Clara Aranda

Herr talman! Ledamoten påstår att det inte är någon som vet vad karensavdraget kommer att kosta. Men alla vet nog att det inte kommer att kosta noll kronor. Vilka väljare är det som egentligen blir blåsta?

Jag tycker att det är anmärkningsvärt och arrogant av Socialdemokraterna att driva den här frågan så hårt men inte avsätta medel för att genomföra förslaget i praktiken.

Antingen kommer det att innebära kraftiga skattehöjningar för hårt arbetande människor eller så kommer ni att svika era vallöften. Vilket blir det egentligen?

Om ni verkligen vill se rättvisa på arbetsmarknaden är det betydligt bättre att förhandla fram särskilda regler för utsatta yrkesgrupper och inte att föreslå att slopa karensavdraget generellt.

Sverigedemokraterna tycker inte att det är ett bra förslag att slopa karensavdraget helt. Det kommer att bli väldigt kostsamt, som jag har påtalat tidigare. Det kommer att innebära negativa effekter för arbetsgivare. Korttidssjukfrånvaron kommer med stor sannolikhet att skjuta i höjden, och det vill inte vi se. Vi tycker att förslaget är direkt oansvarigt.

(Applåder)

Herr talman! Tack till ledamoten!

Ledamoten påstår att Sverigedemokraterna inte har lyft ett finger på tre år. Jag vill ändå minnas att det var Socialdemokraterna som hade makten i åtta år innan. Det enda ni lyckades genomföra var att tillsätta en utredning på slutet som ni kan stå och bråka om sedan i kammaren. Det är ungefär på den nivån.

Socialdemokraterna vill att Sverigedemokraterna ska bekänna färg i frågan om karensavdraget. Det tycker jag att Socialdemokraterna gör väldigt bra självt. Ni avkräver mitt parti ett ställningstagande i en fråga som vi inte driver och som vi inte gick till val på. Vi vill inte slopa karensavdraget helt. Kan jag vara mer tydlig?

Socialdemokraterna har kommit fram till att ett slopande av karensavdraget skulle kosta 5 miljarder. Tittar vi på mer realistiska beräkningar kommer kostnaden att vara uppemot 40 miljarder. Förutom det faktum att era beräkningar inte ens är i närheten avsätter ni noll kronor för slopandet av karensavdraget i den skuggbudget som ni presenterar.

Det är ett tydligt bevis på att det inte handlar om karensavdraget. Ni vill få till en svekdebatt gentemot Sverigedemokraterna inför valrörelsen. Det är allt det handlar om. Jag hade haft full respekt om ni hade finansierat förslaget, men ni gör inte det.

Vi gick till val på ett förändrat karensavdrag. Vi ser orättvisorna, och vi vill göra någonting åt dem. Vi arbetar med den frågan.

Herr talman! Trots det faktum att det här systemet var särskilt utformat för att stötta småföretagare och arbetsgivare fanns det en hel del felaktigheter som vi tyckte var problematiska. Sedan förstår vi att små företag har små marginaler och är mer sårbara för kostnader vid sjukfrånvaro. Det är vi väl medvetna om, men vi vet inte om den här lösningen är den bästa. Vi ser andra lösningar när det gäller sjuklöneansvaret för småföretagare. Det här är någonting som vi tittar närmare på för tillfället och kommer att lyfta vidare i förhandlingar. Det är väl det besked jag kan ge till ledamoten i dag.

Herr talman! Ersättningen för höga sjuklönekostnader togs bort av flera skäl. Systemet hade fått skarp kritik från Riksrevisionen. Även Inspektionen för socialförsäkringen hade påpekat stora risker för exempelvis felaktiga utbetalningar, bland annat på grund av det automatiserade upplägget, där alla företagets kostnader hanterades som en totalsumma. Mot bakgrund av de här bristerna och den betydande risken för felaktiga utbetalningar kom vi fram till att detta var ett bra och nödvändigt beslut att fatta.

Herr talman! Då var inte ledamoten uppmärksam när jag höll mitt anförande. Jag gick igenom vilka förbättringar vi vill göra, med fokus på den budget som vi nu debatterar.

Vad gäller karensen har vi aldrig gått till val på att slopa karensavdraget helt. Vi vill se ett differentierat karensavdrag. Det är någonting som vi arbetar internt med nu i partiet. Jag ber att få återkomma i den frågan. Vi ser de här orättvisorna och hur de drabbar särskilt utsatta yrkesgrupper. Det är också därför man måste sätta fokus just där.

