Torsten Elofsson

Fru talman! Jag tackar Gudrun Nordborg för frågan.

Det jag refererade till var en enkätundersökning som visade att allmänheten är av den övertygelsen. Det finns i och för sig ingen motsättning i detta. Forskarna pekar visserligen på att det finns motstridiga faktorer, men strängare straff har onekligen en brottsförebyggande effekt i den meningen att människor så länge man inkapaciterar dem inte heller kan begå brott.

Det var också det jag pekade på i mitt anförande: Längre straff verkar hämmande i den meningen att förhärdade brottslingar inte kan begå nya brott.

Sedan har de en viss avskräckande effekt, men den är omdiskuterad i vetenskapen. Forskning är ju vad den är, och det finns ingen fullständig enighet när det gäller den här frågan.

Fru talman! För de flesta i vårt land står trygghet högst upp på önskelistan. Lag och ordning har seglat upp som en av väljarnas absolut viktigaste frågor.

Mörka rubriker om våldet och den grova kriminaliteten avlöser varandra. Det handlar om individer som anser sig ha rätt att bruka och göra våld på hela samhället. Påskhelgen förmörkades av dödsskjutningar och ett stort antal sprängdåd – nu senast, bara häromdagen, det fruktansvärda dådet i ett lugnt radhusområde i Tumba där en mor och en dotter fick livshotande skador i ett sprängdåd, båda givetvis helt oskyldiga.

Fru talman! Ljuset i mörkret är ändå att vi nu har en regering som förstår allvaret i detta. Vi skärper lagstiftningen på flera områden. De brottsbekämpande myndigheterna, polisen med flera, har fått helt nya verktyg. Man blir effektivare och klarar upp fler brott. Vi har dock fortfarande en lång väg att vandra för att bekämpa det våld vi nu ser.

Vi gör den största omläggningen av rättspolitiken i modern tid. Det gör vi därför att vi ser och vet vad nedmonteringen av goda normer och värderingar över tid har gjort med det svenska samhället. I detta ligger mycket av förklaringen till den brutala brottsutveckling vi nu ser.

Det har inte varit tydligt vilka värderingar som inte är valbara. Sverige har svikit familjens betydelse och betydelsen av en kompass kring rätt och fel. Detta har också avspeglats i de låga straffen och i den straffmätning som lagt större vikt vid förmildrande omständigheter för gärningsmannen än vid kravet på brottsoffrets upprättelse.

Fru talman! Regeringen arbetar ihärdigt och med stor energi på det rättsliga området – för lag och ordning, för tryggheten, för att stärka goda normer och värderingar och för att förebygga brott.

Det finns inga alexanderhugg mot kriminaliteten. Som polis har jag under ett helt yrkesliv sett brottslighetens utveckling på nära håll. De åtgärder som nu införs borde ha varit på plats långt tidigare, men benägenheten och viljan till förändring saknades. Nu är det som det är, och jag vet att det är tålmodigt arbete som krävs, ett metodiskt arbete steg för steg. Det finns ingen quickfix här. Sakta men säkert återtar vi tryggheten, men det kommer att ta tid. Det tror jag att vi alla inser.

Fru talman! Kristdemokraterna har i åratal sagt att samhället måste prioritera den person som utsatts för brott. Nu har vi en regering som också låter detta faktum styra politiken.

Regeringen har inlett ett paradigmskifte i synen på lag och ordning. Vi har inlett en historisk, fullständig och total översyn av straffrätten, den lagstiftning som styr de påföljder som utdöms när rättvisa ska skipas i våra domstolar. Målet med detta arbete är enkelt: att vikta om vågskålen, förändra straffrätten och låta brottsoffret, inte förövaren, stå i centrum. Vi ska lägga omsorgen där, inte på gärningsmannen.

Fru talman! Undersökningar indikerar att en majoritet av väljarna anser att skärpta och mer avskräckande straff är den bästa linjen för att minska brottsligheten. Inkapacitering av förhärdade brottslingar har en brottsförebyggande effekt. Utvisning och avvisning av kriminella har en brottsförebyggande effekt. Vi ska fortsätta jobba med de frågorna.

Straffen har inte upplevts som rättvisa och proportionerliga. Brottsoffer har inte fått den berättigade upprättelse som förväntats. Nu ändrar vi på det. Vi inför straff som ser till att farliga personer låses in på längre tid och inte kan begå nya brott, förstöra andras liv eller rekrytera nya unga personer in i kriminalitet. När de väl kommer ut ska vi se till att de inte återfaller i brott.

Fru talman! Sverige behöver en ny straffrätt, en ny balans där vi viktar om vågskålen med fokus på straffskärpning snarare än rabatt.

Vi kristdemokrater vill förändra mängdrabatten i nuvarande form och låta försvårande omständigheter väga tyngre. Brottsdrabbade ska inte lämnas i sticket, för då lämnar vi hela samhället i sticket.

Ytterst handlar det om värderingar – att det ska finnas rättvisa, att den som drabbas av brott och den kränkning det innebär ska få den upprättelse som är berättigad.

Kristdemokraterna är det värderingsdrivna partiet. Som kristdemokrat kommer jag alltid att kämpa för de värderingar som byggt vårt samhälle starkt. Dessa värderingar behövs nu mer än någonsin.

