Jytte Guteland

Herr talman! Tack, statsministern, för återrapporten!

Min fråga kommer att röra klimat. Men jag vill börja med demokrati. För att man ska kunna ställa frågor är det viktigt att de demokratiska grundvalarna fungerar. Jag noterade att min kollega fick höra att hon inte hade kunskap om mötet eftersom hon inte var där och därmed var okunnig. Hon fick också höra att det var elevrådsfasoner att ställa den typ av frågor som hon som representant för det största partiet i Sveriges riksdag ställde till statsministern.

Jag vill för ordningens skull säga att jag tycker att det är oacceptabelt att tilltala riksdagsledamöter på det sättet när man är gäst i det här huset. Det är absolut inte okej. Jag vill att det förs till protokollet.

Det är för den delen även kränkande mot elevråden.

Med det sagt vill jag säga någonting om klimatet. Det är otydligt hur EU vill agera när det gäller COP, 2040-målen och revideringen av klimatlagen. Tyvärr verkar Europeiska rådet inte ha klarat ut den frågan, utan det har varit väldigt breda skrivningar, som vi fick höra i återrapporten. Vi fick också höra från andra att det var luddigt vad stats- och regeringscheferna egentligen vill. Man lämnar mycket övrigt att önska i processen.

Tyvärr har den svenska regeringen valt en otydlig linje. Det säger inte bara vi i oppositionen. Också teknikföretagen efterfrågar tydlighet när det gäller klimatpolitiken.

Om regeringen och statsministern inte lyssnar på oppositionen undrar jag och Socialdemokraterna varför man inte lyssnar på teknikföretagen och är tydlig med vilka mål man vill ha till 2040, utan undantag med artikel 6 och annat som undergräver klimatpolitiken på EU-nivån.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till landsbygdsministern.

Sverige har tack vare ambitiösa och tydliga mål länge varit ett föregångsland när det gäller klimatarbetet. Efter tre år med regeringen har utsläppen dock ökat mer än på 15 år, och vi har tappat vår ledande position.

Många myndigheter kritiserar nu arbetet, och senast såg vi också hur Riksrevisionen reagerade på klimatarbetet när det gäller jordbrukspolitiken. Effekten av regeringens och myndigheternas klimatarbete kan ha överskattats, och enligt granskningen av Riksrevisionen håller underlagen för besluten inte måttet.

Man kritiserar att insatserna är för begränsade, att styrmedlen inte täcker stora utsläppsgrupper, att insatserna är för småskaliga och att vissa åtgärder som handlar om bränsle exempelvis gynnar fossila bränslen.

Riksrevisionen säger också att omställningen går för långsamt. Utsläppen från jordbruken sticker ut här. Regeringen får väldigt många rekommendationer. Vad har landsbygdsministern vidtagit för åtgärder?

Fru talman! Min fråga vänder sig till klimatministern.

Den 1 januari 2027, om mindre än 16 månader, öppnar EU:s nya utsläppshandelssystem – det som på politikspråk kallas ETS 2.

Det är viktigt för klimatet att få ett enhetligt system och minska utsläppen. Men det väntas leda till att priset på fossila drivmedel i ett slag stiger med flera kronor litern. För allmänhet och för företag, och därmed hela samhället, är det viktigt att det finns information och möjlighet att anpassa sig till det nya läget. Det krävs att man i god tid innan 2027 också får en ökad medvetenhet om vad som är på väg. Hittills har den offentliga informationen och förberedelsen inför ETS 2 varit närmast obefintlig.

Vilka åtgärder förbereder regeringen i form av till exempel uppdrag till Naturvårdsverket eller Konsumentverket för att i god tid förbereda samhälle, företag och människor?

Fru talman! Jag tackar åter statsrådet för genomgången.

Jag och Socialdemokraterna ser luftföroreningar som ett stort och oroande problem såväl i Sverige och EU som globalt, och vi menar att tillräckliga åtgärder inte vidtas för att rädda människors liv och hälsa. Det är många som drabbas: för tidigt födda, äldre och personer som redan har problem med lungorna eller har andra sjukdomar, exempelvis hjärt- och kärlsjukdom, och därför drabbas extra hårt. Men enligt forskarna kan luftföroreningar också orsaka sjukdomar i större utsträckning än vad vi tidigare har förstått. Redan i dag är luftföroreningar ett större hot mot liv och hälsa än de förfärliga trafikolyckorna, som också är ett stort problem. Här behöver man alltså agera.

Sverige är ett av de länder inom EU som har lägre krav när det gäller gränsvärden, och EU-kommissionen uppmanar oss att agera. Trots det har Transportstyrelsen inte agerat utan lagt det i långbänk. Sedan 2018 har Transportstyrelsen fått en rad uppdrag om att se över besiktningsregelverken och hur de kan skärpas. Redan ett halvår efter ändringarna 2018 fick myndigheten i uppdrag att utreda konsekvenserna av detta eftersom man inte hade gjort en ordentlig genomgång i samband med föreskriftsändringen. Dessvärre gjorde Transportstyrelsen inte detta särskilt väl, för man bortsåg från de förändringar som gjorts för exempelvis dieselfordon. Ett par år senare var det dags igen.

