Peter Kullgren

Herr talman! De små dagligvarubutikerna och drivmedelsstationerna i glesbygden är verkligen viktiga för att upprätthålla servicen runt om i vårt avlånga land. Det absolut viktigaste man kan göra är att se till att vi har levande landsbygder och att lantbruksföretag och andra företag på landsbygden kan verka och frodas så att det finns ett gediget kundunderlag. Detta är det mest centrala.

Det finns också olika stödformer. Vi har även tidigare lagt pengar på riktat stöd till Sveriges lanthandlare men har i dag beslutat att öka stödet till dagligvarubutiker och drivmedelsstationer på landsbygden genom att höja maxbeloppet för bidraget rejält, från 300 000 till 350 000 kronor, vilket kommer att vara en god hjälp för dessa viktiga butiker.

Herr talman! Östersjöns mående och fiskens mående i Östersjön är oerhört centralt för regeringen. Vi jobbar på bred front.

En sak är TAC och kvotförhandlingarna som sker tillsammans med övriga Östersjöländer i första hand och sedan med alla övriga EU-länder på ministerrådet. Där har vi olika syn på hur mycket fisk vi ska tillåtas ta upp, och det är bara att konstatera att Sverige står tämligen ensamt. Det kommer att krävas mycket diplomatiskt arbete för att övertyga de andra EU-länderna om att vi har rätt och de har fel.

Parallellt med detta har regeringen nyligen presenterat och antagit en havsmiljöproposition som innehåller en lång rad åtgärder. I den pratar vi om havsmiljön men också om predatorer som säl och skarv, som även de utgör ett hot mot fisken i Östersjön.

Herr talman! Sverige ska leva upp till sina EU-rättsliga åtaganden. Vi ska ha en vargstam i Sverige. Den här kammaren har dock bestämt - jag vet inte hur många gånger - att vi ska ha en population på mellan 170 och 270 vargar.

Vi har också gett ett uppdrag till Naturvårdsverket, som har återkommit när det gäller detta faktum och konstaterat att Sverige kan ha en mindre vargpopulation - på 170 individer - förutsatt att vissa åtgärder vidtas.

Jag kan inte föregripa detta, utan jag återkommer till det. Det handlar dock bland annat om att säkerställa en högre, eller tätare, migration av vargar utifrån till Sverige för att det ska vara möjligt.

Herr talman! Det finns ju många perspektiv och riksintressen som man behöver ta hänsyn till.

Nu är det inte omöjligt att förvärva mark. Vi hanterar ett stort antal sådana ärenden. Vissa ansökningar beviljas, eftersom det finns skäl, medan andra inte gör det. Jag tycker alltså inte att man ska utgå från att utveckling är något omöjligt. Däremot behöver det gå att kombinera med andra intressen.

I nuläget har vi inga förslag om att ändra detta på något sätt. Min bild är att det fungerar relativt väl. Man måste ansöka, men om man har skäl får man oftast förvärva mark.

Herr talman! Kvoterna har gått upp och ned väldigt mycket över tid. Men Miljöpartiet kommer inte ifrån det faktum att den tidigare regeringen aldrig lyckades landa på det som kallas för F-lower inom det vetenskapliga rådets spann. Det kan ni inte dribbla bort på något sätt. Ja, vi ville mer. Men i ett historiskt perspektiv är det ändå en betydligt bättre förhandling än vad som tidigare gjorts.

Vi har lagt fram en havsmiljöproposition med många åtgärder. Vi har öppnat upp hela verktygslådan för Havs- och vattenmyndigheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Ebba Busch konstaterade också att det skulle ha varit än mer katastrofalt om vi hade sagt nej i det läget. Detta är viktigt att påpeka. Jag kan ta på mig den rollen, för ingen annan brukar göra det. Sveriges deltagande sänkte kvoterna betydligt jämfört med utgångsläget och vad övriga Östersjöländer ville.

Ibland får man bilden att plakatpolitiken i den här frågan är viktigare än strömmingen i havet. Så är det inte för mig och regeringen. Det är oerhört centralt att vi håller kvoterna på så låg nivå som möjligt. Det stämmer att vi hade velat se än lägre kvoter än det som nu blev resultatet. Men under alla år då Emma Nohréns parti styrde lyckades man aldrig, inte en enda gång, landa med kvoter på den lägsta nivån i den vetenskapliga rådgivningen. Det gjorde vi nu. Hade man lyckats med det på den tiden kanske vi inte skulle ha haft en så ansträngd situation i Östersjön som vi nu de facto har.