Med dessa ord, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru ålderspresident! I september 2022 gick det svenska folket till val för att utse sina företrädare i den här kammaren. En eskalerande och brutaliserad våldsbrottslighet i form av skjutningar, sprängningar och förnedringsrån och åratal av misslyckad migrationspolitik gjorde att tryggheten stod högst upp på agendan, och det med all rätt.

Folket valde en ny regering i hopp om förändring. Sedan tillträdet har regeringen inom ramen för Tidöavtalet arbetat oförtrutet för att vända våldsspiralen och slå mot gängkriminalitet och organiserad brottslighet som växt sig stark.

De brottsbekämpande myndigheterna och rättsväsendet har fått ökade anslag och nya kraftfulla verktyg. Ny lagstiftning finns på plats, och mer är på väg. Straffen för grova brott har skärpts, och nya tvångsmedel finns på plats.

Brottsuppklaringen för de grova våldsbrotten i gängmiljö har ökat markant, från 20 procent till över 70 procent. På häkten och kriminalvårdsanstalter kämpar man med överbeläggningar, och på Sis-anstalter sitter för närvarande 240 unga i åldern 15–17 år, varav 40 procent avtjänar straff för mord eller försök och förberedelse till mord.

Fru ålderspresident! Polisen gör kraftfulla insatser mot det grova våldet, men det ligger fortsatt på en väldigt hög nivå. Dagarna före påsk var det två personer som sköts till döds i Biskopsgården i Göteborg. Nästföljande dag sköts två personer i Eslöv, varav en har livshotande skador. Ännu en dag senare skottskadades en man i Gislaved. Under påskhelgen greps också en 15-årig svensk i Australien, av alla platser, misstänkt för delaktighet i mord med kopplingar till Danmark och Sverige. Under påskhelgen detonerade dessutom ett tiotal sprängladdningar på skilda platser i vårt land. Detta är ett litet axplock av vad som hände enbart under den gångna helgen.

Fru ålderspresident! För att man ska förstå magnituden av det som pågår vill jag ge en kort lägesbild. Under de senaste 20 åren har den organiserade brottsligheten vuxit kraftigt och stärkt sin position. År 2024 polisanmäldes knappt 1 ½ miljon brott. Runt 400 000 av dessa kan i dag kopplas till gängkriminalitet och organiserad brottslighet, samtidigt som anmälda så kallade vardagsbrott i form av stöld, skadegörelse och misshandel faktiskt har minskat.

Våldskapitalet är stort, och i dag räknar polisen med att 35 000 personer på ett eller annat sätt är involverade i skjutvapenvåldet. En konservativ beräkning ger vid handen att minst 1 000 personer årligen dras in i denna brottslighet. Personer i våra utsatta områden utgör en mycket god rekryteringsbas, och därutöver ökar rekryteringen av och tillgången till experter och specialister.

Den negativa utvecklingen drivs på av goda rekryteringsmöjligheter, goda organisationsmöjligheter, goda vinstmöjligheter och svaga kontrollmöjligheter. I stor utsträckning används nu barn som både rekryterare och utförare. Många kommer från HVB-hem eller LSS-boenden och utnyttjas helt hänsynslöst.

Det har varit några färre skjutningar i år, men tendensen är att man nu skjuter för att döda. Fler skott avlossas, och riskerna för tredje man har ökat. Vi har 300–400 skjutningar per år. Av dessa leder drygt ett hundratal till att någon skadas. Andelen som leder till dödsfall har ökat från 25 till 40 procent, och andelen dödsskjutningar utanför storstäderna har ökat från 15 till 35 procent. Det dödliga våldet är nu inte enbart ett storstadsfenomen.

Polisen lagför utförare, beslagtar vapen, bevakar ett stort antal adresser och slår mot organisationer och anstiftare såväl i Sverige som utomlands. Vi ser att ett stort antal barn rekryteras eller anmäler sig frivilligt för att begå mord och sprängningar. Nya unga utförare strömmar ständigt till. Det finns en insocialisering i en kriminell norm att pengar inte räcker för status – för att vara någon måste man döda.

Det här kryper nedåt i åldrarna. Den yngste våldsverkaren som har gripits i min hemstad Malmö var elva år, och i Stockholm har man gripit en tioåring. Rekryteringen av mördare och andra våldsverkare sker nu helt öppet på sociala medier, där det även finns prisuppgifter på de brott som ska utföras.

Fru ålderspresident! Vad är det som gör barn till mördare? Forskarna verkar i nuläget inte ha något riktigt svar, men klart är att Sverige sticker ut i detta avseende. Goda normer och värderingar har lämnats helt till förmån för en gangsterkultur där det inte finns något rätt eller fel mer än rätten att utse sig själv till bödel.

Kristdemokraterna och regeringen jobbar varje dag för att Sverige och vårt rättsväsen ska kunna flytta fram sina positioner mot det brutala våldet och vända brottsutvecklingen. Vi genomför nu den största kriminalpolitiska omläggningen i modern tid. Det är ett paradigmskifte i synen på våldsbrott och brottsoffer, i synen på upprättelse och rättvisa och i synen på gärningsmannen. Vi gör det på ett sätt som har reell effekt, men det kommer inte att vara någon quickfix – det inser alla som håller på med det här.

