Kerstin Lundgren

Fru talman! När man lyssnar till den här debatten kan man fundera på vad som egentligen är den största utmaningen och vad vi behöver arbeta mest med i den internationella politiken och våra internationella relationer.

Det vi ser, fru talman, är två saker: Demokratin går tydligt bakåt, och autokratiseringen fortsätter att slå demokratin i allt fler länder. Man börjar ofta med medierna och pressfriheten. Reportrar utan gränser avgav alldeles nyligen sin rapport, och det är skrämmande läsning. I endast åtta länder är medierna fria, och där finns endast 0,8 procent av världens befolkning.

Man börjar med att trycka tillbaka medierna. Man fortsätter med kvinnor, hbtqi-personer och går vidare med akademiker och så vidare. Mönstret är väldigt tydligt.

Om detta kan alla läsa i den eminenta rapporten från V-Dem i Göteborg, som gör ett oerhört viktigt arbete för oss alla med att tydliggöra vad som händer. Demokratin globalt är tillbaka till läget 1985. Det är fortsatt rejäla tapp.

De liberala demokratierna är inte så många. Det handlar inte bara om val utan även om fungerande lagstiftning som begränsar maktens utrymme. Man skyddar friheten för civila, och det råder likhet inför lagen. Det är bara 13 procent av världens befolkning som har förmånen att leva i länder som är liberala demokratier, och utvecklingen går bakåt.

Vi ser ett antal länder som leder den utvecklingen. Det handlar om Ryssland, Kina och Iran, men andra följer efter och det sker brett. Vi får allt fler så kallade valautokratier och även helt slutna autokratier - diktaturer, som vi skulle säga.

Om man ska arbeta för frihet globalt och för att kvinnors rättigheter ska vara universella mänskliga rättigheter är det oerhört viktigt att stå upp och arbeta för att stärka demokratin globalt. Så stärker man friheten för alla.

Om vi nu bara är åtta länder som har full press- och mediefrihet behöver vi strategiskt fundera igenom hur vi arbetar för att tillsammans med ett antal länder kunna stå emot den autokratiska flodvåg som går över världen. För Centerpartiets del är det självklart så att kampen för frihet och demokrati behöver starka röster, och Sverige måste vara en av de ledande rösterna i världen.

Det är bra att regeringen har återinrättat en MR-ambassadör, men nog vore det klokt om vi från Sveriges sida gjorde demokratin och hur vi förstärker den i dess olika delar till den centrala utrikespolitiska frågan. Det handlar om att forma koalitioner och visa att en annan väg är möjlig än att följa och ta rygg på Ryssland, Kina, Iran och andra autokratiserade länder.

Kina och dess kommunistparti har under Xi Jinpings ledning arbetat oerhört tydligt för att visa upp sitt land som modell för resten av världen. Alldeles för många länder faller för detta lockrop och ser inte vad som händer uigurerna i Kina, man ser inte vad som händer den som vågar tänka annorlunda och till och med säga att Xi Jinping liknar Nalle Puh - vilken förskräcklig anklagelse! De ser inte heller vad som händer i Hongkong och har inte möjlighet att uppmärksamma vad som hände på Himmelska fridens torg. Det fanns de som nu senast försökte påminna om detta i Hongkong. De greps.

Hongkong är i dag uppenbart en del av kommunistpartiets Kina. Jag kan notera att den frihet och rättssäkerhet som låg bakom att vi inrättade ett rättshjälpsavtal med Hongkong, trots ett-Kina-politiken, inte längre går att hävda. Det är alltså ett avtal som i dag saknar grund, för det är det kinesiska kommunistpartiets rättstillämpning som används även i Hongkong. Vi ser också att ytterligare domare från Storbritannien lämnar Hongkong eftersom det inte längre är möjligt att hävda rättssäkerhet.

Det finns två tillkännagivanden till nuvarande och tidigare regering att man måste häva detta rättshjälpsavtal med Hongkong. Andra länder har gjort det, men Sverige har inte mäktat med att göra det ännu. Vi tycker att det är en viktig signal att stå upp och visa att Hongkong inte längre är ett unikum i Kina. Det är CCP, det kinesiska kommunistpartiet, som regerar och styr, vilket har varit väldigt tydligt under senare år när man så brutalt kväst all opposition och allt utrymme för oliktänkande att göra sin röst hörd.

Vi förväntar oss alltså att det här rättshjälpsavtalet avslutas senast den 31 december 2024. Det är fullt möjligt för regeringen att leverera på dessa tillkännagivanden. Jag yrkar bifall till reservation 14 under punkt 7.

Här finns det också tillkännagivanden. Att inrätta ett House of Sweden i Taipei, som vi har föreslagit, är möjligt utan att erkänna Taiwan, vilket vi inte har sagt att vi vill göra. Däremot måste vi inom ramen för den svenska uttolkningen av vad som är ett-Kina-politik kunna skapa vår uttolkning och även säkra att vi kan ha annat än business med Taiwan. Vi kan ha politiska relationer och relationer på flera områden samt en bredare närvaro i Taiwan.

