Johan Forssell

Fru talman! Jag tackar Anders Ekegren för frågan.

Det är korrekt att situationen är svår, inte bara på detta område utan på en lång rad andra områden, och vi står potentiellt sett inför en ännu mer riskabel situation. I dag är det omöjligt att veta hur detta kommer att utspela sig, men det man kan göra är att ha beredskap för olika situationer.

När EU:s migrationsministrar nyligen träffades stod denna fråga högt upp på dagordningen. Det handlade både om att diskutera beredskap och om att utbyta information. Det är inte alltid enkelt att få information om vad som händer inom Iran, men vi kan se att det kommer många människor till Libanon. Än så länge ser vi inga stora flyktingströmmar till Europa, inte så som vi såg för tio år sedan. Man ska dock veta att det för tio år sedan skedde en gradvis förändring som sedan snabbt tog fart. Mycket kan alltså fortfarande hända.

Vi står i nära kontakt med Migrationsverket och våra partner på EU-sidan och har beredskap att agera.

Fru talman! Vi arbetar som sagt för högtryck med detta. Jag önskar såklart att vi inte hade varit i den här situationen. Jag önskar att det hade funnits en permanent lösning redan för sex år sedan. Jag konstaterar att Migrationsverket säger att den förändring som Niels Paarup-Petersen nämnde har haft en oklar betydelse för den här gruppen. Migrationsverket säger också att antalet tonårsutvisningar har gått ned.

Jag kan ge ett tydligt besked: Vi kommer inte att anta några rättsosäkra gymnasielagar. Vi kommer inte att ha några amnestier. Vi ska inte öka asylinvandringen till Sverige kraftigt, för det skulle försämra våra möjligheter att lyckas med integrationen. Där tycker nog Niels Paarup-Petersen och jag helt olika.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Niels Paarup-Petersen, för frågan!

Det här är ju en lagstiftning som det fattades beslut om i full politisk enighet år 2016. Centerpartiet stod bakom den. Centerpartiet hade sedan sex år på sig att ta fram en permanent lösning men lyckades inte med det. Intresset verkar ha vaknat för några veckor sedan efter att medier börjat skriva om detta.

Från regeringens sida har vi agerat på ett annat sätt. Vi började redan under förra året att ta fram en permanent lösning för den här gruppen skötsamma ungdomar. Det är klart att de ska kunna studera klart på gymnasiet. Det är klart att de ska kunna bygga sig en framtid här. Med det sagt är det naturligtvis också så att de sedan måste ha ett uppehållstillstånd i Sverige. De måste arbeta eller studera.

Vi arbetar för högtryck med att ta fram en permanent lösning. Jag kan också konstatera att Migrationsverket har valt att pausa ärendehanteringen i avvaktan på detta.

Fru talman! Jag tackar Anna Lasses för frågan.

Det korta svaret är ja. Detta är 295 miljoner kronor av svenska biståndspengar som går till olika FN-organ, till exempel, för att se till att människor i det väldigt krigshärjade och svårt plågade Syrien kan få en bättre framtid, i realiteten mat för dagen och tak över huvudet. Behoven är enorma.

Sedan ligger det kanske i sakens natur att biståndet verkar i komplexa miljöer. I perfekta demokratier som är rika och välutvecklade behövs ju inte biståndet. Det är just i miljöer som exempelvis Syrien som det kan göra stor skillnad för människor.

Förändringen här är att biståndet inte längre är en bankomat utan att vi också ställer krav på att landet ska ta emot sina egna medborgare.

I dagsläget har jag för mig att vi har 128 syrier som är dömda till utvisning på grund av brott som de begått i Sverige. De ska inte vara här. De ska inte kunna fortsätta begå brott. De ska inte kunna fortsätta förstöra livet för sina brottsoffer. Det tänker vi se till.

Fru talman! Tack, Magnus Resare, för frågan!

De allra flesta människor som kommer till Sverige begår inga brott. De är hederliga, och de vill bara ha ett bättre liv för sig själva och för sin familj. Men det finns en liten grupp som under alldeles för lång tid har kunnat begå väldigt allvarliga brott utan några synbara konsekvenser. Det har daltats med dem. De har kunnat fortsätta att begå brott, och de har kunnat fortsätta att förstöra livet för sina brottsoffer. Det är inte roligt att träffa brottsoffer som vittnar om den form av dubbel kränkning som de upplever.

Jag kommer snart att gå till den här riksdagen med en helt ny lagstiftning gällande brottsutvisningar. Det innebär att Sverige kommer att få det tuffaste regelverket i hela Norden för detta.

