Peder Björk

Fru talman! Det är väl känt sedan tidigare att Moderaterna gärna säljer ut statlig verksamhet, och nu tycks man också ha fått med sig Sverigedemokraterna och de övriga regeringspartierna på detta.

I förra veckan beslutade regeringen att sälja ut svenska Bilprovningen utan att samtidigt kunna förklara hur man ska säkerställa att det finns en god tillgänglighet i hela landet framöver eller att det inte kommer att förekomma fusk och fel i den myndighetsutövning som Bilprovningen utför.

Det är nog många med mig som sitter och funderar över vilka ytterligare utförsäljningar av statliga bolag som regeringen nu förbereder. Det är helt enkelt min fråga till finansminister Elisabeth Svantesson.

Fru talman! Jag kan inte på något sätt tvinga statsrådet att vare sig svara mig eller respektera riksdagen och möjligheten att i en interpellationsdebatt ställa frågor till regeringen och faktiskt få svar på dem. Men, fru talman, alla de människor som i dag nyttjar servicen från servicekontoren runt om i hela landet förtjänar svar på vad regeringen har för plan med att dra ned på resurserna till servicekontoren.

Den här debatten visar att SD-regeringen helt har övergett tanken om statlig service och närvaro i hela landet, i kombination med en hel rad andra förslag som den har lagt fram. Jag är rädd för att detta kommer att minska tilltron till och förtroendet för staten och svenska myndigheter. Det är en kraftfull och stor omläggning av den politik som har förts de senaste mandatperioderna.

Jag är också rädd, fru talman, att detta ökar spänningarna mellan stad och land och bidrar till en ökad polarisering i vårt land. Detta förvärras dessutom ytterligare av att statsrådet inte här i kammaren vill ta ansvar för sina egna förslag. Våga stå för vägvalet! Peka ut var SD-regeringen vill göra nedskärningar på statlig service! Då kan vi åtminstone ha en uppriktig och ärlig debatt om detta.

Men en sak är klar, fru talman. Vi socialdemokrater kommer att fortsätta stå upp för statlig närvaro och service i hela landet.

(Applåder)

Fru talman! Bara för att göra det här väldigt tydligt: Det vi pratar om här är alltså en neddragning på 150 miljoner kronor de kommande tre åren, specifikt inriktad från SD-regeringen på servicekontoren.

Det statsrådet lyfte fram som en besparing som redan har genomförts i år på en 1 procent är ju en generell besparing på statliga myndigheter på bredden. Det här förslaget som SD-regeringen har lagt fram nu är med kirurgisk precision inriktat på just servicekontoren. Det har ingenting med svensk förvaltningstradition att göra, fru talman, utan det handlar om en tydlig prioritering från den här SD-regeringen.

Jag är ju ledamot här i riksdagen från och representerar Västernorrland. Det är ett län som består av sju kommuner med stora avstånd mellan sig.

På gränsen till Jämtland ligger en av de här kommunerna, nämligen Ånge kommun. Där öppnades så sent som den 23 april i år ett servicekontor. Det är ett kontor som har öppet i tre timmar två dagar i veckan. Det kan ju låta väldigt lite, fru talman, men om alternativet är att man inte över huvud taget har tillgång till statlig service, fysisk på plats, i just Ånge gör det här ändå väldigt stor skillnad för dem som bor i den kommunen.

Fru talman! Faktum är ju att servicen från servicekontoren är väldigt uppskattad. I en undersökning från 2023 är det 96 procent av besökarna - jag upprepar: 96 procent av besökarna - på servicekontoren som är nöjda med den service de får när de besöker servicekontor.

Dessutom är det faktiskt 2,6 miljoner besökare varje år som får hjälp med någon form av service från de myndigheter som ingår i ett servicekontor. Totalt är det ungefär 3,1 miljoner ärenden som hanteras på ett år i alla servicekontor i hela Sverige.

Min fråga, fru talman, är helt enkelt denna. Varför vill statsrådet att de människor som har tillgång till de här servicekontoren i dag ska få minskade möjligheter till statlig service i hela landet med SD-regeringens politik?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! I en debatt här i kammaren för lite drygt ett år sedan yttrade statsrådet Slottner följande: Jag ser mycket positivt på statens servicekontor och på Statens servicecenters verksamhet. Antalet statliga servicekontor har ökat i snabb takt under de senaste åren. Jag tycker att det är en väldigt bra åtgärd. Jag tror att vi kan utveckla servicekontoren ännu mer. Det är ju en verksamhet som har ökat i snabb takt på kort tid. Jag ser, som sagt, väldigt positivt på detta.

