Mikael Damberg

Herr talman! Vi är halvvägs in i mandatperioden, och det går inte bra för Sverige. Vi har en verklighet där gängvåldet kryper ned i åldrarna, där regeringen har skapat en nationell sjukvårdskris, där arbetslösheten är den högsta på tio år, där Sveriges tillväxt är bland de sämsta i Europa och där matkassen fortfarande är jättedyr.

Verkligheten står dock uppenbarligen inte i fokus för SD och regeringen. De presenterar en väldigt stor budget - som gynnar väldigt få svenskar. De skär ned på sjukvården, låter nyrekryteringen till gängen fortgå och struntar i framtiden för byggbranschen, industrin och alla som kämpar med att få ekonomin att gå ihop.

Efter flera tuffa år längtar många svenskar efter andrum. Man ser fram emot att unna sig något, som ett restaurangbesök med familjen eller en konsert med favoritbandet. Men det är inte vanligt folk som står i fokus för den här budgeten. Elisabeth Svantesson väljer i stället att skuldsätta svenska folket för att sänka skatten mest för de allra rikaste. Det är inget annat än ett hån mot vanligt folk.

När regeringen i dag lade sin tredje budget på riksdagens bord blev det tydligt att man försöker fly bokslutet från sina första år vid makten. Regeringen har gång på gång lutat sig tillbaka och skyllt den dåliga ekonomin i Sverige på globala kriser, men sanningen är ju att vi har varit sämst i klassen. Vi är mitt i en lågkonjunktur. Vi spås ha en av Europas lägsta tillväxter 2024, och det var inte bättre förra året: Förra året hade vi negativ tillväxt under tre av fyra kvartal.

Vi har nu den högsta arbetslösheten i Sverige på tio år. Det är inte så att vi inte har talat om att arbetslösheten kommer att öka under den här perioden, men regeringen har inte gjort någonting åt det.

Bostadsbyggandet har kraschat. En konkursvåg sköljer över Sverige. Stora företag, som Telia och JM, varslar tusentals anställda.

Kort och gott: Det har gått dåligt för svensk ekonomi. När vi nu granskar budgeten för 2025 ser vi att regeringen återigen prioriterar fel. Jag uppskattar att Elisabeth Svantesson talar om infrastruktur och forskning. Hon pratar gärna om framtiden, men satsningarna nästa år är ju ganska små. Samtidigt fortsätter man att försumma arbetsmarknadspolitiken och skär ned på vuxenutbildningen mitt i en brinnande lågkonjunktur.

Sverige kan bättre än så här. Vi har ett näringsliv i världsklass. Vi är ett av världens mest innovativa länder och har stora, starka exportföretag som bidrar till tillväxt och välstånd. Vi har en välutbildad och välorganiserad arbetskraft som tar ansvar för både sin egen och samhällets ekonomi. Vi har en stor möjlighet framför oss. Vi står i framkant gällande ny teknik och nyindustrialisering av Sverige, vilket kan ge fler välbetalda jobb och stark tillväxt.

Vi har kompetensen och resurserna att fortsätta växa, men då krävs en regering som tar vara på de chanser och möjligheter vi har. Det har inte denna regering gjort. Man har i stället drivit fram en akut sjukvårdskris, misslyckats med åtgärder för att få igång tillväxten och bromsat utbyggnaden av billig el. Man har inte gjort någonting för att öka konkurrensen mellan banker och matjättar, vilket har minskat hushållens köpkraft och bromsat konsumtionen och tillväxten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

Framväxten av framtidens jobb riskeras när Sverigedemokraterna och regeringen slänger Sveriges klimatpolitiska trovärdighet över bord. Löftet om snabb och billigare el från kärnkraft har blivit ett luftslott. Bostadsbyggandet har tvärnitat, och regeringen har avstått från att agera. Detta blir mycket kostsamt för Sverige.

Sverige behöver en budget för att få igång ekonomin. En sådan budget måste hjälpa vanliga hushåll och familjer, och den måste underlätta för företag runt om i landet. Den måste lägga statens pengar där de gör störst nytta och får störst effekt.

Hade regeringen prioriterat tillväxt hade man satsat på sådant som vi vet genererar tillväxt, som bostadsbyggande, snabbare energiutbyggnad och utbildning. Men det är inte där regeringen lägger krutet och har fokus. För Elisabeth Svantesson är det viktigare att ge skattesänkningar åt andra förmögna moderater än att få igång ekonomin.

Gängvåldet fortsätter att krypa nedåt i åldrarna, och skjutningarna avlöser varandra. Jag vill gärna vara tydlig med att ingen regering - vare sig den nuvarande eller den tidigare - har lyckats vända utvecklingen med det eskalerande gängvåldet. Man måste dock konstatera att denna regering och SD gick till val på att stoppa gängvåldet, och när vi nu ser att gängvåldet kryper nedåt i åldrarna och förvärras måste vi fundera på vad vi ska göra. Vi verkar vara överens om att vi ska stärka polisen, skärpa straffen och strypa gängens pengar, men om man är blind för uppgiften att strypa nyrekryteringen kommer våldet att fortsätta.

För den som läser budgeten är det tydligt att detta inte är högprioriterat för regeringen. Beskedet till Sveriges kommuner är att man kommer att skära ned på pengarna till de skolor som har de tuffaste utmaningarna de kommande åren. Det är dessa skolor som står i frontlinjen för att ta tag i killar på glid och bryta nyrekryteringen. Man hittar extra pengar - någon miljard - till Regeringskansliet, men det finns inga pengar för att punktmarkera de unga killar som är på väg in i gängkriminalitet och som driver våldet. Denna insikt finns inte hos regeringen.

Jag tycker att det är bra att regeringen gör saker och ting för att öka samverkan och ge sig på pengarna, men varför kan vi inte ta steget vidare och utreda och införa en maffialagstiftning i Sverige för att verkligen bryta ned kriminella gäng? Sådan lagstiftning har fungerat i Italien och USA. Det finns mer att göra. Jag är förvånad över att kampen mot nyrekryteringen och kampen för att strypa pengarna till gängkriminella inte står högre upp på dagordningen.

(Applåder)

Sveriges rekordhöga inflation har gjort alla svenskar fattigare. Hårdast har den drabbat familjer med små marginaler - alla som varje dag går till jobbet, betalar skatt och försöker att lägga undan lite pengar till barnen i slutet av månaden. De har tappat tio års reallöneökningar. Finansministern pratar gärna om att det vänder nu, men faktum är att reallönerna fortfarande inte kommer att ha återhämtat sig när hennes mandatperiod väl tagit slut. Hennes mandatperiod är fyra förlorade år för svenska arbetare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

Förlorade reallöneökningar kan låta abstrakt, men för många familjer runt om i Sverige är det ekonomiska läget väldigt konkret. När en mammas eller pappas pengar tar slut är det barnen som drabbas. Då är det en son eller dotter som inte kan fortsätta att spela fotboll med kompisarna eller som inte kan följa med på skolans friluftsdag eftersom mamma och pappa inte har råd med en ny vinterjacka.