Det som oroar mig och Socialdemokraterna är att detta ska fortsätta ligga i långbänk. Jag vill därför höra att statsrådet tänker skynda på detta.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för tydliggörandet.

Min oro gällde snarare när de nya föreskrifterna ska vara beslutade i förhållande till när de ska träda i kraft. Jag ber om ursäkt om jag var otydlig med det.

Jag är glad över att statsrådet Carlson är tydlig med att det finns en önskan från regeringen att skärpa miljökriterierna och miljökontrollerna och att det finns en vilja att få detta på plats. Det är glädjande att vi delar denna ambition.

Men jag undrar hur det kan komma sig att Sverige tillhör de länder som har sämre miljökontroller vid bilbesiktning. Är det regeringens politik att nedprioritera luftkvalitetsarbetet och att Sverige därmed ska ha undermåliga kontroller och slappa avgaskontroller med gränsvärden som håller vidöppet för att dåligt fungerande bilar ska klara besiktningen? Eller är det myndigheten själv som tycker att detta är en rimlig avvägning? Någon är ju ansvarig för att detta har tagit väldigt lång tid och fortfarande inte är på plats, vilket är till nackdel för både luftkvaliteten och människors hälsa.

Som jag ser det finns det två olika förklaringar. Den ena är att statsrådet och regeringen står bakom myndighetens saktfärdighet trots det ministern upprepat bedyrar här i kammaren och att man inte alls ser det som prioriterat att få ändamålsenliga kontroller på plats. Den andra förklaringen är att statsrådet verkligen menar det han säger i talarstolen och tycker att kontrollerna ska vara effektiva. Vi får anta att det är det sistnämnda som gäller och att det i så fall är myndigheten Transportstyrelsen som är saktfärdig, låter detta ligga i långbänk och på olika sätt slingrar sig när det gäller att skärpa gränsvärdena.

Då infinner sig frågan vem som har mandatet. Regeringen har ju mandat att instruera Transportstyrelsen att Sverige ska ha effektiva och ändamålsenliga miljökontroller och utgå från modern teknik. Om det nu är myndigheten som krånglar behöver statsrådet reda ut detta, för här i talarstolen är det ju tydligt att statsrådet vill se en ordentlig miljökontroll.

Jag vill gärna höra statsrådet Carlson redogöra för om det är statsrådet eller myndigheten som vill att detta ska ligga i långbänk.

Fru talman! Tack, statsrådet Carlson, för deltagandet här i dag och för beskedet om den mest aktuella tidsplanen!

De svenska gränsvärdena vid avgasmätning skiljer ut sig i Europa på ett negativt sätt. Ministern känner väl till att utsläppen från trafiken orsakar stora skador och i praktiken är ett större hot mot människors hälsa och liv än vad trafikolyckor är. Luftföroreningar från trafiken leder till 1 400 för tidiga dödsfall per år, enligt Naturvårdsverket och miljöforskare på Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, IVL.

Trots att det finns ny teknik för att bättre mäta och skärpa miljökontrollen, som framgångsrikt används i bland annat Tyskland, har Transportstyrelsen inte tagit några steg alls för att införa detta i Sverige, fastän EU-kommissionen har uppmanat oss att göra det. Nu får vi besked från statsrådet om en ny tidsplan för hur Transportstyrelsen avser att agera. Men jag vill påminna statsrådet om att detta har debatterats under lång tid. Transportstyrelsen har skjutit upp det här inte bara en utan flera gånger. Totalt sett har diskussionen pågått i flera år.

När statsrådet debatterade detta i riksdagen tidigare i år sa han att Transportstyrelsen redovisade sina slutsatser i februari 2023. Utifrån dessa slutsatser arbetade Transportstyrelsen just då med att se över sin föreskrift om kontrollbesiktning. Tidsplanen var att nya regler skulle vara beslutade till sommaren 2025 med tillämpning från 2026.

Nu får vi veta att den nya tidsplanen ska komma först i början av 2026. Då kan man förvänta sig att tillämpningen blir ännu senare. Detta är väldigt oroande, också mot bakgrund av att det skjutits upp även tidigare.

Myndigheten ger inte samma bild som statsrådet, det vill säga att detta på något sätt skulle vara viktigt. Tvärtom har myndigheten uttryckt i medierna att man saknar intresse av att förnya metoderna vid besiktning. Transportstyrelsen sänkte besiktningskraven betydligt redan 2018, och både riksdag och regering känner till att ändringen har inneburit en stor minskning i antalet fordon som får miljörelaterade anmärkningar vid besiktningen.

