Peder Björk

Fru talman! Länsstyrelserna har en viktig roll i statsförvaltningen och i samhället i stort. För att länsstyrelserna ska klara sina uppgifter är det helt avgörande att de åtnjuter ett stort förtroende hos allmänheten.

Landshövding Anna Kinberg Batra vid Länsstyrelsen Stockholm har genom sitt ledarskap och agerande kring olika anställningar skadat detta förtroende. Jag tror att de flesta har hört talas om lappen på anslagstavlan. Minst fem utredningar har startats med anledning av landshövdingens agerande. En av dessa är klar, och där konstateras att landshövdingen har brutit mot gällande rutiner.

Sammantaget har detta skadat förtroendet, inte bara för länsstyrelsen i Stockholms län utan också för länsstyrelserna i allmänhet runt om hela landet. Det har inte blivit bättre av att landshövdingen i Kronoberg också bryter mot reglerna.

Min fråga till statsrådet Slottner är: Hur länge ska detta få pågå utan att SD-regeringen agerar?

Fru talman! Den svenska spelmarknaden var till ganska nyligen ett statligt monopol. Så sent som den 1 januari 2019 omreglerades marknaden. I grunden bygger regleringen av spelmarknaden på ett licenssystem som innebär att alla som tillhandahåller spel om pengar eller pengars värde på den svenska spelmarknaden ska ha spellicens i Sverige. Vidare var avsikten att aktörer utan licens skulle stängas ute från den svenska spelmarknaden.

Ett av syftena med dagens spelreglering, liksom en del av målet för spelpolitiken, är att värna att överskottet från spelverksamhet går till det allmänna och bidrar till finansieringen av statlig verksamhet. I budgetpropositionen för 2024 aviserade SD-regeringen därför att skatten på spel skulle höjas från dagens 18 procent till 22 procent. Dagens debatt och ärende är en direkt följd av det som presenterades i regeringens budgetproposition.

Fru talman! Det hör ju inte till vanligheterna att vi här i kammaren debatterar skattehöjningar föreslagna av en borgerlig regering. Detta är helt enkelt ett undantag som bekräftar regeln. Men även borgerliga regeringar tycks se behov av att stärka statens inkomster. Vi socialdemokrater har i vårt budgetalternativ till SD-regeringens förslag för 2024 valt att inte avvisa skatteförändringen.

Det råder dock en viktig och tydlig skillnad mellan oss socialdemokrater och SD-regeringen, nämligen i hur de ökade skatteintäkterna ska användas. När de borgerliga partierna med Sverigedemokraterna i spetsen väljer att i första hand sänka skatterna för dem med höga inkomster väljer vi socialdemokrater att satsa på välfärden och stärka hushållens ekonomi. Den sjukvårdskris som vi nu ser i Sverige är skapad av SD-regeringen, och Sverige blir både farligare och fattigare med den politik som en majoritet i riksdagen står bakom och där Sverigedemokraterna leder vägen.

Fru talman! Precis som det borde vara för alla skatter kräver en förändring av spelskatten noggranna överväganden. På en reglerad spelmarknad finns det en stor risk att en förändrad spelskatt påverkar kanaliseringsgraden, det vill säga den andel av det totala spelandet på den konkurrensutsatta marknaden som sker hos spelföretag med licens i Sverige.

I tidigare lagstiftningsärenden på området har det framhållits att skattenivån bör hållas på en nivå som behåller en kanaliseringsgrad på minst 90 procent. Detta är inte något fastslaget mål för spelpolitiken, men det finns väl dokumenterat i förarbetena till den lagstiftning som omreglerade spelmarknaden. SD-regeringen pekar själv i propositionen om en höjd spelskatt på att kanaliseringsgraden väntas påverkas negativt till följd av att spelarna anpassar sitt beteende till den högre prisnivån.

Detta behöver följas upp och särskilt utvärderas. Vi socialdemokrater menar att det i det aktuella lagstiftningsärendet saknas tillräckliga underlag och konsekvensanalyser av hur kanaliseringsgraden, och därmed spelarna, påverkas av den föreslagna höjningen av spelskatten.

Vi socialdemokrater har vid flera tillfällen föreslagit åtgärder för att förbättra spelmarknaden och göra den tryggare, exempelvis krav på måttfullhet vid marknadsföring av spel, vilka då har avvisats av Sverigedemokraterna och regeringspartierna. Därför, fru talman, blir det särskilt viktigt att den förändring av spelskatten som vi i dag debatterar och senare ska fatta beslut om tydligt följs upp och att Sverige även i fortsättningen har en spelpolitik som värnar konsumenterna.

(Applåder)

Herr talman! Landshövding Anna Kinberg Batras agerande har kraftigt påverkat förtroendet för Länsstyrelsen i Stockholms län. Men det riskerar också att spilla över på övriga länsstyrelser i landet och på andra statliga myndigheter.