Jag undrar nu, herr talman: Vad är det som har hänt sedan dess? Varför har det blivit mindre viktigt för statsrådet Slottner i dag att värna servicekontoren? Det går ju inte att tolka det på annat sätt när SD-regeringen går fram med ett förslag på en budget där man ska skära ned på servicekontorens ekonomiska resurser med 150 miljoner kronor de kommande tre åren. Det motsvarar ungefär 10 procent av den totala budgeten för servicekontoren, herr talman, och en sådan neddragning kommer helt klart att få konsekvenser.

Herr talman! För oss socialdemokrater är det självklart att staten ska vara närvarande i hela landet. Det gäller både i form av statliga arbetstillfällen och statliga myndigheter. Under perioden 2014-2022 när det fanns socialdemokratiskt ledda regeringar kom ett stort antal statliga jobb och verksamheter på plats som både om- och nylokaliserades till platser framför allt utanför storstäderna runt om i landet.

Det var dock inte bara om- och nylokalisering som skedde. Det fattades också beslut av socialdemokratiska regeringar att utveckla antalet servicekontor, och efter en gedigen utredning beslutade man att satsa på totalt 28 nya kontor de kommande åren. Det gällde inte bara runt om i hela landet utan även i utsatta områden i städer. Ironiskt nog invigde just i dag statsrådet Slottner det sista av dessa 28 kontor i Rinkeby.

En statlig närvaro i hela landet bygger upp allmänhetens förtroende och ger också legitimitet för myndighetsutövningen, något som jag menar att SD-regeringen nu raserar med sitt beslut att minska resurserna så drastiskt till statens servicekontor, och min fråga till statsrådet Slottner är därför ganska enkel: Vilka kontor vill statsrådet se läggas ned? Vilka kontor vill statsrådet ska få minskade öppettider?

Det måste väl ändå finnas en idé om hur verksamheten ska bedrivas framöver, eller är det helt enkelt så att SD-regeringen behövde hitta besparingar för att kunna genomföra och finansiera sina skattesänkningar för rika män i storstäderna? Då är de fina orden som jag inledde med inte så mycket värda.

Jag vill därför gärna att statsrådet Slottner berättar varför ni gör det här och var någonstans i Sverige han vill minska servicen.

Fru talman! För två veckor sedan debatterade jag och utbildningsministern en snarlik frågeställning här i en interpellationsdebatt. Senare samma vecka deltog jag vid Mittuniversitetets årshögtid. Det var ett tillfälle att fira de prestationer som gjorts på universitetet, med promovering av nya doktorer och installationen av nya professorer. Det var en fantastiskt trevlig tillställning.

Jag har varit med vid flera sådana tillställningar tidigare, och det var en sak som var annorlunda i år. Det fanns ett surr runt omkring detta när jag talade med representanter för universitetet, näringslivsföreträdare och andra som deltog vid årshögtiden. Det fanns en djup oro över vad som håller på att hända med svensk universitetsutbildning och konsekvenserna av de neddragningar som SD-regeringen nu gör.

Jag hörde tidigare utbildningsministern säga "kvalitet" väldigt många gånger. Det var kvalitet hit och kvalitet dit. Men på vilket sätt blir kvaliteten i den svenska högskole- och universitetsundervisningen bättre av att man drar ned på antalet utbildningsplatser runt om i hela landet? På vilket sätt blir kvaliteten bättre av att människor nekas möjligheten att mitt i livet karriärväxla eller kompetensutveckla sig på annat sätt?

Utbildningsministern är fortfarande mig svaret skyldig om vad vi ska säga till dem som nu inte får en sådan chans. Vad tycker utbildningsministern att vi ska säga till näringslivet när man därifrån undrar varför det inte blir fler utbildningsplatser?

Fru talman! När man hör statsrådet redogöra för SD-regeringens utbildningspolitik låter det som att man satsar på utbildningen i Sverige. Det hade ju varit bra om man faktiskt hade gjort det, med tanke på var vi befinner oss i konjunkturen. Så sent som i dag har vi fått ta del av nya siffror där arbetslösheten och varslen i Sverige ökar ännu mer. Då hade en offensiv utbildningspolitik varit ett bra verktyg.

Så är dock inte fallet, fru talman. När vi nu får ta del av SD-regeringens budget kan vi konstatera att man gör precis tvärtom.

Låt mig, fru talman, ta ett konkret exempel från norra Sverige. Där skär man ned på de fyra nordligaste lärosätena med 40 miljoner kronor de kommande två åren. Det innebär 40 miljoner mindre till att satsa på undervisning. Det innebär 40 miljoner mindre till att se till att fler människor kommer i utbildning.