Det är svårt att få ihop Vänsterpartiets politik och logik, Tony Haddou. Ni vill samarbeta med Centerpartiet, det enda parti som minskar anslagen på utgiftsområdet. Hur ska ni få ihop det? Jag tror inte heller att Centerpartiet vill slopa karensavdraget helt. Jag tror snarare att de drömmer om ett ytterligare karensavdrag, om jag ska vara helt ärlig.

Herr talman! Kan ledamoten svara på vems politik det blir om man röstar på Vänsterpartiet? Nu är Vänsterpartiet och Centerpartiet, som ska samarbeta, på helt olika planeter. Det innebär att väljarna kan få precis vad som helst när de röstar på Vänsterpartiet.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna om att detta var en slutreplik. Tony Haddou kan därför inte svara på frågan.)

Herr talman! Först måste jag upplysa ledamoten om att Sverigedemokraterna och regeringen har tagit bort den så kallade funkisskatten, alltså skatteskillnaden mellan dem som arbetar och dem som lever på sjuk- eller aktivitetsersättning. Vi tyckte att den var orättvis och har tagit bort den. Det är bara en upplysning.

Sedan gällde det att vi skulle ha stoppat förbättringar. Men vi har bara genomfört förbättringar. Vi har däremot stoppat försämringar.

Vänsterpartiet var väldigt högljudda när den utredning hamnade på bordet som granskade de förändringar och förbättringar som vi gemensamt genomförde under förra mandatperioden. Men vi har inte rivit upp någonting där. Ledamoten får alltså gärna gå in lite mer i detalj på vad han menar.

Vänsterpartiet vill i vanlig ordning ge allting åt alla. Ni vill höja bidragen och göra det möjligt att leva på bidrag längre, egentligen utan några som helst krav eller större begränsningar. De som straffas av er politik är människor som går upp i ottan, ställer klockan varje dag och jobbar hårt. De ska i stället betala mer skatt. Det är de som ska finansiera bidragslinjen.

Sverigedemokraterna anser att sjuka människor ska få det stöd de behöver, men vi vill inte att människor ska fastna i ett bidragsberoende eller i utanförskap. Till skillnad från Vänsterpartiet har vi höga förväntningar på människor. Vi ger inte upp hoppet om människor, utan vi vill skapa förutsättningar för att människor ska komma tillbaka i arbete. Vägar tillbaka till arbete är viktiga för oss. Vi vet hur viktigt det är, både för individen och för samhället.

Herr talman! Vi debatterar nu utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom. Det är ett viktigt och komplext område där våra politiska beslut och vägval får effekt på utsatta och sjuka människors vardag och livssituation.

Sverigedemokraterna och regeringen har under den här mandatperioden genom ett väl fungerande samarbete och konstruktiva förhandlingar löst många svåra frågor. Vi har gjort det trots försvårande omständigheter med inflationen, det försämrade säkerhetsläget i vårt närområde och effekterna av pandemin. Jag skulle inte säga att jag är nöjd, men jag är stolt över mycket av det som vi har åstadkommit tillsammans. Fyra partier har skapat stabilitet och varit produktiva, även i frågor där vi har olika ingångar.

Sverigedemokraterna och regeringen är överens om att den som är sjuk ska ha rätt till både stöd och rehabilitering för att kunna återfå sin arbetsförmåga. Ingen ska glömmas bort och försvinna i statistiken, fastna i bidragsberoende och behöva uthärda ohälsa som går att behandla. Fokus ska riktas mot tidiga insatser och anpassade åtgärder, med särskilt fokus på sjukfrånvaro på grund av psykiatriska diagnoser. Handläggningstiderna hos Försäkringskassan ska kortas, och ärendebalanser ska hanteras mer effektivt. Och vi ska med krafttag fortsätta att möta den brottslighet som riktas mot välfärdssystemen och se till att våra skattemedel inte hamnar i kriminellas fickor.

Herr talman! Varje år betalas uppskattningsvis 15–20 miljarder kronor ut felaktigt från de statliga välfärdssystemen. Hårt arbetande människor som gör rätt för sig måste kunna lita på och försäkra sig om att deras skattepengar går enbart till det som de är avsedda för. Varje felaktigt utbetald krona är en stöld från alla som dagligen bidrar till och bygger vår välfärd. Det är en stöld också från de människor som har rätt till och behov av stöd.

