Malin Larsson

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack till min kollega för en mycket viktig interpellation!

Konsekvenserna av regeringens politik kommer att märkas i hela landet. Hemma i Västernorrland innebär de bland annat en fortsatt ansträngd budget för skötsel och förvaltning av skyddade områden. Medlen för arbete med hotade arter minskar med 30 procent. Medlen till Naturum Höga Kusten och Naturum Ånge minskar med 30 procent. Medlen till den lokala naturvårdssatsningen LONA minskar liksom anslagen för rovdjursarbetet, trots ett ökat resursbehov.

I Västernorrland har vi två naturum, ett på Höga kusten och ett i Ånge. Världsarvet Höga kusten känner många till - en otroligt vacker, dramatisk och fascinerande natur som drar till sig mängder med besökare varje år. Naturum Höga Kusten ligger mitt i världsarvet, med Skulebergets naturreservat som närmaste granne och Skuleskogens nationalpark en mil bort. Från april till oktober tar kunnig personal emot alla de turister, skolklasser och andra besökare som vill veta mer om naturen, friluftslivet och människors påverkan på naturen.

Naturum Ånge ligger vid Borgsjö längs E14. Här har jag själv gjort många besök tillsammans med mina barn. Det är en fantastisk mötesplats som har barnen i fokus och låter dem upptäcka naturen och allt dess liv. Året om bjuder våra naturum på utställningar, föredrag och guidade vandringar för alla åldrar och kunskapsnivåer.

Men det var fram till detta år. Vad anser ministern att våra naturum ska sluta göra nu? Ska de ha färre aktiviteter, kortare öppettider eller begränsningar i samarbetet med skolorna? Det kommer att drabba barnen.

De minskade anslagen kommer också att innebära nedskärningar och tuffa prioriteringar för biologisk mångfald och friluftsliv, men de största konsekvenserna av de minskade anslagen till åtgärder för värdefull natur kommer att märkas först i framtiden.

Regeringen minskar med denna nedskärning även anslagen för rovdjursarbetet, trots att vi ser ett ökat resursbehov på detta område. Det kommer att kräva hårdare prioriteringar och minska möjligheterna att utveckla arbetet med inventering och arbetet med våra stora rovdjur. Bristande rovdjursinventering kommer att påverka hela rovdjursförvaltningen. Resultatet av inventeringarna styr både licensjakt och skyddsjakt och ligger dessutom till grund för bedömningen av om en art är hotad eller inte.

För samebyarna och de enskilda renägarna har inventeringen stor betydelse både i och med möjligheten att vidta åtgärder som skyddsjakt och när det gäller nivån på ersättningen för skadade och döda renar.

Att det genomförs en bra och säker inventering är därför av största vikt för alla. När det inte finns resurser till inventeringar riskerar antalet rovdjur att öka än mer. Vill regeringen att antalet rovdjur ska öka?

Herr talman! Regeringen bedömer själv i sin budget för 2024 att de nationella etappmålen för ESR-sektorn till 2030 och 2040 inte kan nås med befintliga styrmedel utan att ytterligare åtgärder behövs för att nå målen. I dag kan vi även läsa att EU:s klimatråd manar medlemsländerna att skynda på.

Nu har regeringen presenterat sin klimathandlingsplan, som saknar effektiva åtgärder för att nå transportsektormålet till 2030. När regeringen nu driver en politik som ökar utsläppen, i strid med ramverket, vill jag fråga klimat- och miljöministern: Vem ska stå för notan när Sverige kommer att tvingas köpa utsläppsrätter, låta skogen stå eller i värsta fall betala böter till EU för att vi inte når målen till 2030? Är det skogsägarna, jordbrukarna, industrin eller medborgarna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar statsrådet för en viktig interpellationsdebatt.

Som jag inledde med är laxen en otroligt viktig resurs för lokalsamhället men också ett viktigt bidrag till en levande landsbygd. Samtidigt har laxen i Ljungan inte mått bra på många år, och det kommer att ta flera år innan den återhämtar sig eftersom laxen behöver sina år till havs för att växa på sig innan den återvänder för att leka och föröka sig. Oavsett om man fiskar eller inte kommer det att ta sex sju år innan laxen i Ljungan har återhämtat sig - om allt går bra, vill säga. Laxfällan i Ljungan bidrar till ökad kunskap om hur laxen i älven mår och hur beståndet återhämtar sig, men det krävs flera år av beräkningar för att säkerställa resultaten.

Att följa forskningen långsiktigt är därför otroligt viktigt. Vi måste ha mer kunskap. Var fångar man Ljunganlaxen, och var skulle det kunna vara ett problem med de stora trålarna ute till havs som får lax som bifångst? Här kan man också ta hjälp av kustfiskarna som en åtgärd. De kan ju ta genetikprover på laxen för att vi ska se var laxen de fiskar kommer från. När man följer laxen från Ljungan visar forskarnas beräkning att den vandrar söderut i Östersjön, och därför borde laxfiske norrut i område 30 inte vara något problem. Det finns också alternativ med vittjanspåsar och dylikt, men det krävs också att fiskarna får besked i tid så att de hinner få det stöd de behöver.

