Peter Kullgren

Fru talman! För femte gången: I Sverige är det inte tillåtet att slakta djur utan bedövning. Det spelar ingen roll vilken orsak man möjligtvis skulle ha för det, religiös eller inte. Det är inte tillåtet, och de som bryter mot lagen ska naturligtvis också straffas för det.

Jag tror egentligen att det finns en ganska stor samsyn mellan mig och interpellanten i de här frågorna. Självklart ska djurhållning och slakt ske enligt svensk djurskyddslag, och det har också våra konsumenter rätt att förvänta sig. Precis som interpellanten både skriver och säger måste alla som vistas i Sverige, oavsett bakgrund, följa de lagar och regler som gäller här.

Jag vill understryka att det här är en fråga som rör mycket mer än bara regelverk. Det handlar om tilliten till vårt livsmedelssystem, om respekten för djur och om rättvisa villkor för de företag som vill göra rätt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vet inte om jag och interpellanten har samma frågor, för jag tyckte att jag svarade på dem.

Den första frågan var hur jag bedömer omfattningen av illegal slaktverksamhet i Sverige i dagsläget. Det lät som något annat. Jag konstaterade i mitt första svar att den har ökat under senare år.

Den andra frågan var: Avser regeringen att vidta åtgärder för att förbättra tillsynen och identifiera olagliga slakterier? Det enkla svaret på den frågan är ja.

Den tredje frågan var: Anser ministern att dagens straffsanktioner för brott mot djurskyddslagen är tillräckliga? Där var mitt svar: Ja, vi höjde straffen 2022. Jag utesluter inte att det behöver göras mer på det området.

Den sista frågan gällde vilka insatser vi gör för att öka kunskapen bland allmänheten om vad som är laglig slakt enligt svensk lag. Där redovisade jag myndigheternas arbete och att det är centralt med information.

Återigen, för tydlighets vinnande: Det är inte tillåtet, oavsett vad, att slakta ett djur utan erforderlig bedövning i Sverige.

Det är mycket som sker som inte är tillåtet i Sverige och som vi verkligen tar avstånd från. Här måste vi se till att myndigheter blir starkare och att rättsväsendet blir starkare så att vi kan komma till rätta med det. Det kan gälla allt från skjutningar, sprängningar och hedersrelaterade brott till brott mot vår djurskyddslag. Här behöver vi självklart göra mer.

Fru talman! Jag tror att även Sara Gille är fullständigt medveten om att jag som statsråd, som ansvarig minister, inte kan föregripa vad vi kommer att komma fram till när det gäller en utredning. Men jag kan konstatera att betänkandet är överlämnat. Det har varit ute på remiss, och det bereds i detta nu i Regeringskansliet. När det gäller exakt vad som kommer att stå i propositionen får vi helt enkelt avvakta tills vi är framme.

Fru talman! Jag ska vara så tydlig jag kan, om min inledning inte var tydlig nog för interpellanten.

Här är mina svar:

Fråga 1: Ja, den har ökat de senaste åren. Det sa jag.

Fråga 2: Ja.

Fråga 3: Straffen höjdes 2022. Jag utesluter inte att det behöver göras mer.

Fråga 4: Ja, informationsinsatser är naturligtvis oerhört centrala.

Sedan vill jag påpeka det jag sa i mitt inledande svar: Det är inte tillåtet att slakta djur utan bedövning i Sverige. Inga religiösa skäl godtas som undantag från det. Det är helt enkelt förbjudet.

Det är grundläggande i Sverige att djur ska behandlas väl och skyddas från onödigt lidande både under sin livstid och vid slakt. Detta är också något som våra konsumenter med rätta förväntar sig. Därför gör det mig genuint upprörd att det förekommer illegala verksamheter som inte bara riskerar att utsätta djur för lidande utan också snedvrider konkurrensen och verkligen gör det svårare för seriösa företag att verka på lika villkor.

Jag vet också att Livsmedelsverket regelbundet får in tips om illegal slakt. Mot den bakgrunden är fuskutredningens betänkande mycket välkommet. Det belyser utmaningarna inom den offentliga kontrollen och de faktiska kostnader som fusket innebär för både konsumenter och seriösa företag. Som jag tidigare har nämnt har betänkandet skickats ut på remiss och bereds nu inom Regeringskansliet.

Utöver tillsyn, kontroller och rent brottsbeivrande verksamhet är det förebyggande arbetet avgörande.

Informationsinsatser spelar en viktig roll för att öka förståelsen för vad som är tillåtet. Det är inte alltid enkelt – det gäller särskilt i ett samhälle där många aktörer har olika bakgrund och olika kunskapsnivå. Här har både Livsmedelsverket och Jordbruksverket en viktig funktion. De tillhandahåller tillgänglig och uppdaterad information om vilka regler som gäller, och det är centralt för att förebygga både avsiktliga och oavsiktliga regelbrott.

