Peter Kullgren

Herr talman! Grunden för allt företagande som vill utvecklas och finnas kvar framöver är lönsamhet. Det är det absolut viktigaste även för lantbruket.

Har man en lönsamhet är det också lättare att göra generationsväxlingar. Det är betydligt enklare i ett framgångsrikt företag än i ett som inte är framgångsrikt.

Här kan det offentliga göra en viss del. Men grunden är och kommer alltid att förbli drivna företagare som utvecklar sina verksamheter.

Självklart kan vi göra saker för att underlätta. Här har vi tittat på olika stödformer. Vi har gett uppdrag om en dikoersättning. På samma sätt som vi har infört en ersättning för mjölkkornas bete tittar vi nu på det för dikorna.

Jag delar bilden att vi behöver öka animalieproduktionen. Det gäller särskilt bland de djur som vi har naturgivet goda förutsättningar att hålla i Sverige, nämligen de betande djuren kor och får. Det finns också alldeles för få får i Sverige. Det ska man komma ihåg.

Herr talman! Svaret är ja. Regeringen och Peter Kullgren bryr sig om att vi tar hand om och värnar det som är värt att värna.

Den skogspolitik som tidigare rådde i Sverige ledde till att enskilda människor kunde få in tusentals överklaganden, vilket gjorde att aktivt skogsbruk stoppades på grund av arter som det finns ganska mycket av. Det är dags att göra upp med den skogspolitiken, och det är det den här regeringen har gjort. Vi ska skydda det som är skyddsvärt, men det går inte att fortsätta med den skogspolitik som bedrevs under Miljöpartiets tid i regering.

(Applåder)

Herr talman! Svenska skogsägare är oerhört duktiga på att själva avsätta skogar som är värdefulla för naturen. Om jag minns rätt är 1,4 miljoner hektar avsatta. En av fyra hektar skogsmark i Sverige är redan undantagen från aktiv virkesproduktion. Sverige är ett föredöme i Europa och i världen vad gäller hållbart skogsbruk. Att olika skogar avverkas vid olika tider är inte konstigare än att en åker skördas när det är dags för det.

Herr talman! Jag vet att Miljöpartiets syn på skogen är vitt skild från regeringens. Miljöpartiet vill att den mer ska vara ett förindustriellt museum. Regeringens politik är att skogen aktivt ska bidra till jobb, tillväxt och klimatnytta i hela landet.

Fru talman! Jag tackar Tomas Kronståhl för en bra dialog om jakttiderna. Tyvärr är vi i en del av processen där jag inte kan säga så mycket. Det beror som sagt på att vi inte har fått det slutgiltiga förslaget från verket.

Som en del av de inledande frågeställningarna handlar om är det oerhört centralt att man har en god och bred dialog med berörda organisationer. Remissförfarandet är en viktig del av den dialogen. Där kan synpunkter lämnas till myndigheten, som har möjlighet att beakta dem innan den lämnar över förslaget till regeringen.

Återigen: Vi har inte fått förslaget, men jag ser fram emot att sätta tänderna i det när det väl kommer. Tack för en god debatt!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag kommer inte att delta i det här potentatmålandet på väggarna innan vi har ett förslag. Jag är något mer begränsad i att tycka saker innan vi har gjort vår beredning i Regeringskansliet. Vi kommer framåt. Jag har som sagt ännu inte fått något förslag från Naturvårdsverket, men när vi får det ska vi absolut sätta tänderna i det så snabbt som möjligt så att det landar så bra som möjligt.

Regeringen har tidigare tydligt deklarerat att vi vill ha en stark och livskraftig älgstam i Sverige. Älgen är i det närmaste att betrakta som ett nationalvilt för oss. Situationen för den svenska älgstammen har varit utmanande under lång tid, inte minst på grund av fodertillgången och ett stundom för högt jakttryck. Det är detta som har fått konsekvenser i listningen.

Det är ingen önskad utveckling, och detta har jag varit tydlig med tidigare. Jag kan som sagt inte gå in på enskilda delar av ett förslag som ännu inte har kommit till regeringen. Vi vet inte vilka förändringar som görs efter det remissförfarande som nu har varit, och då är det svårt för mig att gå in i detalj på det. Men vi kommer att följa arbetet noga, och vi kommer att göra en grundlig utvärdering när vi väl får förslaget.