Det är därför både rimligt och nödvändigt att vi nu bygger ett system med stärkt kontroll, bättre informationsutbyte och betydligt mindre möjlighet att missbruka vårt gemensamma trygghetssystem. Vi satsar nu ytterligare på att motverka välfärdsbrottsligheten genom att införa administrativa sanktioner i socialförsäkringen. Samtidigt som ska det vara lätt att göra rätt ska det bli kännbart när man lämnar in felaktiga uppgifter.

Syftet med detta är att på ett mer effektivt och förebyggande sätt hindra både bidragsbrott och felaktiga utbetalningar från socialförsäkringen. En annan viktig aspekt är att om det blir rätt från början minskar återkraven, vilket är vår målsättning.

För personer som bosätter sig i Sverige höjer vi nu kraven för att kvalificera sig till den svenska välfärden. Det är en total självklarhet att de som får tillgång till förmåner också bidrar till samhället genom att arbeta och betala skatt.

Herr talman! Tillsammans med regeringen genomför vi viktiga förslag på många områden. Ytterligare ett exempel är att vi ser till att underlätta för personer med sjuk- eller aktivitetsersättning; vi gör det möjligt att studera på deltid och samtidigt ha sin sjuk- eller aktivitetsersättning partiellt vilande samtidigt som prövotiden för studier med sjuk- eller aktivitetsersättning förlängs från sex till tolv månader.

För att ytterligare förbättra möjligheterna för sjukskrivna att återgå i arbete vill vi göra det möjligt för den som är sjukskriven att i överenskommelse med arbetsgivaren arbetspröva en kortare period med bibehållen sjukpenning. Det ger goda möjligheter för berörda att pröva sin kapacitet att studera och arbeta under tryggare former.

Herr talman! Tillsammans med regeringen har vi som sagt åstadkommit väldigt mycket. Men vi är långt ifrån klara. Vårt viktiga arbete för Sverige har bara börjat. Jag ser ljust på framtiden om vi får fortsatt förtroende nästa mandatperiod.

Jag vill med det avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Daniel Persson (SD).

Herr talman! En ny rapport från Försäkringskassan visar att omkring 4 000 personer som bedöms som aktivt gängkriminella eller har tydliga kopplingar till kriminella nätverk får sin grundförsörjning via bidrag. Totalt har dessa utbetalningar uppgått till cirka 3,6 miljarder kronor under de senaste åren.

Detta innebär att ett betydande antal personer som enligt polisens definition är en del av gängkriminella miljöer lever på skattefinansierade ersättningar. Det riskerar att urholka legitimiteten i våra socialförsäkringssystem och bidrar samtidigt till att stärka den ekonomiska basen för organiserad brottslighet.

Sverigedemokraterna och regeringen river nu sekretessen och gör det möjligt att dela information mellan myndigheter. Det är ett viktigt steg, men vi behöver helt uppenbart göra mer. Jag vill därför fråga statsministern om regeringen avser att vidta ytterligare åtgärder för att vi bättre ska kunna upptäcka, hindra och lagföra sådant utnyttjande.

Fru talman! Vi ser i dag en oroande utveckling. Infertilitet har blivit allt vanligare i Sverige, och 10–15 procent av alla par drabbas av ofrivillig barnlöshet. Det kan bero på medicinska faktorer men också på att många väljer att bilda familj senare i livet.

IVF-vården i Sverige håller hög medicinsk kvalitet och har gett många hopp om att kunna bli föräldrar, men trots detta finns tydliga brister. Vården upplevs inte alltid som tillgänglig, jämlik eller rättvis. I dag varierar regler, väntetider och åldersgränser mellan regionerna. Möjligheten att bilda familj avgörs alltså delvis av var man bor.

Därför vill jag fråga sjukvårdsministern vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att göra IVF-vården mer tillgänglig och jämlik i hela landet.

Herr talman! I sin presentation av den senaste budgeten lyfte finansministern en mycket viktig satsning som helt klart förtjänar mer uppmärksamhet. Det är kvinnors hälsa.

Det finns ett återkommande olyckligt mönster som visar att kvinnor med medicinska besvär inte tas på allvar när de söker vård. Vi kan se exempel på kvinnor som söker vård för endometriosrelaterade besvär och i snitt får vänta i sju år på en diagnos. Det säger ganska mycket om den faktiska situationen.

Tack vare Sverigedemokraternas och regeringens satsningar på forskning och riktade åtgärder för att öka kunskaperna och utveckla vården för kvinnor har vi påbörjat ett förändringsarbete som fortsatt måste prioriteras.

