av att öka tillgängligheten, värna mångfalden och kapa köerna. Vi ser gärna ökad kontroll i hälso- och sjukvården om den kommer till nytta för patienter och vårdgivare. Men de ideologiska förslag från den förra regeringen som saknar någon sådan nytta tackar vi nej till. Om vi ska få ordning på Sverige krävs mer.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.