Fru talman! Jag tror att det skulle vara enkelt för Tomas Kronståhl och mig att komma överens om jakttider. Precis som interpellanten värnar jag en kunskapsbaserad, lokalt förankrad viltförvaltning där de som berörs ges möjlighet till inflytande. Regeringens och min utgångspunkt är att den operativa viltförvaltningen ska vara decentraliserad.

Tidigare fanns i Svenska Jägareförbundets regi en jakttidsberedning med företrädare för jägare och naturvårdsintresserade organisationer. Den beredningen lämnade ett förslag till Naturvårdsverket om ändrade jakttider, och efter remissförfarandet lämnade verket över ett förslag till regeringen. Den hanteringen av jakttiderna lades ned år 2000 på förbundets eget initiativ. Eftersom det är regeringen som fattar beslut om jakttider innebar det att regeringen därefter årligen fick ett antal enskilda ärenden med yrkanden om ändring av gällande jakttider.

Jakttider är ett centralt verktyg för viltförvaltningen. En regelbunden översyn är en förutsättning för en adaptiv viltförvaltning. För att följa de jaktbara arternas utveckling och effektivisera handläggningen gav den dåvarande regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram ett system för hantering av jakttider.

Det system som Naturvårdsverket presenterade utgör grunden för den jakttidsprocess vi har nu. Grundläggande är att hanteringen ska vara adaptiv, transparent och tydlig. Vi har ett system där jakttiderna ses över med jämna mellanrum – helt enkelt ett system med mer ordning än det som gällde innan det infördes. Dessutom togs det emot väl och var efterfrågat av Svenska Jägareförbundet.

När det gäller de ytterligare frågorna har vi ännu inte fått förslaget från Naturvårdsverket, och jag vet inte hur det kommer att se ut. Verket har haft en remissrunda, och jag vet inte vad man har ändrat utifrån det som gick ut på remiss. Men vi kommer inte att dra benen efter oss här. Om vi ser att vi har ett förslag som vi kan acceptera och som det finns stöd för kommer vi såklart att agera, men det är lite tidigt att säga exakt datum för beslut om jakttiderna.

Fru talman! Tomas Kronståhl har frågat mig vilka generella åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa en förutsägbar och rättssäker hantering av jakttider, hur jag avser att stärka dialogen mellan regeringen, ansvariga myndigheter och berörda aktörer, såsom jägarorganisationerna, och om jag är beredd att inom mitt ansvarsområde se över styrningen av Naturvårdsverket.

Fru talman! Det är för mig av central betydelse att besluten om jakttider grundas på tillgänglig vetenskaplig kunskap, att beslutsprocesserna är transparenta och att tillämpningen är enhetlig och rättssäker.

Regeringen ändrade 2 § jaktförordningen (1987:905) under 2018 och gav Naturvårdsverket ansvaret att minst vart sjätte år se över de jakttider som regleras i förordningen. Den första översynen skedde 2019–2020, och regeringen fattade utifrån underlaget beslut om nya jakttider 2021.

Nästa förslag till justerade jakttider ska Naturvårdsverket överlämna till regeringen senast i juni 2026. Översynen omfattar bland annat jakttiderna för allmän jakt, skyddsjakt på enskilds initiativ och licensjakt, tid på dygnet olika viltslag får jagas, tider för hundanvändning vid jakt och jaktträning med hund.

Naturvårdsverket påbörjade arbetet med översynen 2024 och har inför arbetet med den tagit fram riktlinjer för utformning av jakttider. Det handlar bland annat om biologiska ramar, såsom en arts parnings- och uppfödningsperiod, och legala ramar, såsom förordningar och internationella överenskommelser som Sverige förbundit sig till, vilket bland annat innebär de direktiv som beslutats inom EU.

Naturvårdsverket har för arbetet en beredningsgrupp som består av representanter för Birdlife, Jägarnas Riksförbund. Lantbrukarnas Riksförbund, länsstyrelserna, Skogsindustrierna, Skogsstyrelsen, Svenska Jägareförbundet och Naturskyddsföreningen. Gruppen har ett ansvar att inhämta och lämna förslag på ändringar av jakttiderna till Naturvårdsverket.

Naturvårdsverket skickade ut ett preliminärt förslag på remiss den 15 december, och sista dag för att lämna synpunkter var den 16 februari i år. Naturvårdsverket har ännu inte överlämnat något förslag till regeringen.