Det är klart att ingen här inne har någonting emot att man satsar på ökad kvalitet eller på fler campusbaserade utbildningar. Men det blir helt fel inriktning om man gör det på bekostnad av antalet utbildningsplatser. Det är precis det vi ser nu kommer att ske - inte minst i norra Sverige, en del av landet där den gröna omställningen har pågått i flera år, där man skriker efter kompetens när man ska bygga upp ny verksamhet och där vi verkligen behöver satsa på utbildning. Där ska SD-regeringen alltså skära ned.

Och det är inte nog att man ska skära ned rent generellt på utbildningsplatser; konsekvensen av SD-regeringens inriktning är också att man vill se mindre distansundervisning. Just i norra Sverige, där kompetensväxling behövs, är distansutbildning en av nycklarna för att människor mitt i livet över huvud taget ska kunna gå en högre utbildning med tanke på de långa avstånd vi har i norra Sverige. Det funkar helt enkelt inte att ta sig till campus när man är mitt i livet, har familj och barn och kanske redan har en anställning men ändå vill kompetensväxla och utbilda sig vidare.

Min fråga, fru talman, till utbildningsministern är alltså: Vad är ministerns besked till alla de människor som har drömt om och är redo att kompetensväxla mitt i livet men som nu med SD-regeringens politik inte kommer att få den chansen?

(Applåder)

Herr talman! I det här ekonomiska läget och med utvecklingen av den gröna omställningen borde SD-regeringen kliva fram och satsa på utökade utbildningsmöjligheter i hela landet.

Vi har nu debatterat utbildningen i norra Sverige, och jag kan konstatera att utbildningsministern är tydlig med att det där inte ska finnas lika stora möjligheter eftersom det där ska genomföras besparingar.

Utbildningsministern missar att fundera över hur högskolor och universitet kan vara viktiga för den regionala utvecklingen. Då behövs utbildningsplatser i hela landet, inte så som nu sker när SD-regeringen drar ned på antalet utbildningsplatser i norra Sverige.

Det är tydligt att för att Sverige ska bli mer framgångsrikt, för att vi ska öka tillväxten, för att Sverige ska kunna omfamna den gröna omställningen och faktiskt få fler människor i jobb, behövs utbildningar och utbildningsplatser i hela landet. Där brister SD-regeringen i att man nu minskar resurserna till utbildning i norra Sverige med 40 miljoner kronor de kommande åren. Det kommer att innebära färre utbildningsplatser, och färre människor får möjlighet att utbilda sig eller omskola sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det funkar helt enkelt inte med en utbildningsminister som är killen vid grillen. Vi behöver en minister som kan åtgärda utbildningsbrister. Här är det upp till bevis för statsrådet att visa att regeringen vill satsa på hela landet. Just nu går utvecklingen åt helt fel håll. Här behövs en annan politik.

Herr talman! Utbildningsministern kan säga "satsa" hur många gånger han vill, men faktum kvarstår: SD-regeringen minskar resurserna till universiteten i norra Sverige med 40 miljoner kronor de kommande åren. Det är allt annat än en satsning.

Herr talman! Om jag tar utbildningsministern på orden och lyssnar på utläggningen om kvalitet, ska jag då tolka det som att utbildningsministern menar att neddragningen på universiteten i norra Sverige görs för att utbildningsministern uppfattar att kvaliteten inte är tillräckligt hög på dessa universitet? I så fall, herr talman, tycker jag att utbildningsministern ska vara tydlig med det budskapet. Jag har en helt annan bild, herr talman.

Jag bor i Sundsvall, och där är vi väldigt stolta över Mittuniversitetet som har campus både i Sundsvall och i Östersund. Mittuniversitets vision är att vara ett globalt universitet med regionalt engagemang, där vi forskar och utbildar för hela livet. Höstterminen 2024 antogs drygt 17 200 personer till studier vid just Mittuniversitetet, vilket var en ökning med 9 procent jämfört med året innan. Drygt halva utbudet på Mittuniversitetet består av distansundervisning, och närmare 90 procent av alla fristående kurser sker på distans.

Herr talman! Utbildningsministerns föregångare Mats Persson var tydlig med att man från regeringen vill minska antalet distansutbildningar och fristående kurser och, som han sa, göra upp med föreställningen att universitet och högskolor ska vara en del av regionalpolitiken.

Bara signalvärdet av ett sådant uttalande är skadligt, herr talman, både för näringslivet och utvecklingen i norra Sverige. För vem vill satsa på att utveckla en ny industri i norra Sverige om staten inte möter upp med utbildningsmöjligheter? Vem vågar satsa på att utbilda sig när regeringens företrädare sänder sådana signaler?

