Stefan Olsson

Herr talman! Miljöpartiet har varit otroligt aktivt i den här debatten, så det går inte att tvivla på vad Miljöpartiets politik är. Jag tror att den är väl känd i alla fall för oss som har lyssnat, och det var ju bra att ledamoten tog tillfället i akt att repetera de punkterna nu när det är större publik i kammaren.

Varför kritiserar jag Miljöpartiet? Det är klart att det finns många problem med ett avtal. Det finns det alltid; det är svåra avvägningar som ska göras. Är USA den i alla avseenden perfekta avtalspartnern som man vet kommer att följa avtalet till punkt och pricka? Nej, det kan man nog inte heller räkna med. Det kommer att begås ett och annat fel, och vi kommer att bli oeniga med USA på många punkter. Men vad av alla fel tycker Miljöpartiet är viktigast att fokusera på - så viktigt att man skriver in det i sin reservation? Jo, det är att CIA kan komma att använda amerikanska baser i Sverige för att tortera fångar.

Väljer man det exemplet, av allt som kan bli fel mellan USA och Sverige, väljer man ett av de mest extrema och groteska fall som kan uppstå - och det gör man väl ändå bara för att säga att man inte tycker om det land man pratar om.

Herr talman! Det är definitivt dags att gå till beslut. Men det är inte så som ledamoten Svenneling vill göra gällande här, det vill säga att det bara har handlat om kärnvapen. Han har nämligen själv, i talarstolen, talat om det förkastliga med amerikanska frimärken. Frimärkena nämns i Vänsterpartiets motion, och de nämns även i Vänsterpartiets reservation.

När det gäller USA är det därmed uppenbarligen inte bara ett problem att Donald Trump möjligen skulle kunna bli vald till president och att det är en kärnvapennation, utan tydligen är även amerikanska frimärken ett problem.

(Applåder)

Herr talman! Vi har haft en väldigt lång debatt här i dag - jag tror att den har hållit på i över sex timmar - och Vänsterpartiet och Miljöpartiet har tagit replik på i stort sett varenda talare. Det är bara några enstaka som har kommit undan.

Ett ämne har varit kärnvapen, och det har även varit väldigt mycket om att Sverige lånar ut sin jurisdiktion. Det har hela tiden beskrivits hur otroligt farligt det här är - hur USA ska ta över vårt land och placera kärnvapen här mot vår vilja samt hur förkastligt det är att den amerikanska lagstiftningen för våldtäkt ser ut på ett helt annat sätt. Vad vill man säga med detta? Jo, man vill sprida rädsla och hävda att amerikanska soldater kommer att begå brott. Ordet straffrihet har också använts flera gånger under dagen.

Jag menar att Vänsterpartiet och Miljöpartiet därigenom har spritt antiamerikansk - ja, vad ska man kalla det - retorik i flera timmar, under hela dagen. Jag menar verkligen att det är vad ni har gjort, Håkan Svenneling, och jag står för det. Det kommer nog också att synas i protokollet sedan.

Herr talman! USA är en allierad till Sverige och har bett oss att underteckna ett avtal som löser olika juridiska frågor i den händelse USA måste agera militärt på svensk mark.

Det har förvånat mig hur mycket snack det har blivit inom vissa kretsar i vårt land. Varje dag när jag öppnar mejlkorgen har jag fyra eller fem brev som vädjar till mig att rösta nej.

Samtidigt är stödet för att Sverige ska ingå avtalet kompakt här i riksdagen. Det finns inte heller några akademiska auktoriteter med kompetens inom folkrätt eller säkerhetspolitik som avråder, annat än någon enstaka röst.

Jag får därför intrycket att motståndet grundar sig i något helt annat, nämligen i ett slags diffus negativ inställning till USA i största allmänhet.

Så här uttrycker sig exempelvis Vänsterpartiet i sin reservation. Man säger att det finns "stor risk att amerikanska soldater kommer att flytta in på svenska garnisoner och bygga upp parallella små samhällen. Förutom egen jurisdiktion och undantag från skatt regleras sådant som att bilar inte behöver besiktigas, amerikansk arbetsrätt gäller vid anställningar och t.o.m. att amerikanska frimärken ska gälla."

Miljöpartiet i sin tur tror att USA kommer att använda avtalet för att tortera fångar. Jag citerar Miljöpartiets reservation: "Trots att avtalet är tydligt med att svensk lagstiftning och internationella åtaganden ska respekteras, finns historiska skäl att ifrågasätta implementeringen av detta. Europadomstolen har dömt både Polen, Litauen och Rumänien för att CIA utövat tortyr på amerikanska baser inom landets territorium."

