Malin Larsson

Fru talman! Jag tackar ledamoten Widegren för svaret.

Om det finns en plan skulle det vara spännande att höra lite mer om den. Det jag hörde i svaret var att det hänger på den enskilda skogsägaren. I samband med tidigare granbarkborreangrepp har vi lyft fram att det är viktigt med informationskampanjer och så vidare för att få ut kunskapen om hur man ska agera och hantera det. Det finns ju även statliga marker som detta måste hanteras på, och då är det ju bra att det finns pengar i budgeten så att det kan hanteras.

Ledamoten Widegren tog i sitt anförande upp flera olika exempel på sådant som inte fungerar. Nu är det dock ändå ledamoten Widegrens parti, tillsammans med övriga regeringspartier, som styr. Vad gör man åt alla de problem och farhågor som ledamoten tog upp i sitt anförande? Nu har det gått åtta månader sedan regeringen tillträdde.

Ledamoten lyfte i sitt anförande också fram att detta måste hanteras skyndsamt, men än har jag inte sett några förslag. Vad händer, och när händer det i så fall?

Ledamoten Widegren nämnde också myndigheterna. De har faktiskt reagerat och agerat. De har skickat en hemställan till regeringen bland annat om skydd av skogar med höga naturvärden. På grund av de motsägelsefulla politiska signalerna har de svårt att utföra sitt arbete.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Widegren för anförandet. Vi delar engagemanget för skogen.

Jag läste häromdagen en artikel om hur man redan nu ser hur antalet granbarkborrar ökar i de fällor som Skogsstyrelsen har satt ut. Det har varit väldigt varmt och fint väder, och då kommer borrarna fram och svärmar. Detta väcker såklart en stor oro inför sommaren, framför allt om sommaren blir torr och varm. Som väderprognoserna ser ut just nu är det precis det som den kommer att bli.

Vi vet att granbarkborrarna gör enormt stor skada på våra granskogar. Det är stora ekonomiska värden som förstörs. Man kan jämföra det med stora skogsbränder - sommaren 2018 var det 32 miljoner kubikmeter gran som dödades av borrarna, medan ungefär 2 miljoner kubikmeter skog försvann i bränderna. Granbarkborrarna gör enorm skada.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Anslaget för skötsel av natur, som regeringspartierna har skurit ned på, kunde ju användas bland annat till att förebygga granbarkborreangrepp. Utifrån den stora risk som redan nu finns inför kommande sommar undrar jag om ledamoten Widegren kan svara på vilken beredskap regeringspartierna har inför detta.

Herr talman! Att bekämpa invasiva arter driver ingen inflation. Sverigedemokraterna är nu det största partiet i regeringsunderlaget, och nu ser vi hur det blev med det viktiga arbetet med att bekämpa invasiva arter. När man tvingas ta lite ansvar som det största partiet i regeringsunderlaget slopar man alltihop. Anslaget dras ned.

Vi har också kunnat läsa i medierna att Sverigedemokraterna beklagar att arbetet mot invasiva arter drabbas av höstbudgetens stora neddragningar. Men sedan åtgärdar man det inte i vårbudgeten. Frågan är därför vad man egentligen beklagar - de tomma löftena och de tomma orden?

Om nu ledamoten Eklöf och hans parti tycker att arbetet mot invasiva arter är så viktigt, något som ledamoten också framför, varför tar man då bort pengarna för detta? Varför tillförde man inte medel i vårbudgeten?

Det är väl bättre att säga som det är, nämligen att, precis som er ekonomisk-politiska talesperson sa, er inriktning ligger fast, och det är fortsatt en halverad miljöbudget. Det är den inriktningen som Sverigedemokraterna har, och då räcker inte pengarna till. Så enkelt är det.

Dessutom är det den här regeringen, där Sverigedemokraterna är det största partiet i regeringsunderlaget, som första gången på 20 år ökar utsläppen. Det är en sanning, och den kommer Sverigedemokraterna och ledamoten Eklöf inte undan.