Jag vill därför fråga finansministern om det är regeringens ambition att arbeta långsiktigt med att förbättra kvinnors villkor och med rätten till en behovsanpassad vård.

Herr talman! Oidentifierade drönarflygningar har under den senaste tiden blivit ett allt större problem, nu senast i Danmark. Mycket pekar på att det inte rör sig om en privat aktör, och i fallen gällande Danmark har det visat sig vara större flygfarkoster. Det som är särskilt allvarligt är att drönarna befunnit sig ovanför militärbaser där danska F-35 varit baserade. Budskapet från den förmodade statliga aktören är att ingen är säker och att vi också är sårbara. Det är en medveten strategi för att störa och påverka. Strategin går helt i linje med rysk doktrin gällande hybridkrigföring.

Hos Sverigedemokraterna finns det ingen tvekan om att det enda sättet att avskräcka en aktör från att agera så pass omdömeslöst är att sätta hårt mot hårt. Anser statsrådet Pål Jonson att Försvarsmakten har mandat och fullgoda förutsättningar att förhindra liknande överflygningar på svenskt territorium?

Herr ålderspresident! I kväll debatterar vi socialförsäkringsutskottets betänkande om socialförsäkringsfrågor. I betänkandet behandlar utskottet även regeringens skrivelse Riksrevisionens rapport om Försäkringskassans användning av övervägande skäl vid 180 dagars sjukskrivning.

Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 46 och även läsa upp vårt ställningstagande i anslutning till den specifika punkten.

”Regeringen bör verka för att öka kunskapen om effektiva rehabiliteringsinsatser och se över åtgärder för att utveckla rehabiliteringsinsatserna för sjukskrivna som lider av psykisk ohälsa. Regeringen bör i sitt arbete särskilt beakta behovet av insatser för att stärka kvinnors psykiska hälsa. Den psykiska ohälsan är ett jämställdhetsproblem. Kvinnor är sjukskrivna i nästan dubbelt så hög utsträckning som män.

Regeringen bör även utveckla arbetet med kunskapshöjande insatser för att öka medvetenheten om tidiga tecken på psykisk ohälsa och se över strukturer där tidiga tecken på psykisk ohälsa kan hanteras med snabba åtgärder som en del av ett systematiskt proaktivt arbete. Kunskapen bör även stärkas hos berörda aktörer.

Regeringen bör dessutom överväga att inkludera ett suicidpreventivt fokus i det fortsatta arbetet med sjukförsäkringen, beakta behovet av en översyn och analys av Försäkringskassans förändringsarbete med särskilt fokus på sjukfrånvaro vid psykiatriska diagnoser, överväga möjligheten att införa krav på medicinska suicidriskbedömningar i det försäkringsmedicinska beslutsstödet och beakta behovet av att rikta in det samlade nationella arbetet med suicidprevention på sjukförsäkringens problemområden. Kunskapen om och förståelsen för innebörden av psykiatriska tillstånd och psykisk ohälsa behöver vidareutvecklas.

Regeringen bör också verka för behovsanpassad myndighetskommunikation genom att ge berörda myndigheter i uppdrag att se över sin kommunikation med den målgrupp som har stressrelaterad psykisk ohälsa.”

Herr ålderspresident! Trots det faktum att psykiatriska diagnoser är den vanligaste orsaken bakom sjukskrivningar är Sverigedemokraterna ganska ensamma om att prata om faktiska åtgärder för att hantera detta, inte minst i den kontext som rör sjukskrivningar. Därför är jag glad att Moderaterna, med Caroline Högström i spetsen, också lyfter fram detta viktiga område i kammaren i kväll. Jag kommer att fortsätta att särskilt ta upp området i dagens debatt eftersom frågan helt klart behöver bli mer uppmärksammad.

Att kvinnor i betydligt större utsträckning blir sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa och är sjukskrivna längre är inget nytt. Det har vi vetat om ett tag. Det är tyvärr återkommande när det gäller frågor som rör kvinnors hälsa. Både vård och forskning på området har länge varit eftersatt. Sverigedemokraterna har under lång tid drivit på för att kunskapen måste öka om sjukdomar och tillstånd som främst drabbar kvinnor och flickor. För oss är det här en helt avgörande fråga om grundläggande jämställdhet.

Herr ålderspresident! Jag är därför särskilt stolt över att Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen presenterat den största forsknings- och innovationspropositionen någonsin, med ett riktat fokus på att stärka forskningen om kvinnors hälsa och sjukdomar. Det är en satsning som ska fokusera på sjukdomar och tillstånd som är unika för eller vanligare bland kvinnor.

