Karin Rågsjö

Herr talman! Jag går in på temat löften kommer, löften går - och inte mycket består. Det här löftet lät väldigt bra i tv; det uppmärksammade vi alla. Man skulle inte säga upp vårdarbetare, utan det skulle tillföras pengar.

Nu låter det som att vi kommer att få vänta väldigt länge på detta. Krisen accelererar, precis som alla andra kriser här i Sverige. Inflationen är knappast något ni har jobbat extremt mycket med, tyvärr.

Vårdkrisen får också väldiga konsekvenser. Exempelvis kunde endast 26 procent starta sin cancerbehandling i januari 2024, och 2023, när ni satt vid makten, kunde bara 40 procent starta sin cancerbehandling i tid; det ska vara 80 procent för att målet ska nås. Detta är ett stort misslyckande nationellt.

Vårdkrisen tickar alltså på. Jag tror inte att det räcker att säga att man är bekymrad. Vi vill se action över hela landet - när kommer det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

(Applåder)

Herr talman! När det gäller Stockholm kan vi prata om en extrem administration innan det nya styret - Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och vänstern - kom. Där har man verkligen använt sig av administration för att fixa alla privata vårdavtal, som man lät växa upp som svampar.

Det finns i dag fortfarande starka krav från höger och från näringslivet om en bantad offentlig vård och ökad privat drift. Bantningen av hela välfärden går ju superbra. Jag känner en oro. Försäkringssystem, som typ i USA, är en våt dröm för många klippare inom välfärdsmarknaden som ni i regeringen och SD har en väldigt bra kontakt med. Privatiseringsvurmen börjar nu lyftas igen: Titta vad dåligt det går i regionerna! Låt oss göra detta till ett försäkringsland i stället! Jag blir jätteoroad av detta.

De siffror som Sveriges Kommuner och Regioner plockade fram var ganska chockartade. De säger att det saknas 24 miljarder i regionerna. De går back med det. Detta borde ha föranlett att man gjorde någonting aktivt.

Det låter ibland på regeringen och på statsrådet som att detta inte är på riktigt. Jag pratar med Vårdförbundet, med Läkarförbundet och med Kommunal. Det är en otroligt ansträngd situation nu. Då förväntar jag mig att en regering med ansvar och som har lyft vården så pass mycket som denna regering - och exempelvis Kristdemokraterna - har gjort gör något. Lösningen är inte att sätta sig bakom plan och hoppas att det går jättebra. Själva grejen måste vara att man gör något på riktigt. Det saknar jag från regeringen: att man gör något på riktigt.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för svar. Jag tänker så här: Nej, vi lämnade de 15 miljarderna, och så gick vi ut tillsammans. Det är alltid bättre om man gör saker tillsammans. Vi begär att regeringen kommer tillbaka med en budget där man kan svara på Ulf Kristerssons löfte, som nu svävar långt upp i skyn, om man säger så. Det är borta.

Jag är på riktigt väldigt orolig. Jag blir orolig när jag tittar på hur det är med cancerbehandlingen. När det gäller att få den i tid enligt det standardiserade vårdförloppet var det i januari nere på 26 procent. Det kan man fundera på. För helåret 2023 startade cancerbehandlingen i tid för 40 procent. Det är historiskt lågt och inte i närheten av målet på 80 procent. Det är illa. Det är på riktigt.

Ministern säger i sitt svar att regionerna ska prioritera kärnverksamheten. Jag har rest runt ganska mycket i regionerna. Jag måste säga att det är kärnverksamheten man hela tiden pratar om när det gäller nedskärningar. Det handlar om vårdpersonal som inte kan jobba kvar på grund av en sviktande ekonomi, exempelvis. Jag tycker att staten har ett ansvar.

I exempelvis Region Sörmland, som är en ganska liten region, har de sagt att de ska varsla 700 medarbetare - 500 inom vården. Det är en katastrof för lilla Sörmland; det kan man förstå. Jag hoppas att det inte blir av.

Värmland har det också väldigt svårt. Där ska man eventuellt dra ned med 750 anställda. Värmland är inte heller gigantiskt, och där kommer man inte heller att kunna göra något som förbättrar primärvården. Det är katastrof för primärvården just nu. Det är inget snack om det. Allt det vi ville med primärvården rinner ut.

Jag är oerhört orolig när det gäller all den kompetens som har byggts upp av dem som jobbar inom sjukvården. Den kommer att splittras när människor försvinner på ett eller annat sätt. Vi har frågat om inte regeringen borde sammankalla riksdagspartierna för att just överlägga om vårdkrisen, för vi tycker att den är viktig för hela landet. Oavsett vilket parti man tillhör måste man tycka att detta är viktigt.

Herr talman! Kort sagt frågar jag fortfarande: När kommer pengarna? Veckorna går. Löftet från Kristersson består i alla fall inte. Det kan man väl säga.

Region Östergötland har också en extremt dålig ekonomi. 900 anställda berörs. Vi pratar i dag om en 90-procentig beläggning av vårdplatserna. Det finns inga marginaler. Kommer det en pandemi är vi ganska lost i detta.

Patienterna märker att det saknas resurser. Personalen vet det. Det planeras för stora nedskärningar. Då tycker jag att staten borde träda in, beroende på att man har haft extrema kostnader just för inflationen. Jag anser att det är en regerings uppgift att värna just välfärden, och gör man inte det kommer liksom misstanken: Välfärden kanske inte är så viktig för regeringen och Sverigedemokraterna. Det kändes i alla fall så när ni lade 10 miljarder extra i form av generella statsbidrag när det behövdes 24 miljarder. Det är en viss diskrepans.