Det är dock inte tillräckligt, utan vi behöver göra mer. Vi behöver också förändra de internationella konventioner som är föråldrade, för de hade aldrig sett ut på det här sättet om de hade skrivits i dag. Jag är stolt över att regeringen nu har fattat beslut om att vi ska ta på oss ledartröjan och försöka förändra till och med FN:s flyktingkommission just i den del som handlar om detta.

Våldtäktsmän som inte är svenska medborgare ska alltid utvisas ur det här landet.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Blåvitt Elofsson, för frågan!

Precis som jag nämnde tidigare är det system som vi har i dag en följd av en lagändring för tio år sedan. För oss är det viktigt att vi nu förändrar regelverket för anhöriginvandring. Detta är något som vi har lovat svenska folket och som vi gör av ett viktigt skäl, nämligen att vi ska förbättra integrationen och se till att människor som kommer till Sverige inte direkt hamnar i utanförskap, trångboddhet eller arbetslöshet.

Sedan finns frågan om 18-åringar som tidigare har fått uppehållstillstånd kopplat till sina familjer. Någon gång i livet är man ju vuxen – det är på det sättet. Vi har fått ett förslag och tittar på frågan. Vi bereder den just nu och kommer att återkomma. Men någon gång i livet är man ändå just vuxen. Om man har asylskäl kommer man alltid att få en fristad i Sverige, men har man inte det kommer man förr eller senare att behöva åka hem.

Fru talman! Jag tackar Martin Ådahl för frågan.

Jag kan inte kommentera enskilda fall. I ett Sverige med reglerad invandring är det myndigheter och oberoende domstolar som fattar denna typ av beslut. Låt mig dock påminna Martin Ådahl om att den lagstiftning vi har är följden av beslut och förändringar i svensk migrationspolitik som skedde för tio år sedan och som hade ett väldigt brett stöd i kammaren, inklusive från Centerpartiet.

För regeringen är det viktigt att ha en restriktiv migrationspolitik vad gäller anhöriginvandring och ett system som är enhetligt. Det är därför vi också skärper regelverket kopplat till exempelvis försörjning framåt.

Det är dock viktigt att vi också har regler som är rimliga för alla skötsamma människor som finns i vårt land. Vi har nyligen fått en utredning på vårt bord som tittar på just frågan om 18-åringarna, och vi kommer att adressera frågan och återkomma med besked.

Fru talman! Den lagstiftning vi vill se kommer att innebära en väldigt stor förändring när det gäller just reglerna för medborgarskapet.

Man ska också se den i ett större sammanhang. När vi nu talar om tungt gängkriminella personer blir också den lagstiftning som vi snart kommer att presentera relevant, för den sänker ju gränsen kraftigt för brottsutvisningar. Utredaren har till och med talat om att det kan bli tal om en sexdubbling av antalet utvisningar.

Det är alltså sammantaget en väldigt stor förändring som vi snart kommer att gå med till den här kammaren.

Fru talman! Tack, Nima Gholam Ali Pour, för frågan!

Vi förändrar ju reglerna kring det svenska medborgarskapet i grunden, och vi kommer snart att presentera detta. Vi vill att man ska vara stolt över att vara svensk medborgare och att vara medborgare i vårt fina land, och stolt blir man ju när man behövt anstränga sig för att faktiskt bli någonting.

En del i detta är att införa en möjlighet att i vissa situationer vid dubbla medborgarskap kunna återkalla ett medborgarskap. Det är en modell som finns i flera grannländer men som fram till nu inte har funnits i Sverige.

Vi väntar nu på en utredning som snart kommer att presenteras. Vi har sagt att vi där gärna vill se en möjlighet att återkalla dubbla medborgarskap vid brott som hotar statens vitala intressen.

Detta är en viktig och en stor förändring. Det är också en grundlagsfråga som vi kommer att återkomma med till kammaren. Vi kommer att återkomma till fortsättningen, men först ska vi invänta utredningen, som vi snart får.

Herr talman! Jag begär inte att framtidens vänster ska ställa upp på regeringens linje, men det är rimligt att begära att man ändå läser in sig på hur svensk migrationspolitik fungerar innan man ställer sig i riksdagens talarstol och börjar påstå en massa direkta felaktigheter och dumheter. Det är ett rimligt krav.

