Jytte Guteland

Fru talman! Jag tackar ledamoten Storckenfeldt för inlägget.

Jag tvivlar inte för ett ögonblick på att moderater och socialdemokrater kan enas om en ansvarsfull politik också när det gäller klimatet. Men vi har forskare världen över. Det handlar om tiotusentals forskare och rapporter från FN:s klimatpanel. Det handlar också om alla dessa råd – om EU:s klimatråd, vårt eget klimatråd och forskare som samlas och beskriver vad forskningen har kommit fram till. Det är oroande forskning vi kan ta del av. Det handlar om temperaturökningar som leder till att dagens femåringar kan räkna med att få uppleva obeskrivliga nivåer av hetta under sin livstid.

Samtidigt hörde vi när Storckenfeldt talade i talarstolen att hon översatte ”fair and balanced” i en pekpinne till Klimatpolitiska rådet. ”Fair and balanced” kommer från Fox News. Fox News tycker inte att forskare står på egna ben. Jag vill fråga vad Storckenfeldt menade med ”fair and balanced”.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för frågorna.

Om ni vill ha svar angående vår politik när det gäller transporter är det ju bara att läsa vår kommittémotion. Det finns många beskrivningar av vår reduktionsplikt och vår tankrabatt. Det jag sa i talarstolen handlade ju om att den som vill förutse bränslepriser på lång tid måste ta in väldigt många faktorer. Allt från valutakurser till hur det går med oljan och om omställningen går framåt eller bakåt påverkar ju bränslepriserna. Vad gäller kärnkraften finns inga planer på någon nedläggning.

Allt detta vet ju klimatministern. Hon vet att vi tror på marknadsbaserade lösningar. Vi vill däremot inte att svenska folket ska betala för kärnkraften. Det skulle kunna bli jättedyrt. Men med allt det sagt är det faktiskt klimatministern som bestämmer i Sverige. Det är inte jag – jag är i opposition. Den här ilskan är alltså helt oberättigad.

Det jag och mitt parti ägnar oss åt är att försöka få klarhet i hur vi ska vända utvecklingen med bristande klimatpolitik i Sverige.

Fru talman! Oron för bränslepriser och oron för kärnkraft verkar vara de frågor som klimatministern bygger hela sin politik på.

Jag kan börja med att säga att det som sagt aldrig har varit så dyrt att vara svensk som under den här regeringen. Jag tror att svenska folkets plånböcker är tunnare än någonsin, och det gäller såväl när man ska tanka som när man går in i en butik.

Det första klimatministern kan göra om hon är orolig för svenska folkets ekonomi är att gå tillbaka till finansministern, prata bättre fördelningspolitik och se till att plånböckerna blir tjockare igen.

En annan väldigt viktig sak som klimatministern, som ju bestämmer över de här frågorna, skulle kunna göra är att se till att svenska företag får möjlighet att anställa fler. Vi har massarbetslöshet i Sverige med den här regeringen, och det man skulle kunna göra på det området är att stå upp för en grön omställning. Svenska företag säger ju att om de bara får tydlighet från regeringen kommer de att vinna på den omställningen.

Fru talman! Tack till ledamoten Ottosson för den redogörelsen!

Jag skulle ändå säga att detta att tio års reallöneökningar ätits upp betyder att det är fattigare och dyrare att vara svensk i modern tid.

Vi är många som ser det ute i samhället just nu. Makalösa Föräldrar beskriver hur livsmedelspriserna gör att de bara dricker te, för de har inte möjlighet till något annat eftersom barnen måste få mat. Föräldrar går och försöker få livsmedel i butiker där man skänker desamma. Det är på det sättet det ser ut i Kristdemokraternas Sverige.

Kristdemokraterna har historiskt sett varit ett parti som velat stå upp för socialt utsatta. Det är svårt att förstå varför man inte vill höja barnbidragen i det här läget. Det är svårt att förstå varför man vill ha en finansminister som står och skrattar med Icas vd på bilder i stället för att försöka pressa dessa jättar till att sänka priserna.

Fru talman! Tack till ledamoten Ottosson för frågorna!