Fru talman! Sara Gille har frågat mig hur jag bedömer omfattningen av illegal slaktverksamhet i Sverige i dagsläget, om regeringen avser att vidta åtgärder för att förbättra tillsynen och identifiera olagliga slakterier, om jag anser att dagens straffsanktioner för brott mot djurskyddslagen är tillräckliga och vilka insatser som görs för att öka kunskapen bland allmänheten om vad som är laglig slakt enligt svensk lag.

Livsmedelsverket bedömer att förekomsten av illegal slakt har ökat de senaste åren. Jag ser allvarligt på detta av flera anledningar. Illegal slaktverksamhet innebär inte minst en risk för att djur utsätts för lidande när slakten sker på ett sätt som inte uppfyller djurskyddslagens krav. Det finns även en risk för att konsumenter vilseleds eller skadas. Slutligen påverkar det möjligheten för seriösa företag att konkurrera på lika villkor.

Att säkerställa att livsmedelsfusk upptäcks och motverkas är viktigt, och det var därför välkommet när regeringen i juni 2024 tog emot betänkandet Stärkt kontroll av fusk i livsmedelskedjan (SOU 2024:44) efter att en särskild utredare haft i uppdrag att utreda och lämna förslag som syftar till att stärka arbetet med att upptäcka och motverka fusk och bedrägerier i livsmedelskedjan. Betänkandet har remitterats och bereds nu inom Regeringskansliet.

Den 1 juli 2022 infördes en ny straffbestämmelse om grovt djurplågeribrott i brottsbalken för de allvarligaste fallen av brott mot djur – detta för att kunna döma ut proportionerliga straff för allvarligare fall av djurplågeri.

Illegal slaktverksamhet där djur riskerar att utsättas för lidande är inte förenlig med Sveriges goda djurvälfärd och ambitiösa djurskyddslagstiftning. Djurskyddslagen säger att djur ska skonas från onödigt lidande och obehag när de slaktas. Ett djur som slaktas genom avblodning ska alltid bedövas enligt gällande lagstiftning, och det finns inte några undantag för religiösa slaktmetoder. På denna punkt går vi längre än EU-lagstiftningen kräver för att det är motiverat av djurskyddsskäl.

Fru talman! Jag delar absolut uppfattningen att det är av högsta vikt att robusta livsmedelsbutiker etableras, inte bara på några få ställen utan över hela landet. Jag kan tänka mig att butiken blir en viktig samlingspunkt om samhället utsätts för en allvarlig kris eller ytterst för krig – en plats där man kan informera varandra och dela erfarenheter och tips för hur vardagen klaras av. Det är viktigt att arbetet accelererar, och redan i år kommer alltså satsningar på de första reservkraftslösningarna.

I arbetet med robusta livsmedelsbutiker står Sverige och Finland inför samma utmaningar, och båda länderna ligger i startgroparna för att inleda arbetet. Vi har hitintills delat kunskap och erfarenhet länderna emellan, och jag hoppas att det samarbetet ska fortsätta även framöver.

Jag hoppas också att Karlstadsdeklarationen, som jag och mina ministerkollegor i Norden godkände för ett år sedan, ska leda till ännu starkare samarbete och kunskapsutbyten kring beredskap framöver.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag tacka Hanna Westerén för en viktig debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag kan försäkra att vi från regeringens sida inte vilar på någon hane vad gäller arbetet med att stärka det civila försvaret. Det tydligaste och tidigaste exemplet på detta är att vi i den här regeringen har en enskild minister med utpekat ansvar för det civila försvaret.

Utbyggnaden av det militära och det civila försvaret måste gå hand i hand. Det vet jag att vi troligtvis är helt eniga om. Men jag ska förklara lite mer hur jag tänker.

Fru talman! Jag sa i det förra inlägget att Finland ligger långt före vad gäller primärproduktionen och vad gäller ett beredskapstänk i hela samhället. Vi har under alldeles för lång tid negligerat riskerna med en alldeles för låg beredskapsnivå och en alldeles för låg livsmedelsproduktion och vad det har inneburit för vår säkerhet i det här landet. Finland ligger före vad gäller beredskapslagring.

Alla dessa delar tittar vi på. Vi börjar från en låg nivå, men vi tar snabba kliv i rätt riktning. Ett exempel på detta är arbetet med robusta livsmedelsbutiker. Vi väntar inte på att vi ska ha rättsläget utrett in i minsta detalj. Vi påbörjar pilotprojekten för att vi ska kunna komma igång och ha bra exempel på plats när budgetmedlen för detta ändamål ökar redan nästa år.