För att bryta utvecklingen krävs rejält ökade insatser och hög närvaro av såväl polis som andra aktörer. Skola, socialtjänst, näringsliv, föreningsliv och polis måste göra gemensam sak för att identifiera unga som visar tecken på att dras in i kriminalitet eller larmar om att de utsätts för påtryckningar.

Nu förbättras och förenklas informationsutbytet mellan myndigheter. Vi verkar för att personer som inte har rätt att vistas i vårt land ska omhändertas och utvisas. Permanenta uppehållstillstånd bör återkallas om det finns grund för det, och det bör även bli möjligt att under vissa förutsättningar frånta personer svenskt medborgarskap.

Frågan att väldigt unga begår mycket allvarliga brott är komplex. Målsättningen måste självklart vara att barn inte dras in i kriminalitet. Här har föräldrarna en nyckelroll, och det är viktigt att de tar sitt ansvar för barnens uppfostran. Den som har vårdnaden av ett barn ska hindra att barnet orsakar skada för eller mot någon annan.

Här krävs en skärpning, och regeringen avsätter nu medel till föräldraskapsstöd för att nå de föräldrar som behöver stöttning. Trygga familjer skapar trygga barn.

Fru ålderspresident! Vi ser till att bygga ut hela rättsväsendet. Polis och åklagare får fler verktyg. Vi river sekretesshinder mellan myndigheter så att samhället kan arbeta mer samordnat och förebygga fler brott.

Vi skärper arbetet mot våld i nära relationer och hedersförtryck. Polisen använder ny arbetsmetodik med fokus på förövaren. Brottsutsatta får ett stärkt skydd, och möjligheterna att utfärda kontaktförbud och möjligheterna till användning av elektronisk fotboja ökar.

Utöver detta vill vi kristdemokrater även se åtgärder för att stärka Brottsofferjourens viktiga arbete genom ökade resurser. Vi vill också se en höjning av inkomstgränsen för rättshjälp så att fler kan få del av denna. Kostnadsfrågan, att inte ha råd med ett juridiskt ombud, ska inte utgöra ett hinder för att få sin sak prövad.

Det finns mycket mer att säga, men jag ser att jag har dragit över min talartid. Jag yrkar därmed, fru ålderspresident, bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Erik Slottner.

Det finns en EU-förordning som är särskilt inriktad på elektronisk identifiering och som ska möjliggöra användning av e-legitimation i inte bara Sverige utan alla EU:s medlemsstater. Förordningen som kallas eIDAS underlättar säkrare gränsöverskridande transaktioner genom att inrätta en ram för digital identitet och autentisering. Syftet är att skapa förtroende för elektronisk interaktion och främja sömlösa digitala tjänster.

Flertalet medlemsstater – för tillfället 21 stycken – har nu godkända elegitimationer, men ett införande i Sverige dröjer. Vi förlitar oss för närvarande på Bankid, som drivs och administreras av ett privat företag. Det har dock vissa brister.

Mina frågor är följande: Varför dröjer implementeringen av en elegitimation i vårt land? Hur fortskrider arbetet med att ta fram en elegitimation i enlighet med förordningen? När kan den förväntas vara på plats?

Herr talman! I dag debatterar vi processrättsliga frågor. Det är ett viktigt område som handlar om att kunna lagföra inte minst de grovt kriminella. Det är i hur man utreder, frihetsberövar, åtalar och dömer som rättvisan prövas.

Kristdemokraterna och regeringen har tillsammans inom ramen för Tidösamarbetet fått mycket gjort inom processrätten på kort tid. Det handlar om åtgärder som borde ha vidtagits för länge sedan men som nu kommer på plats tack vare Tidöpartiernas paradigmskifte i synen på lag och ordning. Det handlar om nya och effektivare verktyg för polis och åklagare – bland annat en helt ny förverkandelagstiftning, som började gälla hösten 2024 och som ger utökade möjligheter att beslagta och förverka kriminellas tillgångar, exempelvis i form av pengar, bilar och värdefulla lyxprylar.

Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 oktober 2023 och den 1 september 2024 har vi också gett de brottsbekämpande myndigheterna utökade möjligheter att använda hemliga och preventiva tvångsmedel mot gängkriminella. Detta är en lagstiftning som redan har förhindrat flera skjutningar och sprängningar.

Vi har även utökat kamerabevakningen, och den 1 april infördes nya förenklade regler för att sätta upp fler kameror. Tillståndskravet för offentliga verksamheter togs då bort, och brottsbekämpande myndigheter gavs rätt att bedriva kamerabevakning på fler ställen. Detta är en tydlig och trygghetsskapande åtgärd som förebygger brott och även säkrar bevisning då brott begås.

Herr talman! Kristdemokraterna och regeringen stärker vittnesskyddet och bryter tystnadskulturen runt gängen genom att det sedan den 1 januari är möjligt att under vissa förutsättningar vittna anonymt i brottmål. Kristdemokraterna var första riksdagsparti att föreslå att man skulle tillåta anonyma vittnen, och nu kommer det äntligen på plats.