Herr talman! I det så kallade slottsavtalet som Tidölaget jobbade fram tillsammans och står bakom nämns varken biologisk mångfald, naturvården eller invasiva arter en enda gång. Anslaget för skötsel av värdefull natur, där arbetet mot invasiva arter ingår, drogs ned med 931 miljoner kronor i Sverigedemokraternas och regeringens budget.

Våra länsstyrelser runt om i landet är bekymrade och har larmat om att det nu inte finns några statliga medel alls till åtgärdsarbete mot invasiva arter under 2023, och det kommer att få konsekvenser. Många åtgärder som man har gjort tidigare riskerar också att ha gjorts i onödan, och arbetet mot de oönskade arterna kommer med största sannolikhet att bli dyrare i längden.

I ett tidigare replikskifte framförde ledamoten Ottosson att detta berodde på Socialdemokraternas långtidsbudget. Jag tycker att det är lite väl magstarkt att skylla på oss. Vi har ju inte dragit ned ett öre på det här området. Vi tycker att detta arbete är så viktigt och att det bör fortsätta. Om regeringspartierna också tycker det kan man ju fundera på varför ni inte röstar på vår budget i stället, där de här satsningarna och pengarna faktiskt fanns med.

Jag skulle vilja fråga ledamoten Eklöf vad som ligger till grund för att Sverigedemokraterna och regeringen kom överens om den borttagna finansieringen av arbetet mot invasiva, främmande arter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Fru talman! Jag tackar Elin Nilsson för svaret. Som vi hörde tidigare i ett replikskifte räcker tyvärr inte de 40 miljoner kronorna till någonting alls i stort sett. Exempelvis finns det ett allmänningsområde uppe i Västerbotten som väntar på ersättning. Det handlar om ett par tusen hektar skog, tror jag. De här pengarna räcker inte ens till bara deras område. Och det var till skydd för skog som de här pengarna skulle gå, har jag fått till svar av miljö- och klimatministern.

Jag måste också fråga ledamoten om neddragningarna på arbetet mot invasiva arter. Vi har hört att KD beklagar det här. SD har också beklagat det. Man funderar då på vilket parti det var som fick igenom minskningen. Var det ni liberaler som fick igenom den? Det kan väl inte vara så att alla fyra partier i regeringsunderlaget helt och hållet har missat det här och dessutom missat vad det får för konsekvenser?

Fru talman! Jag tackar Elin Nilsson för anförandet. Jag är väldigt glad över att ledamoten lyfter allvaret i utdöendet av arter och vad som händer med vår biologiska mångfald, både i Sverige och ute i världen. Tidigare lyfte den moderata ledamoten vikten av motorbanor kopplat till den biologiska mångfalden, som vi debatterar här i dag, men det var skönt att höra att det finns ett parti i regeringen som ser allvaret i detta.

Naturvårdsverkets anslag för skydd av värdefull natur skärs dock ned ordentligt i er budget, likaså anslaget för skötsel av naturen. Det här gör regeringen samtidigt som antalet hotade arter ökar och man skriver under avtal om att andelen skyddad natur i Sverige ska öka både till lands och till havs med 30 procent. Inriktningen är fortsatt att mer än halvera miljöbudgeten. Det är en inriktning som ligger fast, enligt Oscar Sjöstedt, Sverigedemokraternas ekonomisk-politiska talesperson; så sa Liberalernas samarbetsparti när vårbudgeten presenterades. Det här tycker jag är beklagligt. Jag undrar hur ni får ihop detta. Var går egentligen Liberalernas gräns för hur mycket man kan gå med på?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Fru talman! Det är upp till bevis för sittande regering nu. Att stå och säga att man ska göra något är en sak. Men att sedan göra något är någonting annat. Det är det vi vill se nu.

Vi gav faktiskt uppdrag till Naturvårdsverket att titta på hur riksdagens beslutade mål kan nås, även när det gäller skyddsjakten.

Ett delsvar kom nu i mars om att man ger ett uppdrag vidare som inte är tidssatt. Det är vad denna regering gör. I övrigt vet jag faktiskt inte vad regeringen har gjort eller fattat för beslut för att minska vargstammen. Några sådana beslut har jag inte sett. Jag har sett skrivningar och svar på mina frågor om att man ska verka för detta. Men några fattade beslut finns inte på bordet.