Jag vill dock avsluta i gemenskap och säga följande. Jag håller med om att det här kommer att bli en stor konfliktfråga i valrörelsen om några månader. Daniel Riazat är tyvärr inte ensam om att vilja återgå till den tidigare kravlösa migrationspolitiken: den som skapade så stora problem för Sverige, skapade så stor otrygghet och skapade problem med utanförskap, segregation och arbetslöshet. Många i Vänsterpartiet och i Miljöpartiet vill se precis samma politik, det vill säga en återgång rakt till den migrationspolitik som ledde Sverige in i flyktingkrisen 2015.

Jag tror att detta vore förödande för Sverige och vår framtid och för integrationen, och det skulle skapa en lång rad problem för inte minst barnen. Ibland låter det som att den stora utmaningen i migrationen är bara att ge folk tak över huvudet första veckan när de kommer. Det är ett kortsiktigt perspektiv. Här handlar det om många år, att klara sysselsättnings- och trygghetsfrågor, skolgång och värderingsfrågor och att hålla ihop Sverige.

Det här handlar om komplicerade saker, och då behöver man en plan. Man kan inte bara stå i en talarstol och uttala enkla paroller; alla är välkomna, bara vi är solidariska. Det fungerar inte så. Jag vet att Daniel Riazat inte håller med mig om detta, men jag är övertygad om att en stor del av svenska folket ser dessa frågor.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det är underhållande att höra Daniel Riazat försöka plocka politiska poäng på den processordning vi har här i kammaren, som beslutats av alla partier, när det gäller hur interpellationsdebatter går till.

Nu har ju Daniel Riazat lyckats bli utesluten av sitt parti, vad jag förstår, men annars hade han kunnat tala med sina partiföreträdare om att kanske ändra den ordningen. Den är dock demokratiskt beslutad här. Det är inte konstigare än så. Jag trodde nog att Daniel Riazat kanske ändå kände till det, men uppenbarligen inte.

Daniel Riazat verkar inte heller känna till hur en rättssäker och reglerad migrationspolitik fungerar. Det tycker jag är väldigt allvarligt. Det är allvarligt att skrämmas på det sätt som sker här och påstå rena felaktigheter.

Vi har en reglerad invandring där det alltid är individens skyddsbehov som är styrande. Det är inte jag som avgör det. Det är inte Daniel Riazat heller för den delen, kan jag upplysa om, utan det är Migrationsverket och oberoende domstolar som fattar de besluten.

Så är det, herr talman, av en viktig anledning, nämligen att migrationspolitiken ska vara rättssäker. Det ska inte vara politiker med bristande kunskaper om migrationspolitiken som står i riksdagens talarstol och avgör vem som ska få stanna och inte. Det vore inte rättssäkert. Det vore inte Sverige. Man ska alltid göra en individuell bedömning, och det görs bäst just i dessa domstolar.

Det är en väldigt bra ordning vi har. Jag kan konstatera att det förslag som Daniel Riazat står här och för fram, att detta ska avgöras här i en debatt, vore en väldigt dålig ordning. Framför allt vore det en väldigt rättsosäker ordning som skulle skapa väldigt stora problem. Jag är motståndare till det systemet. Jag behöver kanske inte gå in mer på det.

Vi har lagt om migrationspolitiken mot bakgrund av de väldigt stora integrationsproblem som finns i landet. Daniel Riazat håller inte med, förstår jag. Jag vet att inte heller Vänsterpartiet håller med. Jag vet att inte heller Miljöpartiet håller med.

Jag är inte säker på att vi kommer att hitta en gemensam ståndpunkt i den här diskussionen. Man kan dock fundera: Vad vore alternativet till det vi gör just nu? Vore det att fortsätta med den gamla migrationspolitiken, den kravlösa som skapade så enormt stora problem? Man kanske inte ser det när man sitter här i bänken i Sveriges riksdag, men jag är övertygad om att svenska folket ser integrationsproblemen – ser alla barn som växer upp i utanförskap, ser otryggheten och ser splittringen.

Då kan man, som Daniel Riazat verkar vilja, bara fortsätta som förut. Eller så kan man ta tag i problemen, och det är det vi gör genom att lägga om migrationspolitiken. Till exempel säger vi det som Daniel Riazat verkar tycka är så upprörande: Har man inte skyddsbehov ska man återvända hem. Om man begår brott och blir utvisad ska vi verkställa utvisningen så att ingen gärningsman kan fortsätta förstöra livet för sina brottsoffer.

Vi lägger om politiken. Vi ser goda resultat. Jag är övertygad om att det finns starkt folkligt stöd för detta. Vi kommer att fortsätta genomföra de reformer som vi har lovat svenska folket för att göra Sverige tryggare och säkrare.