När det gäller psykisk ohälsa utifrån ett sjukförsäkringsperspektiv är vi i väldigt stort behov av ökade kunskaper. Vi behöver ta reda på vilka faktorer som leder fram till den psykiska ohälsan, vilka konsekvenser den får och vilken behandling som är mest effektiv, inte minst beträffande återgång i arbete.

Vi vet att psykiatriska diagnoser, exempelvis depression och ångest, i många fall leder till långtidssjukskrivningar. En sjukskrivning i sig är ingen behandlande åtgärd, och en alltför långvarig sjukskrivning kan i sin tur förvärra den psykiska sjukdomen. Därför är rätt insatser tidigt i sjukskrivningsprocessen helt avgörande för både individen och samhället.

Vi kan därmed också konstatera att vi behöver fortsätta i samma riktning som den sittande regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har påbörjat, det vill säga ett stärkt fokus på forskning om kvinnors hälsa och sjukdomar som drabbar kvinnor.

Vi behöver också bli bättre på att ta till oss av den nya forskningen och göra det både snabbare och mer effektivt, inte minst för att säkerställa att det finns ett vetenskapligt stöd bakom de insatser som sätts in vid långtidssjukskrivningar på grund av psykiatriska diagnoser. Vi behöver säkerställa insatser som gör skillnad på riktigt, som hjälper, behandlar och förändrar liv.

Herr ålderspresident! Jag vill också nämna Sverigedemokraternas och regeringens arbete med tidiga insatser och vårdmodeller som kan möta olika former av psykisk ohälsa snabbt och på ett ändamålsenligt sätt utifrån individuella behov. Det är helt avgörande i sammanhanget. Det är otroligt viktigt att vi stärker primärvårdens arbete mot psykisk ohälsa. Detta är faktiskt den första riktade satsning som någonsin genomförts vad gäller primärvårdens arbete med psykisk hälsa.

Arbetet med att motverka och förebygga psykisk ohälsa i Sverige fortsätter att vara en av Sverigedemokraternas och regeringens viktigaste prioriteringar. Med ett långsiktigt fokus och satsningar som står i proportion till det faktum att psykisk ohälsa och suicid är en av vår tids stora hälso och samhällsutmaningar kommer vi att göra skillnad.

I vårändringsbudgeten för 2025 finns en förstärkt satsning på den specialiserade psykiatriska vården som innebär att ytterligare 500 miljoner kronor avsätts under 2025 med syftet att öka antalet vårdplatser inom vuxenpsykiatrin samt öka antalet platser för självvald inläggning på avdelning. Detta visar ännu en gång att vi tillsammans med regeringen tar denna fråga på väldigt stort allvar.

Herr ålderspresident! Jag skulle kunna stå här och prata väldigt länge om våra många och banbrytande satsningar på området psykisk hälsa, fast jag inser att jag behöver begränsa mig något då timmen är sen. Sammanfattningsvis kan vi alla konstatera att förutsättningarna att minska antalet långtidssjukskrivningar till följd av psykiatriska diagnoser ökar med de mångfasetterade insatser som jag har redogjort för i mitt anförande, och vi kommer att fortsätta detta arbete.

Herr ålderspresident! Jag nämnde inledningsvis regeringens skrivelse gällande Riksrevisionens rapport om Försäkringskassans användning av övervägande skäl vid 180 dagars sjukskrivning. Jag vill också framföra att Sverigedemokraterna står bakom analysen i regeringens skrivelse då vi ser att det finns ett behov av att Försäkringskassan vidtar åtgärder för att öka likformigheten och träffsäkerheten i användningen av bestämmelsen om övervägande skäl, utifrån vad som framgår av Riksrevisionens iakttagelser och dess rekommendationer till myndigheten.

För oss är det viktigt att säkerställa det vi menar att uppdraget också innebär: att vi får en likformig och träffsäker tillämpning genom att Försäkringskassan rättar till befintliga brister i sina riktlinjer om hur regeländringen ska tillämpas. Med detta sagt kommer Sverigedemokraterna att följa Försäkringskassans arbete noga för att se till att uppdraget inte leder till en alltför strikt bedömning. Det är enligt oss inte syftet med uppdraget.

(Applåder)

Herr talman! De senaste fem åren har våldsanmälningarna på låg- och mellanstadieskolor i Sverige ökat med nästan 60 procent. Lärarkåren har länge fått ta på sig skulden för bråkiga och normbrytande elevers dåliga beteende.

