Rose-Marie Carlsson

Fru talman! Jag tackar för svaret även om jag inte tycker att jag fick svar på min fråga. Men jag fortsätter i alla fall.

Än en gång står vi här och debatterar avarterna av marknadsskolan, det vill säga skolor som drivs i aktiebolagsform. Det är en driftsform som inte hör hemma inom svensk skola, oavsett vilken skolform det rör. Det är skolor vars ägare inte är intresserade av att eleverna ska klara av sin skolgång utan drivs av att maximera så mycket vinst som möjligt, vilket egentligen inte är så konstigt eftersom de följer aktiebolagslagen. Vi är inte emot friskolor, utan det är driftsformen vi är emot. Jag har full förståelse för att den som satsar pengar i en verksamhet vill ha pengarna tillbaka och gärna lite till, men då finns det många andra verksamheter som är lämpliga att investera i.

Jag går tillbaka till det debatten handlar om, nämligen återkrav av skolpeng. Det är svårt att undvika att prata om återkrav av skolpeng och inte nämna bidrag på lika villkor, vilket innebär att den fristående verksamheten ska ha samma ersättning som den kommunala skolpengen. I förskolan är det barnpeng vi pratar om.

Skolpengen för kommande år fastställs i regel före årsskiftet, och därmed uppstår ett underskott i budgeten när man får ta emot elever med väldigt kort varsel eller då elevunderlaget minskar. När kommunen går in och skjuter till pengar för att täcka underskottet ska även de fristående aktörerna ersättas, helt utan att de har behövt göra någonting och även om en fristående verksamhet är på väg att avvecklas på grund av kvalitetsbrister.

Det kan även hända att en fristående skola avvecklar sin verksamhet då den inte har varit tillräckligt lönsam, vilket vi har råkat ut för i Malmö vid ett tillfälle. Kommunen får då fixa fram nya skolplatser till eleverna. I efterhand visar det sig dessutom att eleverna inte har fått den utbildning de har rätt till. Kommunen har alltså en skyldighet att ordna fram dessa platser med väldigt kort varsel, och sedan visar det sig att det har uppstått en utbildningsskuld hos eleverna.

Utöver de pengar som huvudmannen har fått ge till berörda skolor och som har fördelats på samma sätt får kommunen alltså sätta in extra resurser och får därmed extra kostnader en gång till. Dels har man betalat ut ersättning till den egna verksamheten, dels betalar man till de fristående. Sedan tänker de att detta inte är lönsamt, eller också har de andra kvalitetsbrister, och så får kommunen betala två gånger: först när man betalar skolpengen och sedan när man får gå in och ersätta den undermåliga utbildningen. Med "ersätta" menar jag då den tappade kunskapen som man får extrakostnader för, exempelvis för specialpedagogiskt stöd och så vidare.

Det finns även en utredning om skolpengsnormen, som vi har pratat om tidigare. Den ska se över och lämna förslag på en modell för kommunala och enskilda huvudmän som tar hänsyn till olika huvudmäns strukturella förutsättningar och behov, det vill säga en differentiering av ersättningen eftersom kommunen har ett ansvar som den fristående aktören inte har. Den fristående aktören kan ju med väldigt kort varsel avveckla sin verksamhet utan någon som helst hänsyn till eleverna.

Min fråga till ministern blir därför: Hur tänker ministern säkerställa att utredningen om skolpengsnormen tar hänsyn till det jag har beskrivit, det vill säga att kommunen får betala två gånger?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Strax innan jul i fjol meddelade Skolinspektionen att TAU Hantverksskola, en fristående gymnasieskola i Malmö, hade så omfattande brister att tillståndet för att bedriva undervisning skulle återkallas och skolan läggas ned i början av detta år. 105 elever skickades hem på jullov med en stor klump i magen av stress och oro inför framtiden.

Malmö stad och andra skånska kommuner har gjort ett hästjobb för att säkra nya skolplatser för eleverna. Under 2023 har Malmö stad tvingats städa upp efter två fristående gymnasieskolor som har fått sina tillstånd indragna på grund av omfattande brister. Först var det Thoren Innovation School och sedan TAU Hantverksskola.

Trots att lärare uppgett till Skolinspektionen att det funnits enorma kunskapsbrister hos eleverna på TAU Hantverksskola var det bara en enda elev som hade fått ett åtgärdsprogram upprättat. Enligt Skolinspektionen fanns det elever på språkintroduktionsprogrammet som varken läste svenska eller svenska som andraspråk. En femtedel av eleverna hade en frånvaro på 50 procent eller mer. Listan över helt hårresande brister kan göras hur lång som helst.