Det är viktigt att påpeka att möjligheten att vittna anonymt enbart gäller om det finns en påtaglig risk för vittnet eller dess närstående att utsättas för allvarlig brottslighet om vittnets identitet blir känd. Brottet som vittnet ska höras om måste motsvara minst två års fängelse. Skälen för anonymitet ska också vägas mot den misstänktes möjligheter att försvara sig.

Vi kristdemokrater vill även se åtgärder för att stärka Brottsofferjourens viktiga arbete genom utökade resurser. Vi vill också se en höjning av inkomstgränsen för rättshjälp så att fler kan ta del av denna. Kostnadsfrågan och att man inte över huvud taget har råd med ett juridiskt ombud ska inte få utgöra ett hinder för att inleda en rättsprocess och få sin sak prövad.

Herr talman! Stegvis återtar vi den trygghet som gått förlorad i Sverige. I detta är vår prioritering tydlig: Tryggheten och brottsoffret ska sättas främst. Jag vill därför även lyfta regeringens arbete med att se över frågan om ersättning till frihetsberövade, Justitiekanslerns praxis och lagstiftningen på detta område. Det är fullkomligt orimligt att gärningsmän i vissa fall kan få ut mångdubbelt mer i skadestånd än deras offer.

I Malmö fick en våldtäktsman 840 000 kronor i frihetsberövandeersättning, inte för att han var oskyldig utan för att han visade sig vara yngre än vad rätten först trott och därför hade varit frihetsberövad för länge. Denna typ av skadestånd till gärningsmän borde endast kunna betalas ut när det är rimligt och då till rimliga belopp. Det är hög tid att stoppa liknande ersättningar, och nu har vi en regering som tar tag i detta.

Med detta sagt, herr talman, yrkar jag bifall utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Den våldsbejakande extremismen och terrorismen utgör ett av vår tids största hot mot människors trygghet och i förlängningen även vår demokrati. Terrorhotet vilar tungt över många länder, och Sverige är inte på något sätt förskonat. Flera talare före mig har nämnt händelserna på Drottninggatan, men jag vill också påminna om självmordsbombaren som utlöste sprängladdningen av misstag och orsakade sin egen död. Minns även att vi har personer födda och uppvuxna i Sverige som anslutit sig till IS och medverkat vid fruktansvärda terrorbrott i bland annat Paris och Bryssel. Minns också Lars Vilks, som utsattes för mordförsök vid flera tillfällen för att han framställt en karikatyr av Mohammed och tvingades ha livvaktsskydd under resten av sin levnad.

Fru talman! Sverige har i dag en förstärkt hotbild, till en del beroende på regimer i andra länder som agerar fientligt, men vi upplever även i vårt land en radikalisering och polarisering som förstärker hotbilden. Det som ytterligare bygger på hotet är den nära kopplingen mellan terrorism och den organiserade brottslighet som fått fäste i vårt land och orsakar död och förödelse. Det här är påtagliga och konkreta hot mot enskilda människors trygghet. De påverkar även näringsliv och offentlig sektor.

Tydliga kopplingar finns till styret i Iran, som genom Islamiska revolutionsgardet, IRGC, planerar och initierar aktioner mot israeliska mål i Sverige där svenska kriminella gäng använts som ombud. IRGC har mellan 150 000 och 190 000 anställda. En del av IRGC utgörs av Quds Force, med mellan 5 000 och 15 000 anställda, handplockade från IRGC för sin kompetens och sin lojalitet till regimen. IRGC:s Quds Force riktar sig mot amerikanska, israeliska, saudiska och Förenade Arabemiratens intressen samt mot iranska oliktänkande grupper i Iran och den iranska diasporan.

IRGC misstänks ha planerat mord på svenska judar. Två hemliga agenter kopplade till den iranska underrättelsetjänsten kartlade tre tilltänkta mordoffer. I april 2021 greps ett par i Stockholmsområdet, misstänkta för stämpling till terroristbrott. Paret utvisades, och mycket pekar på att de haft den iranska regimens uppdrag att kartlägga och mörda svenska judar. De ska ha kommit långt i sin planering när de greps, med både bilder och adressuppgifter kopplade till tilltänkta offer.

Med detta sagt och med anledning av en rad andra omständigheter menar jag och många med mig, inte minst från den iranska diasporan, att Europeiska unionen bör klassa IRGC som en terrororganisation.

Fru talman! Regeringen har nu presenterat en ny strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism inom fyra områden: förebygga, förhindra, skydda och hantera. Alla områden är självklart prioriterade, men primärt måste fokus vara på att förebygga och förhindra brott med koppling till sådan brottslighet. Inom de områdena krävs insatser från samhällets alla aktörer. Alla kan och måste bidra efter förmåga.

Sett i ett större perspektiv krävs ett gott och nära samarbete över landsgränserna, särskilt inom ramen för det europeiska samarbetet i Europol och Eurojust i samverkan med medlemsländernas säkerhetstjänster. Ett sådant arbete är avgörande för framgång i det proaktiva arbetet.