Men kom ihåg laxen! Vi måste också vara rädda om den.

Fru talman! Jag tackar återigen statsrådet för svaren.

Flera åtgärder är ju vidtagna även i Ljungan. Sedan några år tillbaka är det förbjudet att fiska lax över huvud taget i Ljungan på grund av laxbeståndets dåliga status. Det infördes också ett stort fredningsområde utanför Sundsvalls kust, där Ljungan rinner ut.

Nedgången beror på att ett stort antal laxar dog före leken under ett antal år. Varför de dog vet man inte riktigt. Det som är helt avgörande för laxens överlevnad är att den kan föröka sig, och det gör den i sin födelseälv. Då måste laxen kunna överleva sina första år i älven och under sin tillväxtperiod ute i havet och sedan vandra tillbaka upp i älven och kunna leka och föröka sig.

För att detta ska fungera hela vägen gäller det att vi har fungerande ekosystem i våra älvar. Här har statsrådet en möjlighet att påverka så att vi får fungerande vandringsvägar för laxar och övriga fiskar i nedre delen av Ljungan och förbi vattenkraftverken.

Länsstyrelsen hemma i Västernorrland har sedan förra året ett samarbetsprojekt med SLU där de har en laxfälla i Ljungan på våren. Jag har själv fått följa med ut och vittja fällan. De fångar in och märker smolt som sedan släpps ut i älven igen. Fällan täcker ungefär en fjärdedel av älvens bredd. De kan beräkna ungefär hur mycket lax som vandrar ut från älven till havet för att växa till sig.

Det är bara andra året som man har denna laxfälla och gör skattningen. Trenden är positiv, men det här måste fortsätta i minst två år till för att man ska kunna säkerställa den trend som man ser i dag, som är högst osäker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Sveriges och Finlands deklaration vid ministerrådsmötet står det att Ljungan har haft ett större antal leklaxar 2023. Detta är en nyhet för många. Man kan undra varifrån dessa siffror kommer. Kommer de från laxfällan? De vandrar i och för sig ut, så det rör sig inte om leklaxar. Frågan är varifrån dessa siffror kommer.

Fru talman! Hade vi också fått ett nollfiske på strömming och sill i Östersjön för de stora industritrålarna, som vi socialdemokrater föreslog, hade vi med stor sannolikhet även räddat laxen, både för att laxen då inte fångats som bifångst och för att deras viktigaste föda, strömmingen, hade kunnat öka i antal. Hur många laxar som fångas som bifångst i de stora trålarna vid fiske av skarpsill, strömming och sill när de vandrar ut i havet för att växa till sig vet vi inte. Men många kunniga på området som jag pratat med tror att det rör sig om ett stort antal laxar. Detta är något vi behöver veta. Hur ser det ut, och vad gör vi åt det?

Det är en väldigt liten andel av laxen som våra kustfiskare fiskar upp, och dessutom får de en väldigt liten andel vild lax i sina fällor. Detta vet man eftersom fettfenan är bortklippt på de inplanterade laxarna. Ices skriver också att det finns biologiska risker med felvandrande inplanterade laxar, och därför rekommenderar de förvaltningsåtgärder. Kustfiskarna minimerar denna risk genom sitt fiske med laxfällor eftersom de kan selektera, och en stor majoritet av den lax de får är inplanterad.

Vad är statsrådets besked till våra kustfiskare i framför allt kvotområde 30? Kommer de att få fiska lax? Om de inte får fiska lax, hur ser statsrådet på deras framtid? Men också, hur ska laxens framtid säkras?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaren.

Vi ska i dag debattera fiske efter lax. Fiskekvoterna när det gäller strömming och sill har länge varit i fokus, och nu ska också laxen få sina fiskekvoter i Bottenhavet.

Så hur ska fisket efter lax se ut kommande år? Detta beslutade man inte om vid jordbruks- och fiskerådet som statsrådet deltog i den 23-24 oktober, utan nu ska kommissionen tillsammans med Sverige och Finland verka för att en vetenskaplig bedömning görs av de åtgärder som länderna föreslagit för att skydda laxbeståndet i Ljungan.

Laxen, som är en uppskattad fiskart för både fiske och konsumtion, har ett utpräglat vandringsbeteende. Den leker i älvar och växer till sig i havet. Den är mycket hemtrogen och återvänder inte bara till samma älv utan till den plats i älven där den kläcktes. Som smolt, som laxyngel kallas, lever den i våra älvar och äter bottenlevande smådjur, rom och insekter. Efter två tre år vandrar den ut i havet för att växa till sig. Födan övergår då mer och mer till fisk som strömming. Efter upp till fyra år i havet återvänder sedan laxen till sin hemälv för att leka och föröka sig.