Fru talman! Precis som jag nämnde i mitt svar ser vi tydliga resultat av regeringens migrationspolitik. Vi fick svenska folkets mandat, och de gav oss i uppgift i det förra valet att få ordning på migrationen och få den under kontroll och att få bukt med de allvarliga problem som människor såg på en lång rad områden.

Det handlade inte minst om att en alldeles för omfattande asylinvandring under alldeles för många år hade skapat väldigt stora integrationsproblem i vårt land. Det är tusentals barn som växer upp i fattigdom och utsatthet och en lång rad olika integrationsproblem.

Detta är kostnader som måste betalas av någon. Det finns inga gratispengar, utan vi ser att skattepengar från hårt arbetande människor behöver läggas på en misslyckad integration. Vi ser resurser som hade kunnat gå till fler lärare i skolan, fler sjuksköterskor, fler poliser och en lång rad andra saker men som i stället behövde läggas på detta.

Nu ser vi goda resultat. Vi ser att asylinvandringen är den lägsta på 40 år. Vi ser också ett återvändande som ökar från låga nivåer. Detta är viktigt, särskilt när det handlar om personer som har begått brott i Sverige. Men det handlar också om att upprätthålla en reglerad invandring.

Fru talman! Här måste man faktiskt välja. Man kan inte säga att man ska ha en reglerad invandring och värna asylrätten men att ingen ska behöva åka hem. Det är intellektuellt helt ohederligt.

Vi gör väldigt noggranna bedömningar; jag vågar påstå att Sverige har det kanske mest rättssäkra asylsystemet i världen. Man gör alltid individuella bedömningar av skyddsbehov. Det innebär att en person från ett land, oavsett om det är en demokrati eller en diktatur, kan ha ett skyddsbehov. Det är individens förhållanden som är avgörande, och det handlar om rättssäkerhet.

Man kan inte bara sitta och titta på en karta och tro att alla från ett visst land för all framtid per definition kommer att ha ett skyddsbehov men att det för ett annat land är det rakt motsatta. Det hade inneburit en mindre rättssäker ordning än den vi har i dag, där det alltid är individens förutsättningar som är avgörande.

Det tas alltid hänsyn till barn i den migrationsprocess vi har i dag. Vårt system bygger på svensk lagstiftning men även på EU-lagstiftning och internationella konventioner. Ett rättssäkert system innebär dock inte med automatik att alla som vill vara i Sverige bedöms ha skyddsskäl; det är viktigt att komma ihåg. Det är en helt avgörande del i en reglerad invandring.

Man tar också alltid hänsyn till barns hälsa och utveckling, men det innebär inte alltid att beslutet blir som vårdnadshavarna vill. Återigen: Man gör alltid en bedömning av individens skyddsbehov. Det är inte konstigare än så.

Det är också så att alla länder oavsett styrelseskick har en folkrättslig förpliktelse att ta emot sina egna medborgare. Här talar denna regering med större tydlighet än vad någon annan regering tidigare har gjort. Ett konkret sådant exempel är att vi villkorar delar av utvecklingsbiståndet. Svenskt bistånd är inte längre en bankomat som bara betalar ut pengar, utan vi säger också att vi har tydliga svenska intressen.

Vi vill hitta samarbeten med länder. Vi är gärna med och samarbetar för att bygga upp och skapa en bättre framtid i de länderna. Men då är det viktigt och rimligt att de länderna också lyssnar på vilka prioriteringar Sverige har och vill samarbeta med oss.

Fru talman! Daniel Riazat har frågat mig hur jag ser på splittrande av barnfamiljer som sökt asyl i Sverige och om jag har för avsikt att vidta några åtgärder för att förhindra att detta sker. Han har också ställt frågan hur jag ser på utvisningar till diktaturer och om jag har för avsikt att vidta några åtgärder för att förhindra att detta sker.

Svensk migrationspolitik genomgår nu ett paradigmskifte. Till skillnad från den förra regeringen har den här regeringen haft en konkret plan för att komma till rätta med en av väljarnas allra viktigaste frågor: att skapa ordning och reda i migrationspolitiken.

Det här är ett långsiktigt arbete, men vi kan konstatera att det redan har gett resultat. Tack vare en ansvarsfull och restriktiv migrationspolitik har Sverige nu den lägsta asylrelaterade invandringen på 40 år. Fler personer med utvisningsbeslut lämnar landet. Samtidigt ökar andelen experter som söker sig till Sverige, vilket bidrar till att stärka svensk konkurrenskraft.