Det finns en väldig oro i regionerna. Det finns en väldig oro bland patienter. Man känner detta när man står i olika vårdköer. Det blir inte bättre. Det blir sämre.

Jag väntar fortfarande på svaret från statsrådet Acko Ankarberg Johansson, som i valrörelsen drev sjukvården som prio ett. Jag kan inte se att sjukvården är prio ett längre.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaren, även om de är väldigt svävande! Ibland tänker jag på pandemin och på vårdens ganska heroiska insatser som vi alla hyllade. Jag tänker också på att den förra regeringen var väldigt snabb med att se var resurserna skulle sättas in. Men den nuvarande regeringen och SD har, tycker jag, glömt bort hela processen i pandemin och vad den handlade om. Om vi skulle få in en ny pandemi i Sverige - Gud förbjude! - eller om vi bli anfallna av en främmande makt är sjukvården i nuläget inte beredd.

Ministern föreslår en ökad beskattning. Det är ju inte något som KD brukar vurma för. Hur mycket kan regioner och kommuner höja skatten i en lågkonjunktur? Det undrar man. Annars är ni ju väldigt beredda på att så att säga sänka skatten för de rika.

Vi talar nu om statsbidragen till vården, om det som händer nu och om de uppsägningar som är på gång. Vi befinner oss uppenbart i en ekonomisk kris - en kris som regeringen och SD visar sig väldigt handfallna inför. Det är byggkris, och det är hög arbetslöshet som tickar på. Det är ekonomisk kris och välfärdskris. Jag anser att vi har en nationell sjukvårdskris.

För drygt två veckor sedan kom statsminister Ulf Kristersson med ett löfte om att regeringen och SD skulle gå in med stöd som innebär att man inte ska behöva säga upp anställda. Nu verkar det löftet inte vara vatten värt, men det lät väldigt fint i tv.

Vänsterpartiet har föreslagit en extra ändringsbudget på 15 miljarder för att rädda sjukvården, just för att man skulle slippa att säga upp människor. Nu har vi ersatt det med ett nytt initiativ i finansutskottet, som Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet står bakom, där vi kräver att regeringen och SD ska lägga fram en budget som garanterar bemanning, det vill säga att det inte ska bli några uppsägningar. Då skulle också Kristerssons löfte infrias.

Vi ser nu att stora personalneddragningar är på gång, bland annat på de större universitetssjukhusen. Vi anser att det har varit otillräckliga statsbidrag från regeringen och SD, och det har varit enorma kostnadsökningar i regionerna på grund av inflationen. Pensionerna rusar på, befolkningen blir äldre och så vidare.

Uppsägningar kan ju ske i närtid. Är ni beredda att agera i närtid, frågar jag fortfarande. I svaret på interpellationen står det att man ska följa frågan. Det låter väldigt passivt, tycker jag. Får personalen till slut villkor som gör att de vill jobba kvar? Det stora problemet har ju varit att så många har lämnat sjukvården på grund av undermåliga arbetsvillkor, helt enkelt.

Sveriges Kommuner och Regioner har tydliggjort att det fattas ungefär 24 miljarder kronor. Det kommer att bli underskottet. Då skulle man vilja se åtminstone en ändringsbudget som skulle täcka de eventuella uppsägningarna, för sjukvården klarar inte uppsägningar.

Det är 19 av 21 regioner som går minst sagt dåligt, och det pratas om att 5 000-6 000 vårdarbetare kan komma att sägas upp. Det handlar om de stora universitetssjukhusen: Sahlgrenska, Akademiska i Uppsala och Skånes universitetssjukhus. Fem av sju universitetssjukhus har strypt fortbildningen för personal redan i höstas. Vilken personal ska orka med en sådan arbetsmiljö? Avser statsrådet att, som jag frågade i interpellationen, vidta åtgärder för att förbättra vårdpersonalens arbetsmiljö?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Jag tänker så här: De uppsägningar som är på gång när det gäller sjukvårdsarbetare gäller just sjukvårdsarbetare. Det är inte pr-konsulter som sitter på stolarna. Detta är alltså oerhört akut.

Om ni snabbar på - om jag får uttrycka mig så - och trycker på vissa knappar tror jag att regionerna snabbt kan leverera vad som behövs, vad de ska kunna leverera, hur det ska göras och så vidare.

Detta kan ju inte bli någon byråkratisk jättefråga. När får personalen - guldet i vården - reda på om de ska sägas upp eller inte?

Fru talman! Min fråga går till sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson.

Vi har en nationell sjukvårdskris, och statsminister Ulf Kristersson har nu lovat pengar till regionerna, som regeringen ska leverera tillsammans med SD för att inte så många anställda ska behöva sägas upp.

Vänsterpartiet har föreslagit en extra ändringsbudget på 15 miljarder för att rädda sjukvården. Det kommer att göras stora personalneddragningar, särskilt på de stora universitetssjukhusen. Det handlar om en minskning med tusentals vårdarbetare. Krisen drabbar ytterst patienterna.

Givetvis måste statsministern hålla sitt löfte. Det här får inte bli någon byråkratiseringsfråga, så när kommer detta löfte att infrias? Det är oerhört viktigt för personalen och regionerna att veta det innan uppsägningarna börjar kicka in. Kan sjukvårdsministern ge oss ledtrådar?

Fru talman! Denna debatt handlar om läkemedel, apotek och den alltmer ojämlika tandvården.