Det här är oroande mot bakgrund av hur det skadar människors hälsa. Kan det vara så att Transportstyrelsen inte vill att avgasmätningen ska förändras för att det skulle bli för exakt och därmed innebära att man skulle upptäcka fordon som släpper ut för mycket? Detta borde inte ses som ett problem, utan det borde vara ett grundläggande syfte med besiktningsverksamheten, det vill säga upptäcka brister i fordonen, så att de inte ska vara farliga ur trafiksäkerhetssynpunkt eller på grund av sina utsläpp.

Frågan om att få en bättre kontroll över fordonen handlar också om dem som äger fordonen. Fordonsägare besiktigar för att ha kontroll över sitt eget fordon, hur det fungerar och att det är säkert, men också för att efterföljande ägare ska kunna veta och ta ansvar för hur väl bilen fungerar.

Att regelgivande myndighet inte verkar respektera syftet med besiktning är väldigt oroande. Jag vill därför återigen fråga statsrådet Carlson om regeringen och statsrådet är säkra på att den nya tidsplanen gäller och om statsrådet är säker på att Transportstyrelsen delar bilden av att det här är viktiga förändringar som ska öka säkerheten för svenska folket.

Herr talman! Tack till ledamoten Kinnunen för svaret!

Vi socialdemokrater är djupt oroade över prisutvecklingen inte minst i Sverige och över de kostnader som vanliga svenskar har i dag. Det har aldrig varit så dyrt att vara svensk i modern tid som under den här regeringen med Sverigedemokraternas stöd. Det beklagar vi. Vi önskar verkligen att regeringen skulle ha en annan politik som hjälper svenska folket genom den här ekonomiskt svåra tiden.

Det var dock inte det ledamoten Kinnunen sa i sitt anförande i debatten om cirkulär ekonomi. Det var i stället ett nedsättande språk om EU-byråkratin och att EU inte ska ha händerna i syltburken. Vi socialdemokrater tycker alltid att det är viktigt att vi har en balanserad lagstiftning. Vi ska se till att vi inte får regleringar som på något sätt är överlappande eller besvärliga för företag och som riskerar fördyringar. Företag kan också behöva tid för implementering, och sådant måste man alltid hålla ögonen på.

Men en sak är säker, och det är att det behövs regleringar som gäller i alla våra 27 medlemsländer för att vi inte ska få 27 olika system som blir extremt dyra för företag. Därför är det djupt beklagligt när det finns partier som hela tiden på ett populistiskt sätt vill vara ett ankare i EU-debatten, salta i såren eller försöka sätta en nagel i ögat på EU och säga att det är EU:s fel.

I det här fallet handlar det om möjligheter till fler jobb och bättre förutsättningar för företag att kunna verka. Det är svårt att förstå varför Sverigedemokraterna alltid är emot pluseffekter för svenska jobb och svensk konkurrenskraft.

Herr talman! Tack till ledamoten Kinnunen för hans anförande i den viktiga debatten om cirkulär ekonomi!

En fråga som vi socialdemokrater ställer oss är varför Sverigedemokraterna inte ser de stora pluseffekter som finns för sysselsättning, innovation och människa när det handlar om miljölagstiftning som är reglerad på EU-nivå. I anförandet talade Kinnunen om EU med ganska nedsättande uttryck – att det handlar om klåfingrighet från EU:s sida. Men syftet med att arbeta landsöverskridande med den här typen av lagstiftning är ju att se till att få sjysta spelregler för företag. De ska ha möjlighet att utveckla produkter på ett bra sätt och konkurrera på sjysta villkor med andra företag på den inre marknad som EU utgör.

I en tid då konkurser står som spön i backen och arbetslösheten skenar i Sverige är det svårt att förstå varför Kinnunen inte vill få fart på svensk ekonomi och möjligheterna för svenska företag och jobb.

Jag är helt övertygad om att svenska folket förutsätter att det stora stödpartiet till regeringen vill undvika den ekonomiska utveckling som vi har nu. Företagen säger att EU är väldigt viktigt för att vi ska få sjysta regler så att inte olika EU-länder reglerar olika, något som skulle vara väldigt negativt för möjligheten till tillväxt och fler jobb.

Varför fortsätter Sverigedemokraterna att vara så negativa till EU-nivån i politiken?

Herr talman! Tack, ledamoten Nilsson, för den tydligheten i frågan!

Jag hoppas att Liberalerna i riksdagen har en dialog med regeringen om att skynda på detta. Vi socialdemokrater har vid flera tillfällen adresserat miljöministern i frågan, och vi vet att det finns ett engagemang. Men vi är rädda att engagemanget från regeringens sida – och också på EU-nivå – bara sträcker sig till konsumentprodukter och att det är där man så att säga vill nöja sig.

Vi tror att det vore farligt, för då skulle PFAS finnas i vår miljö i väldigt stor utsträckning. Den stora, förorenade kranen skulle fortsätta att släppa ut skadliga ämnen som i slutändan når människan och hela ekosystemen. Vi är väldigt oroade över det.

Vi önskar alltså att Liberalerna verkligen talar med regeringen om detta. Helst skulle vi samarbeta över partigränser för att få till ett totalförbud, för den här frågan är en av vår tids största miljöutmaningar – för att inte säga miljöskandaler.