När jag pratar om tillgängligheten och att man ska kunna ta sig till en livsmedelsbutik är det för att visa på frågans komplexitet. Vi kan ha hur robusta livsmedelsbutiker som helst, men har vi ingen möjlighet att ta oss till butiken spelar det ingen roll hur robust den är. Alltså behöver man också lägga in perspektivet att vi har en fungerande infrastruktur – att vi har säkra vägar till och från en sådan butik. Arbetet är alltså väldigt brett och väldigt stort, och det var det jag ville säga med detta.

Det här projektet gäller initialt arbetet med hur vi kan få reservkraft. Men, som sagt: Det är många andra delar som också behöver belysas för att få till robusta butiker. Det allra viktigaste är dock kanske att vi över huvud taget har några livsmedel i butiken att sälja. Den här regeringen har därför ett starkt fokus på att vi måste stärka både primärproduktionen och de förädlande leden.

Fru talman! Det är bara att konstatera att Finland ligger långt före oss vad gäller livsmedelsberedskap inom en lång rad områden. Det absolut mest centrala är att de har en självförsörjningsgrad som är betydligt högre än Sveriges. För att uttrycka det enkelt: Varannan tugga vi stoppar i oss här i Sverige är inte producerad i vårt land. Det är en av de absolut mest centrala beredskapsaspekterna, och den tar vi på oerhört stort allvar.

Att bygga upp det civila försvaret, däribland livsmedelsberedskapen, är därför av väldigt hög prioritet för oss. Men det är ett ganska komplext arbete som kräver att investeringar görs i alla delar av livsmedelskedjan, ända från åkerns mylla till butikens hylla.

Just nu bereds utredningsbetänkandet Livsmedelsberedskap för en ny tid i Regeringskansliet. Vi har dock redan inlett satsningar på förslag som är i linje med det som lyfts fram i utredningen. Utgångsläget är att vi redan i år ska investera i reservkraft. Utöver själva aggregaten behövs det även anordningar för att koppla in dem samt bränsle och lösningar för hur aggregaten ska förvaras och underhållas.

Som jag nämnde i min inledning har både Finland och Sverige fortfarande en bit kvar innan alla frågor kring hur vi ska kunna få till robusta livsmedelsbutiker i hela landet är lösta. Det är lite tid kvar. Vi kan exempelvis inte betala ut stöd till företag utan att först vara klara med de rättsliga förutsättningarna. En viktig del av pilotprojektet för robusta livsmedelsbutiker är också att skapa ett underlag för arbetet framåt. Arbetet behöver vara praktiskt genomförbart, samtidigt som det måste vila på en rättssäker grund.

Fru talman! Hanna Westerén har frågat mig hur jag ämnar minska sårbarheten och öka tillgängligheten till svenska beredskapsbutiker långt mer spritt än till ”några utvalda platser i landet”. Hanna Westerén har vidare frågat mig vilka lärdomar Sverige kan dra av den höga takten på utbyggnaden av och tillgängligheten till finländska beredskapsbutiker.

Tillgången till livsmedel är grundläggande för befolkningens överlevnad, och fungerande livsmedelsbutiker är en förutsättning för att alla delar av Sverige ska kunna fungera i händelse av en kris, höjd beredskap och ytterst krig. Att säkerställa robusta livsmedelsbutiker över hela landet är därför en prioriterad fråga för regeringen.

Detta är dock inte helt enkelt. För att butiker ska fungera behövs el, it, betalsystem, personal, varor, vatten och avlopp, avfallshantering, säkra lokaler samt tillgång till kritiska insatsvaror. Utöver detta behöver även varuflöden och transporter fungera. Konsumenterna måste också kunna nå butikerna.

Under 2025 satsar regeringen 365 miljoner kronor på utåtriktade åtgärder inom det civila försvaret för beredskapssektorn livsmedelsförsörjning och dricksvatten. Enligt regeringens förslag i budgetpropositionen för 2025 beräknas dessa satsningar öka under kommande år.

Av årets medel har Livsmedelsverket inledningsvis tilldelats 50 miljoner kronor för att genomföra ett pilotprojekt kring robusta livsmedelsbutiker. Pilotprojektet kommer att prioritera elförsörjning. Tanken är att vi så snart som möjligt ska komma i hamn med att säkerställa elförsörjningen för butiker på de platser som väljs ut till pilotstudien.

Som Hanna Westerén påpekar har även Finland nyligen inlett ett arbete med beredskapsbutiker. Finlands inledande pilotstudie hade fokus på att kartlägga nationell miniminivå av antal butiker som behövs för att klara befolkningens behov. Vi behöver göra ett likande arbete i Sverige för att förstå våra behov och utmaningar och för att resurserna ska kunna prioriteras på bästa sätt framöver.

