Ulf Kristersson

Herr talman! Det där är en rätt besynnerlig verklighetsbeskrivning. Vi har fått ned inflationen från 10 till 2 procent, Sverige har gått från botten till toppen i tillväxtligan, vi har halverat det dödliga gängvåldet och vi har fått ned invandringen till 1985 års nivåer så att Sverige får en chans att klara integrationen. Efter att vi har gjort allt detta som tar Sverige i rätt riktning står ni och hittar på att Sverige går i fel riktning. Jag skulle ha respekt för detta om ni med en ny kurs menar att ni vill gå tillbaka till det andra och att ni verkligen tycker så. Men det tror jag inte att ni tycker.

Låt oss i stället vara ärliga. Vi tycker radikalt olika på minst två områden. Det ena är energipolitiken. Ni är emot kärnkraften, medan jag är för kärnkraften.

Det andra är reduktionsplikten. När det gäller att ha en reduktionsplikt i Sverige som driver upp dieselpriserna till de i särklass högsta i Europa, för att klara av ett eget påhittat mål enbart i Sverige, till priset av att familjer inte har råd att använda sin bil, tycker vi rejält olika.

I en intervju häromdagen instämde därför jag i det som Romina Pourmokhtari sagt om det målet, att det i grund och botten borde handla om ett elektrifieringsmål i stället. Det handlar om att elektrifiera fordonsflottan, både privatbilismen och de tunga transporterna, parallellt med industrierna. Man kan titta på den stora investering som nu görs i till exempel Stegra och stålindustrin. Det är den sortens investeringar vi vill se. Då krävs det massiva mängder fossilfri el, men där har ni i oppositionen inga svar.

Beskrivningen är helt felaktig. På EU-nivå var vi rädda för att ETS, alltså utsläppshandelssystemet, var hotat, men vi räddade det nyligen på ett EU-toppmöte. Det finns länder som är oroliga för att det prisar ut deras industri, men vi sa tvärtom att industrin nu har gjort stora investeringar i den gröna omställningen och att vi måste stå upp för det. Det gjorde vi, och systemet finns kvar.

Vi tycker olika om kärnkraft, och vi tycker olika om reduktionsplikt. Låt oss nöja oss så.

Herr talman! Att göra saker på kort sikt är den viktigaste uppgiften. Först gällde det att bekämpa inflationen, och det har vi lyckats med. Nu handlar det om att se till att konsekvenserna av ekonomisk oreda på andra ställen inte fortplantar sig in i svensk ekonomi. Det handlar också om att återställa väldigt många familjers realinkomster, där tio år gick förlorade under höginflationsåren. Alla dessa saker är helt avgörande för att få igång hjulen i svensk ekonomi igen.

Jag är väldigt mycket för breda överenskommelser om man är överens om riktningen på överenskommelserna. Men det är svårt att göra breda överenskommelser med partier som tycker precis tvärtom i centrala frågor. Hur skulle en bred överenskommelse om säkerhetspolitiken se ut med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som är emot det avgörande steget? I dag lade vi fram skogspropositionen. Hur skulle en bred överenskommelse med Miljöpartiet och Vänsterpartiet se ut när de vill gå i precis motsatt riktning mot den vi har stakat ut?

Men ni är välkomna i vår riktning i ett stort antal frågor.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill först instämma i att omvärldsläget är allvarligt och svårbedömt på många olika sätt. Vi har kriget i Ukraina sedan mer än fyra år tillbaka i tiden, USA:s nya, oförutsägbara agerande i inte minst handelsfrågor och ekonomiska frågor och nu också alla konsekvenser av kriget i Mellanöstern. För att säga det uppenbara: Det är rätt lite Sverige kan göra åt frågan om krig eller fred i Mellanöstern, men detta får stora konsekvenser här hemma.

Jag brukar dra slutsatsen att i ett sådant här läge är den första läxan för regeringen att göra allt rätt här hemma. Chansa inte, hoppas inte bara på det bästa och slarva inte, utan värna svenska intressen säkerhetsmässigt och ekonomiskt! Det är vår absolut viktigaste uppgift. Detta gör vi nu på många olika sätt när det gäller de ekonomiska konsekvenserna för hushåll och företag.