Förra läsåret tvingades Malmö stad betala drygt 32 miljoner i ersättning till de båda gymnasieskolorna för undervisning som sedan visade sig vara helt undermålig. Och skandalerna stannar inte där, utan det visade sig senare att ägaren till TAU Hantverksskola årligen plockat ut miljoner och stoppat i egen ficka. Skattepengar som skulle ha gått till ungas utbildning har finansierat ägarnas lyxbilar och bostäder runt om i världen. Thorengruppen har å sin sida bland annat byggt en sportarena i Umeå för sin skolpeng. Grattis till Umeå, men det var Malmöbarnen som fick betala den! Samtidigt har Skolinspektionen lagt ned stora resurser på sin granskning.

Det är ett svek mot Sveriges barn och unga att skattepengar gång på gång plöjs ned i skolor som inte ger dem den utbildning de har rätt till. Eleverna kan inte få sin gymnasietid tillbaka, men det enda rimliga i dessa fall är att skolan betalar tillbaka den ersättning den har fått så att pengarna i stället kan användas för att ge eleverna det stöd de behöver för att klara sina studier en gång för alla.

I dag saknar kommunerna helt laglig grund för att driva den typen av processer. För drygt ett år sedan beslutade regeringen om ett tilläggsdirektiv till Utredningen om vinst i skolan. Ett av tilläggen handlade om när det ska vara möjligt att återkräva bidrag från en enskild huvudman, något man - precis som jag nämnde och som ministern har varit inne på tidigare - inte kan göra i dag.

Ministern hänvisar i sitt svar till den här utredningen, som även har fått i uppdrag att utreda om det kan finnas möjlighet för kommunerna att i vissa fall kräva tillbaka utbetalda bidrag. Såväl i direktivet som i skolministerns och regeringens tidigare uttalanden i frågan har det fokuserats mycket på fall där skolpeng använts till brottsliga ändamål eller till annat än skolverksamhet och inte direkt på fall där utbildningens kvalitet har omfattande brister.

Min fråga till ministern blir: Kommer ministern att verka för att göra det till grund för återkrav av skolpeng om en enskild huvudman får sitt tillstånd återkallat på grund av omfattande kvalitetsbrister?

Fru talman! Jag tycker att det hade varit bra om man kunde få en övergripande bild, på samma sätt som jag har erfarenhet av från nämnden jag har varit ordförande i. Skolinspektionen skulle på något sätt kunna samla upp hur det ser ut i fråga om kommunernas tillsynsansvar och vad det är man möter.

Nu har vi pratat ganska mycket om förskolan. Men jag vill även lyfta fram pedagogisk omsorg. För den som lyssnar är det dagmammaverksamhet; det är väl så man känner det. Där gäller tillsynen även ägar- och ledningskretsen från den 1 januari 2023. Det har dessutom kommit till en viktig sak som det är viktigt att man verkligen följer. Om man bedriver verksamheten i en bostad ska de som är skrivna där och är straffmyndiga visa upp ett intyg från belastningsregistret. Det är superbra.

Generellt sett är ägar- och ledningsprövningen inte alldeles enkel att göra. Det krävs gedigen juridisk kompetens. Jag vet att mindre kommuner flaggar för detta. Nu ska man nämligen inte bara titta på om verksamheten uppfyller läroplanens mål och så vidare. Det har man bra koll på. Det är det man har erfarenhet av. Men man har inte denna juridiska kompetens.

Utbildningsutskottet var överens om att föreslå ett tillkännagivande om att regeringen ska överväga att se över för- och nackdelar med att Skolinspektionen ansvarar för tillstånd och tillsyn även för enskilda förskolor och fritidshem och pedagogisk omsorg.

Då blir min fråga: När har regeringen övervägt färdigt? Och när får vi ett förslag att ta ställning till?

Fru talman! Nej, jag tror inte heller att kommunerna struntar i det, men de har ju olika erfarenhet av det. Precis som ministern säger kan det skilja mellan en liten och en stor kommun.

Ministern pratade om sin erfarenhet som skolborgarråd. Jag har också mångårig erfarenhet från min hemstad Malmö som kommunal huvudman. Jag har också varit verksam i tillsynen, sett hur förvaltningen jobbat och varit med och dragit in tillstånd. Jag vet också vilken lång process det är innan man har fått indragningen fastställd av domstol, för naturligtvis överklagar huvudmannen. Även inhibitionen ska gå igenom.