Herr talman! Det är ju inte så att vi väntar på att livsmedelsstrategin ska vara klar innan vi agerar. Det som lantbrukare själva lyfter fram som de viktigaste delarna är lönsamheten och regelbördan, som är för tung. Där har vi tillsatt utredningar, och vi har också redan fått utredningar presenterade. På lönsamhetssidan har vi jobbat genom budgeten, och vi stärker den gemensamma jordbrukspolitiken med drygt tre kvarts miljard som går ut till Sveriges bönder. Livsmedelsstrategin är viktig, men vi väntar inte på att den ska vara på plats innan vi agerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Det har varit ett mycket viktigt arbete att uppdatera livsmedelsstrategin, som nu har över åtta år på nacken. Den togs emot oerhört väl i branschen av våra lantbrukare och övriga aktörer inom livsmedelskedjan. Men tyvärr har vi sett att effekterna blivit alldeles för få, inte minst på gårdsnivå. Därför beslutade vi att inleda en process med en livsmedelsstrategi 2.0. Nu är det ganska länge sedan jag konstaterade att vi ville få både budgetpropositionen och totalförsvarspropositionen klara och få del av Försvarsberedningens delar innan vi presenterade en uppdaterad livsmedelsstrategi.

Jag tror inte att Stina Larsson behöver vänta till nästa års julgran.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Regeringen gav ett ganska tydligt uppdrag till Livsmedelsverket efter att de nordiska näringsrekommendationerna presenterats. Vi ville i de här frågorna ha ett bredare perspektiv och ett bredare anslag där man även tar hänsyn till beredskapsperspektivet men också vilka livsmedel vi har naturgivet goda förutsättningar att producera i Sverige.

Livsmedelsverket har arbetat vidare med det här, precis som man ska, och har nyligen avslutat en remissomgång på sitt förslag till kostråd. På myndigheten analyseras nu de inkomna synpunkterna.

Parallellt med det är det klart att vi också tittar på om man har följt det uppdrag vi i regeringen gett. Kommer vi fram till att man inte har gjort det får vi överväga att ge andra uppdrag.

Men det är viktigt att man har en bredare bild när man pratar om kost. Om vi inte har någon mat på bordet får det enormt stora hälsokonsekvenser.

Herr talman! Jag hoppas att det har blivit lite tydligare vad regeringen gör för att förbättra förutsättningarna för god välfärd och service i hela landet, även för den miljöpartistyrda oppositionen.

Landsbygdernas förutsättningar och möjligheter skiljer sig åt, och därför behövs en bredd av insatser inom många politikområden. Eva Lindh och jag verkar ha en samsyn vad gäller målsättningen att hela Sverige ska fungera och att det därför behövs insatser för att förbättra förutsättningarna för dem som bor, lever och verkar på landsbygderna. Jag kan dock konstatera att vi inte är helt överens om vilka insatser som behövs. Regeringen har fokus på att underlätta vardagen för företag och människor på våra landsbygder genom regelförenklingar och genom att skapa mer utrymme i enskildas plånböcker. Socialdemokraterna säger nej till sänkt skatt på drivmedel, nej till sänkt skatt på inkomst och nej till sänkt skatt på sparande. I stället vill de utöka antalet bidrag. Men mer krångel och mindre egenmakt är inte vägen framåt för våra landsbygder.

Regeringen har ett samlat fokus, och det är att villkoren för att leva, bo och verka i hela Sverige ska stärkas. Oavsett var i landet man bor ska man kunna skapa sig ett gott liv. Vi är en regering för att hela Sverige ska fungera.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det viktigaste denna regering har varit med och bidragit till för kommunernas ekonomi är att få hejd på inflationen. Den grävde djupa hål i kommuners och regioners budgetar och var något som ofrånkomligen var tvunget att hanteras. Inte minst med tanke på olika pensionsavtal innebar detta en stor belastning för kommunekonomin i Sverige. Jag är glad att vi med gemensamma krafter och givetvis med andra viktiga aktörer fått ordning på detta. En återhållsam finanspolitik är central för att bekämpa inflation, och det ser vi ut att ha lyckats med.