När det gäller budgetfrågan finns det redan lokaler. Det är inte jättestora kostnader vi talar om. Det borde vara möjligt att utöka inom ramen för ett-Kina-politiken enligt svensk uttolkning, för det är vi och inte Kina som bestämmer uttolkningen. Om det nu är en budgetfråga förväntar jag mig att man i höstens budget kommer att återfinna en utökning av vår närvaro i Taiwan.

Det hänger naturligtvis samman med vår bredare bild, om att försöka knyta Taiwan till många av de multilaterala organen. I flera av dem utgör Taiwan en tillgång för hela världen.

Fru talman! Slutligen handlar det om de konsulära ärendena: Gui Minhai, Dawit Isaak, Ahmadreza Djalali och Johan Floderus. Men det handlar också om det som har berörts tidigare, det som nu händer med fängslanden i Iran. Men även i Turkiet, vilket också har tagits upp, finns det personer som är politiska fångar - det är politiska fångar som vi pratar om här. Där har den tysta diplomatin jobbat, och den fortsätter att jobba. Men den har inte nått fram. Man behöver fundera på en ny strategi även där.

Herr talman! Om man läser reservationerna ser man att vi vill att ett Nato Center of Excellence ska placeras i Sverige. Vi tycker att det vore bra och beklagar att inte vi får stöd för detta från alla.

När det gäller formuleringen har den från vår sida varit en ingång. När vi tog ställning 2015 var det ett av de beslut som vi tog, och detta får vi väl se som en bild av hur vi bedömde läget - att det inte var aktuellt. Detta har varit en utgångspunkt som vi har haft.

Sedan har det fortsatt, och jag uppfattar att vi alla som stod bakom Natomedlemskapsansökan landade i att det var en formulering som stämde väl överens med våra nordiska grannars hållning. Där tyckte vi att det fanns skäl att samordna oss med våra nordiska grannar och att inte vika av från deras vägval.

Vi valde alltså den nordiska lösningen och tyckte att det skulle underlätta för andra nordiska länder om vi också gick den vägen i vår argumentation. Vi har sedan glatt noterat att det har varit en bred samsyn kring denna hållning, och jag hoppas verkligen inte att denna debatt nu skapar så många frågetecken att man börjar fundera på om regeringen är på väg att vända av något skäl.

Nato har inte något önskemål. Natotrupper är svåra att få till många länder just nu. Jag är glad att Sverige kommer att vara en del i ett roterande stöd för Lettland. De är i större behov av det än vad Sverige är, i alla fall just nu.

Herr talman! Man kan fundera på vad som är skälet till Stefan Olssons och Moderaternas behov av att resa dessa frågor just nu.

Jag uppfattar att vi kommer att få en debatt när vi pratar om DCA-avtalet, där dessa frågor kommer att vara viktiga och intressanta. Vi är för DCA-avtalet - att man ska få tillträde och möjligheter och att vi ska ha lagring - men det är solklart att det inte finns någon förberedelse för att bygga baser.

Det är en utmaning att säkra Natos militära förmåga i dag - vi behöver bygga rätt rejält. Det är också många länder som knackar på dörren och vill ha en permanent närvaro. De skulle älska det, men de får det inte därför att man har roterande lösningar. De baltiska staterna har hela gränsen mot öst, och alla dessa länder vill ha permanenta baser modell Tyskland. Där är vi dock inte.

Den fråga som Moderaterna måste ställa sig är om man, trots vad Försvarsberedningen har sagt, uppfattar och bedömer att vårt läge är så allvarligt att vi ska sälla oss till den krets av länder som vill se permanenta Natobaser i landet utplacerade från andra länder, framför allt USA och Storbritannien. Är det Moderaternas mening?

Herr talman! När man lyssnar på den här debatten kan man tro att detta är ett betänkande som handlar om kärnvapen i Sverige eller inte. Men så är det faktiskt inte, herr talman. Det här är ett betänkande som svarar på motioner från två riksdagsår, och det finns en lång rad olika punkter i detta. Med tanke på hur debatten har låtit måste jag lägga om inriktningen på mitt anförande.

Putin har använt kärnvapen som ett hot. Han hotade med att använda dem om han inte fick sin vilja fram i Krim. Det fick vi höra ett år efter, när han erkände att han låg bakom och var en del av de små gröna männens plan. Det var en tydlig signal. Vi hör nu hur man tränar sin kärnvapenkapacitet, hur man flyttat fram kärnvapenförmåga till Belarus och uppenbart hotar oss alla med att använda kärnvapen.