I Skolinspektionens årsrapport för 2023 nämner man lite grann om förskolan, där man alltså gjort en tematisk granskning. För de andra skolformerna redovisas vilka brister man upptäcker. På det sättet kan man se om det finns ett system, om det är samma saker som brister och så vidare. Jag tror att det är betydligt lättare för en större kommun som har större erfarenhet och kompetens när det gäller både tillsyn över och godkännande av fristående verksamheter. Det är rätt naturligt.

Min erfarenhet av den kommunala tillsynen är också att nämnden varje år får en uppföljning av hur förvaltningen har jobbat med sin tillsynsverksamhet. På så vis får den politiska nivån en uppfattning om hur det ser ut och om man behöver fatta andra beslut så att vi kan ha en bra verksamhet för våra barn.

I tillsynen ingår granskning av många olika områden som pedagogik, juridik och ekonomi. Vi vet också att kraven i skollagen har fortsatt att öka i takt med att kraven på enskilda huvudmän ökat. Det har även kommit nya krav när det gäller konfessionella inslag och demokrativillkor som man ska titta på.

Som jag sa tidigare gör kommunen oftast en verksamhetsgranskning, till skillnad från Skolinspektionen som benämner det observationer. Man upptäcker betydligt mer när man gör en verksamhetsgranskning. Man ser samspelet och vilka sanktioner som har utdelats och kan ta del av kommunernas sammanställning för att få en övergripande bild av den fristående verksamheten.

Med tanke på hur Skolinspektionen i sin årsrapport 2023 redovisade de andra skolformerna undrar jag om ministern kommer att verka för att Skolinspektionen får ett uppdrag att göra en sammanställning av kommunernas tillsynsverksamhet för att få en bredare uppfattning av hur det ser ut i våra kommuner och hur tillsynen ser ut generellt.

Fru talman! Tack för svaret, ministern! Skolinspektionen har tillsyn över den kommunala verksamheten när det gäller förskola och enskild pedagogisk omsorg. Den erfarenhet jag har av Skolinspektionens tillsyn är att den till största delen sker på huvudmannanivå, det vill säga att man inte besöker verksamheten.

När det gäller den fristående verksamheten är det kommunen som ansvarar för tillsynen, och Skolinspektionen ska granska hur kommunen utövar sitt tillsynsansvar. Den kommunala tillsynens kvalitet och inriktning varierar över landet, inte minst beroende på kommunens storlek och erfarenhet av att göra en tillsyn.

Tillsynen gäller huruvida huvudmannen följer skollag, läroplan, kommunens riktlinjer för barnantal och så vidare. Finns det brister ska huvudmannen ges möjlighet att rätta till dessa, men det är alltid huvudmannen som ansvarar för sin verksamhet.

Min erfarenhet av tillsyn är att kommunen oftast besöker verksamheten, till skillnad från Skolinspektionen som oftast gör en tematisk tillsyn på huvudmannanivå.

Att kommunernas tillsynsansvar fungerar är en viktig del i arbetet med att kvalitetssäkra dessa verksamheter. Om kvaliteten brister kan det få mycket stora konsekvenser för de barn som är helt beroende av verksamheten.

I sitt svar säger ministern att Skolinspektionen har tagit fram ett stödmaterial som ska underlätta för kommunerna att utöva sitt tillsynsansvar. Det är väl bra. Jag hoppas att det är tillräckligt bra för att kunna användas av kommunerna.

När det gäller min fråga till ministern om hur ministern ska säkerställa att de kommunala huvudmännen utövar sitt tillsynsansvar på ett bra sätt blir jag dock både förvånad och lite beklämd då svaret är att ministern "förväntar sig" att både kommunerna och Skolinspektionen uppfyller sitt tillsynsansvar. För mig är det alldeles självklart att man ska göra det man ska.

Ministern säger också i svaret att om man inte längre uppfyller förutsättningarna ska godkännandet återkallas utan föreläggande. Om det hade varit så enkelt hade jag varit mer än glad och tacksam. Det är nämligen inte så enkelt att göra det. Det finns en sanktionstrappa, och man måste förelägga innan så att huvudmannen har möjlighet att rätta till sina brister - om det inte är uppenbar fara för barnets liv och hälsa. Då kan man återkalla godkännandet, och sedan finns det möjlighet för huvudmannen att överklaga till domstol.

Frågan jag ställde i interpellationen kvarstår fortfarande: Hur ska ministern säkerställa att kommunerna tar sitt ansvar och utövar sitt tillsynsansvar på ett bra sätt?

Herr talman! Oavsett vad ministern säger kvarstår faktum: Kommunerna får stå för en större del av kakan än tidigare. Jag tänker på statsbidraget för kvalitetshöjande åtgärder i förskolan, som den tidigare regeringen införde och som man har fortsatt med. Hur de pengarna kunde användas välkomnades ute i kommunerna.