Antalet restanmälda läkemedel, alltså läkemedel som inte finns på apoteken, ökade med mer än 100 procent under 2023 jämfört med året dessförinnan enligt nya siffror från Läkemedelsverket. Och så har det varit ganska länge.

De läkemedel som tog slut hos leverantörer är smärtstillande medel för barn - det har många hört av sig om - och Ozempic, ett läkemedel för diabetiker men som också används av dem som vill gå ned i vikt och är överviktiga. Men det handlar även om antibiotika, vilket är oerhört allvarligt. Det har jag själv fått studera i närtid, så att säga, när jag har försökt att få Kåvepenin på Kungsholmen.

Det system som vi har nu med läkemedelstillverkning i Sverige och i andra länder med bristande krav på lagerhållning skapar enorma risksituationer för tusentals människor. Vi anser att apoteksbranschen som kollektiv bör ges skyldighet till lagerhållning.

De som skriver ut läkemedel och expedierar måste ha full koll på vad som finns tillgängligt. Läkemedelsverket bör ges ansvar för en nationell lista där man snabbt kan se var det finns läkemedel. Även sjukhus, apotek och läkemedelsföretag - allt - ska in där.

År 2009 sålde den numera insomnade Alliansen, om ni kommer ihåg dem - det var Centern, Moderaterna, Folkpartiet, som det hette då, och Kristdemokraterna, och de hade orange tröjor på sig - ut en stor del av det statliga Apoteket AB till privata aktörer. Hur blev det? Det kan man fundera på. Det blev både bra och dåligt. Detta var ett ideologiskt beslut.

Som vanligt när högern gör affärer är vinnaren näringen, måste man säga. Företagen som köpte apotek i samband med omregleringen gjorde mycket goda affärer. Staten sålde ut delar av Apoteket AB för 5,9 miljarder kronor till fyra bolag. Och något år senare var enbart ett av bolagen värt nästan samma summa. Där cashade man så att säga in.

Det sades att ett av huvudskälen var att man ville öka tillgängligheten till apotek och att man ville ha mer flexibla apotek när det gäller öppettider. Och så är det. Jag bor i innerstan och har fyra apotek på 200 meters avstånd. Det är suveränt. Man kan gå dit när som helst. Men det är inte så överallt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Vi har pratat lite grann om glesbygden. Jag tänker också på Jordbro i Haninge. Det är inte glesbygd. Men där försvann apoteket. Det är en förort och ett socialt utsatt område. Och det fanns ingen bäring att ha ett apotek där.

Avregleringen syftade också till att ge små ägare en chans att öppna apotek. Det pratades om det, och det var nästan lite gulligt. Men det blev inte riktigt så. Jag tänker på Apotek Hjärtats marknadsandel som uppgår till 25 procent. Det är alltså oligopol som vi har fått i stället. Det är inte små familjedrivna apotek, det ska vi komma ihåg, utan dessa apotek har också internationella förgreningar.

Tillgängligheten är så mycket mer än antal apotek per invånare. Det handlar om möjligheten att få tag på läkemedel. Och vilken region man bor i ska inte styra detta. Det behövs helt enkelt en översyn av apoteksmarknaden.

Just marknaden är inte superintresserad av folkhälsa, utan vinsten är det primära och har alltid varit det.

Nu rusar jag vidare till tandvården. De höga kostnaderna för undersökning och behandling gör att många som tjänar mindre besöker tandläkare mycket mer sällan eller avstår från tandläkarbesök. Och de som har väldigt låga inkomster har ingen nytta av dagens högkostnadsskydd, eftersom det bara gäller kostnader över 3 000 kronor och eftersom det endast är halva kostnaden som ersätts.

Vänsterpartiet har ett reformpaket för tandvården som handlar om ökad jämlikhet, förbättrad tillgänglighet och bättre generell tandhälsa. Vi lade fram ett förslag redan före valet om ett högkostnadsskydd på riktigt. Det skulle innebära att patienten betalar maximalt 1 200 kronor under tolv månader, likt det system som vi har inom hälso- och sjukvården. Kostnader över det ska subventioneras. Förslaget har utretts och är ett färdigt förslag som kan rullas ut.

Vi vill också att de vanligaste behandlingarna får en nationell taxa som innebär ett tak för vad respektive behandling får kosta. Då har man mer koll på läget när man besöker en tandläkare, och då vet man vad man ska betala.

Socioekonomiska förhållanden har en stor påverkan på munhälsan. Och som vanligt handlar det om klass. Inte minst märks det bland barn, då barn i familjer med låg inkomst löper 60 procent större risk för karies jämfört med barn i familjer med hög inkomst.

Likt välfärden i stort anser vi att tandvården ska styras av behovs- och solidaritetsprincipen, där störst behov kommer först. Vi vill inte ta bort privata tandläkare, utan vi vill bara ha lite mer reglering. Det är aldrig fel. För privata utförare är det de friskaste patienterna som kräver minst insats som ger hög ersättning och är de mest lönsamma.

Därför måste också den offentliga tandvården ta ett större ansvar. Det har vi pratat om lite grann tidigare. Vi anser att principen om vård efter behov tydligare än i dag ska styra prioritering och resursfördelning i tandvården.