Nu har Sverige den största barnfattigdomen i Norden. Röda Korset har fyrdubblat sina matutdelningar för att hjälpa de mest utsatta familjerna, som inte har råd med mat. Regeringen har svikit dessa familjer. När Sveriges grannländer valde att stötta familjer som har det tufft, till exempel genom sänkta förskoleavgifter, billigare fritis och höjt barnbidrag, valde Sveriges regering att sänka skatten mest för höginkomsttagarna.

Nu går Elisabeth Svantesson ett steg längre och skär ned på det bostadstillägg som finns för de barnfamiljer som har det tuffast. Samtidigt som Jimmie Åkesson får en skattelättnad på 3 000 kronor i månaden ska en utsatt barnfamilj få 775 kronor mindre i månaden i plånboken. Det kan inte kännas bra i magen för finansministern att vara ansvarig för detta.

(Applåder)

Jag har tidigare sagt att regeringen har skapat en nationell sjukvårdskris. Först drev man fram denna kris genom underfinansiering och stora nedskärningar. Sedan bröt statsministern sitt löfte om att ingen skulle sägas upp från sjukvården.

Nu står vi inför en nedskärningshöst. Varslen inom vård och omsorg är de största sedan Sverige senast hade en högerregering och slår rekord i flera regioner. Tusentals riskerar nu att förlora sitt jobb. Operationer har ställts in, och anställda har inte kunnat ta ut semester. Läkare har till och med varnat för att en del av dessa besparingar kan leda till dödsfall.

Jag, och kanske de flesta, trodde att budgeten i en sådan här situation skulle spegla allvaret för svensk sjukvård. Man hade en pressträff där man presenterade små satsningar - mindre än förra årets satsningar - och antydde att det kan komma mer pengar i de generella statsbidragen. Men nu kom ju budgeten, och nu finns det svart på vitt: Det är en nolla. Det är ingen ökning av de generella statsbidragen till Sjukvårdssverige. Det finansministern levererar till välfärden i den här budgeten är en stor sjukvårdsblåsning.

Herr talman! Nu har finansministern presenterat sin tredje budget. Jag menar att den är ett hån mot vanligt folk. SD och regeringen har lovat mycket, men faktum är följande: När budgeten har debatterats färdigt kommer vi fortfarande att ha en verklighet där barn skjuter barn. Vi kommer fortfarande att ha en sjukvårdskris. Vi kommer fortfarande att ha rekordhög arbetslöshet. Det hade inte behövt vara så här.

Om två veckor kommer vi socialdemokrater att komma med ett alternativ. Vi kommer att fokusera på det som svenska folket tycker är viktigast. Vi kommer att prioritera barnfamiljerna. Vi kommer att prioritera att stoppa nyrekryteringen, att få igång tillväxten och att garantera att välfärden fungerar.

Sverige kan bättre.

(Applåder)

Fru talman! Ordningen med en oberoende riksbank har tjänat Sverige väl. Vi socialdemokrater anser att oberoendet är viktigt för att Riksbanken självständigt och med kraft ska kunna agera för att lösa sina centrala samhällsuppgifter.

Enligt riksbankslagen ska Riksbanken upprätthålla varaktigt låg och stabil inflation. Utan att åsidosätta inflationsmålet ska Riksbanken dessutom bidra till en balanserad utveckling av produktion och sysselsättning.

En bärande tanke med Riksbankens oberoende är att bankens finansiering ska vara skild från statens budget och årliga politiskt betingade budgetprioriteringar.

Allt detta är betydelsefullt. Det påverkar människor i vardagen. Ett trovärdigt inflationsmål skapar en stabil och förutsägbar utveckling av priser i hela samhället, vilket i sin tur skapar förutsättningar för gynnsam ekonomisk utveckling med god tillväxt. Samtidigt visar de senaste årens kostnadschock och matprisökningar att människor med små ekonomiska marginaler har drabbats hårt av inflationen. Vanliga LO-hushåll har förlorat tio års reallöneökningar. Därför är kampen mot inflationen viktig.

Riksbanken kan genom sina penningpolitiska verktyg agera för att påverka konjunkturen och inflationen. Ett av de penningpolitiska verktyg Riksbanken har till sitt förfogande är kvantitativa lättnader, det vill säga att banken köper värdepapper och obligationer för att hålla nere räntorna och/eller stabilisera ekonomin.

Efter finanskrisen och under större delen av det senaste decenniet har köp av värdepapper använts brett, inte bara av den svenska Riksbanken utan av många ledande centralbanker runt om i världen. Effektiviteten och måluppfyllelsen i detta arbete har utvärderats.

Användandet av kvantitativa lättnader har lett till att många centralbanker, däribland Riksbanken, nu sitter med stora tillgångar i form av värdepapper. När inflationschocken kom och räntorna började höjas sjönk värdet på tillgångarna. För Riksbanken ledde den snabba ränteuppgången till att värdet sjönk på Riksbankens innehav av obligationer och att banken redovisade en stor förlust år 2022.

Fru talman! Riksbanken ska enligt den nuvarande riksbankslagen göra en framställning om återställande av bankens eget kapital om det faller under en viss gränsnivå. Den gränsnivån motsvarar en tredjedel av målnivån, eller cirka 20 miljarder kronor. Eftersom värdet på Riksbankens eget kapital sjunkit under gränsnivån föreslår Riksbanken nu i sin framställning att riksdagen ska återställa bankens eget kapital till grundnivån.

Riksbankens verksamhet kräver långsiktiga spelregler. Därför är jag mycket glad över att samtliga åtta partier i finansutskottet är överens om innehållet i dagens betänkande. Utskottet föreslår, som tidigare nämndes, att 25 miljarder kronor överförs under 2024 från statens budget till Riksbanken för återställande av bankens eget kapital.

Utskottet konstaterar vidare att en bärande tanke med Riksbankens oberoende är att bankens finansiering ska vara skild från övriga staten och inte beroende av de budgetpolitiska överväganden som riksdagen årligen gör. Utskottet föreslår därför två tillkännagivanden till regeringen om lagändringar.

För det första ska regeringen skyndsamt återkomma till riksdagen med lagförslag som klargör förutsättningarna för Riksbankens framställningar om återställning av eget kapital till riksdagen. I dessa klargöranden bör kravet på framställning om återställande av eget kapital ersättas med en möjlighet till detsamma. Regeringen ska förtydliga hur asymmetrin i redovisningsprinciperna i frågan om orealiserade vinster och orealiserade förluster ska hanteras vid återställning av eget kapital.

För det andra ska regeringen även återkomma till riksdagen med lagförslag som tillgodoser Riksbankens behov av att stärka möjligheterna till självfinansiering.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag återgälda tacket från finansutskottets ordförande för gott samarbete och tacka alla partier för konstruktivt samarbete. Det är en styrka att vi i dag har en bred politisk enighet om Riksbankens finansiering. Det är en styrka att vi i Sveriges riksdag kan fatta beslut som ger goda förutsättningar för svensk ekonomi.

Jag yrkar bifall till förslagen i finansutskottets betänkande.

Herr talman! Det är fina ord, men det är väldigt lite handling på det här området. Det industrin behöver mest är långsiktiga spelregler och en bred överenskommelse kring energipolitiken. Det är uppenbart om man vill ha de investeringar som krävs i Sverige.

