Kerstin Lundgren

Fru talman! Ryssland är ett tydligt hot. Ryssland bedriver i dag ett varmt krig, ett brutalt krig, på vår kontinent. Vi befinner oss i ett läge där många nu funderar över vad som kommer att hända, om vi än en gång är nära ett München moment.

Därför är det avgörande att Sverige tillsammans med de nordisk-baltiska länderna och Polen försöker göra allt för att fylla igen de hål av osäkerhet som vi nu ser och få med andra som avvaktar, väntar och funderar över vad som kommer att hända på andra sidan årsskiftet.

Det är nu vi verkligen måste visa att vi menar allvar när vi säger att vi står bakom Ukraina och att Ukraina måste vinna. Nu har vi möjlighet att vara tydliga och agera mer kraftfullt, annars är risken stor att det blir mer av osäkerhet och krig på vår kontinent.

I detta läge skulle jag därför vilja att försvarsministern är tydlig. Om det är en avgörande tid nu, vad gör vi? Vad gör regeringen för extrainsatser för att försöka bygga en allians som är beredd att gå längre än vad vi hittills har sett - inte avvakta längre, inte vänta längre utan agera här och nu?

Fru talman! Även jag var med på resan med Natodelegationen. I likhet med min kollega Håkan Svenneling, som berörde Lars Wistedts oerhört tragiska frånfälle, vill jag bekräfta bilden av en person som visade engagemang och glädje. Lars Wistedt var en god del av delegationen. Det är oerhört sorgligt. Vi alla kände och känner deltagande med anhöriga och nära. Jag kan informera om att hela Natoförsamlingen hedrade Lars Wistedts minne innan vi avslutade vårt arbete.

Fru talman! Vi ska nu behandla skrivelsen om den nationella säkerhetsstrategin som regeringen har lagt på riksdagens bord. Det är vällovligt att regeringen låter riksdagen behandla skrivelsen. Det har inte tidigare regeringar gjort. Men tidigare regeringar har å andra sidan bjudit in till samtal innan de själva har fattat sitt beslut.

Fru talman! Vi kanske kan se fram emot en god kombination av de båda modellerna i kommande behandlingar. Det vore värdefullt att få både en mer förankrad nationell säkerhetsstrategi och en debatt här i riksdagen om resultatet. När jag lyssnar på den här debatten kan jag inte låta bli att tänka att vi nog hade behövt samla ihop oss. Det är väldigt många olika saker som lyfts upp. Jag tror att man skulle tjäna på att ha en fördjupad diskussion i en beredning av den nationella säkerhetsstrategin. Men där är vi inte nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell säkerhets-strategi

Fru talman! Det här är inte den sista debatt vi kommer att hålla. Det ser vi som något av en utmaning i det här läget. Den här debatten handlar om den nationella säkerhetsstrategin, men om någon vecka kommer vi att prata om säkerhetsstrategi och säkerhetspolitisk inriktning i samband med totalförsvarspropositionen, innan vi fattar beslut om den propositionen.

Om man läser den propositionen samtidigt med skrivelsen om den nationella säkerhetsstrategin ser man att texterna formulerats med hjälp av två olika pennor eller tangentbord - någon kanske också ägnat sig åt att använda AI. Det talar också för att vi skulle behöva ha en bättre ordning när det gäller de här frågorna, för att skapa tydlighet. Det finns verkligen utrymme för förbättring. Vi vill se att den möjligheten tas till vara.

Till att börja med vill vi se en årlig rapport med uppföljning av målen, som inte är så himla tydliga. De är rätt övergripande. Men om man ska följa upp med årliga rapporter, vilket man säger i den här strategin, är det viktigt att dessa inte stannar i Regeringskansliet utan också blir föremål för riksdagen att kunna granska, speciellt inledningsvis för att få en utveckling av strategin.

Vi vill också se att man i det arbetet tar med det nordiska perspektivet. Vi skulle vilja se en nordisk samlad, gemensam säkerhetsstrategi. I Norden jobbar vi ju mycket tillsammans. Det den ene gör påverkar den andre. Det finns mycket spännande att läsa. Jag tycker att den finska säkerhetsstrategin har mycket att lära oss, men det finns även andra.