När det gäller frågan om att stärka dialogen mellan regeringen, ansvariga myndigheter och berörda aktörer, såsom jägarorganisationerna, vill jag understryka att dialog och samråd utgör en integrerad del av berednings- och beslutsprocesserna.

Avslutningsvis vill jag påpeka att regeringen ännu inte har fått in Naturvårdsverkets slutliga förslag på jakttider där myndigheten har tagit hänsyn till inkomna remissynpunkter. Regeringen följer kontinuerligt upp myndigheternas arbete, bland annat genom återrapportering och dialog inom ramen för den ordinarie myndighetsstyrningen. Regeringen prövar fortlöpande behovet av att utveckla myndighetsstyrningen.

Fru talman! En saklig debatt om samers rättigheter, miljöfrågor relaterade till renskötsel och möjligheten för alla att jaga och fiska på statlig mark är välbehövlig. Men en sådan debatt måste vila på faktiska förhållanden och inte konstruerade påståenden om regeringsbeslut. Framöver skulle det underlätta om interpellanten inkluderar tydliga referenser till faktiska beslut som hon önskar debattera. Först då möjliggörs en seriös debatt och ett ansvarsfullt svar från både mig och regeringen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Elsa Widding påstår att regeringen stöder urfolksstatusen för de samer som anlände till Sverige under 1800- och 1900-talet. Det är historiskt felaktigt att framställa samerna som en grupp som anlände till Sverige under denna period. Samerna erhöll ju status som urfolk 1977, då riksdagen fattade beslut om detta. Det är alltså inte ett beslut som har fattats av den sittande regeringen utan ett erkännande som vilar på bred parlamentarisk förankring i riksdagen och som grundar sig på historiska, juridiska och folkrättsliga bedömningar.

Det regeringen dock faktiskt avser att fatta beslut om är att tillsätta en ny utredning av rennäringslagstiftningen. Syftet med den nya utredningen är att arbeta fram förslag som har bred förankring, och detta arbete pågår nu i Regeringskansliet.

Avseende de fem samebyarnas stämningar mot staten, som Elsa Widding nämner i frågan, kan jag konstatera att det är komplicerade frågor som domstolarna nu har att ta ställning till. Regeringen följer löpande myndigheternas arbete, och jag utgår från och har förtroende för att Justitiekanslern gör sitt yttersta för att på ett objektivt sätt hävda statens rätt i alla mål där staten är part.

Grundlagsbestämmelserna, som Elsa Widding också lyfte fram, i 1 kap. 9 § regeringsformen gäller även domstolarna, det vill säga att allas likhet inför lagen ska beaktas samt att saklighet och opartiskhet ska iakttas.

Jag kan inte gå in närmare på det enskilda fallet eftersom det rör sig om pågående rättsprocesser.

Fru talman! Antalet renar i Sverige fortsätter att minska. Det kan finnas många orsaker till det. En av dem kan vara minskad tillgång till bete. Klimatförändringar kan orsaka sämre betesförhållanden samt brist på reservbete och lavskogar.

Sametinget tog redan 2017 fram en handlingsplan för klimatanpassning. Under 2018–2023 tog tolv samebyar fram egna klimat- och sårbarhetsanalyser samt handlingsplaner för anpassning. Denna anpassning kräver fortsatt kompetensutveckling hos andra aktörer utöver samebyarna. Dialog och samarbete med Sametinget och övriga berörda myndigheter, som Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket, är också viktiga delar i det här arbetet.

Renbruksplaner är samebyarnas eget verktyg för att beskriva sin markanvändning. Regeringen har anslagit medel i syfte att utveckla planerna så att de ska kunna ge en bättre överblick över tillgången på betesområden som är lämpliga för rennäringen. Som en del i utvecklingen av renbruksplanerna sker arbete med lavinventering. Under sommaren 2025 anordnade Sametinget två utbildningar för samebyar i skogs- och lavinventering. Man har också tillsammans med forskare vid SLU tagit fram lavindikatorer för två tidsperioder.

De båda kartorna gör det möjligt för markanvändare att studera hur tillgången på marklav har förändrats sedan 80-talet. De kan användas som dialog, planerings- och kunskapsunderlag i ärenden kopplade till markanvändning.