(Applåder)

Fru talman! Ja, vargen väcker känslor. Och som jag sa i vårt tidigare replikskifte stod ledamoten här på andra sidan i opposition och hade väldigt hög svansföring i dessa frågor och krävde svar på när nivåerna skulle ned och så vidare. Därför ställer jag samma fråga till ledamoten i dag eftersom det är ni som har ansvaret i dag. Det är upp till er att se till att detta verkställs. Vi har faktiskt gjort ett väldigt bra förarbete här för att lyfta fram dessa frågor.

Det som regeringens minister exempelvis säger i dag är att han ska verka för att flytta gällande EU-regler från artikel 4 till artikel 5. Något sådant höll inte vi på med när vi hade regeringsmakten. Vi verkade inte för någonting, utan vi lyfte upp frågorna på bordet och krävde svar.

Socialdemokraterna som parti har ett gammalt kongressbeslut på att nivån på antalet vargar ska ligga runt 200 individer. Detta är alltså ingen ny fråga för oss. Vi har stått här och drivit dessa frågor, och framför allt att vi ska ha en god skyddsjakt som det kan fattas beslut om snabbt och effektivt och att vi ska ha en licensjakt som fungerar över hela landet.

Men vi har en hel del att förhålla oss till när det gäller dessa frågor. Och när jag ställer frågan till landsbygdsministern i dag får jag samma svar från honom, alltså att vi har art- och habitatdirektivet att förhålla oss till, att man ska göra allt i sin makt och så vidare. Men det sägs ingenting mer konkret.

Jag kan därför ställa frågan tillbaka nu när bollen är hos regeringspartierna: När får vi se en minskning av vargstammen?

Fru talman! Jag gillar också fakta och vill hålla mig till det. Och om det är någonting som det finns mycket fakta kring så är det vargen. Det har samlats in mycket dna, och man har följt vargarna med gps-halsband och så vidare under lång tid. Fakta finns alltså.

Nu har vi ett så pass stort antal vargar i Sverige att vi har en gynnsam bevarandestatus. I arbetet med att faktiskt få en acceptans handlar det också om både skyddsjakt och licensjakt. Det är otroligt viktiga verktyg för att kunna hålla vargstammen på en bra nivå.

Ledamoten nämner också rovdjursavvisande stängsel, och det är viktigt att det finns bidrag till det. Det är många markägare som har marken nära sin gård och nära hemmet. Men många arrenderar också mark och har bete utsocknes, och där kan de inte sätta upp stängsel eftersom de inte äger marken där. De har inte heller dessa resurser. Även om de får bidrag kostar det väldigt mycket pengar med stängsel. Det är svårt att lösa detta hela vägen, men det är ändå ett viktigt verktyg i förvaltningen. Vi säger inte att vi ska utrota vargen. Vi ska ha kvar vargen, men på en lämplig nivå.

Sammanfattningsvis: Ja, vi tycker olika. Vargen ska vara kvar, men på en lägre nivå, tycker vi socialdemokrater.

Fru talman! Tack, ledamoten Le Moine, för frågorna! Det stämmer att vi tycker olika i denna fråga - så är det.

Vargen väcker väldigt mycket känslor. Det har den alltid gjort. Jag som lever på landsbygden besökte nyligen två fårägare i Ånge kommun, där det vandrar upp vargar. Det är trångt i vargreviren nu i norra Hälsingland, och vargarna trycks uppåt. Jag samtalade också med en renägare som kände stor oro då han har sina renar där nere i vinterbeteslandet.

Det är tre vargar som har rört sig i området, och stora resurser har lagts på att dna-säkra dem. De rörde sig inne i centralorterna, de åt från fågelborden och de klev till och med upp på förstukvisten till broar. Det är inte ett naturligt beteende för en varg. En varg ska vara rädd för människan och hålla sig i skogen. Sådana gånger är det otroligt viktigt att ta människors oro - djurägares oro - på stort allvar och sätta in skyddsjakt. Därför tycker jag att det är viktigt att skyddsjaktsbesluten för varg blir både effektivare och snabbare.