Säkerhetsstrategin beskriver alltså det aktuella säkerhetsläget, prioriteringar och principer för det fortsatta arbetet samt mål för regeringens arbete inom tre fokusområden. När det gäller ett säkert Sverige och det aktuella säkerhetsläget sades det tidigare vara ett kallt krig, men andra talar nu om att det är ett varmt krig vi befinner oss i, på grund av Rysslands angrepp på Ukraina.

Vi har från vår sida varnat för att vi nu riskerar ett nytt München och att detta inte är historia utan aktuellt här och nu, om vi inte klarar att stå tydligt och steppa upp vårt stöd till Ukraina. Vi hoppas att statsministern, när han nu möter sina kollegor från Norden, Baltikum och Polen på Harpsund, försöker ta initiativ för att nå längre på det här området. I det osäkerhetsläge som råder är det viktigt att vi tar täten för att bygga en säker väg framåt och därmed påverka andra. Det är en av de delar som är högst aktuella just nu och som kommer att påverka Sverige under tiden fram till 2030.

När det gäller det trygga, öppna och sammanhållna Sverige kan man säga att det handlar om mer än brottslighet och terrorism. Även om vi förstår att regeringen har ett Tidöprogram tror jag att det vore bra för regeringen att inte fastna i att behålla det perspektivet utan i stället se bortom det och se att det också finns annat att göra om man vill nå ett tryggt, öppet och sammanhållet Sverige.

Apropå tillit och förtroende för förvaltning är det inte bara brottslingar som riskerar att urholka detta. Tilltron överlag bland människor är en av våra viktigaste resurser, enligt många forskare.

När det gäller motståndskraft och konkurrenskraft finns klimatanpassningen med, men bara i form av katastrofreducering. Det är en katastrofreducering i ett läge där det finns en minst sagt överhängande risk att vi inte klarar tvågradersmålet till 2030. 2 ½ grad varmare och uppåt skulle innebära någonting helt annat än vad vi kan se nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell säkerhets-strategi

Regeringen har en målbild för 2030. Det finns dock en annan målbild som man uppenbarligen inte engagerar sig lika mycket för men som påverkar hur mycket katastrofarbete man måste utföra, nämligen klimatmålen för 2030. Arbetet med dem lyser med sin frånvaro, men att förebygga katastrof är ju bättre än att hantera en katastrof när den väl har uppkommit.

Det har framgått av den tidigare debatten att vissa upplever klimathotet som någonting existentiellt och mycket utmanande att ens benämna. Så är det, och det vi inte gör nu kommer att drabba morgondagen och nästa strategi hårt. Därför är det viktigt att vi agerar här och nu även när det gäller klimatfrågorna.

Jag tänkte som ett vänligt medskick till Sverigedemokraterna säga att ett av de områden vi ofta har berört när vi har pratat om totalförsvar och försvarets utveckling - eller avveckling, som det var ett tag - är att vi var naiva. Vi var naiva, men var inte naiva ni också, sverigedemokrater, när det nu gäller klimatet!

På samma sätt som vi nu har behov av att kraftigt stärka våra militära insatser - vi står ju för 3 procent när det gäller anslag till Försvarsmakten - måste vi också se att vi behöver agera när det gäller klimatet.

Jag skulle i mitt anförande även ha berört försörjningsberedskap och hela landet-perspektivet. Livsmedelsförsörjningen måste också finnas med. Om vi ska ha tillit och klara att se till att hela Sverige kan leva även i en kris och ett krig måste vi vara bättre när det gäller självförsörjningsgraden, så att vi klarar våra morötter. Morötter är bra i många sammanhang, men de räcker inte för vår självförsörjning.

Jag vill därför yrka bifall till reservation 10 under punkt 5.

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av utbildningsminister Johan Pehrson, statsrådet Lotta Edholm, utrikesminister Maria Malmer Stenergard och statsrådet Romina Pourmokhtari.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier.

Utbildningsminister Johan Pehrson besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Herr talman! Vi är överens om totalförsvarsperspektivet och Försvarsberedningen. Men där drar sex av åtta partier - eller kanske till och med sju av åtta, för Miljöpartiet har en lite annan hållning - sina slutsatser utifrån att Sverige nu också är Natomedlem.