Men när jag nu pratar med kommuner hör jag att de är oroliga, eftersom de kan läsa ut att det aviseras neddragningar i detta och i maxtaxan. Konsekvenserna blir då dubbla för kommunerna. Det är både minskade barnkullar och urholkade statsbidrag.

Statsbidraget för de kvalitetshöjande åtgärderna välkomnades som sagt av kommunerna, och många kommuner satsade på att göra en långsiktig planering. Men kan man lita på att man kan fortsätta med det man har påbörjat?

Ofta pytsas statsbidrag ut i verksamheten, och man gör samma sak som tidigare. Men nu fick många kommuner, bland annat min egen hemkommun Malmö, möjlighet att dels dela ut pengar generellt, dels se över om de skulle göra något annat för att se om det kunde vara bättre än att göra mer av samma sak. Man är orolig för att man inte ska kunna fortsätta med detta om de aviserade neddragningarna görs.

Jag tänker på de 800 miljoner som den tidigare regeringen tillförde i samband med att riktmärken för barngruppernas storlek infördes. Det pytsade man in i de kvalitetshöjande åtgärderna. Nu ska de 800 miljonerna försvinna. Det är man jätteorolig över.

Min fråga är, förutom hur man ska leva upp till läroplansmålen som kvarstår, hur kommunerna ska våga göra satsningar eller fortsätta med de långsiktiga satsningar som de redan påbörjat när man redan nu kan befara neddragningar av statsbidragen.

(Applåder)

Fru talman! Runt om i landet drabbas förskolor, skolor och fritis av nedskärningar. Sveriges Lärare har frågat sina medlemmar hur regeringens budget drabbar deras verksamheter. 60 procent uppgav att det under 2023 och 2024 genomförs, eller kommer att genomföras, nedskärningar på deras skola eller förskola. Även Kommunal har sänt ut en enkät bland sina arbetsplatsombud inom samma verksamheter och även inom fritidsverksamhet. Hälften uppger att det har gjorts, eller väntas, nedskärningar under detta år.

Kostnaderna ökar snabbare än vad intäkterna gör, samtidigt som de flesta kommuner har aviserat ett minskat barnantal. Ser man några år framåt kommer barnkullarna att öka igen, men eftersom ekonomin ser ut som den gör i dag kan man inte ha den framförhållning man skulle önska.

När det gäller förskola och barnomsorg aviserar 56 procent av kommunerna besparingar i dessa verksamheter. Nu när barnantalet minskar är det ett alldeles ypperligt tillfälle för kommunerna att minska barngruppernas storlek, men ekonomin gör det näst intill omöjligt. Statsbidragen har gått från att utgöra hälften av kommunernas intäkter till att utgöra en tredjedel. Med andra ord får kommunerna ta en större del av kakan av det som de är ålagda. Sedan säger ministern att kommunerna får prioritera.

I den enkät som Kommunal sände ut framgår det att kommuner infört köpstopp, och personalen beskriver att de får köpa material för egna pengar och förbereda pyssel hemma. Fruktstunderna är slopade, och så vidare.

Det finns någon liten kommun som pausar sin OB-omsorg för att spara 68 000 kronor. Då kan man fråga sig hur man ska klara kompetensförsörjningen längre fram, och även nu inom äldreomsorgen och sjukvården. En kommun tycker att man har för hög andel förskollärare eftersom det kostar att ha förskollärare anställda. Man erbjuder alla förskollärare sex månadslöner om de säger upp sig, så slipper kommunen säga upp dem och gå efter LAS-listan.

En kommun tycker att det är viktigt att femåringarna ska vara i förskola fler timmar än de lagstadgade 15 timmar i veckan, och man erbjuder därför 25 timmar. Men nu går man tillbaka till 15 timmar eftersom man inte har möjlighet att erbjuda mer. Samtidigt sänker man barnomsorgspengen med 2 procent.

Listan kan göras hur lång som helst när det gäller hur det kommer att se ut inom de olika skolformerna. Det som lyfts fram av båda förbunden är att de är oroliga och uttrycker att det finns svårigheter att leva upp till målen i den läroplan som har antagits här i kammaren och som kommunerna är skyldiga att leva upp till. Skolinspektionen granskar hur de lever upp till läroplanens mål, men jag tror inte att kommuner kan åberopa bristande resurser som skäl till att inte leva upp till läroplanens mål.