Att laxen har varit viktig för oss människor under årtusenden kan vi se på hällristningar, bland annat i mitt hemlän Västernorrland, som vittnar om att lax var en viktig föda under hela forntiden. Själv är jag inte uppvuxen på forntiden utan på 80-talet i byn Matfors, som är en bruksort utanför Sundsvall. Ljungan rinner genom Matfors.

Som barn fick jag lära mig att Matfors har fått sitt namn från att det fanns så mycket lax - så mycket mat - i forsen. Som vid andra laxrika vatten finns det historier härifrån om att pigor och drängar genom sina anställningskontrakt förr var befriade från att äta lax ett visst antal dagar per år.

I dag är situationen tyvärr den motsatta. Ljungan är den älv som har det laxbestånd som är svagast runt vår kust. Kvoten för hur mycket lax som får fiskas bestäms av EU och baseras på det bestånd som mår sämst i landet. Just nu mår laxen i Ljungan sämst.

Vi vill såklart kunna fiska och äta lax från Ljungan även i framtiden. Laxen är dessutom otroligt viktig för våra kustfiskare, som går en mycket oviss framtid till mötes om de inte får fiska lax nästa år.

Den brännande frågan är om våra kustfiskare kommer att få fiska lax. De måste snarast få veta detta och under vilka förutsättningar de i så fall får fiska. Det handlar också om hur vi ser till att laxen överlever, att laxbestånden ökar och att vi kan fiska lax i Ljungan i framtiden.

Statsrådet redogjorde för att det förekommer flera olika åtgärdsförslag, men vilka är alla dessa åtgärdsförslag?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Återigen tack till statsrådet Pourmokhtari för en viktig interpellationsdebatt!

Jag hör att det analyseras, bereds och ses över. Jag kan tyvärr konstatera att regeringen får vara svaret skyldig till våra skogsägare om när vi kan förvänta oss resultat, men jag hoppas att regeringen snart återkommer om det.

Knärot, tretåig hackspett, bombmurkla, lavskrika och tjäderspel har samtliga lett till artskyddsförbud och till att skogsägare inte fått avverka sin skog. Ska vi inte skydda arter, då? tänker en del. Jo, det ska vi - inom rimliga gränser. Och om det ska skyddas måste markägaren få rättmätig ersättning. Sverige ska ha höga ambitioner för naturvård och artskydd, men de ska genomföras rättssäkert och effektivt.

En intressant diskussion som också är viktig är hur vi kan öka den biologiska mångfalden och hur vi kan ta hänsyn till skyddade arter i den brukade skogen. Kan vi både bruka och ta hänsyn samtidigt? Ja, det tror jag.

Skogen är Sveriges gröna guld och inte bara en del av ryggraden i vår ekonomi och välfärd. Den också avgörande i klimatomställningen.

Herr talman! Jag tycker ändå att jag hör en enighet i debatten i dag. Därför hoppas jag nu på att regeringen inte väntar ytterligare ett år innan man tar itu med denna fråga, för den måste få en lösning snarast möjligt.

Eftersom vi har sista debatten i kammaren denna fredag vill jag avslutningsvis önska talmannen, statsrådet och övriga en trevlig helg.

Herr talman! Jag kan konstatera att statsrådet uppehåller sig vid vad som har gjorts eller inte av tidigare regeringar, trots att statsrådets egen alliansregering var den regering som implementerade artskyddsförordningen i svensk lag utan att då göra några ändringar.

Men det är historia. Låt oss i stället uppehålla oss vid vad som kan göras nu. Vi tycks vilja få bukt med problemet, och då är det bättre att se framåt. Jag önskar svar på den tidigare frågan: När kan vi förvänta oss resultat?

Precis som jag skrev i min interpellation berörs många skogsägare av dessa frågor. Jag kommer själv från Norrland, och uppe hos oss hänger skogsbruket nära ihop med jordbruket. Här är skogens värde viktigt vid generationsskiften och för att våra jordbruk ska fortsätta att drivas framåt. Precis som ledamoten Thand Ringqvist var inne på ser vi nu markägare som länge och långsiktigt planerat för generationsskiften, och för att klara det vill man avverka den skog man har skött länge och väl för detta ändamål. Kan man inte avverka sin skog eller få rimlig ersättning för den riskerar vi att även se nedlagda jordbruk. Det är förödande för livsmedelsförsörjning, beredskap och den biologiska mångfalden om vi förlorar de betande mularna som vi i norr behöver fler av, inte färre.

Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket redovisade nyligen två regeringsuppdrag kring artskydd. Det ena handlar om nya riktlinjer för hur artskyddsbestämmelserna ska tillämpas och tolkas, och det andra handlar om förebyggande strategier för att artskyddsförbuden inte ska aktualiseras. Det finns en hel del bra förslag i redovisningen och även flera förslag för regeringen att ta vidare. Som situationen ser ut i dag är detta mycket resurskrävande för både myndigheter och markägare.