Herr talman! Statsrådet undvek väldigt tydligt inledningsvis i debatten att svara på om statsrådet tänker fullfölja den politik som Mats Persson, hans föregångare, så tydligt gav uttryck för. Jag ger därför statsrådet chansen igen: Vill statsrådet se en utveckling där distansstudier minskar vid de svenska universiteten och högskolorna?

Herr talman! Sverige befinner sig i en situation där man spås ha en av de absolut sämsta tillväxterna i hela Europa under detta år. Sverige befinner sig också i en situation där man har den högsta arbetslösheten på tio år.

Samtidigt som vi befinner oss i denna ekonomiska kris ser vi en utveckling i norra Sverige. Där har vi under flera år sett den gröna omställningen växa fram. Nya industrier etableras, och nya jobb skapas. Detta sammantaget, herr talman, kräver nya kompetenser och fler anställda. Det handlar inte bara om den industri som växer fram utan också om att klara av den stora samhällsomvandling som sker i spåren av den gröna omställningen. Lägg därtill ett skriande behov av kompetensförsörjning rent generellt de närmaste åren och i synnerhet inom välfärden.

Sammantaget borde den ekonomiska krisen, behovet av nya kompetenser och ett skriande behov av kompetensförsörjning på lång sikt innebära att regeringen kliver fram och satsar på utbildning på alla nivåer i hela landet. Precis det har tidigare socialdemokratiska regeringar gjort. Man har byggt ut med fler lärosäten i hela landet. Man har sett till att det har blivit fler utbildningsplatser. Man har sett till att fler har råd att studera genom att man höjt studiebidragen. Man har också infört ett omställningsstudiestöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! När jag skrev denna interpellation hade SD-regeringen ännu inte lagt fram sitt förslag på budget för kommande år, men nu vet vi vad Sverigedemokraterna tillsammans med Liberalerna och de övriga i regeringen vill. Tvärtemot vad man borde göra i detta läge vill man minska resurserna till undervisningen på lärosätena i just norra Sverige. Totalt vill man minska det ekonomiska stödet till undervisningen på lärosätena i norra Sverige med 40 miljoner kronor de kommande åren.

Därför, herr talman, har jag en rak och konkret fråga till statsrådet: På vilket sätt står företagen och det offentliga bättre rustade för att möta olika utmaningar genom att universiteten och högskolorna i norra Sverige får minskade resurser till undervisning de kommande åren?

Fru talman! Om Patrik Karlson är väl medveten om hur det är, hur kan då han och Liberalerna backa upp en politik från SD-regeringen som drar undan mattan för de barnfamiljer och hushåll som har det tufft? Hur kan Patrik Karlson och Liberalerna stå för en politik som inte stöttar hushållen i en av de värsta ekonomiska kriserna på väldigt länge? I stället lägger de fram förslag efter förslag som syftar till att sänka skatten för dem som har mest. I sin första statsbudget gick SD-regeringen fram här i Sveriges riksdag med ett förslag och röstade igenom en skattesänkning på 13 miljarder kronor för dem som har det bäst. De pengarna hade kunnat användas på ett mycket bättre sätt.

Hur kan Patrik Karlson och Liberalerna stå bakom de förslag som nu presenteras som handlar om att försämra akassan och sjukförsäkringen, om det är så att Patrik Karlson väl känner till hur det är? Nej, fru talman - Patrik Karlson, Liberalerna och Sverigedemokraterna fortsätter med sin klassiska borgerliga politik. De sänker skatterna för dem som har det bäst och ser till att utförsäkra dem som har det sämst. Sedan sitter de och tittar på när sjukvårdskrisen de själva varit med och skapat växer fram i hela landet utan att göra någonting för att undvika att regionerna bara i år ska riskera att behöva säga upp 5 000 personer som jobbar i sjukvården. Den yttersta konsekvensen av det är att patientköerna växer.

Fru talman! Min fråga kvarstår alltså: Patrik Karlson - är det värt det?

(Applåder)

Fru talman! I inledningen av anförandet målade Patrik Karlson upp en bild av ett dignande midsommarbord med sill, jordgubbar och andra saker. Det är en bild som stämmer för en del. Men för många innebär den här midsommaren allt annat än en riklig midsommarmiddag.

Kostnadskrisen i Sverige gör fortfarande att många hushåll faktiskt inte har råd att sätta näringsriktig mat på bordet till sig själva eller sina barn. Det är ett misslyckande från SD-regeringen och Liberalerna att de inte kan möta det.