Säpo lyfter i dag fram tre grupperingar med koppling till våldsbejakande extremism och terrorism som har kapacitet att utföra terrorhandlingar: islamismen, högerextremismen och vänsterextremismen. Men det finns även andra former av aktivism med deltagare som kan radikaliseras där det finns anledning att vara vaksam. Samtliga grupper som nu nämns använder digitala plattformar och anpassar ständigt sina budskap och metoder för att attrahera och rekrytera inte minst våra unga.

Fru talman! Det största och mest påtagliga hotet utgörs i dag onekligen av den våldsbejakande islamismen. Av de senaste årens terrorangrepp har i stort sett samtliga varit kopplade till islamistiska grupper som IS, alQaida och al-Shabab. Hotbilden mot Sverige har även förstärkts genom händelser i landet som upplevts som provocerande angrepp på islam och muslimer. Yttre händelser som konflikten Israel–Hamas har ytterligare spätt på och stärkt hotbilden, liksom ogrundade anklagelser mot Sverige och svensk socialtjänst.

För att förebygga och förhindra vålds- och terrorbrott krävs som sagt insatser från alla goda krafter. Sverige har i dag ett 60-tal utsatta områden, varav drygt 20 anses som särskilt utsatta. Områdena präglas av hög arbetslöshet, kriminalitet, dåliga skolresultat, andra värderingar och bristande integration. I den miljön utvecklas och frodas en form av parallellsamhälle med egna normer och regler. Boende i dessa områden, inte minst unga, är särskilt påverkade av och mottagliga för budskap från aktörer som vill angripa och skada vårt samhälle, som ogillar eller rent av hatar vår livsstil och våra värderingar och som vill se ett annat samhälle baserat på en annan ideologi.

Fru talman! För att bryta detta mönster krävs rejält ökade insatser och hög närvaro av såväl polis som andra aktörer. Skola, socialtjänst, näringsliv, föreningsliv och polis måste göra gemensam sak för att identifiera inte minst unga som visar tecken på radikalisering. Vi måste spåra upp, identifiera och hindra personer som underblåser hatet. Den subversiva verksamheten måste stoppas.

Informationsutbytet måste förbättras och förenklas. Personer som inte har rätt att vistas i vårt land ska omhändertas och utvisas. Permanenta uppehållstillstånd bör återkallas om det finns grund för det, och det bör även bli möjligt att under vissa förutsättningar frånta personer medborgarskap om de har dubbelt medborgarskap.

Fru talman! Med detta sagt yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Egentligen är det sorgligt att vi i dag ska behöva stå i kammaren och debattera statens insatser för barn som misstänks för grova brott. Det är inget annat än ett stort samhälleligt misslyckande.

Bara för några år sedan hade detta varit en icke-fråga. Barn begick som regel inte grova brott. Men nu står vi här, och läget är minst sagt allvarligt. Under de senaste åren har vi i Sverige drabbats av en exceptionell våldsvåg som saknar motstycke i andra jämförbara länder. Vårt land har plågats av dödligt våld, gänguppgörelser, skjutningar och sprängdåd som krävt många offer, i många fall helt oskyldiga personer som bara råkat komma i vägen för våldsverkarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Det kanske mest alarmerande är att en stor andel av de gärningspersoner som rekryteras och utför brotten är väldigt unga – många är under 15 år. Mestadels är det unga pojkar, men ett ökat antal flickor är också villiga eller tvingas att utföra mord med skjutvapen eller att delta aktivt i sprängdåden. Noterbart är också att även rekryterarna ofta är unga, under 18 år, och i sin tur har anstiftare bakom sig.

Gemensamt för flertalet av de aktiva är trassliga uppväxtförhållanden, bristfällig skolgång och psykisk ohälsa. Men det finns även utförare som växt upp under mer ordnade förhållanden. Motiven för att ta sig an uppdragen varierar. Ibland sker det frivilligt i hopp om att tjäna pengar och/eller skaffa sig status i den kriminella världen. Men ofta sker det under tvång, när man själv har satt sig i en rävsax. Rekryterarna har fått en hållhake på den unge, som då måste ta sig an ytterligare uppdrag.

Herr talman! Ny lagstiftning i kombination med bättre polisiära arbetsmetoder och unga gärningsmän med bristande konsekvenstänk, dålig planering, tramadol som ångestdämpare och avsaknad av erfarenhet av vapen- och sprängämneshantering har resulterat i en markant ökad uppklaring av de grova brotten. Enligt polisen har man gått från en uppklaringsgrad på runt 20 procent till drygt 70 procent.

Enligt de senaste uppgifterna från Statens institutionsstyrelse, Sis, är det i dag 230 unga i åldern 15–17 år som befinner sig i sluten ungdomsvård. Flertalet lider av psykisk ohälsa och befinner sig intellektuellt på en femteklassares nivå. Insatser och behandling sätts in under tiden på anstalten, men i nuläget brister det i uppföljningen efter frigivning – ett ansvar som faller på kommunerna och socialtjänsten. Dessa brister leder i många fall till återfall i brott.

Regeringen är väl medveten om problematiken och om att staten har ett stort ansvar för att implementera ett system och en plan för att få barn att sluta begå brott och allra helst se till att det finns en bra brottsförebyggande strategi som minskar risken för att barn hamnar i kriminalitet.