Jag vill samtidigt höja ett litet varningens finger, eftersom det finns en gräns för vad man kan kräva av en mindre privat skogsägare. Samma ansvariga myndigheter meddelade i oktober sin tolkning av den dom från Högsta domstolen som handlar om huruvida en skogsägare ska ha rätt till ersättning vid artskyddsförbud. Det myndigheterna har kommit fram till vid tolkningen är att markägare normalt inte har rätt till ersättning för artskyddsintrång. Rättsutvecklingen, de nya riktlinjerna från myndigheterna och tolkningen av domen har nu fört oss till en punkt där artskyddsbestämmelserna och även närliggande regelverk måste ses över. Även Skogsstyrelsen behöver förstärkta resurser för att hantera detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågorna är också många gällande regeringens aviserade nya skogsutredning. Vi har nu under ett års tid hört att den ska tillsättas, men än har vi inte sett skymten av den. Är det tänkt att frågorna kring artskyddet ska hanteras i utredningen? Varför är då inte landsbygdsminister Peter Kullgren här i dag och besvarar våra frågor? Jag förstår uppdelningen, men just för att dessa frågor berör skogen är det viktigt.

Det är inte rimligt att små skogsägare ska dras in i långa, krångliga och dyra rättsprocesser för sina avverkningsanmälningar. Artskyddsfrågan måste hanteras nu, och vad som gäller för ersättning för skogsägare som nekas avverkning behöver styras upp. Och det är vi politiker som måste ta ansvar så att lagstiftningen fungerar.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaren, även om jag tycker att det skulle ha varit landsbygdsminister Kullgren som besvarar denna interpellation eftersom det berör svenskt skogsbruk i allra högsta grad.

Jag fick först tid för debatt med landsbygdsministern, men dagen efter valde Kullgren att överlämna den till klimat- och miljöministern. Jag är ändå glad, herr talman, att statsrådet är här så att vi får debattera denna brådskande fråga. Antalet berörda skogsägare är många, och de blir fler.

Min första fråga är därför om det är statsrådet Pourmokhtari som kommer att handha frågorna kring artskyddet och skogen även framåt.

Det var den tidigare alliansregeringen som rakt av implementerade artskyddsförordningen i svensk lag. Det fungerade under flera år tills denna problematiska situation uppstod. Bakgrunden är alltså inte några förändringar i svensk lagstiftning utan nya rättsfall kring EU-reglerna om artskydd som gäller sedan länge i Sverige och hela EU.

Frågan om artskyddet aktualiserades redan under förra mandatperioden då de nya rättsfallen skapade en stor osäkerhet kring hur skogsbruk och naturvård ska kombineras för att Sverige inte ska bryta mot EU-regler om artskydd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är värt att påminna om att den tidigare socialdemokratiska regeringen vidtog proaktiva åtgärder när detta uppdagades. Även statsrådet hänvisar till allt som under kort tid genomfördes under vår ledning.

Först utsågs en särskild utredare att granska artskyddsförordningen. Men man presenterade också snabbt tre åtgärder för ett hållbart skogsbruk och för att åtgärda den osäkerhet och oro som spred sig i början av 2022 när allt fler skogsägare fick förbud att avverka sin skog på grund av artskydd. Från 2021 till 2022 fördubblades antalet avverkningsanmälningar som fick förelägganden med hänvisning till artskyddet.

Det gavs uppdrag till Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att ta fram vägledningar och strategier, och det gjordes en ändring av artskyddsförordningen. Det här var det man snabbt kunde åtgärda. Den socialdemokratiska regeringen aviserade också en översyn av miljöbalken och artskyddsförordningen men också regelverket som hanterar ersättning.

Sedan blev det val, och en ny regering tillträdde. Eftersom vi inte upplevt att det finns någon motsättning kring detta är vi förvånade över att den sittande regeringen ännu inte har lagt fram några förslag för att fortsätta arbetet gällande miljöbalken, artskyddsförordningen och ersättningen.

Oron är nu stor ute bland landets skogsägare, och många är det som jag möter som drabbats. Fler och fler markägare får efter avverkningsanmälningar brev från Skogsstyrelsen med information om fridlysta växter och fåglar som kan påverkas av skogliga åtgärder, och de kan inte avverka sin skog. De kan alltså inte avverka den skog som de skött och planerat för i årtionden, i generationer, den skog som är en investering och en tillgång. Det här skapar inte bara en oro utan också ekonomiska problem för många.

Utifrån detta vill jag fråga: Vad är statsrådets besked till alla dessa skogsägare? Hur ser regeringens plan ut framåt? När kan vi förvänta oss något resultat i frågan?

Fru talman! Fungerande sjukvård och en jämlik sjukvård över hela landet är någonting som bara måste fungera. Statsrådet sa i sitt inlägg att man måste hantera inflationen. Samtidigt är det ministerns SD-regering som svälter ut svensk sjukvård just nu.

Regionerna får inte de tillskott de behöver. Samtidigt sänker man skatten för dem som har det allra bäst, och man säger nej till en bankskatt. Statsrådet anser att regionerna också ska tvinga fram skattehöjningar. Det blir då platta skatter som i så fall drabbar dem med lägst inkomster.

