Daniel Vencu Öhrlund Castro

Fru talman! Om jag förstår det rätt är Tobias Andersson alltså upprörd över att Socialdemokraterna vill se ett robust elsystem. Jag tycker att vi har en ganska rimlig hållning för ett politiskt parti som gör anspråk på att ha regeringsmakten i Sverige.

Jag tror dock fortfarande på att vi behöver föra dialog över partigränserna om vi ska bygga ett robust elsystem. Vi har gång efter annan sagt till regeringspartierna att vi står här med öppen famn och att vi söker dialog för att vi vill skapa den långsiktighet som behövs i Sverige.

Men nu finns det ingen dialog. Och det verkar som att regeringens enda lösning på elkriser är ny kärnkraft.

Jag fick inget svar, och jag vet att man inte ska ställa frågor när ledamoten inte har möjlighet att svara. Jag kan bara konstatera att Sverigedemokraterna och regeringen inte har något svar på vad man vill göra för svensk elproduktion och svenskt elsystem till 2030.

Det visar sig att ny kärnkraft förmodligen kommer att bli väldigt dyr och ta otroligt lång tid att få på plats. Vi kan få fram annan elproduktion tills man får investeringar för ny kärnkraft. Det finns andra energislag man kan investera i och skapa förutsättningar för att investera i. Det ensidiga fokuset på ett energislag tror jag är skadligt för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv

Om energiöverenskommelsen från 2016 hade varit kvar tror jag att vi hade varit på god väg mot nya reaktorer i Sverige i dag. Men i stället för att producera el valde nuvarande regering att politisera och polarisera elen. Det är en märklig strategi om man vill se till att öka elproduktionen i Sverige.

Fru talman! Jag kan konstatera att regeringsunderlaget inte har någon plan för 2030, och det finns ingen plan från Sverigedemokraterna eller Tobias Andersson vad gäller ett ordentligt och robust elsystem.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Tobias Andersson för frågan.

Jag uppfattar inte att ledamoten med sin fråga söker svar på vad Socialdemokraterna tycker i fråga om elproduktionen eller om elsystemet. Jag uppfattar att det finns en misstänksamhet när det gäller vad Socialdemokraterna egentligen tycker om kärnkraft. Om detta är otydligt får jag be ledamoten att gå tillbaka till Socialdemokraternas reservation, som jag antar att Tobias Andersson var i kammaren och voterade om, och läsa vad Socialdemokraterna tycker om kärnkraft.

Vi har inga problem med att man planerar för nya reaktorer eller att de senare uppförs på platser där det i dag finns kärnkraft. Vi är alltså för att ta bort den bestämmelse om tio reaktorer som finns i miljöbalken, och det vet Tobias Andersson.

Sverige är i dag nettoexportör av el. Jag tror inte att vi hade varit det om vi inte hade ökat vår elproduktion under de gångna åtta åren.

Att Sverige behöver ett mer robust elsystem är vi överens om. Det är därför Socialdemokraterna vill ha en energiöverenskommelse med framför allt regeringspartierna. Om vi ska ha ett robust elsystem och öka elproduktionen i vårt land behöver vi ha långsiktiga spelregler för att investeringarna ska hamna i Sverige.

Det absolut viktigaste för elsystemet, Tobias Andersson, är dock billig el. Det viktigaste är att vi kan se till att fortsätta vara konkurrenskraftiga med låga elpriser genom en bra energimix som levererar billig el när den behövs och där den behövs. Det är så vi lockar investeringar till Sverige.

Jag kan inte riktigt begripa varför en viss sorts elproduktion skulle vara bättre än en annan. Det jag bryr mig om - och det Socialdemokraterna bryr sig om - är billig el. Vi behöver ett robust elsystem som klarar av att leverera den effekt som behövs.

Vad är Sverigedemokraternas svar till svenska hushåll och investerare, som vill se billig el här och nu? Är det att de ska vänta 15 år på ny kärnkraft? Vad är Sverigedemokraternas plan för 2030?

Fru talman! Sverige befinner sig i ett ytterst exceptionellt läge. Vi har en hög inflation som har lett till höga matpriser och volatila elpriser som skapar osäkerhet för svenska hushåll. Tio års reallöneökningar är bortblåsta, och vi ser en stigande arbetslöshet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv

Samtidigt ser vi att antalet miljardärer ökar i Sverige och att bankerna gör otroliga övervinster. Många talar om en Svantessoneffekt, och det börjar bli tydligt vad den Svantessoneffekten innebär: att vanligt folk blir fattigare och att bankerna blir rikare. Det är ett orättvist Sverige som växer fram.

Det vårt utskott behandlar i statens budget är sådant som är direkt eller indirekt jobbskapande. Under de två gångna mandatperioderna har vi sett en expansiv grön industri växa fram i Sverige sedan stat och näringsliv bestämde sig för att Sverige ska bli en vinnare i klimatomställningen.

Tillsammans startade vi samverkansprogram, investerade i inkubatorer som stöttade höginnovativa bolag, såg till att svenska projekt ansågs vara av gemensamt europeiskt intresse, byggde ut elproduktionen och var ledande i klimatförhandlingar i EU och i framtagandet av Parisavtalet. Vi såg också till att det i flera delar av vårt land skapades tusentals arbeten och att orter som tidigare varit eftersatta nu i allra högsta grad är levande.

Om det finns något som ingjuter hopp i mig, men också i samhället, är det just den gröna omställningen och det ökade välstånd som vi vet kan komma som en effekt av den. När vi som en liten nation bestämmer oss för någonting och gör det tillsammans kan vi uppnå stordåd.

Det finns flera goda exempel på Sveriges förmåga att via samarbete växla upp och skapa välstånd för den svenska befolkningen. Ett sådant exempel ser vi i Dalarna, där inkubatorsprogrammet vid Dalarna Science Park har sett till att de bolag som varit med i deras inkubator nu omsätter över 1 miljard kronor. Vi kan också titta på det nationella inkubatorsprogrammet - de som har deltagit i excellensinkubatorer sysselsätter i dag över 20 000 människor i Sverige och omsätter omkring 30 miljarder kronor. I norra Sverige ser vi hur batterifabriker och fossilfritt stål skapar en otrolig framtidstro genom att konkurrera med kvalitativa svenska produkter och se till att Sveriges konkurrenskraft stärks.

Det är uppenbart att Sverige har legat i framkant och behöver fortsätta att utvecklas i en grön riktning. Men, fru talman, Sverige får inte gå i den gröna riktning som har pekats ut på bekostnad av dem som arbetar i fabrikerna. Två personer har dött vid en batterifabrik i Västerbotten. Två arbetare gick till jobbet och kom aldrig hem igen. När industrialiseringen tog fart i Sverige för över hundra år sedan var arbetsplatsolyckor som ledde till dödsfall vanligt förekommande. Det får de inte bli i den gröna industriella revolutionen.

Det som har hänt är fruktansvärt. Den gröna omställningen kan inte bara fokusera på ekonomisk tillväxt för bolagen utan måste även fokusera på trygghet för vanligt folk och för dem som arbetar i de gröna näringarna. Arbetare ska vara trygga på sina arbetsplatser. Ingen ska behöva vinka adjö till sin familj på morgonen och aldrig komma hem igen på grund av att man gick till jobbet. Det har blivit uppenbart att facken kommer att spela en avgörande roll i klimatomställningen. Det har också blivit uppenbart att skyddsombudens roll behöver stärkas.