Vi har fortfarande flera utmaningar kvar. Finland har liknande utmaningar som Sverige, och jag vet att de finska och svenska myndigheterna har en dialog. Min förhoppning är att vi ska kunna dela varandras kunskap och lösningar så att båda länderna så snart som möjligt ska kunna komma vidare i att säkerställa robusta livsmedelsbutiker över hela landet.

(forts.)

Herr talman! Jag tror att de som är initierade i vargdiskussionen och som lyssnar på den här debatten håller med mig när jag säger att det nästan blir lite komiskt att lyssna på Patrik Björck, som jag vet har full koll på hur den förra regeringen drev vargpolitiken.

Det gick åt fel håll. Antalet vargar ökade och ökade och ökade, till den grad att man till slut kunde besluta om en så pass hög avskjutning som 75 vargar. Därefter har vargstammen minskat, och den är nu på en betydligt lägre nivå än när vi började.

Men det är också viktigt att poängtera, och det vet ju de flesta initierade som lyssnar på den här debatten, att antalet vargar som kan skjutas också handlar om vilket referensvärde som är anmält. Varför anmälde inte den socialdemokratiska regeringen ett annat referensvärde? Man låg kvar på ett referensvärde på 300. Det kommer vi nu att ändra. Det kommer att göra att vi kan ha ett högre jakttryck på vargen.

Vi har som sagt också sänkt vargens skyddsstatus på EU-nivå. Processerna för att justera referensvärdet och de nya miniminivåerna är i full gång och ska vara klara i god tid. Vi har tillfört extra medel för varginventering, och just nu pågår även ett arbete med att ta bort begränsningarna för när regionala licensjaktsbeslut kan fattas.

Allt detta sammantaget ska leda till en effektivare jakt, nu och framöver, som tar oss närmare vårt mål om en minskad vargstam.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Patrik Björck har naturligtvis rätt att framställa situationen precis som han vill – även om, på tal om dimridåer, Patrik Björck sprider dimma som värsta novembermorgonen. Men faktum kvarstår: Vargstammen är mindre i dag än när den här regeringen tillträdde.

Jag undrar om Patrik Björck menar vad han skriver – att utvecklingen gått åt fel håll under den här mandatperioden. Menar ledamoten på allvar att regeringen har låtit utvecklingen gå åt fel håll när vi genom aktivt påverkansarbete har bidragit till att vargens skyddsstatus om några dagar kommer att sänkas i art- och habitatdirektivet? Menar ledamoten verkligen att regeringens arbete med att uppdatera riktlinjerna för skyddsjakt på varg innebär att utvecklingen har gått åt fel håll?

Vi har justerat reglerna så att det nu krävs färre angrepp på hundar eller tamdjur innan skyddsjakt kan beviljas. Det är en tydlig förbättring som stärker tryggheten för djurägare och inte ett steg tillbaka.

Under den tidigare regeringen, gick utvecklingen egentligen åt rätt håll då? Ledamoten är förstås välkommen att hänvisa till licensjakten 2023, där tilldelningen var 75 vargar. Men det var ju ett direkt resultat av en passiv regering som dessförinnan hade låtit vargstammen öka, inte minska. Det kommer man aldrig ifrån. Det är ett faktum som är helt untouchable. Vargstammen är mindre nu än den var då.

Vid första tillfället då det är möjligt att ändra ett referensvärde under den här mandatperioden kommer regeringen också att göra det. Det borde den förra regeringen redan ha gjort – för länge sedan.

Herr talman! Det gläder mig verkligen att Patrik Björck är så engagerad i den här frågan och sätter sitt hopp till mig och den borgerliga regeringen. Jag tror att ledamoten vet att om Socialdemokraterna åter tar över regeringsmakten skulle utvecklingen i vargpolitiken, inte minst om man har stöd av Miljöpartiet, omedelbart stanna upp och troligtvis gå åt samma håll som den gjorde under den tid då Socialdemokraterna satt i regering. Det har vi sett tidigare, och det är ledamoten väl medveten om.

Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg kommer vi inför den kommande licensjakten att stå redo med ett justerat referensvärde, vilket nu är möjligt att ändra. Det har det inte varit på sex år. När möjligheten fanns förra gången var det Socialdemokraterna som styrde, och då ändrade man inte. Vi har redan påbörjat de förberedande åtgärderna så att förändringarna kan få effekt direkt, redan vid nästa jakt.

Patrik Björck nämnde att antalet skjutna vargar under de senaste årens licensjakt har legat långt under det antal som beslutats. Låt mig klargöra att kvoterna näst intill uppfylldes under de senaste två årens licensjakt. År 2025 fälldes 25 av 30 vargar, och år 2024 fälldes 35 av 36 vargar. 5 vargar kvarstod av tilldelningen under årets jakt på grund av att jakten avlystes i ett revir när inga spår av fler vargar hittades i det jaktområdet. Vad gäller 2023, då jag också var landsbygdsminister, och den historiska tilldelningen då kom man inte upp i 75 fällda vargar det året. Man fällde knappt 60, vilket ändå är det högsta antalet hittills.