Regeringen bör återkomma med förslag på hur behovs- och solidaritetsprincipen kan föras in i tandvårdslagen utifrån förslagen i SOU 2021:8. Detta tar vi upp i reservation 20.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Bland personer med mycket låga inkomster besökte endast 52 procent tandvården under en tvåårsperiod - 2018-2019. Det kan jämföras med att det var 82 procent bland personer med högre inkomster. Det innebär att alla akuta tandvårdsbesök tornar upp sig specifikt för Folktandvården.

De stora regionala skillnaderna, där den yttersta konsekvensen är en ojämlik tand- och munhälsa, måste tas bort. Vi vill se en utredning med uppdrag att ta fram förslag på hur tandvården kan arbeta mer regionöverskridande. Man måste kunna göra mer mellan regionerna.

Fru talman! Etableringsfriheten innebär att det i princip inte finns någon vårdkö för vuxna patienter utan särskilda behov i Stockholms innerstad, och det är väl bra. Samtidigt kan väntetiden vara flera år på andra platser i landet och för patienter med särskilda behov.

Utvecklingen inom den privata tandvårdssektorn är alldeles lysande, kan man säga. Sedan flera år är tandvården den mest lönsamma sektorn, sett till privata aktörer. År 2019 var rörelsemarginalen 12,7 procent, vilket kan jämföras med privata vårdcentraler inom primärvården där den var 5,6 procent.

Det ställs inte samma krav på privata tandvårdsföretag som på den offentliga tandvården. Det handlar om någon typ av kravlöshet. Det innebär att privata tandvårdsföretag kan neka att ta emot patienter för akuttandvård, kan neka att ge tandvård till barn och kan neka tandvård till äldre och multisjuka. Ska det vara så? Det tycker inte vi.

Exempelvis stod privat tandvård 2019 endast för 14 procent av tandvården till barn och unga, medan hela 58 procent av det statliga tandvårdsstödet gick till just privat tandvård. Det tycker jag är intressanta siffror. Det innebär att en allt större del av Folktandvårdens resurser tas i anspråk för tandvård till barn och unga vuxna, för befolkningsansvaret och för patientgrupper med särskilda behov.

Vi vill se förslag från regeringen där det ställs samma krav på privat tandvård som på offentlig tandvård när det gäller akuttandvård, barntandvård och tandvård till äldre och multisjuka, så att man delar lite grann på gracerna.

Fru talman! "De allra flesta" säger ledamoten hela tiden. Jag hör "äldre", och det är ju inte de allra flesta. Det är väl bra att man betonar vad högkostnadsskyddet egentligen handlar om.

En fråga som ni drev före valet var att det saknas många tandläkare och tandhygienister, exempelvis i Västernorrland men inte bara där utan lite varstans i övre delen av Sverige. År 2022 rapporterade 17 respektive 19 regioner brist på tandläkare och tandhygienister. Det har speciellt drabbat områden som är glest befolkade men även lite större städer.

Jag undrar: Hur har ni tänkt runt detta när ni nu också har dragit bort pengar? Det kan ju bli problem. Har ni något uppdrag till Nationella vårdkompetensrådet om att utföra och dimensionera tandvårdens kompetensbehov? Det är ju verkligen någonting som tickar. Där får vi alla ta på oss ansvaret, men nu sitter ni nära makten och styr från baksätet, så ni kanske har tankar om hur man ska fixa fram detta. Detta är ett jätteproblem, specifikt för regioner som kallar sig för glesbygdsregioner. I hela norra Sverige, från Dalarna och uppåt, saknas det tandläkare och tandhygienister. Man har jätteproblem. Detta måste SD, som anser sig vara det nya tandvårdspartiet, ha någon typ av svar på.

För mig är det ett väldigt problem att det under en tvåårsperiod bara är 52 procent som har utnyttjat tandvården bland dem som har lägre inkomster medan det är 82 procent bland dem som har lite högre inkomster som har uppsökt en tandläkare under samma tidsperiod. Detta verkar SD inte ha någon lösning på.

Fru talman! Ledamoten nämnde skammens dag. Om jag skulle stå här och prata om skamliga moment sedan Tidöpartiet tillträdde skulle jag få stå här tills i morgon. Men nog om det.

Precis som Anders W Jonsson tycker jag att detta med särläkemedel är allvarligt. Man pratar om det i fyra år, driver på frågan och skriver artiklar - det gjorde vi alla - men sedan blir det nada. Då blir jag bekymrad. Det kan jag säga.

Detta att en halv miljard kronor försvann från tandvården kan man också fundera på. Det innebär ju att det blir ännu sämre med tandvården just nu. Är inte detta något som ledamoten är bekymrad över? Klasskillnaderna ökar ju ännu mer.

Sedan har vi detta med högkostnadsskydd. Det låter väldigt bra. Vi har ju också drivit det i Vänsterpartiet. Men då menar vi att det ska gälla hela den vuxna befolkningen, för vi ser att skillnaderna är så stora. Men när Sverigedemokraterna pratar om högkostnadsskydd - det gjorde ni före valet - undrar jag vad det är som ingår. Ledamoten säger att det omfattar de allra flesta. Jag vill gärna få detta förklarat.

Det här med invandringen förstår jag. Det är alltid ett kort på ett eller annat sätt. Ni kallar er för det drivande partiet. Alla i den här salen och alla som lyssnar vet ju att om ni skulle dra försvinner också den här regeringen. Det är bra att komma ihåg att regeringen är helt beroende av er, på gott och ont.

Jag vill gärna ha reda på vad som ingår i det förslag som ska utarbetas. Vad finns det för direktiv till utredningen? Vilka ska ingå, och hur ska den disponeras? Hur är det tänkt budgetmässigt - vet ni det? Och vad ska ni göra åt att bara 52 procent av dem som har liten ekonomi besöker tandvården under en tvåårsperiod, medan siffran är 82 procent när det gäller dem som har bättre ekonomi?