Vi har föreslagit ett kortare mål till 2030 för att sätta fokus på fossilfri energiproduktion i det korta perspektivet. Vi har föreslagit nya incitament för kommuner som säger ja till energiproduktion, något som är enormt viktigt för den industriella utvecklingen.

Vi har föreslagit att Industriklivet ska byggas ut så att vi kan spela med de privata pengarna för att få teknikskiftet på plats tillräckligt snabbt så att Sverige ska bli ledande i detta. Vi har föreslagit att kommunerna ska få större möjligheter att backa upp industrietableringarna. De kommuner som tar emot dessa industrietableringar har även stora investeringar i vägnät, i vatten och avlopp och i välfärden för att människor ska kunna fungera där. För att dela på risken har vi därför föreslagit att kommunerna ska kunna använda de gröna krediterna för att kunna bygga upp det här.

Vi har även föreslagit det som regeringens egen utredare har föreslagit, nämligen att det ska finnas stöd för att bygga fler bostäder på de här orterna. På så vis kan man bygga samhällen så att det inte bara blir fly in/fly out till de här områdena, och på så vis kan det bli skatteintäkter till Sverige. Allt det här har vi i våra program.

Regeringen har sagt att det ska komma någon form av Norrbottens- eller Norrlandsprogram för industriutvecklingen. När kommer det programmet? När kommer de åtgärder som behövs för att de här industrierna ska fortsätta att investera i Sverige och inte i stället välja Kanada, USA eller Tyskland eftersom det går för långsamt i Sverige i dessa viktiga frågor?

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att hälsa Niklas Wykman välkommen till denna budgetdebatt. Jag tycker att det är intressant att man beskriver de stora problem som Sverige står inför. Sverige har blivit fattigare och farligare. Vi har haft en period av låg tillväxt. Vi har haft en period av hög inflation och ökande arbetslöshet. Det har varit många konkurser i vissa sektorer. Vi har en nationell sjukvårdskris och gängvåldet.

Men jag vill ta fasta på det som statsrådet sa om en bättre framtid, för vi hade i budgetdebatten en diskussion om var möjligheterna för svensk ekonomi ligger. Var ligger utvecklingspotentialen? Vad är det som driver investeringarna? Då hade vi en diskussion om den industriella revolution som sker i Sverige.

Nu har snart halva mandatperioden gått - det är några månader kvar. Det är ganska många som väntar på besked. Jag läste att det häromdagen låg fem fartyg och väntade utanför Norge för att Malmbanan inte kunde leverera malmen. Vi har stora problem i infrastrukturen som hindrar leveranser. LKAB har sagt att när Malmbanan står still kostar det ungefär 100 miljoner per dag. Det är alltså stora kostnader.

Man kan titta på greppet om den industriella utvecklingen i stora delar av Sverige. Jag följer upp Sverigedemokraternas inlägg här. Har ni någon intern diskussion i regeringen om hur ni ska se på detta? Jag skulle gärna vilja att statsrådet utvecklar hur regeringen ser på den gröna industriella utvecklingen, för det finns många områden som väntar på besked. Regeringen har dessutom utlovat någon form av strategi. Först var det en Norrlandsstrategi. Sedan blev det en Norrbottenstrategi. När kommer den strategin, och var är åtgärderna för att stötta den industriella utvecklingen, som skapar tiotusentals nya jobb runt om i Sverige?

Fru talman! Jag fick inget riktigt svar gällande sjukvården.

Det är fortfarande så att personal sägs upp från sjukvården och att vi har en nationell sjukvårdskris. Det är inte bara en och annan region som står inför nedskärningar och problem, utan i princip hela Sjukvårdssverige har problem. Det betyder ju att man har gjort felaktiga nationella prioriteringar som tvingar fram uppsägningarna och nedskärningarna. Jag kan bara konstatera att det man sa i valrörelsen om att vara en garant för välfärden inte var så mycket värt med tanke på att man låter sjukvården betala kostnadskrisen.

Jag var i Gävleborgs län för bara en tid sedan, och där diskuterade man att nästa steg i besparingsarbetet är att privatisera alla vårdcentraler. Det kanske är Sverigedemokraternas plan - först underfinansierar man regionernas sjukvård, och sedan tvingar man fram olika privatiseringar - men jag tror inte att Sverigedemokraternas väljare trodde att det var planen, det vill säga att först göra uppsägningar och sedan privatisera alla vårdcentraler i Gävleborgs län. Är det en bra politik, som Sverigedemokraterna står bakom, som diskuteras i regionerna just nu?

Sedan kan jag bara konstatera att det är märkligt att de stora privata företag som väljer att göra stora investeringar i Sverige ska mötas av det här kompakta motståndet, tveksamheten och hoten om att det inte ska till några stöd från Sverige - detta trots att de här internationella aktörerna gör enormt stora investeringar och skapar tiotusentals jobb i vårt land. Ska Sverige vara det enda landet som tackar nej till investeringarna? Ska vi tacka nej till jobben och till de exportframgångar som svensk industri har skapat genom att själv bestämma sig för att leda den gröna omställningen?

Sanningen är att Sverigedemokraterna vill bedriva någon form av kulturkrig mot klimatpolitik. Industrins investeringar, som skapar nya jobb, får inte bli någonting som offras på SD:s altare i ett kulturkrig om energipolitik och klimatpolitik. Det vore dåligt och kostsamt för Sverige, och jag hoppas verkligen att regeringen inte lyssnar på Sverigedemokraterna. Tyvärr verkar det som att man gör det.

(Applåder)

Fru talman! Jag börjar med att konstatera att det är bra att det i budgetsammanhang finns en bred politisk enighet om både Nato och stödet till Ukraina. Jag tycker också att det är bra att det förs en diskussion om industripolitik, men kanske inte om den bara ska föras i regeringen. Jag blir nervös när Sverigedemokraterna säger att man ska fortsätta diskussionen inom regeringen.

De inlägg som har gjorts i tidigare budgetdebatter har nämligen hotat hela den nyindustrialisering vi ser i Sverige och som skapar tiotusentals nya jobb i vårt land. Det har varit kritik mot såväl hållbara batterier och grönt stål som finansiering - att svenska företag inte skulle få ta del av det stora internationella kapital som nu landar i Sverige och som skapar tusentals nya jobb.

Vi kommer nog gärna att följa upp den diskussion som Sverigedemokraterna vill ha i regeringen, för det här kan ju vara en av huvudförklaringarna till att det blir så lite av regeringens industripolitik. Man har lovat en Norrlandsstrategi och en Norrbottensstrategi som inte har kommit. Det blir olika samordningskontor men ingen verkstad. Det är klart att man inom svenskt näringsliv och svensk industri blir nervös över att Sverigedemokraterna verkar ha ställt sig på bromsen gällande stora investeringar som kommer till Sverige.

Min fråga handlar lite grann om att Oscar Sjöstedt slog sig för bröstet gällande alla löften man gav i valet. Ett av dem var att man skulle vara en garant för välfärden. Nu är det diskussioner om en försämrad a-kassa och diskussioner om en försämrad sjukförsäkring, och dessutom har vi en nationell sjukvårdskris. Jag undrar över det sista.