Jag delar Eva Lindhs ståndpunkt att det är viktigt med statlig service och närvaro i så stora delar av landet som möjligt. Men det är samtidigt viktigt att varje skattekrona används klokt och att statligt finansierad verksamhet ständigt är föremål för omprövning och prioritering. När det gäller konsekvenserna av de föreslagna anslagsförändringarna för statens servicekontor undviker jag att uttala mig om avveckling av kontor och liknande i detta skede. Besparingarna kommer säkerligen att få konsekvenser, men det är detaljer som myndigheten Statens servicecenter nu arbetar med.

När min kollega civilminister Erik Slottner var här för en månad sedan underströk han att servicekontoren även i fortsättningen kommer att vara viktiga och att de kommer att finnas runt om i Sverige framöver även med den föreslagna besparingen på Statens servicecenter, och detta besked gäller fortfarande.

Jag berättade också i mitt inledande svar om ett antal åtgärder som regeringen nu vidtar för att förbättra förutsättningarna för dem som lever, bor och verkar på våra landsbygder. På mitt departement har vi påbörjat en översyn av den samlade landsbygdspolitiken, som innefattar många departement och rör vård, polis, ja, hela samhället. Vi kommer att fortsätta att lägga fram förslag i ett samlat grepp som ska stärka landsbygdernas förutsättningar. Värd att nämna i detta arbete är den särskilda referensgrupp regeringen bildat för att ta del av synpunkter och inspel från civilsamhällets aktörer.

En sak som tydligt kommit fram i de samtal vi har haft med olika aktörer är behovet av en perspektivförändring bort från den urbana normen där man ser städer som något man investerar i och landsbygder som något man ger bidrag till. Sveriges landsbygder är starka och livskraftiga, och de är avgörande för vår välfärd och vårt välstånd.

Det är viktigt att fortsätta arbetet med att ge goda förutsättningar för våra landsbygder, men vi ska inte skapa en bild av att det är armod och elände i landet så snart man kommer utanför tätbebyggt område. I arbetet med att stärka förutsättningarna för våra landsbygder måste regeringen dock ibland göra tuffa prioriteringar för att våra gemensamma resurser ska användas på bästa sätt.

Fru talman! På Landsbygds- och infrastrukturdepartementet samlar vi många frågeställningar som har verkligt stor betydelse för våra landsbygder. Det handlar om givna saker som landsbygdsutveckling, regional utveckling, infrastruktur, bostadsfrågor och samhällsplaneringsfrågor. Det handlar också om skog, jordbruk och fiske. De här områdena håller ju ihop och berör varandra på ett avgörande sätt.

Regeringen har ett tydligt landsbygdsfokus och jobbar målmedvetet för att förbättra förutsättningarna för dem som bor, lever och verkar på de svenska landsbygderna. Som jag sa i en debatt med Eva Lindhs partivänner i går är det ett faktum att vissa landsbygdskommuner har haft särskilda utmaningar, inte minst vad gäller företagsklimat och näringsliv. Därför har man under sju års tid tilldelats ett särskilt statsbidrag för att stärka sin kapacitet och kunna arbeta strategiskt och långsiktigt med frågor som rör just näringsliv och företagsklimat.

Kommunerna har glädjande nog ökat sin kapacitet när det gäller att utveckla företagsklimat i samverkan med näringslivet. Man har förbättrat samarbetet med andra kommuner och aktörer inom näringslivet. Jag är glad att de här kommunerna har kunnat bygga en mer robust och samlad organisation för att stötta näringslivet i tider av både kris och samhällsomvandling.

Syftet med det uppdraget har dock uppfyllts och avslutas i år. Detta är helt i enlighet med de beslut som togs av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Jag antar att Eva Lindh instämmer i att riktade statsbidrag ska vara tidsbestämda. Det är ett av kriterierna för utformning av riktade statsbidrag som Utjämningskommittén, som Eva Lindh var med i, föreslog i full enighet. Jag har förstått att Socialdemokraterna i sin budgetmotion nu föreslår en förlängning av dessa riktade statsbidrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är väl på sin plats med en motfråga: Hur länge kan man fortsätta att förlänga riktade statsbidrag, och hur bidrar plötsliga ändringar av den här typen av insatser eller projekt - kalla det vad man vill - till att nå en utveckling som man önskar? Hur länge är det rimligt att bara fortsätta med det, och varför permanentade man i så fall inte en sådan här satsning under de år man satt i regering?