Regeringen bedömer att renskötseln bidrar till att upprätthålla fjällets karaktär av ett betespräglat och storslaget landskap, vilket är viktigt för att uppnå miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö. Renen levererar ekosystemtjänster genom att den betar och underhåller växtlighet, allt från örter och gräs till lavar. Den bidrar också till svenskt miljö- och naturvårdsarbete genom att vara en indikator för det sammanhållna landskapets tillstånd och de ekosystem som den verkar inom.

Det är Sametinget som enligt 7 § rennäringslagen fördelar renbetesmarkerna mellan samebyarna. Som jag tidigare nämnde är det länsstyrelserna som bestämmer det högsta antalet renar som får hållas på bete inom en samebys område.

Berörda länsstyrelser arbetade förra året med tillsyn av samebyarnas renantal. Länsstyrelsen i Norrbotten rapporterade att många samebyar hade låga renantal. Länsstyrelsen i Västerbotten informerade om att det samlade renantalet i länet höll sig under det högsta tillåtna antalet. Länsstyrelsen i Jämtland har utfärdat förelägganden om att minska renantalet i två av länets elva samebyar. Att samebyarna skulle överskrida det högsta tillåtna renantalet på ett sådant sätt att renarna skulle orsaka den överbetning som påstås förekomma ser jag inga direkta bevis för.

Fru talman! Elsa Widding har frågat mig om jag har gjort någon analys av konsekvenserna för miljön kopplat till en eventuell överbetning inom stora landområden i Sverige och vad effekterna skulle bli för miljön om ytterligare områden utnyttjas för storskalig rennäring. Vidare har Elsa Widding frågat mig på vilken grund jag och regeringen har fattat vårt beslut samt om jag och regeringen har beaktat 1 kap. 9 § regeringsformen, om likabehandlingsprincipen, i vårt beslut. Slutligen har Elsa Widding frågat mig om jag och regeringen gjort någon analys av konsekvenserna av vårt beslut.

Det övergripande målet för samepolitiken (prop. 2000/01:1 utgiftsområde 23 avsnitt 7.3, bet. 2000/01:MJU2, rskr. 2000/01:86) ligger fast, fru talman. Det gör även miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö. Rennäringen ska enligt 65 a § rennäringslagen (1971:437) bedrivas med bevarande av naturbetesmarkernas långsiktiga produktionsförmåga så att dessa ger en uthålligt god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Således har rennäringen, liksom andra areella näringar, miljömål att förhålla sig till.

I miljöbalken finns bestämmelser om att tillstånd krävs för vissa verksamheter och åtgärder. På motsvarande sätt som för jord- och skogsbruket får Sametinget efter samråd enligt 10 § rennäringsförordningen (1993:384) meddela föreskrifter om rennäringens hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Om det behövs för att sådana föreskrifter ska efterlevas får länsstyrelsen meddela förelägganden eller förbud.

Fru talman! Området där renskötsel får bedrivas regleras i 3 § rennäringslagen. Det är länsstyrelsen som enligt 15 § samma lag bestämmer det högsta antalet renar som får hållas på bete inom en samebys betesområde. Länsstyrelsens beslut bör enligt förarbetena (prop. 1992/93:32) utgå från en inventering av renbetet och uppgifter om hur många renar som tidigare betat inom samebyns område samt djurens ålder och vikt.

I sitt beslut ska länsstyrelsen ta hänsyn till andra intressen, såsom att även andra näringar ska kunna bedrivas i området samt djurskyddet och naturvården. Vidare kan länsstyrelsen förordna om inskränkning i betesrätten om det behövs för att bevara renbetet eller annars främja renskötseln. Även här får länsstyrelsen göra en avvägning mellan samebyns intressen och andra hänsyn, där alltså naturvården ingår.

I avvägningen får också beaktas om det högsta antalet renar medför skada eller olägenhet för markägaren eller någon annan. Även samebyns eget intresse av att kunna behålla sitt tillåtna renantal över tid får beaktas. Om en sameby skulle bryta mot länsstyrelsens beslut om högsta renantal eller förordnande om inskränkning i betesrätten får länsstyrelsen vid vite förelägga samebyn att följa beslutet. Ett föreläggande om att minska antalet renar får i förekommande fall även riktas mot en medlem som inte följer samebyns beslut om hur många renar medlemmen högst får inneha.