Utifrån det perspektivet är det anmärkningsvärt att statsrådet de senaste veckorna har ägnat sig åt att informera sig i stället för att vidta åtgärder. Statsrådet framhåller själv att statsrådet och regeringen har beredskap för att vidta åtgärder vid behov. Frågan är, herr talman: Är vi inte vid en punkt där behovet av att vidta åtgärderna har uppstått? Men på en direkt fråga till statsrådet alldeles nyss kunde inte ens statsrådet redogöra för vilka de här åtgärderna skulle vara. Jag tycker att det är otroligt allvarligt.

Det vilar nu ett tungt ansvar på regeringen och det ansvariga statsrådet att se till att man upprätthåller förtroendet för den svenska statsförvaltningen i allmänhet, alldeles särskilt i ljuset av det som nu sker på Länsstyrelsen i Stockholms län. Det passiva förhållningssätt som statsrådet uppvisar oroar mig djupt. Det är nämligen så, herr talman, att det är av yttersta vikt för länsstyrelsen att åtnjuta förtroende hos allmänheten för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Det handlar inte minst om krisberedskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag förväntar mig att regeringen inte fortsätter att vara passiv. Jag förväntar mig, herr talman, att regeringen vidtar åtgärder.

(Applåder)

Herr talman! Jag blir en aning förvånad över svaret från statsrådet.

Statsrådet säger själv att regeringen "har beredskap att vid behov vidta åtgärder för att säkerställa förtroendet för myndigheten". Det har statsrådet själv framfört i svaret. När jag nu ställer en rak fråga till statsrådet och vill ha besked om inte statsrådet och SD-regeringen ser att det behovet faktiskt är uppfyllt får jag inget svar. Det finns uppenbarligen beredskap för åtgärder, men dem kan inte statsrådet redogöra för här i talarstolen. Som statsrådet säger: Allt sker inte offentligt.

Herr talman! Jag tycker att det här hade varit ett bra tillfälle för statsrådet att åtminstone redogöra för vilka åtgärder man har i beredskap. Men kanske är det helt enkelt så att statsrådet och regeringen ser det här som enskilda händelser på Länsstyrelsen i Stockholms län som bara berör Länsstyrelsen i Stockholms län. Jag tycker mig ana det i svaret, eftersom statsrådet inte heller svarar på mina ursprungliga frågor om huruvida det finns ett behov av att generellt se över anställningsrutiner för alla länsstyrelser. Jag tycker att detta är anmärkningsvärt, för den förtroendeskada som agerandet vid Länsstyrelsen i Stockholms län innebär spiller med all säkerhet över på länsstyrelser i resten av landet och troligtvis även på den statliga verksamheten i stort, vilket jag tycker är otroligt allvarligt.

Herr talman! Statsrådet var själv inne på att det är ett ansvar för regeringen att utse länsöverdirektörerna. En av de saker som jag inte räknade upp i den långa listan över saker som hänt på Länsstyrelsen i Stockholms län är att tjänsten som länsöverdirektör avslutats under den här perioden med arbetsbefrielse och en avgångsersättning i miljonklassen. Länsöverdirektören - eller länsrådet, som det kallas vid andra länsstyrelser - är landshövdingens absolut närmaste medarbetare och ersättare när han eller hon inte är i tjänst eller har förhinder. I 24 § i förordningen med länsstyrelseinstruktion framgår det mycket tydligt, precis som statsrådet framhöll, att det är regeringen som beslutar om anställning av länsöverdirektör eller länsråd.

Min fråga till statsrådet är väldigt enkel: På vilket sätt har statsrådet och regeringen varit delaktiga i beslutet att avsluta anställningen för länsöverdirektören vid Länsstyrelsen i Stockholms län?

(Applåder)

Herr talman! Som vi alla vet har länsstyrelserna en väldigt viktig roll i statsförvaltningen och i samhället i stort. Inte minst är länsstyrelserna en viktig part när det gäller totalförsvaret och krisberedskapen. De har en viktig roll för djurhållningen och uppföljningen av den. De har också en viktig roll för tillväxt och utveckling eftersom de gör miljöprövningar och hanterar olika överklaganden i byggnadsprocessen.

För att klara sin uppgift som länsstyrelse är det otroligt viktigt att länsstyrelsen har stort förtroende från allmänheten. Det i sin tur kräver tillit till att länsstyrelsens arbete fungerar på ett bra sätt och att det sker rättssäkert.

Det här, herr talman, skulle jag vilja säga har skadats kraftigt av det agerande vi nu har sett från landshövdingen i Stockholm. Det har skadat förtroendet inte bara för Länsstyrelsen i Stockholms län utan för länsstyrelserna i allmänhet runt hela landet.

Det var med anledning av det som jag den 3 april i år lämnade in en interpellation. Jag reagerade på inrättandet av den nya tjänsten som planeringschef på Länsstyrelsen i Stockholms län. Det har blivit ganska väl omskrivet sedan dess, men det handlade om att landshövdingen valde att rekrytera till den här tjänsten genom att sätta upp en lapp i receptionen. Det var en person som sökte jobbet, och det var den personen som fick jobbet. Den personen är en kompis till landshövding Anna Kinberg Batra.

Men, herr talman, efter det har vi kunnat läsa om många fler händelser på Länsstyrelsen i Stockholms län.