Det blir ju lite märkligt om vi har tillfälliga projekt och tillfälliga medel för att nå ett syfte och allt sedan omedelbart bara ska förlängas när det, enligt beslutet, löper ut. Då är det ju ingen tillfällig satsning.

Jag ser mycket fram emot Utjämningskommitténs vidare arbete och att få se vad vi kan landa i där. Vi kan få till en långsiktig struktur som tar hänsyn till fler faktorer. Detta är ett arbete som pågår just nu.

Fru talman! har frågat civilministern hur han förklarar anledningarna till att särskilda resurser till gles- och landsbygdskommuner tas bort samt att service och närvaro minskar och hur han avser att agera för att säkerställa god välfärd och service i hela landet. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Landsbygdernas utveckling är avgörande för hela Sveriges framgång. Att det sker förändringar i hur politiken för våra landsbygder är utformad innebär inte att regeringen släpper sitt fokus på att förbättra villkoren för att kunna bo, leva och verka i hela landet.

Det särskilda tidsbegränsade statsbidrag som under sju års tid har tilldelats 39 kommuner i Norrlands inland och vissa kommuner i Dalarna och Värmland som har särskilda utmaningar vad gäller företagsklimat och näringsliv avslutas nu enligt plan. Kommunerna har med hjälp av det tidsbegränsade statsbidraget ökat sin långsiktiga kapacitet att utveckla företagsklimatet i samverkan med näringslivet. Kommunerna har också förbättrat sitt samarbete med andra kommuner och aktörer inom ramen för det regionala utvecklingsarbetet. Detta var också syftet med statsbidraget.

Avseende Statens servicecenter har regeringen inom ramen för arbetet med budgetpropositionen gjort en samlad bedömning av vilka möjligheter Statens servicecenter har att effektivisera sin verksamhet med servicekontor - detta utifrån bland annat vad Riksrevisionen pekade på i sin granskning av verksamheten, hur utvecklingen sett ut vad gäller antal besök och hur anslagsnivån förändrats över tid.

God välfärd, statlig närvaro och tillgång till både offentlig och privat service i hela landet är viktigt för att hela Sverige ska fungera. Som ett led i detta har regeringen satt upp ett mål för Polismyndigheten att öka sin lokala närvaro i hela landet.

Regeringen har under 2023 och 2024 satsat 300 miljoner kronor för att stärka vården på landsbygderna, en satsning som fortsätter under 2025 om riksdagen ställer sig bakom regeringens förslag till budget. Regeringen har också beviljat Norra sjukvårdsregionförbundet medel för åren 2023-2024 för det pågående projektet Samordnad utveckling för god och nära vård i glesbygdsperspektiv, ett gemensamt projekt mellan 15 kommuner och 4 regioner i norra Sverige, och beräknar att avsätta medel även för 2025.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I budgetpropositionen för 2025 har regeringen lämnat förslag om att avskaffa flygskatten, något som förbättrar möjligheterna att behålla mindre flygplatser och de flyglinjer som är så viktiga för näringsliv och boende i hela landet. Det statliga bidraget för driftsstöd till icke-statliga flygplatser runt om i landet har dessutom fördubblats från och med 2024.

Regeringen har också föreslagit en ny reduktionsplikt där de höjda inblandningsnivåerna kombineras med förändrade skattenivåer för att motverka en höjning av priset på drivmedel. Sammantaget är detta något som särskilt gynnar boende på våra landsbygder som ofta har längre sträckor att köra och sämre tillgång till kollektivtrafik.

Vi föreslår i budgetpropositionen att en elbilspremie riktad till grupper i behov av stöd, exempelvis i glesbygd, införs förutsatt kommissionens godkännande. Stödet beräknas omfatta totalt 800 miljoner kronor årligen, där 75 procent finansieras av EU:s sociala klimatfond.

I budgetpropositionen har regeringen också föreslagit ett incitament till kommuner med vindkraftsetableringar. I sin helhet motsvarar ersättningen i huvudsak fastighetsskatten för vindkraftsanläggningar och kommer till stor del att betalas ut till landsbygdskommuner.