Min fråga till ministern är därför: Hur tänker ministern säkra att kommunerna får de medel de behöver så att de klarar av att leva upp till läroplanens mål i de olika skolformerna?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Herr ålderspresident! I dag ska vi behandla ett av många betänkanden inom utbildningsutskottets ansvarsområde. Det handlar om förskolan, som är det första steget i utbildningskedjan.

Förskolan lägger grunden till det livslånga lärandet och är en självklar del av skolsystemet. Varje dag går mer än en halv miljon barn till förskolan - en förskola som bygger på kunskap, omsorg och lärande; en förskola som möter barnen där de är och låter barnen växa utifrån sina egna förutsättningar; en förskola som möter barnen med kompetent och utbildad personal.

Mycket har hänt under de drygt 50 år som har gått sedan barnstugeutredningen presenterades, och förskolan har genomgått stora förändringar med betoning på utbyggnad och tillgänglighet. Den spänner även över många politikområden: socialpolitik, arbetsmarknadspolitik, jämställdhetspolitik och, inte att förglömma, utbildningspolitik.

Förskolan så som den ser ut i dag är relativ ny. De senaste åren har förskolan påverkats av många olika faktorer. Barnkonventionen har blivit svensk lag, och vi har haft en pandemi som visade på ökade risker när det gäller både personalens hälsa och barnens lärande. Fler barn deltar i förskolan, vilket är positivt. Det är även viktigt att det finns förskola på tider då föräldrarna arbetar, så kallade OB-förskolor. Samtidigt är vistelsetiderna betydligt längre än vad de har varit tidigare. Förskolans språkutvecklande uppdrag, både när det gäller svenska och andra modersmål, har blivit mer komplext. Dessutom drivs allt fler förskolor i bolagsform.

Herr ålderspresident! Mot bakgrund av detta ser vi ett stort behov av en förskolekommission. Vi har även blivit uppvaktade av forskare om detta. En sådan kommission borde få i uppdrag att göra en nulägesanalys av hur det ser ut i förskolan och vilka förutsättningar förskolan har i dag utifrån de krav som ställs samt att ta fram ett förslag som ska syfta till att kvaliteten och likvärdigheten ökar i förskolan.

Lämpligt är att representanter från både forskningen och professionen är med i kommissionen. Jag tycker också att det är självklart att Sveriges Lärare och Kommunal, som representerar de största arbetsgrupperna i förskolan, finns med. Det är även bra om en politisk referensgrupp kan knytas till kommissionen.

För att motverka segregation och för att skolstarten ska bli så bra som möjligt för alla barn måste förskolans språkutvecklande arbete förstärkas, och då speciellt i förskolor i utsatta områden. Alla barn ska ges goda förutsättningar att lyckas i skolan, men ändå ser vi att barn ges ojämlika villkor redan från skolstarten. Bristande kunskaper i svenska språket försvårar inlärningen och förståelsen även i andra ämnen.

Vi pratar ofta om tidiga insatser, men vad menar vi med det? Oftast blir det från förskoleklass och uppåt. Men samtidigt vet vi att satsningar väldigt tidigt, i detta fall redan i förskolan, har större effekt än senare satsningar. Heckmans kurva visar betydelsen av satsningar i början och hur det hela planar ut ju äldre barnen blir.

Därför har vi i vår budget föreslagit medel, 150 miljoner, till en särskild satsning på språkutveckling och höjd kvalitet vid de 200 förskolor som behöver det mest. Vi har även föreslagit 80 miljoner kronor för att införa språkkrav och för att genomföra ett språklyft för pedagogisk personal i förskolan. Det är en satsning motsvarande 220 miljoner kronor ytterligare, utöver de pengar som regeringen har skjutit till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Barngruppernas storlek måste fortsätta att minska, och det måste vara mer attraktivt att arbeta i förskolan. Det är avgörande att vi kan rekrytera och behålla utbildad personal och att det finns en likvärdig kvalitet mellan förskolor i hela landet. Det senare handlar inte minst om att fortsätta att satsa på förskolor i socioekonomiskt utsatta områden, som jag sa tidigare.

När riktmärken för barngruppernas storlek återinfördes av den tidigare regeringen infördes även ett riktat statsbidrag som sedermera ändrades till ett statsbidrag för kvalitetshöjande åtgärder. Även om bidraget har höjts har det ätits upp av inflationen. Statsbidraget kan användas för att minska barngruppernas storlek men även till kompetensutveckling för den personal som arbetar nära barnen ute på förskolorna.