Det här är något som Sverigedemokraterna under lång tid har arbetat för att förändra. Vi menar att fokus i stället ska läggas på åtgärder för att hjälpa elever med skolsvårigheter samtidigt som vi värnar undervisningen för elever i den övriga klassen.

Därför är det nu glädjande att skolministern har uttryckt sig positiv till att införa de gamla så kallade obsklasserna i svensk skola. Jag vill därmed fråga om statsrådet kan ge besked om när vi kan förvänta oss att obsklasserna återinförs.

Fru talman! Låt oss göra en nutidsorientering. Som jag inledningsvis lyfte upp har debatten om de apatiska flyktingbarnen nu tystnat. Det finns givetvis flera orsaker till det. Ett faktum är att Vårdsverige och barnläkarkåren i stor utsträckning har svängt i frågan. Vi kan konstatera att det heller inte är något jättestort kliniskt problem i dagsläget.

Som statsrådet sa har det funnits få nya fall på senare tid. Detta beror på att många i dag inser att det är kontextuella faktorer snarare än rent patologiska, fysiologiska eller biologiska som ligger bakom fenomenet. Vi vet också att incitamenten inte längre är desamma, inte minst med anledning av Migrationsverkets senare förändrade rutiner och en mer restriktiv politik på migrationsområdet.

Fru talman! En symbol för en kall och omänsklig flyktingpolitik - det var så de apatiska flyktingbarnen ofta beskrevs tidigare. Det massiva motståndet mot ett eventuellt ifrågasättande skapade en ohållbar situation för professionen. Läkare har vittnat om rädslan för att utmålas som rasist och att de därför inte vågade berätta om vad som länge varit uppenbart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att barn i vissa fall har tillåtits att bli grovt misshandlade därför att det har varit tabu att vara kritisk är inget annat än en skandal. Min poäng är därför att den här frågan är mycket bredare. Det handlar om vad en aggressiv samhällsdebatt kan resultera i och om hur barn ännu en gång blir offer för politiska åsikter, fast vård och behandling alltid ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet, inte godtycklighet och politisk korrekthet.

Med detta sagt vill jag tacka ministern för debatten och möjligheten att belysa vikten av att den här frågan hanteras.

(Applåder)

Fru talman! Jag ser en stor problematik i att det sammantaget faktiskt är så att den nationellt begränsade företeelse som uppstod i Sverige kunde uppstå och att så blev fallet eftersom det blev legitimerat av en auktoritet.

Debatten om de apatiska flyktingbarnen har under många år varit väldigt infekterad. Under lång tid har ett flertal beslutsfattare, läkare, psykiatriker och journalister fått stå för en mer känslostyrd än vetenskaplig debatt i fråga om de apatiska flyktingbarnen.

När personer som i dag är vuxna nu har vågat träda fram och vittna om den misshandel och tortyr de tvingades utstå under flera år går det som länge har påpekats inte att förneka, som statsrådet påpekade. Vi har offer som berättar om hur de försökte ta sitt liv som barn därför att de inte orkade med den fruktansvärda tortyr som det innebar att tvingas spela apatisk samt om hur sveket från vården och vuxna resulterade i en förlorad barndom. Det går inte att bortse från det faktum att många barn har blivit utnyttjade till ett högt pris eftersom familjen helt uppenbart har kunnat öka sina möjligheter att få permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Både forskning och erfarenhet visar att ett positivt besked som innebär att familjen får stanna i mottagarlandet och därmed får permanent uppehållstillstånd har varit en effektiv åtgärd för att förbättra tillståndet hos de apatiska flyktingbarnen. Experter och utredare har, åtminstone att döma av den information jag har fått fram, inte heller kunnat hitta en enda fallbeskrivning av apatiska flyktingbarn utanför Sverige - inte ens i stora flyktingläger i Mellanöstern med tiotusentals barn, där många är svårt traumatiserade.

Fru talman! Det faktum att dessa barn lämnades åt sitt öde är allvarligt. Som statsrådet nämnde i sitt svar ska ett misstänkt brott anmälas till polisen. Det finns tydliga regler för hur hälso- och sjukvården och andra aktörer ska agera om ett barn misstänks fara illa. Detta är anledningen till att jag ifrågasätter varför det inte har fungerat på ett ändamålsenligt sätt och till att jag efterfrågar ytterligare översyn. Det handlar om att ge alla dessa barn upprättelse genom att säkerställa att något liknande aldrig sker igen.

Min slutsats, efter att jag tagit del av väldigt mycket underlag, är att vi inte är klara med den här frågan. Det finns ett behov av konkreta åtgärder.