En viktig signal när det gäller livsmedelsproduktionen, som frågeställningen handlade om, är att få ned dieselpriset. I första hand sänker vi skatten till EU:s miniminivå, och vi har ansökt hos EU om att vi vill kunna gå under den med motsvarande 3 kronor per liter om det behövs. Det är ingen liten sak vare sig för hårt pressade hushåll eller hårt pressade livsmedelsproducenter. Det är precis denna sorts insatser vi gör i detta krisläge.

Regeringen jobbar just nu med livsmedelsstrategin, och jag tänker inte föregripa det arbetet. Men vi tittar på ett stort antal förslag och återkommer.

Det går dock inte att komma ifrån en viktig sak: Jag har respekt för Centerpartiets uppfattning i dessa frågor, men med vilka partier på vänsterkanten skulle ni kunna få igenom en prissänkning på diesel? Jag ser inte någon sådan möjlighet.

Herr talman! Först vill jag säga att det visst handlar om elproduktion. Har man ingen elproduktion kan man inte heller fördela el – svårare än så är det inte.

Vi har lagt ned halva förmågan till fossilfri baskraft i södra Sverige på grund av er energipolitik, Nooshi Dadgostar. När Tyskland har samma dåliga energipolitik blir konsekvenserna förödande för vår del av världen.

Herr talman! Det andra är ett totalt missförstånd. Det vi sa till EU-kommissionen var: Låt inte Europa ta hand om svenska flaskhalsintäkter! Vi sa till dem att om man vill subventionera gasen i olika länder, så feel free. Det var också precis det beslut som fattades. I Italien, som till 90 procent är beroende av gaspriserna, är det efter EU-beslutet helt lagligt att subventionera gaspriserna så att de inte slår igenom på elpriserna i den mån de annars skulle göra. Detta har Sverige inte varit emot på något sätt, men vi vill inte vara beroende av gaspriserna. Inga svenska konsumenter, förutom ett antal på västkusten, är beroende av gasen, och Sverige ska inte heller vara beroende av gasen.

(Applåder)

Herr talman! Man måste ju se vad som har hänt på riktigt. Förra gången vi hade riktigt allvarliga oljeprisstörningar och energistörningar var på 70talet. Då drog Sverige slutsatsen att orimligt höga oljepriser är skadliga för svensk industri. Alltså kompletterade vi vår bastanta vattenkraft med en massiv satsning på svensk kärnkraft. Då handlade det i första hand om pris; därefter har klimatargument och säkerhetspolitiska argument tillkommit.

Är det inte en ödets ironi att vi rätt många decennier senare har lagt ned så mycket svensk kärnkraft att vi än en gång är beroende av oljepriserna i Mellanöstern, som i sin tur påverkar gaspriserna, som i sin tur påverkar elpriserna i Europa? Detta är en ödets ironi. Vi kunde ha fortsatt att vara helt oberoende av den prissättningen för vår el. Vi hade världens bästa elsystem tack vare vattenkraft, kärnkraft och förnybart.

Jag kan inte begripa det, Nooshi Dadgostar – ni är mer än några andra ansvariga för den politik som har misslyckats. Elektrifiering är vägen framåt. Då måste vi ha förmåga att producera fossilfri el i vårt eget land så att södra Sverige, där kärnkraften är nedlagd, inte blir beroende av tysk energiförsörjning. Tyskland har lagt ned sin kärnkraft, satsar allt på vindkraft och får höga priser. Man måste inte vara fysiker för att förstå att detta är ett problem. Det här problemet tycker jag att ni har skapat.

Sedan är det en total missuppfattning. Det vi sa till EU-kommissionen var något helt annat: Lägg inte rabarber på svenska flaskhalsintäkter! De pengarna har svenska elkonsumenter betalat – ta inte dem ifrån oss! Ge oss tvärtom ökad frihet när det gäller hur vi vill använda dem! Satsa inte allt på att koppla ihop länder, utan skapa också produktionskapacitet – annars blir det ingen el!

