Fru talman! har frågat mig hur Sverige och jag som statsråd avser att ta till vara möjligheterna som ordförandeskapet innebär för den internationella processen kring biståndseffektivitet. Hon har också frågat hur regeringen avser att arbeta vidare med de internationella principerna för biståndseffektivitet och säkerställa att det svenska biståndet fortsatt utgår från dessa.

Sverige och världen står inför stora prövningar. Rysslands aggression mot Ukraina har politiska, ekonomiska och humanitära konsekvenser som sprider sig långt utanför Ukraina. Länder med utbredd och långvarig fattigdom kännetecknas ofta av bristande demokrati, svagt utvecklad marknadsekonomi, dålig samhällsstyrning, korruption, beroende av stöd utifrån och bristande jämställdhet - inte sällan i kombination med konflikt. De globala utmaningarna förvärras ytterligare av klimatförändringarna, utarmning av den biologiska mångfalden och miljöförstöring. Ett historiskt stort antal människor är på flykt.

Vi behöver se på det svenska biståndet som en strategisk resurs som ska användas effektivt och på rätt sätt. Svenskt bistånd verkar inte isolerat från andra, och det är därför avgörande att vi samarbetar effektivt för att uppnå resultat. Det gäller både andra givare och andra aktörer som bidrar till hållbar utveckling. Det gäller också mottagare av bistånd, och vi ska därför ha en öppen och konstruktiv dialog med till exempel mottagarländernas regeringar.

Jag är glad att Sverige i samband med högnivåmötet i Genève blir medordförande för det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete, som samlar en stor bredd av aktörer. Sverige har en lång tradition av att vara pådrivande i det internationella arbetet för biståndseffektivitet. Det är ett engagemang som har sträckt sig över flera olika regeringar.

Regeringen kommer att verka internationellt för ett effektivt bistånd och beakta principerna för effektivt utvecklingssamarbete. Det internationella biståndet har genomgått stora förändringar de senaste decennierna och blivit alltmer komplext. Nya typer av aktörer och samarbetsformer har uppstått för att lösa inte bara nya problem utan också gamla problem på nya sätt. Här krävs samarbete baserat på gemensamma principer för att fortsätta förbättra biståndets genomslag för de allra mest utsatta.

I det internationella arbetet för ett mer effektivt bistånd kommer regeringen bland annat att driva transparens, resultatfokus och ökad mobilisering av privat kapital. Biståndseffektivitet behöver i större utsträckning förstås i kontexten av den bredare utvecklingsfinansieringsagendan, där biståndet utgör en del och samspelar med andra finansiella flöden som bidrar till hållbar utveckling.

För att säkerställa ett kvalitativt svenskt bistånd kommer regeringen att ta fram en reformagenda med fokus på långsiktighet, transparens och effektivitet. Behoven är stora och resurserna begränsade. Därför kommer regeringen i samarbete med likasinnade att fokusera på effektivisering och synergier mellan insatser. Principerna för effektivt utvecklingssamarbete kommer även fortsatt att vara betydelsefulla för utvecklingen och genomförandet av svenskt bistånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Fru talman! När det gäller biståndet har vi mellan de tre regeringspartierna och Sverigedemokraterna kommit överens om en långsiktig plan. Det innebär att biståndsramen de kommande tre åren ska ligga på 56 miljarder kronor per år. Det är en mycket generös biståndspolitik. Det innebär faktiskt sammanlagt mer pengar än föregående treårsperiod. Detta kan vara värt att hålla i åtanke.

Men det stämmer att vi kommer att förändra biståndspolitiken. Vi kommer att inleda en historisk reform. Vi kommer att i stället för som tidigare, då man prioriterade hur mycket pengar som ska betalas ut, prioritera effektivitet och kvalitet och att göra skillnad på riktigt. Ibland blir debatten väldigt märklig, som om det bara handlar om hur mycket pengar man betalar ut - och sedan skulle jobbet vara klart. Regeringen har betydligt högre ambitioner för biståndet än så.