Ledamoten nämnde antalet hundar som dör. Om det var en som dog av varg måste det ha varit i närheten av mitt hem i Naggen, för där dödades en hund av varg under älgjakten i år. Men jag skulle tro att det är fler. Man kan räkna proportionellt antalet vargar kontra antalet bilar och vildsvin, så blir siffran kanske lite mer betydelsefull. Men vi tycker olika - så är det.

Fru talman! I dag debatterar vi naturvård och biologisk mångfald och även statens insatser mot främmande arter. Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation 44.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Nätet av växt- och djurarter som bygger ekosystemen på vår jord är förutsättningen för vår existens eftersom de producerar all vår mat, allt vårt renade vatten och allt syre vi andas. När arter försvinner minskar ekosystemens motståndskraft.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen förstärkte kraftigt medlen för skyddet av vår natur. Att skydda den biologiska mångfalden är både en lokal och en global utmaning, och det kommande årtiondet blir avgörande för om det ska gå att vända den negativa trenden.

I december i fjol hade jag förmånen att få vara på plats i Kanada för partsmötet med FN:s konvention om biologisk mångfald, COP 15. På plats fanns politiker, ungdomar, miljöorganisationer, urfolk och företag. Mötet handlade om att naturen skulle få sitt eget Parisavtal för att vi ska bromsa och vända trenden av utrotning av arter. Efter fyra års förberedelser och två veckors hårda förhandlingar enades till slut världens länder om ett nytt globalt ramverk för biologisk mångfald - en räddningsplan för naturen.

Nu återstår nästa utmaning, implementeringen, när alla länder ska införa räddningsplanen i sin egen politik på hemmaplan. Biologisk mångfald är lokal, och därför måste alla länder göra insatser. Skador på ekosystem är svåra att rätta till, och arter som dör ut får vi inte tillbaka. Den biologiska mångfalden är även en viktig motståndskraft i klimatförändringarna. De fem främsta orsakerna bakom förlusterna av biologisk mångfald är förändrad mark- och havsanvändning, överexploatering, klimatförändring och invasiva främmande arter.

Fru talman! Genom tiderna har vi haft stor nytta av främmande arter från världens alla hörn, i trädgårdar, i jord- och skogsbruket och inom jakten. Men det kan också orsaka stora problem när främmande arter tar över i sin nya miljö, konkurrerar ut andra arter, blir invasiva och skadar ekosystemen. Invasiva främmande arter är ett av de största globala hoten mot biologisk mångfald. Därför satsade också den socialdemokratiskt ledda regeringen på att stärka arbetet med bekämpningen. Med våra satsningar kunde man lokalt över hela landet ta kampen mot blomsterlupinerna, mårdhunden, parksliden, jättelokan, den svartmunnade smörbulten och alla de andra arterna.

Precis som Riksrevisionens rapport visar måste vi göra mer i arbetet mot invasiva arter, och de åtgärder som vidtas måste vara effektiva och ändamålsenliga. Tyvärr skär regeringen i stället ned i budgeten och drar undan mattan för allt arbete som gjorts runt om i landet. Man lämnar walkover och låter dessa arter få sprida sig fritt då Sverigedemokraterna och regeringen inte ens tycks vilja ta matchen mot dem.

Regeringens sänkta anslagsnivåer till åtgärder för skydd och skötsel av värdefull natur får också stora konsekvenser för människors tillgänglighet till skyddade områden och underhåll av anläggningar, såsom skyltning, vandringsleder, utsiktsplatser, grillplatser med mera. Och många markägare som frivilligt vill skydda värdefulla miljöer, inklusive dem som äger fjällnaturskogar, tvingas nu vänta på ersättning.

Förutom positiva effekter för den biologiska mångfalden och friluftslivet skapade satsningarna sysselsättning över hela landet hos entreprenörer, konsulter och myndigheter. Nedskärningarna innebär att cirka 1 000 årsarbetstillfällen försvinner under 2023, varav många finns bland entreprenörer på landsbygden.