Vad Elsa Widding lyfter om behovet av en analys av renbetets konsekvenser för miljön omfattas således redan av Sametingets och länsstyrelsernas uppdrag, fru talman. Regeringen har inga planer på att utvidga området där renskötsel får bedrivas. Det står inte helt klart för mig vilket beslut Elsa Widding menar att jag och regeringen har fattat, fru talman. Jag har därför svårt att besvara frågan om jag och regeringen beaktat kravet på likabehandling 1 kap. 9 § regeringsformen i vårt beslut. Samma sak gäller frågan om jag och regeringen gjort någon konsekvensanalys av beslutet.

Fru talman! Jag delar inte interpellantens bild av vad som styr vad. Men jag vill avslutningsvis i den här debatten betona att beredningsarbetet som nu pågår är omfattande och syftar till att skapa en skogspolitik som är robust och ändamålsenlig.

Skogsbruket har en avgörande roll för att kunna öka fossilfria material och energikällor. Genom att använda skogsråvara i produkter som ersätter fossila kan vi också minska utsläppen globalt. Jag har lite svårt att förstå varför det inte är något som vi som skogsnation borde vara glada för och hylla.

Vi ska nu ta fram en politik som både värnar biologisk mångfald och stärker skogens bidrag till fossilfria bränslen och material samtidigt som vi ger långsiktiga och rättssäkra förutsättningar för en skog som också fortsättningsvis kan brukas.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill ju ha en stark äganderätt i skogen. Det är ingen hemlighet. Det var mycket väl känt före valet och således i mycket hög grad demokratiskt förankrat. Att jag ofta och gärna pratar med skogsägare och lyssnar på deras synpunkter är fullständigt självklart. Motsatsen hade varit ytterst märklig. Men det betyder inte att man inte kan bry sig om flera saker vad gäller värden som vi har i skogen.

Jag vill påpeka innan jag fortsätter att vi håller på och bereder den här skogsutredningen nu. Det är alltså inget som är klart än. Det är en utredning som vi håller på att bereda. Jag vet ännu inte exakt vad regeringen kommer att lägga på riksdagens bord i en proposition.

Jag skulle vilja lyfta fram en viktig aspekt som ibland hamnar i skymundan i den här debatten, nämligen hur vi redovisar skogens klimatnytta på ett heltäckande sätt.

Den här utredningen har föreslagit att Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket årligen ska redovisa den potential för utsläppsminskning som representeras av den skogsråvara som levereras från skogsmark. Det handlar enligt utredningen inte bara om kollagerförändringar i skogs- och träprodukter utan också om utsläpp från värdekedjan och den så kallade substitutionseffekten, alltså de utsläpp som undviks när skogsprodukter ersätter fossilt material.

Det här är enligt utredningen av vikt för att ge en rättvisande bild av skogens roll för klimatomställningen. Det kan jag konstatera att man sällan hör något om från Miljöpartiet. Förslaget är en komplettering till nuvarande redovisning, inte något som ersätter den, och det bereds som sagt inom Regeringskansliet.

Jag delar uppfattningen att vi måste värna biologisk mångfald men samtidigt säkerställa att skogen kan fortsätta bidra till fossila bränslen och material.

Fru talman! Först vill jag rikta ett tack till interpellanten för engagemanget i frågan.

Jag vill börja med att understryka att regeringens arbete med skogspolitiken syftar till att skapa en långsiktigt hållbar balans mellan miljövärden och produktion i skogen. Nästan 70 procent av landets yta är skog.

När det gäller förslaget om att kunna upphäva naturreservat vill jag vara tydlig. Redan i dag finns möjligheten att upphäva reservat om synnerliga skäl föreligger. Utredningens förslag handlar om att förtydliga lagstiftningen för situationer där naturvärden gått förlorade, till exempel efter omfattande skogsskador som stormar eller angrepp av svamp och skadedjur. Utredningen framhåller att förslagen inte bör påverka miljö eller klimat negativt.

När det gäller frivilliga avsättningar är det viktigt att komma ihåg att både Miljömålsberedningen och den skogspolitiska utredningen har bedömt att dessa kan rapporteras som andra effektiva områdesbaserade bevarandeåtgärder. Det är helt i linje med EU:s vägledning för utnämning av skyddade områden.