Fru talman! Den reform som ni plitar på handlar om att fokusera på äldre, inte det klassmässiga. Man kan ha dålig tandhälsa och vara 42 år.

Bland personer med låga inkomster besökte endast 42 procent tandvården under en tvåårsperiod. Då har man mätt perioden 2018-2019. Det kan jämföras med 82 procent av dem med högre inkomster, exempelvis vi i den här salen. Det är en markant skillnad.

Detta leder till att det blir många akuta tandvårdsbesök, och det drabbar främst glesbygdsregionerna. De har stora problem i exempelvis Västerbotten. Det här drabbar också personer med svagare ekonomisk ställning.

Hur tänkte ni i fråga om att vända sig till enbart äldre? Det blir ändå en skiktning. Sedan var det också någonting om att nationalitet är inbakat i detta. Jag har inte tittat, och jag kommer inte ihåg vad det var för något. Kanske ledamoten kan upplysa mig.

Jag har ytterligare en fråga. En privat tandvårdsmottagning behöver inte ta in alla som ringer. Man kan exempelvis i hög utsträckning säga nej till barn och unga, och man kan säga nej till dem som har besvärliga tandvårdsproblem. Det är de som sedan landar i folktandvården, vilket blir ett problem. Vi andra som inte har jätteproblem med våra tänder kommer inte in via folktandvården i exempelvis Stockholm. Det är köer överallt. Regeringen borde titta på att även de privata tandvårdsaktörerna ska ta ett ansvar för helheten. Annars sitter vi kvar med de problem vi har.

Fru talman! Jag har ett antal frågor till ledamoten. Jag är bekymrad över den rådande läkemedelsbristen, och den ökar hela tiden. Nu talar jag om Sverige.

Jag ser inga propåer om lager i regionerna, som vi har pratat så mycket om. Vi pratade mycket under pandemin om att det vore fiffigt om det lagstiftades att regioner ska hålla lager. Det är inte fel. Det går inte att ha ett system ungefär som det i livsmedelsbranschen, nämligen att när kaffet är nästan slut beställs mer in. Här måste det finnas ett bastant system. Vad tror ledamoten händer med lagren?

Jag går vidare till jättefrågan om tandvården. Under valrörelsen kunde man höra från Tidöpartierna att det skulle inrättas ett högkostnadsskydd. Nu blir det inte riktigt så, utan vad jag förstår är ett begränsat högkostnadsskydd för äldre på gång.

En aspekt som jag undrar över är behovet av en solidaritetsprincip, det vill säga att den som har sämst tandhälsa kommer in först - även på de privata tandvårdsklinikerna. Så är det inte i dag, utan här "plockar" man inom exempelvis den privata tandvården patienter medan den offentliga folktandvården är "tvingad" att ta många barn och unga. Därför är det också långa köer till den offentliga tandvården runt om i Sverige eftersom de är upptagna med barn, unga och människor som har svårare problem med sina tänder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Har Tidöpartierna tittat på vad som ska styra detta?

Herr talman! Jag tycker att detta är en katastrofsituation. Antalet restanmälda läkemedel som inte fanns på apoteken ökade med 100 procent under 2023 jämfört med året dessförinnan. Då pratar vi alltså om väldiga problem, och då kanske man måste börja titta på detta även i Sverige. Detta är globalt, men vi måste också titta på vad vi kan göra i Sverige. Kan vi göra något själva? Skulle vi drabbas av en enorm kris nu - som, gud förbjude, en ny pandemi - skulle vi stå väldigt dåligt rustade. Det är inget snack om det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Sedan har vi detta med tandvården, som jag tycker är en jättefråga. Det handlar just om vad man ska göra. Ledamoten sa inte så många ord om just tandvården, och man kan fundera på varför. Privat tandvård utgör bara 14 procent av tandvården till barn, unga och vuxna med dålig tandhälsa medan hela 58 procent av det statliga tandvårdsstödet gick till den privata tandvårdssektorn. Det kan man fundera på, tycker jag.

Jag tror att vi måste titta över fördelningen så att även privata tandläkare tar emot unga, barn, äldre och personer med sämre tandhälsa, för det gör de inte i dag. Det faller i stället på folktandvården. Detta märks till och med i en storstad som Stockholm, där det är enorma köer till just folktandvården medan privat sektor tar in personer som har lite lättare problem. Det blir då förstås en större kaka till dem.

Jag tycker att vi måste titta på detta. Anser ledamoten att det är en fråga vi ska titta på, eller ska vi köra vidare på det sätt vi gör nu - vilket ökar ojämlikheten inom tandvården?

Herr talman! Ledamoten säger att vi kommer att vara väldigt beredda om det blir kris i Sverige. Men saken är den att befolkningen kanske är beredd medan hälso- och sjukvården definitivt inte längre är det. Vi lever just nu med en kris inom hälso- och sjukvården. Jag ska inte orda mer om det nu.

Den här debatten handlar om apotek och tandvård och även om läkemedel. Bland de läkemedel som är slut hos leverantörer utmärker sig exempelvis smärtstillande medel för barn, vilket är ganska allvarligt, och diabetesläkemedlet Ozempic som också går till överviktiga. Bristen gäller även antibiotika. Det har jag själv fått uppleva när jag fick borrelia och var tvungen att jaga runt trots att jag inte lever vid Kebnekaise utan i Stockholm.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Jag tycker att det här är ett megaproblem och att vi måste göra mer. Min första fråga är vad regeringen tänker göra. Problemet har ju vuxit under ett antal år. Ska exempelvis inte apoteksbranschen som kollektiv vara skyldig att ha lagerhållning? Det finns en mängd frågor.