En viktig sådan prioritering är det faktum att bistånd inte bara handlar om att bekämpa fattigdom. Det handlar också om att ge en väg till välstånd. Där kan man konstatera att många av de länder som Sverige under lång tid har haft utvecklingssamarbeten med och som har fått ta emot väldigt mycket pengar ändå alltjämt, ibland efter flera decennier, är väldigt beroende av bistånd.

Här finns det alltså enligt regeringen utrymme för förändringar och förbättringar. Ett sådant prioriterat område är det faktum att bistånd och handel inte står mot varandra utan är olika sidor av samma mynt. Vägen till välstånd kan alltså inte enbart byggas av pengar, utan det handlar om handel, tillväxt, marknadsekonomi, rättsstat och demokrati - en lång rad olika saker som måste till. Det finns flera internationella exempel på detta.

Vi kommer nu att inleda en reformering av biståndet kopplat till den nya inriktningen, och vi kommer att presentera en reformagenda med fokus på just långsiktighet, transparens och effektivitet, med tematiska prioriteringar. En sådan prioritering är fokuset på fattigdomsbekämpning, men även hälsoinsatser för de allra mest utsatta människorna i världen och naturligtvis demokratibistånd till människorättsförsvarare med flera.

Sedan är det också så, fru talman, att man som en generös biståndsgivare har ett ansvar. Man har ett ansvar inte minst mot svenska skattebetalare att kunna ställa tydliga krav på våra samarbetspartner inom utvecklingssamarbetet. Ett sådant krav är kopplat till migrationen, som nämns i interpellationen som ställts till mig. För att migrationen ska fungera krävs det faktiskt att alla stater lever upp till den folkrättsliga förpliktelsen att återta sina medborgare.

Att regeringen väger in den här typen av migrationspolitiska faktorer i valet av mottagare av svenskt bistånd står inte i konflikt med ett genomförande i linje med principerna för ett effektivt utvecklingssamarbete, utan varje givare, fru talman, har rätt att välja med vem, var och hur man inleder ett utvecklingssamarbete. Så har alltid skett i svensk biståndspolitik. Vi har aldrig gett allting till alla utan har alltid följt olika prioriteringar. Det kommer den här regeringen att fortsätta göra. Migration är en sådan prioritering, men det finns naturligtvis också andra.

Fru talman! Först det som är korrekt i det som Lotta Johnsson Fornarve beskriver: Vi kommer att lämna enprocentsmålet. Det är tydligt uttryckt i budgeten. Vad som är en långsiktigt hållbar ram för biståndspolitiken kan man tycka olika om. Det är ju klart att behoven i världen är oändliga. Men om nu inte aspekten att också värna svenska skattebetalares pengar och få kvalitet och effektivitet räknas, om det bara handlar om att lägga så mycket pengar som möjligt på biståndet, varför då inte lägga 2, 3 eller 4 procent? Det hade varit intressant att höra Vänsterpartiets syn på det.

Men för den här regeringen är ambitionen lite en annan än att bara lägga så mycket pengar som möjligt. Vi är mer intresserade av vilka resultat och vilken kvalitet och effektivitet vi uppnår. Jag tror att även Vänsterpartiet kan hålla med om att resultaten historiskt sett har varit för dåliga. Hur ska man annars förklara det faktum att väldigt många av de länder som under mycket lång tid har fått mycket stora summor pengar i svenskt bistånd fortfarande är beroende av det?

Uppenbarligen finns det någonting här som inte riktigt fungerar som det ska. Det finns åtminstone ett utrymme att våga tänka nytt, och det är vad den här regeringen gör.

Ett sådant område är att lägga ihop bistånd och handel, att komma bort från det stuprörstänkande som har varit en hämsko och inse att vägen till välstånd handlar om just det jag var inne på: handel, att göra affärer, tillväxt och marknadsekonomi. Vid de besök jag har gjort hittills är det mycket få gånger som rena biståndsönskemål kommer upp. Det man vill ha är just investeringar i sitt hemland, för det är så man skapar långsiktig tillväxt. Det är så man bryter fattigdomen och inte blir beroende av årliga tillskott från länder som Sverige. Och det är den här regeringens ambition.