En av orsakerna till att det kan bli kvar vargar på tilldelningen är att besluten ska tas innan man vet något om dagsläget för vargreviren regionalt. Inventeringsdata hinner bli något inaktuella. För att komma åt detta ser vi just nu över de bestämmelser som begränsar när regionala licensjaktbeslut för varg får fattas. Där har vi fått in ett förslag från Naturvårdsverket.

Herr talman! Patrik Björck har frågat mig hur jag tänker säkerställa att nästa licensjakt innebär att vi närmar oss den vargstam som jag och regeringen lovat väljarna.

Jag vill börja med att konstatera att vi genom ett flertal åtgärder har banat väg för vårt mål att minska vargstammen, och nu ser vi resultat på flera sätt. Vi har bland annat målmedvetet drivit på processen för att vargens skyddsstatus ska ändras i EU:s art- och habitatdirektiv. En ändring av vargens skyddsstatus från strikt skyddad till skyddad ger oss större handlingsutrymme så att vi kan förvalta vargstammen mer anpassat och målinriktat samtidigt som vi ser till att stammen bibehåller gynnsam bevarandestatus. Vi är nu i det absoluta slutskedet av den processen.

För att skapa bättre förutsättningar för kommande jakt har regeringen bland annat gett flera myndigheter olika uppdrag som syftar till att effektivisera vargförvaltningen och minska stammen. Vi har även gett Naturvårdsverket i uppdrag att initiera processen att se över fördelningen av miniminivåerna för varg. De nya miniminivåerna som tas fram ska baseras på det lägre referensvärde som vi avser att rapportera. Det är viktigt att dessa är fastställda i tid för att inte fördröja genomförandet av vårt mål om minskning av stammen.

Regeringen har föreslagit extra medel i vårändringsbudgeten för 2025 för inventering av varg, vilket bland annat ligger till grund för licensjaktsbesluten.

Utöver dessa satsningar har vi tidigare uppdragit åt Naturvårdsverket att uppdatera riktlinjerna för skyddsjakt på varg. I de uppdaterade riktlinjerna sänks exempelvis nivån för när skyddsjakt kan beviljas vid angrepp på hund, får och get. För att kunna uppnå de rovdjurspolitiska målen är det viktigt att de verktyg som finns för att förhindra allvarlig skada på till exempel tamdjur är väl utformade och fungerar så bra som möjligt för att uppfylla sitt syfte.

Herr talman! Efter åtta år av miljöpartistisk eller vänsterpartistisk regering – för att använda samma sätt att beskriva tingens ordning som ledamoten – kan vi konstatera att den svenska livsmedelsproduktionen definitivt inte har ökat. Frågan är hur mycket mer klimatsutsläpp det har lett till att miljöpartister och vänsterpartister, ivrigt påhejade av en hel del socialdemokrater på både EU-nivå och nationell nivå, tillåtits att bara minska och minska livsmedelsproduktionen. Man har varken stöttat bönderna eller förändrat regelverket så att de kan ägna sig åt det de allra helst vill, nämligen leverera mat till oss som inte producerar mat. Det skulle vara intressant att räkna på.

Den vidareutvecklade livsmedelsstrategin är ett startskott för ett mer fokuserat och ambitiöst arbete med att stärka livsmedelskedjans konkurrenskraft, förbättra lönsamheten och öka produktionen av svensk mat. Ett av strategins fokusområden är att öka robustheten i livsmedelskedjan. Strategin ska bidra till en ökad uthållighet hos företagen så att livsmedelsförsörjningen kan tryggas även vid påfrestningar. Grunden för en robust livsmedelskedja och en hållbar livsmedelsproduktion är lönsamma företag. Här kan det finnas en ideologisk skillnad mellan en borgerlig och en socialistisk regering, men det är lönsamma företag som kan investera och göra mer.

Jag avslutar med att konstatera: Det vi inte kan producera i fredstid kommer vi aldrig att kunna producera i tider av kris eller ytterst krig, och vi kommer inte heller att kunna möta de miljö- och klimatutmaningar som ledamoten lyfte fram.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Den svenska livsmedelsproduktionen är ett föredöme i väldigt många avseenden, till exempel vad gäller god djurvälfärd, låg antibiotikaanvändning och låg miljö- och klimatpåverkan.

Om vi inte själva producerar maten är vi hänvisade till att importera mat och därmed exportera miljö- och klimatpåverkan. Jag ser ingen som helst nytta i att välja att inte producera här och i stället importera när vi vet att det i många fall leder till ett utsläppsläckage. Eftersom vi gör det bättre än andra ser jag över huvud taget ingen rimlighet i att importera exempelvis lammkött från andra sidan jorden. Sverige har ju fantastiska förutsättningar för sådan produktion.