Frimärken och tortyr. Så ser det ut. Smått blandas med stort. Det finns ingen röd tråd annat än att USA är smutsigt. Detta är som tur är inte representativt för svenska folket i stort. Den absoluta majoriteten av folket tycker mycket bra om det stora landet i väst.

Vi har inget problem med ett nära samarbete. För oss är det en fråga om trygghet. USA är landet med världens starkaste militär och har gått med på att backa upp oss om vi skulle hamna i krig. Det är trist att den antiamerikanska inställningen sprids av Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Herr talman! En fråga som jag vet har diskuterats är hur det blir när Sverige lånar ut sin domsrätt till amerikanska myndigheter när det gäller straffrättsliga förseelser.

Här fokuserar kritikerna av avtalet på den svenska lagstiftningen om våldtäkt och att den går längre än den amerikanska. Man vill skrämma upp människor genom att låta dem tro att amerikanska soldater ska kunna våldta svenska kvinnor hur som helst och komma undan med det.

Har då USA inte en lagstiftning mot våldtäkt? Jodå, eftersom det är ett normalt land. Amerikansk militär personal lyder under en lag som heter Uniform Code of Military Justice.

De amerikanska lagstiftarna tar inte lätt på våldtäkter. Där maxstraffet i svensk lagstiftning för våldtäkt är tio år döms amerikanska soldater till livstid utan möjlighet till frigivning.

En svensk våldtäktsman kan komma ut redan efter två tredjedelar av tiden. Det blir knappt sju år. En våldtäktsman i amerikansk uniform får sitta i fängelse tills han dör. Jag är inte säker på att det är Sverige som tar våldtäkter på störst allvar om man jämför våra två länder.

Herr talman! När jag läser avtalet som vi nu ingår ser jag bara att det handlar om praktiska frågor, inte mer än så. Riksdagen har nyligen antagit motsvarande avtal rörande Natoländerna i stort där avtalet Nato SOFA är det viktigaste. Även här handlar det om att lösa praktiska juridiska frågor så att allierade ska kunna sända styrkor till varandras länder.

Det avtalet gick igenom hur lätt som helst utan någon större debatt, trots att det också förutsätter att andra länder ska ha en viss domsrätt i Sverige. Sammantaget visar det att protesterna mot DCA-avtalet handlar om någonting annat än just avtalet i sig.

Som jag har påpekat finns det dock ett brett folkligt stöd för ett nära samarbete mellan Sverige och USA. Relationerna mellan våra länder är sedan länge de allra bästa, och jag vet att många svenskar ser fram emot att få möta amerikanska uniformer på stan.

(Applåder)

I detta anförande instämde Helena Bouveng, Mats Green, Gustaf Göthberg, Marie-Louise Hänel Sandström, David Josefsson, Carl Nordblom, Thomas Ragnarsson, Johanna Rantsi, Oliver Rosengren och Jesper Skalberg Karlsson (alla M).

Fru talman! Att Miljöpartiet vill ha en striktare kontroll av vapenexporten är ju känt. Detta framgick också av ledamotens anförande.

Det är intressant att höra att Miljöpartiet är inne i en beredningsprocess för ett nytt partiprogram på den här punkten. Det verkar nu på ledamoten som att målet som sådant - den totala avvecklingen - ska bli av någon gång. Detta framstår som något slags utopi eller vision. Finns det någon tidshorisont här? Talar vi om 10, 20 eller 30 år? Talar vi om ett tusenårigt perspektiv och att den eviga freden kommer tillsammans med Jesu återkomst? Är det detta som är perspektivet? Det skulle vara intressant att veta. Jag tror att många av dem som bygger upp och investerar i svensk vapenindustri vill veta ungefär vilken tidshorisont vi pratar om.

Visst är det väl ändå så att ledamoten tycker att det är genuint bra att det finns en svensk vapenindustri, så att vi nu kan producera krigsmateriel för försvaret av Ukraina, och att vi kanske till och med ska investera ännu mer i svensk vapenindustri för att producera ännu mer vapen som vi kan skicka till Ukraina? Jag talar om en upprustning. Håller inte ledamoten med om att detta är en bra idé?

Fru talman! Jag har ägnat mig åt lite arkivstudier och läst i Miljöpartiets partiprogram från olika år.

Faktum är att Miljöpartiet i det senaste partiprogrammet, det som gäller sedan 2013, uttrycker uppfattningen att svensk vapenexport ska avvecklas. Det skulle vara intressant att veta om detta är Miljöpartiets slutliga mål med sin politik, alltså att all vapenexport ska bort. Ska den svenska vapenindustrin läggas ned och avvecklas? Ska fabrikerna stängas? Ska vi aldrig mer sälja några vapen från Sverige till andra länder - inte någon mer gång över huvud taget?