Det är ju tio års reallöneökningar som har ätits upp med Kristdemokraternas politik. Tio år är ganska lång tid. Min son var knappt född för tio år sedan. För egen del var jag knappt född på 70-talet och fick inte uppleva den där tiden som var mer svältaktig än vår tid. Jag får ändå säga att om man är 45 år och inte har upplevt något värre än det här, då handlar det om något som den här regeringen behöver ta till sig. Vi kunde prata 1800-tal och medeltid också. Men jag tror att svenska folket förstår vad jag pratar om eftersom det är svindyrt, på ren svenska, att köpa mat i dag.

Jag kan ju fråga Kristdemokraternas ledamot här i kammaren hur det känns när livsmedelspriserna rusar iväg på det här sättet och när Klimatpolitiska rådet dessutom säger att livsmedelsstrategin saknar klimatpolitik.

Fru talman! Tack till ledamoten Storckenfeldt för de frågorna!

Det verkar ibland som att regeringspartiernas bästa taktik just nu är att kasta sten i glashus. Samtidigt som näringslivet skriker efter tydlighet i den gröna omställningen pekar ledamoten Storckenfeldt på små reformer som ska klara biffen.

Vi pratar om en helhet. Vi pratar om allt från att stå upp i EU-samarbetet för fortsatt grön omställning till att driva på för industrin när det gäller ETS-regler. På hemmaplan handlar det om att satsa på industrikliv och klimatkliv och höja klimatbudgeten – den har ju monterats ned med 31 procent.

Men det är bra att Storckenfeldt står i talarstolen, för jag har en fråga till ledamoten. I samband med inlägget pratades det som om det var Fox News. Riksdagsledamoten arbetar lite med Trumps verktyg, märkte vi. Det rättas till forskare och vetenskapsmän och myndigheter. Man ger dem politiska direktiv. Är det här något amerikanskt i svensk politik?

(ANDRE VICE TALMANNEN: Det här var ju slutreplikomgången. Därför kan inte ledamoten Storckenfeldt svara på frågan, så den får tas vid ett annat tillfälle.)

Fru talman! Tack, ledamoten Storckenfeldt, för frågan!

För Socialdemokraterna är det väldigt viktigt att svenska företag får vara med och leda klimatomställningen. Vi vill ha både ett regelverk och en skattepolitik som underlättar för framtiden och den gröna omställningen.

Det vi hör när vi pratar med Svenskt Näringsliv och med företag i dag är att man saknar en moderat politik när det handlar om innovation och grön omställning och att man skulle vilja se politiskt ledarskap och inte en försiktig, konservativ hållning i de här frågorna.

Ju mer vi driver på för grön omställning, desto bättre kommer de svenska företagen ut eftersom de många gånger ligger långt fram i omställningen. Om det blir tuffare regelverk kommer de företag som är bäst, de som klarar att producera varor och tjänster med minst utsläpp, att bli vinnare. Det är det många svenska företag ser i dag. Men med regeringens politik har vi ingen sådan politik.

Fru talman! Ledamoten Kinnunen ber mig att förklara bensinpriserna framöver. Jag kunde kontra med att eftersom Sverigedemokraterna säger ja till ETS 2 är de i precis samma grad svaret skyldiga: Vilka bensinpriser vill man ha för svenska folket framöver?

Man kan bara spekulera om framtidens bensinpriser. Ledamoten vet det mycket väl, men han vill ännu en gång skrämmas med bensinpriserna och tror att den gubben ska gå en gång till.

Samtidigt lider svenska folket under den dyraste regeringen någonsin. Det har aldrig i modern tid varit så dyrt att vara svensk som under den här regeringen. Hundralapparna rusar iväg på matpriser och inflation, och det är lågkonjunktur med massarbetslöshet och konkurser. Men det glömmer ledamoten Kinnunen. Den förda politiken leder verkligen inte till någon framåtanda för företag eller för Sverige.

Samtidigt ägnar sig Sverigedemokraterna framför allt åt att montera ned klimatpolitiken. Det fick vi ju höra här och nu. Det var ju precis detta som ledamoten sa, att man tar bort och monterar ned klimatpolitiken utan att lägga till något.

