Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Strax innan jul i fjol meddelade Skolinspektionen att TAU Hantverksskola, en fristående gymnasieskola i Malmö, hade så omfattande brister att tillståndet för att bedriva undervisning skulle återkallas och skolan läggas ned i början av detta år. 105 elever skickades hem på jullov med en stor klump i magen av stress och oro inför framtiden.

Malmö stad och andra skånska kommuner har gjort ett hästjobb för att säkra nya skolplatser för eleverna. Under 2023 har Malmö stad tvingats städa upp efter två fristående gymnasieskolor som har fått sina tillstånd indragna på grund av omfattande brister. Först var det Thoren Innovation School och sedan TAU Hantverksskola.

Trots att lärare uppgett till Skolinspektionen att det funnits enorma kunskapsbrister hos eleverna på TAU Hantverksskola var det bara en enda elev som hade fått ett åtgärdsprogram upprättat. Enligt Skolinspektionen fanns det elever på språkintroduktionsprogrammet som varken läste svenska eller svenska som andraspråk. En femtedel av eleverna hade en frånvaro på 50 procent eller mer. Listan över helt hårresande brister kan göras hur lång som helst.

Förra läsåret tvingades Malmö stad betala drygt 32 miljoner i ersättning till de båda gymnasieskolorna för undervisning som sedan visade sig vara helt undermålig. Och skandalerna stannar inte där, utan det visade sig senare att ägaren till TAU Hantverksskola årligen plockat ut miljoner och stoppat i egen ficka. Skattepengar som skulle ha gått till ungas utbildning har finansierat ägarnas lyxbilar och bostäder runt om i världen. Thorengruppen har å sin sida bland annat byggt en sportarena i Umeå för sin skolpeng. Grattis till Umeå, men det var Malmöbarnen som fick betala den! Samtidigt har Skolinspektionen lagt ned stora resurser på sin granskning.

Det är ett svek mot Sveriges barn och unga att skattepengar gång på gång plöjs ned i skolor som inte ger dem den utbildning de har rätt till. Eleverna kan inte få sin gymnasietid tillbaka, men det enda rimliga i dessa fall är att skolan betalar tillbaka den ersättning den har fått så att pengarna i stället kan användas för att ge eleverna det stöd de behöver för att klara sina studier en gång för alla.

I dag saknar kommunerna helt laglig grund för att driva den typen av processer. För drygt ett år sedan beslutade regeringen om ett tilläggsdirektiv till Utredningen om vinst i skolan. Ett av tilläggen handlade om när det ska vara möjligt att återkräva bidrag från en enskild huvudman, något man - precis som jag nämnde och som ministern har varit inne på tidigare - inte kan göra i dag.

Ministern hänvisar i sitt svar till den här utredningen, som även har fått i uppdrag att utreda om det kan finnas möjlighet för kommunerna att i vissa fall kräva tillbaka utbetalda bidrag. Såväl i direktivet som i skolministerns och regeringens tidigare uttalanden i frågan har det fokuserats mycket på fall där skolpeng använts till brottsliga ändamål eller till annat än skolverksamhet och inte direkt på fall där utbildningens kvalitet har omfattande brister.

Min fråga till ministern blir: Kommer ministern att verka för att göra det till grund för återkrav av skolpeng om en enskild huvudman får sitt tillstånd återkallat på grund av omfattande kvalitetsbrister?

Fru talman! Jag tackar för svaret även om jag inte tycker att jag fick svar på min fråga. Men jag fortsätter i alla fall.

Än en gång står vi här och debatterar avarterna av marknadsskolan, det vill säga skolor som drivs i aktiebolagsform. Det är en driftsform som inte hör hemma inom svensk skola, oavsett vilken skolform det rör. Det är skolor vars ägare inte är intresserade av att eleverna ska klara av sin skolgång utan drivs av att maximera så mycket vinst som möjligt, vilket egentligen inte är så konstigt eftersom de följer aktiebolagslagen. Vi är inte emot friskolor, utan det är driftsformen vi är emot. Jag har full förståelse för att den som satsar pengar i en verksamhet vill ha pengarna tillbaka och gärna lite till, men då finns det många andra verksamheter som är lämpliga att investera i.