Vi vet att människor i Kallinge är drabbade redan i dag. Jag har träffat den förening som driver intresset att hjälpa dem som har blivit förgiftade av vattnet, och väldigt många har drabbats av cancer. Det är hjärtskärande att höra berättelserna, veta att detta har skett i det samhälle där människor skulle vara trygga och se den frustration och oro som det leder till. Vi måste stoppa det från att fortsätta hända i Sverige och i Europa.

Herr talman! Tack, ledamoten Nilsson, för inlägget i denna viktiga debatt!

Jag kan konstatera att vi delar utgångspunkter, bland annat när det gäller de viktiga frågor som ledamoten Nilsson tog upp kring fast fashion och de utmaningar vi har där. Där är det också glädjande att se att det finns en stor samstämmighet i Sveriges riksdag om att detta behöver regleras bättre.

Med detta sagt vill jag ändå fråga ledamoten Nilsson hur Liberalerna ser på PFAS. Debatten har varit stor här i kammaren under eftermiddagen, och detta är ju ett område där många är bekymrade. Vi är några partier som ser att vi behöver sätta större press också på produktionsledet i ekonomin.

Det är flera partier som har tagit upp detta. Inte minst har vi hört EU-ministern tala om att PFAS bör regleras i konsumentledet, alltså när det gäller konsumentprodukter. Men faktum är att allt fler produktionsled innehåller PFAS. Vi vet att det finns i byggsektorn. Det finns i bekämpningsmedel, alltså i jordbruket. Det finns i allt från textilier till smink som också når konsumenter. Men även den del som inte direkt når konsumenter men ändå finns i vår ekonomi är viktig att reglera. Jag vill höra vad ledamoten Nilsson säger om detta.

Herr talman! Den cirkulära ekonomin är en viktig prioritering för oss socialdemokrater. Den miljömässiga fördelen med att övergå från en linjär till en cirkulär modell är helt uppenbar, men det finns även stora samhällsekonomiska fördelar och vinster att göra.

Sverige och världen står inför stora miljö- och klimatutmaningar. En nyckel för att möta dessa är att övergå från en linjär till en cirkulär ekonomi där resurserna används mer effektivt och hållbart. Detta ligger också i mitt partis grundvärderingar om rättvisa, solidaritet och hållbarhet.

Vi har många förslag i detta betänkande. De handlar om allt från översyn av EU:s kemikalielagstiftning och vikten av att utveckla en hållbar design på produkter till hur vi får en cirkulär hantering av textilier, förpackningar, metaller och mineraler. Men för att hålla mig till praxis yrkar jag bifall till reservation 7 om företagens förutsättningar för att ställa om till en cirkulär ekonomi.

Herr talman! Ökad konsumtion har inneburit att människan nu använder resurser som motsvarar flera jordklot. Man brukar säga att vi lever som om vi hade 1,7 planeter. I synnerhet ligger rika länder som Sverige högt upp på listan över de länder som förbrukar mycket mer än vad jorden tål. Samtidigt behöver många miljarder människor på det här jordklotet öka sin välfärd. Det innebär att ännu fler resurser kommer att behövas.

Allt det jag nu nämnde är utmaningar och problem. Faktum är dock att klimatsmarta lösningar och en cirkulär ekonomi innebär möjligheter. Vi måste hushålla med våra naturresurser. Vi måste återvinna, återanvända, designa bättre och sluta kedjan så avfall blir till resurser. När vi tänker om och kommer på nya sätt att tillverka, konsumera och återvinna öppnar sig också möjligheter för innovation, för jobb och förstås för hälsa och miljö.

Herr talman! En cirkulär ekonomi innebär att produkter designas för att hålla längre och för att kunna repareras, återanvändas och återvinnas. Detta skapar nya jobb, främjar innovation och stärker konkurrenskraften.

Förebyggande av avfall är en jätteviktig utgångspunkt. Vi måste ta ansvar inom hela livscykeln. Det gäller särskilt inom områden som elektronik, textilier, byggprodukter och förpackningar. Där behöver vi göra väldigt mycket.

Vi ska också tänka på att det i tider av säkerhetspolitisk oro – och med beredskapsdiskussionen – är en investering i ökad beredskap att bli mer resurssmart för såväl energi som materielförsörjning. Vi socialdemokrater har därför många förslag för att förbättra det här området och för att värna klimat, miljö och hälsa.

Några av våra förslag i betänkandet är att införa utökat producentansvar för att minska avfall och främja återanvändning samt återvinning, att säkerställa rättvisa konkurrensvillkor genom att alla producenter betalar för sitt avfall och att utveckla styrmedel – bland annat en översyn av avfallsskatten och de ekonomiska incitament som finns för återvunnet material. Vi vill också stärka regelverket för att öka livslängden på produkter, vi vill främja investeringar i återvinningsanläggningar och vi vill gynna cirkulära affärsmodeller.