När det gäller barnrättsperspektivet finns det centrala bestämmelser om barnets bästa i utlänningslagen. De innebär att i fall som rör ett barn ska barnets hälsa och utveckling och barnets bästa i övrigt särskilt beaktas. Genom att barnkonventionen blev svensk lag den 1 januari 2020 förtydligades också att domstolar och rättstillämpare ska beakta de rättigheter som följer av barnkonventionen vid avvägningar och bedömningar som rör barn.

Det finns med andra ord ett tydligt barnrättsperspektiv i svensk migrationsrätt. Barns rättigheter ska säkerställas i Migrationsverkets och Polismyndighetens arbete, och det är viktigt att asyl- och återvändandeprocessen är rättssäker för både barn och vuxna.

En viktig parameter i regeringens migrationspolitik är att de som har rätt till skydd så snart som möjligt ska beviljas uppehållstillstånd. Om en ansökan om uppehållstillstånd däremot avslås ska utlänningen så snart som möjligt återvända till sitt hemland. Sverige har ett av världens mest rättssäkra asylsystem, och att myndighets- och domstolsbeslut måste följas utgör i sin tur en av grunderna i en rättsstat. Vidare har alla länder, oavsett styrelseskick, en folkrättslig skyldighet att ta emot sina egna medborgare.

Sverige för en kontinuerlig dialog med en rad länder om samarbete i olika migrationsfrågor, inklusive återvändande, som en del av våra bilaterala relationer. Det handlar bland annat om att främja både det frivilliga och det tvångsvisa återvändandet av utländska medborgare som saknar rätt att vistas i Sverige. Regeringen har i detta sammanhang varit tydlig med att bistånd ska kunna villkoras, i syfte att mottagarlandet ska följa folkrättsliga principer och samarbeta med Sverige i frågor om återtagande av sina medborgare. Detta är ett arbete som jag följer nära och som regeringen avser att fortsätta med.

Fru talman! Skälet till att vi går fram med en förändring inom personlig assistans är att vi har fått flera rapporter som pekar på ett väldigt allvarligt fusk och missbruk inom systemet. Det är allvarligt, och vi tycker att det är rimligt att agera på det. Flera myndigheter har dessutom pekat på att det finns ett systematiskt fusk med väldigt allvarliga kopplingar till, som jag nämnde, till och med extremism.

Det ska inte beskrivas som att vi inte tycker att det är viktigt att vi får rätt personer att ta de här jobben, för vi tycker att det är viktigt. Jag blir väldigt beklämd när jag hör Nils Seye Larsens beskrivning att det inte är någon som söker jobben. Om det är 500 000 människor som går arbetslösa i Sverige i dag men ändå ingen som söker jobben är det något som säger mig att det är där vi borde lägga fokus.

Är man arbetslös måste man ta de jobb som faktiskt finns. Då måste vi se till att göra det mer lönsamt att arbeta. Vi måste se till att det blir mindre lönsamt att gå på bidrag. Vi måste nog också öka förväntningarna på människor att ta de jobb som finns.

Här tycker vi olika. Miljöpartiet vill ju snarare höja a-kassan och göra det mindre lönsamt att arbeta och mer lönsamt att gå på bidrag. Jag ser inte hur det kommer att lösa problemen. Det är också en politisk skillnad mellan oss.

Jag tror också att man kanske måste jobba med sin attraktivitet som stad och kommun för att få människor att flytta dit. Umeå borde ha väldigt goda förutsättningar, men det kanske krävs att man jobbar mer med näringslivsutveckling och visar varför man ska flytta till just Umeå och inte till andra städer. Där finns det också ett ansvar från kommunpolitikens sida.

Avslutningsvis vill jag också påpeka att de regler för arbetskraftsinvandring vi har i dag även fortsättningsvis möjliggör rekrytering från hela EU. Där bor det i dag 450 miljoner människor.

Tack, Nils Seye Larsen, för den här viktiga interpellationsdebatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Åhörare! Jag står fast vid att det finns ett starkt underlag som pekar på att det finns väldigt allvarliga problem inom detta område. Jag tycker att det är mitt ansvar som minister att agera på dessa problem.

Vi har ett underlag från Migrationsverket, Försäkringskassan och Delmi, och vi har även rapporten Olle, som jag tog upp tidigare. Det här utgör väldigt allvarlig kritik och inga småfel i marginalen. Underlaget pekar på att det finns ett missbruk av arbetstillstånd och ett utnyttjande av människor inom personlig assistans. Det pekar på kopplingar till organiserad brottslighet och våldsbejakande extremism. Att människor utnyttjas systematiskt för assistansbedrägerier är väldigt allvarligt. Det tror jag att vi kan vara ense om.