Detta är också en viktig del i viljan att öka produktionen. För mig och regeringen är en ökad svensk livsmedelsproduktion inte bara en fråga om mat av hög kvalitet, sysselsättning och ökad livsmedelsexport. Det är också ett sätt för Sverige att ta sitt miljö- och klimatansvar.

Vi fick tidigare i vår Klimatpolitiska rådets rapport med ett antal rekommendationer, och nu analyserar vi dem. Regeringen kommer att fortsätta att utveckla både miljö- och klimatpolitiken och jordbrukspolitiken både på EU-nivå och i Sverige. Regeringen är fast besluten att Sverige ska uppfylla sitt åtagande kopplat till minskningar av klimatutsläpp. Därför föreslog regeringen i den senaste budgetpropositionen en ny och högre reduktionsplikt. Regeringen satsar även på en förstärkning och en förlängning av Klimatklivet och på ett nytt stöd till produktion av biogas i jordbruket. Även vissa insatser inom det nationella stödet Kväveklivet, som regeringen inför 2025, kan utöver miljönyttan ha en positiv klimateffekt.

Herr talman! År 2017 antogs livsmedelsstrategin. Det kanske är viktigt att påpeka att livsmedelsstrategin 2.0 inte ersätter strategin från 2017. Den sätter fokus på delar som har blivit mer aktuella på grund av omvärldshändelser sedan 2017. Förhoppningen är att strategin kombinerat med de åtgärder i övrigt som regeringen har aviserat eller redan genomfört också ska innebära större skillnad på gårdsnivå.

När livsmedelsstrategin presenterades av dåvarande landsbygdsministern togs den emot med klang och jubel. Äntligen hade vi satt ned foten och ville öka livsmedelsproduktionen i Sverige! Efter det har det bara gått åt andra hållet. Det är det som har varit problemet med den förra strategin, och det ska vi nu försöka ändra på.

Då behöver man också andra åtgärder än sådana som är strategier på ett papper. Det är därför vi jobbar hårt med regelförändringar. Det är därför vi, till skillnad från tidigare regeringar, använder det utrymme vi kan få genom den gemensamma jordbrukspolitiken och skickar det tillbaka till bönderna, vilket är tanken med den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi skickar inte in det i statskassan, som den socialdemokratiskt ledda regeringen gjorde.

Detta gör skillnad med nästan tre kvarts miljard kronor i det svenska jordbruket. Bönderna får ägna sig åt sina djur, sina åkrar, sina traktorer och det de vill i stället för en oftast ständigt ökande administration. Detta är centralt. Att vi återför vallstödet är också centralt.

Malin Larsson nämner målen. Det fanns inga tydliga mål i den förra livsmedelsstrategin. Det stod bara att vi skulle öka livsmedelsproduktionen. Regeringen har nu meddelat att vi vill ändra på detta. Det beskrivs på tre sidor i strategin vilka målen skulle kunna vara. Men i enlighet med hur det funkar i statsapparaten vill regeringen säkerställa detta med de expertmyndigheter som vi har. Vi har bett dem ge oss förslag och vidimera att målen är rätt. Det arbetet är redan initierat.

Jag nämnde att livsmedelsstrategin är att se som mer än en produkt. Regeringen har som sagt redan innan man beslutade om strategin vidtagit en lång rad åtgärder. Produktionen påverkas av en mängd politiska beslut, och allt kan inte nämnas i en strategisk produkt som ska hålla över tid.

Jag vill dock konstatera att eftersom livsmedelsstrategin 2.0 inte ersätter den förra strategin betyder det att de skrivningar om miljö och klimat som finns i strategin från 2017 ligger fast. Det behöver inte Malin Larsson oroa sig för.

Herr talman! Malin Larsson har frågat mig om jag anser att det är viktigt med en hållbar livsmedelsproduktion och att vi måste minska utsläppen från den svenska livsmedelsproduktionen, varför varken styrmedel eller förslag till åtgärder för att minska utsläppen av både växthusgaser och luftföroreningar finns med i livsmedelsstrategin 2.0 samt hur och när jag tänker agera utifrån Klimatpolitiska rådets rekommendationer.

Den nyligen presenterade livsmedelsstrategin 2.0 är en tillväxtstrategi för ökad svensk livsmedelsproduktion. I den beskriver regeringen vad som måste göras för att nå det mål om en ökad livsmedelsproduktion som riksdagen beslutade om 2017. Strategin innebär ett mer fokuserat arbete för att stärka lönsamheten och konkurrenskraften och öka robustheten i livsmedelskedjan. Med det sagt vill jag vara tydlig med att livsmedelsstrategin 2.0 ligger inom ramen för tidigare proposition och riksdagsbeslut.