Det har inrättats en tillfällig tjänst som ska jobba med ledarskap. Även den personen är en kompis till landshövdingen.

Det har rekryterats en beredskapschef. Kraven i annonsen frångicks när tjänsten tillsattes.

En anställd med tidigare koppling till Moderaterna har helt plötsligt fått en ny titel på länsstyrelsen och kraftigt höjd lön - utan ändrat arbetsinnehåll.

Representationen på länsstyrelsen är kraftigt ifrågasatt.

Facket har dessutom larmat om dålig arbetsmiljö kopplat till just landshövdingens ledarskap.

Nu, herr talman, pågår fem eller kanske sex utredningar av det här agerandet. Tre av dessa ärenden utreds av Justitieombudsmannen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag har det gått 20 dagar sedan jag lämnade in min interpellation. Under den perioden har statsrådet haft ett samtal med landshövdingen, närmare bestämt den 8 april. I övrigt har statsrådet intagit vad jag skulle beskriva som en passiv hållning, det vill säga att han har hållit sig informerad.

Min ursprungliga fråga i interpellationen gällde om statsrådet och den sverigedemokratiska regeringen i ljuset av det enda fallet med planeringschefen såg ett behov av att se över anställningsrutinerna på länsstyrelserna i stort. Jag skrev den för att jag tyckte att det enskilda fallet var tillräckligt allvarligt.

Sedan dess har det, som jag räknade upp, skett ett antal andra saker som i ljuset av det som skedde tidigare har visat på ännu fler allvarliga brister.

Statsrådet säger själv i sitt interpellationssvar att regeringen "har beredskap att vid behov vidta åtgärder för att säkerställa förtroendet för myndigheten". Jag ställer nu frågan specifikt till statsrådet om det inte är så att det behovet har uppfyllts med råge och vilka åtgärder statsrådet i så fall ämnar vidta som han själv sagt sig ha beredskap för.

(Applåder)

Herr talman! Jag tror att vi är många som är väldigt oroliga för att frågan om skattebefrielse på biogas kommer att dra ut på tiden. Jag noterar, herr talman, att finansministern inte kommenterar tidsplanen framåt utan bara konstaterar att det hittills har tagit väldigt lång tid. I ljuset av det blir det uteblivna svaret från finansministern i återkravsfrågan ännu svårare för de företag som nu har det otroligt tufft ekonomiskt. De företagen skulle behöva ett besked här och nu om hur regeringen tänker sig att hantera återkrav för den skattebefrielse som redan har skett, så att de kan blicka framåt och känna sig trygga i att det här inte kommer att drabba dem.

Herr talman! Tyvärr missar finansministern chansen att här i dag ge ett tydligt besked. Jag skulle gärna se att finansministern tar chansen att nu gå tillbaka till Finansdepartementet, skriva fram ett förslag på hur man ska kunna hantera återkraven och återkomma till riksdagen med detta förslag. Det finns en stor risk att den här processen drar ut på tiden och kommer att ta inte bara 6, 12 eller 14 månader utan kanske 18 månader eller ännu längre än så. Under den tiden blöder de här företagen, som har valt att gå före och satsa på biogas för att få hållbara transporter. De företagen förtjänar ett besked. Missa inte den här chansen, finansministern, utan se till att lämna ett besked till de här företagen om hur regeringen ser på återkraven! På så sätt säkrar vi också att det finns biogas i Sverige i framtiden.

Herr talman! Jag vill tacka finansministern för att hon är så tydlig med att det finns en enighet i kammaren och för att regeringen jobbar med frågorna och tycks vara beredd att stå upp för den enighet som finns om skattebefrielse för biogas.

Jag noterar att finansministern säger sig se och förstå de ekonomiska konsekvenser som domen från tribunalen har lett till för många aktörer runt om i vårt land. Det har lett till stora konsekvenser, inte minst för små företag.

Herr talman! Jag undrar ändå om finansministern fullt ut förstår allvaret när hon inte kan ge ett tydligt besked om hur regeringen väljer att hantera återkrav, oavsett vad kommissionens beslut blir och hur vägen framåt ser ut. Det är ju otroligt många som har investerat stora belopp i produktion av biogas och även i fordon.

Skattebefrielsen på biogas har varit utgångspunkten för att få de ekonomiska kalkylerna att gå ihop. De som producerar och säljer biogas får dessutom i ett första läge minskade intäkter därför att ingen köper biogasen. Det gör att de får kostnader för det.

Det finns också en risk att de får återkrav på skattebefrielsen de redan fått. Det gäller bland annat jordbruksverksamheter runt om i landet, som riskerar att få en skattesmäll på flera miljoner kronor om återkrav kommer. De verksamheterna vet i så fall inte om de överlever över huvud taget. Det skapar givetvis en otrolig osäkerhet i de företagen när de inte får ett tydligt besked. Det kan innebära att de får lägga ned sin verksamhet. Men även om det inte är så illa att de får lägga ned sin verksamhet begränsas viljan att utveckla verksamheten i övrigt, eller investera i den verksamhet som bedrivs i dag, på grund av osäkerheten.