Det hör inte hemma på svensk arbetsmarknad. Ytterst handlar det om både förtroendet för migrationssystemet och skattebetalarnas pengar. Skattebetalarna – poliser, lärare och sjuksköterskor – ska veta att deras skattepengar, som de har arbetat ihop, går till rätt saker. Pengarna ska gå till personlig assistans och till brukarna, inte hamna i händerna på kriminella. Därför gör vi denna förändring. Det här är också en slutsats som flera myndigheter har pekat på: Vi bör gå i denna riktning.

Sedan är det naturligtvis helt avgörande och väldigt viktigt att det finns duktiga, engagerade och motiverade medarbetare som kan ta dessa viktiga jobb; det är Nils Seye Larsen och jag helt ense om. Jag tror att sådana finns. Jag har inga planer på att förlora valet nästa år. Men jag är alldeles övertygad om att det inom gruppen 500 000 arbetslösa personer i Sverige i dag finns väldigt många som skulle vara alldeles utmärkta personliga assistenter. Varför skulle de inte vara det? Vi måste ha höga förväntningar på människor och tro på att de kan ta dessa jobb.

Nils Seye Larsen är orolig för att de inte vill flytta till Umeå. Varför skulle de inte vilja flytta till Umeå? Det är väl inget fel på Umeå? Eller att bo i Norrland? Här kanske vi tycker lite olika.

Alla människor vill ha sitt drömjobb direkt, men det är ganska få som får sitt drömjobb. Jag är stark anhängare av arbetslinjen och tycker att det alltid ska löna sig att arbeta. Vi ska alltid ställa krav på människor att ta de jobb som finns. Man kanske inte får sitt drömjobb direkt, men man måste börja någonstans. Jag tycker att man också kan kräva av människor att de ska flytta och inte leva på bidrag. Man ska ta de jobb som finns på arbetsmarknaden, och sedan får man jobba sig uppåt.

Men vad händer i ett samhälle där det inte lönar sig att arbeta, när det är bättre att leva på bidrag och bo kvar där man bor än att ta ett jobb? Vad händer då med Sverige? Vad händer med de resurser vi egentligen borde kunna lägga på vård, skola, omsorg, rättsväsen eller viktiga välfärdsverksamheter som personlig assistans om de i stället ska gå till bidrag till människor som inte vill jobba?

För mig som moderat är detta en jätteviktig värdering. Grunden i ett gott samhälle är att se till att det alltid lönar sig att arbeta och att vi ställer krav på människor att ta de jobb som finns.

I årets budgetproposition lägger vi en halv miljard kronor på olika yrkesutbildningar på gymnasial nivå för vuxna, yrkeshögskolan och arbetsmarknadsutbildningar inom vårdområdet. Det gör vi för att ge fler människor möjlighet att utbilda sig till att ta de jobb som faktiskt finns.

Fru talman! Tack, Nils Seye Larsen, för en viktig interpellation! Jag tror också att det är interpellantens första här i kammaren.

(NILS SEYE LARSEN (MP): Exakt.)

Personlig assistans är inte mitt ansvarsområde i regeringen, men det är naturligtvis ett väldigt viktigt område. Det är viktigt inte bara för brukarna utan för ett gott samhälle där vi bryr oss om varandra och där vi säkerställer att alla människor i Sverige, oavsett var man kommer ifrån eller vilka förutsättningar man har, har goda chanser att leva det liv man vill och lyckas i livet. Där är ledamoten och jag helt ense. Det är en viktig prioritering för regeringen.

Våra åsikter kanske skiljer sig lite åt i övrigt. Från regeringens sida ser vi att vi befinner oss mitt uppe i ett paradigmskifte i migrationspolitiken. Vi lägger om politiken på flera centrala områden. En av anledningarna till det, om man tittar på just arbetskraftsinvandring, är att de reformer som har skett tidigare – tyvärr – inte alltid har lett till de resultat som man kanske hoppades.

Jag är en tillskyndare av arbetskraftsinvandring och tycker att det är viktigt och centralt i ett bra samhälle. Men det har förekommit ett fusk och ett utnyttjande av människor som man inte ska ta lätt på. Det finns faktiskt stora problem inom flera delar.

En del i vårt arbete är att försöka lägga fokus på den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen inom bristyrken. Det är ju ett faktum att vi i dag i Sverige har en halv miljon människor som går utan jobb. Vi har alltså hög arbetslöshet – alldeles för hög. Bland de långtidsarbetslösa vet vi också att närmare hälften är utrikesfödda.