Vi behöver i första hand genomföra en ny omfattande granskning gällande hanteringen av barn med uppgivenhetssyndrom för att komma till rätta med de uppenbara brister som funnits inom exempelvis hälso- och sjukvården, där man helt klart behöver se över sina rutiner.

Det är också av yttersta vikt att lyssna till den expertis som finns inom professionen. Den vet bäst vilka behov hälso- och sjukvården faktiskt har. Jag beklagar därför att statsrådet gör bedömningen att det inte finns skäl för ytterligare åtgärder i dagsläget. Jag skulle därför vilja få svar på om statsrådet anser att vi är skyddade från att något liknande uppstår i framtiden. Kan vi verkligen säkerställa att barn inte utnyttjas på det sättet igen?

Herr talman! Jag har ställt en interpellation till ansvarigt statsråd för att mer ingående debattera företeelsen med så kallade asylsökande barn med uppgivenhetssyndrom, av många även kallade apatiska flyktingbarn. Jag vill inledningsvis tacka statsrådet för svaret på mina frågor.

De så kallade apatiska flyktingbarnen var föremål för en hätsk debatt i början av 2000-talet. Debatten fick stor medial uppmärksamhet och har återkommande av olika skäl blossat upp under årens gång, men nu verkar debatten ha tystnat.

Jag har ställt interpellationen för att jag anser att det är hög tid att utreda vad om faktiskt har hänt i frågan sedan dess för att få klarhet i om och hur ansvar har tagits men även för att säkerställa att vi inte går vidare innan vi har hanterat frågan grundligt. Med det sagt kan det vara lämpligt att göra en tillbakablick.

Det första dokumenterade fallet av ett flyktingbarn som slutade äta, gå och prata är från 1998. Det var en 15-årig pojke från Tjetjenien som verkade vara obotligt sjuk. Efter nio månader fick pojkens familj uppehållstillstånd, och han blev utskriven. Strax därefter blev personalen på bupavdelningen hembjuden till familjen på en stor fest. Pojken, som fortfarande var apatisk, låg i ett rum intill. En kontaktperson började efter det att gå långa promenader med pojken, som satt i rullstol. Han vaknade till efter ett par dagar och var helt frisk när fyra veckor hade passerat.

Fem år senare var landets bupkliniker helt överbelastade. På en del håll gick hälften av resurserna till de apatiska barnen. Läkare och personal vittnade samtidigt om frustration och vanmakt.

Herr talman! På politisk nivå tillsattes den 2 september 2004 en nationell samordnare med ansvar för barn i asylprocessen med uppgivenhetssyndrom. Året därpå publicerade den nationella samordnaren en kunskapsöversikt och en kartläggning av asylsökande barn med uppgivenhetssymtom, och därefter släpptes en fördjupningsstudie. I studien lyfts det faktum upp att det inte finns konsensus bland expert om en diagnos. Eftersom fenomenet varit sällsynt eller inte förekommit nationellt har man inte beskrivit det i diagnosmanualen DSM, som tillsammans med WHO:s ICD-system är det mest utbredda systemet för att kategorisera psykiatriska sjukdomar och tillstånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som statsrådet också nämner i sitt svar genomförde Statens beredning för medicinsk och social utvärdering en litteraturstudie 2020 i syfte att undersöka kunskapsläget för både diagnostik och behandling av så kallat uppgivenhetssyndrom hos barn. Som tidigare nämnts fann då SBU att det saknades vetenskapliga studier som ger svar på hur man ska ställa diagnosen uppgivenhetssyndrom. Likaså saknades underlag för en fungerande behandling.

Jag instämmer i att vi ska ha en ordning där expertmyndigheter ska avgöra vilka diagnoser som ska finnas kvar i det svenska klassifikationssystemet. Det är inte en fråga för oss politiker. Däremot måste vi ta ansvar och våga problematisera allvarliga brister. Därför vill jag fråga statsrådet vad han anser kan vara en korrekt åtgärd för att säkerställa att diagnoser som införs i det svenska klassifikationssystemet baseras på vetenskapligt underlag och beprövad erfarenhet i syfte att undvika godtycklighet och yttre påverkan, som exempelvis en polariserad samhällsdebatt kan innebära.

Herr talman! Tack, ledamoten, för klargörandet!

Vi måste ändå ha förtroende för att en expertmyndighet kan fatta rätt beslut i de här ärendena. Men faktum är att Miljöpartiet anslår 130 miljoner kronor till att underlätta välfärdsfusk.