Jag vill nämna att den parlamentariska Utjämningskommittén i sitt slutbetänkande har föreslagit att kostnadsutjämningen på ett tydligare sätt ska kompensera smådriftsnackdelar. Kommittén har också föreslagit ett nytt gleshetsindex för att fånga upp kostnader förknippade med gleshet. Remisstiden för Utjämningskommitténs förslag har precis gått ut, och ärendet bereds nu inom Regeringskansliet.

Avslutningsvis vill jag nämna att regeringen har tillsatt en utredning för att se över den framtida regionala utvecklingspolitiken och landsbygdspolitiken. Erfarenheter från tidigare satsningar kommer att tas till vara i utredningen. Ett slutbetänkande ska lämnas senast den 1 juli 2026.

Fru talman! Jag kan konstatera att andelen av kvoten som nu går till kustfiskarna jämfört med 2021 är dubbelt så stor. Den är 18 procent nu och var 8 procent då.

Jag fick också en fråga förut av Anna-Caren Sätherberg om HaV:s fördelning av kvoterna. Det är en delegation som har funnits länge. Det fördelas efter hur mycket som har tagits upp. Det kan gå åt båda håll.

Såsom kvotsystemet fungerar tilldelas kustkvoten allra först. Det är utifrån ett system att den aldrig ska gå tom eller att kvoten ska uppfyllas, utan den ska finnas hela tiden.

Nu har fisket ökat längs kusterna. Den senaste informationen jag har är att HaV planerar att återföra kvot till kustfiskarna från pelagikerna, bara för att nämna något om den.

Den sista halvminuten av min talartid vill jag ägna åt framtiden. Jag kan återigen konstatera att Sverige är relativt ensamt i den här positionen. Jag tar tacksamt emot draghjälp från alla partier i Sveriges riksdag.

Det vore underbart om miljöpartisterna skulle ha kunnat påverka den miljöpartistiske fiskeriministern från Tyskland, eller socialdemokrater den polske statssekreteraren, som är socialdemokrat. Estland har också en socialdemokratisk fiskeriminister. Jag ska försöka med dem som jag möjligtvis har bättre ingångar till.

Jag tror att det är så vi bygger detta framåt. Vi måste få en kvalificerad majoritet på vår sida. Intentionen att hålla kvoterna nere tror jag vi delar. Sedan handlar det om metod, praktik och realitet kontra politik. Det spelet förstår vi alla, men det är resultat som räknas.

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Vi sa nej till stopp. Vi skulle ha kunnat få bort de stora industritrålarna från Östersjön - Anna-Caren Sätherberg vet att det inte stämmer. Kommissionens förra förslag innebar att den enda strömming som fick tas upp ur Östersjön gällde de stora trålarna. Det som var förbjudet var riktat fiske efter sill och strömming. Kustfiskarna skulle alltså inte få ta upp någon fisk.

Ni ville inte heller ha något totalstopp. Ni gick inte heller på kommissionens förslag. Inget parti i Sveriges riksdag gick på kommissionens förslag förra gången. Precis som nu sa jag också efter de förhandlingarna: Vi hade gärna sett än lägre kvoter.

Jag vill tacka för konkreta inspel som kommer, inspel om sådant som vi äger själva. Det är det vi kan agera på. Vi kan inte besluta om kvoter själva. Vi kan inte konstatera att vi ska förbjuda ett visst verktyg som man fiskar med. Vi kan inte helt själva säga att vi ska förbjuda trål. Det funkar inte. Vi behöver då få med oss fler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ibland blir jag fundersam över att alla bra idéer på fiskeområdet kommer när Socialdemokraterna är i opposition. De kom inte en enda gång under tiden då man satt i regering och själv ägde dessa förhandlingar. Jag tror egentligen att jag har svaret. Det handlar om exakt samma bevekelsegrund som den jag har haft när jag har drivit den linje som jag har gjort i dessa förhandlingar. Ni vet att det enbart skulle leda till högre kvoter.

I den här debatten går retorikvågorna ibland väldigt höga. Då gäller det att man får möjlighet att sätta saker i perspektiv. Hur väl, eller snarare hur illa, överensstämmer retoriken egentligen med den röda praktiken? Kvoterna för 2025 blev definitivt högre än vad den här regeringen önskade. Om det råder det ingen tvekan. Men det råder heller ingen tvekan om att kvoterna för 2025 är lägre än under alla år då vi hade en rödgrön regering.