Fru talman! Tack, ledamoten Kinnunen, för frågan!

Ledamoten Kinnunen hänvisar till ett arbete som har gjorts i en klimatgrupp hos Socialdemokraterna där man framför allt framhöll – jag vet, för jag var själv med – vikten av en ännu starkare rättvis klimatpolitik, det vill säga fördelningsprofilen. Vi ville få in mer av det. Det var detta som sades i rapporten.

Det stod i samma rapport att Sverige var det mest framstående landet i världen när det gäller att få ned utsläppen i världen. Det stod också att vi var de som arbetade mest effektivt med att implementera lagstiftning och säkra reformer för att minska utsläppen inom olika sektorer, men detta ville ledamoten Kinnunen inte ta upp. Det förstår jag eftersom SD saknar klimatpolitik.

För SD:s del handlar klimatpolitik egentligen inte om några reformer. Det handlar mest om att skrämmas, att skapa förvirring, att ge sig på vetenskapsmän och forskare och att få människor att känna sig obekväma. Och framför allt handlar det för SD om att diktera för de tre partier här i kammaren som leder regeringen: Rör er inte en millimeter, för det är vi som bestämmer! Eller hur, ledamoten Kinnunen?

Fru talman! När vi påtalar att klimatkejsaren är naken säger klimatministern: Den förra regeringen fokuserade på 2030, men den här regeringen vill minsann klara 2045! Det säger sig självt att om man inte gör jobbet nu blir det knappast lättare längre fram.

Regeringen har däremot döpt klimathandlingsplanen till ”Hela vägen till nettonoll”. Det är ett namnbyte. Men, fru talman, det är tomt! Det är tomt på klimatpolitik på ministerns bord.

Men på pr-avdelningen jobbas det – med retorik och med spel: Tryck till! Säg att vi jobbar mot 2045! Säg att bensinpriserna gasar med deras politik! Säg att de kommer att ruinera folket! Säg att kärnkraften ska lösa allt! Säg att det var deras fel! Ägna gärna hela debatten åt det! Hänvisa till framtiden! När alla säger att vi tappar takten, blåneka! Tänk som en gås, eller tänk på Trump! Eller tänk på Magnus Ugglas ”om hon så tar dig på bar gärning, neka”! Det funkar.

Regeringen bedrar just nu svenska folket med sin klimatpolitik, och när vi vill påtala det skyller regeringen sina egna tillkortakommanden på folket. Det är folkets acceptans. Detta gör regeringen med helt öppna ögon.

De vet att folket vill ha mer klimatpolitik, men de säger att folket inte orkar med det. I själva verket är det SD som inte orkar med det, som en otrogen partner som hävdar att den bedragna får skylla sig själv: Hon blev för tråkig, hon ville ta ansvar för barnen.

Men vad tycker då barnen om det? Rädda Barnen säger att 83 procent av de barn som föddes år 2020 kommer att leva med exponering för extrem hetta under sitt liv. Samtidigt som den globala upphettningen är vårt samhälles största kris ägnar sig den här regeringen åt pr-trix.

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för viljan till samarbete!

Statsrådet har även förr framhållit att hon gärna ser samarbeten. Vi socialdemokrater vill väldigt gärna hjälpa till. Vi förstår inte vad Liberalerna gör i knät på Sverigedemokraterna. Vi skulle verkligen önska breda klimatöverenskommelser där vi kunde diskutera klimatpolitiken seriöst.

Här i dag har vi en särskild debatt om Klimatpolitiska rådets sågning av regeringens politik. Det är alltså det vi ska diskutera i dag, inte Socialdemokraternas politik eller historiken. Det vi pratar om är att Klimatpolitiska rådet ger underkänt till nuvarande regering.

Vi ser att det saknas styrmedel. Det saknas reformer för att uppväga de backningar som regeringen har gjort, inte minst på transportområdet. Avgasutsläppen ökar; de minskar inte.

Till svar får vi tjusiga sloganer, men jag vill höra vad regeringen har för politik.