Fru talman! Nu har vi en regering som inte alls satsar på den gröna omställningen utan snarare lämnar industrin och de höginnovativa bolagen därhän. Samverkansprogram har lagts ned. Strategier har tagits bort. Myndigheter har fått färre uppdrag att arbeta med de här frågorna. Detta är nedskärningar som direkt påverkar framför allt de höginnovativa bolagen och bolag inom den gröna omställningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv

Jag tycker att regeringsunderlagets engagemang i dessa frågor exemplifieras allra tydligast i de nedskärningar vi nu ser på Verket för innovationssystem, Vinnova. Detta är en myndighet som i allra högsta grad har spelat och fortsätter att spela en avgörande roll för att Sverige ska klara klimatomställningen.

Här har Socialdemokraterna högre ambitioner. Klimatomställningen är viktig. Det är genom den som vi kan se Sveriges konkurrenskraft stärkas. Vi är ett exportberoende land - handel med omvärlden är avgörande om vi ska klara av att öka vårt välstånd.

Satsningar från staten för att främja exporten behövs inte enbart för att öka exporten utan även för att stärka Sverigebilden. Exporten måste vara fri, hållbar och rättvis. Detta skapar inte bara ett konkurrenskraftigt Sverige utan även en bättre värld som tar hänsyn till miljö och klimat, arbetstagares rättigheter och demokratiska värden.

Det är just detta som är Sverigebilden. Det är detta som gör oss konkurrenskraftiga. Vi är kända för kvalitativa varor som är hållbara och för att tvångsarbete eller barnarbete inte förekommer i en av världens starkaste demokratier.

Det är i spåren av en sådan Sverigebild som vi har fortsatt att satsa på innovation och forskning och velat stärka skyddsombudens roll och ständigt utveckla demokratin.

Fru talman! Jag tycker att Sverige är ett möjligheternas land. Överallt ser jag möjligheter. Jag ser möjligheter i norr med grönt stål och stor elproduktion. Jag ser möjligheter i väst med nya batterifabriker. Jag ser möjligheter i södra Sverige med små och medelstora företag som bidrar till klimatomställningen. Jag ser möjligheter i Stockholm med mängder av höginnovativa bolag som kommer att se till att vi snabbar på den gröna omställningen.

Jag ser jobb växa fram, och det hela handlar till sist om jobben. Vi har ett fantastiskt land som är värt att investera i, att bo i, att leva i och att besöka. Vi behöver stärka Sverigebilden, fru talman, och investera oss ur de många kriser vi står inför. Vi behöver satsa på innovation och se till att Sverige är ett land som många vill besöka och investera i.

Det är målet, fru talman. Vi ska inte bara klara oss igenom krisen, utan vi ska komma stärkta ur den. Men då måste vi investera i Sverige, och jag kan bara konstatera att den här regeringen inte gör det. Det är djupt beklagligt och kommer att skada Sverige på lång sikt.

Vi vet att Sverige kan bättre. Därför behöver vi en socialdemokratisk regering igen. Med anledning av det, fru talman, yrkar jag bifall till Socialdemokraternas reservationer 1 och 2.

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle då vilja få lite konkretion gällande vilka generella satsningar som Sverigedemokraterna ser behöver göras för att kvinnors företagande ska öka i Sverige. Jag tror också att Tobias Andersson behöver fundera över vad som händer med en bransch där hälften av befolkningen inte är med och bidrar.

Jag tycker mig ändå höra kritik av typen att det skulle handla om någon form av identitetspolitik att se till att förändra läget för kvinnor som driver företag i Sverige och se till att fler får se sina idéer förverkligade. Ledamoten Tobias Andersson verkar inte heller bry sig om att kvinnor i mindre utsträckning får ta del av riskkapital i vårt land och att kvinnors företagande uppgår till knappt 30 procent av det totala företagandet i Sverige. Det verkar inte heller vara ett problem att kvinnors idéer inte förverkligas eller att andelen kvinnor som får njuta av friheten som företagare är låg.

Fru talman! Det låter nästan som att man inte ska investera i halva befolkningen. Det låter som att männen ska få allt och att allt som handlar om att investera i kvinnors företagande - eller i människor med utrikesbakgrund - är identitetspolitik och att man inte ska satsa på det. Det är inte så man bedriver politik, fru talman, men i Sverigedemokraternas näringspolitik ska vissa människor lämnas utanför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv

Detta problem är dock på riktigt, och det påverkar de kvinnor som faktiskt vill att även deras idéer ska förverkligas i samma utsträckning som männens. Därför är jag glad att regeringen ser detta som en prioriterad fråga. Men min fråga till Tobias Andersson och Sverigedemokraterna, fru talman, är om Tobias Andersson kommer att motverka det arbete med att prioritera kvinnors företagande som bedrivs inom regeringssamarbetet?

Fru talman! Tack för ditt anförande, Tobias Andersson!

När jag läste avsnittet om utgiftsområde 24 i regeringens budgetproposition lade jag märke till en skrivning om kvinnors företagande. Det är en fråga som jag tycker är angelägen och som jag tycker att det är bra att regeringen satsar på. Det är nämligen en rätt allvarlig situation att kvinnor i mindre utsträckning än män driver företag - men vad jag tror är mer alarmerande är att kvinnor inte får samma förutsättningar att skapa företag och se sina idéer bli förverkligade.

Sverigedemokraterna har tidigare kritiserat att resurser ska tilldelas för att öka kvinnors företagande i branscher där de är underrepresenterade. Jag tror att vi hade en liknande debatt om detta i våras, eller om det var förra året. Tobias Andersson har själv varit kritisk till stöd som ämnat minska könsgapet inom det svenska företagandet, men nu ser vi att regeringen uttryckligen skriver - detta är ett citat från budgetpropositionen - att "förbättrade förutsättningar för kvinnors företagande är en prioriterad fråga för regeringen".

Eftersom Sverigedemokraterna har ett budgetsamarbete med regeringen vill jag passa på att fråga Tobias Andersson om Sverigedemokraterna har ändrat sin uppfattning vad gäller kvinnors företagande och det stöd som regeringen och politiken kan ge för att se till att fler kvinnor får se sina idéer förverkligade i Sverige.

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för interpellationsdebatten, men jag är bekymrad över de svar jag har fått. Jag tycker att det är för dåligt.

Vi har en omvärld som bokstavligt talat har foten på gaspedalen och accelererar mot den gröna omställningen genom att bland annat satsa på de höginnovativa bolagen. Men varför satsar länder på just de här bolagen? Jo, för att det är där framtidens välstånd ligger. De länder som inser vikten av innovation och grön industri kommer att få framtidens jobb och se sitt välstånd öka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kommer inte runt att det i praktiken inte görs satsningar som behövs för att underlätta för dessa bolags etablering i Sverige. Man kommer inte heller runt att det finns stora delar av regeringsunderlaget som är starkt kritiska till statsstöd i sin helhet. Detta påverkar svensk innovation. Jag tycker att det exemplifieras som allra tydligast i nedskärningarna vi nu ser av Vinnova.

Herr talman! Om inte något görs är jag rädd för att den här regeringen och Ebba Busch har påbörjat Sveriges resa mot ett teknologiskt och innovativt u-land. Det går snabbt att rasera något som är bra.

Till Aftonbladet säger Ebba Busch att hon vill se massiva investeringar i Sverige, och hon öppnar upp för lånefinansiering. Men i själva verket är det nedskärningar på sektor efter sektor, och det är inte att investera. Vi har ju erfarenhet av vad som brukar hända med Ebba Buschs vallöften, herr talman.

I går var statsrådet på Nobelmiddagen, vilket måste ha varit väldigt trevligt. Men i själva verket minskar Ebba Busch investeringarna i och anslagen till just forskning och innovation. Då kommer vi längre bort från att en svensk ska få ta emot det där prestigefyllda priset.

Herr talman! Jag tror att Ebba Busch kan bättre, och jag vet att Sverige kan bättre. Det är dags att Ebba Busch svarar på hur hon tänker skapa nya och rätt förutsättningar för höginnovativa bolag att etablera sig och växa i Sverige. Det är en fråga om ett Sverige som står sig starkt i en orolig tid och kommer ut som vinnare ur de många kriser vi ser i dag.