Fru talman! Vår svenska allemansrätt är fantastisk och unik för Sverige. Tack vare allemansrätten är Sveriges natur öppen för alla, och den summeras med ledorden inte störa, inte förstöra. Detta innebär att det finns gott om möjligheter till friluftsliv för alla i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Intresset för friluftsliv har ökat lavinartat sedan pandemins början, och många letar sig ut till små och stora naturreservat, vindskydd och stugor. Det är på många sätt en glädjande utveckling också för svensk besöksnäring, men tyvärr bedriver regeringen en politik som aktivt motverkar den utvecklingen genom att spara in på medel till detta.

Fru talman! Avslutningsvis tänkte jag i debatten också ta först vargen och sedan skarven.

Starka krafter vill använda frågan om rovdjur för att dra isär Sverige. Detta accepterar inte vi, utan vi vill hitta lösningar som leder till att människor kan leva och verka på landsbygden samtidigt som vi bevarar en biologisk mångfald. Både skyddsjakt och licensjakt är viktiga verktyg i den förvaltningen.

Samtidigt som vi ska ha en gynnsam bevarandestatus ska också människors oro tas på stort allvar. Vi ska ha en rovdjursförvaltning som människor har förtroende för och där det kan fattas effektiva och snabba skyddsjaktsbeslut när så krävs.

Vi ser nu hur vargstammen ökar. Det är trångt i vargreviren, och vi ser ett ökat antal vargar både söder- och norrut i landet. Dagens population är alldeles för stor och behöver kraftigt minskas. Därför gav vi Naturvårdsverket i uppdrag att titta på hur vi kan nå riksdagens beslutade mål om ett intervall på 170-270 vargar och även att se över skyddsjakten. Vi socialdemokrater vill göra det enklare att förvalta vargen och drev också frågan i EU att vargen skulle flyttas från bilaga 4 till bilaga 5 i art- och habitatdirektivet.

Förutom vargen är skarv och säl två djurarter som har haft en stark tillväxt de senaste åren och som har påverkat bland annat fisket negativt genom att de angriper fångst och skadar redskap. Vi vill se en kraftig minskning av antalet skarvar, och därför är det glädjande att vår motion fick majoritet i utskottet och att utskottet nu föreslår att ett tillkännagivande ska riktas till regeringen.

Enligt utskottet krävs det en reviderad förvaltningsplan för skarv och en likvärdig förvaltning i hela landet för att åstadkomma en minskning av skarvpopulationerna. Även sälpopulationen har haft en mycket stark tillväxt de senaste åren och bedöms nu ha gynnsam bevarandestatus.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen har redan givit Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att revidera den nationella förvaltningsplanen både för skarv och för jakt på olika sälarter. Hela havets ekosystem måste fungera, och förvaltning av säl och skarv ska ingå i en ekosystembaserad havsförvaltning.

Nu ser vi fram emot bra förslag från de givna uppdragen och att det blir verkstad av dem.

(Applåder)

I detta anförande instämde Anna-Caren Sätherberg (S).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Fru talman! Även när det gäller skogen har regeringen dragit ned så att de som frivilligt vill skydda sin skog inte får någon ersättning. Det är ett stort problem.

Ledamoten Ottosson har också uttalat sig om nedskärningarna på arbetet mot invasiva, främmande arter och beklagat att det blev som det blev. Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och övriga partier i regeringsunderlaget för dock denna politik, och de rättade inte heller till det i vårändringsbudgeten, vilket de borde ha gjort om de liksom jag anser att detta arbete är viktigt.

Varken Sverigedemokraterna eller Kristdemokraterna verkar vilja dra ned på detta viktiga område. Är det Moderaterna och Liberalerna som har drivit budgetminskningarna så hårt att arbetet mot invasiva arter i stort sett kommer att upphöra?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Både jag och ledamoten Ottosson uppskattar att vara ute i naturen för att paddla kajak, vandra, jaga med mera. Det gör många andra också, vilket blev särskilt tydligt under coronapandemin då folk hittade ut och upptäckte vad den svenska naturen har att erbjuda.

Nu skär regeringen ned ordentligt på detta område, och länsstyrelserna runt om i landet har larmat om konsekvenserna av det. Skötsel och service kommer att upphöra, toaletter kommer att försvinna och broar och spångar kommer inte att underhållas eller byggas. Och vem ska tömma sopkorgarna? Rovdjursinventeringar kommer det inte heller att finnas resurser till.