Fru talman! Rebecka Le Moine har frågat mig hur jag och regeringen avser att säkerställa att skydd av naturreservat och biotopskydd förblir långsiktigt om de, enligt skogsutredningens förslag, ska kunna upphävas. Rebecka Le Moine har vidare frågat mig om jag och regeringen har för avsikt att räkna in frivilliga avsättningar som formellt skydd enligt EU:s natur- och klimatrapportering. Slutligen har Rebecka Le Moine frågat mig om jag och regeringen har för avsikt att ändra beräkningsmodellerna för miljö- och klimatförbättringar och i så fall på vilket sätt.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för interpellationen. Jag konstaterar att remisstiden för slutbetänkandet En robust skogspolitik för aktivt skogsbruk (SOU 2025:93) från 2024 års skogspolitiska utredning löpte ut den 16 december. Detta innebär att de förslag från den utredningen som Rebecka Le Moine hänvisar till är föremål för beredning inom Regeringskansliet. Jag kan inte föregripa den beredningen.

Sveriges många naturreservat och nationalparker skyddar höga naturvärden och är viktiga platser för friluftsliv, hållbar lokal och regional utveckling, turism och landsbygdsutveckling. I enlighet med regeringens förslag i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) har riksdagen beslutat om bland annat en satsning på förvaltning och skötsel av nationalparker och naturreservat samt en satsning på upprustning av vandringsleder. Enligt miljöbalken kan naturreservat redan i dag upphävas om det finns synnerliga skäl (7 kap. 7 § miljöbalken).

Naturvårdsverket har ansvar för att uppgifter inom miljöområdet rapporteras till EU och internationellt. Varje år rapporterar myndigheten uppgifter om skyddade områden till Europeiska miljöbyrån. Från och med 2022 inkluderas även andra effektiva områdesbaserade skyddsåtgärder, OECM, i rapporteringen. I Sverige kan frivilliga avsättningar rapporteras som OECM om de uppfyller vissa kriterier. De ska vara viktiga för biologisk mångfald, ha ett naturvårdsmål och vara långsiktiga. Uppgiftslämnaren ska även samtycka till rapporteringen.

För 2025 rapporterade Naturvårdsverket till Europeiska miljöbyrån att 15,4 procent av Sveriges totala areal av land och inlandsvatten omfattades av skyddade områden och OECM.

EU-kommissionen lyfter i sin vägledning om kriterier och vägledning för utnämning av skyddade områden att andra effektiva områdesbaserade bevarandeåtgärder, så kallade OECM, är en viktig bevarandeinsats som kan bidra till att nå EU:s målsättning om att skydda minst 30 procent av EU:s land och vatten till 2030.

2024 års skogspolitiska utredning bedömer i sitt slutbetänkande att alla frivilliga avsättningar bör kunna rapporteras som OECM.

Utredningen har föreslagit att Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket årligen ska redovisa ett nytt mått för skogens klimatnytta som inkluderar kollagerförändringar i skog och träprodukter, utsläpp från värdekedjan samt potentiellt undanhållna utsläpp från andra produkter. Utredningen framhåller att detta förslag är en komplettering till nuvarande redovisning och inte en ersättning.

Utredningens förslag bereds som sagt nu i Regeringskansliet. Det är min förhoppning att det beredningsarbete som nu pågår bidrar till en robust och ändamålsenlig skogspolitik för framtiden.

Fru talman! Regeringens politik syftar till att skapa trygghet och goda villkor för att kunna bo, leva och verka i hela landet, inte bara för dem som bor i storstäder utan också för alla dem som bor och verkar på landsbygden, där vargen orsakar skada och bidrar till otrygghet.

Vi ska självklart ha varg i Sverige. Men för att minska konflikterna och de negativa konsekvenserna behöver stammen vara mindre än den är i dag. Detta är något som behöver åstadkommas stegvis och kontrollerat.

Självklart ska Sverige uppfylla sina EU-rättsliga och internationella åtaganden. Regeringens bedömning är att det är möjligt att upprätthålla en gynnsam bevarandestatus med nuvarande referensvärde kombinerat med de satsningar som föreslogs i budgetpropositionen för 2026 och som riksdagen ställt sig bakom.