Jag tycker att det är dags att Ebba Busch agerar.

Herr talman! Jag vill först adressera detta med att vi är ett nyfiket folk - jag håller med. Vi har alltid varit ett nyfiket folk som letar efter nya innovationer för att stå starkt på en global marknad. Jag skulle säga att anledningen till att vi kan stå starkt också är att vi har haft en sund fördelningspolitik i Sverige liksom en stark välfärdsstat, som har sett till att varenda arbetarunge också kan bli akademiker.

När det gäller de konkreta åtgärder som regeringen och Ebba Busch redogör för kan jag bara konstatera att det görs en ganska stor nedskärning på Vinnova. Att man säger att det är en satsning innebär inte att det är en satsning. Den här regeringen har gett flera exempel på detta.

Även om statsrådet verkar beslutsam talar verkligheten ett annat språk. Sveriges startup-scen är stagnerande, och om inte regeringen agerar kommer Sverige inte längre att vara ett föregångsland som är känt för sina gröna innovationer och höginnovativa bolag som bidrar till den klimatomställning hela världen behöver genomföra. Ebba Busch är medveten om hur viktigt det är för svensk konkurrenskraft att dessa bolag fortsätter att växa i Sverige, och då behövs en tydlig färdriktning som tar fasta på de utmaningar dessa bolag står inför.

Herr talman! Jag tror inte att jag behöver upplysa statsrådet om vilket läge Sverige befinner sig i. Vi har en sviktande ekonomi och en arbetslöshet som stiger, och det sker just nu en global kapplöpning om de gröna innovationerna. De förstnämnda problemen kan lösas med den gröna omställningen, men det är bråttom för regeringen att agera. Detta är också anledningen till att land efter land satsar enorma pengar och resurser på att dessa bolag ska kunna konkurrera på en global marknad så att det egna landet inte blir importberoende när det gäller framtidens mjukvaror och hårdvaror.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Rapporter visar att det kan skapas uppemot 30 000 nya jobb i Sverige de närmaste tio åren enbart genom dessa höginnovativa bolag. Många har potentialen att växa signifikant, och då kommer det ännu fler jobb till Sverige. Sveriges bnp spås öka med minst 145 miljarder bara genom fortsatt utveckling av startup-scenen. Detta är hisnande siffror, herr talman. Statsrådet bör i allra högsta grad beakta dem och försöka skapa förutsättningar för att realisera dem.

För att detta ska ske krävs statens aktiva arbete och engagemang; det är avgörande, skulle jag vilja hävda. Statsstöd behövs, herr talman - man kommer liksom inte runt det. Det är klart att man kan vara kritisk till statsstöd. Vi i Sverige har i regel förhållit oss lite mer kritiskt till statsstöd än andra EU-länder. Men just nu riskerar man att förlora allt.

I detta läge väljer man att skära ned på myndigheter generellt och särskilt på Vinnova, vilket påverkar startups och scaleups. Stark konkurrenskraft och omställning är inget som kommer av sig självt, utan det krävs en regering som förstår branschens behov och agerar därefter.

Vi har föreslagit en innovationsstrategi, ett samverkansprogram för startups och scaleups och en översyn av möjligheterna till en nationell plattform för att fler höginnovativa bolag ska kunna växa och skala upp. Men det regeringen konkret föreslår är ingenting. Det är nedskärningar på område efter område, och detta påverkar den innovativa utvecklingen. Det är lite som att regeringen hoppas på att det här med den gröna omställningen kommer att lösa sig av sig självt. Men det kommer det inte att göra - det är inte så det funkar. Därför behöver regeringen nu ta fram åtgärder så att vi inte missar chansen att faktiskt skapa det välstånd jag tror att vi alla vill skapa för Sverige.

Varför gör regeringen dessa nedskärningar? Jag begriper inte riktigt det. Varför väljer man inte i stället att satsa på dessa bolag, till exempel genom mer pengar så att fler bolag kan ingå i de excellensinkubatorer som jag pratade om i mitt förra inlägg? När kommer regeringen med konkreta satsningar för att främja etableringen av startups och se till att fler kan växa och skala upp?

Jag upplever inte att det finns några svar på dessa frågor. Ebba Busch får gärna försöka konkretisera vad det är hon vill göra för att se till att det är Sverige som leder den gröna omställningen genom de höginnovativa bolagen och en aktiv stat. Vad föreslår statsrådet?

Herr talman! Jag uppfattar det som att regeringen gör bedömningen att startups och scaleups är viktiga bolag för Sveriges konkurrenskraft. Statsrådet Busch redogör i sitt svar för de satsningar som regeringen gör för att främja etableringen av fler höginnovativa bolag i Sverige.

Det kan ju låta som att regeringen gör mycket för att se till att fler startups etablerar sig i Sverige, men faktum är att regeringen inte har någon riktig plan för hur man ska underlätta för dessa bolag att verka på en global marknad utifrån den svenska marknaden.

Jag skulle vilja ge en generell bild av läget, herr talman. Just nu är Sverige ett av världens ledande länder när det gäller innovationer som bidrar till en grönare framtid med bättre ekonomiskt tillstånd. Startups och scaleups är med och bidrar till den gröna omställningen och har potentialen att skapa tusentals jobb i Sverige.

Det här har andra länder förstått. Om inte vi agerar riskerar vi att halka efter, för bakom alla ord om satsningar som vi precis hörde energi- och näringsministern redogöra för hittar vi näst intill inga satsningar i pengar.

Att statsrådet väljer att ägna mycket tid åt regelförenkling visar att regeringen klumpar ihop startups och scaleups med andra bolag. Jag säger inte att startups och scaleups inte vill ha regelförbättringar. Det är något som Swedish Incubators & Science Parks redogör för i sina rapporter, men i ett läge där regeringen gör nedskärningar på Vinnova som i allra högsta grad påverkar de här bolagen direkt är ett regelförenklingsråd en klen tröst.

Om man tar del av de rapporter som kommit från bland annat Swedish Incubators & Science Parks om situationen för startups och scaleups ser man att centrala delar som kunskap, kompetens, kontakter och kapital inte fungerar väl i Sverige i dag, vilket på lång sikt skapar en konkurrensnackdel för svenska startups och scaleups.

I Sverige har många inkubatorer och science parks kunnat utvecklas, ge stöd åt startups och vara en katalysator för höginnovativa bolag. Många av dessa har varit finansierade eller delfinansierade av Vinnova. Genom olika statliga stöd och kapital har staten tillsammans med näringslivet arbetat för svensk innovation.

Herr talman! Det nationella inkubatorprogrammet är ett program som funnits sedan 2003 och finansieras av Vinnova och regionala aktörer. Företag som har varit eller i dag är anslutna till excellensinkubatorer sysselsätter omkring 20 000 personer i Sverige i dag och omsätter mellan 25 och 30 miljarder. Det är ett program som har gett effekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Spanien introducerade den socialdemokratiska premiärministern en startup-lag som tar fasta på situationen för startups och scaleups i landet och därigenom underlättar för dessa bolag och stärker spansk konkurrenskraft.

I Frankrike har vi French Tech, som också ger aktivt stöd till startups som arbetar i linje med den franska innovationsstrategin. Det är en strategi som vi i Sverige också behöver, Ebba Busch.

Att regeringen i det läget minskar anslagen till Vinnova och inte presenterar konkreta åtgärder för hur man tänker främja etableringen av startups och scaleups i Sverige och se till att fler bolag kan växa och skala upp är oroväckande, herr talman.