Man hade exempelvis kunnat stötta barnfamiljer med ett extra barnbidrag eller ge två extra studiebidrag till dem som studerar på gymnasiet, som vi socialdemokrater föreslog inför den här sommaren. Det hade gjort skillnad för barnfamiljer runt om i vårt land. Då hade de kunnat se fram emot ett midsommarbord som innehåller det Patrik Karlson beskrev. Men SD-regeringen och Liberalerna har valt en annan väg. De har valt att fokusera på att sänka skatten för dem som har det bäst. Det har inte bara drabbat hushållen utan också bidragit till sjukvårdskrisen. Vi ser även runt om i Sveriges skolor att kommuner säger upp lärare, och till råga på allt har Liberalerna gått med på att sänka skatten på plastpåsar.

Min fråga till Patrik Karlson är alltså: Är det värt det?

Fru talman! SD-regeringen och Kristdemokraterna kan argumentera hur mycket som helst för att det är en stor andel av budgeten som avsätts till regionerna. Men faktum kvarstår. Det räcker inte, utan tvärtom. Det räcker långt ifrån till de behov som finns runt om i landet.

I stället väljer Kristdemokraterna bland annat att stå bakom en sänkning av skatten med 13 miljarder kronor för dem som har det bäst. Det är 13 miljarder som hade kunnat göra verklig skillnad direkt ute i vården.

Vi socialdemokrater har visat att det går att göra annorlunda. Vi har lagt dubbelt så mycket pengar till sjukvården som SD-regeringen och sett till att finansiera det fullt ut.

Det är en klen tröst att lyfta fram strukturreformer i en debatt om sjukvårdskrisen när vårdpersonalen går på knäna, köerna för patienterna ökar och uppemot 5 000 personer i vården riskerar att sägas upp redan i år. Då kan man ha hur många goda idéer som helst om strukturreformer, men de hjälper inte här och nu vare sig för patienterna eller för personalen som sliter ont och hårt. SD-regeringen och Kristdemokraterna fortsätter att spotta ur sig förslag om sänkta skatter för dem som har mest.

Fru talman! Min fråga kvarstår i ljuset av sjukvårdskrisen: Är det värt det?

(Applåder)

Fru talman! Cecilia Engström inledde sitt anförande med att prata om hopp. Man brukar säga att hoppet är det sista som överger en. Men jag tror att vi nu är nära den gräns där hoppet håller på att försvinna hos den svenska sjukvårdspersonalen och patienterna runt om i landet.

Den sjukvårdskris som SD-regeringen har skapat slår stenhårt mot landets regioner och därmed den svenska sjukvården och alla patienter. Vi ser neddragningar överallt. Underskotten är superstora. Dessutom bedöms 5 000 anställda i vårdpersonalen komma att sägas upp under det här året.

Fru talman! Detta står i stark kontrast till det Kristdemokraterna gick fram med i valrörelsen. Då var det Kristdemokraterna som skulle se till att ordna den svenska sjukvården. Det var Kristdemokraterna som pratade om hjärtlandet, och jag kan konstatera att det nog inte var hjärtvården man syftade på.

I stället för att se till att utveckla den svenska sjukvården och se till att den har de resurser som behövs har Kristdemokraterna medverkat till sjukvårdskrisen. Men de har också medverkat till att i stället för att skjuta till resurser till sjukvården satsa på stora skattesänkningar för dem som har det bäst.

Min fråga, fru talman, till Cecilia Engström är: Är det värt det?

Herr talman! Jag tror att Boriana Åberg har snurrat in sig lite grann i sitt eget lilla resonemang. Tydligen är tillfälliga skattehöjningar bara tillfälliga om de inte kallas för subventioner. Tillfälliga subventioner ska tydligen ses som just tillfälliga subventioner, till skillnad från tillfälliga skattehöjningar. Det är ett intressant perspektiv.

Det är ingen slump att vi socialdemokrater lyfter fram SD-regeringens politik för ökade möjligheter att göra avdrag på lyxrenoveringar. Detta sker i en tid då vi har en sjukvårdskris i hela landet, då hushållen går på knäna och då tillväxten är låg och arbetslösheten skenar. I det läget skulle de pengar regeringen satsar på lyx-rot för dem som tjänar över 58 000 kronor i månaden kunna användas på så många bättre sätt än att ytterligare subventionera dem som ändå har råd att renovera sitt kök för tredje, fjärde eller femte gången.

Fru talman! Boriana Åberg ska inte komma med argumentet att detta stöder byggbranschen. Det finns inget som visar på det, tvärtom. Är det något som behövs är det en riktig bostadspolitik från regeringen, och regeringens undermåliga politik på detta område räddas inte av lyx-rot.