Herr talman! Jag undrar helt enkelt varför finansministern inte här och nu kan ge besked om hur regeringen tänker hantera återkravet, oavsett vad kommissionen kommer fram till. Det vore ett viktigt besked till alla företag, inte minst de små, som har vågat och velat vara med och driva utvecklingen mot en mer hållbar framtid i Sverige. De har satsat otroligt mycket på hållbara transporter men får nu inget besked av regeringen om återkravet.

Herr talman! Jag skulle gärna vilja höra finansministern ge ett tydligare besked till dem som har investerat i biogas att regeringen ser dem och framför allt kan tänka sig att bidra till en lösning där de inte drabbas av återkrav.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Biogas är en viktig del i omställningen till ett mer hållbart samhälle, i synnerhet när det gäller att minska utsläppen från transporter. Särskilt viktigt är detta för tunga transporter, där el eller något annat alternativ kanske inte riktigt funkar nu och kanske heller aldrig kommer att funka. För att kunna sänka utsläppen från de transporterna behöver vi biogasen. Jag tänker bland annat på de transporter som sker inom skogsindustrin.

Med statliga stöd har biogasen kunnat utvecklas på ett positivt sätt i Sverige. Det har skapat förutsättningar för både produktion och distribution av biogas runt om i landet. Förutom det statliga stödet har även många privata företag och offentliga aktörer investerat mycket egna pengar i biogas. En grundförutsättning för att man velat göra dessa investeringar har varit att det har funnits en skattebefrielse. På så sätt har kalkylerna kunnat gå ihop.

När denna skattebefrielse försvann innebar det att kostnaderna ökade kraftigt för dem som valt transporter med fordon som går på biogas. Det innebar också att försäljningen av biogas minskade kraftigt. För dem som producerar biogas har därför intäkterna dramatiskt minskat. På grund av osäkerheten när skattebefrielsen nu har försvunnit är det dessutom nu många som tvekar att investera i nya fordon som drivs på biogas.

Därför, herr talman, är skattebefrielsen oerhört viktig för att kunna säkerställa en framtida användning av biogas i Sverige.

Det är bra att regeringen är aktiv i frågan. Men faktum kvarstår: Än så länge finns det inget besked, och det har tagit upp till 14 månader för kommissionen att ens påbörja granskningen. Frågan är om vi får vänta 6 månader, 12 månader eller 18 månader till innan vi får ett besked från kommissionen.

Herr talman! Förutom osäkerheten om hur det ska bli med skattebefrielsen framåt finns det också en stor osäkerhet om vad som kommer att ske med den skattebefrielse som redan har beviljats, från 2021 fram till att domen föll i slutet av 2022.

När det gäller min fråga om just återkrav hänvisar finansministern till att "regeringens utgångspunkt i granskningen är att skattebefrielsen ska godkännas på nytt och att frågan om återkrav av skattebeloppen inte blir aktuell". Det svaret leder till två följdfrågor om just återkrav. Jag skulle gärna vilja få svar på dem från finansministern.

Till att börja med undrar jag om finansministern kan vara säker på att ett nytt positivt beslut kommer att omfatta hela perioden, från 2021 och framåt, så att återkrav aldrig blir aktuellt. Eller kommer ett nytt beslut att gälla endast från det datum då beslutet fattas? Och om det skulle bli så illa att det inte blir ett positivt beslut, finns det någon plan för hur man då ska hantera det här med återkrav?

Fru talman! Jag hade egentligen inte väntat mig ett konkret besked här i dag om sträckan Gävle-Härnösand och ett nytt dubbelspår.

Statsrådet säger att vi ska se fram emot den proposition som kommer till hösten. Normalt sett brukar det inte finnas utpekade projekt i den typen av propositioner, men statsrådet får gärna överraska mig när den läggs fram i höst.

Jag tror nämligen att det, nu när regeringen har lovat att dubbelspåret på Ostkustbanan ska stå klart till 2035, är otroligt viktigt att skicka en tydlig signal till dem som investerar i den nya industrin i norra Sverige men även till dem som är beredda att flytta dit och alla oss som redan bor där om vad regeringen tänker göra för att komma till skott med dubbelspår på Ostkustbanan och få det färdigställt till 2035.

Om statsministern hade varit här i dag och deltagit i denna debatt hade jag sagt: Var är spaden, Ulf? Nu säger jag samma sak till statsrådet. Var är spaden? Det behövs en tydlig signal.

Jag vill också skicka med att jag hoppas att statsrådet och regeringen överväger att i närtid ge ett tydligt uppdrag till Trafikverket att sätta fart med att förverkliga dubbelspår på Ostkustbanan på sträckan Gävle-Härnösand. Det är ett löfte från statsministern och från regeringen.

Även om det kan tyckas vara lång tid till 2035 är elva år i infrastruktursammanhang väldigt kort tid. Därför behövs beslut nu. Det behövs en ny tydlig signal från regeringen för att vi ska få på plats dubbelspår på sträckan Gävle-Härnösand till år 2035.

Fru talman! För att kunna göra detta effektivt och med hög framdrift behövs det också tydliga uppdrag till Trafikverket och tydliga besked i den här frågan.