Jag vill inte se svensk konkurrenskraft försämras, och jag är säker på att Ebba Busch inte heller vill det. Hon är medveten om hur mycket som står på spel, särskilt vad gäller den gröna omställningen.

Då är min fråga hur statsrådet kan vara bekväm med de nedskärningar på myndigheten Vinnova som presenterats i ett läge där myndighetens engagemang behövs som allra mest. Kommer det att komma en strategi för hur vi ska arbeta med startups och scaleups i Sverige? Är statsrådet öppen för att introducera ett samverkansprogram som tar utgångpunkt enbart i situationen för startups och scaleups? Och kan statsrådet tänka sig att ta inspiration från andra länder, Frankrike och Spanien för att nämna bara ett par, för att underlätta etableringen av just startups och se till att fler bolag växer och skalar upp?

Fru talman! I södra halvan av vårt land låg elpriset på 2 kronor per kilowattimme i dag, och det är många som oroar sig över höga elpriser i vinter. Hur höga de blir vet vi inte. Det finns dock en grupp som vet att de kommer att få högre priser vid årsskiftet, nämligen landets fjärrvärmekunder varav många finns i min hemkommun Stockholm. Det aviseras så höga höjningar som 25-30 procent.

Inte nog med att falukorven har blivit dyr, fru talman; nu ska svenskarna också frysa när de äter den.

Det här kommer att drabba vanligt folk i framför allt Stockholm, Göteborg och Malmö. Det är bara att konstatera att svenskarna blir fattigare. Hur tänker energi- och näringsministern Ebba Busch underlätta situationen för Sveriges fjärrvärmekunder?

Herr talman! Jag tackar Ebba Busch för denna interpellationsdebatt. Jag håller med om att det är lite rörigt, och vi får nog anledning att diskutera dessa frågor igen.

Statsrådet behöver nog inse att den gröna omställningen kan tacklas bara genom att man förstår hur olika beståndsdelar utgör en helhet som tillsammans är den totala omställningen av samhället - en omställning som inte hämmar ekonomisk utveckling utan främjar den. Jag trodde att syftet med det nya superdepartementet var att man skulle samla alla dessa frågor. Men det verkar inte alls ha blivit så. Det verkar snarare ha blivit mycket spretigare.

I stället har frågan kring automation och robotisering näst intill nonchalerats under denna interpellationsdebatt. Det tycker jag är bekymmersamt. Statsrådet har inte heller lyckats presentera en enda lösning på hur vi ska se till att startup- och scaleup-företag får rätt förutsättningar för att bidra med innovationer som gör att vi kan accelerera mot en grönare framtid. Även hos dessa aktörer är automation viktigt. Här kan Sverige ligga i framkant genom att främja höginnovativa startup-företag som är med och effektiviserar vår produktionskedja.

Herr talman! Regeringsmakten förpliktigar. Den innebär att man bestämmer. Man har möjlighet att förändra samhället. Den gröna omställningen kommer att ske, och det är upp till regeringen om Sverige där kommer att ses som en vinnare eller en förlorare. Alla förutsättningar har funnits där, och de finns kvar. Regeringen skulle kunna få en bred energiöverenskommelse, som debatterades här tidigare, för att lösa elförsörjningen för 20- och 30-talets elektrifierade samhälle. Regeringen har stöd för att införa statsprogram för såväl stora som små industrier. Men det verkar vara Tidölaget som är bromsklossen för den gröna omställningen - sverigedemokrater som inte vill se statsprogram och moderater som fortsätter att dividera om vindkraftens vara eller icke vara. Och medan regeringsunderlaget käbblar genomför andra länder omställningen bit för bit. Hela den svenska konkurrenskraften och det svenska välståndet riskeras till förmån för populism, och det gör Sverige fattigare.

Just nu är Sverige i framkant. Men om regeringen fortsätter att underinvestera kommer vi att bli ett teknologiskt u-land, herr talman, och det vill inte jag.

Herr talman! Som jag var inne på i mitt tidigare inlägg behöver vi en politisk färdriktning som tar ett helhetsgrepp om den gröna omställningen, där stora industrier och små och medelstora företag får förutsättningar att bidra till en total omställning av samhället, vilket i slutändan kommer att leda till stärkt svensk konkurrenskraft och ökat välstånd. Vi står inför ett vägval som inte bara handlar om industrins konkurrenskraft utan även om hur Sverige ska bidra till minskade globala utsläpp utan att försvaga den ekonomiska utvecklingen, utan snarare stärka den.

De utökade möjligheterna till statsstöd är något som regeringen bör ta vara på. Detta är något som Ebba Busch och jag redan har debatterat tidigare, herr talman, men där för lite sker. En sådan möjlighet är att satsa på robotisering av vår produktion, att skapa ett stödprogram som ser till att små och medelstora företag får möjlighet att automatisera sin produktion och som tar fasta på den utvecklingsförmåga som svensk tillverkningsindustri har.

Industrins ekonomiska råd kom med en ny rapport, Klimatomställning på lika villkor?, där det konstateras: "Den andra dimensionen är en konkurrensanalys som bland annat inkluderar vilka statliga stöd som erbjuds av andra länder. USA:s klimatinitiativ, IRA, innebär exempelvis betydande subventioner i form av skattelättnader till inhemska producenter, vilket riskerar att motverka klimatpolitiska åtgärder i Europa och snedvrida konkurrensen för de delbranscher som genomgår klimatomställning. Utökade möjligheter till stödåtgärder för klimatomställning inom EU innebär att vi kan förvänta oss ytterligare stödåtgärder i andra europeiska länder, vilket riskerar att förändra konkurrensförhållandena på den europeiska marknaden."

Regeringen behöver göra en ordentlig konsekvensanalys av vad det innebär om Sverige inte ökar antalet statsstödsprojekt i förhållande till vår konkurrenskraft, herr talman. Många andra EU-länder har nationella tillväxtstrategier för just startup- och scaleup-företag, som också är viktiga för den gröna omställningen. Man klumpar inte ihop höginnovativa startup-företag med andra småföretag. Dessa bolag behöver olika insatser från politiken. Småföretag behöver vissa insatser, och startup-företag behöver andra insatser. Sverige behöver se till att det finns tillräckliga medel för att skapa forum där startup- och scaleup-företag kan utvecklas vidare och program som gör att studenter från olika lärosäten vågar, kan och vill satsa sina idéer i en verksamhet som senare blir nästa Spotify eller Skype. De behövs, och politiken behöver skapa förutsättningarna.

I Sverige har vi ett nationellt inkubatorsprogram som riktar sig främst till startup-företag, alltså den tidiga fasen, men vi ligger efter när det kommer till förutsättningarna för scaleup-företag att växla upp och bli livskraftiga. Vi socialdemokrater har förordat en nationell plattform för att se till att svenska scaleup-företag inte går under utan tillåts att utvecklas. Men även här saknar regeringen politik.

Herr talman! I stället för att Verket för innovationssystem, som har nämnts ett antal gånger i dessa interpellationer, ska kunna fortsätta att arbeta med våra främsta innovationer får vi se minskade anslag om en halv miljard fram till 2026. Inte heller har regeringen gett besked om nya samverkansprogram för att ihop med branschen identifiera utmaningar och möjligheter för att gemensamt stärka förutsättningarna för att bidra till stärkt svensk konkurrenskraft. Det finns inga program, inga strategier och inga ökade resurser. Det är en farlig politik som kommer att göra att vi ser investeringar hamna utomlands. Företag med svenska innovationer kommer helt enkelt att välja att etablera sig utomlands. Vi måste ta vara på de svenska innovationerna som kan skapa de nya svenska jobben.

Herr talman! Jag undrar därför vad statsrådet Ebba Busch tänker göra för att se till att Sverige blir en stark robotnation som även tar till vara höginnovativa startup- och scaleup-företag.