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för att du debatterar här med oss i dag, men:

transportmålet: F, icke godkänt resultat

ESR-målet: F, icke godkänt resultat

LULUCF: F, icke godkänt resultat

neutralitetsmål till 2045: F, icke godkänt resultat.

Klimatpolitiska rådet skriver som sagt: ”Regeringens nuvarande klimatpolitik räcker inte för att nå Sveriges klimatmål och … åtaganden till 2030. Vissa beslutade och aviserade insatser under 2024 var steg i rätt riktning, men de uppväger inte andra beslut under mandatperioden som bidragit till ökade utsläpp, framför allt i transportsektorn.”

Vad säger klimatministern om detta?

Jag tycker att statsrådet ska bespara kammaren pr-trick. Det handlar inte om vad andra regeringar har gjort, att S har fel, att S höjer bensinpriser eller att kärnkraften ska öka allt. Nu är det klimatministern som är ansvarig.

Fru talman! Transportmålet – F, icke godkänt resultat. ESR-målet – F, icke godkänt resultat. LULUCF – F, icke godkänt resultat. Neutralitet 2045 – F, icke godkänt resultat.

Klimatpolitiska rådet skriver: Regeringens nuvarande klimatpolitik räcker inte för att nå Sveriges klimatmål och åtaganden till 2030. Vissa beslutade och aviserade insatser under 2024 var ett steg i rätt riktning, men de uppväger inte andra beslut under mandatperioden som har bidragit till ökade utsläpp framför allt i transportsektorn.

Med S-regeringen brukade Sverige ligga etta i världen när det gällde de länder som kommit längst med klimatet. De senaste åren, med SD-regeringen, har vi alltså gått från bäst i klassen till att behöva extrahjälp och stöd från andra. Regeringen föreslår till och med det: Köp utsläppsrätter från tredjeland! Kanske elmopeder i Ghana kan lösa detta. Äh, vi struntar i det. Svenska folket skulle kanske kunna få miljardböter från EU, men det kanske löser sig om alla andra länder också misslyckas. Då blir det inga böter.

Fru talman! Med den här regeringen missar vi alla klimatmål. Klimatrådets rapport är svidande kritik. Den skulle faktiskt kunna heta det: Svidande kritik.

De som bestämmer i Tidösamarbetet och SD kommer att säga att det här är en politik som är förankrad i folkviljan, alltså att folket inte vill mer. Detta – att tvärbromsa klimatpolitiken och backa – skyller man på folkviljan. Problemet är bara att det är precis tvärtom. 70 procent av befolkningen vill skärpa klimatpolitiken. Det är SD, de som styr bakom och i Regeringskansliet, som inte vill.

Fru talman! Den här regeringen bedrar svenska folket när det gäller klimatpolitik. När vi påpekar det skyller man ifrån sig som en otrogen partner som hävdar att den bedragna får skylla sig själv. Hon blev för tråkig. Hon ville ta ansvar för barnen. Det var ju roligare att leva varje dag som om barnen inte fanns.

Klimatpolitiken ska alltid göras någon annan gång. I klimathandlingsplanen väntar man på Styrmedelsutredningen. I Styrmedelsutredningen väntar man på framtiden. Under tiden hänvisar man till Miljömålsberedningen. Och när klimathandlingsplanen diskuteras lite mer ingående innehåller den varken ny klimatpolitik, handling eller plan.

Fru talman! Jag var huvudförhandlare från Europaparlamentet för EU:s klimatlag. Det var många gånger svårt med konservativa som inte ville fram, vissa industrier som ville bromsa på sitt område och en och annan liberal som tyckte att marknaden kunde lösa det själv. Men aldrig, aldrig under dessa år var fokus större på pr-sloganer än på politiskt innehåll. Och aldrig, aldrig, fru talman, kunde jag tro att jag skulle stöta på de värsta klimatförnekarna här hemma.

(Applåder)

Herr talman! Kinnunen säger att Socialdemokraterna ibland har fel. Betyder det i själva verket att vi oftast har rätt? I så fall tackar jag för den komplimangen.