Vänsterpartiet vill inte att Sverige ska vara Natomedlem. Vänsterpartiet borde ha någon helt annan nivå på försvarssatsningarna för att Sverige ska kunna stå ensamt. Det ni gör när ni försöker motsätta er förhandslagring, att skapa beredskap och att skapa handlingsfrihet och avskräckning och att höja trösklarna, som DCA-avtalet innebär, är att ni bygger osäkerhet. Ni bygger osäkerhet för den svenska befolkningen, för våra nordiska grannar och för våra baltiska grannar.

Som någon sa tidigare: Ni får säkert medalj för ert bidrag om ni åker till Kreml, men inte bidrar ni till säkerhet. Jag lyssnar och hör att ni säger att det är amerikanska trupper och amerikanerna som bestämmer. Men om man lyssnar till den här debatten och om man läser avtalet hör och ser man att det är väldigt tydligt att det handlar om svenskt samtycke, respekt för svensk suveränitet och svenska lagar och internationella överenskommelser. Det handlar om samplanering. Det är inte en som sitter och styr.

I grunden, bakom hela Vänsterpartiets agerande, finns er USA-rädsla och er misstro mot den som verkligen ger oss säkerhet och som våra grannar ser som helt avgörande för att kunna stå emot Ryssland.

Jag beklagar att Miljöpartiet har valt att kliva in på samma spår som Vänsterpartiet när det gäller DCA-avtalet, för Miljöpartiet verkar ha en annan hållning än Vänstern.

Herr talman! Jag lyssnade på Hanna Gunnarssons inlägg i ett tidigare replikskifte och hörde då mycket tydligt att ni inte vill ha ett nära samarbete med USA. Det var en grundingång för Vänsterpartiet. Ni vill inte ha det här avtalet, oaktat vad som står om kärnvapen.

Med den utgångspunkten, herr talman, kan man förstå att Vänsterpartiet söker varje argument som på något sätt kan blockera avtal och samarbete med USA och samarbete med andra grannar inom Natokretsen.

Jag undrar då, herr talman, om inte Vänsterpartiet försöker lura medborgarna med dessa olika argument och påstå att Sverige skulle öppna för kärnvapen när det inte finns någonting som säger det. Det har varit tydligt i den här debatten. Ändå fortsätter Vänsterpartiet att hävda det. Är inte det att medvetet lura svenska medborgare att tro att DCA-avtalet innebär sådana öppningar?

Jag är också lite nyfiken på att höra hur Vänsterpartiet vill säkra Sverige och den svenska befolkningen mot ryska kärnvapenhot och ryska kärnvapen i största allmänhet. Det är ju Rysslands process och deras hot som vi måste skydda oss mot. Hur vill Vänsterpartiet göra detta? Det skulle vara intressant att veta, för ni har ju inget alternativ. USA är helt avgörande för att vi ska kunna klara avskräckning och stå upp mot ryska hot. Det talar ni tyst om.

Herr talman! Jag har inte hört någon allierad som ställer frågan om vad som gäller i Sverige. Alla är på det klara med vad den svenska hållningen är när det gäller både baser och kärnvapen. Ingen av alla som jag har mött har rest denna fråga under den ganska långa processen, inte bara de senaste två åren utan också tidigare. Man är mycket klar över vad Sverige tycker och hur Sverige förhåller sig. Man ser det dessutom som en del av den nordiska positionen.

Att Finland har en lagstiftning hänger ihop med något helt annat. Det är inte DCA-avtalet som är grunden för den finska lagstiftningen, utan det är kärnenergifrågor. Det var en annan utgångspunkt när den lagstiftningen togs fram, och det är jag övertygad om att Emma Berginger är medveten om.

De norska och danska skrivningarna är näst intill identiska med våra, det vill säga respekt för självständighet, respekt för lagar och respekt för internationella överenskommelser. Det har vi också som utgångspunkt, likaså som vi markerar att det handlar om vilken försvarsmateriel som ska finnas på svenskt territorium. Det är tydligt.