Dessutom sätter bemanningsbolagen de priser de vill, och regionerna hamnar i klorna på dem. Samtidigt måste vi ha personal för att vårda våra sjuka medborgare. Bemanningsbolagen är ofta stora bolag som gör miljoner i vinster på skattepengar som skulle ha gått till vården.

Det här är också pengar och resurser som man nu slukar men som skulle kunna användas till att utbilda, anställa, höja löner och förbättra arbetsmiljön för regionanställda. De här pengarna går i dag till bemanningsföretagen.

Jag vet att ministern nyligen har besökt vår region och tagit del av detta allvarliga läge. Det är ett allvarligt läge med nästan 700 miljoner i kostnader för detta. Ditt besked till oss som bor i Västernorrland var att hyrpersonalkrisen är regionernas problem och inte ditt som sjukvårdsminister, trots att det är nationell lagstiftning som tillåter detta system. Därför frågar jag fortfarande om statsrådet är beredd att se över lagstiftningen för att komma till rätta med problemet.

Fru talman! Jag tackar interpellanten för en mycket viktig och aktuell interpellation. Jag tackar också ministern för svaren hitintills.

Vi har en sjukvårdskris i vårt land, precis som det har sagts i tidigare inlägg. Stora underskott väntar för många av våra regioner, och detta kommer att leda till allvarliga konsekvenser.

Jag själv kommer från Västernorrland. I Region Västernorrland är det, precis som i många andra regioner, de skenande kostnaderna för hyrpersonal som står för en stor del av underskottet. Bemanningskostnaderna för hyrpersonal närmar sig nu 700 miljoner kronor i mitt län. Det är ett rekord som vi hellre hade varit utan.

I stora delar av vårt land styrs möjligheterna att få vård av om bemanningsföretagen vill leverera personal eller inte. Detta är ett problem som ökar. Bara under det första halvåret 2023 köpte regionerna tillsammans in hyrbemanningstjänster för 4,6 miljarder.

Det vi ser nu är en form av utpressning. Regionerna är beroende av att det levereras hyrpersonal, och bemanningsföretagen sätter de priser som de vill sätta. När andelen inhyrd personal blir för stor är det den ordinarie personalens arbetsmiljö som blir lidande. Det är den ordinarie personalen som utför alla kringuppgifter. Det är de som tar hand om den hyrpersonal som kommer in och som visar hyrpersonalen arbetsuppgifterna samt introducerar och vägleder dem. Det är också den ordinarie personalen som får jobba de pass och de tider som hyrpersonalen inte vill ha - julafton, nyårsafton, midsommar, helger och så vidare.

Även kontinuiteten för patienterna minskar. Kontinuiteten är ofta det viktigaste för patienten. Det handlar om att jag har en trygghet när jag besöker sjukvården, att jag vet vilken läkare jag ska träffa, att jag får träffa samma sjuksköterskor och samma undersköterskor och att jag slipper upprepa min sjukdomshistoria varje gång.

Möjligheten till utvecklingsarbete försvåras också, och patientsäkerheten riskerar att påverkas negativt när andelen inhyrd personal blir för stor.

Så här kan vi inte ha det. Sjukvårdsministern ser konsekvenserna av de skenande hyrkostnaderna i landets regioner. Tänker ministern ta något initiativ för att stoppa denna utveckling?

Fru talman! Sista frågan går till statsrådet Jessika Roswall. Det eskalerande gängvåldet i Sverige väcker oro i våra nordiska grannländer. I Finland, Norge och Danmark pågår en debatt om rädsla för spridningseffekter.

Detta är en oro vi behöver ta på allvar. Vi behöver tillsammans ha en dialog om hur vi kan samarbeta med myndigheter i hela Norden för att förhindra att vi får se en liknande våldsspiral i fler nordiska länder.

Vi kan lära av varandra, bland annat om hur man jobbar förebyggande för att förhindra att ungdomar dras in i gängkriminalitet. Om vi inte hanterar och pratar om denna oro med våra grannar riskerar vi i längden den nordiska integrationen. Har Nordenministern haft någon kontakt med sina kollegor runt om i Norden för att diskutera den här frågan och hur vi tar oss an den gemensamt?

Herr talman! Den 6 september i år konstaterades Sveriges första fall av afrikansk svinpest. Vi befinner oss i ett allvarligt läge, och det är av största vikt att smittan inte sprids vidare bland vildsvin eller till våra tamgrisar, vilket skulle få katastrofala konsekvenser. Många hjälps nu åt i det drabbade området; bland andra gör våra jägare en enorm insats.

Vi socialdemokrater lade under förra mandatperioden fram ett vildsvinspaket för att få en vildsvinsstam i balans och för att mer vildsvinskött skulle serveras på våra tallrikar. Det gav resultat, och de senaste åren har stammen minskat med en tredjedel.

Nu finns det förslag på att minska stammen drastiskt, och därför frågar jag: Hur ser landsbygdsminister Peter Kullgren på hemställan från LRF om att minska vildsvinsstammen med 90 procent?