Vi socialdemokrater vill också använda offentlig upphandling bättre, eftersom vi vet att det är en väldigt stor del av ekonomin och kan hjälpa till i den här omställningen. Vi vill satsa på utbildning, forskning och samverkan för att öka kunskap och påskynda utvecklingen av cirkulära lösningar.

Herr talman! En hållbar cirkulär ekonomi måste också inkludera en bättre kemikalielagstiftning. Flera kollegor från olika partier har tagit upp detta i kammaren i dag. Det är positivt. Kemikalier är i dag en jätteutmaning om vi ska klara av att få till cirkulära flöden. Vi kan inte och vill inte mixa vissa kemikalier, då de blir ännu farligare i denna cocktail av kemikalier.

Vi vet också att man inom flera industriella processer i dag använder fler kemikalier och farligare sådana. Vi kan ta textilier som ett exempel. Det är väldigt avgörande att vi inte får in kemikalier som försvårar möjligheten att återvinna.

Många av de här evighetskemikalierna, som PFAS, utgör ett jättehinder när vi nu ska ställa om till en cirkulär ekonomi. Vi vet att dessa hamnar i miljön, och det bara ackumuleras. Som det har sett ut hittills har det handlat om textilier, fluorgaser och medicinsk-teknisk utrustning som upptäcks i allt fler naturområden i Sverige, men också i hela världen.

Inom EU har man sett att det är ett jätteproblem att dessa finns och att de skadar miljö och hälsa. Allt fler forskarstudier visar nu att PFAS finns i allas våra kroppar. Det finns i mänskliga kroppar överallt på hela jorden. Kemikalierna är farliga för vår hälsa. Man visar också att de är djupt skadliga. I Sverige räcker det med att prata om den oro som finns i områden där det är föroreningar, exempelvis Kallinge, där människor har drabbats så oerhört hårt.

Vi måste göra mer för att få stopp på PFAS. Det behöver faktiskt bli ett totalt stopp. Det är många som säger att vi behöver behålla det i industriella processer. Ja, men vi får prata om övergångsregler där vi infasar nya och säkra ämnen, för det här är livsfarligt. Vi vill inte göra människor sjuka genom att ge läkemedel som ska hindra andra sjukdomar. PFAS är livsfarligt. Det är dags att vi inser det. PFAS är också ett jättehinder för den cirkulära ekonomin så länge det finns i vår miljö.

Herr talman! För att skapa en giftfri och cirkulär ekonomi måste en rad hinder på vägen undanröjas. Det måste bli lättare för både företag och människa att göra rätt. I dag har vi många system och lagar som inte skapar möjligheter till cirkulära flöden. Det måste ske i fler led – från design och materialanvändning till återbruk och återvinning.

Vi vet i dag att jungfruligt material många gånger är billigare för företagen att använda. De som försöker göra rätt störs alltså ut i konkurrensen. Svenska företag ligger ändå i framkant när det gäller att skapa cirkulära produkter och tjänster. Man jobbar outtröttligt för detta, eftersom man vet att det är viktigt. Politiken måste dock hjälpa till med styrmedlen – det är helt klart.

Circular Sweden är ett företagsforum för cirkulär ekonomi. De har i sin rapport i år lagt fram sju politiska rekommendationer, som bland annat handlar om att införa krav på design för lång livslängd och återvinning, att införa fler krav på andelen återvunnet material i produkter och att stärka de ekonomiska incitamenten för ökad cirkularitet. Det är några exempel på deras förslag.

När det kommer till politikens ansvar lade den socialdemokratiska regeringen fram flera förslag när vi styrde i Sverige, bland annat om förbättrad upphandlingslagstiftning. Vi såg att man också genom Industriklivet kunde hjälpa dem som ville satsa på cirkularitet.

Industriklivet var en stor satsning från den förra regeringens sida. Det handlade om att få en bättre utveckling för fossilfritt stål, teknik för negativa utsläpp och också framställning av grön vätgas. Utöver att främja klimatomställningen i industrin bidrar detta också till att stärka svensk export och konkurrenskraft. Industrin står i dag för en dryg tredjedel av utsläppen i Sverige, så det är ingen liten sak att jobba med den gröna omställningen.

Låt mig avsluta med att säga att under de senaste åren har arbetet med klimatet stannat upp med den regering vi har. Den gröna omställningen har man bromsat. Nu ser vi resultaten av det: fler konkurser, en svagare ekonomisk politik och även fler i arbetslöshet. Det är ett jätteproblem. Den sociala hållbarheten hänger ihop med den gröna omställningen.

Herr talman! Sverige behöver en ny riktning. En klimatsmart cirkulär ekonomi är en smart politik för den nya riktning som Sverige behöver ta.

(Applåder)

Fru ålderspresident och statsrådet! Engagemanget går det inte att ta fel på, och vi delar det. Det är viktigt att EU visar ledarskap. Vi är en inre marknad. Man kan agera samfällt. Man kan absolut se till att det blir samma regelverk, som ser till att få bort och strypa PFAS-kranen från producenterna. Jag är helt med där.