(Applåder)

Herr talman! En del handlar om det arbete som vi håller på med för att få ned den grova brottsligheten. Vi har lite mer än halverat det dödliga gängvåldet. Det är ju en fantastisk framgång, men det är också som Gunnar Strömmer säger: Då återstår hälften.

Januari var den första månaden helt utan dödligt gängvåld; alla andra månader har det varit någonting. Det är alltså en massa jobb kvar, men ju mer kontroll vi får över den grova organiserade kriminaliteten, desto mer tid får polisen till vardagsbrottsligheten. Jag tänker på alla källarinbrott och allt antastande – saker som inte är dödliga men som är förfärliga i ett rättssamhälle.

Jag sa ju att det finns två sidor av samma mynt. Vi sa alldeles nyss i en annan diskussion att företag som fuskar och missbrukar ska möta mycket hårda nypor. Människor som fuskar och missbrukar ska också möta hårda nypor. Det finns väldigt mycket fusk i det svenska välfärdssystemet. Det måste vi komma åt så att pengarna kan gå till dem som behöver dem.

(Applåder)

Herr talman! Vi brukar ju säga – alla har väl varianter på detta – att ansträngning ska löna sig och brott straffa sig. Det säger ganska mycket om en grundläggande etik. Ansträngning, vare sig det är på jobbet, i familjen, i föreningslivet eller när man hjälper en granne, ska uppmuntras och belönas. Brott, missbruk och fusk ska däremot alltid straffa sig. Det tycker jag är en bra grund för ett gott samhälle.

Linda Lindberg tog upp en viktig sak, nämligen kopplingen mellan legitima bidragssystem och välfärden. Det är ju precis så. Det är bara när människor jobbar vitt och hederligt och betalar skatt som går till det gemensamma som vi har råd med olika välfärdsinsatser för dem som – permanent eller bara tillfälligt – inte kan arbeta. Den här logiken är otroligt viktig.

Jag vill värna legitimiteten i välfärdssamhället. De som får bidrag ska också vara de som behöver bidrag. Det finns alltid människor som behöver bidrag under lång tid därför att de av olika skäl inte kan arbeta. Det finns en stark enighet i Sverige om att vi ska hjälpa dem. Det finns också en mycket stark legitimitet i att den som kan jobba möjligen kan få bidrag en kort tid mellan två jobb eller om man hamnar i svårigheter, men sedan ska man tillbaka till arbete igen.

Det är också detta som har byggt jämlikhet i Sverige. Det är lönearbete och egna inkomster som har skapat jämlikhet – inte bidragsinkomster. Tvärtom är det så att de barn som nu växer upp i värst fattigdom är de barn vars föräldrar inte går till jobbet över huvud taget. Några kommer alltid att tycka att man ska höja bidragen så att de får det lite bättre just nu, men vi vet att det är en garanti för långvarig fattigdom och så småningom dåliga pensioner.

Arbetslinjen och välfärdslinjen är egentligen två sidor av samma mynt. Jag vill slå vakt om båda.

Herr talman! Nu granskas det här noggrant. Det är bra att Ekot har gjort en granskning, och regeringen kommer självklart att följa upp detta.

Men vi är alltså inte emot digitala vårdkontakter. Ni har i grund och botten varit skeptiska hela tiden, för ni vill ju ha ett kösamhälle – det vet alla. I grund och botten är vi för de digitala kontakterna, och vi är för att förenkla för människor – men under väldigt ordnade former.

Det är bra att vi kan diskutera vad som har skett under mandatperioden. Sjukvårdsköerna i Sverige har minskat med 28 procent under mandatperioden i alla regioner utom – surprise! – Stockholmsregionen, som Socialdemokraterna styr. Sverige har gått från botten till toppen i tillväxtligan och från 10 procents till 2 procents inflation, och i morse fick vi höra att arbetslösheten sjunker för nionde månaden i rad.

Vi vill hålla kursen. Ni vill byta riktning. Man undrar vilka av de här sakerna ni vill reversera och gå i motsatt riktning med. Det kanske är dödsskjutningarna ni vill ha tillbaka eller invandringen som ska öka igen. Lycka till!

(Applåder)

Herr talman! Jag har några reflektioner.