Fru talman! Regeringens och Sverigedemokraternas beslut om att sänka reduktionsplikten till 6 procent riskerar att medföra allvarliga konsekvenser för svenska jobb och företag, för den gröna omställningen, för vanligt folk och för klimatet. Kompensatoriska åtgärder kommer att krävas. Det kan handla om hastighetsbegränsningar, trängselskatter eller omprioritering av svenska skattemedel till köp av utsläppsrätter utomlands.

En konsekvensanalys behöver finnas med i det förslag som regeringen remitterar för att remissinstanserna och riksdagen ska kunna ta ställning till förslaget om sänkt reduktionsplikt på ett seriöst sätt. Min fråga till klimat- och miljöministern är därför: Kommer regeringen att remittera ett samlat förslag där sänkningen och dess konsekvenser för svenska företag, hushåll och bilister samt Sveriges självförsörjning av biodrivmedel redovisas?

Herr talman! Tack, ledamoten Nilsson, för svaret!

Jag vill ställa en annan fråga. I anförandet lyfte ledamoten fram något som jag själv lyfte fram. Det är att skogen är viktig för jobben på landsbygden.

Vi ser att de skogliga jobben försvinner alltmer från landsbygden. För varje år kommer i stället tusentals skogsarbetare till Sverige från Europa men även från länder utanför Europa. De jobbar framför allt som plantörer och röjare. Men vi ser redan nu att man ersätter lokala entreprenörer med snabbutbildade skogsmaskinsförare från exempelvis Rumänien.

Jag ser en stor fara här. Det gäller att vi tappar väldigt mycket viktig kunskap som vi traditionellt alltid har haft här i Sverige om skogen, och framför allt hur vi brukar skogen. Som skogsmaskinsförare är det exempelvis otroligt viktigt med den hänsyn du tar när du för fram de enormt stora och tunga maskinerna, vilka träd du sparar, var du ska hugga ned och så vidare.

Jag ser en stor oro här. Det sker en lönedumpning, och arbetstillfällen försvinner från våra svenska medborgare och framför allt svenska ungdomar. När jag var ung var att sätta plantor ett av de bästa sommarjobben man kunde ha. Det tjänade man riktigt bra på, faktiskt.

Min fråga till ledamoten är: Hur ser ledamoten på detta?

Herr talman! Tack till ledamoten Elin Nilsson för anförandet!

Våra myndigheter flaggar för att nybildandet av områdesskydd är på väldigt låga nivåer. Det är rekordlåga nivåer. Vi har tidigare debatterat, och jag har lyft fram, att anslagen för skötsel av värdefull natur och skydd av värdefull natur har minskat i regeringens budget. Ledamotens parti Liberalerna ingår i regeringen.

Myndigheterna har också varnat för att neddragningarna kommer att slå extra hårt mot arbetet med skogsskydd. När man tar del av skogspolitiken hos ledamoten Nilssons parti Liberalerna står det att läsa följande: "Nationalparker, naturreservat och biotopskyddsområden är tillsammans med en fortsatt hög allmän hänsyn ryggraden i Liberalernas naturvårdspolitik. De kvarvarande naturskogarna, gammelskogarna, måste skyddas. Areal skyddad skog måste öka."

Då blir min fråga till ledamoten: Hur tycker ledamot Nilsson att detta harmonierar med den politik som partiet nu står bakom och för i regeringsställning?

Herr talman! Jag tackar åter ledamoten Ottosson för frågorna.

Det finns många frågor i det här, och vi har nog en väldigt bred samsyn om vikten av skogen. Den är otroligt viktig. Som jag nämnde i mitt anförande täcks 70 procent av landets yta av skog. Skogen har byggt vårt välstånd och kommer att fortsätta göra det. Den kommer att vara oerhört viktig i den gröna omställningen. Vi ser nya industrier växa fram. Samtidigt är den också viktig för den biologiska mångfalden. Precis som jag sa i mitt huvudanförande är det just balansen mellan naturvård och skogsbruk som vi socialdemokrater värnar. Det är oerhört viktigt att man har den här balansen, vilket jag hoppas att ledamoten Ottosson håller med om. Skogen är viktig utifrån väldigt många olika aspekter. Även skogsägare vill ju oftast värna både naturen och skogen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

I allt som förekommer på EU-nivå är det otroligt viktigt att vi är aktiva, och det har vi socialdemokrater alltid varit. Vi värnar den nationella kompetensen och beslutanderätten gällande skogen. Det är också en nationell fråga som ska avgöras här i Sverige. Det är vi säkra på. Våra parlamentariker följer den skogspolitik som vårt parti har.

Nu har vi inga repliker kvar i det här replikskiftet, men jag måste nämna att jag inte fick svar på mina frågor om frivilligheten i ett tidigare replikskifte. Ledamoten Ottosson var inne på frågan om myndigheternas hantering när markägare frivilligt vill skydda höga naturvärden. Vi får väl återkomma till det i en senare debatt.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Ottosson för frågorna. Vad vill vi? Jag var inne på det i mitt huvudanförande. Skogen är en fantastisk resurs som vi måste använda mer av. Det gäller framför allt restprodukterna från skogen och restflödena. Jag kommer från Västernorrland, ett väldigt skogsrikt län. Hos oss tar vi exempelvis reda på oerhört lite grot. Det ligger kvar i skogen. Här finns det enorma möjligheter.