Men jag förstår, jag hör, herr talman, att det är en förtroendefråga. Nu hörde jag att förtroendet för statsministern inte är på topp, och jag hörde att Håkan Svenneling inte har förtroende för Trump. Då spelar man upp den typen av frågor.

Vi kan se att sex av åtta partier i kammaren är eniga om att avtalet behövs för att göra vårt Natomedlemskap mer stabilt. Det betyder mycket för oss, för våra grannar och i avskräckning gentemot Ryssland och eventuella försök från Rysslands sida. Det hoppas jag att vi kan vara eniga om.

Herr talman! I grunden handlar det om att vi under tid lång tid har haft en hållning i Sverige som har tjänat oss väl. Vi har från svensk sida, gentemot alla andra, deklarerat att Sverige inte vill se kärnvapen på svenskt territorium. Detta har respekterats av andra. Det är utgångspunkten.

Vi behöver inte ändra någonting på grund av DCA-avtalet, för där tillförs inte någon fråga om kärnvapen. Snarare står det att hänsyn ska tas till den modell vi har också när det gäller lagring av olika försvarsmateriel. Det är full suveränitet.

Danmarks och Norges avtal är i grunden en hänvisning till deras tidigare historia. De har varit medlemmar i Nato länge och har haft avtal länge. De avtal som ni nu hänvisar till, Emma Berginger, är så att säga tilläggsavtal till tidigare avtal. Man ökar till exempel antalet baser i Norge och justerar i Danmark och säger att det inte ändrar något i den tidigare policyn. Denna policy har inte varit avtalsbunden, utan det har varit en uttalad policy. Det har varit skälet från deras sida.

Under vår diskussion inför Natomedlemskapet har det varit en tydlig signal: Håll detta utanför avtalet, och håll avtalet rent! Det gjorde vi, med en tydlig signal om att svensk policy kommer att fortsätta att gälla. Detta har kvitterats av alla som jag har talat med. De säger att de självfallet respekterar detta och att de skulle bli förvånade om det var något annat som gällde. Detta har jag hört från Natos generalsekreterare och en lång rad andra personer.

Att frågan om en lagstiftning om kärnvapen förs fram just nu är ganska säkert ett försök att skapa tvivel om vad som gäller i avtalsfrågan.

Herr talman! Föraktfull är jag långt ifrån. Jag tycker att debatten hör hemma i denna kammare, och jag bryter gärna åsikter med Håkan Svenneling och andra.

Jag tycker att det är viktigt att vi undviker desinformation och sprider bilder som till exempel handlar om att vi får kärnvapen på svensk mark. Detta tycker jag är en del av en desinformationskampanj, och vi kan se hur den fortplantar sig i sociala medier. Vi har alla skäl att hålla tillbaka och markera mot den typen av försök att omtolka avtalet som görs på ett sätt som absolut gillas av Kreml men som inte befrämjar en god debatt i Sverige.

Jag måste också säga att jag hör olika argument. Från Håkan Svenneling är det kärnvapen och Natomotståndet, och nu är det USA som återigen verkar vara den stora hotbilden för Vänsterpartiet. Jag tycker att det är supermärkligt att man inte har tagit sig vidare från den gamla retoriken, som har levt också i Sverige och som uppenbarligen finns kvar, i alla fall i delar av Vänsterpartiet, om jag tolkar det rätt.

Det senaste argumentet mot DCA-avtalet knyter an till att Trump kan vinna valet i höst, och då har det blivit ett skäl att säga nej till DCA-avtalet eller vilandeförklara det. Jag tycker, herr talman, att detta är att söka argument för en vilandeförklaring som i grunden handlar om att säkra våra rättigheter enligt kapitel 2.

Det är rörelsefriheten som ska säkras här. Det finns dock ingen - inte lagrådet, inte KU och inte Vänsterpartiet eller Miljöpartiet - som har pekat på att just den frågan hotas av avtalet. Det här har kommit som någon form av extrapåslag i slutskedet av debatten för att kunna göra det större än vad det är.

Herr talman! Det är ju bra att Håkan Svenneling säger att han och Vänsterpartiet står upp för att försvara Sverige, våra grannar och vår region. Problemet är att DCA-avtalet är en del av detta försvar som gör det möjligt att vi tillsammans med Norge, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Danmark, Polen och så vidare har detta avtal och bygger säkerhet, avskräckning och förmåga att kunna reagera i tid.