Jag vet att det här partiprogrammet är från 2013, vilket är före den tidpunkt då Miljöpartiet engagerade sig för Ukrainas sak fullt ut. Det stora kriget hade ju inte brutit ut då, så det kan ha förändrats. Jag skulle därför vilja be ledamoten Risberg att redogöra för Miljöpartiets ståndpunkt.

Fru talman! Som jag uppfattar regeringens uttalanden på den här punkten är Sveriges regering inte alls emot att bistå Ukraina med Jas, men att det inte passar just nu. Det är alltså inte fråga om ett nej utan om att vi ska vänta. Argumentet var att Ukraina i första hand ska använda sig av amerikanska F16, som ju är en flygplanstyp som finns i större mängd i Europa och har fler användare. Sedan kom nyheten om franska Mirage, och om den har jag inte mer kunskap än vad ledamoten Johansson har. Jag måste nog be honom ställa frågan till en mer insatt person, nämligen försvarsministern.

Fru talman! Tyvärr har jag inte mycket mer information än det som har framkommit i medierna. Det är samma information som Morgan Johansson har. Jag kan alltså inte ge en bakgrund till hur regeringen har tänkt, utan här får jag nog uppmana ledamoten att ställa en interpellation till försvarsministern.

Jag tänker också bara påminna om vad företrädare för Socialdemokraterna i både regeringsställning och opposition sa när företrädare för mitt parti tyckte att vi skulle skicka artillerisystemet Archer till Ukraina. Jag vill minnas att dåvarande regering, som ledamoten Johansson själv var statsråd i, menade att det var väldigt svårt och behövde utredas och att det kanske inte var så enkelt som att bara skicka ned Archersystemet. Jag vill också minnas att även förutvarande försvarsminister Peter Hultqvist sa det - men nu, som riksdagsledamot, har han återkommit till detta och påpekat för den nuvarande försvarsministern att det nog inte var så enkelt att skicka ett vapensystem.

Jag tror att ledamoten Morgan Johansson gör det lite enkelt för sig om han tänker sig att det bara är att köra ned dessa flygplan till Ukraina och sedan är det klart. Det är inte så enkelt. Det fick jag faktiskt lära mig av Johanssons kollega Peter Hultqvist.

Fru talman! Ämnet för denna debatt är utrikesutskottets betänkande nummer 9. Jag vill börja med att för majoritetens räkning yrka bifall till utskottets förslag i alla delar.

Fru talman! Vapen är bra. Svenska vapen är bra. Svenska vapen används i denna stund för att försvara Ukraina och därmed även Sverige. Det ska vi svenskar vara stolta över.

Jag säger detta eftersom det under många år har påståtts vara smutsigt med vapenhandel. Kommuner och regioner i Sverige har haft som etisk policy för sina finansiella placeringar att aldrig investera i vapenindustrin. Men när vi i dag ser hur våra svenska vapen kommer till användning tror jag att alla förstår vilken tur det är att vi aldrig avvecklat krigsmaterielindustrin i Sverige. Det gör att Sverige kan bistå Ukraina på ett sätt som vi annars aldrig hade kunnat göra.

I dag tävlar partierna i riksdagen om vem som mest av alla vill skicka vapen till Ukraina. Det går knappt att skilja högerpartier från vänsterpartier i den debatten. Så var det inte förr.

Jag var därför tvungen att kolla om Miljöpartiet avskaffat sitt gamla krav på att vapenexporten ska avvecklas helt. Jag kollade vad som står i partiets partiprogram. Där står det alltjämt att "Sverige ska bidra till militär nedrustning i världen. Miljöpartiet de grönas mål är därför en avvecklad vapenexport".

Det gällande partiprogrammet är från 2013. Mycket har hänt sedan dess. Det skulle vara intressant att få veta mer om Miljöpartiets nuvarande inställning till svensk vapenindustri. Jag vill därför uppmana Miljöpartiets företrädare här i kammaren att klargöra partiets ståndpunkt. Är målet fortfarande att vapenexporten ska avvecklas?

Fru talman! Som framgår av regeringens skrivelse tillsattes i november förra året en utredning för att se över vilka förändringar i lagstiftningen om krigsmaterielexporten som kan behöva göras med anledning av att vi numera är medlemmar i Nato. Av direktiven till utredningen framgår att de huvudsakliga ramarna för dagens system med exportkontroll inte kommer att förändras.

Det som främst är värt att uppmärksamma och som vi kan få anledning att återkomma till är problematiken med att svensk vapentillverkning inte är så svensk som man kan tro. När nya vapensystem tas fram görs det i samarbete med företag i andra länder. Det kommer att krävas att vi synkroniserar vår lagstiftning med andra länders, särskilt inom EU, för att vi ska kunna ha enighet om vilka länder som kan komma ifråga för vapenexport. Möjligen ska exportkontroll i stället ligga hos EU framgent.