Inom bioekonomin ryms mycket. Framför allt behöver man ta fram förnybara produkter, exempelvis bränsle. Som jag sa vill vi ha rester från svensk skog i våra tankar i stället för olja från Putin. Det är en jätteviktig del. Jag vet inte riktigt om ledamoten Ottosson håller med om det. Men vi har i Sverige ett näringsliv som har gjort stora investeringar och vill göra det även framöver för att kunna leverera bränsle till våra tankar som är producerat i Sverige från svensk skog. Det är mycket som ryms inom det här. Jag nämnde även trähusbyggande som ett exempel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Att vi måste ta vara på skogen och restprodukterna på ett helt annat sätt framdeles är jag helt övertygad om. Sedan är forskning och innovation också viktigt att ta med sig i våra skogliga frågor. Där ligger vi oerhört långt framme. Vi är bäst i världen, och det ska vi fortsätta att vara. Därför är det också viktigt att Sverige går före och visar vad som är möjligt inom det skogliga området.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation 4.

Denna dag går verkligen i skogens tecken. Jag började morgonen med ett besök från Skogsstyrelsens ledningsgrupp för region Nord här i riksdagen. Just nu när vi debatterar pågår ett lunchseminarium med riksdagens skogsindustrinätverk om förpackningar från skogen. Och nu står vi här och debatterar betänkandet om skogspolitik.

Att skogen är betydelsefull för oss är det ingen tvekan om. Skogen, som täcker 70 procent av landets yta, har varit betydelsefull genom hela vår historia: från skogsbete till djuren, träkol och tjära till flottningsepoken och framväxten av sågverken och pappersbruken.

Skogen har alltid haft stor betydelse för Sverige och för jobben. Utvecklingen går dessutom framåt, och skogen är en otrolig resurs som genom forskning och innovation hela tiden visar på nya möjligheter och användningsområden.

Fru talman! Grunden i den socialdemokratiska skogspolitiken är att den svenska skogen är vårt gröna guld som skapar jobb och hållbar tillväxt i hela landet. Men den svenska skogen har också ett unikt naturvärde och ska därför förvaltas i balans mellan naturvård och skogsbruk. Detta syns i den politik vi har drivit de senaste åren och fortsätter att driva. Vi har satsat på gröna jobb inom skogsnäringen och naturnära jobb i hela landet, förstärkt arbetet med att skydda värdefulla skogar, tagit fram det första nationella skogsprogrammet i Sverige och initierat ett samverkansprogram för innovationer i bioekonomin.

Vi har föreslagit en stor satsning för skydd av värdefull natur. Vi har också satsat på att förebygga, övervaka och bekämpa skogsskador och föreslagit ändringar i artskyddsbestämmelserna så att skogsägare inte ska drabbas av detaljregleringar som hindrar deras verksamhet.

Samtidigt som vi har prioriterat åtgärder för en växande hållbar skogsnäring har vi också tagit ansvar för att bevara, restaurera och utveckla den biologiska mångfalden.

Fru talman! I skogen har vi förnybar råvara som kan stärka Sverige och minska hela EU:s osunda beroende av fossil energi och kritiska insatsvaror. Vi har en unik resurs i skogen för klimatomställningen, för jobb och för hållbar tillväxt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Vi socialdemokrater vill se en växande svensk bioekonomi, och Sverige har en outnyttjad potential i restprodukter från jord- och skogsbruket som kan användas för produktion av förnybara drivmedel. Vi vill se bränsle tillverkat från svensk skog i våra tankar i stället för olja från Putin.

Vi vill se en ökad inhemsk produktion av flytande biodrivmedel, ett ökat trähusbyggande och förstärkta innovationerna kring skogen. Med skogens resurser har vi möjlighet att öka takten i klimatomställningen, skapa förnybara produkter och fler jobb i hela landet och stärka vår försörjningsförmåga.

Fru talman! Den svenska skogen - hur den ska brukas och vad den ska användas till - har varit uppe för diskussion vid många bord de senaste åren. EU-kommissionen har lagt fram ett flertal förslag som också väckt oro hos många inom den svenska skogsnäringen. LULUCF, RED III, taxonomin, Fit for 55, EU:s skogspolicy, skogsutredningen och artskyddsförordningen har alla berört vår skog, och dessa har diskuterats såväl i Bryssel som hemma i Sverige.

Även här i Sverige har debatten om skogen varit het. Ska skogen avverkas eller stå kvar för att göra störst nytta och dämpa klimatförändringen? Hur ska skogen brukas? Hur ska den biologiska mångfalden värnas i våra svenska skogar? Frågorna har varit många och åsikterna likaså.