De ryska kärnvapnen är det som hotar oss. På sikt vet vi inte hur den kinesiska kärnvapenuppbyggnaden kommer att påverka. Ingenting gott kommer från den utbyggnad av kärnvapen som Kina gör tillsammans med Ryssland.

Det är klart att detta ställer krav på kärnvapenländer, men kärnvapenländer har också sagt att man inte ska bidra till spridning. Det är en del av att kärnvapenländerna har en accept för att kunna hålla sina kärnvapen under kontroll.

Det låter i debatten som att Nato är en kärnvapenallians. Men Nato har inga kärnvapen. Nato förfogar inte över kärnvapen. Det är länder som förfogar över dem - USA först och främst, men också Frankrike och Storbritannien. Detta är självklart.

Sedan har Nato en kärnvapenavskräckande planering, för man vet att framför allt det amerikanska paraplyet påverkar och skyddar oss alla mot de ryska hoten som annars skulle kunna komma där vi inte har möjlighet att svara tillbaka och avskräcka. Det är klart att detta påverkar oss alla.

Utskottet skriver på sidan 23 i betänkandet att även om Sverige står bakom Natos strategiska avskräckning - som vi gör - med kärnvapen menar regeringen att det på samma sätt som i övriga nordiska länder inte finns skäl att ha kärnvapen på svenskt territorium i fredstid, och utskottet delar regeringens uppfattning. Om detta har vi varit eniga.

När jag lyssnar på hur den här debatten har spelats upp låter det dock som att det finns en och annan som har tagit fram åtminstone någon hacka eller spett för att försöka slå i den här överenskommelsen och skapa osäkerhet och otydlighet. Det tycker jag är allvarligt. Det bejakar bara dem som försöker sprida en lång rad synpunkter om vad vårt Natomedlemskap innebär och skapa frågetecken kring vad som gäller på svenskt territorium i fredstid.

Vi har varit tydliga, precis som våra nordiska grannar: I fredstid inga kärnvapen och ingen permanent trupp. Låt oss inte sprida osäkerhet kring detta genom vårt agerande här i kammaren nu. Det tycker jag är en kommentar som det finns anledning att göra med tanke på hur debatten har låtit.

Från Centerpartiets sida är det tveklöst så att vi ser det som självklart att fortsätta arbetet för nedrustning. Nato vill också se en värld utan kärnvapen. Nato står också för nedrustning. Men som har framgått tidigare handlar det om ömsesidighet. Vi ska inte bli en fågel sittande på en gren som enkelt kan skjutas ned av Putins ambitioner.

Det är den verklighet vi måste förhålla oss till. Vi måste agera ansvarsfullt och balanserat för att säkra Sverige, våra grannar och Nato, som vi nu tack och lov är medlemmar i.

Det ansvaret är vi från Centerpartiets sida beredda att ta. Vi är också tydliga med att vi står upp för NPT-avtalet, den överenskommelse som träffats och som är en av de multilaterala strukturer som ännu överlevt. Vi får se vad som händer 2026. Förra mötet, 2022, var inte en framgång. 2026 har vi stora utmaningar med att försöka hålla ihop.

Om vi också bryter detta är det verkligen fritt fram. Dessutom riskerar vi IAEA, som är en oerhört viktig, respekterad och accepterad institution som håller koll på världen i den här delen.

Det är oerhört viktigt att vi hävdar NPT. Vi i Sverige har varit överens tidigare, och det var utrikespolitisk debatt och annat, om att vi ska gå vidare med Stockholmsinitiativet, som handlar om att försöka öka trovärdigheten och på olika sätt höja trösklarna för användning. Men vi lever i en tid när förtroendet mellan stater är oerhört ansatt, och till och med borta i stora stycken. Det är en verklighet som vi måste förhålla oss till.

Förhoppningsvis kan ledarskap förändras till det bättre, men vi är inte där på länge än. Detta har också vi och Försvarsberedningen konstaterat vad gäller Rysslands långvariga närvaro. Vi har ett särskilt yttrande om den delen. Vi tycker att det var rätt att man inte deltog vid översynskonferensen om förbudskonventionen, för vi ska inte delta vid varje tillfälle och skapa en bild av att vi ska ansluta oss. Vi ser inte att det är aktuellt. Vi ska inte ansluta oss till förbudskonventionen, och vi ska hävda NPT.

Detta innebär inte att vi inte vid varje tillfälle ska ställa oss frågan: Finns det skäl nu att gå med, vilka andra är med och kan vi göra insatser för att inte öka polariseringen? Detta är naturligtvis något som vi har anledning att pröva. För vår del är det inte ett för alltid-stopp utan något som kan prövas vid varje översynskonferens.

Vi har många reservationer i betänkandet, herr talman. Jag står naturligtvis bakom dem alla, men jag vill slutligen lyfta fram vår reservation 6 under punkt 2, som handlar om den nationella säkerhetsstrategin. Vi har en ny ordning med ett nationellt säkerhetsråd med flera kanslier som byggts upp under Statsrådsberedningen. Där har riksdagen ingen kontrollmöjlighet, något som är oerhört viktigt för vår säkerhetspolitik.