Herr talman! Regeringen har därför påbörjat en omfattande omläggning av rätts- och socialpolitiken, som i stora delar berör barn och unga som begår grova brott. Det krävs att det finns ett regelverk, verktyg och resurser för att kunna möta såväl beteende som behov hos barn som begår grova brott. Det krävs insatser från hela vuxensamhället i form av föräldrastöd, myndighetssamverkan samt insatser från ideella organisationer, som kan stötta med meningsfulla aktiviteter, och inte minst från näringslivet, som kan ge barn och unga yrkespraktik och framtidstro.

Parallellt krävs även att det finns adekvata åtgärder och vårdformer för unga som begår grova brott. Det har konstaterats allvarliga brister på vissa HVB-hem. Mått och steg vidtas nu för att stärka tillsynen. Bland annat har regeringen initierat en utredning för att åstadkomma mer ändamålsenliga och effektiva placeringar i den sociala barn- och ungdomsvården.

Herr talman! Det är fortsatt oroande att väldigt unga begår mycket allvarliga brott. Frågan är komplex och kräver noggranna överväganden om möjligheten att använda tvångsmedel mot barn under 15 år.

Målsättningen måste självklart vara att barn inte dras in i kriminalitet. Här har som nämnts föräldrarna en nyckelroll – det är viktigt att föräldrarna tar sitt ansvar att fostra sina barn. Här krävs en skärpning, men regeringen avsätter även medel till föräldrastöd för att nå de föräldrar som behöver stöttning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Andra åtgärder är förslag som lämnats och nu bereds gällande särskilda ungdomskriminalitetsnämnder efter dansk förebild, vilket också nämnts här, och inrättande av en statlig myndighet, Myndigheten mot ungdomskriminalitet, med ledamöter från rättsväsendet och kommunen.

Herr talman! Slutligen några ord om unga kriminella i åldern 15–17 år: Unga som begår grova brott döms som regel till sluten ungdomsvård, men Högsta domstolen har nu i dagarna kommit med ett avgörande som innebär att även unga kan dömas till mångåriga fängelsestraff för grova våldsbrott. I det aktuella fallet döms en 16-åring för mord till fängelse i åtta år och nio månader.

Vad gäller dömda till sluten ungdomsvård ansvarar som sagt Sis för dem – i dag är 230 unga intagna. Antalet har fyrdubblats på två år, och 40 procent av de dömda avtjänar straff för mord eller försök till mord.

Sluten ungdomsvård infördes för 20 år sedan. Sedan dess har brottsligheten förändrats, och även om förbättringar skett inom Sis är dagens system inte anpassat för att ta hand om de grövsta unga brottslingarna. Domen i Högsta domstolen innebär ett förändrat synsätt i den meningen att även unga förövare kan dömas till fängelsestraff.

Detta ligger väl i linje med regeringens uppdrag till Kriminalvården att genomföra förberedelser för att inrätta särskilda fängelser för ungdomar. Kriminalvården anses ha bättre förutsättningar att hantera längre fängelsestraff med en planerad uppföljning efter villkorlig frigivning. Om allt går enligt plan ska det finnas 100 färdigställda anstaltsplatser med kompetent personal som kan ge unga kriminella adekvat vård och behandling.

Med detta sagt, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag är ändå lite tveksam till hur det ska gå till.

Efter 100 år med socialdemokratiskt styre i Malmö stad har kommunen den här typen av sociala problem med unga och barn som ger sig in i kriminalitet. Till yttermera visso försöker kommunen mörka delar av rapporten. Man vill inte erkänna att det är så illa ställt som det de facto är.

Jag tycker att det vore på sin plats att Socialdemokraterna rannsakar sig själva. Vad är det som har lett till att Malmö stad har hamnat i en situation med så gigantiska, stora sociala problem som man de facto har? Om socialdemokratin nu har svaren på det mesta undrar jag hur vi hamnade här. Hur hamnade Socialdemokraterna där? Och hur ska de lösa de här problemen?

Det kommer förslag här. Men jag känner att det är en upprepning av förslag som har kommit genom åren. Det är nya brottsförebyggande åtgärder men mer av det gamla. Skulle de förslag som presenteras här vara någon sorts lösning på de problem som Malmö stad brottas med? Det är min fråga till ledamoten.

Herr talman! Jag ska inte ägna mig åt historieskrivning, men jag tycker att det ligger en hel del i vad Ludvig Ceimertz angav tidigare när det gäller tillkännagivanden om straffskärpningar under den förra regeringen. Men vi behöver egentligen inte diskutera den frågan.

Ledamoten säger att ni vill punktbevaka kriminella barn och unga. Som ledamoten vet kommer jag från Malmö – socialdemokratins vagga här i Sverige. Socialdemokraterna har styrt i stort sett oavbrutet i 100 år – med två treårsperioder med borgerligt styre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Nu konstaterar man att det finns över 800 barn och unga i Malmö som agerar i den kriminella världen. Bara det är ett stort misslyckande i sig, kan vi väl vara överens om. Vi behöver inte diskutera den frågan.

Det förslag som ni lägger fram är att punktmarkera de unga. Anna Wallentheim nämnde att det skulle ske mer eller mindre dygnet runt, alla veckans dagar, och det kräver resurser. Hur har ni tänkt att Malmö ska agera i den typen av punktmarkeringar av över 800 barn? Hur ska det gå till rent praktiskt? Jag ser problem, men ledamoten får gärna utveckla tankarna lite mer.