Ledamoten talade väldigt lite om tandvården, som är en jättefråga just nu. Bland personer med mycket låga inkomster besöker endast 52 procent tandvården inom en tvåårsperiod. Man mätte 2018 och 2019. Det kan jämföras med en andel på 82 procent bland personer med högre inkomster. Det leder till väldigt akuta tandvårdsbesök, specifikt hos folktandvården. Anser ledamoten att det är ett problem? Vad behöver göras?

Ytterligare en fråga rör kravlösheten hos de privata tandläkarna. I dag är det främst folktandvården som tar emot barn, unga och äldre. Det skapar en otrolig ojämlikhet. Jag återkommer till det.

Herr talman! Den kris vi har kan knappast förklaras med att man har för mycket administrativ personal. Läkarförbundet larmar. Vårdförbundet larmar. Kommunal larmar. Och regeringen ropar om ett ökat krigshot och om att vi ska förbereda oss på individnivå. Vi har en vård som absolut inte kan härbärgera detta, inte ens exempelvis en extremt kraftig influensavåg.

Staten har tydligen frångått sitt ansvar för samhället. Ni bollar över ansvaret på oss medborgare och lutar er tillbaka och låter vårdkrisen skena. Hur kan KD, som är ett vårdparti, köpa det?

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Acko Ankarberg Johansson.

Situationen på akutmottagningen och den medicinska avdelningen på MIMA på Kullbergska sjukhuset i Katrineholm är ansträngd. Enhetschefen har avsagt sig arbetsmiljöansvaret för medarbetarna. Det handlar om Region Sörmland, som har varslat 700 medarbetare.

Listan som visar på en krackelerad hälso- och sjukvård i Sverige kan göras lång. Vi har en sjukvård som inte kan möta upp vardagen och än mindre en pandemi eller ett krig. Det finns inga marginaler.

Regeringen säger till befolkningen att vi ska vara förberedda för krig. Vi gör så gott vi kan. Men ärligt talat, borde det inte ligga i regeringens intresse att ha en vård som kan möta upp större kriser och krig?

Fru talman! 8 miljarder - när kommer de? Det undrar man oroligt. Säg mig vilken tabell de där 8 miljarderna kommer i!

Jag ser faktiskt på era talrika presskonferenser. Jag har också noterat att Sverigedemokraterna alltid är med. De är nämligen er förutsättning för att över huvud taget ha en regering. Ni beskriver där att ni gör en riktad satsning på brottsförebyggande arbete - vilket man behöver göra - med 80 miljoner kronor till förebyggande insatser mot gängkriminalitet till nästa år. Men det här är i själva verket en nedskärning från de 250 miljoner ni hade tidigare. Det tycker vi är lite märkligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det behövs helt andra typer av insatser för att nå barn och unga som far illa. Det behövs insatser i förskola och i skola. Det behövs en fritidsverksamhet som inte är en fritidsgård utan som innebär aktiviteter och så vidare. Det är det som är förebyggande insatser, och vad jag ser kommer det inte att bli så mycket av det nästa år heller.

Nu är det verkligen bråttom att hindra nyrekryteringen. Med en skola som dessutom har ekonomiska problem - skolan har ju också drabbats av inflationen och bristande statsbidrag - är jag väldigt orolig för att utvecklingen kommer att fortsätta. Hur ska man knäcka nyrekryteringen av barn och unga? Det är det absolut viktigaste. Där måste man ha helt andra resurser än regeringen har nu.

Men det låter ju helt fantastiskt med de här 8 miljarderna! Det låter nästan som något som Vänsterpartiet skulle ha lagt i budget. Jag måste nog spana på det, för jag är jättenyfiken just på det här. Det är med stort intresse, Johan Hultberg, vi nu noterar att det snart kommer 8 miljarder till förebyggande insatser. Det blir en världssensation!

Fru talman! Också jag tänker hålla mig till de sociala frågorna. Jag tänker tala om vad man kan göra förebyggande innan ungdomar hamnar på Sis, för då har det gått väldigt långt. Alla utredningar pekar på att prognosen inte är på topp när de går ut från Sis.

Ni har talat väldigt mycket om förebyggande insatser. Men jag tycker tyvärr inte att det har hänt så mycket. Det är ingen direkt action i den här frågan i den här budgeten och inte heller året innan. Man måste nog försöka att göra någonting helt annat.

När jag åkte runt och besökte socialtjänsten var det uppenbart att man i Göteborg, Stockholm, Malmö, Landskrona och andra kommuner var väldigt bekymrad över sina resurser. Det är svårt att jobba förebyggande. Det säger också socialcheferna, och de säger att det är svårt att exempelvis rekrytera och behålla socialsekreterare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Ni har gjort vad ni kallar en historisk satsning på socialtjänsten. Det tycker jag är lite missvisande även från moderat håll. Pengar för att förbereda en socialtjänstlag kallar ni alltså för en historisk satsning på socialtjänsten, men ni avsätter bara 200 miljoner kronor 2024. Det låter ynka lite.