Först och främst är det bra att Ekot gör en sådan här granskning. Alla seriösa verksamheter som använder skattebetalarnas pengar behöver granskas, och det är bra att det här görs.

Sedan tror jag att jag talar för en väldigt stor majoritet av svenska folket när jag säger att de digitala möjligheterna till vård har kommit för att stanna. De kortar kötider, och de ökar tillgängligheten. Väldigt många barnfamiljer tycker att det är otroligt bra att inte behöva ta sig fysiskt till en vårdcentral eller hälsocentral om det inte är absolut nödvändigt.

Jag tror att jag talar för lika många när jag säger att alla regler självklart ska följas. Detta ska självklart granskas, och om något går fel ska det påpekas. Då kan det få konsekvenser.

Till sist: Som alla vet är det självfallet regionerna som har ett ansvar för vilka avtal man över huvud taget sluter med olika privata aktörer, oavsett om de är fysiska eller digitala.

Jag är väldigt mycket för att använda teknologin så att patienter får kortare väntetid och tillgängligheten ökar. Den gamla tiden, då allting skulle ske helt fysiskt, kommer inte att komma tillbaka. Men det ska ske under mycket noggranna och ordnade former.

Herr talman! Spanien är nog det land som tydligast avviker från den nya normaluppfattningen i Europa. Varje land har naturligtvis rätt till sin åsikt, men i den mån det får konsekvenser för andra länder är det en gemensam fråga.

Jag tycker att det beslut vi fattade på Europeiska rådet den här gången mer ska ses som ett slags portalparagraf. Vad som än händer kommer 2015 inte tillåtas upprepas en gång till. Det betyder inte att Europa står uppgivet inför detta och inte kan göra någonting. Det finns mycket Europa som gemenskap och enskilda länder kan göra för att hjälpa till i närområdet och hjälpa transitländer på olika sätt.

Det är absolut inte så att vi struntar i det som händer i Mellanöstern. Men svaret på frågan kan inte vara ett upprepande av 2015.

Återrapporteringen var härmed avslutad.

Herr talman! Jag börjar bakifrån. Det här var alltså Europeiska rådets beslut, nota bene – inte mer och inte mindre. Sedan finns det lagstiftningsprocesser som inkluderar betydligt fler institutioner.

Europeiska rådet står bakom den grundläggande idén och arkitekturen bakom ETS, alltså utsläppshandelssystemet. Det var inte konfliktfritt, men det gör Europeiska rådet. Sedan kommer det att ske många processer där detta ska detaljregleras och preciseras inför den översyn som redan sedan tidigare skulle göras. Det är viktigt att ha sagt. Den var Sverige också mycket drivande för.

Sedan var det säkerhetshoten. Det som har hänt de senaste decennierna är att säkerhetshoten blivit mycket mer mångfasetterade – miljö och klimat, social sammanhållning i olika länder, invandring och migration, industrispionage och hybridaktiviteter. Det är en mycket bredare palett av säkerhetshotande frågor som ett modernt land i dag på olika sätt måste kunna adressera.

Därför var den brittiska rapporten bra. Den understryker att även de aspekterna är viktiga i det här avseendet. Jag tycker att det bara är bra.

Vi jobbar i dag mycket bredare med dessa frågor i Sverige än vad vi gjort tidigare. Bara det att vi gifter ihop civilförsvar och militärt försvar på ett helt annat sätt och återaktiverar civilplikten skapar helt nya möjligheter för unga killar och tjejer att göra nytta för det svenska totalförsvaret, som kan inbegripa väldigt mycket mer än att vara i uniform med vapen i hand. Allt detta är bra – av tråkiga skäl, ska man lägga till.

Sedan var jag inte det minsta uppgiven. Jag konstaterade bara, med anledning av tidigare diskussioner vi haft i den här kretsen, att kortsiktiga – om än viktiga – kriser tenderar att ta allt syre på europeiska toppmöten. Långsiktiga frågor som reformering av inre marknaden och konkurrenskraftsfrågor tar inte lika mycket omedelbart syre, även om vi i Sverige verkligen gjorde vår del för att de skulle ta syre i den här diskussionen.