Den socialdemokratiska regeringens satsning på naturnära jobb kunde också användas för att djurägare skulle få hjälp att sätta upp rovdjursstängsel mot bland annat varg. Kommer djurägarna få betala allt själva nu?

I och med dessa neddragningar försvinner 1 000 statligt finansierade årsarbetstillfällen från Sveriges gles- och landsbygdsområden.

Frågorna är många. Anser ledamoten Ottosson att utvecklingen som länsstyrelserna beskriver till följd av regeringens budget är önskvärd?

Ledamoten sa inte så mycket om biologisk mångfald i sitt anförande trots att det är huvudämnet för betänkandet. Ledamoten får gärna utveckla vad han vill med den biologiska mångfalden.

Fru talman! Vi är nu i opposition, och nu är det er tur att ta ansvar. Att stå här i kammaren och både i anförandet och nu skylla på Socialdemokraterna är inte att ta ansvar. Det är inte heller att visa handlingskraft i frågorna.

Det är möjligt att göra mycket på kort tid. Ta bara vad vår tidigare landsbygdsminister Sätherberg gjorde - hon sitter här i salen. Under hennes tid som landsbygdsminister, ungefär lika lång tid som ni har suttit vid makten, gjordes det mer för att minska vargstammen än vad som har hänt under de här månaderna. Vi gav Naturvårdsverket i uppdrag att titta på hur vi kan nå riksdagens beslutade mål om intervall på 170-270 vargar, samtidigt som vi bibehåller gynnsam bevarandestatus. Vi gav också uppdrag att se över den viktiga skyddsjakten. Vi förändrade också förvaltningsområdena för att få till en bättre licensjakt. Och vi lyfte upp frågan i EU att flytta vargen från bilaga 4 till bilaga 5.

Nuvarande minister har sagt att han ska verka för detta. Här lyftes frågan upp på en gång, vill jag vara tydlig med att säga.

Vi tog viktiga steg för att minska den alldeles för stora vargstammen. Under alliansregeringens tid ökade också antalet vargar.

Man kan ha en väldigt hög svansföring i vargfrågan när man är i opposition, men nu gäller det faktiskt att ta ansvar. Nu är det upp till bevis - det duger inte att fortsätta skylla ifrån sig.

Fru talman! Jag tackar ledamot Marléne Lund Kopparklint för anförandet.

Ledamoten har varit aktiv i debatten om varg tidigare, och hon har kritiserat ministrar och regering för att det görs för lite. Att vargstammen är för stor är vi enade om. Något som ledamoten också lyfte upp i opposition är införandet av en ny viltvårdsmyndighet, och hon har ifrågasatt varför den inte har inrättats enligt tillkännagivandet.

Gällande viltvårdsmyndigheten anser inte ens Jägareförbundet att det finns behov av att lägga resurserna på en sådan myndighet. Nu är det ledamotens eget Tidölag som styr, och därför undrar jag när vargstammen kommer att minska till 170 individer? När kommer den nya viltförvaltningsmyndigheten att invigas?

Fru talman! Jag tackar åter statsrådet Kullgren. Jag kan dock konstatera att jag inte har fått svar på mina frågor.

Den fråga jag verkligen vill ha svar på, som är både oerhört viktig och brännande här och nu, gäller reduktionsplikten. En sänkt reduktionsplikt måste kompenseras i andra sektorer, och jordbruket ses av många debattörer som en viktig sektor att införa klimatkompenserande åtgärder i om man sänker reduktionsplikten. Detta är allvarligt, och vi riskerar att minska vår livsmedelsproduktion och inte nå de otroligt viktiga målen i livsmedelsstrategin. Jag önskar därför att ministern i sitt slutanförande lägger tiden på att besvara denna fråga.

Vi må tycka olika i en del frågor, men jag är glad över att vi tycks vara eniga om betydelsen av forskning, innovation och robusthet i livsmedelskedjan samt behovet av mer investeringar i lokal, hållbar livsmedelsproduktion, vilket också innebär stora möjligheter för utveckling, tillväxt och sysselsättning i hela landet.