Det finns en stor pool av personer som borde ta de jobb som finns. Där gör vi väldigt mycket från regeringens sida. Vi satsar på bättre matchning på arbetsmarknaden. Jag nämnde att vi satsar 500 miljoner kronor i årets budget på fler platser på yrkesutbildningar. Vi sänker skatten på arbete. Vi ökar kontrollerna. Vi gör det mer lönsamt att arbeta och söka de jobb som faktiskt finns. Där tror jag att mycket av svaret framöver kopplat till kompetensförsörjningen på det här området finns.

Att vara personlig assistent är i sig ett viktigt arbete, men det kan också vara ett bra jobb för den som kanske vill jobba heltid eller deltid och ha ett arbete vid sidan av studier eller vad det nu kan vara. Många borde kunna ta de här viktiga jobben.

När det gäller personliga assistenter har vi fått belagt i flera olika rapporter att det finns problem. Det gäller naturligtvis inte alla. Det är viktigt att fastslå. Jag vågar säga att de allra flesta är skötsamma, hederliga människor. Men vi har alltför många gånger fått beskrivet för oss att det finns kopplingar till organiserad brottslighet, till och med våldsbejakande extremism.

Rapporten Olle slår fast att arbetstillstånden inom personlig assistans utnyttjas systematiskt för assistansbedrägerier, illegal migration, arbetskraftsexploatering, brukarimport och annan ekonomisk vinning. En slutsats i rapporten var ifrågasättandet av beviljandet av arbetstillstånd inom personlig assistans. Det var bara ett exempel. Det finns fler som har tittat på det.

Vi har granskat detta och tycker nog att det finns tydligt stöd för att förändringarna vi gör är viktiga och rimliga för att få bukt med fusket. Samtidigt satsar vi på andra åtgärder för kompetensförsörjning på bland annat det här området.

Fru talman! Nils Seye Larsen har ställt tre frågor till mig om personliga assistenters möjlighet till arbetstillstånd. Han har frågat vad jag har för underlag som skiljer sig från Migrationsverkets och Arbetsförmedlingens bedömning av yrken där det finns risk för arbetskraftsexploatering och annat missbruk. Nils Seye Larsen har även frågat på vilka grunder jag motiverar förslaget att exkludera personliga assistenter från möjligheten till arbetstillstånd. Vidare har Nils Seye Larsen frågat om jag avser att ta några initiativ inom mitt ansvarsområde för att lösa situationen med arbetskraftsbristen inom personlig assistans här i Sverige.

Regeringen gav i februari 2025 i uppdrag till Migrationsverket att med stöd av Arbetsförmedlingen upprätta en lista över yrken som kan undantas från ett lönekrav för att beviljas arbetstillstånd. Uppdraget var en del av beredningen av betänkandet Nya regler för arbetskraftsinvandring m.m. (SOU 2024:15) och utgör en viktig del av regeringens väg mot ett system för arbetskraftsinvandring som bidrar till Sveriges konkurrenskraft.

Uppdraget redovisades i en rapport från Migrationsverket. I rapporten har myndigheten genomfört en begränsad analys av yrken där det råder risk för arbetskraftsexploatering och missbruk. Jag kan konstatera att det tydligt framgår att analysen på grund av den metodik som valts avgränsats till att fokusera på två specifika yrken. Dessa yrken är städare och kock/kallskänka. Valet av dessa yrken motiveras av att de är yrken med flest ansökningar och tillräckliga data för den metod som valts. Det är inte korrekt, som Nils Seye Larsen hävdar, att Migrationsverket därmed gjort en bedömning av yrket personlig assistans och exkluderat det som ett riskyrke. Yrket omfattas inte av Migrationsverkets begränsade analys.

Jag konstaterar också att utredaren i betänkandet Nya regler för arbetskraftsinvandring m.m. (SOU 2024:15) föreslår att de yrken som inledningsvis bör uteslutas är just personlig assistent och bärplockare.

Det finns också annat underlag som visar förekomsten av missbruk och utnyttjande inom området personlig assistans och arbetstillstånd. I rapporten Olle, framtagen av Försäkringskassan och Migrationsverket i samverkan med andra berörda svenska myndigheter, slås det fast att personlig assistans och arbetstillstånd systematiskt utnyttjas av organiserad brottslighet med följden att svenska skattemedel hamnar hos kriminella och att arbetstagare och brukare riskerar att fara illa. Expertgruppen inom Delegationen mot arbetslivskriminalitet har lyft fram personlig assistans som en bransch särskilt utsatt för arbetslivskriminalitet. Jag bedömer därmed att regeringens inställning i frågan är i linje med våra myndigheters slutsatser. Utgångspunkten att exkludera yrket personliga assistenter från möjligheten att beviljas arbetstillstånd är därför motiverad.