(Applåder)

Herr talman! Det fanns väldigt lite i Boriana Åbergs anförande som jag ställer mig bakom men desto mer att debattera och opponera mot. Det var framför allt en sak som jag fastnade för och som jag tänkte att det fanns anledning att ställa en fråga om.

Boriana Åberg var otroligt tydlig från talarstolen med att det inte finns några tillfälliga skattehöjningar. Min fråga blir om samma princip gäller när regeringen själv föreslår tillfälliga skattesubventioner. Regeringen har ju gått fram med en förhöjd nivå på rotavdraget och rutavdraget - en tillfällig nivå. Ska vi, herr talman, tolka Boriana Åbergs besked från talarstolen om att det inte finns något tillfälligt i skattesystemet som att Moderaterna och SD-regeringen tänker permanenta de höjda nivåerna på rotavdraget?

Herr talman! Nej, Boriana Åberg, jag undvek inte att svara på frågan. Tvärtom ville jag bespara Boriana Åberg det svar jag nu kommer att ge.

När vi befinner oss i en djup ekonomisk kris, när vi ser att hushållen går på knäna och när vi ser att vi har en sjukvårdskris är det fullständigt världsfrånvänt att man från Moderaterna och SD-regeringen lägger fram förslag på marginalskattesänkningar som gynnar dem som tjänar 780 000 kronor eller mer.

Låt mig vara tydlig: Nej, vi tycker inte att det är rimligt att den som tjänar mer än 2 miljoner kronor per år ska få en skattesänkning med 36 000 kronor om året. Det är precis det förslag som SD-regeringen har lagt fram. I stället borde man i Sveriges riksdag och från regeringens sida besluta sig för att bedriva en politik som stöttar hushållen. Man borde se till att ge extra barnbidrag och extra studiebidrag.

Man borde också se till att motverka sjukvårdskrisen, som SD-regeringen själv har skapat, genom att se till att ge regionerna och sjukvården runt om i hela landet tillräckligt med resurser. Vi socialdemokrater har visat att det går. Vi har lagt dubbelt så mycket till sjukvården i våra budgetar som SD-regeringen. Det är någonting som borde bekymra Boriana Åberg i stället för att hon ska kritisera Socialdemokraterna för att vi inte vill se införandet av en marginalskatt som gynnar dem som tjänar allra mest.

Herr talman! Det är klart att jag blir lite bekymrad om jag med mitt anförande gör Moderaterna glada, men på slutet kom Boriana ändå fram till att det är en rätt dålig politik som Socialdemokraterna för. Då känner jag mig genast lite tryggare i att anförandet landade lite grann där det skulle.

Det är ändå intressant att när vi socialdemokrater kritiserar er moderater och SD-regeringen för att inte göra tillräckligt för barnfamiljerna är Boriana Åbergs enda exempel på det som man har gjort ett förlängt och förhöjt bostadsbidrag för barnfamiljer. För det första infördes bidraget av den socialdemokratiska regeringen, och för det andra har regeringen inte lyft ett finger för att göra bidraget permanent framöver.

Därutöver har vi socialdemokrater lagt fram flera olika förslag, bland annat ett extra barnbidrag till familjerna, vilket man också har gjort i de andra nordiska länderna som ett tydligt sätt att hjälpa barnfamiljerna. Vi socialdemokrater har föreslagit extra studiebidrag under sommaren, för att stärka barnfamiljernas ekonomi.

Allt det där har Moderaterna i SD-regeringen avvisat. Om Boriana Åberg och SD-regeringen som enda exempel har ett förhöjt bostadsbidrag i verktygslådan förstår jag också varför vi befinner oss i den situation vi gör. Det svarar inte på något sätt mot den tuffa situation som barnfamiljer har runt om i vårt land.

(Applåder)

Herr talman! Vårt samhälle behöver byggas starkare och bättre.

Sättet att definiera det gemensamma och hur vi väljer att finansiera välfärden avgör hur vi ska betala skatt, vem som ska göra det och hur mycket man ska betala i skatt. En logisk följd av detta är att även det omvända gäller: Varje föreslagen skattesänkning ska betalas med minskade utgifter eller mindre, alternativt sämre, välfärd.

Om vi ska klara av våra välfärdsåtaganden kommer vi att behöva en stabil och långsiktig finansiering. Vi behöver därför öka legitimiteten i skattesystemet, bland annat genom att säkerställa att välfärden och tryggheten finansieras efter bärkraft samtidigt som vi försvårar för skattefusk, skatteflykt och skatteundandragande.

Herr talman! Just nu utmanas vår gemensamma svenska välfärdsmodell av ett annat sätt att se på världen, nämligen en borgerlig och konservativ samhällssyn. Där styr marknadslogiken hur välfärdsresurserna fördelas, och det gemensamma projektet är mindre, och de gemensamma angelägenheterna är betydligt färre.