Man får ta upp 150 000 ton nästa år. Det är alldeles för mycket, tycker vi. Men det kan jämföras med vissa rödgröna år då kvoterna var mer än dubbelt så höga. År 2017 var det 330 000 ton. År 2018 var det 310 000 ton.

Det är också skillnad i hur kvoterna förhåller sig till den vetenskapliga rådgivningen, det vill säga: Vad sa Ices, och vad blev resultatet? Den här gången blev det Ices lägsta punkt i intervallet för både Bottenhavet och centrala Östersjön.

Återigen: Sverige ville gå lägre än så. Men hur många gånger nåddes båda dessa lägsta punkter när Socialdemokraterna förhandlade? Det hände aldrig. Man landade högre varje år.

Det finns konkreta saker. Vi behöver påverka Ices, så att vi får en bättre rådgivning. Vi behöver ta tag i problematiken med säl och skarv. Vi är i slutskedet av diskussionerna med kommissionen kring trålgränser i vissa områden. Vi har en ny fiskekommissionär. När han sa i utfrågningen att han ville besöka Östersjön sträckte jag omedelbart ut en hand: Jag träffar dig gärna snabbt.

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Fru talman! Är vi nöjda med det här slutresultatet? Nej, vi ville ha lägre kvoter. Gjorde vi skillnad? Ja, det gjorde vi. Vi pressade resultatet nedåt.

Vissa förutsättningar är ganska centrala att känna till. Det vet jag att både socialdemokrater och miljöpartister gör, med tanke på hur många fler gånger de har förhandlat om fiskekvoter än jag har gjort och med tanke på hur deras förhandlingar har fallit ut.

Beslutet kräver så att säga bara kvalificerad majoritet. Inget land har veto. Det gör förhandlingarna utmanande för ett restriktivt land, som Sverige är i denna fråga. En relevant fråga blir då: Vad hade resultatet blivit om Sverige under förhandlingarna hade fortsatt att säga nej och ställt oss vid sidan av?

Sverige hade en unik roll i denna förhandling. Vi drev på för kvoter under kommissionens nivå och under Ices spann. Detta gjorde vi för att snabba på sill- och strömmingsbeståndens återhämtning och försäkra oss om att återhämtningen jämfört med i fjol blir varaktig.

Inget land drev en lika restriktiv linje som Sverige. Vad andra länder i stället förespråkade var att man skulle röra sig uppåt i den vetenskapliga rådgivningens intervall. Om Sverige i ett sådant läge hade signalerat nej hela vägen och ställt oss vid sidan av hade inte slutnivån för dessa kvoter landat på Ices F-lower, den lägsta punkten - de hade åkt upp. För Bottenhavet och centrala Östersjön ihop hade det handlat om minst ytterligare 15 000 ton fisk som hade tagits upp.

Hade detta varit mer ansvarsfullt? Tycker man det är man mer intresserad av att eventuellt blidka någon opinion här hemma i Sverige än man bryr sig om fisken i Östersjön.

Beslutet tas, som ni väl känner till, som ett paket. Enskilda geografiska områden eller fiskarter kan inte brytas ut. På bordet fanns alltså flera förslag från kommissionen som inte låg i svenskt intresse. Kommissionen ville exempelvis stoppa de skånska småskaliga kustfiskarnas sillfiske - den kvoten hade i stället gått till stora båtar. Kommissionen ville även stoppa fritidsfiske efter odlad lax. Resultatet i dessa två fall blev att fisket kan fortsätta.

När det gäller särskilda bevarandeåtgärder införs på svenskt initiativ trålstopp under tre månader för att skydda skarpsillens lek. Sverige kommer frivilligt att lägga till en extra månad.

Östersjön prioriteras högt av den här regeringen. För mig var det viktigt att redan före förhandlingarna i oktober få hit Östersjöländernas ministrar för att de skulle få träffa småskaliga fiskare här och få en bättre insyn i hur vi ser på dessa frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I arbetet framåt finns väldigt många viktiga delar. Det handlar om havsmiljöpropositionen, den första i sitt slag sedan 2009. Vi måste också jobba mer när det gäller predationen från säl och skarv. Vidare måste vi fortsätta arbetet med att påverka Östersjöländerna i svensk riktning. Där kan såklart alla vara med och påverka.