Tycker Sverigedemokraterna att man har gjort rätt prioriteringar om 5 000 personer just nu får lämna sjukvården? Det innebär ytterligare belastning på den befintliga personalen, längre köer och sämre stöd till patienterna. Är det att garantera välfärden att 5 000 personer försvinner från svensk sjukvård? Var det detta som var Sverigedemokraternas garanti för välfärden?

Fru talman! När 5 000 personer blir av med jobbet i sjukvården kan inte Kristdemokraterna i en högerregering förvänta sig applåder från Socialdemokraterna. Det är verkligheten som styr våra prioriteringar. Då kan det inte bli en teoretisk diskussion om att vi ska vara snälla mot er för att ni ger tillfälliga pengar till sjukvården, som bevisligen inte får effekt. Då gör ni något fel. Kanske började ni på en för låg nivå så att sjukvården var underfinansierad redan från början; det hävdar i alla fall vi.

Det var därför vi sa nej till den stora skattesänkning som ni i er första budget sa var helt nödvändig och inte gick att göra på något annat sätt - som tog miljarder i resurser som hade kunnat gå till kommuner och regioner och som vi föreslog en annan användning för. Året efter gick det sedan att göra som vi hade föreslagit. Frågan är om det nästa år kommer att låta som att det går att göra satsningar på sjukvården som man glömde att göra i år.

Men då har verkligheten redan passerat. Då har människor redan blivit av med jobbet, köerna är längre och patienterna har drabbats. Verkligheten borde styra budgetarbetet också för Kristdemokraterna när det gäller en så viktig fråga som välfärdsfinansiering.

Det är därför jag försöker hävda att det krävs flera budgetar i rad, med prioriteringar och inriktning, men också att vi bör diskutera en bottenplatta för finansieringen så att kommuner och regioner har något att planera utifrån även framöver. Annars kanske det bara blir utspelspengar. Man säger att det kommer lite extrapengar under året, men det går inte att planera långsiktigt utifrån det. Då får man inte den effekt på verksamheten som man ville ha.

Vi kommer att hålla i sjukvårdsfrågan, och vi kommer att syna verkligheten. Det är verkligheten som avgör om regeringen har gjort rätt prioriteringar eller inte. Just nu, när 5 000 personer riskerar att få gå från svensk sjukvård, verkar det som att regeringen har gjort fel prioriteringar.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Hans Eklind, för en intressant fråga! Den sätter fokus på sjukvårdens ekonomiska problem i ett lite större perspektiv. Då måste man titta inte bara på en budget utan på flera budgetar i följd.

Vi har varnat för att kostnadskrisen kommer att få stora konsekvenser för välfärden, framför allt för sjukvården men också för skolan. Detta sa vi redan för ett par år sedan, för vi såg att det här kommer att få effekt. Det gäller inte minst pensionskostnaderna, som är av mer tillfällig karaktär, medan annat handlar om mer långsiktig utveckling; demografin ställer nya krav på både äldreomsorg och sjukvård.

Därför har vi dubblat de generella statsbidragssatsningarna. Sedan dubblade vi satsningarna på sjukvården, och nu väljer vi att återigen dubbla satsningarna på sjukvården.

Hans Eklind hamnar återigen i en teoretisk diskussion om att detta skulle ha räckt för att rädda de 5 000 jobb som ändå försvinner. Det är ingen som har dragit tillbaka varslen eller nedskärningarna; de fortsätter ju. Hade regeringens extrapengar lett till det som statsministern sa i tv - nu ska vi inte säga upp mer folk i sjukvården - hade vi inte haft den här debatten.

Då är min fundering följande. Jag förstår att det finns en skillnad mellan tillfälliga insatser här och nu, som har med pensionskostnader att göra, och mer långsiktiga planeringsförutsättningar. Men om regionerna inte vet vad som gäller nästa år utan läser budgeten och tror att de får mindre pengar nästa år och året därefter vågar de kanske inte behålla den personal de skulle vilja behålla. Och det blir inte lättare att få tillbaka den personalen i detta väldigt tuffa läge.

Det är därför vi har sagt att vi vid sidan av de vanliga budgetdiskussionerna också vill ha en bottenplatta för välfärdens finansiering, där vi indexerar statsbidragen med inflationen för att kommunerna ska ha planeringsförutsättningar. Detta är ett sätt att hantera de långsiktiga frågorna, och sedan hanterar vi i budgeten mer akuta insatser här och nu. Det är så vi har resonerat när vi har valt att i flera budgetar i rad dubblera satsningen på sjukvården. Regeringen underskattar verkligheten, och nu får vi stora problem i sjukvården, vilket kommer att gå ut över personalen och patienterna.

(Applåder)

Fru talman! Jag tror att svenska folket uppskattade att vi när Ryssland invaderade Ukraina tog in den nya verkligheten och agerade på det. Det fanns väldigt starkt stöd bland svenska folket för Natomedlemskap, och det uppskattar jag.

Det betyder ju inte att det är dumt att vi i ett akut läge där säkerhetspolitiken i Europa vänds över ända faktiskt fattar ett nytt beslut i Sveriges riksdag med väldigt bred politisk enighet. Jag tycker att det är en styrka att verkligheten påverkar politiken och inriktningen.

Jag tycker att det är bra med en debatt om euron, men Liberalerna behöver i första hand ta den debatten med Sverigedemokraterna och Moderaterna, som har klargjort att det inte är aktuellt för den här regeringen att jobba med eurofrågan eller bli medlem. Det blir liksom teoretiskt.

Jag har inga problem med att diskutera euron, men vi kan väl börja med att fokusera på den svaga tillväxten i Sverige. Vi kan börja med att fokusera på att vi har en nationell sjukvårdskris som den här regeringen har skapat. Vi kan diskutera varför den här regeringen inte har höjt barnbidraget som tidigare socialdemokratiska regeringar har gjort därför att man vet att det är väldigt bra fördelningspolitik.

Risken med den här kostnadskrisen är att det är barn och ungdomar som får betala krisen och att det blir långsiktiga kostnader för att barn och ungdomar går igenom tuffa tider nu, i skolan men också i hushållsekonomin, som drabbar Sverige långsiktigt. Det tror jag är svagt, och det tror jag är dålig politik. Det krävs en annan inriktning på politiken än den som den här regeringen än så länge har presenterat.

Men jag deltar gärna i en diskussion om euron. Jag röstade själv ja till euron den dag vi hade en folkomröstning. Men jag är inte helt övertygad om att det bara finns argument för euron, sett till den ekonomiska utvecklingen sedan Sverige ställde sig utanför.

(Applåder)

Fru talman! Tack till Cecilia Rönn för frågan!

Det är en intressant fråga, men det är ju tämligen ointressant att diskutera den just nu eftersom Liberalerna ingår i en regering som inte driver kravet att gå med i euron. Det löser alltså inte Sveriges problem.