Fru talman! I statsrådets samlade svar på våra interpellationer tror jag att ministern missade robotiseringen och automationen. Inte heller riktades ett enda ord om startup- och scaleup-branschen i Sverige, som står inför en rad utmaningar och är en viktig aktör om vi ska genomföra den gröna omställningen. Men jag tar statsrådet på ordet när hon säger att hon ska återkomma med fler åtgärder.

Sverige är rankat fyra i världen när det kommer till robotisering och automation. Kina, Sydkorea och Japan är länderna som ligger före oss. 73 procent av världens alla robotar är installerade i Asien och 15 procent i Europa, mestadels i Sverige. Sverige är en nation som ligger i framkant, men för att fortsätta att vara ett framstående innovationsland krävs en tydlig strategi med en politisk färdriktning som är ämnad att ta Sverige in i den nya tiden som vinnare.

Just nu är vi bäst i Europa, men andra länder är på väg att komma i kapp oss. Just nu kan de gå om Sverige om att vara Europas ledande robotnation om inte något görs. Den socialdemokratiska regeringen införde Robotlyftet, som gav stöd för ökad automation i syfte att stärka svensk konkurrenskraft. Stödprogrammet gav resultat, och Sverige gick om Danmark som Europas ledande robotnation. Genom det sammanhållande nationella stödprogrammet med ett tydligt mål och en tydlig färdriktning gjorde vi Sverige till Europas ledande robotnation. Vi lyckades effektivisera produktionen genom robotisering och därigenom bidra till en grön omställning.

Inte minst behövs stödprogrammen och insatser för våra små och medelstora företag, som är avgörande för att vi ska klara den gröna omställningen. Stora industrier behöver också att staten är med i arbetet för en konkurrenskraftig omställning, men de små och medelstora företagen har inte samma kapacitet att arbeta med frågorna och behöver därför hjälp för att klara omställningen.

Robotlyftet finns inte kvar, fru talman. Jag undrar därför vad regeringens ambition är med robotiseringen av Sverige. Hur ska vi se till att Sverige även i fortsättningen är Europas främsta robotnation, som lyckas effektivisera vår produktion genom automation och skapar en grön produktionskedja?

I regeringsunderlaget finns många som inte vill se statsstödsprogram eller statsstöd till investeringar i Sverige. Medan hela världen försöker locka investeringar till sina länder divideras det i regeringsunderlaget huruvida Sverige ska vara med i den gröna kapplöpningen eller inte, men det är egentligen irrelevant. Den gröna kapplöpningen har redan börjat. Det är inte längre en fråga om vi ska ha fossilfritt stål eller inte utan snarare var den kommer att produceras. Det är inte en fråga om vi ska ha batterifabriker eller inte utan var och i vilket land de kommer att finnas. Det är inte heller en fråga om vi ska effektivisera våra små och medelstora företag genom automation utan i vilken takt vi gör det för att fortsätta att vara konkurrenskraftiga.

Fru talman! Sverige är rankat som fyra i världen när det gäller robotisering av automation. Trots detta ägnade statsrådet Busch inte ett ord åt hur Sverige ska fortsätta att ligga i framkant. Vi får, som sagt, se om det kommer fler besked.

Startup- och scaleup-företag är en bransch där automation används i stor utsträckning och där nya innovationer utvecklas till morgondagens gröna omdaning. Sverige och framför allt Stockholm tillhör världens främsta länder och städer vad gäller startup- och scaleup-företag, men här saknar regeringen politik. Det finns ingen färdriktning och inget stöd att få för dessa företag. Detta är en regering som inte tycks vilja ta vara på svenska innovationer som kommer att stärka landets konkurrenskraft.

Fru talman! Jag skulle uppskatta om statsrådet kunde ägna åtminstone en minut åt att svara på vad hon gör inom sitt ansvarsområde för att skapa rätt förutsättningar för den gröna omställningen i Sverige, särskilt när det gäller automatisering och robotisering inom industrin för små och medelstora företag, samt vilka insatser regeringen gör för att främja startup- och scaleup-scenen i Sverige.

Herr talman! Jag tycker att det är jättebra att statsrådet Brandberg har varit i Rinkeby och träffat ungdomar, men jag behöver liksom inte göra det, för jag har själv varit den ungdomen. Jag vet exakt hur det är att bo i en förort till Stockholm och känna att man inte kan komma ut.

Jag tycker att det är ganska låg nivå att påstå att Socialdemokraterna inte har gjort tillräckligt för ungdomar i förorten. Man påstår att vi inte har öppnat till exempel fritidsgårdar som är hbtqi-certifierade. Jag var politiker i Stockholm under den förra mandatperioden och för två mandatperioder sedan. Vi gjorde väldigt mycket i Skärholmen, som jag kommer ifrån och som är en förort till Stockholm. Statsrådet Brandberg får också gärna komma och besöka mig, för jag bor kvar där.

Jag tycker att det är tråkigt att regeringen väljer att ägna sig åt att tona ned hotet som kommer från Sverigedemokraterna. Man inser inte att man håller på att backa bandet, och här försöker man skapa någon sorts konflikt mellan oss två. Jag vet att det inte finns någon konflikt mellan våra partier när det kommer till den här frågan, men det är inte mitt parti som har valt att sätta sig i knäet på Sverigedemokraterna som är ett hbtqi-fientligt parti. Liberalerna har 4,6 procent, och Sverigedemokraterna har 20 procent.

Jag tycker också att det är märkligt att Sverigedemokraterna ska involveras i vissa frågor men inte i andra. Liberaler och moderater verkar gå runt och tro att de kommer att kunna plocka russinen ur kakan, men det börjar bli väldigt uppenbart att liberaler och moderater under den här mandatperioden kommer att bli tvungna att äta hela kakan i detta regeringssamarbete.

Det är Sverigedemokraterna som spär på hotet mot hbtqi-personer. Genom varenda förhandling, vartenda möte och vartenda förslag legitimerar regeringspartierna deras hat mot hbtqi-personer. När regeringen inte vågar sätta ned foten och kalla till sig partiledaren för detta hbtqi-fientliga parti visar det svart på vitt att rättigheter för hbtqi-personer inte är lika viktiga som regeringsmakten, även om det vajas med flaggor och bjuds in till mingel.

Därför undrar jag om statsrådet Brandberg tror att samarbetet med Sverigedemokraterna kommer att lämna efter sig en bättre värld för framtidens hbtqi-personer.

Herr talman! Jag är väl medveten om att det var utredningens slutsatser som presenterades. Men om det nu står i Tidöavtalet kan också regeringen ge mer betryggande besked vad gäller omvändelseterapi. Men det är glädjande om man vill gå vidare med att göra det kriminaliserat. Det behövs. Och denna tydlighet har inte kommit från regeringen tidigare, speciellt inte vid presskonferensen när utredningens slutsatser presenterades.

Med detta sagt ökar hatbrotten mot hbtqi-personer. Och jag tror att det är viktigare än någonsin att samhället med full kraft reagerar och att politiken ser till att rättigheterna för just hbtqi-personer stärks. Det skickar nämligen ganska konstiga signaler till unga hbtqi-personer, herr talman, när man å ena sidan vill prioritera mötesplatser för unga hbtqi-personer, men å andra sidan väljer att skära ned på statsbidragen till kommuner och regioner där dessa mötesplatser finns.

Samtidigt väljer man att samarbeta med ett hbtqi-fientligt parti, och man har valt att släppa in det i Regeringskansliet. Det är inte betryggande besked för unga hbtqi-personer som växer upp i Sverige i dag.