Fru talman! Sofia Skönnbrink har frågat mig hur jag tänker agera för att säkerställa att Sveriges ambition om ett hållbart fiske i Östersjön inte undermineras av de beslut som fattas på EU-nivå samt vad jag gör här och nu för att undvika en total kollaps av sill- och strömmingsbestånden i Östersjön.

Anna-Caren Sätherberg har frågat mig vad jag avser att göra för ett hållbart fiske i Östersjön och hur jag avser att agera i närtid för att Östersjöns sill- och strömmingsbestånd inte ska drabbas av en total kollaps.

Malin Larsson har frågat mig hur jag tänker agera framöver gentemot EU och övriga länder runt Östersjön för att få gehör för de åtgärder som krävs för ett friskt hav och långsiktigt hållbara fiskekvoter samt vilka av de åtgärder som Sverige självt styr över som jag tänker arbeta med för att vända utvecklingen för strömmingen i Bottenviken, Bottenhavet och centrala Östersjön.

Jag väljer att besvara de tre interpellationerna i ett sammanhang.

Fru talman! Resultatet från rådsmötet den 22 oktober innebär att kvoterna sätts till den lägsta nivån i det intervall som lämnats av Internationella havsforskningsrådet, Ices, för både det centrala och det bottniska strömmingsbeståndet. Ices bedömer att bägge bestånden ligger inom säkra biologiska gränser, och även om regeringen hade velat se mer restriktiva kvoter för att snabba på återhämtningen beräknar Ices att de beslutade fångstnivåerna bör leda till en ökning av biomassan med 19 procent i centrala Östersjön.

Eftersom vi hade önskat ännu lägre kvoter är vi inte nöjda, men hade vi ställt oss vid sidan av hade kvoterna blivit betydligt högre än de nu blev. Sverige drev den mest restriktiva ståndpunkten i förhandlingen och var ensamt om att förespråka kvotnivåer för strömming under Ices intervall.

Regeringens uppfattning är att försiktighetsansatsens tillämpning bör stärkas vid varningssignaler om oklara orsakssamband mellan olika faktorer som påverkar havsmiljön och risk för betydande ekosystemeffekter av pågående aktiviteter. I propositionen Ett levande hav - ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske (prop. 2023/24:156) har regeringen därför aviserat flera åtgärder för att öka fiskbestånden i Östersjön och inför också ett nytt etappmål för att minska övergödningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen vill även att Sverige ska utöka och förstärka skyddet av marina områden för att bidra till att nå den internationella målsättningen om 30 procent av marina områden till 2030 enligt Sveriges åtagande gentemot FN och EU. De åtgärder som följer av havsmiljöpropositionen om en hållbar fiskförvaltning med kompletterande förvaltning av predatorer ska, tillsammans med den aviserade utflyttningen av trålgränsen till 12 nautiska mil från baslinjen i Östersjön, kunna bidra till en starkare integrering i och en växelverkan med havsmiljöarbetet.

Inom EU:s gemensamma fiskeripolitik är ett av målen att säkerställa att nyttjandet av de levande marina biologiska resurserna sker på ett sådant sätt att populationerna återställs till och bevaras över nivåer som säkerställer en maximal hållbar avkastning, MSY. Regeringen avser att verka för att EU-kommissionen i sin beställning till Ices i större utsträckning ska inkludera ekosystemeffekter av fiske samt hur mänskliga aktiviteter och naturlig dödlighet från till exempel predatorer som säl och skarv påverkar fiskbestånden. Regeringen bedömer vidare att Sverige bör fortsätta att verka för och öka acceptansen hos andra medlemsstater för att försiktighetsansatsen ska ligga till grund för tillämpning av tekniska regleringar och bevarandeåtgärder inom den gemensamma fiskeripolitiken.

I september i år hölls på initiativ från regeringen ett möte utanför Gävle till vilket övriga Östersjöländer var inbjudna för att diskutera utmaningar i rådande situation.

En förutsättning för Östersjöns framtid är ett gott och effektivt samarbete med övriga Östersjöländer, vilket är en prioriterad fråga för regeringen - detta framför allt mot bakgrund av att många av de utmaningar som finns vad gäller beståndssituationen i Östersjön är gränsöverskridande och således endast kan föras framåt genom nära dialog och samarbete mellan berörda länder.

Regeringen arbetar således aktivt på flera fronter för att på bästa sätt hantera Östersjöns beståndssituation samtidigt som regeringen ser mervärdet av långsiktiga förebyggande insatser.