Man kan ha en diskussion om fördelar och nackdelar med euron. Skulle det ha lindrat inflationen? Vad skulle hända med vår tillväxt? Hur hänger vi ihop med det optimala valutaområdet i Europa, och hur skulle det utvecklas över tid? Det finns både fördelar och nackdelar. Jag kan konstatera att Sverige sedan euron infördes har haft starkare ekonomisk tillväxt över tid än många euroländer.

Man kan ha olika argument för euron, men det är inte ett argument som hjälper företag i Sverige. Det är inte ett argument som hjälper hushåll som drabbas av att Sverige haft högre inflation än många grannländer.

Då är vi tillbaka i regeringens analys. Om vi nu har haft högre inflation än många av våra grannländer, vad har vi då gjort för att stötta de hushåll som drabbats hårt av detta?

Alla våra nordiska grannländer har höjt barnbidraget under krisen. Varför har den svenska regeringen inte höjt barnbidraget?

Vi har haft sämre tillväxt i Sverige än i övriga Europa eller i alla fall varit i bottenträsket de senaste åren. Det finns vissa sektorer som har drabbats hårdare än andra av den här ekonomiska krisen.

Räntehöjningarna har slagit mot byggbranschen, jättehårt. Varför har vi låtit byggkrisen dra rakt in i svensk ekonomi och sänka tillväxten ytterligare? Varför har regeringen inte gjort någonting för att hindra varslen och konkurserna i byggsektorn? Är det bra ekonomisk politik, här och nu för vår tillväxt men framför allt för de ungdomar som drömmer om en bostad och för de kvinnor som faktiskt skiljer sig från sin man och behöver någonstans att bo?

Den politik som behövs i tuffa tider håller ihop samhället, och mitt argument här är att regeringen inte riktigt har förstått hur hårt den här krisen har drabbat både hushåll och vissa sektorer. Byggsektorn är en sådan, och där hade regeringen kunnat göra annorlunda val.

Dessutom har man en annan syn på fördelningspolitik och välfärdspolitik som nu har fått slå igenom i regeringens budgetarbete.

Fru talman! Det har gått två månader sedan regeringen lade fram sin vårbudget, och Sverige möter fortfarande samma stora utmaningar. Hushållen är fortfarande hårt pressade av höga priser. Vi är fortfarande i en akut sjukvårdskris, och gängvåldet fortsätter att plåga vår vardag.

När regeringen lade fram sin budget hade de en möjlighet att byta riktning, att på allvar ta in de problem Sverige möter. Men de valde att inte ta den chansen. I stället blev det tydligt att SD-regeringen inte förstår hur vardagen ser ut för vanligt folk runt om i Sverige.

Jag tror att människor hade förväntat sig av regeringen och Sverigedemokraterna att man skulle leverera en lösning för att stoppa den akuta sjukvårdskris vi har i Sverige. Jag tror att svenska folket hade förväntat sig åtgärder här och nu för att samla landet och stoppa nyrekryteringen till gängkriminaliteten. Jag tror att människor hade förväntat sig stöd till vanliga hushåll som har det väldigt svårt att ta sig igenom kostnadskrisen.

Men några sådana satsningar fanns inte med i vårbudgeten. I stället kom regeringen med ett virrvarr av förslag för att lösa sina egna problem. Det är pengar till flygplatser och myndighetssamverkan och ett rejält tillskott till den egna personalen i Regeringskansliet.

En del av det här är säkert bra. Däremot drar man samtidigt ned på resurserna till Brottsförebyggande rådet i ett läge där kommuner jobbar väldigt hårt med att försöka hitta rätt verktyg för att minska nyrekryteringen och slå tillbaka gängkriminaliteten. Vi behöver mer forskningsbaserat underlag för att veta vad som verkligen ger resultat när vi vill pressa tillbaka sprängningarna och skjutningarna framöver.

Regeringen ger tyvärr inga positiva långsiktiga besked till sjukvården trots de varsel som nu ligger, och man kommer inte med de hjälpåtgärder till de mest pressade hushållen som verkligen hade behövts i det här läget. När jag läser regeringens budget, och kanske framför allt lyssnar till debatten här i dag, ställer jag mig frågan om regeringen och Sverigedemokraterna tar in hur det ser ut i landet. Det är uppenbart att regeringen lever i en annan verklighet än resten av Sverige.

Vårbudgeten var en chans för regeringen att lägga om till en ny kurs för Sverige. Man tog inte den, och då är det vår uppgift att visa på att det finns ett alternativ.

Fru talman! Den första som jag vill diskutera i dag är den nationella sjukvårdskrisen. Jag menar att SD-regeringen har skapat den nationella sjukvårdskris vi har i Sverige. Regionerna budgeterar för miljardunderskott under 2024 och varnar för att tusentals tjänster är på väg att försvinna. Väntetiderna blir längre, personalen är redan stressad och avgifterna höjs.

Det här beror på att regeringen har prioriterat bort helt nödvändiga resurser till svensk sjukvård. Först valde regeringen och Sverigedemokraterna att underfinansiera välfärden för att kunna genomföra en skattesänkning, mest för de välbeställda. Sedan satt man tyst när regionerna varnade för nedskärningar på miljardbelopp. När regeringen och Sverigedemokraterna till slut fann det för pinsamt vände man under galgen, och statsministern lovade i tv att ingen skulle behöva sägas upp i sjukvården.

När regeringen sedan lade fram vårbudgeten blev det smärtsamt tydligt att det Kristersson sa inte gällde. Man bryter det löftet. Senast häromveckan kom nya besked om att Region Sörmland nu går mot miljardförlust och måste dra ned ytterligare på personal.

Så här ser det ut runt om i Sverige.

Och inte kan personalen inom sjukvården räkna med att det blir bättre framöver. I vårbudgeten ger SD-regeringen besked om att kommuner och regioner kan räkna med mindre resurser åren framöver med minskade anslag 2025 och 2026. Regeringen ger kortsiktiga bidrag men rullar tillbaka den långsiktiga finansieringen. Det är inte rimligt. Det blir inte en trovärdig och långsiktig politik, och då är det inte konstigt om varslen och nedskärningarna i svensk sjukvård fortsätter.

Vi socialdemokrater har i budget efter budget satsat mer pengar på sjukvården. I vår budgetmotion för 2023 valde vi att dubbla regeringens generella statsbidrag. I vår budgetmotion för 2024 dubblade vi resurserna till sjukvården genom ökade statsbidrag och personalsatsningar. För att vända sjukvårdskrisen föreslår vi nu för tredje gången en dubblering av regeringens anslag till sjukvården. Det innebär att vi nu skjuter till sammanlagt 12 miljarder kronor till sjukvården.

Vi vill också ge regionerna långsiktighet genom att indexera de generella statsbidragen med inflationen - en bottenplatta för välfärden. Sjukvården måste kunna planera för sin personal, inte bara i år utan även för nästa år och åren som följer. Det är så vi bygger en stark gemensam sjukvård och undviker nedskärningar i dag.

Fru talman! Hushållen pressas fortfarande mycket av hårt av kostnadskrisen. Det är väldigt positivt att Riksbanken nu har börjat sänka räntan, och jag tror att det är många svenska hushåll som väntar på nästa sänkning, för räntekostnaden påverkar mångas hushållsekonomi. Även om inflationstakten nu mattas av är alltså kostnadsläget fortfarande mycket högt. Matpriserna är fortfarande skyhöga. Hyrorna har ökat och kommer att fortsätta öka. Räntekostnaderna är fortsatt höga.