Jag hade dock hoppats på ett annat svar gällande samverkan över partigränserna i frågor som är så viktiga för framtiden och hållbarheten över tid.

Avslutningsvis önskar jag fru talmannen, ministern och övriga i kammaren en trevlig helg och upprepar min önskan om svar på frågan om reduktionsplikten.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar återigen landsbygdsministern för svaren. Det finns en stor enighet i mycket.

Jag vill återigen ta upp den blå näringen, och då tänker jag inte bara på de stora fiskeindustriproducentorganisationerna utan även på de livsmedelsproducenter som står för den övriga sjömaten. De har själva gått ut och sagt att de inte var inbjudna till kickoffen men att de såklart hoppas på att bli inbjudna i processen framåt.

Sjömat som musslor, alger, ostron och sjöpung är på stark frammarsch, och i alla fall vi socialdemokrater ser den som en viktig del i vår framtida hållbara livsmedelsproduktion. Därför fattade den tidigare socialdemokratiska regeringen beslut om vattenbruksprogrammet, för att stärka de blå näringarna i Sverige. De är viktiga i dubbel bemärkelse: De producerar bland de mest resurseffektiva proteiner vi har, och arterna bidrar till friskare hav genom att filtrera och äta upp fosfor och kväve från verksamheter på land. De avlägsnar alltså de gödande ämnena. Det är inte för intet de kallas havets reningsverk.

Jag tänker också på betydelsen av den fisk vi har i våra sjöar och hav samt all livsmedelsproduktion inom de blå näringar vi nu ser växa fram runt om i landet. Hemma i Ånge kommun planeras det för en stor landbaserad fiskodling, i resursmässigt samarbete med andra företag i det industriområde som ska växa fram i Alby. Det är en industriell symbios mellan vattenbruk och industri - fantastiskt, tycker jag.

Tack vare vår långa kuststräcka och även våra många sjöar och vattendrag i Sverige har vi väldigt goda förutsättningar att utveckla både produktion och förädling av sjömat. Vattenbruket är en framtidsbransch som kan bidra till jobb och tillväxt i hela landet. Kommer ministern att i processen framåt bjuda in bredare från de blå näringarna, så att även producenter av sjömat som musslor, alger med mera är representerade?

Hållbarhet, som jag också lyfte, är en annan jätteviktig del av livsmedelsstrategin. Jordbruket behöver få förutsättningar att ställa om. Nyligen släppte FN:s klimatpanel sin senaste rapport, som visar på det allvarliga läget och att det krävs stora, snabba och permanenta utsläppsminskningar. Vi måste minska utsläppen och ha klimatsmarta produktionssystem.

Kristdemokraterna driver en politik där man är positiv till att den ekologiska odlingen ökar och även till att nya ekologiska metoder kan anammas inom det konventionella jordbruket. Det går att läsa på partiets hemsida. Jag ser också i texterna att Kristdemokraterna tycker att det ekologiska lantbruket spelar en viktig roll, vilket jag håller med om. Men hur kommer vi att se det i den uppdaterade livsmedelsstrategin?

Slutligen måste jag lyfta en annan oerhört viktig fråga, nämligen reduktionsplikten. En sänkt reduktionsplikt, vilket partierna i Tidölaget driver på för, måste kompenseras i andra sektorer. Jordbruket ses av många debattörer som en viktig sektor att införa klimatkompenserade åtgärder i om man sänker reduktionsplikten. Hur ser ministern på detta? Jag vill att han utvecklar detta med risken med en sänkt reduktionsplikt.

Fru talman! Jag får börja med att tacka landsbygdsministern för svaren.

Jag har ofta debatterat livsmedelsstrategin här i kammaren. Det är en fråga som engagerar många. Äta måste vi alla, och helst ska maten vara såväl god och hälsosam som hållbar och lokalt producerad.

Den nationella livsmedelsstrategin med sikte mot år 2030 antogs av riksdagen i juni 2017 med ett övergripande mål om en ökad hållbar produktion av mat. Det var en socialdemokratiskt ledd regering som då sjösatte Sveriges första livsmedelsstrategi. Mycket har hänt sedan dess, precis som ministern tog upp. Jag tänker på torkan, pandemin och kriget i Ukraina men också på klimatförändringarna.