Jag delar också bilden av att andelen områden som behöver saneras är större än vi har förstått. Statsrådet nämnde själv att det handlar om betydligt större areal. Under våren har vi även fått veta från EU hur det ser ut i medlemsländerna. I fråga om saneringar vet vi att det inte handlar om miljonbelopp, inte ens 100 miljoner. Vi pratar om många miljarder euro för hela EU. Det finns, med tanke på de PFAS-utsläpp vi ser, enorma saneringsbehov redan i dag. Därför är det här akut.

Utöver det läge vi befinner oss i säger forskarna dessutom att det ser ut att få större konsekvenser på människors hälsa än man har förstått tidigare. Kanske handlar det om just detta ackumulerande, att fler människor i dag möter PFAS från att man är i mammas mage till den dag man dör. Ackumulerandet leder till att vi får se fler cancersjukdomar, fler infektioner, fler problem med hjärnan och fler problem med att barn föds med för låg vikt.

Det är alltså oerhört viktigt att agera nu. Det vi säger är att kranen fortfarande är på för fullt. Och dessutom dyker PFAS upp på nya områden i samhället just nu. Man har alltså inte börjat strypa tillflödet av nya PFAS-ämnen i vår natur, utan kranen är fortfarande på hög frekvens.

Vi ber statsrådet att vrida åt kranen.

Fru ålderspresident! Jag tackar än en gång statsrådet för redogörelsen.

Vi delar ambitionen på EU-nivå, och det är glädjande att vi står tillsammans. Vi socialdemokrater uppmuntrar statsrådet att ta alla initiativ som kan påskynda arbetet på EU-nivå. Det handlar om att det finns en inre marknad med gemensamma spelregler. Vidare handlar det om att trycka på den förändring som behöver ske för flera produkter som i dag innehåller PFAS.

Med detta sagt är det viktigt att medlemsländerna går före. Det är också vad som kan göras för att vara pådrivande och visa allvaret för övriga EU, att Sverige agerar och inte kan vänta längre.

Forskare talar om att det här är en av de stora miljöskandalerna i modern tid. Det finns en kännedom om att PFAS påverkar människors hälsa. Det kan vara fråga om cancer, alltså olika typer av tumörsjukdomar, eller att nyfödda har lägre födelsevikt och får hälsoproblem längre fram i livet. På senare tid har man sett att PFAS hamnar i hjärnan, såklart med farliga konsekvenser för människor.

Samtidigt ackumuleras dessa ämnen. Vi vet att de inte bryts ned i naturen, och därför finns de på allt fler håll. Nyligen läste jag i en artikel att de finns i vågskum. Surfare blir påverkade. PFAS sjunker inte, så som det brukar vara med sådana ämnen, och försvinner långsamt. Det innebär att ämnena stannar kvar och kommer upp till ytan, just där människorna befinner sig. Hälsoeffekterna kommer att ackumuleras i takt med att ämnena blir fler och fler.

Miljöskandalen är att kranen fortsätter att rinna. Många producenter fortsätter att producera PFAS, trots att man vet att PFAS är farligt. Både forskare och politiker har känt till konsekvenserna men inte orkat agera. Det är miljöskandalen.

Det finns en bok som gavs ut nyligen där man beskriver att det till och med varnades om PFAS i slutet av 60-talet. Det här är ett ämne som det har funnits vetskap om hos forskarvärlden, men som har tystats av industrin. Politikerna har hamnat i en kidnappad situation.

Det är djupt allvarligt om vi i Sverige hävdar att vi ska vänta på EU-maskineriet. Vi behöver bli det land som driver på och tar ett globalt ledarskap. Jag tror på statsrådets engagemang i frågan. Jag har hört klimatministern tala om PFAS många gånger. Varför ska då inte Sverige vara det land som bryter trenden, räddar människoliv och räddar miljön samt sätter stopp för en av de största miljöskandalerna i modern tid?

Fru ålderspresident! Tack till statsrådet för svaret på den här viktiga frågan! Jag vet att vi delar engagemang i frågan. Detta är oerhört angeläget just nu, och det är därför vi socialdemokrater ligger på för att vi ska debattera detta.

Larmrapporterna om PFAS duggar tätt just nu. PFAS är evighetskemikalier. De ackumuleras just nu, varje dag, i naturen. De är väldigt svårsanerade. Spridningen av dessa ämnen behöver stoppas.

Jag tror att svenska folket är omedvetet, trots nyliga larmrapporter, om hur många ställen man kan möta PFAS på i sin vardag. PFAS kan finnas både i matförpackningar och i annat som har kontakt med livsmedel. Det finns i kosmetika och i kläder. Det finns i industriprodukter och i byggmaterial. Det finns, och har framför allt funnits, i brandskum, något som ska fasas ut.

Detta är inget lokalt eller ens nationellt problem. Det är ett globalt problem. Vi ser att PFAS-föroreningarna ackumuleras i hela världen.