Planen för regeringen är fortfarande att stegvis minska vargstammen samtidigt som vi säkerställer att en gynnsam bevarandestatus bibehålls.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag kan konstatera att väljarna inte kommer att veta vad referensvärdet blir för den händelse att Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle sitta i regering. Jag tror att man kan konstatera att det i alla fall inte kommer att vara ett lägre referensvärde än när de satt i regering förra gången, och det är ju en viktig deklaration. I en regering är det nämligen så att ni i Miljöpartiet har alla möjligheter att sätta klacken i backen och inte göra någonting. Jag tror att det var därför det inte hände något i vargfrågan förrän Miljöpartiet lämnade regeringen under den förra mandatperiodens sista år. Det var först då som Naturvårdsverket gavs i uppdrag att ens titta på det tillkännagivande som riksdagen flera gånger hade riktat till regeringen.

Det är helt okej att man har olika åsikter. Men det är bra att det blir tydliggjort.

Jag fick en fråga om hur mycket det får kosta, fru talman. Precis som ledamoten sa har vi avsatt 338 miljoner. Jag har faktiskt inte räknat ihop det, men jag litar till fullo på ledamoten och på att det har räknats rätt.

Det är alltså 338 miljoner som vi har avsatt för detta. Det är klart att det är mycket pengar, men i ett läge där vi har en hårt pressad livsmedelsproduktion är detta en central och viktig åtgärd. Det handlar inte minst om dem som håller djur – investeringar trängs tillbaka och investeringslustan minskar i en bransch som snarare skulle behöva investera mycket för att vi ska klara av att sätta mat på bordet. Det är också en åtgärd som har ett mycket brett stöd här i riksdagen.

Jag har full respekt för ledamotens kompetens som naturbiolog, men jag tillåter mig ändå att tro att det samtidigt ligger väldigt mycket politiska avväganden i den argumentation som förs. Jag tror också att det är därför man i samma inlägg kan kritisera att vi gör så mycket insatser för att leva upp till nivån gynnsam bevarandestatus samtidigt som man kritiserar oss för att vi vill minska vargstammen.

Det är dock det man behöver göra. För att ta ansvar och leva upp till våra EU-rättsliga åtaganden är detta modellen vi har valt. Vi behöver vara ännu bättre på att ha koll på de vargar vi har i Sverige om vi ska pressa ned vargstammen. Det har vi gemensamt i den här kammaren flera gånger kommit fram till. Det finns en bred majoritet för detta. Då ser jag det som min och regeringens uppgift att också försöka leverera på det.

Det har vi gjort genom de uppdrag vi har gett till Naturvårdsverket. Vi har drivit på för att ändra art- och habitatdirektivet, och Bernkonventionen har förändrats. Detta hade inte kunnat ske om man inte både i Europa och i Bernkonventionsområdet hade konstaterat att vargen inte är så hotad som den tidigare har varit. Det är därför man har kunnat göra de justeringarna.

Nu har vi det rättsläge vi har, och vi kommer att fortsätta försöka övertyga om att vi har en modell som funkar. Regeringens politik på detta område ligger alltså fast.

Fru talman! Jag är väl medveten om att kommissionen har ställt frågor till oss och efterfrågat förtydliganden om Sveriges rapporterade referensvärde om 170 vargar, men jag kan i nuläget inte redogöra för exakt hur vi kommer att svara eftersom ärendet fortfarande bereds i Regeringskansliet. Jag ska inte föregripa det arbetet, men jag kan vara tydlig med principerna.

Referensvärdet enligt art- och habitatdirektivet kan inte fastställas godtyckligt. Det måste bygga på bästa tillgängliga vetenskap, där både demografiska och genetiska faktorer vägs in liksom arternas funktion i ekosystemet och försiktighetsprincipen.

Regeringen har uppdragit till Naturvårdsverket att redovisa hur olika nivåer i intervallet 170–270 vargar hänger ihop med vilka förvaltningsåtgärder som krävs. I det arbetet är begreppet minsta livskraftiga population, MVP, centralt. MVP tas fram med så kallade livskraftighetsanalyser, PVA, där man modellerar långsiktig överlevnad utifrån födslar, dödsfall, reproduktion och miljö.

För den svenska vargstammen är det särskilt viktigt att genetiken inkluderas eftersom populationen har en hög grad av inavel och är beroende av återkommande invandring för att säkerställa en långsiktig genetisk livskraft.

Forskning visar också att antaganden om invandring spelar stor roll. Vid högre invandring kan en lägre nivå vara möjlig ur MVP-perspektiv, medan lägre invandring kräver en större population. Regeringen har med anledning av detta lagt fram förslag om omfattande budgetförstärkningar i budgetpropositionen för 2026 med särskild inriktning på åtgärder för att skydda genetiskt värdefulla vargar.