Herr talman! Låt mig börja med att deklarera att jag gillar kamerabevakning. Kameror har blivit ett ovärderligt verktyg i samhällets strävan efter att skapa en tryggare och säkrare tillvaro för hederliga och skötsamma medborgare. Bevakningskameror kan vara trygghetsskapande och brottsförebyggande, men framför allt har de kommit att bli ett mer eller mindre nödvändigt verktyg i utredningsverksamheten. Åtskilliga brott klaras upp med bilder och filmer från strategiskt utplacerade kameror. Med bildbevisen kan brottsutredarna inte bara identifiera gärningspersoner. De kan många gånger också få bevismaterial om ett händelseförlopp vid allvarliga brott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kamerabevakning i brottsbekämpning och annan offentlig verk-samhet – utökade möjligheter och ett enklare förfarande

Som av en händelse följer jag polisens yttre befäl på Södermalm. Nu när jag satt här och väntade på min tur poppade det upp en liten notis, som jag tänkte att jag skulle referera till. Man skriver: En man hotade sin före detta sambo med kniv samt misshandlade henne, flydde sedan i bil. Tack vare våra kameror kunde hans flyktbil följas, och han stoppades på andra sidan stan. Han var även rattfull.

Det är ett dagligt och praktiskt exempel på hur man kan använda kamerorna i den brottsbekämpande verksamheten.

Alla vi som har sett tv-programmet Efterlyst kan säkert vittna om att kamerorna har en betydelse, inte minst när det gäller att identifiera gärningspersoner. Kort sagt gör bevakningskameror att livet blir lite svårare för kriminella. Risken för upptäckt och lagföring ökar avsevärt.

Herr talman! Den nu föreslagna lagstiftningen öppnar för en enklare och smidigare beslutsprocess för såväl de brottsbekämpande myndigheterna som våra kommuner, som numera har ett brottsförebyggande ansvar enligt lag. Anmälningsplikten upphör, men kravet på dokumentation och behovsprövning kvarstår. Likaså finns det en informationsskyldighet på platser där kamerabevakning sker.

Det är givet att kameror utgör en viktig komponent när det gäller att förhindra och begränsa brottslighet av skilda slag. Det kan till exempel handla om skadegörelse och tillgreppsbrott. Vetskapen om att ett område eller en byggnad är kamerabevakad utgör i sig en återhållande faktor för potentiella gärningsmän. Däremot tror jag att det är mer tveksamt om det förhindrar ett fylleslagsmål i krogkön, där man liksom har tappat omdömet lite grann. Där har det kanske inte samma förebyggande effekt.

Bäst effekt får man givetvis om kamerabevakningen kan ske i realtid. Det är något som ökar möjligheten att förhindra eller stoppa ordningsstörningar eller pågående brottslighet.

Herr talman! Ny teknik möjliggör bättre och effektivare bevakning och övervakning. ANPR, som nämndes här tidigare, står för automatic number plate recognition. Det är en teknik som är såväl effektiv som resursbesparande. Kort innebär detta att registreringsnummer på stulna eller andra efterspanade fordon matas in i systemet, och kameran signalerar när bilen upptäcks.

ANPR-kameror kan vara såväl fasta som mobila och används inte minst vid gränsövergångar. Men nu öppnas det även för att polisens bilar ska kunna förses med ANPR, vilket självklart ökar möjligheten till effektivare spaning och utredning och med det även en ökad brottsuppklaring. ANPR är även det en metod som gör livet svårare för kriminella.

Jag vill även lyfta polisens användning av drönare. Malmöpolisen och Region Syd, där jag har verkat tidigare, har utvecklat ett koncept med utplacerade drönare som aktiveras vid speciella händelser. Drönarna kan snabbt vara på en brottsplats och skicka bilder till operatören, som kan följa flyende gärningsmän och från sin position dirigera poliser i bilar på väg till platsen, som i sin tur kan gripa förövarna. Det är oerhört effektivt.

Från skilda håll, även från talarstolen här, har det framförts farhågor om att kamerabevakning skulle utgöra ett allvarligt intrång i den personliga integriteten. Jag har lite svårt att förstå invändningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kamerabevakning i brottsbekämpning och annan offentlig verk-samhet – utökade möjligheter och ett enklare förfarande

Kamerabevakning sker på publika platser. Här i Stockholm har det funnits kamerabevakning på flera platser under lång tid. Det finns kamerabevakning i kollektivtrafiken utan att någon känner sig nämnvärt besvärad av det. Till vardags tror jag inte ens att vi reflekterar över det faktum att vi fångas in i en kameralins. Generellt tror jag faktiskt att det upplevs som en trygghetsfaktor.

Hundratusentals människor passerar dessa kameror dagligen, och det finns inget som helst intresse av eller ens en möjlighet att kontrollera alla dessa. Informationen är fullständigt ointressant så länge det inte sker en ordningsstörning av något slag.