Inte nog med att det görs för lite för att stärka hbtqi-personers rättigheter. Statsrådet Brandberg och andra ministrar sitter varje dag, antar jag, och har förhandlingar med sverigedemokratiska representanter som själva har varit helt tysta när deras partikollegor har uttryckt sig hatiskt. Och det är inte bara Björn Söder, utan det finns fler sverigedemokrater som gör det.

Herr talman! Jag är övertygad om att en överväldigande majoritet av den svenska befolkningen står upp för människors rätt till fria liv. Och jag är övertygad om att statsrådet Brandberg gör detsamma, men det största partiet i regeringsunderlaget gör inte det. Hur länge ska regeringen bara se på medan hatet fortsätter att florera i Regeringskansliets korridorer, och hur länge kan regeringen stoppa huvudet i sanden och låtsas som ingenting och påstå att det handlar om enskilda företeelser?

Det är rätt talande för regeringssamarbetet när företrädare som Björn Söder kan sprida falska inlägg om Stockholm Pride och kalla det för pedofili och att inget avgångskrav kommer från regeringen. Man tar avstånd från det - absolut - men Björn Söder sprider en urgammal och rätt så vidrig jämförelse om pedofili som bidrar till att polarisera och öka hatet mot hbtqi-personer. Avståndstagande i all ära, men det behövs reell handling.

En stor majoritet av hatbrotten i Sverige är riktade mot hbtqi-personer, och antalet brott ökar. Hat och hot leder alltid till verkliga handlingar och drabbar hbtqi-personer.

Förnekar statsrådet hatet från Sverigedemokraterna som parti - inte från enskilda företrädare - och att det har bidragit till ökad polarisering och är ett direkt hot mot hbtqi-personer? Menar regeringen att det största hotet mot hbtqi-personer inte kommer från högerextremismen?

Just nu behöver regeringen tala klarspråk, och jag vet att regeringen anser sig göra mycket för hbtqi-personer. Men vad tänker regeringen och statsrådet Brandberg göra åt Sverigedemokraterna?

Herr talman! Det börjar bli rätt så tröttsamt. Det har inte gått ens ett år sedan regeringen tillträdde, och under elva månader har regeringsunderlagets största parti försökt förbjuda sagostunder med dragqueens, kallat hbtqi-personers sätt att leva för sexuella böjelser, likställt hbtqi-personer med pedofili och kallat Pride för en tillställning med pedofila inslag. Och jag måste återupprepa att det inte är bara Björn Söder som gör detta.

För många av oss är det ingen hemlighet att SD är ett hbtqi-fientligt parti. Därför skulle vi aldrig sätta oss vid makten med ett sådant parti. Men det har exempelvis Liberalerna gjort. Och nu får inte bara Liberalerna ta konsekvenserna av regeringssamarbetet utan även alla hbtqi-personer. Men när är gränsen nådd? När kommer statsrådet Brandbergs röda linje att vara passerad, och när ska regeringen inse att detta inte är isolerade händelser utan att det sker systematiskt och noga kalkylerat av ett parti vars enda syfte är att skapa splittring i samhället?

Herr talman! Tack, statsrådet Brandberg, för svaret!

Jag inser att regeringen tycker sig vara väldigt nöjd med hur arbetet för att stärka hbtqi-personers rättigheter går, och vi fick nyss höra en rätt lång redogörelse för regeringens arbete. Men politik handlar som bekant om prioriteringar, och om jag räknar rätt har regeringen, utifrån statsrådets Brandbergs svar, sammantaget lagt ungefär 60 miljoner kronor på att stärka kvinnors och hbtqi-personers rättigheter, medan skatten för höginkomsttagare har sänkts med 13 miljarder kronor.

Att vi har ett läge där det är rekordhöga suicidfall bland unga transpersoner, där hoten mot hbtqi-personer ökar, där allt fler uppger att de inte vågar vara öppet queer, där det kommer rapporter om personer som blir utslitna från taxibilar därför att de är homosexuella, där dragqueens måste ställa in sina föreställningar för att de utsätts för hat och hot och där det sker ett ständigt förlöjligande på sociala medier av hbtqi-personer vittnar om ett samhälle som blir hårdare för hbtqi-personer att leva i.

Så ser det ut i Sverige i dag, och då har vi en regering som inte vill kriminalisera omvändelseförsök riktade mot unga hbtqi-personer trots att 18 procent uppger att extern part har försökt påverka deras sexuella läggning eller könsidentitet. Inte heller har regeringen presenterat något förslag till könstillhörighetslag, trots löften från moderater och liberaler.

Statsrådet nämnde att allt fler kommuner och regioner ansöker om medel för att exempelvis skapa mötesplatser för unga hbtqi-personer, men ändå väljer regeringen att skära ned på statsbidragen till just kommuner och regioner. De 1,5 miljonerna räcker inte till mycket, vilket statsrådet Brandberg själv borde veta som tidigare kommunpolitiker.

Hur tycker statsrådet att detta ska tolkas? Först betonar regeringen vikten av att kommuner och regioner får medel för att arbeta med unga hbtqi-personer, men samtidigt skär man ned på både de generella och de riktade statsbidragen. Sedan ger man höginkomsttagare en skattesänkning som kostar staten 13 miljarder kronor, och av allt att döma ska dessa skattesänkningar fortsätta i den höstbudget som presenteras om några veckor.

Herr talman! Vi lämnar en sommar där ett transkollo tvingats ställas in till följd av hot mot kollot. Under Pride i Västerås blev en man utsatt för hatbrott, och dragqueens har varit tvungna att ställa in sina föreställningar till följd av hat och hot. Och så har vi toppolitiker i regeringsunderlaget som har jämfört dragqueens med pedofiler och kallat hbtqi-personers sätt att leva för sexuella böjelser.

Det är märkligt hur saker och ting har blivit, herr talman. För tolv år sedan var det säkert få som trodde att vi i framtiden skulle bli mindre toleranta och att hbtqi-personers rättigheter var på väg att försämras. Men så har det blivit. Och det var nog få som trodde att Sverigedemokraterna skulle få avgörande makt i Sveriges riksdag, men även detta är verklighet i dag.

Det har inte ens gått ett år sedan den nya regeringen tillträdde, men redan har det nya regeringsunderlagets största parti lyckats elda på hatet och hoten mot hbtqi-personer. Och det blir bara värre. Detta gör de medan regeringen bara tittar på.

Nu när regeringen har valt att normalisera och legitimera Sverigedemokraterna får statsrådet Brandberg gärna berätta vilka specifika satsningar som görs för att stävja hbtqi-personers utsatthet och stärka deras rättigheter.

Herr talman! Apropå svaret om enskilda företrädare för Sverigedemokraterna: Ska vi alltså inte ta den ekonomisk-politiska talespersonen på allvar? Ska vi inte ta Sverigedemokraternas partiledare på allvar? Ska vi inte ta ordföranden för näringsutskottet på allvar? Är det vad statsrådet säger?

Det gör mig orolig när ministern framstår som likgiltig inför de hot mot industrin som kommer från Sverigedemokraterna.

I Sverige har vi en tradition av att samarbeta kring svåra och komplexa frågor för att klara de utmaningar vi står inför tillsammans. Det är svårt för ett litet land som Sverige att annars konkurrera på en global marknad. Både vi och industrin behöver långsiktighet, och därför behöver vi samarbeta. Det har vi i det här landet gjort i decennier, så det är inte främmande, Ebba Busch.

Regeringen kan inte sitta på sina händer medan hela världen ställer om. EU klassar svenska innovationer som något som är av gemensamt europeiskt intresse. Ändå kan vi inte ens lämna besked om vi ska lista fler projekt enligt IPCEI-regelverket eller om det kommer mer pengar till industrin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det behöver göras för det skapar jobb, stärker konkurrenskraften och gör Sverige till ett bättre land. Men det gör också att vi får pengar till vår välfärd och infrastruktur och att fler människor kommer i arbete. Det gör också Sverige till en nation med hög sysselsättning och starka välfärdssystem.