Skollagen betonar vikten av förskollärare, och läroplanen betonar arbetslagets samlade kompetens, där barnskötarna utgör en stor del. Vi vet också att många saknar relevant utbildning. Därför vill vi, på samma sätt som med äldreomsorgens äldreomsorgslyft, införa ett förskolelyft.

Som vi vet sedan tidigare spelade förskolan en viktig roll under pandemin. Även om vi inte har en pandemi just nu lever vi i en orolig värld, som även påverkar förskolan. Vi pratar mycket om civil beredskap, och då kan vi inte glömma bort att förskolan kommer att ha en stor betydelse, både för barn och vuxna och för samhället i övrigt.

Herr ålderspresident! Vi står bakom alla våra motioner, men för att spara tid yrkar jag bifall endast till reservation 1, som handlar om förskolans förutsättningar och tillsättandet av en förskolekommission, och till reservation 11, som handlar om att det ska finnas tillgång till OB-förskolor för dem som behöver det.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ministern så mycket för hennes inlägg, som jag dock inte tyckte innehöll något svar.

Min kollega Paula Örn nämnde de satsningar som ministern står och pratar om. Men vi vet att drygt 50 kommuner i Sverige går med underskott och budgeterar med underskott. Det är inga stora satsningar. Hur ska man då hantera detta? Man behöver bygga ut mycket om man ska minska barngruppernas storlek och så vidare, som vi har resonerat om.

Jag funderar lite grann över samarbetet med universiteten. I Malmö har vi ett bra samarbete med Malmö universitet. Vi har diskuterat förskollärarutbildningen och vilka andra vägar man ska kunna gå. Man kanske kan läsa på halvtid och arbeta på halvtid och knyta ihop det på det sättet. Men när vi har kontakt med universitetet säger de: Nej, vi har inte pengar till att starta en utbildning, och dessutom har vi inte lärare som kan utbilda.

Därför kvarstår min fråga: Hur kommunicerar skolministern med utbildningsministern för att vi ska få till andra utbildningsvägar och fler förskollärare?

Herr talman! Nu ska jag göra någonting jag aldrig gjort förut, nämligen ha allt underlag digitalt. Jag är van vid att ha det på papper.

Kvalitet i förskolan - vad menar man som huvudman när man pratar om det? Skolverket och Skolinspektionen definierar kvalitet på olika sätt, och vårdnadshavare definierar kvalitet på ett helt annat sätt.

Vad är kvalitet? Skolverket säger att det handlar om de nationella krav och mål som är kopplade till läroplanen och bedömning och utveckling av verksamhetens kvalitet ur likvärdighetssynpunkt. Så kan man mäta kvalitet, och så mäter man också oftast kvaliteten.

Skolinspektionen har gjort en granskning av hur huvudmän och rektorer arbetar med kvalitet i undervisningen på förskolor i socioekonomiskt utsatta områden. Man tittar på rekrytering, kompetensutveckling och barns närvaro, vilket är oerhört viktiga aspekter i socioekonomiskt svagare områden. Får inte barnen gå i förskolan kan vi inte hjälpa dem och ge dem det stöd de behöver.

För att förskolan ska gynna barns sociala, kognitiva och språkliga utveckling krävs det att förskolan håller hög kvalitet. En av de viktigaste faktorerna för att uppnå hög kvalitet är personalens utbildning och kompetensnivå. Det är därför särskilt allvarligt att andelen utbildade förskollärare har minskat de senaste åren. Man kan tydligt se att den har minskat mest i de områden där barnen har utländsk bakgrund.

Samtidigt är det oerhört viktigt att det finns kunskap om förskolans uppdrag i styrkedjan i förskolan, från huvudmannanivå och ända ned i personalgrupperna. Varför är jag här? Vad ska jag arbeta mot? Vad ska jag göra på mitt arbete? Vad säger läroplanen? Hur ska jag förstå den och ta till mig innehållet? Hur ska jag jobba och förmedla det till barnen?

Det har varit en kraftig utbyggnad av antalet förskoleplatser i hela landet. Min kollega Mats Wiking sa tidigare om exemplet Malmö - som ni kanske hör kommer jag därifrån - att det har varit en kraftig utbyggnad. På några år skapade vi 2 500 helt nya förskoleplatser. Det var inte ersättning för några som funnits tidigare. Samtidigt skulle vi rekrytera och utbilda kompetent personal till detta, till exempel inom bristyrkena förskollärare och barnskötare. Min kollega sa också att även om vi skulle rekrytera alla förskollärare som gick ut i södra Sverige skulle det inte ens täcka pensionsavgångarna. Det handlar alltså inte bara om ifall personalen vill jobba kvar inom förskolan eller inte.