Vi har alltså inte lägre ambition. Tvärtom - vi har en högre ambition. Det är just därför som vi också kommer att förändra biståndet i enlighet med det.

När det gäller de fyra principerna kommer regeringen, precis som framgår i mitt svar, att fortsätta beakta dem, och vi kommer också att återkomma med prioriteringarna kopplade till våra regleringsbrev framöver. Men jag vill också påpeka att dessa principer är överlappande, och det finns även andra principer, till exempel OECD-Dacs regelverk, att ta hänsyn till.

Det finns även, fru talman, återigen det faktum att varje land som ger bistånd har rätt att själv avgöra vilka länder man vill samarbeta med. Så har det alltid varit. Så var det även för den tidigare regeringen och för regeringen dessförinnan, som ju Vänsterpartiet har agerat stöd för och har röstat för i budgetbeslut. Sverige har alltså fullt legitima möjligheter att själva avgöra det och sätta upp vilka principer man vill ska styra biståndet. Jag har varit inne på migrationen, som ju är ett sådant exempel, men det kan även handla om korruptionsarbete. Vi kommer att i våra regleringsbrev återkomma mer om detaljerna i detta - vi har ju bara varit i regeringen i ungefär åtta veckor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Men jag vill understryka ännu en gång att vi kommer att genomföra en förändring av biståndet, och det är för att resultatet inte har varit tillräckligt bra. Det förtar dock inte det som har varit bra och som har haft effekt.

Jag kan till exempel hänvisa till det som Riksrevisionen och Statskontoret har pekat på. Man möter olika beskrivningar av den förbättringspotential som finns, inte minst när man talar med många biståndsländer. De vill ha handel, investeringar och tillväxt, och detta kommer vi i den nya regeringen att efter bästa förmåga försöka hjälpa dem med.

Fru talman! Det jag säger är inte att summan man lägger på bistånd inte skulle vara viktig. Det är klart att den är central. Det jag säger är att den inte är det enda som är viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Jag tycker att man i detta sammanhang också kan peka på det faktum att det bara är fem stater i hela världen som når upp till FN:s mål om 0,7 procent. Sverige kommer naturligtvis att fortsätta vara en av dem. Sverige kommer att fortsätta vara en mycket generös biståndsgivare.

Det är fler saker som spelar roll. Resultaten, insynen och kvaliteten är saker som vi i den nya regeringen vill lyfta tillsammans med det som vi har pekat på gällande kopplingen mellan handel och bistånd.

FN gör många bra saker, men ibland framstår det i debatten som att det bara är FN som agerar som biståndsaktör. Så är det ju inte. Om vi nu tar ett aktuellt exempel som nämndes av Lotta Johnsson Fornarve, nämligen Ukraina, som kommer att vara en mycket tydlig prioritering för den här nya regeringen, kan vi se att EU är en väldigt stor aktör. Jag tycker att vi ibland behöver se biståndsarbetet i ett lite vidare perspektiv än att det bara skulle handla om FN, för så ser faktiskt inte verkligheten ut.

Stödet till kvinnor och tjejer lyfts fram i regeringsförklaringen som ett prioriterat område. Vi kommer i närtid att återkomma i regleringsbreven till den exakta resursfördelningen. Jag vill inte föregripa detta just nu, men det kommer i närtid.

Sedan tycker jag att det finns en lite trist utgångspunkt i den här debatten: att det bara skulle finnas en vinnare på bistånd och att man bara kan göra på ett sätt. Det är klart att hela grunden för att ge bistånd är att hjälpa mottagarländer. Annars skulle man väl inte lägga 56 miljarder på det här området. Men jag lever i tron att fler kan bli vinnare genom att man kopplar ihop handel och bistånd, till exempel våra fantastiska svenska företag, som befinner sig långt framme i den gröna klimatomställningen eller när det handlar om infrastruktur. Här krävs det nytänkande, och det kommer den här regeringen att ge.

Jag tackar interpellanten för en intressant diskussion.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.