Vi ser uppenbarligen Ryssland och ryska kärnvapen som det stora hotet, och vad är det då som håller tillbaka de ryska försöken att hota med kärnvapen? Jo, vare sig vi gillar det eller ogillar det är det ett faktum att det är det amerikanska kärnvapenparaplyet. Det är därför Putin egentligen bara är intresserad av att prata med USA.

Det är USA som är styrkan i Nato, och det vi ska vara oroade för är om USA skulle minska sin närvaro i Nato. Då skulle Nato som helhet försvagas, och då skulle vi som helhet försvagas. Det är naturligtvis oerhört viktigt att USA finns med och att vi har ett avtal med USA och skapar förutsättningar att bygga trösklar, bygga avskräckning och bygga förmåga att kunna reagera och agera snabbt.

När det gäller NPT sa jag aldrig att jag inte trodde att NPT var möjligt nu. Jag jobbar stenhårt för att NPT ska vara målbild 2026, inför nästa översynskonferens. Därför har jag sagt nej till förbudsavtalet och annat som kan splittra fokus. Jag står bakom Stockholmsinitiativet och vill naturligtvis att det ska vara möjligt att avrusta. Men när vi ser att Kina har rustat med plus 18 procent kärnvapenstridsspetsar det senaste året inser vi att läget inte är där just nu.

Herr talman! Vi i Sverige har i likhet med Finland dragit den slutsats som våra baltiska grannar snabbt drog, i likhet med andra länder som fått uppleva diktat och ytterst stridsvagnar kväsa folkviljan under Sovjetväldet.

Ensam är inte stark. Som små länder i närheten av Ryssland känner vi sedan gammalt till deras imperialistiska ambitioner. De har aldrig gjort upp med dessa, och för dem av oss som möjligen hoppades blev Georgien 2008 och Krim 2014 ett bryskt uppvaknande.

I dag vet vi att vår säkerhet bygger på att vi bygger upp en stark och gemensam förmåga att avskräcka Kreml för lång tid framöver. Vi gör det som en fullvärdig medlem av Nato sedan den 7 mars i år, och vi gör det som medlem av EU sedan 1995. Det avtal som vi i dag ska besluta om handlar om att stärka vår och Natos förmåga att möta hot från Ryssland, som är den enda stat som utgör ett direkt hot mot oss och Nato under överskådlig framtid. Det är ett Ryssland som förenar sig med Nordkorea, Kina och Iran. Det är ett Ryssland som odlar sin självbild på idén om det ryska imperiets återuppståndelse. Det är ett Ryssland som ställt om sitt land till en krigsekonomi och som griper och fängslar alla som vågar visa en tendens till någon annan mening än den Putin godkänner.

Det finns en bred politisk samsyn i riksdagen om vikten av att godkänna DCA-avtalet i dag. Endast de två partier som motsatte sig Natomedlemskapet motsätter sig nu DCA-avtalet. Detta är ett avtal som stärker avskräckningen och ökar trovärdigheten i artikel 5.

Centerpartiet har sedan Krim 2014 gjort bedömningen att vi i Sverige behöver skapa förutsättningar för ett samlat och gemensamt försvar med förmåga att snabbt reagera tillsammans med andra om något Natoland i vår region blir angripet. Avtalet skapar en nödvändig komplettering till Nato SOFA-avtalet för att säkerställa amerikanska möjligheter att snabbt kunna stötta oss och vår region mot ett angrepp.

Vi i Sverige gör nu likadant som Estland, Lettland, Litauen, Polen, Bulgarien, Rumänien, Slovakien, Ungern och våra nordiska grannar. Vi sluter ett avtal som reglerar förutsättningarna för att USA ska kunna bygga upp nödvändiga förhandslager för sina trupper och skydda dem. Det handlar om att vi nu som Natomedlem måste inse vikten av att kunna förflytta personal och utrustning mellan länder på ett smidigt sätt. Här finns det för övrigt en del att lära inom EU.