Fru talman! När Ryssland anföll Ukraina i februari 2022 hade vi en debatt om huruvida de svenska riktlinjerna för vapenexport tillät att vi sände vapen till ett land som befann sig i krig. Nu är alla partier eniga om att detta är tillåtet. Ändå noterar jag att det i regeringens skrivelse alltjämt står: "Tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel för strid eller övrig krigsmateriel, bör inte beviljas om det avser en stat som befinner sig i väpnad konflikt."

Det är förvisso ett villkor som man kan frångå. Det har vi också gjort. Men eftersom formuleringen, i och med kriget i Ukraina, har blivit obsolet kan det vara rimligt att vi när vi ändå reviderar riktlinjerna nästa gång förtydligar att länder som försvarar sig i enlighet med artikel 51 i FN-stadgan kan vara tillåtna att exportera vapen till, givet att länderna uppfyller alla andra kriterier.

Fru talman! Rysslands anfallskrig mot Ukraina tycks ha varit startpunkten på en alltmer orolig tid i världen. Sverige och andra länder rustar upp igen. Svensk försvarsindustri kommer här att spela en viktig roll i försvaret av inte bara vårt land utan hela den fria världen.

Tidigare har försvarsindustrin som sagt varit ifrågasatt. De som har tagit den i försvar har gjort det genom att hänvisa till det stora exportvärdet och alla arbetstillfällen som den har skapat. Men i dag bleknar dessa argument inför vad som skulle kunna bli en ny och farligare värld.

Värdet av den svenska försvarsindustrin är att den faktiskt finns och inte behöver byggas upp från grunden. Det var många saker som inte blev bra under de 30 år av fred och avspänning som vi haft sedan kalla kriget. Nästan alla länder avrustade sina försvar alltför mycket. Men som tur är gjorde vi inte det med den svenska försvarsindustrin. Vi behöll den. Det ska vi vara glada över nu när vi återigen måste rusta upp.

I många delar av världen är vapenhandel en smutsig bransch, och vapen hamnar påfallande ofta i fel händer. Men det gäller inte för den svenska exporten. Regelverket är strikt, företagen är skötsamma och den parlamentariska uppsikten är noggrann.

Det är därför dags nu att säga att investeringar i svensk vapenindustri är goda investeringar och att uppmana kommuner och pensionsfonder att skriva om sina etiska riktlinjer. Svenska vapen gör världen säkrare för alla. Det ska vi vara stolta över.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joar Forssell (L) och Gustaf Göthberg (M).

Herr talman! Det var inte det som var min fråga, utan min fråga till Centerpartiet var vilka skäl Centerpartiet har för att stå bakom formuleringen att vi ser skäl att ha permanenta Natobaser i Sverige. Hur tänker Centern på den punkten? Vad var skälen till att Centern tyckte att det var en bra överenskommelse att ingå?

För egen del menar jag att det är viktigt att ha en bred gemenskap kring hur vi ska agera i Nato. Därför tycker jag att Moderaterna ska stå bakom överenskommelsen. Vi kan ha den tillsammans med Centern och tillsammans med Socialdemokraterna.

Jag ser däremot inte att det skulle bli ett negativt utfall om Nato vill placera en permanent bas i Sverige av strategiska skäl. Jag kan inte se det negativa i detta och att vi ska blocka det inom Nato. Detta kan jag inte se någon poäng med. Jag kan förstå det om Nato säger att det inte finns något behov. Vi ska definitivt inte ligga på Nato och tjata oss till en installation som Nato självt inte har sagt behövs i Sverige.

Det skulle dock vara intressant att veta mer om hur Centern har resonerat just om Natobaser i Sverige och om detta är problematiskt eller inte.

Herr talman! I den formulering som vi har debatterat här i dag, som handlar om utplacering av Natos kärnvapen, finns en annan bit som också är intressant. I vår svenska formulering, som Centerpartiet för övrigt står bakom, står det att vi inte ser något behov att ha permanenta Natobaser i Sverige i fredstid.

Jag ska ställa en fråga liknande den som jag ställde till Socialdemokraterna och be Centern förklara vad som egentligen är problemet med att ha permanenta Natobaser i Sverige. Jag säger inte att Moderaterna kommer att frångå överenskommelsen på något sätt, men det skulle vara intressant att veta mer om Centerpartiets skäl till att stå bakom just delen om permanenta Natobaser.