Liberalerna styr Utbildningsdepartementet. Skolministern står för de mjuka värdena och innehållet i förskolan. Den ska leverera en bra verksamhet till barnen. Det är kommunernas ansvar att utbilda exempelvis barnskötare. Men sedan finns det ju också en utbildningsminister, som har ansvar för universitet och högskolor. Där ingår utbildning av förskollärare och andra pedagoger och kompetenser som kan jobba i förskolan.

Hur kommer skolministern att verka för fler utbildningsplatser, exempelvis för förskollärare, och hur kommunicerar utbildningsministern och skolministern med varandra?

(Applåder)

Fru talman! Mitt första anförande började med att jag hade en klump i magen. Det var inte som lärare eller pedagog i skolverksamhet utan i mitt yrke som undersköterska, som jag jobbat som i många år.

Den klumpen i magen möter jag bland pedagogerna i förskolan och i skolan. Jag tänkte att nu kan vi få klarhet från ansvarig minister om vad som kommer att gälla. Men jag kan säga att klumpen i magen är ännu större efter att ha hört debatten här.

Samtidigt blir jag väldigt förvånad över att man är så naiv och tror att detta ska minska eller ta bort skuggsamhället, för det kommer det inte att göra. Det kommer att öka det.

Jag har ställt ett par frågor tidigare som jag inte har fått svar på. Jag ska bara ta en av de frågorna. Det gäller den offentliga verksamheten. Men de fristående, då?

Sedan ger jag en chans till att svara på den fråga som interpellationen egentligen handlar om och som gör att vi står här. Hur avser ministern att agera - alltså göra något - inom sitt område för att landets pedagoger ska kunna fullgöra sitt uppdrag att verka för barns lärande och utveckling om de samtidigt ska vara skyldiga att ange barnen? Vi har bara hört om denna utredning, men det är inte att agera tillräckligt. Hur avser ministern att agera inom sitt område för att detta inte ska komma till stånd?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Jag ska börja med att citera en ledamot som stod här i talarstolen för en stund sedan, som sa: "alla de här socialdemokraterna". Jag är stolt och glad över att vara en av alla de här socialdemokraterna. Sedan fortsatte han med att tala om barnkonventionen. Det var väl jättebra. Och den skulle gälla. Det är första gången jag hör en sverigedemokrat säga att barnkonventionen ska gälla. Men om barnkonventionen ska gälla, varför undantar man då inte skolan i utredningsuppdraget?

Jag tror att när man ger ett utredningsuppdrag har man ändå tänkt en tanke om vad det ska utmynna i. Då hade man kunnat lägga in ett undantag när det gäller skolan, som ministerns partiledare tidigare har talat om.

Som jag sa i ett tidigare anförande: Barn väljer inte sina föräldrar. Här diskuterar vi om vi ska straffa barn till föräldrar som har tagit ett visst beslut. Barn väljer inte sina föräldrar, och när det finns en rädsla för att bli angiven kommer föräldrarna inte att lämna barnen i förskolan eller grundskolan.

Personer som ska bli utvisade ska inte vara kvar i landet, men det är inte skolan som ska ange dem, och inte sjukvården heller - det kommer väl en annan debatt om detta sedan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Barnen kommer alltså inte till förskolan, men de kommer att vara kvar i landet ändå, och de kommer att leva i skuggsamhället. Skuggsamhället bekämpar vi på ett annat sätt, som mina kamrater i utskottet har pratat om tidigare. Vi har polisen och Migrationsverket. Låt dem göra sitt arbete.

Sedan har vi talat om att man ju anger barn som far illa till socialtjänsten. Det är väl självklart att man ska göra det.

Och då vidtar man en åtgärd.

Men här är det utvisning. Man pratar om att de inte ska få vara kvar. I svaret sägs det att det inte ska leda till orimliga effekter för enskilda samt att vissa situationer kan behöva undantas. Är det att jag riskerar att inte få vara kvar för att mina föräldrar, vårdnadshavare, har tagit ett dåligt beslut och att de andra myndigheterna inte har gjort sitt arbete?

Och så ska det inte strida mot ömmande värden. Är det samma som att jag inte ska kunna vara kvar och kunna gå tryggt till skolan och förskolan för att mina vårdnadshavare, föräldrar, har gjort ett dåligt jobb?

Jag fick inte svar på de frågor som jag hade tidigare. Jag frågade om de offentliga. Detta gäller de offentliga. Men hur är det med de fristående? Ska de vara undantagna? Sedan har jag en fundering över dem som jobbar och om sanktionsmöjligheter. Ska de behöva bli straffade med böter eller på något annat sätt? Man måste ju ha tänkt tanken när man inte har undantagit grupper eller sektorer från angiveri.