Jag noterar återigen att ”radikaliserad opposition” verkar vara ett favoritord, ett nyord från Sverigedemokraterna. Men i själva verket tror jag att vi ska läsa det precis tvärtom: Det handlar om en radikaliserad majoritet. Det är Sverigedemokraterna som bidrar till det radikala i att bromsa klimatpolitiken, höja tonläget och skapa kaos på olika politiska områden. Man är antingen ointresserad eller vill styra över fokus på helt andra frågor.

Låt oss vara ärliga: Klimatpolitik är inte er favoritgren. Sverigedemokraterna har inget intresse av klimatpolitik. De är inte särskilt mycket emot det och inte särskilt mycket för det – de bryr sig inte, helt enkelt.

Jag vill säga till ledamoten Kinnunen att klimatpolitiken är helt avgörande för att få pluseffekter för Sverige – pluseffekter i form av innovationskraft, fler företag och fler jobb. Sverige är just nu i akut behov av fler jobb. Vi är i en situation med massarbetslöshet, där konkurserna står som spön i backen. Det är den politiken som ni leder regeringen att leverera.

Jag vill fråga Kinnunen om han är emot alla de pluseffekter som en aktiv klimatpolitik ger.

Herr talman! Tack, ledamoten Kinnunen, för inlägget! Det är några tankar som kommer till mig när jag lyssnar på Kinnunen i talarstolen. Den första är att det är en fullständig avsaknad av klimatpolitik. Inte ett ord om vad Sverigedemokraterna vill se för klimatpolitik fick vi höra om här inne. Anförandet handlade om allt annat än klimatpolitik, och väldigt mycket handlade om att skylla ifrån sig.

Den andra: När man lyssnar på Sverigedemokraterna är det svårt att veta i vilken riktning politiken är på väg. Ofta handlar det om att man säger en sak men gör en annan. I dag har jag förstått att när Sverigedemokraterna i form av ledamoten Kinnunen säger en sak förhåller det sig i själva verket precis tvärtom. Det är så man ska läsa hans tal. Jag tror att det kan bli en ögonöppnare för många.

När Sverigedemokraterna säger att svenska folket inte vill se en klimatpolitik är det i själva verket precis tvärtom. Klimatpolitiken har ingen folklig förankring, säger Sverigedemokraterna. Jo, det är precis tvärtom: Svenska folket vill se en aktiv klimatpolitik. Det är Sverigedemokraterna som inte vill ha en aktiv klimatpolitik, och det är tydligen skylla-ifrån-sig-retoriken som är det mest populära och mest framgångsrika receptet för att bli ledamot för Sverigedemokraterna i Sveriges riksdag.

Min fråga är förstås: Var är klimatpolitiken, Kinnunen?

Herr talman! Tack för svaret från ledamoten!

Från Socialdemokraternas sida tycker vi att vi ska ha en tydlig, bra och ambitiös klimatpolitik likaväl som en energimix i Sverige som gör att elektrifieringen fungerar. Det ena motsäger inte det andra.

Det vi efterfrågar från regeringen är en ökad takt när det gäller klimatpolitiken. Vi vet att den budgeten har minskat med 31 procent jämfört med 2022. Vi vet att man har tagit bort flera av de klimatverktyg som den här regeringen inte ansåg lämpliga, och det har inte tillkommit några nya klimatverktyg från regeringens sida.

Det har sagts tidigare här i debatten att regeringens strategi just nu verkar vara att hela tiden skjuta upp klimatpolitiken. Först handlade det om klimathandlingsplanen, sedan handlade det om Styrmedelsutredningen och så kanske om Miljömålsberedningen och klimatmålen. Det är alltid någonting som ska ske längre fram.

Det verkar som om man vill lägga bekymret i knäet på den regering som tillträder efter nästa val. Men det blir bara dyrare och sämre att agera på det sättet. Jag vill därför ändå envist fortsätta att fråga ledamoten Nilsson om det inte finns ytterligare klimatverktyg i Liberalernas verktygslåda. Är det det här vi kommer att få se den här mandatperioden, eller finns det en vilja att göra mer på klimatområdet så att Sverige inte tappar mark och sina möjligheter att hinna med 2030-målen?

Herr talman! Tack, ledamoten Nilsson, för inlägget!