Kommunerna och regionerna längs den här sträckan har redan gjort sitt jobb. Det finns en hög planberedskap, och det allra mesta som behöver göras innan regeringen och Trafikverket tar vid är redan gjort. Här har statsrådet alla möjligheter att få i gång en byggnation och ett projekt snabbt, vilket är så jag uppfattar att statsrådet önskar utveckla den svenska infrastrukturen.

Nu är det bara en delsträcka och en flaskhals som vi pratar om. Det gäller visserligen en 27 mil lång enkelspårig järnväg, men den är en del av ett mycket större system, inte minst det järnvägssystem längs den svenska Norrlandskusten där Botniabanan för länge sedan har färdigställts. Resultatet blev lyckat, inte minst för den regionala arbetsmarknaden och arbetsmarknadspendlingen men även för godstrafiken.

Norrbotniabanan planeras, och när dessa delar är på plats är det helt nödvändigt att den 27 mil långa enkelspåriga järnvägen finns på plats. Annars kommer Sverige som nation inte att få ut något av de investeringar som görs norrut, i alla fall inte den fulla potentialen, då det längre söderut kommer att finnas en sträcka där det fortfarande är enkelspår. Vi vet hur sårbart det är om det uppstår problem längs en sådan sträcka.

Alldeles särskilt viktigt blir detta i ljuset av de hundratals eller tusentals miljarder som nu investeras i norra Sverige i den nya gröna industrin. Det krävs givetvis infrastrukturlösningar för att transportera gods, men de är minst lika viktiga för att säkerställa kompetensförsörjningen. Det behövs ett större upptagningsområde, och där ger just tågtrafiken en möjlighet att säkra kompetensförsörjningen genom ett bra system för pendling längs Norrlandskusten. Det handlar alltså om både godstransporter och persontransporter.

Det som oroar mig när regeringen inte kan lämna några tydliga besked i denna fråga är att de som är beredda att investera i den nya gröna industrin såklart undrar om järnvägssystemet verkligen kommer att komma på plats inom en rimlig tid. Detta skickar heller inte särskilt bra signaler till dem som överväger att flytta norrut för att ta alla de nya jobben och som undrar om de kommer att kunna pendla på ett vettigt sätt i dessa regioner. Kommer personer, när de väl har flyttat från södra Sverige, att kunna använda sig av tågen för att åka söderut och hälsa på släktingar och vänner?

Det finns många perspektiv i detta. Enligt statsministerns löfte ska det hela vara på plats 2035, och därför är det viktigt att vi får någon form av besked från regeringen om hur man tänker få det på plats.

Fru talman! Jag återupprepar min tidigare fråga: Kan statsrådet säga i dag om alla vi som följer denna fråga kan få någon form av besked före 2026?

Fru talman! Järnvägssträckan mellan Gävle och Härnösand är Sveriges längsta flaskhals med 27 mil enkelspårig järnväg. Ja, ni hörde rätt: 27 mil enkelspårig järnväg.

Precis som statsrådet lyfte fram i sitt svar på min fråga är detta en väldigt hårt trafikerad sträcka. Det finns både ett stort behov av och stora önskemål om att kunna öka transporter av både gods och människor på den här sträckan. Men det är helt enkelt fullt på spåret, så det går inte att köra mer järnvägstrafik än vad som görs i dag.

Fru talman! Skulle man få på plats ett dubbelspår på den här sträckan skulle man helt plötsligt fyrdubbla kapaciteten och halvera restiderna. Mellan Sundsvall och Stockholm skulle restiden bli strax över två timmar, och restiden mellan Stockholm och Umeå skulle bli knappt fyra timmar.

Under valrörelsen 2022 var partiledarna Ulf Kristersson och Ebba Busch på plats i Sundsvall. Vid det tillfället utlovade båda dessa partiledare att om de skulle vinna valet och bilda regering skulle de se till att ett dubbelspår skulle vara fullt utbyggt och på plats senast 2035. Detta löfte som gavs under valrörelsen har sedan också bekräftats av Ulf Kristersson efter att han hade blivit statsminister. Det gjordes i en SVT-intervju där han på en konkret fråga sa att löftet ligger fast: Dubbelspår ska vara klart till 2035. Alltså är det numera också regeringens politik att se till att få på plats ett dubbelspår på Ostkustbanan till 2035, fru talman.

Alla vi som på något sätt har varit involverade i stora infrastrukturprojekt vet att det tar tid. År 2035 är bara elva år bort. Det kan tyckas som en väldigt lång tid, men i infrastruktursammanhang är det en väldigt kort tid. Det behöver planeras, fattas beslut och - inte minst - byggas. Även om 2035 tycks vara långt bort brådskar det alltså att se till att få nödvändiga beslut och nödvändig finansiering på plats för att dubbelspåret som statsministern och regeringen har utlovat ska vara på plats 2035.

Min fråga till infrastrukturministern är helt enkelt om regeringen är beredd att redan nu se till att den här processen tar fart på riktigt och att ge Trafikverket i uppdrag att göra det nödvändiga förberedelsearbetet och se till att påbörja färdigställandet av dubbelspår till 2035.