Vi tycker att det är rimligt att riksdagen får en skrivelse om vår säkerhetspolitik som vi har möjlighet att diskutera och ta ställning till. Att vi får en redogörelse för detta arbete tycker vi är rimligt. Det är en nyordning med det nationella säkerhetsrådet, och det borde vara en nyordning även med relationen till riksdagen.

Med detta yrkar jag bifall till reservation 6.

Fru talman! Verkligheten förändrades, men förändringen från den eviga freden till insikten om vart Ryssland var på väg kom tidigare än den 24 februari 2022. Men det tog tid. Jag välkomnade att ni valde att rösta för den Natooption som vi från Centerpartiets sida drev. Det var ingenting som ni startade med att tycka var bra, men i slutändan accepterade ni det. Ni var tydliga med att det inte skulle tolkas som att ni företrädde ett Natomedlemskap. Det var en väldigt tydlig markering från Sverigedemokraterna när ni röstade för Natooptionen. Ni stod fortfarande tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna och sa nej till Natomedlemskap. Det hade varit klokt om ni hade agerat annorlunda tidigare. Det är ett av en del misstag som alla har anledning att analysera.

Fru talman! Att klargöra historik är alltid viktigt. 90-talet, efter Berlinmurens fall, var tveklöst en stor, omdefinierande tid då Sverige och de flesta andra västländer rustade ned sitt försvar. Det ser vi i Sverige i dag, och det ser vi i Europa i dag. Det har vi alla något att lära av. Det är inte bara ett parti utan många partier och många länder som delar den resan.

Jag för min del tycker att det är intressant att lyssna till Aron Emilsson när man diskuterar historiken. Det förvånar mig nämligen att Sverigedemokraterna inte tidigare upptäckte hur situationen var. Ni var tillsammans med Socialdemokraterna bland de sista att se att vi behövde ett Natomedlemskap.

Centerpartiet såg det med tanke på Georgien och Ukraina 2014 och drog slutsatser. Ni valde att inte acceptera det förrän Rysslands angrepp var ett faktum. Det tycker jag är ett misstag som måste lyftas fram om man vill vara seriös i diskussionen om olika partiers misstag och ageranden.

Jag kan bara konstatera att vi i Centerpartiet i olika försvarsberedningar har varit de som, tillsammans med andra från allianspartierna, drivit på för ökade anslag. Det har varit framgångsrikt, men det har inte varit tillräckligt. Nu är det också vi som ser 3 procent som det rimliga målet. Det är vi tyvärr ensamma om.

Herr talman! Som framgått är detta ett betänkande som inte bara handlar om OSSE-delegationens redogörelse utan också om regeringens skrivelse gällande verksamheten i Organisationen för säkerhet och samarbete under helåret 2022 och första halvåret 2023. Det är alltså ett samlat betänkande, och det är så utskottet ofta hanterar den här typen av frågor. Vi försöker samordna regeringens bild av arbetet med parlamentarikers agerande i de parlamentariska församlingarna. Det är naturligtvis väldigt bra när det görs.

OSSE är, som framgår av betänkandet och också av debatten, världens största regionala säkerhetsorganisation. Det är intressant att vi nästa år kommer att få uppleva Helsingforsavtalets 50-årsjubileum, som Finland kommer att leda. Förhoppningen hade varit att det skulle kunna vara ett storslaget firande av en organisation som byggt säkerhet, som byggt strukturer som respekterats och som förhindrat krig och konflikter på vår kontinent.

Tyvärr är det dock inte så. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 tydliggjorde det som vi borde ha sett och som också OSSE borde ha sett tidigare, nämligen vad som hände i Georgien 2008. Det var starten på det grepp som Ryssland presenterade för oss alla. Vi trodde att det var ett undantag som bekräftade OSSE:s regler. Men det var inget undantag. Vi kunde ha sett det komma 2014, men återigen tänkte Europa att det nog var ett undantag och tittade på hur man kunde klara freden ändå. Vi ville inte se.

Jag hoppas att vi inte nu hamnar i en situation där vi återigen väljer att se bort och inte se vad som egentligen pågår. Ryssland ägnar sig åt invasion - ett brutalt övergrepp på Ukrainas självständighet, ukrainarnas frihet och ukrainarnas drömmar. De störs varje natt och många gånger om dagen av flyglarm och attacker. Detta måste man fundera på hur man ska möta. Det är en ny arkitektur som Ryssland inte kommer att vara en del av, som det ser ut, under lång tid framöver. Det tycker jag är viktigt att fundera över och ta en debatt om.