Det här märks. Vart tredje hushåll i Sverige kämpar med att få ekonomin att gå ihop. Varannan ensamstående förälder med en lägre inkomst har inte råd att sätta näringsrik mat på bordet. Barn rapporteras vara oroliga för sin familjs ekonomi. Det märks också på att svenska folkets skulder till Kronofogden har nått rekordnivåer. Antalet barnfamiljer som vräks från sina hem är det största på länge. För väldigt många svenskar är det mycket månad kvar när lönen redan har ätits upp av kostnadsökningarna.

Så ser det ut i Sverige i dag.

Det är svenska folket som får ta smällen när regeringen ignorerar hur verkligheten ser ut. Det är undersköterskan, busschauffören och elevassistenten som får stå tillbaka när regeringen ställer sig på bankernas sida.

Det går inte att kompensera för allt i den här kostnadskrisen, men det innebär inte att politiken kan sätta sig på läktaren. När vanliga familjer har svårt att sätta mat på bordet och våra pensionärer vänder på vartenda öre för att kunna betala räkningarna måste politiken ta ansvar och sätta vanligt folk främst.

För att hjälpa barnfamiljerna föreslår vi i den här budgeten att gymnasieelever under sommaren ska få två extra utbetalningar av studiebidraget genom att studiebidraget förlängs. Det skulle ge ett tillskott på 5 000 kronor för en familj med två barn - välbehövliga pengar när kostnaderna har ökat.

Vi har även föreslagit andra åtgärder för att hjälpa de familjer som har det tuffast, bland annat att det extra bostadsbidraget görs permanent och att ett tillfälligt höjt underhållsstöd införs. Vi har också velat se skatt på bankernas övervinster, där pengarna skulle gå tillbaka till hushållen och till välfärdens finansiering.

Fru talman! Gängbrottsligheten, skjutningarna och otryggheten hotar vår samhällsgemenskap. Brottsligheten och våldet skadar, dödar, splittrar familjer och skapar oro och rädsla. Den organiserade brottsligheten och de kriminella gängen måste bekämpas med kraft. För att vända den här utvecklingen och stoppa nyrekryteringen behöver hela samhället kraftsamla.

Givet det allvarliga läget förväntade jag mig att regeringen i sin vårbudget skulle genomföra några åtgärder för att tag i våldet här och nu. Men ingenting av det syns riktigt i budgeten. Visst - man sköt till mer pengar till myndigheter och kriminalvården. Det är viktigt med myndighetssamverkan, men vi ser inga åtgärder för att ta tag i problemet med nyrekryteringen.

Givet det akuta läget ser vi socialdemokrater det som självklart att det behövs nationella åtgärder som kan få effekt på kort sikt. Därför föreslår vi i vår budget en satsning om 700 miljoner kronor för att punktmarkera unga som är på väg in i kriminalitet. Pengarna ska användas antingen till att ungdomar får en följeslagare, till och med så mycket som dygnet runt, eller till elektronisk bevakning med fotboja.

Vi avsätter även 700 miljoner till kommunerna för att anordna aktiviteter som fångar upp ungdomar på glid. Under sommarlovet tydliggörs och förstärks utanförskap och klyftor. När barn och unga saknar meningsfulla aktiviteter finns det risk att det leder till social utsatthet och i förlängningen till att fler unga hamnar i klorna på kriminella gäng. Pengarna låter kommunerna hindra att sommarlovet blir en rekryteringsfest för gängen.

För att komma åt kriminaliteten behövs även satsningar på skolan. I Socialdemokraternas förslag till vårbudget dubblerar vi regeringens föreslagna ökning till skolan. Det skulle innebära att skolan får totalt 1 miljard i vårbudgeten för att kunna stoppa nedskärningar i skolan och undervisningen.

Men vi måste också komma åt de djupare problem som marknadsskolan innebär i dag, när personal tvingas prioritera administration framför eleverna och inte har tid att sätta sig ned med de elever som de vet skulle behöva få extra stöd för att inte hamna på glid.

Att komma åt problemen med marknadsskolan kräver ett stopp för vinstuttaget i skolan, men som ett första steg hade Sverigedemokraterna och regeringen kunnat stoppa överkompensationen till friskolorna i skolpengen. Bara det hade kunnat hindra att 2 miljarder läcker från skolan varje år - pengar som varje år hade kunnat gå till elever och lärare. Men SD-regeringen valde att prioritera skolkoncernerna - trots att skolministern har sagt att det är en överkompensation som pågår i dag. Varför?

Fru talman! I ett läge där Sverige blir fattigare och farligare behöver vi en politik som bottnar i verkligheten och ökar sammanhållningen i vårt land. Vi behöver en budget som står på svenska folkets sida och tar sig an de stora samhällsutmaningar vi står inför. Det kräver både långsiktig stabilitet och kraftfulla åtgärder här och nu.

Vi föreslår en dubblering av regeringens tillskott till sjukvården och ger besked om långsiktig finansiering.

Vi föreslår en riktad satsning på att bryta nyrekryteringen till kriminella gäng och se till att sommaren inte blir en rekryteringsfest för gängkriminella.

Vi vill avvisa regeringens nedskärningar på arbetsmarknadspolitiken.

Vi dubblar regeringens tillskott till skolan.

Alla de här förslagen är helt finansierade genom den skatt på bankernas övervinster som vi föreslår. Politik handlar om prioriteringar, och vi prioriterar hushållen och välfärden framför bankerna.

När Sverigedemokraterna och regeringen blundar för verkligheten visar vi socialdemokrater att det finns ett alternativ till regeringens passivitet. Med de tillskott till skola, vård och omsorg som vi har föreslagit under mandatperioden hade vi inte befunnit oss i denna akuta kris. När Sverigedemokraterna och regeringen låter vanligt folk ta smällen av krisen förmår vi att prioritera annorlunda. När SD-regeringen för en politik som splittrar samhället väljer vi sammanhållning. Det är så man lägger en vårbudget som tar ansvar för Sverige.

Med det yrkar jag bifall till reservation 1.

(Applåder)

Herr talman! Det verkar som att finansministern inte riktigt ser hur verkligheten ser ut. Vi har totalstopp i bostadsbyggandet i Sverige.

I går kom ny konkursstatistik som visar att konkurserna i byggsektorn och småhusbyggandet bara rusar. Sju företag går i konkurs varje dag, och regeringen tittar bara på. Detta leder till att byggnadsarbetarna blir arbetslösa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Vi har ett förslag om att införa en platsgaranti för lärlingar, så att inte de som går på byggprogrammet i dag ska tappas ut ur byggbranschen och det därmed blir ännu dyrare att bygga i framtiden. Hur ser finansministern på det?

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till finansminister Elisabeth Svantesson. I veckan presenterade vi socialdemokrater vår vårmotion och vårbudget. Vi fokuserar på de stora problem som Sverige har: sjukvårdskrisen, kriminaliteten, kostnadskrisen och tillväxten. Jag skulle vilja ställa en fråga om det senare, det vill säga tillväxten.