Jag går tillbaka till det debatten handlar om, nämligen återkrav av skolpeng. Det är svårt att undvika att prata om återkrav av skolpeng och inte nämna bidrag på lika villkor, vilket innebär att den fristående verksamheten ska ha samma ersättning som den kommunala skolpengen. I förskolan är det barnpeng vi pratar om.

Skolpengen för kommande år fastställs i regel före årsskiftet, och därmed uppstår ett underskott i budgeten när man får ta emot elever med väldigt kort varsel eller då elevunderlaget minskar. När kommunen går in och skjuter till pengar för att täcka underskottet ska även de fristående aktörerna ersättas, helt utan att de har behövt göra någonting och även om en fristående verksamhet är på väg att avvecklas på grund av kvalitetsbrister.

Det kan även hända att en fristående skola avvecklar sin verksamhet då den inte har varit tillräckligt lönsam, vilket vi har råkat ut för i Malmö vid ett tillfälle. Kommunen får då fixa fram nya skolplatser till eleverna. I efterhand visar det sig dessutom att eleverna inte har fått den utbildning de har rätt till. Kommunen har alltså en skyldighet att ordna fram dessa platser med väldigt kort varsel, och sedan visar det sig att det har uppstått en utbildningsskuld hos eleverna.

Utöver de pengar som huvudmannen har fått ge till berörda skolor och som har fördelats på samma sätt får kommunen alltså sätta in extra resurser och får därmed extra kostnader en gång till. Dels har man betalat ut ersättning till den egna verksamheten, dels betalar man till de fristående. Sedan tänker de att detta inte är lönsamt, eller också har de andra kvalitetsbrister, och så får kommunen betala två gånger: först när man betalar skolpengen och sedan när man får gå in och ersätta den undermåliga utbildningen. Med "ersätta" menar jag då den tappade kunskapen som man får extrakostnader för, exempelvis för specialpedagogiskt stöd och så vidare.

Det finns även en utredning om skolpengsnormen, som vi har pratat om tidigare. Den ska se över och lämna förslag på en modell för kommunala och enskilda huvudmän som tar hänsyn till olika huvudmäns strukturella förutsättningar och behov, det vill säga en differentiering av ersättningen eftersom kommunen har ett ansvar som den fristående aktören inte har. Den fristående aktören kan ju med väldigt kort varsel avveckla sin verksamhet utan någon som helst hänsyn till eleverna.

Min fråga till ministern blir därför: Hur tänker ministern säkerställa att utredningen om skolpengsnormen tar hänsyn till det jag har beskrivit, det vill säga att kommunen får betala två gånger?

Fru talman! Jag tycker ändå inte att jag fick svar på min fråga. Vi pratar om lite olika saker. Ministern pratar om att Skolinspektionen kan lägga ett vite på den fristående skolan, som kan bestämma sig för att lägga ned verksamheten trots att man har fått samma ersättning som kommunen har gett till sin egen verksamhet. Då spelar vite inte så stor roll för att kommunen ska kunna kräva tillbaka sin skolpeng.

För att komma tillbaka till detta kan jag berätta att en av de huvudmän som jag pratade om tidigare här riskerar ett rekordstort vite i sin verksamhet i bland annat Helsingborg. Skolinspektionen beslutade att göra en ägar- och ledningsprövning, men vad hände då? Jo, då valde huvudmannen att sälja sina aktier. Då får bolaget en ny ägare och en ny styrelse som ska tillsättas, och då ska de prövas.

Det har varit en del turer kring detta, och detta visar hur flytande det är mellan en skolkoncern och den kommunala verksamheten. En av styrelsemedlemmarna var utbildningschef i en skånsk kommun, och styrelseuppdraget skulle betraktas som en bisyssla. Detta ändrades senare, varpå styrelsemedlemmen valde att säga upp sig från den kommunala verksamheten.

Dessutom byggs det upp en gigantisk byråkrati. Ministern pratade tidigare här om de pengar som avsätts för att Skolinspektionen ska göra granskningar. Tidigare har vi pratat om kommunernas tillsyn på förskolor, som de gör utan att få pengar - det är snarare tvärtom. Men i marknadskolan ska det få kosta pengar.

Marknadsskolan kan inte lösas med mer kontroll och byråkrati, utan man måste ta itu med grundproblemet. Min fråga är därför: Hur mycket ska den statliga kontrollapparaten få svälla innan regeringen med Sverigedemokraterna inser problemet med marknadsskolan?