Sverige är ett Natoland nu, och det betyder att alla svenska militära installationer i Sverige också är Natobaser. På något sätt har vi redan passerat det stadiet, vilket gör att formuleringen känns lite irrelevant. Skulle ledamoten kunna förklara mer om hur Centerpartiet har resonerat om just permanenta Natobaser och varför det är ett problem för Sverige?

Herr talman! Jag tror ju att kärnvapen fungerar i avskräckande syfte. Jag tror att det fungerar så att om Vladimir Putin hotar oss, alltså Nato, med kärnvapen hotar vi tillbaka och säger att "det är ingen idé att du försöker hota, för vi kan slå ut dig och dina styrkor lika mycket som du kan slå ut oss". Så tror jag att själva logiken är med avskräckning, och därför tror jag att avskräckning faktiskt funkar.

Menar ledamoten att logiken som jag nu beskriver är fel? Är det så att det här sättet att resonera, som faktiskt Nato står för, är fel och inte fungerar? I så fall skulle Nato kanske behöva avveckla sina kärnvapen ensidigt.

Samtidigt säger ledamoten att om en nedrustning ska genomföras ska den vara ömsesidig. Och man måste faktiskt ha kärnvapen för att kunna avveckla dem. Jag tycker att det verkar som att ledamoten säger emot sig själv när hon säger att kärnvapenavskräckning inte funkar men att det ändå ska vara en ömsesidig avveckling. Det förutsätter ju att man har kärnvapen.

Jag blev ändå inte riktigt klar över svaret på frågan om hur no first use fungerar. Är det så att ledamoten tänker sig att Vladimir Putin respekterar en sådan princip och därmed blir mer ödmjukt inställd till det som han uppfattar som sina fiender? Eller kommer han att tolka detta som ett svaghetstecken och därför bli mer benägen att använda kärnvapen?

Herr talman! Vänsterpartiet är förvisso mot svenskt Natomedlemskap. Menar då Vänsterpartiet, med tanke på partiets bestämda avståndstagande från allt vad kärnvapen heter, att Nato bör upphöra med sin kärnvapenavskräckning, det vill säga att Nato bara ska använda sig av konventionella stridskrafter? Det leder i så fall till att Natos potentiella fiender, Ryssland, Kina, Nordkorea, kanske Iran, har kärnvapen medan Nato försöker balansera detta utan kärnvapen. Är det den logik som Vänsterpartiet menar att Nato bör arbeta efter? Det skulle vara intressant att veta.

Jag skulle också vilja veta lite mer om hur principen no first use faktiskt är tänkt att fungera på riktigt; om den sätts i bruk. Tänker sig Vänsterpartiet att om Nato deklarerar att man har som princip att aldrig använda kärnvapen i ett första skede, kommer en diktator som Vladimir Putin att lyssna på, respektera och uppfatta detta som ett slags fredstrevare och därför avstå från kärnvapen, eller kommer han att uppfatta detta som ett svaghetstecken och i stället bli mer benägen att vilja använda kärnvapen? Det skulle vara intressant att höra mer om hur ledamoten tänker på den punkten.

(Applåder)

Fru talman! Då ska jag svara enkelt, så att det blir lätt för alla att förstå: Ja, vi står bakom överenskommelsen. Men det är naturligtvis inte konstigt att jag frågar vad de socialdemokratiska skälen är till att den är så viktig. Jag märker ju på ledamoten Johansson att han tycker att det är en väldigt viktig princip.

Jag tycker inte att jag fick svar på frågan varför Sverige inte ska bära samma bördor som övriga alliansmedlemmar. Jag tror inte att det blir ett brott mot icke-spridningsavtalet om de kärnvapen som i dag är lagrade i Tyskland av militärtaktiska skäl skulle flyttas till Sverige om det fanns behov av det. Nu har inte Nato sagt att det finns något sådant behov, och de länder som äger dessa kärnvapen har heller inte sagt det, så det är mer en teoretisk fråga.

I grunden har jag svårt att förstå den socialdemokratiska tanken om solidaritet här. Solidaritet är ändå ett honnörsord inom socialdemokratin. Ska inte Sverige vara berett att bära samma bördor som andra Natoländer när det gäller just de svåra delarna: Hur ska vi göra med kärnvapen? Det känns som om ni försöker hitta skäl för oss att smita undan.

Nåväl, låt mig förtydliga, så att det inte blir några som helst missförstånd: Överenskommelsen gäller så länge som Socialdemokraterna vill att den ska gälla. Men Socialdemokraterna kan ju faktiskt tänka om också.

Fru talman! Min fråga till Socialdemokraterna och Morgan Johansson var inte varför Socialdemokraterna är emot kärnvapen. Socialdemokraternas motstånd mot kärnvapen i sig är välkänt sedan många decennier och fullt förståeligt, och jag delar ju denna uppfattning.