När det gäller den tredje frågan ser regeringen allvarligt på att det råder brist på arbetskraft inom olika delar av arbetsmarknaden. Arbetskraftsinvandring kan emellertid inte vara en lösning på problemet med en eventuell brist på personliga assistenter. En ordning som främjar att organiserad brottslighet genom kriminella upplägg utnyttjar våra välfärdssystem kan inte försvaras. Det är regeringens inställning att behovet av arbetskraft som inte är högkvalificerad i större utsträckning ska fyllas av den arbetskraft som vi redan har i landet. I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) satsar regeringen därför mer än 500 miljoner kronor som bland annat ska gå till fler platser på yrkesutbildningar på gymnasial nivå för vuxna, inom yrkeshögskolan samt på arbetsmarknadsutbildningar inom vårdområdet, i syfte att ge fler möjlighet att utbilda sig för att möta arbetslivets behov av kompetens.

Herr talman! Tack, Nima Gholam Ali Pour, för frågan! Jag är medveten om det brittiska systemet. Det finns en utredning som arbetar med att se över möjligheten att återkalla det svenska medborgarskapet från den som har dubbla sådana och hotar statens vitala intressen, till exempel är gängkriminell. Det finns även en parlamentarisk grupp kopplad till detta.

Jag tycker inte att man ska utesluta någonting. Det är mitt svar på ledamotens fråga. Jag vill också sätta detta i ett större sammanhang. Vi gör väldigt stora förändringar för att öka medborgarskapets betydelse.

Jag vill att man ska vara stolt över att vara medborgare i Sverige, och stolt blir man ju först när man har behövt anstränga sig för någonting. Att man kan bli medborgare i Sverige utan att kunna ett enda ord svenska är vansinne. Nu förändrar vi det.

Vi inför en möjlighet att återkalla medborgarskap men också krav på kunskaper i svenska språket och i samhällskunskap, att man inte ska ha begått några brott och även att man har en egen försörjning. Det är viktiga, rimliga förändringar som lägger grunden för ökad betydelse av det svenska medborgarskapet.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Anna Lasses för frågan.

Vi befinner oss i en omställning av arbetskraftsinvandringen till Sverige. Vi kom ju från ett trasigt system som inte fungerade. Det skapade ärligt talat väldigt mycket fusk och utnyttjande av människor på svensk arbetsmarknad. En del i omställningen är att höja lönekravet. Om man vill komma till Sverige och även vill ta del av de olika välfärdstjänster som finns här i landet är det rimligt att man visar att man har en riktig försörjning på en rimlig nivå.

Vi har sagt att det ska finnas möjlighet att göra vissa undantag. Det arbetet pågår just nu. Det kommer inte att bli någon lista på 155 olika yrken. En sådan lista skulle inte gå att hantera. Det skulle byråkratiskt bli väldigt krångligt. I stället kommer det att bli mer nischat.

Samtidigt som vi gör detta skiftar vi fokus till högkvalificerad arbetskraftsinvandring inom specifika områden där det verkligen råder brist. Där tror vi att den stora framtiden för arbetskraftsinvandringen finns.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Magnus Resare för frågan. Det stämmer att vi är mitt uppe i en stor omläggning av svensk migrationspolitik. Vi väntas i år få det lägsta asylmottagandet sedan 1996. Om man räknar in även anhöriginvandring och kvotflyktingar väntas vi få det lägsta mottagandet sedan 1985 – ja, faktiskt så långt tillbaka som vi över huvud taget har statistik för. Det är alltså verkligen en stor förändring.

Det är dock en förändring som står i bjärt kontrast mot många andra EU-länder, där flyktingkrisen fortfarande gör sig påmind. Europasamarbetet är viktigt i många delar, inte minst för att hantera migrationsfrågor. Att vi äntligen lyckades få pakten och dess genomförande på plats var en stor framgång under det svenska EU-ordförandeskapet.

På EU-mötet i veckan gav vi beskedet att det för Sveriges del inte kommer att vara aktuellt att ta emot fler asylsökande genom omfördelning; i stället ska vi bidra ekonomiskt. Att ta emot fler asylsökande, som vissa oppositionspartier vill, skulle förvärra integrationsproblemen. Det är faktiskt en rent ansvarslös politik.

(Applåder)