All verksamhet som omfattas av detta avtal ska bedrivas med full respekt för Sveriges suveränitet, lagstiftning och internationella rättsliga förpliktelser, inklusive vad gäller lagring av vissa typer av vapen på svenskt territorium. Så står det i artikel 1, som rör tillämpningsområde och syfte. Såväl genom regeringens proposition som genom riksdagens kommande ställningstagande gör vi från Sveriges sida klart att vi i likhet med våra nordiska grannar inte ser att det finns skäl att ha vare sig kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium i fredstid. Detta är ett förhållningssätt som också uttalades i samband med vår ratifikation av Natomedlemskapet.

Här finns en stark nordisk profil som är väl känd och respekterad av samtliga. Av avtalet framgår även att Sverige genom Försvarsmakten i förväg ska underrättas om den typ av och den mängd förhandslagrad materiel som de amerikanska styrkorna avser att transportera eller förhandslagra på svenskt territorium.

Herr talman! Det är fascinerande att ta del av de två särskilda yttranden som lämnats av Vänsterpartiet respektive Miljöpartiet med motiveringar till deras avslagsyrkanden på propositionen. De är eniga om att avslå, men inte om motiveringen.

Vänsterpartiet vill, som vi vet, utveckla andra försvarssamarbeten - med vilka är oklart - för att kunna lämna Nato. Det största hot Vänsterpartiet verkar se är att Sverige knyts närmare USA. Här visar Vänsterpartiet sin gamla retorik på nytt. USA är alltjämt den hotfulla kraften. Det är en retorik som odlas friskt även av Ryssland och Kreml; det ska vi inte glömma. Detta sker både i Sverige och i många andra länder. Vänstern ser uppenbart inte värdet av det gemensamma försvaret av och i vår region och att det faktiskt är USA:s kärnvapenparaply som utgör motvikt till det uttalade kärnvapenhot Ryssland hela tiden spelar med.

Miljöpartiet, å andra sidan, har valt att godta medlemskapet och skriver att det är naturligt att Sverige sluter avtal som reglerar förutsättningarna för amerikansk närvaro i Sverige. Miljöpartiet vill se en lagstiftning som förbjuder kärnvapen i både fredstid och krig. Jag tänker att en sådan lagstiftning varken skulle skydda Ukraina, om de hade haft en sådan, eller Sverige mot ryska kärnvapen eller kärnvapenhot. Ukraina skyddas inte heller av något kärnvapenparaply. Men oavsett detta säkerhetsavtal med USA kan frågan om en lagstiftning givetvis alltid drivas i Sverige.

Det är förståeligt att kärnvapenfrågan engagerar och mobiliserar människor. Kärnvapen har ofattbara humanitära konsekvenser. Centerpartiet skulle välkomna att NPT kunde utvecklas och steg tas för att höja trösklarna för användning. Men till följd av Rysslands brutala och folkrättsvidriga angreppskrig på Ukraina är säkerhetsläget i världen mycket allvarligt. En nedrustning av kärnvapen globalt skulle ha kunnat ske i en annan tid, men där är vi tyvärr inte nu. Vi kan inte fälla ihop ett kärnvapenparaply och lämna fältet fritt för Ryssland, Nordkorea och Kina. I dag fick vi dessutom rapporter om att Kina har ökat sin kärnvapenförmåga med 18 procent.

Men vi ger inte upp. Nedrustning förutsätter dock ömsesidighet, inkluderat samtliga erkända och kända kärnvapenmakter. Vi lever i allvarstider då förtroendet för internationell rätt, lagar och underskrivna åtaganden är oerhört svagt. Det krävs mycket arbete av oss alla för att hitta nya vägar till nedrustning.

Kärnvapenfrågan används inte minst av dem som är motståndare till Nato - och många gånger även till alla vapen och svenskt försvar. Vi har alla tagit del av både många underskrifter och mejl, vilket har framkommit tidigare. Man är emot att avtalet ingås och motiverar det med att Sverige öppnar för kärnvapen på sitt territorium. Men hur många gånger det än upprepas är det inte fallet. Sex av åtta riksdagspartier har gjort tydligt att det inte är aktuellt med kärnvapen på svenskt territorium. Även Natos generalsekreterare har gjort tydligt att det inte finns några planer på kärnvapen på svenskt territorium. Sverige kommer inte att ha kärnvapen lagrade eller utplacerade på sitt territorium.