(Applåder)

Fru talman! Alla barns rätt till utbildning - hur länge kommer det att gälla?

Vi vet att allting börjar i förskolan. Det är en viktig del av vårt utbildningsväsen. För de här barnen är det oerhört viktigt att finnas i förskolan. Där finns det möjlighet för dem att känna trygghet och få trygg omsorg av fantastiska pedagoger, som nu är jätteoroliga för att behöva ange barnen till myndigheterna.

Den klump i magen som pedagogerna har är samma klump som jag har utifrån mitt arbete i sjukvården som jag har lämnat efter många år. När jag hörde talas om detta kände jag den klumpen och oron över att behöva ange patienter. Jag möter exakt samma oro hos pedagogerna i förskolan.

Vi pratar om barnkonventionen, som är svensk lag och jätteviktig. Pedagogerna arbetar med den och berättar för barnen hur viktig barnkonventionen är. Den stärker barnens egna rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ord har betydelse. Det brukar vi ofta prata om. Men vem som säger dem har också betydelse. Liberalernas partiledare sa: "För Liberalerna är barnkonventionen central, det är också en svensk lag. Det är en internationell konvention som vi är satta att respektera, det förutsätter jag att den kommer att göras också i det här arbetet." Och utbildningsutskottets ordförande har sagt att skolan ska undantas.

Ord har betydelse. Men vem som säger dem har också betydelse. Skolministern har inte sagt någonting om att skolan ska undantas. Man säger att man har tillsatt en utredning som ska arbeta i lugn och ro. Jag kan lova ministern att det inte lugnar pedagoger och lärare ute i våra skolverksamheter; jag pratar för förskolan nu. Det skapar ännu mer oro. De hade varit oerhört glada och tacksamma om vi hade haft en minister som kunde stå upp för barnkonventionen och barnens rätt, så att det inte bara är ord.

Jag har två frågor. Den ena handlar om att det gäller offentlig verksamhet. Men vad gäller i de privata verksamheterna? Ska de inte behöva ange barnen?

Jag undrar också vem det är som styr över detta. Är det Liberalerna eller Sverigedemokraterna?

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker inte heller att jag fick svar på min fråga, men jag ska formulera om den i slutet av mitt anförande.

Uppdraget till Skolverket är att också ta fram riktlinjer för verksamheten i de olika skolformerna. Om man jämför skola med förskola finns det oerhört lite vad gäller förskolan. Jag välkomnar att man ska ta fram fler riktlinjer och allmänna råd. I mångt och mycket saknas detta i förskolan, och det gäller även forskning som det finns väldigt lite av inom förskolans värld.

Jag har tidigare lämnat in en skriftlig fråga om kvalitetsdialoger, och vi har också talat om kvalitetsdialogerna här. Ministern säger att man satsar på skolan men gör andra prioriteringar. Men jag kan inte läsa in ordet "förskola" i det över huvud taget. Det är ändå där som grunden till det livslånga lärandet läggs.

Ministern sa att det inte ska läggas ned några kontor utan att man får göra omdisponeringar. Då undrar jag vad de gör i dag som inte kommer att blir gjort framöver. Och apropå de satsningar som regeringen gör på skolan utan att nämna förskolan: När får vi se motsvarande nya satsningar på förskolan?

Fru talman! Jag tänker lyfta ned frågan på huvudmannanivå, därför att jag tidigare har varit huvudman i Malmö stad som ordförande i förskolenämnden där. Jag hade möjligheten och äran att närvara den 25 november när ett regionalt kontor öppnades i Malmö. Som huvudman välkomnade jag detta.

Man säger att det ska vara dialog, och det är också vad man efterlyser. Skolinspektionen granskar, men det uppstår alltid diskussion eftersom det är en myndighet som kommer. Man berättar aldrig vad som är bra. Det är svårt att ha en dialog med Skolinspektionen.

Samma sak gäller de fristående förskolorna, som kommunen har tillsyn över. När jag träffar de fristående huvudmännen efterlyser de just dialog, men som kommunal huvudman med tillsynsansvar är det svårt att ta dialoger. Man kan bara ge allmänna råd och tips eftersom det sedan är man själv som ska göra tillsynen och se hur de sköter sitt kvalitetsarbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga är hur ministern kommer att säkerställa och redovisa att dialogen med Skolverket sker enligt intentionen med kvalitetsdialogerna. Det ska ju fortsätta vara dialoger, och de ska föras på fler orter så att så många som möjligt får ta del av dem.