Vi vet sedan tidigare debatter att Ryssland försökte ta fajten mot de tre dimensionerna. De ville att det i princip bara skulle vara den säkerhetspolitiska och att man inte skulle ägna sig åt miljöfrågorna. Framför allt skulle man inte alls diskutera den tredje dimensionen, som rör demokrati och mänskliga rättigheter. Ryssland var såklart en stor måltavla för olika synpunkter från OSSE men också från en lång rad andra organisationer och länder.

Det är viktigt för den svenska delegationen, för regeringen och för Sverige att säkra att vi i den struktur som fortfarande lever, om än med en hel del utmaningar, har kvar alla tre dimensionerna och inte ger upp exempelvis demokrati och mänskliga rättigheter.

Jag hör vad som sägs i debatten, om än inte i betänkandet som sådant, om Georgien. Jag måste, herr talman, vara tydlig: Georgien har varit ockuperat sedan 2008. Jag var varit där flera gånger. Jag har följt Georgien, och jag måste uppmana mina kollegor att se att Tschinvaliregionen är en del av Georgien. Sydossetien är någonting annat. I den georgiska geografin är Tschinvaliregionen, precis som Abchazien, en del av Georgien. Det är viktigt att fortfarande hävda det. Vi erkänner varken annekteringar eller ockupationer.

Detta var dock inte min huvudfråga här. Jag tycker att det är intressant, herr talman, att lyfta diskrimineringen av kristna men också av andra religiösa minoritetsgrupper. Det som pågår i våra länder är faktiskt att man pekar finger åt varandra. Vi har shiamuslimer som målas ut som farliga grupper, och vi har muslimer som pekas ut som farliga grupper. Dessa är religiösa minoriteter i våra länder.

Om vi menar allvar när vi säger att vi står upp för och kräver att man ska se förföljelserna av kristna, som de facto pågår, måste vi också se vad som pågår hos oss själva och hur vi agerar mot religiösa minoriteter. Då tänker jag inte bara på många av de små kristna minoriteter och kyrkor som man försöker strypa och förbjuda. Jag tänker också på andra religiösa minoriteter bland våra 57 medlemsländer. Vi måste leva som vi lär. Jag hoppas att alla som driver de frågorna är beredda att göra det.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Georgien är ett land med ett mycket starkt civilsamhälle. Det syns på gatorna. Jag hörde uppgifter om att 4-4 ½ procent av Georgiens befolkning demonstrerade den senaste helgen. Det är en oerhört stark signal om vart det georgiska folket vill gå. Men tyvärr har regeringen valt en annan väg.

Vi har hört den ledande kraften i Georgien, Ivanisjvili, säga att man ska vara medlem i EU senast 2030. Med den väg som Georgien och den nuvarande ledningen verkar välja måste EU vara tydligt med att det inte är möjligt. Här står Georgien verkligen inför ett vägval.

Det räcker inte att bara uttala sitt stöd för civilsamhället, utan man måste också vara tydlig i sin kritik mot det vägval som de ledande krafterna gör och våga utmana Ivanisjvili, som för landet i rysk riktning. Jag tycker att det är en viktig signal som behöver komma från EU. EU är alldeles för tyst i dag i den delen. Det georgiska folket, som så starkt har manifesterat sitt motstånd, måste få höra att vi agerar och höjer vår röst.

Jag hoppas att statsrådet kan bekräfta att regeringen är beredd att driva på för ett uttalande från EU:s starka röst i denna del.

I fråga om Israel handlar det om öppna gränsövergångar och ett stopp för invasionen av Rafah. När det gäller bosättningarna och våldet på Västbanken måste det komma ett tydligt svar, om vi menar allvar med en tvåstatslösning.

Herr talman! Det här blir ett slags uppsamling av debatten.

När det gäller terrorlistning och rättslig grund har regeringen till utskottet givit bilden av att det inte finns mer att göra. Men nu finns det uppenbarligen momentum i EU-kretsen, och då är det viktigt att regeringen skyndsamt agerar och lyssnar in kravet på att uppgradera den rättsliga grunden. Vi ska inte ha al-Qaida som modell som modell för terrorlistning.

En annan fråga handlar om en internationell tribunal. Det framstod nästan som att regeringen hade förhandlat fram en internationell tribunal för aggressionsbrott. Det var inte statsrådet som sa det, men det hördes i debatten. Jag vill bara få ett klargörande av hur det egentligen ligger till, eftersom statsrådet har varit ansvarig.

Det är bra att regeringen genom statsrådets tydlighet i den här debatten markerar att frågan om överträdelseärenden kommer att tas på allvar och att man överväger hur man ska komma vidare i det arbetet, för det är naturligtvis viktigt att se när överträdelseärenden öppnas.

Jag tycker också att det är bra att man har varit i Georgien, men jag undrar om regeringen och statsrådet är beredda att vara tydliga gentemot Georgiens regering med att den väg man väljer nu hotar EU-medlemskapet och kandidatstatusen. Det behöver vara tydligt redan nu. Det är viktigt, utöver att man ger stöd till civilsamhället.