Tempot i det borgerliga systemskiftet vrids nu upp, och SD-regeringen har valt sin skattepolitiska linje. SD-regeringens ambition är tydlig. Principen om att den som redan har mest ska få ännu mer gäller. Skattesänkningar för höginkomsttagare går före barnfamiljer samtidigt som man inte vill skjuta till de resurser som så väl behövs till vård, skola och omsorg.

Redan i sin första statsbudget sänkte SD-regeringen skatterna för höginkomsttagare med 13 miljarder kronor. Förra veckan röstade de borgerliga partierna här i riksdagen igenom en lyx-rot som inte kommer att vare sig avhjälpa byggkrisen eller stötta vanligt folk. Och inför budgeten nästa år har man återigen remitterat ett stort antal förslag på skattesänkningar som totalt uppgår till drygt 20 miljarder kronor.

Herr talman! Av alla SD-regeringens skatteremisser tar kanske ändå förslaget från förra året om sänkt marginalskatt priset. Förslaget handlar om ett borttagande av avtrappningen för jobbskatteavdraget. Det skulle innebära en skattesänkning på drygt 9 000 kronor för dem som har inkomster på 780 000 kronor om året. En årsinkomst på 780 000 kronor motsvarar alltså en månadslön på 65 000 kronor.

Alla dessa förslag lägger alltså SD-regeringen fram i en tid när Sverige befinner sig i ett mycket tufft ekonomiskt läge. Även om inflationstakten nu mattas av är kostnadsläget fortfarande mycket högt. Det slår stenhårt mot svenska hushåll, samtidigt som arbetslösheten stiger och tillväxten är svag. Vanliga familjer med vanliga inkomster har svårt att få pengarna att räcka till. Räntorna, hyrorna och matpriserna är fortsatt på höga nivåer.

Det är helt enkelt oerhört tufft just nu. Det är för många väldigt mycket månad kvar i slutet av lönen, och våra ideella organisationer vittnar om att allt fler söker sig till dem för basala behov som mat och kläder till vuxna och barn. Vi nås av att många svenskar lånar för att ha råd att göra något alls för barnen under sommarlovet och på semestern. Vi vet också att många svenska hushåll hade varit hjälpta av ett extra barnbidrag, vilket vi socialdemokrater har föreslagit.

Herr talman! Vi har också en välfärd som får ta hårda smällar av SD-regeringens politik. Vi befinner oss i en akut sjukvårdskris som skapats av regeringen, som i budget efter budget ignorerat de stora behoven i svensk välfärd och valt att underfinansiera sjukvården. Man har valt att genomföra stora skattesänkningar för dem som har det allra bäst i stället för att tillföra helt nödvändiga resurser till välfärden.

Trots detta lovade statsminister Kristersson i en stund av, låt oss säga, ingivelse i en direktsändning i TV4 att ingen skulle behöva sägas upp från svensk sjukvård. Man skulle trots de stora skattesänkningarna ändå klara av sjukvården. Av detta har det blivit ingenting.

Herr talman! Det som nu sker med den sjukvårdskris vi har är en direkt konsekvens av den förda politiken, där man prioriterar stora skattesänkningar för dem som redan har, i stället för att satsa på välfärden. Jag vänder mig därför mig till er ledamöter i kammaren som representerar ett parti som backar upp SD-regeringen med den uppriktiga frågan: Är det värt det?

Tycker ni kristdemokrater att det är värt att sänka skatten för dem som har det allra bäst samtidigt som sjukvården är i kris och man bedömer 5 000 personer som arbetar i vården kommer att sägas upp i år? Tycker ni liberaler att det är värt att sänka skatten för att få höra lite mer prassel från plastpåsar samtidigt som kommuner runt om i landet skär ned på skolundervisningen? Tycker ni sverigedemokrater att det är värt att ytterligare subventionera lyxrenoveringar för dem som tjänar mer än 58 000 kronor månaden samtidigt som ni genomför försämringar i a-kassan? Tycker ni moderater att ett åttonde, nionde eller tionde jobbskatteavdrag är viktigare än att barn, äldre och yrkesarbetande får den vård de är i behov av?

Är det värt det? Är det verkligen värt det?

Herr talman! Trots SD-regeringens ovilja och oförmåga att hantera de ekonomiska utmaningarna här och nu finns det anledning att orka lyfta blicken och titta framåt. Så som dagens skattesystem har utvecklats har det medfört att de principer och idéer som styrde den senaste stora reformen för över 20 år sedan inte fullt ut speglar hur dagens skattesystem är utformat. Lägg därtill att omvärlden förändrats och nya utmaningar har tillkommit.