Herr talman! När det gäller energifrågan är det alldeles uppenbart, även om olika länder uttrycker det lite olika, att framtiden är fossilfri med mer kärnkraft och mer förnybart. Det skriver allt fler länder under på, även de som har en lång resa dit.

När vi gjorde oss oberoende av olja för elproduktion i Sverige var det för att oljekrisen den gången drev upp priserna. Sedan lade vi till alla klimatskäl för att göra oss fossilfria, och nu lägger vi till alla säkerhetspolitiska skäl för fossilfrihet.

För oss är slutsatsen helt solklar. Fortfarande är dock många länder mycket mer fossilt beroende än man kan tro. Det absurda förhållandet att gasgenererad el slår in över landsgränser är provocerande, skulle jag säga. Vi som fattade så kloka beslut på 50, 60- och 70-talen påverkas i dag av dyr el av helt andra skäl. Jag är mycket för internationellt samarbete, men den svenska energipolitiken ska inte stå och falla med italiensk eller tysk gasimport.

Sedan vill jag vara lite noga: Den svenska regeringen lägger sig inte i inrikespolitiken i andra länder. Jag tycker att det är en viktig princip. Det har blivit alltmer populärt i andra länder att göra sådant. Vi tänker inte ändra vår policy. Vi låter andra länders befolkningar fatta sina beslut i demokratiska val. Jag tänker alltså inte ha någon åsikt om det ungerska valet.

Men bara för att tala klartext: De här 90 miljarderna är plan B. Plan A var att använda frysta ryska tillgångar. Det fick vi inte stöd för. Detta var plan B, vilket bara gör saken ännu allvarligare.

Herr talman! Jag får nog luta mig mot Ursula von der Leyens bedömning, och den var inte mer precis än att vi på ett eller annat sätt måste kunna lösa detta.

Det öppnar för optimistiska och mindre optimistiska signaler. Jag tror att hon tänker sig att det första är att ord faktiskt hålls den här gången och att stödet kan betalas ut så fort ledningen är reparerad. Det kan också handla om andra juridiska lösningar. Jag är inte konstitutionell EU-jurist i tillräckligt hög grad för att kunna bedöma om det finns andra vägar i detta.

Däremot kan man antagligen säga att detta, om det skulle fortsätta under lång tid, kommer att väcka den konstitutionella frågan i Europa. Den kanske skulle väckas under alla omständigheter, för den har varit lite slumrande under en längre tid. Detta ställer dock frågan på högkant. Men jag vågar inte ge mig ut på några djupa juridiska vatten när det gäller vilka andra möjligheter som skulle kunna finnas, utan nu tror jag att vi får avvakta i några veckor innan beslut fattas.

Herr talman! Att stå upp för den europeiska klimatpolitiken är rätt i sig. Men det är också rätt för alla de föregångare i Sverige och i det svenska näringslivet som gör stora investeringar för att de vill det och för att regelverket uppmuntrar det och skapar konkurrenskraft för det. Vi kan inte svika deras arbete. Detta var jag otrolig tydlig med på Europeiska rådets möte, och det gick verkligen fram.

Den 28:e regimen är ett obegripligt uttryck som handlar om att man ska kunna ha regelverk som går över alla andra på vissa områden. De som är mest optimistiska tror att det här ska få stora konsekvenser, och det kanske visar sig att det blir så.

Annars handlar det helt enkelt om att underlätta registrering av bolag i olika länder och om att skicka information till ett ställe i stället för till alla ställen. Men det biter förstås inte på grundläggande frågor som skattepolitik eller arbetsrätt i olika länder, som inte förändras av detta.

Herr talman! Jag uppfattar ingen panik i systemet vad gäller veckorna fram till valet. Dessutom finns det pengar från bland annat Internationella valutafonden. Långsiktigt kan man dock tänka sig riktigt problematiska scenarier, men där är vi inte än.

Som jag sa är fördraget som det är, och enhällighet krävs för ett antal stora beslut. Detta har länge ansetts självklart, för man ska inte kunna köra över enskilda länder. Men det var aldrig tänkt att få dessa konsekvenser.