Att vi nu har vässat och konkretiserat strategin ytterligare genom bland annat nya fokusområden och nya åtgärder innebär inte att regeringen, som Malin Larsson hävdar, släpper frågor om hur miljö- och klimatmålen ska nås. Tvärtom har regeringen höga ambitioner inom samtliga hållbarhetsperspektiv – ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet – i hela kedjan.

Det pågår ett omfattande arbete för att få på plats de nödvändiga förutsättningarna för att det långsiktiga 2045-målet ska kunna nås. För att utsläppsminskningarna ska bli verklighet krävs bland annat att elen finns där den behövs, att tillståndsprocesser kortas, att arbetskraften har den nödvändiga kompetensen och en växande bioekonomi. Jag välkomnar att Klimatpolitiska rådet lyfter fram regeringens aktiva arbete i dessa frågor.

Malin Larsson menar att livsmedelsstrategin 2.0 saknar styrmedel eller förslag till åtgärder för att minska utsläppen av både växthusgaser och luftföroreningar. Livsmedelsstrategin 2.0 är mer än en produkt; det är också en process för att långsiktigt stärka den svenska livsmedelsproduktionen.

I det arbetet har regeringen redan innan livsmedelsstrategin 2.0 beslutades vidtagit flera viktiga åtgärder. Som exempel kan jag nämna att regeringen för bara någon vecka sedan lämnade en begäran till EU-kommissionen om att, av klimatskäl, återinföra den vallersättning som den förra regeringen avskaffade. Detta är bara ett exempel på den typ av åtgärder som Malin Larsson efterfrågar.

Diskussionerna tenderar att kretsa kring valet mellan ökad produktion och hållbar produktion. Det handlar inte om att välja det ena eller det andra, utan en hållbar livsmedelsproduktion är en förutsättning för ökad produktion och ökad lönsamhet samt för att trygga livsmedelsförsörjningen på sikt.

Det geopolitiska läget och de senaste årens kriser har satt fokus på vikten av en robust livsmedelsförsörjning. Regeringens utgångspunkt är att företagare inom jordbruket behöver ha bättre förutsättningar att öka sin produktion genom stärkt konkurrenskraft och lönsamhet.

Konkurrenskraft och lönsamhet är grundläggande för att jordbruket ska kunna investera i klimatomställningen och för att möta de miljö- och klimatutmaningar som finns. Det gäller inte minst anpassningar till ett förändrat klimat.

Herr talman! Det är som sagt min och regeringens utgångspunkt att den operativa viltförvaltningen så långt som möjligt ska vara decentraliserad. Älgförvaltningen ska vara lokal och regional.

Viltskador på skog bestäms både av hur mycket foder det finns och av hur mycket vilt det finns. För att minska skadorna effektivast behövs en aktiv förvaltning både av fodret och av viltstammarna. Det räcker inte med ett fokus på hur många älgar det finns. Jag vill att älgförvaltningen ska skapa en älgstam av hög kvalitet som är i balans med betesresurserna och där hänsyn tas till andra viktiga allmänintressen.

När det gäller Jaktlagstiftningsutredningens förslag i delbetänkandet är det som sagt för tidigt för mig att säga exakt vad vi kommer att gå vidare med. Nu bereder vi det och välkomnar remissinstansernas synpunkter. Jag kommer även att fortsätta följa myndigheternas och forskningens arbete och inte minst det samtal som jag har initierat mellan de olika intressena. Jag hoppas som sagt att intressenterna själva ska kunna komma överens och att vi kan få till en riktning framåt som är hållbar också över tid.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag konstaterar, precis som jag gjorde i mitt tidigare inlägg, att detta har skickats ut på remiss. När det kommer tillbaka kommer beredningen att fortsätta. Jag utesluter ingenting i det här läget.

Jag kan också konstatera att jag sedan jag tillträdde som landsbygdsminister har hållit ett flertal möten med berörda aktörer inom älg- och klövviltsförvaltningen. Mitt budskap har varit att det är bättre att parterna, alltså markägarintressen och jägarintressen, tillsammans enas om hur man vill att klövviltsförvaltningen ska fungera än att politiken bestämmer över parternas huvuden.

LRF, Sveaskog och Svenska Jägareförbundet kom in med en gemensam skrivelse den 6 maj, enligt överenskommelse vid ett tidigare möte med mig. Parterna ser värdet av ett respektfullt samtalsklimat – det har inte alltid varit fallet – mellan markägare, lantbrukare och jägare med en gemensam målbild, det vill säga en klövviltsstam av hög kvalitet och minskade skador i skog och lantbruk.