Så till frågan om permanenta baser. I likhet med våra nordiska grannar ser vi inte skäl att i fredstid ha permanenta baser på svenskt territorium, varken amerikanska eller av annan Natonationalitet. Men givetvis ska vi säkra att det finns förhandslagring så att USA kan verka för Sverige, i Sverige och från Sverige också i Finland, Norge och Baltikum. Givetvis ska vi öva gemensamt och bygga upp vårt Natoförsvar som medlemmar fullt ut. Det finns länder som utan framgång önskar se permanenta amerikanska baser på sitt territorium för att stärka avskräckningseffekten, men Sverige hör inte till dem.

Avslutningsvis ska jag kommentera ett par krav som framförts i den allmänna debatten. En del vill folkomrösta om avtalet, men jag noterar att inget riksdagsparti har fört fram detta krav. För Centerpartiets del har vi gjort tydligt att vi i detta säkerhetspolitiska läge inte vill spela rysk roulett med Sveriges och Sveriges grannars säkerhet. Precis som med Natomedlemskapet är en folkomröstning om detta nu direkt olämplig. Det skulle visserligen glädja Kreml och Putin men inte gagna vår säkerhet eller våra nordiska och baltiska grannar.

Ja, men då kan vi väl vilandeförklara avtalet, som Vänstern och nu även Miljöpartiet kräver. Men det vill Centerpartiet absolut inte göra. Skälet är att vi inte ser att det finns någon saklig grund för det. Som jag har sagt tidigare omnämns detta inte ens i de särskilda yttrandena och reservationerna, så skälen för en vilandeförklaring har verkligen inte kunnat motiveras.

Vi ser avtalet som ett viktigt komplement till vårt medlemskap. Det stärker vår trovärdighet, vår säkerhet och vår förmåga att avskräcka ett angrepp från Ryssland.

Jag yrkar avslag på förslaget om vilandeförklaring och på alla reservationer och yrkar bifall till utskottets förslag att godkänna DCA-avtalet.

(Applåder)

(forts.)

Herr talman! Jag noterar Miljöpartiets hållning när det gäller Natomedlemskapet och den respekt för riksdagens beslut som Miljöpartiet har. Jag tycker att det är välkommet. Argumentationen ser också annorlunda ut; ni skriver i ert särskilda yttrande, Emma Berginger, att det är naturligt att ha ett nära samarbete med USA och att det är naturligt att Sverige sluter den här typen av avtal. Det är en viktig signal till alla som lyssnar att ni gör den markeringen.

När det gäller frågan om kärnvapen eller inte kärnvapen har vi ju en gammal hållning som gällde även när Miljöpartiet satt i regering tillsammans med Socialdemokraterna: Vi är tydliga med att vi inte vill se kärnvapen på svenskt territorium. Den hållningen har gällt länge, vilket är någonting som inte framkom av Håkan Svennelings beskrivning. Men det har verkligen varit en svensk hållning som är väl känd och uttalad, och det är den uttalade policy som fortfarande gäller och som bekräftas i betänkandet. Att inte gå vägen via lagstiftning har varit den svenska hållningen. Det är alltså den historiska modellen, oavsett Natomedlemskap eller inte.

Att vilandeförklara ett avtal som är så säkerhetspolitiskt viktigt för oss, för våra grannar och för Natos kommande planering är att göra ett för stort ingrepp i vår säkerhet och våra möjligheter att försvara oss i en osäker tid. Frågan om en lagstiftning är möjlig att driva helt separat från det här avtalet, men att vilandeförklara innebär att det inte händer någonting med avtalet - det ligger och vilar. Det är modellen som egentligen är grunden, och det kommer tillbaka i samma skick.

Herr talman! Jag noterar att det i Miljöpartiets särskilda yttrande, där man motiverar varför man vill reservera sig, inte nämns någonting om den fria rörlighetens inskränkning. Däremot läser jag in ett annat tonläge än i Vänsterpartiets särskilda yttrande när det gäller DCA-avtalet - att man hade velat se en bredare diskussion, förankring och så vidare.