Min fråga var varför Sverige inte ska bidra till Natos gemensamma avskräckning, som ytterst bygger på kärnvapen, genom att säga att vi inte ska kunna placera kärnvapen i Sverige. Jag skulle vilja veta skälen till att Socialdemokraterna tycker att Sverige ska ha en annan roll än övriga Natoländer. Det tycks mig nämligen som om man menar att vi inte ska bära samma bördor som övriga Natoländer. Menar Socialdemokraterna att vi så att säga ska smita undan? Jag tänker att Socialdemokraterna väl inte resonerar så. Ledamoten skulle kanske kunna förklara mer detaljerat varför just Sverige ska ha det här undantaget?

Sedan vill jag bara förtydliga: Mitt parti står bakom överenskommelsen med Socialdemokraterna så länge vi har den. Men jag vill för transparensens skull och för allmänhetens skull försöka förklara mer detaljerat vad det är som ligger bakom detta.

Mitt huvudsakliga skäl till att stå kvar vid överenskommelsen är att det är väldigt viktigt att Socialdemokraterna, Moderaterna och övriga Natovänliga partier är överens om sin gemensamma Natopolitik. Det är mitt viktigaste skäl, alltså att vi ska vara överens. Däremot undrar jag varför Socialdemokraterna menar att just undantaget är så viktigt när det faktiskt strider mot själva gemenskapstanken i försvarsalliansen.

(Applåder)

Fru talman! Diskussionen om no first use fanns ju även på Sovjettiden. Även då förbehöll sig Nato rätten att använda kärnvapen i ett första skede på grund av att man inte hade samma militära kapacitet på den konventionella sidan.

Det är så man måste tänka ur ett militärt perspektiv. Det beror på hur situationen ser ut. Det kan vara så att Natoländerna hamnar i ett konventionellt underläge vid ett visst tillfälle och då måste hota med kärnvapen. Vi kan inte på förhand säga hur olika militärtaktiska situationer kommer att se ut; det går inte att säga. Därför stöder åtminstone jag inte den filosofi som Vänsterpartiet och Miljöpartiet driver i sin reservation.

Fru talman! Jag anser att vi ska stå bakom Natos policy för kärnvapenavskräckning. Den bygger på att Nato förbehåller sig rätten att använda kärnvapen så länge Natos potentiella fiender också har kärnvapen. Jag vill påminna ledamoten om vilka de är: Ryssland, Kina, Nordkorea och kanske Iran. Det är väl ändå rimligt att man har en viss avskräckning mot just dessa nationer när det gäller kärnvapen. Det är så Natos avskräckningsfilosofi fungerar.

I övrigt håller jag med ledamoten om att kärnvapen är något fruktansvärt och att det inte finns några sätt att rädda planeten om kärnvapen kommer i bruk. Därför måste man bedriva ett aktivt nedrustningsarbete, vilket Nato också gör.

Fru talman! Vi debatterar nu utrikesutskottets betänkande nummer 11, som behandlar motioner från allmänna motionstiden och som handlar om säkerhetspolitik. Låt mig inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag i alla delar.

Fru talman! Som det kommer att visa sig av debatten här i dag finns det en mycket bred samsyn mellan riksdagens partier om vilken Sveriges säkerhetspolitiska väg ska vara den närmaste tiden. Vi är i stort eniga om problembilden: att världen efter Rysslands fullskaliga angrepp på Ukraina har blivit avsevärt farligare, att vår främsta uppgift kommande år på alla sätt är att främja en ukrainsk seger i kriget och att Sverige främst försvaras genom medlemskap i försvarsalliansen Nato. Därtill är vi i allt väsentligt överens om att Sverige alltid ska vara en aktiv partner inom FN och EU och vad som än händer försvara den regelbaserade världsordningen.

Det är en styrka för vårt land att uppslutningen bakom denna linje är bred, även om två av åtta partier alltjämt motsätter sig svenskt Natomedlemskap. Jag vill därför för mitt partis räkning tacka för gott samarbete i dessa frågor.

Men, fru talman, det finns ändå vissa nyansskillnader som jag tänkte att det kunde vara bra att föra debatt om. I reservationerna i betänkandet framkommer att Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte verkar vilja sluta upp bakom Natos policy som säger att den yttersta avskräckningen bygger på användning av kärnvapen. För Vänsterpartiets och Miljöpartiets del är detta fullt förståeligt och i linje med att de motsätter sig svenskt medlemskap. Att de driver en linje som försämrar alliansens förmåga att försvara sig förvånar inte. I stället är det Socialdemokraternas inställning som jag skulle vilja veta mer om.