Det kommer ny statistik igen som visar att Sverige haft en negativ tillväxt fyra kvartal i rad, bland de sämsta i hela Europa. En av de faktorer som driver ned tillväxten i Sverige är byggkrisen. Det är det lägsta bostadsbyggandet sedan 90-talet. Bostadsbyggandet har avstannat.

Om regeringen ser detta undrar jag: Varför gör man inget för att få igång bostadsbyggandet? Varför fanns det inte en enda ny åtgärd i regeringens vårbudget för att få fart på bostadsbyggandet i Sverige?

Fru talman! Ja, det är bra att inflationen sjunker i Sverige, vilket den gör i omvärlden också.

Vi kan konstatera att Sverige har haft högre inflation än jämförbara länder och mycket färre insatser för att stötta grupper som har det väldigt tufft ekonomiskt med små marginaler.

Det är bara att titta på jämförbara länder i Norden. Alla länder i Norden utom Sverige har under den här kostnadskrisen höjt barnbidraget på ett eller annat sätt därför att man vet att det är många barnfamiljer som drabbas hårt av kostnadskrisen på grund av både höjda räntor och höjda hyror. Höjda matpriser slår extra hårt. Vi får nu rapporter om att många familjer avstår från att ha barnen i idrottsaktiviteter eller kulturaktiviteter därför att de inte har råd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker inte att den här regeringen har sett verkligheten för väldigt många hushåll som haft det tufft.

Min interpellation handlar framför allt om banksektorn därför att vi är överens om att vinsterna sticker i ögonen. Vi är överens om att de har varit för höga. Men regeringen och finansministern är väldigt tveksamma till att tänka ut någonting som kan öka konkurrensen i det korta perspektivet och förbättra situationen, och då tycker jag att man är passiv. Det är väl själva definitionen av passiv att man inte gör någonting och inte vill kunna göra någonting.

Det är faktiskt extra provocerande att finansministern säger att hon kan ha synpunkter på hur bankerna ska använda sina vinster. Där kan hon ha synpunkter, men hon kan inte ha synpunkter på att ta en del av vinsterna och föra tillbaka dem till hushållen när vi faktiskt kan bestämma direkt att de går till barnfamiljerna eller till sjukvården i den här ekonomiska krisen.

På något sätt blir finansministern svaret skyldig. Om man inte är beredd att öka konkurrensen i sektorn på något sätt, då låter man ju hushållen stå där och hoppas på att bankerna i framtiden inte ska ta ut lika stora vinster. Eller också bestämmer man sig för att öka konkurrensen här och nu. Jag samarbetar gärna med regeringen om man har idéer om det. Och man kan ha en tillfällig bankskatt, som många europeiska länder har haft, för att föra tillbaka pengarna till hushåll och välfärd. Det väljer regeringen att avstå från, och då kommer det med en kostnad.

(Applåder)

Fru talman! Jag börjar med det sista.

Det är uppenbart att regeringen inte har några ambitioner att under den här krisen jobba för att påverka någon situation här och nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att SBAB skulle kunna erbjuda ett löne- och transaktionskonto skulle ju stärka banken. Det skulle inte försvaga banken. Det skulle göra banken mer lönsam i dess sätt att finansiera sin egen utlåning, så det ligger helt i linje med riksdagens uppdrag till SBAB. Men när jag lyssnar på finansministern förstår jag varför SBAB:s ledning inte vill införa ett löne- och transaktionskonto. Det är uppenbart att finansministern inte vill att SBAB ska kunna ha ett löne- och transaktionskonto.

Om man blir så ideologisk som finansministern verkar vara här att man inte vill att staten ska kunna göra någonting, då blir det väldigt passivt. Då förstår jag att man tar vidare vår utredning om att se över ränteskillnadsersättningen.

Det är bra att det ska bli billigare och enklare att byta bank - tidigast 2025. Det är bra att myndigheter inför amorteringsunderlag digitalt, och det är bra att Finansinspektionen studerar och analyserar situationen. Men regeringen kanske har ett ansvar att driva på utvecklingen och göra någonting som påverkar situationen för de bolånetagare som är pressade av en väldigt hård situation i dag, och på det området visar regeringen inget intresse för att agera. Det tycker jag är dumt.

Den tillfälliga bankskatten som vi har föreslagit på räntenettot är faktiskt utformad så att bankerna om de inte vill betala bankskatten kan sänka räntenettot och därmed göra det bättre för kunderna. Det skapar en incitamentsstruktur för bankerna att behandla kunderna sjyst.

Det som också blir tydligt när finansministern så tydligt säger nej till att bankerna ska vara med och bidra till det gemensamma på något sätt i en kostnadskris är att det är därför hon säger nej till ökade resurser till sjukvården. Det är därför hon säger nej till våra förslag om förbättringar, till exempel att studiebidraget för gymnasieelever ska förlängas över sommaren. Det betyder 5 000 kronor för en tvåbarnsfamilj över sommaren när kostnadskrisen slår till.

Det innebär att man inte har råd att göra ytterligare insatser i kommunerna för att stoppa nyrekryteringen och gängvåldet som plågar Sverige i dag, och kommunerna har en nyckelroll i att punktmarkera och störa ut de unga som är på väg in i kriminalitet eller redan är där för att se till att lugna och kyla ned situationen.

Det är klart att det kommer med ett val när man inte är beredd att ta en del av de stora vinster och övervinster som finansministern säger har uppstått på grund av bristande konkurrens, när man inte tar tillbaka några av de pengarna för att stärka samhällets förmåga att hantera en nationell sjukvårdskris, gängkriminalitet, hushållens situation eller för den delen den låga tillväxt som Sverige just nu har, som beror väldigt mycket på en byggkris som regeringen inte gör någonting åt.

Man vill inte ha en bankskatt som för tillbaka detta, så min fråga är om sjukvården inte behöver mer pengar. Era nya tillfälliga pengar bara under året hade ingen effekt på varslen, uppsägningarna eller besparingsprogrammen runt om i Sverige. Behövs det inte mer resurser för att stoppa våldet här och nu, och behöver vi inte få upp tillväxten i Sverige? Svaret på de frågorna verkar vara nej från finansministern. Det är ganska uppseendeväckande att man kommer till den slutsatsen.

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Bakgrunden till min interpellation är att det har varit en kostnadskris som har slagit hårt mot svenska hushåll. Vi vet att man i vart tredje hushåll i Sverige säger att man har svårt att få inkomsterna att gå ihop varje månad. Vi ser att varannan ensamstående med låg inkomst till och med har svårt att sätta mat på bordet. Det är klart att kostnadskrisen har slagit extra hårt mot dem med från början små marginaler. Men det har slagit brett; inte minst att räntorna har stuckit iväg på det sätt de har gjort har plågat hushållen på ett exceptionellt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För en vanlig tvåbarnsfamilj med 3 miljoner kronor i lån har livet blivit 100 000 kronor dyrare 2024 jämfört med 2021. Merparten av kostnadsökningarna kommer från räntehöjningar. För en ensamstående med 2 miljoner i lån är livet 55 000 kronor dyrare om året. Det är klart att det har inneburit en enorm kostnadschock.