Jag fortsätter på samma spår som tidigare med ytterligare ett frågetecken i Miljöpartiets budget. Det är inte många konkreta förslag i den, men något som dock kan ses som ett tydligt ställningstagande är att Miljöpartiet motsätter sig avskaffandet av tillgodoräknandet av hemlandstid för garantipensionen - det så kallade flyktingundantaget. Gott så, men ni anslår ju inte medel för detta. Det är ganska oseriöst att ha med det förslaget och sedan inte ha täckning för att genomföra det. Ledamoten får gärna förklara hur Miljöpartiet tänker.

Herr talman! Det finns mycket man kan säga om anslagen i Miljöpartiets budget, men det mest anmärkningsvärda är trots allt att man föreslår att sjukskrivning ska gälla även om Försäkringskassan senare finner att den sökande inte uppfyller kraven.

Vem som helst ska alltså kunna sjukskriva sig och få ersättning utbetald, och ifall det senare visar sig att man inte hade rätt till ersättningen ska Försäkringskassan inte kunna kräva tillbaka några pengar. Det går stick i stäv med vad Sverigedemokraterna och regeringen arbetar med och stick i stäv med arbetet mot bidragsfusk och välfärdsbrottslighet. Större delen av riksdagens partier står bakom det arbetet - även Socialdemokraterna, som är Miljöpartiets tilltänkta samarbetspartner.

Jag vill fråga hur man ser på detta och om ledamoten kan förklara förslaget.

Fru talman! Ledamoten säger att fler fick möjlighet att vara sjukskrivna längre tack vare Vänsterpartiet. Är det målsättningen - att fler ska vara sjukskrivna längre? Jag tycker att det låter väldigt problematiskt.

Vi ska ju motverka att människor hamnar i den situationen. Den som ändå gör det ska givetvis få ett ordentligt stöd från samhället. Men det är väl det som ska vara målet, det vill säga att motverka exempelvis den psykiska ohälsan, vilket jag pratade om i mitt anförande. Det är där vi ska lägga fokus, inte på att fler ska vara beroende av bidrag längre eller må dåligt längre. Vi ska fokusera på rätt insatser.

Vänsterpartiets förslag bygger på att ge allt åt alla utan en tanke på att skapa drivkrafter eller innovation. Det är tydligt.

Det pratas om att Vänsterpartiet har funnits i svensk politik i 100 år. Sverigedemokraterna har funnits i 36 år. Det är lite skillnad. Ändå har vi åstadkommit ganska mycket mer. Vi är ett formellt stödparti. Det har Vänsterpartiet inte uppnått än. Jag ser att det är väldigt svårt för Vänsterpartiet att göra det med tanke på den spretande oppositionen.

Det må vara att Vänsterpartiet själva anser att de har den bästa politiken, men ni har ju helt uppenbart inte fått väljarnas stöd för att genomföra den. Jag är ödmjuk inför det faktum att det finns väldigt mycket kvar att göra inom sjukförsäkringen. Men jag tycker ändå att vi har lagt fram ett budgetförslag som i sin helhet är bra för Sverige, och det är jag stolt över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

(Applåder)

(TREDJE VICE TALMANNEN: I all välmening påminner jag om språket i kammaren och att alla talar via talmannen och inte direkt till varandra.)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag har ju precis hållit ett anförande på nästan åtta minuter där jag redogjorde för många av våra satsningar. Ledamoten måste alltså vara lite mer uppmärksam.

Ska vi diskutera vad vi faktiskt gör eller vad Vänsterpartiet än en gång påstår att Sverigedemokraterna kommer att göra? Jag förstår Vänsterpartiets okunskap när det kommer till hur det faktiskt är att styra och ta ansvar för ett land. Trots att Vänsterpartiet har funnits i svensk politik i över 100 år har ni nämligen aldrig någonsin suttit i en regering, Isabell Mixter. Ni har aldrig någonsin intagit den formella rollen i ett samarbete. Ni kan strössla hur mycket pengar ni vill och lova allt till alla - det är inte trovärdigt.

Berätta i stället för mig hur ni ska samla majoritet för era förslag! Hur ska ni styra landet tillsammans med Socialdemokraterna, som gärna pratar om vilka satsningar man vill göra men inte anslår en enda krona för att genomföra satsningarna? Och hur ska ni för den delen samarbeta med Centerpartiet, som vill minska anslagen på utgiftsområdet? Berätta gärna hur ni ska få ihop det!