Jag noterar även att parterna är överens om att älgförvaltningssystemet ska kvarstå men att det finns möjligheter till förbättring och utveckling. Vi kommer nu att analysera det här innehållet och se om det är något regeringen behöver göra med anledning av parternas förslag för att vi ska komma vidare med det.

Jag vill också poängtera att det inte finns något nationellt uppsatt mål avseende viltskador på skog. Varken regeringen eller riksdagen har satt upp ett sådant. Skogsstyrelsen är sektorsansvarig myndighet för skog, och Naturvårdsverket är sektorsansvarig myndighet för jakt och vilt enligt jaktlagstiftningen. Enligt myndighetsförordningen ska myndigheter samarbeta för att ta till vara de fördelar som kan vinnas för enskilda och för staten som helhet.

Regeringens utgångspunkt är att den operativa viltförvaltningen ska vara decentraliserad. Beslut ska fattas på lokal och regional nivå utifrån de förutsättningar som råder där.

Herr talman! Jag är helt säker på att Isak From vet att jag i det här läget, när utredningsbetänkandet precis har skickats ut på remiss – det skickades ut nu i veckan – inte kan kommentera förslaget i detalj eller hur vi kommer att landa i olika delar. Isak From får stå ut med att jag kanske inte är så precis som jag förstår att ledamoten vill att jag ska vara i debatten här i dag. Men det hör till spelets regler.

Det jag kan säga är att regeringens syfte med utredningen är att skapa en modern lagstiftning för långsiktigt hållbar jakt och viltvård som också ska vara enkel att tillämpa.

Avgörande för att vi ska kunna ha en älgstam av hög kvalitet är att vi har foderresurser som motsvarar betestrycket. Det säger sig självt. Jag vet att många skogsägare vill skapa mer bete för älg och annat klövvilt. Det vi måste ha i minnet är att en anpassning av skogsbruket för att skapa mer foderresurser ofta tar tid. Exempelvis viltanpassad röjning och skötsel av brynmiljöer är åtgärder som kan göra skillnad förhållandevis snabbt.

Utöver betet måste älgförvaltningen ta hänsyn även till andra viktiga allmänna intressen. Det kan vara rovdjursförekomst, trafiksäkerhet, jordbruket, skador på skog och inverkan på den biologiska mångfalden.

Myndigheter, organisationer, markägare och jägare ska tillsammans skapa en uthållig älgförvaltning. Regeringen anser att älgstammen ska vara livskraftig och av hög kvalitet, men samtidigt måste skadorna för skogsbruket vara hanterbara. Det totala vilttrycket liksom tillgången på föda måste tas med i beräkningen vid analyser av skador på vår skog.

Herr talman! Isak From har frågat mig om jag och regeringen avser att i beredningen av jaktlagstiftningen lägga fram förslag som förtydligar samhällsmålet i älgförvaltningen så att det blir tydligare vad som är politikens mål med älgförvaltningen.

I början av 2024 beslutade regeringen att tillsätta en utredning om en moderniserad jaktlagstiftning. Syftet med utredningen är att skapa en modern jaktlagstiftning för långsiktigt hållbar jakt och viltvård som är enkel att tillämpa. Regeringen beslutade den 23 januari 2025 att förlänga utredningstiden till den 31 december 2025, samtidigt som ett delbetänkande skulle lämnas senast den 7 april 2025.

Enligt uppdraget skulle Jaktlagstiftningsutredningen i delbetänkandet bland annat analysera om det behövs ytterligare författningsstöd för en försöksverksamhet med flerartsförvaltning av klövvilt och i så fall överlämna förslag till lösning. Utredningen överlämnade delbetänkandet Vissa förändringar av jaktlagstiftningen (SOU 2025:32) den 2 april. Utredningen gjorde bedömningen att något ytterligare författningsstöd inte behövs, men att förordningen (2009:1474) om viltförvaltningsdelegationer kan förtydligas samt att regeringsuppdrag kan underlätta länsstyrelsernas och Naturvårdsverkets deltagande i en försöksverksamhet.

Ett ytterligare uppdrag som redovisades i delbetänkandet var att förbättra genomförandet av EU-rättsliga regler på jaktområdet och säkerställa att genomförandet inte avser andra arter än dem som omfattas av EU-reglerna. Där har utredningen lämnat ett förslag om en ny bestämmelse som förenklar möjligheterna till skyddsjakt på däggdjur som varken omfattas av art- och habitatdirektivet, Bernkonventionen eller motsvarande nationellt skydd. Klövviltet är några av de arter som kommer att omfattas av den nya bestämmelsen.

Att ta fram ett samhällsmål för älgförvaltningen omfattas dock inte av utredningens uppdrag.

Jaktlagstiftningsutredningens delbetänkande kommer att remitteras och beredas av Regeringskansliet. Jag varken vill eller kan föregå den processen genom att i dag ange vilka förslag regeringen därefter kommer att lägga fram.