Sveriges hållning när det gäller kärnvapen är, som den uttalats av regeringen, att Sverige inte ser några "skäl att ha kärnvapen, eller permanenta baser, på svenskt territorium i fredstid". Formuleringen kom till under våren 2022, när en överenskommelse slöts mellan den dåvarande regeringen, de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna om att ansöka om medlemskap i alliansen.

Eftersom formuleringen är en del i en överenskommelse som mitt parti har ingått står jag bakom den, men det kommer knappast som en överraskning om jag säger att den är viktigare för Socialdemokraterna än för oss. Därför vill jag be Socialdemokraterna att närmare förklara varför formuleringen är viktig. Det tycks mig nämligen motsägelsefullt att stå bakom Natos kärnvapenavskräckning men samtidigt inte vilja att Sverige är med och genomför den. Smiter inte Sverige undan här?

Jag talar nu inte för regeringens räkning utan vill endast för tydlighetens skull veta var skon klämmer. Jag tror nämligen att vi i Sverige skulle tjäna på att ha en mer principiell hållning i vårt medlemskap. Jag tror att vi blir mer respekterade så.

Fru talman! Som jag har nämnt kommer kriget i Ukraina att vara definierande för vår utrikespolitik under lång tid. Rysslands angrepp är inte slutet på någonting utan en början. Det långa lågintensiva kriget i Donbass var bara ett förspel. Det är nu Ryssland på allvar försöker återställa det förlorade imperiet. Inget talar därför för att Ryssland kommer att sluta förrän man kan utropa någon form av seger, och när det sker kan vi vara säkra på att ytterligare steg kommer att tas. Ytterligare krig kommer att startas.

Tyvärr finns det inte heller några tecken på att Putinregimen är på väg att falla eller på något sätt reformeras. Det vi lever med nu, ett aggressivt Ryssland, är vad vi har att göra med under lång tid framöver. Kriget i Ukraina framstår därför som ett krig riktat även mot oss i Sverige. Det är därför nu dags att se oss i spegeln och än en gång fråga oss: Gör vi tillräckligt för att stödja Ukraina? Jag tror inte att vi gör det. Låt oss därför ställa frågan hur vi kan höja stödet till en ny nivå. Vad skulle en Ukrainapolitik 2.0 innebära?

Fru talman! Givetvis har jag ingen färdig plan för detta, men låt mig ändå nämna några saker som borde ingå i en uppgradering. Först och främst handlar det om att rensa ut den bugg i systemet som flera länder som donerat vapen satt in, nämligen restriktioner på hur ukrainarna får använda vapnen. Hela tiden har det funnits en rädsla att eskalera konflikten till den nivån att Ryssland slår tillbaka med kärnvapen.

Men Ukraina har folkrättsligt rätt att angripa militära mål inne i Ryssland, och det blir omöjligt att försvara sig om man inte får använda vapnens potential fullt ut. Ukraina kommer aldrig att bedriva ett anfallskrig mot Ryssland. Risk för kärnvapenkrig blir det först om Ukraina skulle invadera Ryssland och hota Moskva med utplåning. Det säger sig självt att detta inte kommer att ske.

Därtill skulle EU-länderna, precis som Ryssland har gjort, kunna ställa om sin ekonomi för att på riktigt bli Ukrainas vapenfabrik. Hittills har västländerna donerat material som funnits i de egna lagren, men i krig får man räkna med stora materiella förluster. Den förlorade materielen måste därför kunna ersättas snabbt och i stor mängd. Ryssland kommer att rygga tillbaka först när man inser att varje förlorad ukrainsk stridsvagn ersätts med två nya.

Men framför allt tror jag att det handlar om att ställa finansiella resurser till förfogande under mycket lång tid. Pengar är inte detsamma som krigsmateriel, men detta visar vad vi är villiga att göra och hur länge. I går presenterade regeringen det senaste stödpaketet till Ukraina. Det omfattar 13,3 miljarder kronor och är det största hittills. Sverige har därmed givit militärt stöd omfattande 43,5 miljarder kronor. Det är omkring 1,6 miljarder per månad.

Summan låter stor, men det är inte så mycket pengar när man jämför med vad vi exempelvis avsätter till bistånd. Biståndsbudgeten omfattar 4,7 miljarder kronor per månad. Så länge biståndsbudgeten är flera gånger större än budgeten för försvaret av Ukraina finns ingen anledning att ens börja andas något om att vi skulle närma oss ett tak för hur stort stödet kan bli.