Att vi behöver uppdatera vår befintliga livsmedelsstrategi finns det en bred politisk enighet om. Den dåvarande socialdemokratiske landsbygdsministern Sven-Erik Bucht samlade både näringen och politiker från båda de dåvarande politiska blocken för att alla skulle vara med i arbetet, för att man skulle få långsiktighet i politiken och för att strategin skulle vara hållbar över tid. Det var viktigt att samla både hela kedjan och hela politiken.

Jag kan tyvärr konstatera att det inte tycks viktigt att samla oss i politiken nu när en ny, uppdaterad strategi ska tas fram. Ingen från oppositionen var heller inbjuden till den kickoff som landsbygdsministern bjöd in till.

Jag ställde tidigare en skriftlig fråga till ministern om hur framtagandet kommer att ske och har i denna interpellationsdebatt fått samma svar, nämligen att ministern har för avsikt att informera miljö- och jordbruksutskottet allteftersom arbetet går framåt. Men information är en sak - att få delta i processen är något helt annat.

Jag ställde samma fråga till ministerns partikollega Magnus Oscarsson under jordbruksdebatten här i kammaren och fick då till svar att strategin redan finns och att det inte är mycket mer nytt än att man ska försöka att ta fram de olika verktygen och göra verkstad av det hela. Därför behövde inte vi från politiken samlas igen.

Vi från oppositionen var inte inbjudna till kickoffen för livsmedelsstrategin. Jag kan dessutom tyvärr konstatera att landsbygdsministern inte heller ser värdet av att bjuda in oss framöver och att man från denna högerregering inte ser värdet av att i vissa speciellt viktiga frågor få en bred politisk enighet.

Nu var det inte bara vi som var lite snopna, utan även representanterna för de blå näringarna var besvikna för att de inte blev inbjudna.

Utifrån detta önskar jag att ministern utvecklar hur han ser på vikten av att den nya, uppdaterade livsmedelsstrategin får ett brett stöd i riksdagen.

Ministern kallar detta för en ny, uppdaterad livsmedelsstrategi, eller livsmedelsstrategin 2.0, men samtidigt är det inget nytt som ska till. Stämmer det?

Herr talman! Vi vet att Sverige behöver mer elproduktion på kort tid för att påskynda klimatomställningen. Vi vet också att den absolut billigaste elen i dag - och den som kan byggas ut snabbast - kommer från vindkraften. Störst potential har den havsbaserade vindkraften. Därför är det glädjande att även energi- och näringsministern nu säger att vi behöver mer vindkraft överallt. Näringsministern har delvis anslutit sig till vad vi socialdemokrater länge sagt: att alla fossilfria energislag behövs.

Men samtidigt svarar Jimmie Åkesson tydligt ja på en rak fråga från medier om huruvida han tänker försöka stoppa storskalig vindkraftsutbyggnad. Det är oroande, tycker jag. Hur ser det egentligen ut med enigheten om vindkraft mellan partierna i Tidöavtalet? Hur tänker energi- och näringsministern se till att få stöd för en offensiv politik för utbyggd vindkraft?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Eklöf för svaret.

Regeringen prioriterar bort arbetet mot invasiva arter. Sverigedemokraterna är största parti i regeringsunderlaget, och tidigare har ledamoten Eklöf stått i talarstolen och berättat om allt på jordbruksområdet som Sverigedemokraterna vill satsa på. Men hur blev det med detta när man tvingas ta lite ansvar som största parti i regeringsunderlaget?

I det så kallade slottsavtalet nämns jordbruket en enda gång, och i budgeten finns inga av de stora satsningar som ledamoten Eklöf tidigare utlovat. Då var förklaringen tidsbrist, så nu frågar jag ledamoten Eklöf varför de utlovade satsningarna uteblivit även denna gång. Ska vi se det som ytterligare ett brutet vallöfte att lägga på den enorma hög av brutna vallöften som Sverigedemokraterna har byggt upp?