Jag väntar i några veckor till och ser hur det artar sig. Men att 26 EU-länder stillatigande skulle acceptera att EU inte kan göra något har jag mycket svårt att tro.

Vi lägger oss inte i hur enskilda partier röstar, men det vore en stor fördel om Socialdemokraterna också i EU-parlamentet stod upp för en riktigt stram invandringspolitik.

Herr talman! Om man ska vara lite noggrann var det ena ett formellt rådsbeslut. Erfarenheterna från 2015 har lett oss till slutsatsen att detta inte får upprepas en gång till när det skakar i världen. Det finns jättemycket EU kan göra och som enskilda länder kan göra i samarbete med andra, men 2015 får inte inträffa en gång till. Att bara slå fast detta och inte säga ”det får bli som det blir” var en otroligt viktig slutsats från EU-toppmötet. Detta beslut kan sedan få en massa olika konsekvenser i relationen till exempelvis transitländer vad gäller vad vi kan göra på plats och i närområdet.

Det andra var inte formella rådsslutsatser, men jag nämner det eftersom det var ett tjugotal länder på själva förmötet i ett slags koalition av dem som nu vill se en bredare rimlighetsprövning av migrationspolitiken. Två saker står i centrum. Den ena är Europakonventionen, alltså den som först uppmärksammades efter ett antal fall i många olika länder där människor dömts för brott och skulle utvisas på grund av detta brott men där sedan anknytningen till det nya landet ansågs väga tyngre än själva brottets konsekvenser. Detta kan vara väldigt stötande, för man döms inte lättvindigt till utvisning i Europa.

Den andra är Genèvekonventionen. Vi uppmärksammade deltagarna på att den gör det omöjligt att utvisa den som har flyktingstatus om inte en domstol konstaterar att det rör sig om ett synnerligen grovt brott, och uppenbarligen räcker inte våldtäkt mot en 16-åring, vilket är en alldeles orimlig slutsats.

På båda dessa punkter tror jag att det kan finnas en bred folklig förståelse och rimlighetsuppfattning. Men det handlar också om att långsiktigt värna legitimiteten i viktiga konventioner. Jag är annars rädd att länder börjar lämna konventioner om dessa aldrig går att ändra på.

Herr talman! Jag får bekräfta att Vättern inte var uppe på EU-toppmötet. Inte ens Mälaren var uppe, vilket man som sörmlänning kan tycka är ännu mer anmärkningsvärt.

Allvarligt talat, när det gäller dricksvattenförsörjning, energiförsörjning, förmågan att upprätthålla sjukvård även i mycket dramatiska lägen och skydd av installationer finns det en helt annan, om än senkommen, medvetenhet nu jämfört med tidigare. Det gäller även hur sårbart allt sådant här också är. Carl-Oskar Bohlin brukar säga att kriget är den dimensionerande faktorn också för allt det civila försvaret. Det är för krigets förfärliga logik som det civila ska klaras ut. Detta ska vi ta med oss, och Ukraina lär oss tyvärr väldigt mycket på denna punkt.

(Applåder)

Herr talman! Frågan är intressant. Jag ska för formens skull säga att just det här inte var uppe på toppmötet. Den här gången diskuterade vi inte heller kriget mot Ukraina i bemärkelsen långsiktigt straffrättsligt ansvar för krigsbrott och skador som åsamkas Ukraina. Vi kommer att ha väldigt starka skäl att på ett bra eller dåligt sätt komma tillbaka till det. När det har klarnat lite grann huruvida de fredsförhandlingar som leds av USA över huvud taget leder någonvart kommer den här frågan att ställas på sin spets. Jag återkommer gärna till den frågan då.

För att bredda frågan ytterligare: Att detta med oljan får konsekvenser är en dålig sak, men något annat vi också har lärt oss av Ukraina är hur otroligt väl olika installationer måste skyddas. Jag såg ett kraftvärmeverk i Kiev som var helt utslaget och därmed också elförsörjningen till en halv miljon människor när vintern var som allra kallast. Detta antyder också vikten av civilförsvar för att kunna upprätthålla allt annat försvar.

De andra frågorna kommer vi att återkomma till.