Fru talman! Låt mig bli lite politisk och möjligtvis retorisk. Jag hade tidigare en debatt här mot socialdemokraten Patrik Björck. Jag skulle vilja ställa en fråga till ledamoten Rebecka Le Moine kring Socialdemokraternas syn på vargen. Om ni återigen ska sitta i regering – vilket referensvärde kommer Miljöpartiet då att tillåta att man rapporterar? Jag tror att många är ganska intresserade av det, inte minst med tanke på den socialdemokratiska retoriken i de frågorna.

Fru talman! Rebecka Le Moine har frågat mig om jag och regeringen avser att omedelbart revidera den rapport som skickats till EU-kommissionen avseende vargens referensvärde. Rebecka Le Moine har vidare frågat mig, om referensvärdena revideras, på vilket sätt jag och regeringen avser att säkerställa att de nya referensvärdena fastställs på vetenskaplig grund. Slutligen har Rebecka Le Moine frågat mig på vilket sätt jag och regeringen avser att säkerställa att Sverige följer art- och habitatdirektivet och undviker ett överträdelseärende.

Den övergripande och långsiktiga målsättningen för rovdjurspolitiken innebär att bland annat varg i Sverige ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus, samtidigt som tamdjurshållningen inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas. Den svenska vargpopulationen behöver minskas för att minska de negativa socioekonomiska effekterna, samtidigt som Sverige lever upp till sina EU-rättsliga åtaganden. Minskningen behöver genomföras stegvis. Regeringen har tydligt uttryckt att ett första delmål i vargförvaltningen var att vid licensjakten 2026 minska stammen till 270 individer.

Länsstyrelsernas beslut om licensjakt efter varg 2026 upphävdes av Förvaltningsrätten i Luleå efter överklagande.

Förvaltningsrättens domar överklagades av länsstyrelserna till Kammarrätten i Sundsvall, som har avgjort samtliga mål. Kammarrätten avslog länsstyrelsernas överklagande, vilket innebär att beslutet om licensjakt fortsatt är upphävt. Domarna kommer nu att analyseras i Regeringskansliet och samråd genomföras med Naturvårdsverket och berörda länsstyrelser för att skapa goda förutsättningar för en hållbar och väl fungerande vargförvaltning framöver.

Domstolarnas bedömning av årets beslut om licensjakt har inte förändrat regeringens bedömning av referensvärdet och den framtida vargförvaltningen.

Regeringens bedömning är att det är möjligt att upprätthålla gynnsam bevarandestatus med nuvarande referensvärde kombinerat med de satsningar som föreslogs i budgetpropositionen för 2026 och som riksdagen har ställt sig bakom. Kommissionen har ställt frågor om Sveriges rapportering av vargens referensvärde. Ärendet bereds nu inom Regeringskansliet. Jag kan inte föregripa den processen.

Fru talman! Jag ska bara göra ett nedslag: När kycklingarnas fötter kontrollerades 2024, tror jag att det var, hade 97 procent av flockarna inga anmärkningar. Det kan man konstatera är en väldigt hög siffra. Samtidigt är den svenska djurskyddslagstiftningen inte utformad efter någon procentsats utan på individnivå. Målet är därför såklart att det inte ska vara några alls. Det här ger ändå lite perspektiv i debatten, för när man lyssnar på mina motdebattörer, fru talman, får man ju bilden av att det är hemskt precis överallt. Den bilden delar inte jag, och det här är en siffra som leder detta i bevis.

Är allt perfekt? Nej, det är det inte. Ska vi sträva efter att det ska bli ännu bättre? Ja, det ska vi. Är branschen engagerad i att sträva efter att det ska bli bättre? Ja, det är den. Behöver vi se till att vi fullgör och når upp till de mål vi har vad gäller kontroller? Ja, det måste vi göra.

Retoriken att dra alla över en kam och försöka skrämma konsumenterna verkar heller inte fungera. Jag tror att det beror på att man ser igenom skrämselpropagandan. Man lider med varje djur som lider, men man vet också att det inte är det allmänna och att det inte ser ut så överallt i alla stallar hela tiden. Jag tror att det är därför man kan se att konsumtionen inte har påverkats. Skulle det vara så illa skulle konsumenterna i sådana fall styra det här helt själva. Det är min övertygelse.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.