Kommuner och regioner får inte ökade statliga medel från regeringen. Man har valt att svälta välfärden. Nu är det oklart vad regeringen vill med industrin, som kan skapa det välstånd vi alla söker för Sverige. Det blir en dubbelsmäll för hela Sveriges befolkning.

Nu är det dags för regeringen att visa handlingskraft. Ebba Busch vet att vi socialdemokrater gärna har en dialog. Det blir en onödig konflikt att måla upp att vi inte vill föra en dialog med statsrådet. Det är hög tid att Ebba Busch bjuder in till samtal i sådana fall, för välfärden, jobben, infrastrukturen, ja hela det svenska samhället är i behov av att Sverige genomför och leder den gröna omställningen. Det är hög tid att Ebba Busch tar ansvar och bjuder in till sådana samtal om hon menar allvar med att vi ska vara ledande i den gröna industriella revolutionen.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan förstå att medlemsländerna i Europeiska unionen ser Sverige som ett föregångsland eftersom det är vi som har sett till att de kan göra det. Men frågan är om de ser denna regering som en föregångare eller inte.

Vi har ett regeringsunderlag som vill framstå som att man är överens. Men varenda gång som man ska annonsera stöd till industrin uttalar sig Sverigedemokraterna kritiskt mot detta. Det är som att det faktum att vi befinner oss i en klimatkris har gått dem förbi helt. Nu tvingas regeringen att göra som de vill. Sverigedemokraterna har bestämt sig för att göra klimatpolitiken till nästa kulturkrig. Och regeringen väljer att sanktionera detta kulturkrig. De som inte vill se en grön industriell revolution i Sverige befinner sig numera innanför Regeringskansliets väggar. Det är allvarligt, och det skapar osäkerhet för industrin. Det kan i sin tur leda till att investeringar hamnar någon annanstans. Det innebär att svenska jobb försvinner utomlands och att Sverigedemokraterna får som de vill. Sverige förpassas till avbytarbänken, men de får behålla makten.

I Europaparlamentet har regeringspartierna inte heller varit vänner av den gröna industrin. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har röstat för utsläppsregler som underlättar för att tyskt fossilt stål fortsätter att säljas, vilket direkt hämmar svensk konkurrenskraft och det gröna stålet. Detta stoltserade bland andra Busch partikollega Skyttedal med, alltså att försämra för svensk konkurrenskraft och det gröna stålet.

Allt detta skapar oro, och för varenda dag som regeringen är senfärdig och otydlig med vad som gäller för industrin och vad statens roll kommer att vara tappar Sverige konkurrenskraft. Att vara en ledande nation som andra följer gör att det skapas svenska jobb och att svensk ekonomi kommer stärkt ur de många kriser som vi befinner oss i.

Herr talman! Ministern har i sitt svar till mig önskat att det inte fanns statsstöd och på sätt och vis ändå yttrat någon form av kritik mot IPCEI-regelverket i ett läge där industrin behöver veta om politiken kommer att vara en aktiv part i klimatomställningen eller inte. Det är oerhört viktigt att vi är med och formar listan på prioriterade projekt och använder den till olika satsningar som bidrar till att nå nettonollutsläpp.

Men detta svarar ministern inte på. I stället är det kärnkraft som är svaret i interpellationssvaret. Det har vi hört förut - inte mig emot. Alla goda kraftslag behövs, och det har otaliga socialdemokrater sagt i denna kammare flera gånger. Men när vi ska diskutera hur regeringen kan stötta industrin genom olika stöd och lättnader väljer ministern att falla tillbaka till sin safe zone och skapa denna falska motsättning om kärnkraft. Det är dags att släppa kulturkriget, Ebba Busch, och svara på vad industrin kan förvänta sig för andra stöd från regeringen.

Men om vi ska prata om energi kan vi titta på vad regeringen gör för det fossilfria samhället. I Europaparlamentet röstar samtliga partier från regeringsunderlaget för att inkludera fossilgas i EU:s taxonomi. Det är någonting som direkt slår undan benen för till exempel kärnkraften. Det är därför oklart om det är för klimatets skull regeringen vill ha kärnkraft, eller om man har lärt sig av sina nya vänner hur ett effektivt kulturkrig förs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utöver detta har regeringen öppnat upp för mer subventioner av kolkraft i bland annat Grekland och Polen. Det fossilfria samhället känns väldigt långt borta när vi har en regering som lägger större vikt vid vad som står på ett papper än vad som faktiskt görs i handling. Det är inte ansvarsfull klimatpolitik, och det gör att vi kommer längre från det fossilfria samhället.

För att återgå till industrin undrar jag fortfarande vad regeringen tänker göra för att se till att gröna investeringar inte hamnar utomlands. Det kan inte vara så att vi utvinner järnmalm från våra gruvor och sedan struntar i att förädla den och i stället skickar den utomlands. Med sådana oerhört stora satsningar som görs i hela världen kan vi i Sverige inte bara se på och bli omsprungna.

Sverigedemokraterna är ett hot mot den gröna omställningen. Oavsett om Ebba Busch vill se det eller inte ser alla andra det. Sluta sanktionera kulturkriget, släpp prestigen och släpp Sverigedemokraterna, för det går inte att bygga ett klimatvänligt samhälle med ett klimatförnekande parti!

Herr talman! Därför undrar jag om regeringen är beredd att skapa riktiga och långsiktiga förutsättningar för industrin och föra samtal med oss för att inte låta bräckliga majoriteter vara det som industrin har att förhålla sig till.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Svensk industri är av världsklass; det har den alltid varit. Det är genom kvaliteten på våra produkter som vi som ganska liten nation har kunnat konkurrera ute i världen. Och det råder inget tvivel om att en stark industri har varit förutsättningen för vår starka välfärdsstat, ihop med en klok fördelningspolitik.

I ett läge där välfärden behöver mer resurser, vår infrastruktur behöver stärkas och fler behöver komma i arbete är industrin återigen en förutsättning för att bygga det starka samhället. Till skillnad från hur det lät under den förra mandatperioden har regeringspartierna blivit något mer positiva till stöden för den gröna industrin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är bra att staten är en aktiv part i klimatomställningen och skapar förutsättningar för industrin att utvecklas. Det är självklart att alla industrier i längden behöver vara självgående, men det är allvarligt att regeringen inte förstår varför dessa statsstöd behövs nu och en tid framöver, när vi är mitt uppe i en kapplöpning om ledarpositionen i den gröna omställningen.

Fossilfritt stål, batterifabriker och en fordonsindustri som ställer om är några av de saker som nu ger hopp om en hållbar framtid, då dessa industrier tillsammans står för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp. Omställningen behöver genomföras för klimatet och för att ge framtida generationer en chans att ha en planet som det går att leva på.

Något som blivit uppenbart är betydelsen av att lyckas med klimatomställningen i syfte att stärka svensk konkurrenskraft. I hela världen ser vi hur länder tar stora kliv för att locka gröna investeringar och stater som gör sitt yttersta för att stötta företag som bidrar till att uppnå ett samhälle med nettonollutsläpp. För att vara tydlig: Dessa stöd kan vara av finansiell karaktär eller bestå i lättnader i tillstånd och regler.

Fru talman! Jag är stolt över vad den förra regeringen lyckades genomföra tillsammans med näringslivet. När den socialdemokratiska regeringen tillträdde var det nästan som att vi i Sverige stod helt handfallna inför det faktum som klimatomställningen var. Men med ett politiskt ledarskap och en politisk färdriktning kommer man långt, och det gjorde vi. Det var under de åtta åren som industriboomen skedde, och helt plötsligt var Sverige en del av lösningen på klimatkrisen.