Många människor möter som sagt PFAS i sina dagliga liv. Numera visar forskningsstudier att detta är väldigt allvarligt. Forskare visar på allt fler skador och potentiella sjukdomar som människor riskerar att möta tidigt på grund av ackumulerandet. Det finns exempel här hemma som förfärar. I Blekinge finns ett aktuellt och sorgligt exempel, nämligen att människor har fått i sig PFAS genom vatten.

Selmastudien i Värmland följde 1 533 gravida kvinnor. Studien visade att många av FPAS-ämnena som kvinnorna hade i blodet fanns kvar även när de inte använde produkter som ämnena kunde komma från. Studien har visat att stora mängder PFAS i kroppen hos gravida kvinnor har påverkat barnens födelsevikt, och vi vet att vikt har relevans för risken att drabbas av sjukdomar längre fram i livet. Det är viktigt också för de nyfödda barnens skull att ta itu med problemet.

Klimat- och miljöministern har lovat att vidta åtgärder mot PFAS, och vi har också sett att statsrådet har lyft upp frågan på EU-nivå. Det är bra. Men det vi skulle behöva göra är att vi också visar vägen för EU att ta itu med detta snabbare. Vi vet alla att EU-processer kan vara långsamma, men det här är akut. Människor kommer hälsomässigt att drabbas varje dag vi inte agerar.

Varför vill regeringen inte agera tidigare på svensk mark? Danmark har ju redan gått före och infört egna begränsningar, bland annat för kläder, skor och förpackningar. Frankrike har också röstat igenom nationella förbud för PFAS för flera produkter. Flera EU-länder väljer alltså att gå före. Vad är det som hindrar den sittande regeringen från att agera här och nu hemma i Sverige?

Fru ålderspresident! Jag tackar klimatministern för svaren.

Fortfarande finns det ett mycket större intresse från statsrådet att tala om oppositionen än om den egna politiken. Den här interpellationsdebatten handlar ju om att experter brett, över hela spektrumet, beskriver att regeringen missar alla klimatmål.

Om jag hade varit i statsrådets kläder hade jag varit betydligt mer bekymrad över att myndigheter och Expertsverige säger att man har bromsat klimatpolitiken och missar alla klimatmål än över hur S klarar att hålla samman oppositionspolitiken. Men det är ju klassiskt att ägna mer tid åt retoriskt spel än åt innehåll i politiken.

Från vår sida har vi varit tydliga med hur vi vill att exempelvis reduktionsplikten ska se ut. Jag beskrev att den måste vara en balans mellan klimatnytta och hållbara bränslepriser. Det regeringen gör med flippfloppande och en reduktionsplikt som hoppar upp och ned och inte är förutsägbar försätter både svenska folket och klimatet i ett betydligt besvärligare läge.

Om man är tydlig med vilken väg producenterna kan ta och vilka förväntningar man har på en marknad finns det bättre förutsättningar för stabila priser som är långsiktigt hållbara. Det flippfloppande vi ser när det gäller bränslepriserna kommer också att vara rent skadligt för svenska folkets plånböcker.

Tittar vi bredare på klimatpolitiken i stort är det svårt att förstå varifrån klimatministern får sina beräkningar. Kanske är det från samarbetet med Sverigedemokraterna – jag hoppas inte det. Det låter väldigt märkligt när statsrådet själv verkar tro på att den egna klimatbudgeten skulle vara ambitiösare än den som den socialdemokratiskt styrda regeringen hade före regeringsskiftet. Det finns ju ingen annan som säger det.

Fru ålderspresident! Tack till statsrådet för den redogörelsen!

Jag har tre svar utifrån det som statsrådet nu tog upp. För det första: Det är inte vi som skäller; det är experterna. För det andra: Vi har en egen politik, och vi är tydliga med den. För det tredje: Vi samarbetar väldigt gärna med er, men ni har valt att samarbeta med Sverigedemokraterna. Det är outgrundligt varför ett liberalt parti väljer att göra det. Vi står upp för liberala demokratiska värderingar, och det gör inte det auktoritära partiet Sverigedemokraterna.

För det första är det alltså inte vi som skäller på regeringen; det är experterna. Klimatpolitiska rådet är bara en av alla de myndigheter som har varit kritiska. Också Naturvårdsverket, IVL, Energimyndigheten och Transportmyndigheten och även miljörörelsen brett och forskare brett har sagt att regeringens linje ökar utsläppen och hotar Sveriges trovärdighet. Flera av dessa har också sagt att det är ett trendbrott i svensk klimatpolitik, att man tvärbromsar, att man vänder om – ja, liknelserna är många. Det är alltså inte så som regeringen försöker göra gällande att en ambitiös klimatpolitik ligger fast med nuvarande regering.

På den tiden när Socialdemokraterna styrde hade vi en ambitiös klimatpolitik. Då låg vi i framkant, också globalt. Det räckte inte, men vi var där och hade möjlighet att nå målen till 2030. Med den nuvarande politiken har vi inte det.