Det känns dock som att Miljöpartiet nu ändå har valt att följa Vänsterpartiets argumentationslinje och säga att den fria rörligheten för svenska medborgare på något sätt skulle vara i fara. Man använder det som grund för ett yrkande om vilandeförklaring. Att detta nu har kommit som ett nytt grepp i debatten tycker jag är märkligt eftersom det inte har påtalats av Lagrådet, konstitutionsutskottet eller av reservanterna i det sammansatta utskottet.

Jag tycker därför att det är värt en tydligare förklaring varför ni från Miljöpartiets sida griper efter det här vänsterpartistiska halmstrået för att vara en tydlig Natomotståndare, Emma Berginger.

Fru talman! Jag tror säkert att Håkan Svenneling och Vänsterpartiet kan få medalj som största Natomotståndare.

Låt oss då komma ihåg, fru talman, att det också handlar om att vara den största motståndaren till Sveriges säkerhet, till säkerhet i vår region, till våra grannars säkerhet och till att kunna bygga det nordiska gemensamma försvarssamarbetet.

Jag har noterat att Vänsterpartiet på sin kongress har markerat att man vill hitta andra försvarssamarbeten för att kunna lämna Nato. Jag funderar på var man söker andra försvarssamarbeten. De nordiska länderna och EU-länderna runt omkring oss är ju Natomedlemmar. Vi har verkligen en säkerhetslösning på plats, och den blir bättre med det här avtalet. Det vägrar uppenbarligen Vänsterpartiet att se.

Jag hörde något litet om Ryssland, men det är de ryska kärnvapnen vi ska vara varsamma med. Det är de ryska kärnvapnen som vi måste säkra att vi hittar ett motmedel mot så att de aldrig kommer att användas. Det hotet är reellt. Det hotet används mot Ukraina och mot oss i dag och gör att vi blir lite varsamma och rädda för eskalering i stödet till Ukraina, så det verkar redan i dagens miljö. Det är klart att det är viktigt att vara tydlig med att det är de ryska kärnvapnen som vi måste stå upp emot. Det är inte de amerikanska, inte ens om Trump sitter som president.

I grund och botten är Natomotståndet ett motstånd mot svensk säkerhet och mot våra grannars säkerhet, och det tycker jag att man måste erkänna.

I fråga om rörelsefrihet är det ju spännande att inte KU eller Lagrådet men uppenbarligen inte heller Vänsterpartiet hade upptäckt den frågan förrän behandlingen var färdig i det sammansatta utskottet.

(Applåder)

Fru talman! Jag håller med om att man kan läsa ett avtal på väldigt många olika sätt. Men en sak är inte förvånande, fru talman, och det är att Vänsterpartiet försöker göra allt för att framstå som den största Natomotståndaren av alla i Sverige. Då griper man naturligtvis efter varje halmstrå och försöker göra en höna av en fjäder, för att använda ett talesätt.

Därför försöker man skriva in att vi öppnar för kärnvapen. Men var står det i det här avtalet, fru talman? Jag hörde ledamoten hänvisa till att utskottet hade förbättrat skrivningarna gällande straffrihet och brottsofferhänsyn. Jag undrar om ledamoten har läst vad vi samlat skriver i utskottet när det gäller att Sverige inte kommer att ha kärnvapen eller permanenta baser i fredstid på vårt territorium. Det är tydligt. Det var tydligt i Natobeslutet och Natoratificeringen, och det är tydligt nu.

Åtminstone jag har hört alla säga att de fullt ut respekterar detta från Natos sida. Jag har inte hört någon som har knackat på och är intresserad. Men nu hör jag, fru talman, att Vänsterpartiet ser möjligheten att göra Trump till ett nytt skäl att säga nej, och därför vill man vilandeförklara.

Jag måste ställa en nyfiken fråga: Varför finns det inte någonting om rörelsefriheten i Vänsterpartiets reservationer eller särskilda yttranden? Jag har inte kunnat läsa eller hitta någonting om den inskränkta rörelsefriheten. Hur kom den in på slutet, fru talman?

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av energi- och näringsminister Ebba Busch, statsrådet Johan Forssell, statsrådet Erik Slottner och statsrådet Andreas Carlson.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Energi- och näringsminister Ebba Busch besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.