Särskilt viktigt tror jag dock att det är att stödet är långsiktigt. Det handlar om 10, 15 eller kanske 20 år. Ryssland försöker vinna kriget genom att vänta ut oss. Hur länge man kan vänta är uteslutande en fråga om resurser. Rysslands ekonomi är lika stor som Italiens. Jämför den med hela EU:s och lägg därtill Storbritanniens, Nordamerikas, Japans, Sydkoreas, Australiens och flera andra länders ekonomier. I jämförelse med det samlade väst är Ryssland en dvärg när det gäller ekonomiska resurser.

Fru talman! Världen har blivit farligare. Rysslands försök att rubba den internationella rättsordningen spiller över på andra konflikter i världen. FN och folkrättens principer devalveras. Så sent som i förrgår riktade den ryske diktatorn ett direkt hot mot oss, som han refererade till som små europeiska Natoländer. Vi borde ha i åtanke att våra länder är små och glest befolkade, menade han, underförstått att vi skulle vara lätta att ge sig på för en stor armé. Uttalandet är typiskt för den nya tiden. Diktaturerna försöker tvinga fram sin vilja med våld.

Kommer vi att falla undan? Nej, givetvis inte. Vi är sedan den 7 mars i år med i världens starkaste militärallians. Tack, alla som arbetat för att ge oss detta skydd!

(Applåder)

Herr talman! Utrikesutskottets betänkande nummer 3 handlar om EU-kommissionens vitbok om exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden. Talmannen har i enlighet med riksdagsordningen bedömt att handlingen är av sådan karaktär att riksdagen bör yttra sig om den, och uppgiften har gått till utrikesutskottet, som är det utskott som granskar Sveriges vapenexport. Ärendet är i allt väsentligt okomplicerat, utan några nämnvärda politiska skiljelinjer mellan partierna.

Bakgrunden är att EU sedan tidigare arbetar för att likrikta medlemsstaternas regler för exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden, det vill säga produkter som kan användas både för civila och för militära syften. Därtill finns även ett internationellt samarbete om dessa produkter. Det är framför allt detta som nu har komplicerats på grund av att Ryssland inte längre är en fungerande samarbetspartner. EU-kommissionen har därför sammanfattat vad som behöver göras härnäst och föreslår fyra åtgärder.

Kommissionen föreslår för det första att en ny gemensam exportkontrollförteckning över produkter och tekniker upprättas. För det andra behövs därtill ett nytt politiskt forum där exportkontrollen av dessa produkter kan diskuteras. Kommissionen föreslår för det tredje att EU också inrättar en mekanism för informationsdelning, så att medlemsstaterna snabbt ska kunna meddela varandra när olika förändringar behöver göras. För det fjärde föreslår kommissionen att den existerande EU-förordning som reglerar export av dessa produkter ska utvärderas redan nästa år.

I ärendet finns också ett yttrande från Regeringskansliet i form av en faktapromemoria. Där konstateras att regeringen förmodligen kommer att inta ståndpunkten att stödja de tre första förslagen, men inte det fjärde om att tidigarelägga utvärderingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vitbok om export-kontroll av produkter med dubbla använd-ningsområden

Herr talman! Utskottet har tagit del av dokumenten och en föredragning av ansvariga tjänstemän på Regeringskansliet och har inget att invända mot den preliminära ståndpunkt som framkommer i Regeringskansliets faktapromemoria.

Rysslands anfallskrig mot Ukraina är orsaken till att EU behöver skärpa sina regler för exportkontroll. Det finns ingen självklar gräns mellan vad som är civila och vad som är militära produkter. Vi ska generellt sett ha så lite handel med Ryssland som möjligt. Det är rimligt att allt detta samordnas inom EU så att ingen medlemsstat får för sig att det skulle finnas undantag.

Herr talman! Det föreligger en reservation från Vänsterpartiet och Miljöpartiet i betänkandet. Den rör frågan om huruvida EU-förordningen om dubbla användningsområden bör utvärderas redan under 2025 eller, som det var tänkt, någon gång efter 2026 men senast 2028.

Av faktapromemorian framgår att Regeringskansliets tjänstemän helst ser att förordningen, som antogs så sent som 2021, får mer tid att verka innan den utvärderas. Utskottet delar den uppfattningen.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Jag förstår det som att svensk finansiering av sophämtning i Jordanien är avgörande för stabiliteten i Mellanöstern.

Jag skulle vilja ställa ytterligare en fråga när det gäller UNRWA, för ledamoten nämnde att organisationen har hållit våldet nere. Men har inte UNRWA varit hårt kritiserat för att det förekommit antisemitism i deras undervisningsmaterial, särskilt i Gaza? Kan man inte då i stället säga att UNRWA kanske har bidragit till att det har spridits extremistiska värderingar i Gaza, som sedan slagit över i terrorattentatet som utspelade sig den 7 oktober? Är inte det också en möjlig förklaring till vad som har hänt?