I det här läget kan man fundera över att regeringen genom kostnadskrisen har varit passiv gentemot hushållen. Regeringen brukar säga att alla drabbas av de höga räntorna och inflationen, men det är inte riktigt sant. Det finns några sektorer som har tjänat mycket pengar på de höga räntorna. En sådan sektor är banksektorn. Där har vinsterna ökat dramatiskt.

När Riksbanken har höjt räntorna har också bankerna passat på att höja räntorna på bolånen, men de har inte varit lika snabba med att höja räntorna på lönekonton eller sparkonton. Det har inneburit att man har skapat en räntemarginal, ett räntenetto, som har vuxit dramatiskt hos bankerna. Och det är det som har drivit mycket av vinstutvecklingen i banksektorn.

År 2023 gjorde de fyra storbankerna vinster på 160 miljarder kronor efter skatt. De senaste veckorna har vi sett att en av de fyra storbankerna har redovisat sina vinstnivåer, och man kan konstatera att räntenettot har fortsatt att öka i år jämfört med förra året. Vinstutvecklingen har inte avtagit hos de fyra stora bankerna än. Tvärtom har den fortsatt att öka från höga nivåer.

Jag menar att det är rimligt att ställa frågan till finansministern om regeringen har några idéer om hur man kan använda till exempel SBAB, en statlig bank, för att pressa villkoren och öka konkurrensen.

Här utgår finansministern från att jag vill sätta icke marknadsmässiga villkor för banken. Men det är inte vad jag har skrivit. Jag frågar om det finns några idéer att använda i SBAB. Jag skulle gärna vilja att finansministern utvecklar denna fråga. Jag tycker att det är fullt rimligt att se över avkastningskraven för SBAB. Det görs med jämna mellanrum i de statliga bolagen, och vi kan konstatera att vinstmarginalerna i Sverige är högre än i Norden och att vinstmarginalerna i Sverige är ännu högre än i Europa. Nog kan man väl diskutera vilka avkastningskrav som ska gälla på marknadsmässiga villkor också för SBAB över tid. Det är rimligt att göra.

Min poäng är att man kanske kan använda SBAB på andra sätt. En idé vi har lyft upp är att SBAB ska erbjuda ett lönekonto, ett transaktionskonto. Det låter som en helhetslösning; det blir enklare att byta till SBAB. Men de facto skulle det öka SBAB:s möjlighet att finansiera sig och därmed konkurrera med de andra bankerna på ett helt annat sätt.

Finns det några idéer från finansministern? Det förslag vi har diskuterat och presenterat i dag är också en tillfällig bankskatt. Man tar lite av räntenettot och för tillbaka det till hushållen och välfärden. Menar finansministern att det inte finns någonting att göra när hushållen är pressade och bankerna gör enorma vinster?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Fru talman! Det är jättebra om inflationen faller tillbaka och räntorna sjunker; alla vet ju att detta påverkar byggbranschen.

Faktum är att det är fel - vi höjde taket i akassan mycket mer än vad ni har gjort, och det var utan en kostnadskris som hade urholkat akassan. Det där hänger inte ihop.

Min poäng är att hela branschen nu har sagt att det inte räcker med att vänta på lägre inflation och förhoppningsvis lägre räntor, utan det krävs akuta insatser nu. Vi har föreslagit byggstimulanser och statliga krediter för att göra det billigare att bygga. Vi har också föreslagit att rotavdraget ska förändras så att man får ett större avdrag med 50 procent om man gör energieffektiviseringar. Detta skulle gynna byggnadsarbetarna och ge den enskilde en lägre elräkning, men det skulle också förbättra Sveriges elsystem.

Ni behöver inte ta våra förslag, men hade det inte varit respektfullt mot byggnadsarbetarna att göra någonting när de nu ser den värsta byggkrisen sedan 90-talet? I valrörelsen lät det inte som att det var detta som skulle bli resultatet när SD fick inflytande över den ekonomiska politiken.

Fru talman! Jag har en fråga om tillväxten och byggsektorn.

Inför valet var Oscar Sjöstedt och Sverigedemokraterna ganska tydliga med att de inte skulle försämra sjukförsäkringen eller akassan. Detta var viktiga röda linjer för Sverigedemokraterna i samarbetet med regeringen.

Nu har vi en kollaps i byggsektorn på grund av höjda räntor och hög inflation, som gör det dyrare att bygga. I detta läge har regeringen och Sverigedemokraterna försämrat villkoren genom att dra tillbaka investeringsstödet. De har inte vidtagit några åtgärder för att få igång bostadsbyggandet.

Risken är nu väldigt stor att byggnadsarbetarna får betala priset för att ni inte har någon bostadspolitik. Dessutom ska akassan sänkas, och om man blir utsliten på jobbet ska man kastas ut från försäkringen. Var det detta ni lovade väljarna inför valet, Oscar Sjöstedt?

Fru talman! Vi socialdemokrater har ju förmågan att samarbeta med olika partier. Vi har samarbetat med Liberalerna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Vi har samarbetat med många partier. I stora frågor har vi också samarbetat över blockgränsen med Moderaterna. Då har det gällt försvar och säkerhet eller andra tunga och viktiga beslut för Sverige. I energipolitiken har vi strävat efter breda överenskommelser, för det är bra för Sverige.

Vi är ett samarbetsparti. Jag tror att ödmjukheten att i ett väldigt tufft ekonomiskt läge kunna samarbeta över blockgränserna i viktiga frågor hade varit något för den nuvarande regeringen att fundera på. Risken är ju att investeringarna annars inte hamnar i Sverige. De hamnar i andra länder när man backar klimatpolitiken, rycker undan grunden för energipolitiken och inte ger långsiktiga förutsättningar för viktiga sektorer såsom bostadssektorn. Då drabbas tillväxten och jobben. Då blir det 40 000 fler arbetslösa, enligt regeringens egna prognoser.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Cecilia Rönn för frågan.

Det är klart att vi gjorde väldigt mycket som verkligen hade fokus på vanligt folk. Vi satte rekord i antalet sysselsatta; det hade aldrig funnits fler människor som gick till jobbet och färre människor som levde på bidrag. Det var bra.

Vi gjorde också stora satsningar på de fattigaste pensionärerna just när Sverige var på väg in i kostnadskrisen, för vi visste att den skulle innebära stora påfrestningar för dem med minst marginaler. Under våra år höjde vi barnbidragen trots att det inte var någon kostnadskris, och vi gjorde enorma satsningar på välfärden under pandemin så att man inte mitt under pandemin skulle hamna i en välfärdskris. Det är klart att vi har styrt Sverige i både goda och tuffa tider, men jag tycker att man kan jämföra agerandet under pandemin med det agerande vi har haft under kostnadskrisen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Den nuvarande regeringen har, med Liberalernas hjälp, varit otroligt passiva. Resultatet har blivit att vi har bland de sämsta tillväxttakterna i hela Europa. Vi har haft större prisökningar än övriga länder, och vi har inte hållit ihop samhället. Det ansvaret bär ni just nu, Cecilia Rönn, för ni är en del av regeringsunderlaget.