Även om det mellan partierna i Sveriges riksdag finns stora skillnader i synen på vilka skatter som ska tas ut och i vilken omfattning, har jag tidigare ändå haft bilden av att man ser ett behov av en omfattande och genomgripande skattereform. Det är fråga om något som går bortom enskilda skattesatser eller ytterligare ett jobbskatteavdrag.

I dag är jag inte lika säker. Både här i kammaren och i andra sammanhang har jag hört, inte minst från företrädare för Moderaterna, att en genomgripande skattereform i dag inte är lika aktuell. Därför undrar jag såklart om vi i dag i den här debatten kan få klara besked från partierna som stöder SD-regeringen hur de ser på behovet av en genomgripande skattereform?

Herr talman! Vi socialdemokrater är övertygade om att det finns ett stort behov av en politisk skattereform. Det ska vara en reform som bygger på principerna om enhetlighet, neutralitet och likformighet, med få undantag och få särregler. Men en sådan reform måste också bygga på principen att bördorna bärs efter förmåga och att vi tar hänsyn till hur de med de högsta inkomsterna och förmögenheterna kan bidra mer till den generella välfärden.

Som socialdemokrat tror jag på en mycket enkel och allmännyttig princip, nämligen att vi ska finansiera och ta ansvar för gemensamma angelägenheter tillsammans. Så ser samhällskontraktet för den svenska och den skandinaviska välfärdsmodellen ut. Den frigör människor, och den innebär att vi inte blir beroende av egna ekonomiska tillgångar för att ta del av skola, vård och omsorg.

Vi slipper dessutom ge upp stora delar av våra liv för att ta hand om närstående som inte kan köpa vård och omsorg på en marknad. På så sätt har vi genom den skandinaviska och svenska välfärdsmodellen skapat världens kanske mest jämlika, frihetliga och generösa samhälle.

För att detta ska vara möjligt behöver vi ett modernt skattesystem som säkerställer finansieringen av välfärden och utjämnar skillnader. För mig som socialdemokrat kommer det alltid att vara värt att betala skatt till vår gemensamma välfärd. Och därför behöver vi vårda, utveckla och värna ett rättvist och omfördelande skattesystem.

(Applåder)

Herr talman! Per Söderlund kan kalla detta precis vad han vill. Han kan prata runt det hur mycket han än vill, men faktum kvarstår. Det är ungefär 260 000 människor i vårt land som har sjuk- och aktivitetsersättning. Många av dem har en inkomst före skatt på 10 000 kronor. Samtidigt argumenterar Per Söderlund och Sverigedemokraterna för att sänka skatten för dem som har de allra högsta inkomsterna. Det är djupt orättvist, och det bryter definitivt mot vad Sverigedemokraterna sa i valrörelsen.

Vi socialdemokrater kommer att stå upp för att den här skatteklyftan ska bort. I vårt budgetförslag lade vi fram ett fullt finansierat förslag där vi tar bort hela denna skatteklyfta. Vi kommer att fortsätta att stå upp för det.

Avslutningsvis vill jag fråga Per Söderlund: Kommer Per Söderlund och Sverigedemokraterna att lägga ett skarpt förslag om att ta bort denna skatteklyfta, eller var det, som i så många andra fall, bara tomma ord från Sverigedemokraterna i en valrörelse?

(Applåder)

Herr talman! Vi kunde alldeles nyss höra Per Söderlund berömma regeringens politik och de förändringar som har skett på skatteområdet. Det är egentligen inte särskilt förvånande att Per Söderlund gör det eftersom vi alla vet att det är Sverigedemokraterna som bestämmer vilka förslag regeringen lägger fram.

Men det var en sak på skatteområdet som Per Söderlund väldigt noga undvek att nämna, nämligen funkisskatten. Min minnesbild, herr talman, är att Sverigedemokraterna hade ett väldigt högt tonläge i valrörelsen när det gällde just funkisskatten. Till er som lyssnar på den här debatten och kanske inte har följt detta fullt ut vill jag säga att funkisskatten handlar om att personer som har sjuk- och aktivitetsersättning betalar en högre skatt än alla andra som jobbar. Det är en fullständig orättvisa i skattesystemet, som Sverigedemokraterna hade ett högt tonläge kring.

Nu försvarar Sverigedemokraterna och Per Söderlund i stället stora skattesänkningar för dem som redan har det gott ställt. Min fråga till Per Söderlund är därför, herr talman: Varför står inte Sverigedemokraterna upp för ett borttagande av funkisskatten?

(Applåder)