Herr talman! Jag ska ta vid där statsrådet slutade, vid den logiska kullerbyttan. Om det är någon som gör en logisk kullerbytta är det den SDledda regeringen när den går ut och säger högt och tydligt: Vi satsar på den svenska välfärden. Vi satsar på den svenska sjukvården. Vi ser till att skjuta till resurser så att vi utvecklar och stärker den svenska välfärden.

Vi ser ju vad som händer runt om i landet, inte minst på sjukvårdens område. Det är underskott överallt, i varenda region. Det saknas någonstans i storleksordningen 25 miljarder kronor till svensk sjukvård. Nästan varenda region säger att man kommer att gå med kraftiga underskott det här året. Sammantaget beräknas att uppemot 5 000 personer kommer att sägas upp i den svenska sjukvården under 2024.

Herr talman! Det om något är en logisk kullerbytta. Man säger att man satsar, men vi ser att välfärden går på knäna och att personal sägs upp. Då tycker jag att det är högst väsentligt att vi har diskussionen om hur vi ska finansiera vår gemensamma välfärd. Ska det vara ett skattestopp eller inte? Ska kommunerna själva kunna bestämma över sin verklighet, eller ska det lagstiftas om skattestopp? Det är relevant att ha den diskussionen.

Avslutningsvis: Jag fick inte svar på min fråga. Finns det ett intresse hos statsrådet och den SD-ledda regeringen för att överväga ett skattegolv?

Svar på interpellationer

Herr talman! För oss som följer den politiska debatten är det inte obekant att i den här typen av debatter, om kommunal ekonomi eller om statens ekonomi, är lösningen för borgerliga politiker sänkt skatt. Det är lösningen på de flesta samhällsproblem; sänkt skatt ska lösa väldigt mycket.

Här lyfter man nu igen från regeringens sida och från debattörers sida tanken om att inte bara sänka skatten utan också sätta ett stopp för hur hög skatten får vara i en kommun. I ärlighetens namn finns det givetvis inget egenvärde i att ta ut skatt. Skatt har vi av en anledning. Den är till för att finansiera våra gemensamma offentliga åtaganden, där vi har kommit överens om att det är bäst för oss alla att lösa saker gemensamt. Det måste vi finansiera på något sätt, och därför har vi skatter.

Men det är intressant att se denna diskussion också ur ett lite annorlunda perspektiv. Det finns nämligen ett antal kommuner, inte sällan nära storstadsområden, som ständigt sänker skatten. År efter år sänker de skatten. Det är oftast kommuner med väldigt hög bärkraft, där det finns mycket skatt att ta ut. Men de sänker alltså sin skatt.

Inte sällan påverkar detta kommunerna runt omkring, för i stället för att beskatta sina egna invånare ser dessa kommuner till att nyttja välfärden runt omkring sig. Det gäller till exempel kultur- och fritidsaktiviteter i andra kommuner. Man utnyttjar dessa i stället för att använda möjligheten att ta in skatt från sina egna invånare.

Det där blir inte särskilt rättvist i ett system där vi gemensamt ska finansiera våra åtaganden och där vi försöker se till att det blir en jämlik välfärd över hela landet. Då skulle man kunna tänka sig att överväga möjligheten att sätta ett skattegolv, det vill säga att kommunerna inte får ta ut hur lite skatt som helst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Eftersom statsrådet i denna debatt, och den SD-ledda regeringen, har en tanke om skattestopp är jag lite nyfiken: Finns det möjligtvis också en tanke om ett skattegolv?

Fru talman! Jag noterade att finansministern i sitt senaste inlägg här från talarstolen valde att inte använda ordet folkräkning. Det tänker jag står för någonting.

Ingen skulle vara gladare än jag om regeringen övervägde att lämna denna tanke om en folkräkning som skulle gå ut på att man ger sig ut runt om i hela landet och knackar på alla dörrar för att räkna hur många som bor där. Alla experter som har tittat på detta är tydliga med att detta är ett ineffektivt och väldigt dyrt sätt, och att det inte leder till det som jag upplever att vi här i kammaren är överens om, nämligen att vi måste få ordning och reda på folkbokföringen.

Ett arbete påbörjades under förra mandatperioden, och vi är överens om att det måste fortsätta prioriteras resurser och att folkbokföringen i Sverige måste förbättras. Men det är ändå så att det i Tidöavtalet, under förra mandatperioden och i regeringens skrivningar i budgeten nämns folkräkning. Frågan kvarstår alltså: Har regeringen övergett tanken om att genomföra en folkräkning eller tänker man genomföra en folkräkning?

Fru talman! Om det nu är så att finansministern och regeringen har tänkt överge tanken om en folkräkning är man ju ändå lite nyfiken på vad de övriga samarbetspartierna i Tidöavtalet tänker kring det.

Fru talman! Under förra mandatperioden blev det mycket diskussion om just folkbokföring, och det med all rätt eftersom vi alla kunde se att det var problem med folkbokföringen. Människor for illa i det system vi hade. Det var därför som den socialdemokratiska regeringen som sagt tog initiativ till en lång rad åtgärder för att förbättra folkbokföringen.