Men tyvärr är det inte lika självklart i dag. Jag är säker på att regeringen tycker sig ha gjort sitt bästa med ordförandeskapet i EU, och jag har själv deltagit i ett par överläggningar som har varit väl genomförda. Men i handling har inte mycket skett. Sverige ses inte längre som en stark klimatnation som leder kampen i klimatomställnigen och bidrar till att göra EU ledande i kapplöpningen. Det har varit inbromsning efter inbromsning i stället för att vi leder unionen och accelererar mot en grön och hållbar framtid.

Detta är inte vad svensk industri behöver. Industrin hade behövt att Sverige sätter ramarna för de nya EU-lagar som kommer med Fit for 55-paketet och EU:s gröna giv. Svensk industri borde vara utgångspunkten i EU:s arbete med att utforma regelverk som underlättar för gröna industrietableringar.

Inte heller här hemma, fru talman, tar regeringen ansvar eller ledarskap i frågan om industrins omställning och framtid. Nu väntar stora industrier på besked om de ska få stöd eller inte, och då väljer regeringen att skjuta över ansvaret till Energimyndigheten. Men ministern vet att det är regeringen och inte myndigheten som har mandatet att fatta beslut om projekt som faller inom ramen för det så kallade IPCEI-regelverket.

Varför kan ministern inte ge besked om stöd för en industri som kan skapa tusentals jobb och bidra till att sänka Sveriges utsläpp drastiskt? Kan det bero på att regeringen känner sig lite bakbunden av Sverigedemokraterna - det parti som i praktiken styr regeringen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverigedemokraterna har varit väldigt tydliga med att de inte tycker att det ska vara några stora stöd till industrin, helst inga stöd alls. Hur skapar detta långsiktighet och förutsättningar för industrin att utvecklas, Ebba Busch?

Mina frågor kvarstår: Vad är regeringens plan för att säkra de investeringar som har gjorts, och kommer regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att stötta industrin?

Herr talman! Jag noterade att statsrådet hade ungefär två och en halv minut kvar på sitt förra anförande och hade kunnat svara på hur planerna ser ut för elstöd till nästa år. Hon får en chans till.

Med den här regeringen tror jag nog att svenska folket kan förvänta sig ganska höga elpriser under en överskådlig framtid. Det verkar inte finnas någon plan, mer än att regeringen planerar för mer kärnkraft. Men jag upprepar: Om elpriserna ska gå ned behöver elproduktionen öka här och nu. Det går inte med ny kärnkraft. Det måste till andra kraftslag.

Vi socialdemokrater har presenterat ett förslag till energipolitiskt mål som skulle innebära ökad elproduktion fram till 2030, hela 60 terawattimmar. Men det valde regeringen att inte följa. Det är tråkigt för hushåll och företag men även för de industrier som nu ser över var de ska placera sina investeringar.

Som jag var inne på i förra inlägget har regeringen inte presenterat något förslag för hur de ska se till att svenska hushåll inte är lika sårbara som de varit de två senaste vintrarna. Jag vill fortfarande ha besked om hur elproduktionen ska öka, i synnerhet i södra Sverige, men även om hur elstödet kommer att utformas och varifrån regeringen kommer att ta pengar nu när möjligheten att återföra flaskhalsintäkter inte finns.

Herr talman! Vi socialdemokrater har varit en aktiv och konstruktiv opposition som velat finna breda överenskommelser och lösningar på de kriser vi ser i dag. Tidigare i år presenterade vi ett förslag om folkhemsel, som är en ny modell för att ge lägre priser genom att staten tecknar långa kontrakt till låga elpriser. De auktioneras ut till den elproducent som vill ha minst betalt och som då vinner auktionen. Det skulle kunna ge elpriser som är upp till 60 procent lägre här och nu.

Hur ser statsrådet på vårt förslag om folkhemsel? Kan statsrådet tänka sig att införa en sådan för att stötta hushåll och företag?

Just nu kommer bortförklaring efter bortförklaring i stället för presskonferens efter presskonferens om vad svenska folket kan förvänta sig nästa vinter. Men jag vill gärna ha svar på de frågorna, herr talman.

Herr talman! Elstödet till företagen har varit allt annat än korrekt hanterat. En senfärdig regering som inte förmådde att uppfylla sitt vallöfte om elstöd till den 1 november 2022 har gjort situationen ohållbar för väldigt många företagare. Inte minst många småföretagare som redan haft ganska små marginaler har fått se sina verksamheter gå omkull.

Även om elpriserna relativt sett är ganska låga just nu befinner vi oss trots allt i en allvarlig energikris runt om i Europa.

Flaskhalsintäkter uppstår när elpriset i ett elområde där elen produceras är lägre än i det elområde den ska överföras till. Mellanskillnaden kallas flaskhalsintäkt. Flaskhalsintäkterna ges till det företag som överför elen mellan elområdena.

Den socialdemokratiska regeringen lyckades få undantag från EU för att återföra flaskhalsintäkterna från elmarknaden till hushållen och företagen. Det var viktigt för att stötta de hushåll och företag som drabbades hårdast av energikrisen.

År 2023 har Sverige varit ordförandeland i EU, och den nya elmarknadsdesign som presenterats har arbetats fram under ledning av Ebba Busch. Trots det har inte statsrådet agerat för att behålla de här undantagen, och nu saknas möjligheten att återföra pengar från marknaden till vanligt folk och företag nästa vinter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur har det blivit så, herr talman? Energikrisen är en av de allvarligaste kriser vi befinner oss i, och vi har lång väg att gå tills vi får en stabil och fossilfri elproduktion som inte är beroende av fossila kraftslag från skurkstater. Trots det har regeringen inte agerat för att stötta hushåll och företag redan nästa vinter.

Det enda svar den här regeringen har på energikrisen är ny kärnkraft. Nu har regeringen också presenterat ett nytt energipolitiskt mål om 100 procent fossilfritt till 2040, ett mål som i praktiken redan är uppfyllt. Det är ganska låga ambitioner från regeringen. Ska ingenting hända fram till 2040, Ebba Bush? Ska svenska hushåll och företag, särskilt i södra Sverige, behöva stå ut med höga elpriser fram till 2040?

Svaret kan inte bara vara kärnkraft. Svaret är att satsa på alla goda kraftslag. Vi behöver mycket mer havsbaserad vindkraft, men där har den här regeringen försämrat förutsättningarna för etableringar av sådan. Så vad är planen?

Det verkar inte finnas någon plan eller någon samstämmighet om energiförsörjningen hos regeringsunderlaget. Vissa vill ju till och med ta bort befintlig vindkraft. Det finns inte heller någon plan för hur regeringen ska stötta hushåll och företag nästa vinter, och nu har regeringen sjabblat bort möjligheten att återföra flaskhalsintäkter från marknaden till hushåll och företag.

Jag vet att statsrådet inte är en stor anhängare av olika typer av statsstöd. Men jag tror inte att någon här är förtjust i den situation vi är i med ett krig i Europa, en brinnande klimatkris eller för den delen en högerextremt styrd regering i Sverige som tycks vara handlingsförlamad.

Under den här omgången av elstöd infördes inget högkostnadsskydd för elkonsumenter trots att man lovade det i valrörelsen - ännu ett löftessvek. Utformningen av elstödet som skulle stötta hushåll och företag kom sent eller inte alls, och de allra största summorna har gått till dem som inte behöver fylla sina bankkonton ytterligare. Det börjar bli uppenbart varför regeringen sekretessbelade elstödet - det har gått till dem som redan har mest.

Den här vintern hoppas jag att regeringen är mer beredd, men det verkar inte så. Företagen och hushållen vill veta: Vad sker nästa vinter? Hur ska regeringen se till att det finns stöd på plats om vi får så här höga elpriser igen?