Jag vill också tacka för tydligheten gällande att ledamoten anser att det är viktigt att vi arbetar på EU-nivån för att klara klimatpolitiken. Den insikten delar vi verkligen, och jag tycker också att det i den svenska debatten finns en väldig mognad kring detta där många partier kan enas och se EU som en väldigt relevant aktör.

Mer bekymrande är att EU:s klimatråd uppmanar medlemsländerna att göra betydligt mer. De publicerar årliga rapporter om hur det går med klimatpolitiken, och där visar man att Sverige och övriga EU-länder inte gör tillräckligt. Det är djupt oroande.

Även myndigheter på hemmaplan visar på att Sverige backar när det gäller klimatpolitiken. Det handlar om både Naturvårdsverket och Klimatpolitiska rådet, och vi har som sagt också fått kritik på EU-nivå för att Sverige inte ser ut att klara 2030-målen.

Allt det här är djupt oroande, och jag utgår från att det oroar även ledamoten Nilsson att hennes regering inte klarar att leverera på klimatpolitikens område. Min fråga till ledamoten Nilsson är därför: Hur borde klimatministern agera?

Herr talman! När man lyssnar på ledamoten Ottosson kan man få känslan av att Kristdemokraterna har hamnat i fel sällskap. Det kan ju finnas möjligheter till andra konstellationer i ett parlament. Vi socialdemokrater har haft ett väldigt gott samarbete med kristdemokrater på den europeiska nivån. Denna ekologiska humanism – eller hur ni uttrycker det – har varit vägledande för de tyska kristdemokraterna på ett helt annat och mycket trovärdigare sätt än den har varit för de svenska kristdemokraterna.

Hur trevlig ledamoten Ottosson än är avböjer jag vänligt men bestämt, då jag absolut upplever att det finns en stor skillnad mellan det som står i programmen och den verklighet vi ser i Sverige i dag.

Jag måste säga att vi från Socialdemokraterna upplever att den här regeringen har slagit av på klimattakten och valt den mer ohållbara vägen framåt. Regeringen tar inte alls det spår som Kristdemokraterna lockar med i sitt principprogram och i sina olika texter på hemsidan, som var och en kan ta del av.

Det är helt enkelt en avgrundsdjup skillnad mellan vad Kristdemokraterna som parti säger om klimatpolitiken och den handling som departementschefen på Närings- och klimatdepartementet leder Sverige med.

Min fråga är förstås om Kristdemokraterna vill ändra detta det sista året före valet eller om det här är vad vi fortsatt har att vänta oss. Kan vi se en ökning av takten när det gäller klimatpolitiken?

Herr talman! Tack till ledamoten för inlägget!

Jag har en fråga. Vi socialdemokrater undrar över Kristdemokraternas syn på klimatpolitiken. Om man läser programmen, inte minst principprogrammet, ser man väldigt tydligt att det finns ett patos. Det står: För att motverka klimatförändring krävs krafttag för att hejda utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser. Fossilbränslen måste fasas ut från såväl energi- som transportsektorn. Förnybara bränslen måste skattemässigt gynnas, och inhemsk produktion ska stimuleras.

Det är ord och inga visor! Detta patos för klimatet finns också på andra ställen i Kristdemokraternas program.

Kristdemokraterna har också närings- och energiministern som departementschef på Närings- och klimatdepartementet. Det finns därför i allra högsta grad en möjlighet för ledamoten att förverkliga de kristdemokratiska visionerna i konkret handling i form av regeringen. Man sitter helt enkelt på den yttersta posten.

Ändå ser vi hur Sverige i dag tappar i klimatarbetet. Vi ser väldigt tydligt att utsläppskurvan har gått åt fel håll. Trenden har brutits. Från att vara världsledande när det gäller klimatomställningen har den svenska regeringen backat, och utsläppen ökar för första gången. Det gäller inte minst i transportsektorn – det område som Kristdemokraterna pekade ut som viktigt.

Min fråga till ledamoten är därför: Varför omsätter inte den ytterst ansvariga departementschefen Kristdemokraternas politik i verkligheten?