Förebyggande insatser behöver lyftas i Sverige. Alla pratar om förebyggande insatser, men det verkar vara ganska få som förstår vad förebyggande insatser egentligen är. Det är inte kameror på lyktstolpar som är det förebyggande arbetet, utan det är hands-on i skola, socialtjänst, förskola och så vidare.

Min fråga är: När kommer den stora satsning som ni har förberett i två år?

Fru talman! Jag har förklarat att utan en bottenplatta att stå på för regionerna med ett betydligt högre statsbidrag kommer de riktade insatserna inte att få effekt. För att få snurr på vården behövs personal inom vården, men det är de som nu sägs upp.

Nu undrar man oroligt över det egna ansvaret. Det är inte så att man kan använda underskotten på det sättet, som exempelvis Moderaterna säger. Det ska vara en engångsgrej, det ska finnas förutsättningar för att fylla på året därpå, och så vidare. Men då ser det inte så muntert ut. Vilka kommer att göra det? Inte många.

Ni har lyft upp frågan om resultatutjämningsreserver. Men de ser helt olika ut i alla regionerna, och det går inte att jobba på det sättet.

Vad som behövs är en skälig ekonomi för landets regioner och för hela socialtjänsten. Nu går de helt uppenbart på knäna. Ni har laddat mycket för rut, rot och skattesänkningar. Jag vet inte om det är grå politik; snarare är det att umgås lite med lyxlirarna, som högern brukar göra. Man umgås med lyxlirarna, och de vanliga människorna får stå i de vårdköer som finns. Ni önskar dem lycka till eller kanske hänvisar dem till något obskyrt privat bolag.

Fru talman! För alla de riktade bidrag ni har skickat ut till regionerna fattas det en bottenplatta att stå på. Ni går in med 10 miljarder i riktade statsbidrag, när det fattas upp till 24 miljarder. Om man då skickar ut bidragen, de riktade insatserna, innebär det att det inte finns så många som kan jobba med dem. Det har vården och regionerna sagt. De vill inte ha den typen av riktade insatser, utan de behöver statsbidrag så att de kan bygga vården från grunden.

Överallt säger personalen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten att det är kris. Det är klart att om man ska säga upp 2 000 personer på universitetssjukhuset i Göteborg, Sahlgrenska, kallar jag det för kris. Det är ingen effektivisering, och det här kommer att slå hårt mot dem som bor i Västra Götaland.

Låt oss titta på Sörmland, denna lilla region. Där ska man skära ned med 500 personer inom vården. Varför gör man det? Har man för mycket pengar? Är det för mycket personal? Det kommer att slå oerhört hårt.

Ni har tyckt att man ska gräva lite i sin egen kassakista. Ja, det kan man göra om man kommer att ha en fantastisk ekonomi året därpå. Då kan man satsa med de överskott som finns. Men jag tror knappast, ledamot Hultberg, att det kommer att rinna honung över landet i nästa budget som ni kommer att lägga fram för 2025. Ni kommer att göra samma typer av riktade insatser till dem som har det bäst i det här landet, precis som ni har gjort nu. Det är högerpolitik - och numera också med Sverigedemokraterna.

Fru talman! Nu kommer ett citat med en svordom; jag är väldigt ledsen för det.

"Vad fan får jag för pengarna?" sa den högerinriktade näringslivsbossen. Får vi poolstädning, rut-julstädning i Lomma och på Solsidan, frågar jag er i den Sverigedemokraterna-beroende regeringen. Eller blir det en välfärd att lita på?

Nu är det så att välfärden är på svältkur, trots att vi är en rik stat. I budgeten för 2024 tillförde regeringen och Sverigedemokraterna 10 miljarder kronor i form av generella statsbidrag. Man får vara glad för det lilla. Det var långt ifrån tillräckligt redan när budgeten lades. Sedan kom det ytterligare prognoser som visade att det fanns ett ännu större underskott, och om inga ytterligare åtgärder vidtas kommer kommunsektorn att gå med 31 miljarder kronor i underskott. Det är ganska välräknade pengar. 24 miljarder kommer att landa på regionerna. Det här handlar ju om inflationen och pensionerna, bland annat.

Vänsterpartiet krävde att extra pengar ska tillföras välfärden i form av en extra ändringsbudget. Detta röstade regeringen och Sverigedemokraterna emot. Ni ger i stället tummen upp, anser vi, för en trasig vård, äldre som får sämre omsorg och en socialtjänst som inte kan jobba förebyggande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

I Örebro län drar man ned med 600 tjänster. I Skellefteå stoppar man sin primärvårdssatsning. I Östergötland ska personalkostnaderna minskas med 600 miljoner kronor, och i Sörmland ska man bli 700 personer färre i regionen. Det finns exempel från alla regioner. Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, ett paradsjukhus, drar ned med 2 000 tjänster.

Det här är ett stålbad.

Ert svar har varit att det är regionernas fel. De har gjort något fel. Använd pengarna som finns i kassakistorna! Men det går inte riktigt att göra så. Under den förra mandatperioden sågade ni den förra regeringen totalt.

Jag tänker på alla de satsningar som gjordes exempelvis under pandemin. Där stod ni upp för att staten skulle ta ett större ansvar. Nu befinner vi oss inte i ett pandemiläge, vilket vi är tacksamma för, men i ett inflationsläge. Då borde väl också staten ta ett större ansvar för regionerna. Det anser vi.

Vad kommer det att bli av detta? Kommer det att betyda uteblivna cancerbehandlingar och nedlagda kliniker? Hur kommer det att bli med socialtjänsten? Det är ganska allvarligt ute i regionerna och kommunerna, och jag tycker att det här är väldigt ignorant politik från staten, från Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna.