Vi socialdemokrater ser med oro på det eskalerande och hårda debattklimatet i frågor som rör skogen. Vi behöver ha en tydlig, långsiktig och förutsägbar skogspolitik som vilar på de två jämställda målen naturvård och skogsbruk. Vi behöver ett aktivt brukande i våra växande skogar för att kunna ställa om samhället, ersätta fossilbaserade produkter och skapa jobb. Vi behöver samtidigt bevara skyddsvärd skog för att säkerställa viktiga miljövärden. Vi ska också värna den svenska skogspolitikens oberoende.

Äganderätten i skogen är grunden för att i ökad utsträckning kunna ta till vara skogens potential för ekonomi, klimat och miljö. Frivillighet ska vara grunden vid skydd av skog med nya och utvecklade skydds- och ersättningsformer, och det är av stor vikt att regeringen säkerställer ersättning till de skogsägare som har rätt till det.

Så ser det dock inte riktigt ut just nu. Regeringen och Sverigedemokraterna skar ned ordentligt i budgeten på både skydd av natur och skötsel av natur. Samtidigt är budskapet från regeringen att skogar med höga naturvärden inte ska avverkas, att skydd av skog ska ske på frivillig väg och att äganderätten ska stärkas. Detta ska ske samtidigt som myndigheterna har låga anslag för formellt skydd och rättsutvecklingen i domstolarna inte går åt samma håll som de politiska styrsignalerna. Alla parter missgynnas av den situation som har uppstått, både markägare och myndigheter, och regeringen måste ta sitt ansvar för detta.

Fru talman! Vi har haft ett fantastiskt väder den senaste tiden, men med värmen kommer även granbarkborrarna ut ur sin vintervila och börjar svärma. Skogsstyrelsen har sett antalet borrar öka i fällorna, och redan nu varnar myndigheten för att det kan bli skador på skogen för miljarder om sommaren blir varm och torr, vilket väderprognoserna redan nu pekar mot.

Den svenska skogen kommer sannolikt att växa snabbare med ett varmare klimat, men samtidigt ökar riskerna för skador. Skogen påverkas av klimatförändringarna på flera sätt men kan också spela en viktig roll för att minska klimatförändringarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Fru talman! Under den plenifria veckan i vintras åkte jag norrut till Umeå med fokus på skogen och besökte Skogsstyrelsen, SLU, Skogforsk, Sveaskog, Norra Skog, länsstyrelsen och Region Västerbotten. Jag fick ta del av deras arbete och all den kunskap som finns.

Vi i Sverige har otroligt mycket kunskap och erfarenhet inom det skogliga området. Vid mina besök fick jag ta del av hur man vid Skogforsk genom kottbastu, centrifugering och bad av fröna får fram de allra bästa exemplaren som sedan ska gro och bli vår framtida skog.

Jag träffade Norra Skog i Sävar, som har världens modernaste såglinje. Jag samtalade med företrädare för SLU, som är världsledande på skoglig forskning.

Sverige är världsledande på skoglig forskning, och det ska vi fortsätta att vara. Skogen är enormt viktig för Sverige som en unik resurs för klimatomställning, jobb och hållbar tillväxt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Anna-Caren Sätherberg (S).

Fru talman! Tack till ledamoten för försök till svar! Men hur ska skogar med höga naturvärden hanteras av myndigheter och markägare? Vi hörde tidigare ledamoten Ottosson och ledamoten Widegren, som tillsammans sitter i regeringsställning, prata om att man inte ska ta mer mark ur produktion. Men när ägare frivilligt vill skydda mark - frivilligheten är otroligt viktig och bärande - gäller det tydligen inte. Och hur och när ska de få betalt? De väntar nu!

Regeringens egen myndighet skickade en hemställan för att man inte förstod vad politiken vill. Så motsägelsefull är den! Man bad om ett förtydligande av hur man ska hantera det här. Arbetsbördan är enorm på myndigheterna. När skog ska skyddas och det inte finns pengar skickas det i stället in en avverkningsanmälan, som måste hanteras. Det tar enorma resurser i anspråk.

Frågan kvarstår alltså. Hur ska man hantera detta? Vad är regeringsföreträdarnas svar? De måste förtydliga sig och faktiskt som regering tala om hur det här ska hanteras.

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Jag har en fråga som jag varit inne på också i ett tidigare replikskifte. Kanske kan ledamoten Ottosson svara på den. Ledamoten tillhör regeringspartiet Kristdemokraterna, som dessutom innehar landsbygdsministerposten.

Jag undrar hur man tänker när det gäller skogar med höga naturvärden. Hur ska skogarna med höga naturvärden hanteras av våra myndigheter och av markägarna? I anförandet lyfte ledamoten själv upp frivilligheten. Här har vi markägare som frivilligt vill skydda sina skogar med höga naturvärden. Men det finns inga pengar.

Det är inte många som riktigt förstår regeringens skogspolitik. Till och med Skogsstyrelsens generaldirektör har via en hemställan till regeringen bett om ett förtydligande om hur skogar med höga naturvärden ska hanteras. Det kanske ledamoten kan svara på.