För det andra har vi en egen politik. Det verkar vara det nya att klimatministern vill att vi ska styra Sverige. När det gäller vår politik är vi tydliga med att vi visst har en rad åtgärder som gör att vi kan nå 2030-målen. Vår politik spänner också långt utöver det.

Vi har reduktionsplikten; det är ett exempel. Där har vi försökt hitta en balans mellan klimatnytta och pris vid pump. Det är en hållbar lösning som gör att också producenterna får långsiktiga förutsättningar och inte det här flippfloppandet som nuvarande regering har. Till skillnad från er sänkning och ert jojoåkande upp och ned vill vi ta ansvar både för möjligheten för svenska folket att tanka och framför allt för att klimatpolitiken ska vara möjlig.

Vi har också en större klimatbudget. Den här regeringen har ju minskat budgeten med 31 procent sedan 2022. Vi har riktiga klimatsatsningar där regeringen har tagit bort en rad, inte minst det som möjliggör elektrifiering med miljöbonusar och annat. Regeringen har i praktiken sparat på klimatområdet. Vi har i stället valt att utveckla vår politik under oppositionstiden.

För det tredje skulle vi oerhört gärna samarbeta med er i stället för att ni väljer att samarbeta om klimatpolitiken med Sverigedemokraterna. I den här kammaren har vi vid flera tillfällen räckt ut handen till klimatministern och bett om breda överenskommelser, men vi har fått noll svar på detta. I stället söker klimatministern stöd från den majoritet som man har valt med Sverigedemokraterna som grund, och de attackerar klimatpolitiken.

Men jag vill inte vara grälsjuk. Jag vill självklart att regeringen ska lyckas eftersom det är viktigt för klimatet, så jag ger klimatministern ännu en möjlighet att visa upp vad som skulle kunna vara vägen framåt för att vi ska nå klimatmålen till 2030 och ha möjlighet till klimatneutralitet senast 2045.

Fru ålderspresident! Klimatministern och jag stod här och debatterade under den extra insatta klimatpolitiska debatten i fredags, men alla i svenska folket har inte följt den debatten. Därför är det viktigt att upprepa det som händer just nu:

Transportmålet: F, icke godkänt resultat

ESR-målet: F, icke godkänt resultat

LULUCF: F, icke godkänt resultat

Neutralitet 2045: F, icke godkänt resultat.

Nyligen presenterade Naturvårdsverket sitt årliga underlag till regeringens klimatredovisning. Enligt Naturvårdsverket ser Sverige inte ut att nå något av klimatmålen för 2030, 2040 eller 2045. Klimatpolitiska rådet har visat på samma sak tidigare.

Det långsiktiga klimatmålet är att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser 2045, och det målet nås alltså inte heller med regeringens politik.

På en tidigare fråga vad regeringen avser att göra med anledning av att Sverige inte når sina klimatmål svarade statsrådet: ”Regeringen följer utvecklingen noga och om det visar sig att det finns behov av ytterligare åtgärder för att uppnå målen så är detta självklart något vi kommer behöva hantera.”

Så har klimatministern uttryckt sig, och därför vill vi socialdemokrater fråga: Vad avser klimatministern att göra när vi nu är i ett klimatkrisläge, inte bara för planeten utan också för regeringens politik? Vi har behov – akuta behov – av nya klimatpolitiska åtgärder. Vad vill regeringen presentera?

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Vi delar åsikten att vi behöver en uppdaterad livsmedelsstrategi, att vi behöver mer svensk mat på borden och att vi också behöver ställa om så att den blir klimatsmart, men frågan här gäller som sagt att Klimatpolitiska rådet menar att den uppdaterade livsmedelsstrategin inte är särskilt klimatsmart.

Pudelns kärna är: Är KD redo att överge SD och ställa sig på egna ben och i stället samtala och samarbeta med partier som vill se en grön utveckling? Det är frågan. Vi vet att SD vill riva klimatlagen.

Vi socialdemokrater har i stället valt att driva på för både en klimatlag på EU-nivå och vår egen klimatpolitik, och vi vill satsa på hushållen och öka takten. Men ni i KD ger, tillsammans med SD, höginkomsttagare skattebonusar, drar ned på ambitionerna och skjuter över skulden på kommande generationer. Det är inte en särskilt humanistisk eller varm KD-politik med social hänsyn, eller hur?

Fru talman! Tack, ledamoten Ottosson, för debatten och för inledningen!

Från Socialdemokraternas håll är vi nyfikna på hur Kristdemokraterna resonerar med anledning av Klimatpolitiska rådets brev till både landsbygdsminister Kullgren och klimatminister Pourmokhtari om att uppdatera livsmedelsstrategin 2.0 innan den ens hade svalnat efter att ha kommit från tryckeriet.

Den livsmedelsstrategi som nyligen presenterades av regeringen, då statsrådet från ledamotens eget parti var huvudperson, saknar enligt Klimatpolitiska rådet en avgörande komponent, nämligen hur den ökade produktionen ska kunna ske i linje med Sveriges klimatmål. Jag ställer därför den frågan till ledamoten.