Förutom akuta tillskott till kommuner och regioner har vi också föreslagit en indexering som skulle innebära att man löser välfärdens finansiering på lång sikt genom att välfärden automatiskt får mer pengar i takt med att befolkningen ökar och Sveriges befolkning blir allt äldre.

Vi har en kristdemokratisk sjukvårdsminister som ofta och gärna pratar om att staten behöver ta ett större nationellt ansvar för sjukvården. Men när krisen kommer, vad händer då? Då var det bara tomma ord.

De som försvarar regeringens och Sverigedemokraternas politik menar att regionerna får skylla sig själva och att det inte är statens uppdrag att rädda sjukvården. Man kanske kan effektivisera, exempelvis.

Men det räcker som sagt att backa bandet tre år och se vad det var som hände under pandemin när vi faktiskt lyckades att hålla i sjukvården med hjälp av statliga resurser. Jag tänker också på det som Coronakommissionen skrev om de äldre i allt det som de tog fram. Ingenting av det har ni följt upp, vad jag kan se. Äldreomsorgen har fortsatt de problem som Coronakommissionen lyfte fram.

Politik handlar om att prioritera, brukar det heta, och ni har satt andra saker i fokus. Ni lägger mer pengar på höjda rut- och rotavdrag och på skattesänkningar. Man gör sitt val och hoppas att det ska lösa sig på något sätt.

Vänsterpartiet kommer alltid att stå på patienternas och på vårdpersonalens sida. Under pandemin såg vi alla hur värdefull vården är. Applåderna bara smattrade. Vi vill se en vård som kan vara förebyggande, som kan rädda liv och som gör skillnad, inte en vård där hårt pressad personal tvingas springa sig utbrända.

Vad gör vi då? Ni kommer förstås att säga att vi har sedelpressar i källaren. Det brukar vara en given replik. Johan Hultberg nickar redan. Han har redan skrivit ned det här. Men jag har svar på det, Johan.

Vänsterpartiet har satsat 20 miljarder mer än regeringen i generella statsbidrag till kommuner och regioner just för att behålla personaltätheten i välfärden. Vi har ett höjt anslag till återhämtningsbonusen för att främja ett hållbart arbetsliv inom hälso- och sjukvården. Vi föreslår att det här anslaget höjs med 350 miljoner kronor för 2024. Ni tar bort det, vad jag kan se.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi vill också få igång ett högkostnadsskydd för tandvård. Det är dags för den reformen, och vi lägger 4,7 miljarder på det. Vi anslår 500 miljoner mer till läkemedel som blir dyrare. Det vet ni; det pratar vi ofta om. Vi har 700 miljoner mer till psykiatrin, totalt 2,9 miljarder.

När det gäller TBE-vaccin som är superdyrt laddar vi in högkostnadsskydd för vuxna och gör det avgiftsfritt för barn. Vi lägger 500 miljoner för att tillgängliggöra nya och sällan förekommande läkemedel och 1 miljard till vård i glesbygd - allt finansierat.

Då går vi över till socialtjänsten. En ökad ojämlikhet och ett djupt rotat klassamhälle skapar social utsatthet i Sverige. Det har det alltid gjort, i alla generationer.

Socialtjänstens medarbetare utför på individuell nivå ett arbete långt utöver sina gränser. Vi ser ökade skillnader i skolan och svåra ekonomiska förutsättningar för väldigt många familjer. Skolan är den enskilt viktigaste förebyggande insatsen, och vi vet att ni som ivrigt försvarat marknadsskolan nu står där med en skola som är extremt segregerad, vilket drabbar elever där skolan är halmstrået och vägen framåt. Skolan behöver en helt annan pondus, tillsammans med socialtjänsten.

Åtta av tio socialchefer har svårt att rekrytera socialsekreterare. Över hälften av socialcheferna uppger att de har svårt att ge de insatser som individen har behov av och rätt till.

För att barn och unga ska kunna få stöd tidigt måste socialtjänstens medarbetare tillsammans med förskolan och skolan jobba hands on. Men det finns inte i dag. Det regeringen kallar för en historisk satsning på socialtjänsten är egentligen pengar för att förbereda en ny socialtjänstlag. Man avsätter bara 200 miljoner kronor till det.

Regeringen beskriver det även som att de gör en riktad satsning på brottsförebyggande arbete med 80 miljoner kronor till förebyggande insatser. I själva verket är det här en nedskärning från de 250 miljoner som lagts på detta tidigare år. Som jag sa förut är det nästan som om Bagdad-Bob varit förebild för era väldigt många presskonferenser - ett pärlband av presskonferenser med så lite pengar!

Vad är vårt förslag till socialtjänsten? Jo, 1 miljard kronor riktat till socialtjänstens arbete med barn och unga i riskgrupp, 270 miljoner till förebyggande insatser mot gängkriminalitet och 350 miljoner kronor för att stärka socialtjänstens arbete med mäns våld mot kvinnor - och de höjda statsbidragen, det vill säga 20 miljarder mer än vad regeringen ger.

Ett folkhem återskapas inte med åderlåtning av vården, omsorgen och socialtjänsten. Så skapas ett iskallt samhälle långt bort från solidariteten och omtanken om varandra och för ett samhälle med fokus på alla medborgare. Skam över de partier som spelar ned välfärdens möjligheter!

Jag ställer mig självklart bakom Vänsterpartiets budgetförslag i vårt särskilda yttrande.