Under förra mandatperioden var det också ett högt tonläge från framför allt sverigedemokrater och moderater. I debatten ropades det efter en nationell folkräkning. I riksdagen skrevs det 14 interpellationer och 12 skriftliga frågor från företrädesvis sverigedemokrater och moderater om att det skulle genomföras en stor nationell folkräkning. I Moderaternas och Sverigedemokraternas budgetförslag under förra mandatperioden stod det att det skulle genomföras en stor nationell folkräkning. Det var dessutom så att flera ledande företrädare för Sverigedemokraterna och Moderaterna sa att man skulle ut och knacka på varenda dörr runt om i landet för att säkerställa var människor bor i en stor nationell folkräkning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Efter valet går det att läsa i Tidöavtalet att samarbetspartierna är överens om att förbereda en stor nationell folkräkning. Därför blev jag en aning förvånad när svaret på Sofie Erikssons interpellation inte med en stavelse nämnde att regeringen tänker genomföra en stor nationell folkräkning.

Min fråga till finansministern är: Har regeringen övergett planen på en stor nationell folkräkning?

(Applåder)

Fru talman! Det beslut som SD-regeringen har fattat innebär ingen vanlig effektivisering. Det är en kraftfull besparing utöver de grundläggande effektiviseringskrav som finns sedan tidigare.

Jag noterar att statsrådet gärna skickar över bollen till oppositionen. Men nu är det så att oppositionen inte är de som innehar regeringsmakten. Det är statsrådet som är skyldig ett svar om hur regeringen avser att genomföra de här besparingarna. Jag kan konstatera, fru talman, att statsrådet i den här debatten är väldigt tydlig med att regeringen helt enkelt har lämnat walkover till att myndigheterna nu är de som styr Sverige. Regeringen sätter sig i baksätet och låter myndigheterna genomföra det här - utan styrning, utan någon idé om hur besparingarna ska genomföras och för den delen utan någon tanke om vad man inte får sluta göra i de olika myndigheterna.

Det tycker jag är en tråkig utveckling. Med en offensiv politik och en offensiv förvaltningspolitik kan man göra skillnad med politiken. Men då gäller det att man har en idé om hur man vill utveckla den statliga förvaltningen. Det gäller att man vågar använda de styrinstrument man har i regeringen. Den här regeringen tycks vara mer intresserad av att sitta i baksätet och se på än att aktivt driva svensk förvaltningspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är skillnaden mellan SD-regeringens politik och en socialdemokratisk politik, som tidigare har varit aktiv när det gäller att driva förvaltningspolitik och inte minst att säkerställa statlig närvaro och service i hela landet.

Fru talman! Jag tänker uppehålla mid vid sakfrågan.

Statsrådet vill inte riktigt prata om vad regeringen anser att det ska göras för prioriteringar. Jag blir ändå lite förvånad över att det faktum att 180 anställda sägs upp på Skatteverket enligt statsrådet inte är någonting dramatiskt som man behöver oroa sig över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är också förvånad, fru talman, över att statsrådet säger att det är rimligt att myndigheterna får bära den allmänna ekonomiska krisen. Det är ju inte myndigheterna som får bära det här. Ytterst är det vi medborgare som får bära det när vi får en minskad service från myndigheterna. Det är därför jag ställer frågan till statsrådet om vad regeringen anser borde prioriteras vid besparingen. Vad är det som man ska sluta göra eller göra mindre av? Jag tycker ändå att regeringen behöver ge ett besked till oss och svenska folket om det och vara tydlig med vad det är för plan regeringen har med den här besparingen, som definitivt får konsekvenser.

Men om det nu är så att statsrådet inte vill svara på vad det är man ska sluta göra går det ju att vända på resonemanget och tänka sig att regeringen borde peka ut någonting som man inte ska sluta göra. Det är förvånande att Skatteverket nu säger upp 180 personer. 100 av de personer som sägs upp skulle ha jobbat med att förbättra folkbokföringen, någonting som regeringen har sagt är prioriterat och som vi från Socialdemokraterna håller med om är en prioriterad arbetsuppgift. Men regeringen är uppenbarligen inte tydlig med att uppgiften ska genomföras, eftersom Skatteverket nu säger upp 100 personer inom det här området.

På samma spår: Är det okej för regeringen att man förlänger handläggningstiderna på Försäkringskassan, så att de sjuka får längre tid till hjälp? Är det okej för regeringen att Jordbruksverket nu när man varslar personer förlänger sina handläggningstider, så att lantbrukarna i Sverige får vänta ytterligare på sina pengar? Är det så att statsrådet och regeringen kan acceptera att Statens servicecenter varslar 90 personer och lägger ned servicekontor runt om i landet? Är det detta regeringen kan tänka sig att acceptera?

Fru talman! Jag skulle gärna vilja få ett svar av statsrådet. Om man inte kan säga vad det är man tycker att det ska sparas på, är det då i stället någonting som man inte kan tänka sig att det ska sparas på?