Slutligen: Är statsrådet beredd att driva i EU att man skärper kraven på Israel för att få in humanitärt stöd?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2023

Herr talman! Den 9 juni är det EU-val. Utgången avgör om vi håller gränsen mot Putin- och Orbánkrafter, mot klimatförnekare och mot desinformation - för frihet, fred och klimat.

År 2023 - året för skrivelsen från regeringen - var naturligtvis en trampolin inför valåret 2024. Det var ett år då EU lovade Ukraina ammunition men inte lyckades leverera och lovade tuffare sanktioner mot Putins krigskassa men inte levererade fullt ut även om nya sanktionspaket tillkommit. Så kan vi visa flera steg.

Enighet sägs ibland vara målet, men enighet kan vara att man följer den som vill minst och att det är den som vill minst som sätter agendan. Det innebär att det är Viktor Orbán, till exempel, som håller i taktpinnen. Det är inte en enighet att sträva efter.

Vi måste skärpa EU:s förmåga utrikespolitiskt, säkerhetspolitiskt och försvarspolitiskt. Det handlar om trovärdighet. När vi talar om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstat kräver det att vi själva lever upp till vad vi säger och att vi säkrar att EU:s medlemsländer faktiskt gör det. Annars har vår röst inte trovärdighet när vi talar gentemot andra.

Vi har en värderingskamp globalt mellan auktoritära krafter och liberala krafter. Det finns i och för sig andra också, men man kan huvudsakligen se det så.

Från Centerpartiets sida är vi tydliga med att vi vill använda demokratilåset och att det ska vara ett effektivt demokratilås som EU har. Vi har också sagt att möjligheten att utesluta måste finnas på bordet - om man inte efter återkommande krav levererar.

EU behöver utveckla fler verktyg i sin verktygslåda för att kunna möta den bredd av hot som EU möter i dag, som alla medlemsländer möter. Det har talats om hybridhot i form av rysk flotta i Östersjön. Det är verkligen hybridhot hos oss, inte bara en skuggflotta. Det är en hybridattack som Ryssland har arrangerat. Men det är bara en av många olika attacker som ständigt pågår. Här krävs mer kraft för att EU ska vara att räkna med.

Jag vill yrka bifall till reservation 3 under punkt 1.

Som jag har nämnt var 2023 ett år då vi såg hur Ungern, under Orbáns ledning, fortsatte att göra sin auktoritära resa, att vara Putins trojanska häst i EU och att stoppa, förhindra och försena stöd till Ukraina och kraftfullare sanktioner gentemot Ryssland. Till slut handlade det också om frågan om medlemskap för både Ukraina och Moldavien men framför allt Ukraina i det här läget. Även om vi kunde se att han till slut lämnade rummet för att kunna lösa ut den frågan visar detta hur oerhört svårt det är att nå enighet och hur mycket man måste ge. Det kostade en del rättsstatspengar och en del av demokratilåset att få detta till stånd. Detta är något som man måste klara att hantera.

Men vi har samtidigt under 2023 sett Polen göra ett annat vägval. Man har bytt från den auktoritära linjen till en liberal. Man står upp för mer av den rättsstat som EU baseras på. Det tycker jag är en positiv bild att ta med från 2023. Människor gör skillnad, och människors val gör skillnad. Människors val den 9 juni kommer på samma sätt som det polska folkets val under 2023 att göra skillnad i fråga om vilken väg EU tar framåt. Ska det vara mer auktoritärt sinnade krafter, mer populister, mer nationalister och mer extremer eller mer liberala och frihetliga krafter? Där står valet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2023

Det gäller att hålla gränsen. EU måste kunna både sätta och hålla gränser. Man behöver då naturligtvis också ha förmåga att hantera sanktioner. Frågan om skarpare EU-sanktioner har berörts på flera sätt. Det har varit fråga om Magnitskijsanktioner, som till slut har kommit till men inte fullt ut. Vi har nämligen inte klarat av att möta den systematiska penningtvätt och korruption som pågår och som är en del av det blodomlopp som verkligen gynnar de auktoritära krafterna. Här måste man inte bara tala utan också handla och hålla gränsen. Här krävs mer.

Vi har från vår sida velat se en kraftfullare sanktionsregim gentemot rysk olja, gas, bankväsen och Rosatom än vad vi har mäktat med. Vi vet varför vi inte kommer fram. Det är för att det är svårt att nå enighet eftersom det finns trojanska hästar i rummet. Det ställer oss alla inför utmaningar. Vi måste bättre möta dem framåt.

