Fru talman! Jag tror att de flesta känner någonting, tänker någonting och tycker någonting när ämnet skog kommer upp till debatt och diskussion. Det är för att många också har en relation till skogen. Det gäller oavsett var i Sverige de bor och oavsett om de äger skog själva, känner någon som äger skog eller kanske bara är besökare i en skog.

Jag tror att svenskarna som naturälskande folk tycker att det är oroväckande att se att skogarna förändras. Blåbärsriset har minskat med 50 procent på cirka 50 år. Jag ställer mig frågan: Hur kommer det att se ut om ytterligare 50 år? Kommer vi att ha möjlighet att plocka svamp och bär i den svenska skogen? Kommer det inte längre att finnas blåbärsris som ett täcke längst ned? Bär kan man förädla för att skapa lycka och få rekreation. Man kan kanske till och med koka sin egen blåbärssylt.

Den utveckling vi ser oroar mig djupt. Därför är det också viktigt att vi från politiskt håll försöker se verkligheten för vad den är.

Livet i skogen – kvittrande fåglar och alla andra djur som vi vet finns där – är vi många som tycker är spännande. Vi njuter av att se det, och det kanske också är en anledning till att många turistar där och vill se svenska skogslandskap.

Att veta om att trenden för populationerna och utsikten för dem är negativ gör mig väldigt orolig. Det gör mig ännu mer orolig att på nära håll ha följt debatten och varit en del av referensgruppen för skogsutredningen. Vi är i ett läge som är väldigt allvarligt och akut både för biologisk mångfald och för klimatet. Den svenska skogsbruksmodellen och skogsbranschen döms ut som ett stort marknadsmisslyckande, där man ensidigt prioriterar skogsindustrins intressen på bekostnad av alla andra värden.

Jag ser inte skogsutredningen komma med några förslag som vänder dessa trender, utan snarare accelererar man dem i fel riktning.

Fru talman! Vi har precis hört hur man ska siffertrixa med klimatet genom att ändra beräkningsmodeller, och detsamma gäller också naturskyddet. Man vill att en liten ö som är kvar mitt i ett kalhygge ska klassas i samma kategori som en nationalpark. Det är klart att det inte är relevant utifrån ekosystemen eller utifrån hur människor upplever skogen och kan känna rekreation och glädje och plocka svamp och bär. I stället är det helt enkelt ett sätt att boosta statistiken så att den ser bättre ut än verkligheten.

Min fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren är: Anser regeringen att statistiken ska spegla verklig ekologisk status, eller ska den manipuleras för politisk bekvämlighet så att vi når målen på papperet?

Fru talman! Har man sett utredningen och läst alla förslag ser man också vilken nedmontering det faktiskt innebär för skogen och alla andra värden, om än kanske inte just kortsiktig produktion. Men som Kullgren nämner i sitt anförande är det detta man ska balansera upp mot. Min fråga är: Har det någonsin hänt att Sverige inte har levererat vad gäller produktionsmålet?

Jag skulle vilja säga att det har gått väldigt bra för svensk skogsindustri när det gäller lönsamhet och vinst under alla år som jag har tittat på. Men samtidigt har det gått väldigt dåligt vad gäller de miljömål som är kopplade till skog. Det gäller både våra egna nationella miljömål och när man utvärderar alla skogstyper i rapporteringen i enlighet med EU:s artikel 17. Där har vi inte gynnsam bevarandestatus för de här skogsekosystemen. Det enda skogsekosystem som har gynnsam bevarandestatus är fjällbjörkskogen. De andra har inte gynnsam bevarandestatus.

Ja, vi har klarat produktionen varje år, men inte ett enda år har vi klarat miljömålen vad gäller skogen.

Fru talman! Är man intresserad av skogsdebatten i Sverige är man kanske också bekant med en del argumentation, en del siffror och en del myter som upprepas gång efter annan. Det som sägs från skogsindustrin och från företrädare för de flesta partier här låter ibland väldigt lika.

Därför är det intressant att DN just i dag har en artikel om en maktrapport från Skogsstyrelsen. Där skriver man så här:

”’Maktens tyngdpunkt ligger hos det skogsindustriella komplexet, ett nätverk av aktörer som är sammanbundna av målet om ökad avverkning för ökad ekonomisk avkastning’, skriver utredaren Jesper Svensson, forskare vid Lunds universitet. – – – Samtidigt visar granskningen att statens egna utredningar om skogen i allt högre grad bemannas av personer från skogsnäringen snarare än oberoende experter.

Forskarna varnar för att skogsindustrins dolda påverkan på politiken snedvrider demokratin. De citerar nationalekonomen Adam Smith för att beskriva risken: när särintressen och makthavare möts i det fördolda slutar det ofta i en ’sammansvärjning mot allmänheten’.

För att bryta det skogsindustriella komplexets grepp föreslår utredningen nu ett obligatoriskt transparensregister för lobbyister.”

Då vill jag passa på att fråga landsbygdsministern: Hur ser landsbygdsministern på detta förslag? Är regeringen beredd att vidta åtgärder?

Jag har faktiskt själv upplevt på väldigt nära håll hur skogsindustriintressen trumfar. Det är också något som av myndigheter bedöms som ett marknadsmisslyckande då stora aktörer, stora företag, gör miljardvinster medan skogsägare har usel lönsamhet.

Jag ser inte ett enda förslag i den här skogsutredningen om att försöka komma till rätta med lönsamheten för den privata skogsägaren. Men, fru talman, jag ser gott om förslag som gör allt för att försöka tillmötesgå skogsindustrins önskemål.

Fru talman! Jag noterar att min fråga om transparensregister inte besvarades. I stället togs debatten till klimatfrågorna.

Det här tycker jag är otroligt intressant, för just den del som handlar om CLEAR-modellen går att spåra rakt tillbaka till skogsindustrin. Skogsindustrin har alltså fått gehör i utredningen för en beräkningsmodell som helt enkelt överskattar klimatnyttan med rådande system. Det sätter fingret på hur viktigt det är att vi gör något för att skapa bättre transparens.

EU har också granskat just Sverige för kartellbildning. Vi har ett marknadsmisslyckande där bland annat virkesköpare också kan vara rådgivare i stället för neutrala rådgivare. Det här är det som man hela tiden blandar ihop när vi pratar om skogspolitik. Äganderätten var egentligen inget som jag tog upp. Även från regeringens och Peter Kullgrens sida blandar man ihop skogsägare och massaindustrin. Det är inte samma sak.

Vi hade kunnat vidta många åtgärder som går hand i hand med miljönytta och klimatnytta men också med skogsägarens lönsamhet, som kan stärkas oerhört mycket om vi slutar göra köttfärs av oxfilé, vilket är vad vi gör med svensk skog i dag.

Fru talman! Jag ser inte att några förslag i den här riktningen ens har diskuterats av utredningen. Därför förväntar jag mig inte heller att regeringen kommer fram med något i sitt förslag till riksdagen. Men jag önskar svar på frågan, så jag upprepar den än en gång: Ser landsbygdsministern några som helst problem med det skogsindustriella komplexet som dikterar skogspolitiken i dag?