Förutom att detta får konsekvenser för enskilda myndigheter finns det också en stor oro för att det kommer att få konsekvenser för den statliga närvaron och servicen runt om i hela landet. Skatteverkets neddragningar påverkar nu 20 orter runt om i landet. Det är klart att det också i förlängningen kommer att få konsekvenser för statens närvaro runt om i landet. Jag vill i förlängningen av det resonemanget ställa ytterligare en fråga till statsrådet: Är statsrådet på något sätt orolig för att den statliga närvaron ska minska runt om i landet?

Fru talman! Jag är uppriktigt sagt förvånad över hur bekymmerslös statsrådet tycks vara i sitt svar på den här interpellationen, för det beslut SD-regeringen har tagit om att göra stora, generella besparingar på de svenska myndigheterna får givetvis konsekvenser. Det beslut man har tagit innebär nämligen minskade ramar på 1,1 miljarder kronor. Det ska tilläggas i sammanhanget att det är utöver de effektiviseringar på 1 ½-2 procent som normalt är grunden i budgeten.

1,1 miljarder mindre i resurser till Sveriges myndigheter - pengar som i huvudsak använts till att anställa personal för att utföra myndighetsutövning och ge service till medborgarna - får såklart konsekvenser i verksamheten. Redan nu ser vi det när det gäller antalet anställda på myndigheterna runt om i hela landet. Skatteverket har sagt upp 180 personer. Statens servicecenter har dessutom varslat 90 personer. Jordbruksverket har varslat 39 personer. Det är rimligt att anta att fler myndigheter kommer att följa i deras spår när man ska göra verklighet av SD-regeringens budget.

I svaret pekar statsrådet på att regeringen har fullt förtroende för de statliga myndigheternas förmåga att utveckla sin verksamhet i enlighet med "regeringens prioriteringar och de ramar som sätts i budgeten". Eftersom statsrådet pekar ut att regeringens prioriteringar ska styra är jag lite nyfiken på vad regeringen prioriterar när det gäller verksamheten som ska bedrivas med mindre pengar och som en konsekvens av det med hjälp av mindre personal.

Jag skulle alltså gärna vilja få besked av statsrådet, fru talman, om vad som nu gäller kring de här besparingarna. Vad är det myndigheterna i Sverige ska sluta göra eller göra mindre av som effekt av SD-regeringens beslutade besparingar på 1,1 miljarder?

Herr talman! Det kanske är några lyssnare som kommer in i debatten precis nu. Jag vill säga att den debatt som äger rum nu handlar om ett ärende här i kammaren som gäller sänkt skatt på bensin och diesel. Jag tänker uppehålla mig vid det ärende som vi debatterar.

Till skillnad från SD-regeringen har Socialdemokraterna lagt fram ett förslag om en tankrabatt som faktiskt skulle göra att vi stöder de hushåll som har det tufft i den ekonomiska krisen med ett direkt stöd som hamnar i hushållens fickor. Det skulle vara ett stöd i vardagen för de människor runt om i hela vårt land som behöver ha bilen för att kunna ta sig till jobbet och för de familjer som inte har något alternativ till att använda bilen för att skjutsa barnen till träningen. Med Socialdemokraternas tankrabatt får de upp till 2 000 kronor per år i ett direkt stöd.

Mot detta, herr talman, står i den här debatten SD-regeringens förslag om en sänkning av skatten på bensin. Boriana Åberg och SD-regeringen kan inte svara på hur de ska säkerställa att detta faktiskt går till de hushåll som behöver det.

Vi har ju sett löftena i valrörelsen. Vi såg hur det gick förra året. Det blev ingen sänkning av bensin- och dieselpriserna, för pengarna försvann någon annanstans.

Hur ska Boriana Åberg och SD-regeringen säkerställa att det de säger sig värna faktiskt gör att detta stöd hamnar hos de familjer och hushåll som verkligen behöver det i den här ekonomiska krisen?

(Applåder)

Herr talman! Jag förstår att Boriana Åberg känner sig besvärad när vi från oppositionen påminner om vallöftena som kom från Moderaterna och övriga borgerliga partier under den senaste valrörelsen. Under den valrörelsen utställdes löften om sänkta bensin- och dieselpriser med 10, 9, 6 och 5 kronor. Det skulle ske direkt efter valet om man fick möjlighet att bilda regering tillsammans med Sverigedemokraterna.

Nu står vi här över ett år senare. Först och främst kan vi konstatera att bensin- och dieselpriserna fortfarande är väldigt höga i Sverige. Vi kan också konstatera att när regeringen lade fram ett förslag och riksdagen sedan röstade igenom det förra året med en skattesänkning på bensin blev sänkningen vid pump inte 9 kronor, inte 6 kronor och inte 5 kronor. Den blev 14 öre den dagen. Sedan ökade priserna igen.

När vi nu diskuterar det förslag som ligger om att sänka bensinskatten nästa år undrar jag ändå: Hur tänker Boriana Åberg försäkra sig om att den sänkning av skatten som nu föreslås inte hamnar hos bensinbolagens ägare utan faktiskt hamnar hos de hushåll som behöver ekonomiskt stöd i en kostnadskris?

(Applåder)