Vi har sett nationella Magnitskijsanktioner som en väg att utmana. När man läser betänkandet framstår det som om vi skulle ha bara svenska, men vi ser ju att andra länder runt omkring oss har den typen av lösningar. Vi tycker att man ska bygga med underifrånperspektiv och kanske samverka i Norden och Baltikum. Vi vet att de baltiska staterna har motsvarande möjligheter, och på det sättet kan vi skapa en kritisk massa för att påverka och bidra till att förflytta positioner också i EU. Detta är någonting som vi pekar på i ett av våra yrkanden, som jag dock inte yrkar bifall till här och nu.

En annan fråga är den om en tribunal. Vi hörde tidigare om EU-centret för att kunna samla in bevis. Det är bra. Men man måste nå hela vägen fram till att nationalförsamlingen beslutar om en tribunal som verkligen kan adressera det aggressionsbrott som Ryssland har begått. Det är viktigt att hålla den frågan levande och inte lämna den.

Herr talman! Här finns ett tillkännagivande, vilket inte är så vanligt i det här läget. Det handlar om att man måste förändra den rättsliga grunden för terrorlistning. Rådets ståndpunkt från 2001 präglades av händelserna den 11 september, 9/11, när världen chockades av det som hände i New York. Man skapade då en rättslig grund som inte tar in det som har hänt sedan 2001. Vi har sett statsunderstödda terrorgrupper, till exempel Wagner, och vi har jobbat för att få den terrorlistningen. Vi ser också vad som händer med IRGC, men när vi försöker driva dessa frågor heter det alltid att det inte finns någon rättslig grund.

EU måste förmå att skapa en rättslig grund och uppdatera den bas som finns för terrorlistning. Det verkar som om man på flera ställen nu inser att man borde ha gjort mer av detta under de år som gått. Vi hoppas att regeringen nu verkligen gör slag i saken och inte bara söker enighet utan faktiskt försöker att driva på även om det kostar.

Det är bra att vi har nått detta tillkännagivande. Det handlar återigen om att sätta gränser och att hålla gränsen även om det kostar och blåser lite grann. Så kan även vi skapa förflyttningar. Det ska inte bara vara de auktoritära, bakåtsträvande krafterna som sätter mål och försöker skapa en förflyttning av våra värderingar.

Håll gränsen för frihet, för fred och för klimatet, också i det kommande valet!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter

Herr talman! Mänskliga rättigheter har inga hierarkier. De är universella och ömsesidigt förstärkande. I dag ser vi tyvärr hur mänskliga rättigheter förtrycks och trampas på i allt fler länder. Vi ser det när rättssystem slås sönder. Vi ser det när civilsamhället på olika sätt stryps, när det blir GONGO i stället för CSO och när politisk opposition försöker tystas på olika sätt, fängslas eller till och med mördas.

V-Dem, vårt fantastiska institut i Göteborg, beskriver den tredje autokratiseringsvågen som nu tydligt pågår med att man börjar med ett fokus på medierna - att pressen angrips och tystas. Sedan fortsätter det med akademin och med olika minoriteter och så vidare. Man kan se mönstret. Det är globalt. Vi kan se det också i Sverige.

Vi firade pressfrihetens dag den 3 maj. Som tidigare nämnts är Sverige ett undantag. Bara 0,8 procent av världens befolkning lever i länder med pressfrihet där fake news kan granskas, där det inte är enkelt att med trollfabriker driva igenom ett budskap utan att granskas.

Detta måste vi såklart vara uppmärksamma på. Det finns delvis i det här betänkandet, herr talman, som framför allt är ett motionsbetänkande. En del av frågorna som berörs här finns också i kommande betänkanden, till exempel det om internationella frågor som vi kommer att behandla senare.

Jag tycker att det finns skäl att lyfta den gemensamma reservationen om politiska fångar. Det finns fler politiska fångar än de vi lyfter fram här. Jag tänker på fångar som Kara-Murza i Ryssland till exempel, eller Yalçin, eller andra som är tydliga politiska fångar. Vi har i kommande betänkande frågan om Gui Minhai, vars sextioårsdag inföll alldeles nyss, den 5 maj, när han fortfarande var i fängelse. Vi har också Dawit Isaak, som så länge suttit fängslad.

Vi lyfter här tre exempel på politiska fångar som får vara exempel i det här sammanhanget: Ibadoglu i Azerbajdzjan och Demirtas och Kavala i Turkiet. Vi kräver att det från svensk sida görs allt för att uppmärksamma och driva på för att bygga en starkare opinion för frisläppande.

Om medier och akademi står i fokus när autokrater försöker strypa demokrati, som jag har berört, är det tydligt att kvinnors rättigheter och hbtqi-personers rättigheter också angrips. Man försöker strypa rummet för kvinnors möjligheter och på nytt underordna kvinnor på olika sätt och börjar ofta med retoriken gentemot hbtqi-personer.

Här tycker jag att det finns skäl att vara tydlig från svensk sida, inte bara i en utrikespolitisk deklaration utan i själva uppdraget till våra utlandsmyndigheter som ska vara en röst på plats, för att ge stöd, för att ge rum och för att skapa en trygghet för de utsatta. Jag vill alltså yrka bifall till reservation 4 under punkt 3.

Vi har två ganska breda reservationer i det här betänkandet. Den ena handlar just om de politiska fångarna. Den andra gäller storskalig miljöförstöring, så kallad ekocid.

Romstadgans syfte är att upprätthålla freden och reglera de grövsta internationella brotten. Det är viktigt att vi använder detta ramverk och försöker stärka det så att vi gör miljöförstörelse till vad det är, nämligen en grund för krig och konflikt. Det har vi kunnat se tydligt, vilket flera här har vittnat om, i Ukraina. Det har gett tydliga exempel på vad som kan följa och hur långsiktiga effekterna blir av den här typen av miljöbrott. Kachovkadammen är ett urtydligt exempel. Skulle ännu ett kärnkraftverk som det i Zaporizjzja bli drabbat och inte kunna säkras skulle katastrofen vara oerhört stor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter

Frågan om ekocid är alltså viktig att ta upp. I betänkandet välkomnar majoriteten i sitt förslag olika processer som pågår på området vad gäller ansvar och ansvarsutkrävande för storskalig miljöförstöring. Från regeringens sida vill man stärka EU:s miljöbrottsdirektiv. Man beskriver inrättandet av brottet ekocid som ett innovativt förslag, men det låter inte som att det är regeringens förslag utan det låter som att det är någon annans förslag som var innovativt. Men det är en del i en viktig debatt.

Utrikesministern har understrukit att arbetet med att utveckla det folkrättsliga ramverket på det här området förutsätter att det finns en bred samsyn. Jag ser dock inget exempel på att regeringen driver på för att nå den samsynen.

Utrikesministern har i samråd med EU-nämnden bekräftat att frågan om ekocid finns med som ett inslag i rådets diskussioner. Det skriver utskottets majoritet. Men, herr talman, det är ju inte någon signal om att Sverige driver på här eller att detta är Sveriges hållning, utan att det finns med i rådets diskussioner.

Utskottet gör en summering och konstaterar att det är ett innovativt förslag som skulle kunna utgöra en möjlig väg framåt, men inte att det är en väg framåt som man vill stå bakom. Förslaget kräver en omfattande juridisk analys och konsekvensanalys och är en svårförhandlad kompromiss i Romstadgan.

Det resonemang som utskottets majoritet för i betänkandet bäddar inte för att Sverige ska driva på för att nå framgång i att samla en majoritet och skapa förutsättningar för att göra ekocid till ett brott enligt Romstadgan. Det är beklagligt. Det är svagt.

Jag noterar att Sverigedemokraterna följer arbetet med intresse. Det är väl de här diskussionerna då som man får följa med intresse.

Vi kommer att driva på fortsatt.

Herr talman! Jag yrkar bifall också till denna reservation.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga gällde var det står i den gemensamma strategin som utskottet hänvisar till att utlandsmyndigheterna har detta uppdrag. Det är en sak att tala i övergripande termer, men det är en annan sak att ge ett uppdrag.

Jag pratar inte om feministisk utrikespolitik per se. Jag pratar om en liberal utrikespolitik som ser individen och som verkligen utnyttjar att vi har ett hundratal utlandsmyndigheter som kan verka för att göra skillnad i en sådan här utsatt situation.

Eftersom ni hänvisar till detta är min fråga var det finns uttalat i den strategi som ni hänvisar till.

Herr talman! Det finns naturligtvis mycket som man kan hålla med om. En sådan sak är att stå upp för jämställdhet, vilket ledamoten nämnde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter

Vi har ett krav - och jag återkommer till detta - som handlar om att ge utlandsmyndigheterna ett tydligt uppdrag att arbeta med dessa frågor och även hbtqi-personers rättigheter.

Om vi tittar på vad som händer i världen kan vi se att man först attackerar hbtqi-personer. Sedan kommer man att attackera kvinnor. Hatbrotten ökar, och desinformation och anklagelser växer. Sedan kommer fängelsedomar, och människor grips eller till och med mördas. Man försöker förändra normer, från individen till en annan nivå. Det är vad som pågår nu, och mot den bakgrunden vore det värdefullt att se att svenska utlandsmyndigheter har ett tydligt uppdrag att arbeta med de här frågorna.

Jag läser utskottsmajoritetens text, där man hänvisar till att "utlandsmyndigheternas verksamhet på ett övergripande plan styrs av den gemensamma strategin för utrikesförvaltningen". Jag är nyfiken på att se var i den gemensamma strategin detta omnämns, herr talman. Jag undrar om ledamoten kan informera oss om på vilket sätt detta tas om hand i den gemensamma strategin för utlandsmyndigheterna.