Jag tycker inte heller att oppositionen i sina recensioner har utvecklat i vilken mån och på vad sätt det skulle utgöra ett otillbörligt intrång. Vad är det folk gör på allmän plats som kan betraktas som privat eller vara av intresse för brottsbekämpningen? Lite sådana tankar kan jag tycka att man måste lyfta. Det blir lite svepande att säga att det är ett intrång i den personliga integriteten. På vilket sätt?

Med detta sagt, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Svensk rättspolitik har under alltför lång tid präglats av ett naivt synsätt på brott och straff, en syn där gärningsmannens rättigheter och omsorgen om denne ofta har tillåtits väga tyngre än brottsoffrets rätt till upprättelse. Detta är oacceptabelt, och det är en ordning som vi kristdemokrater arbetar intensivt för att bryta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En modern straff-rättslig preskriptions-lagstiftning

Genom att implementera Tidöavtalets agenda gör regeringen en genomgripande omläggning av svensk rättspolitik och svensk straffrätt, en omläggning som har sin utgångspunkt i ett grundläggande perspektivskifte: att flytta fokus från gärningsman till brottsoffret och till samhällets behov av trygghet. En del i detta perspektivskifte är det som vi debatterar här i dag, nämligen en modern straffrättslig preskriptionslagstiftning.

Lagändringarna träder som sagt i kraft om drygt en månad, den 1 april 2025, och förändrar reglerna för hur brott preskriberas i Sverige. Jag ska inte gå in närmare på detta då många talare har nämnt det tidigare, men i korthet handlar det om att utdömda fängelsestraff aldrig preskriberas och att preskriptionstiden förlängs för allvarliga brott.

Kristdemokraternas budskap är tydligt: Om du begår ett grovt brott ska du inte kunna gömma dig bakom klockan. Det ska inte finnas fribiljetter där du undkommer ditt ansvar. Du ska inte kunna åka till soligare nejder och ligga där och ta det lugnt i några år för att sedan återvända och vara fri från ansvar utan att ha behövt avtjäna ditt straff.

Brottsoffer ska få upprättelse, och kriminella ska få känna rättsstatens tyngd, oavsett om det tar 1 år, 5 år eller 30 år innan vi får fast dem. Därför krävs en skärpt preskriptionslagstiftning.

Fru talman! Detta är inte en dag för tidigt, och vi kristdemokrater har under lång tid drivit på för exakt dessa förändringar. De senaste tio åren har cirka 100 brott om året blivit preskriberade på grund av att personer som blivit dömda valt att inte inställa sig till kriminalvården för att avtjäna sitt straff. Detta är i sig ett hån mot alla de brottsoffer som fallit offer för dessa gärningsmän.

Detta lagförslag handlar också om att skydda samhället från farliga individer. Med den nya teknik och de nya verktyg som tillförts rättsväsendet kan nu fler äldre brott klaras upp. Då är det avgörande att preskriptionslagstiftningen hänger med i utvecklingen och inte utgör ett hinder för att låta äldre brott bli lösta.

Vi ser också flera exempel från andra länder där ny teknik gjort det möjligt att fälla gärningsmän flera decennier efter brottet. Svensk polis och åklagare har förmågan, och vi måste fortsatt lära av dessa erfarenheter.

Fru talman! Kristdemokraterna är det värderingsdrivna partiet. Vi vänder oss starkt mot den värderelativism som präglat svensk rättspolitik, där en missriktad tolerans och ett naivt synsätt gjort att gränser mellan rätt och fel suddats ut. Det är oacceptabelt. Sverige ska vara ett samhälle där goda normer och värderingar står i centrum och där ansvar och konsekvenser går hand i hand.

I en rättsstat måste en sak vara självklar: Den som begår brott ska lagföras och avtjäna sitt straff. Ingen som begår ett grovt brott ska kunna gömma sig bakom klockan och tro att tiden raderar all skuld. Rättvisa måste skipas, och brottsoffren måste få stärkt upprättelse.

Med detta sagt, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Dagens debatt handlar om ökat informationsflöde till brottsbekämpningen. I grunden handlar det om att verksamma inom statliga myndigheter, regioner och kommuner under vissa förhållanden ska åläggas en rapporteringsskyldighet till polis och andra brottsbekämpande myndigheter. Regeringen å sin sida anför då att myndigheternas förmåga att utföra sina uppgifter på ett effektivt och framgångsrikt sätt är helt beroende av bistånd från övriga delar av staten liksom av övriga delar av samhället. Ett av de viktigaste bidragen är information om begångna brott, om misstänkta brottsupplägg och om individer med koppling till kriminalitet.

Det ska sägas att detta är komplex materia som helt naturligt har väckt många frågor och reaktioner. Jag menar att betänkandet ska ses mot bakgrund av den brottsutveckling som vi har sett i vårt land. I snart sagt varje debatt om rättsväsen och brottsbekämpning som har hållits i kammaren under senare tid har det rått i stort sett politisk enighet om att vi befinner oss i ett allvarligt läge.

Den organiserade brottsligheten har fått fäste. Skjutningar och sprängningar fortsätter och har stark koppling till den organiserade brottsligheten. Det gäller även brott som exempelvis narkotikabrott, bedrägerier, utpressning och smuggling. Även våldsbejakande extremism och terroristbrott har i vissa fall kunnat kopplas till den organiserade brottsligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

Organiserad brottslighet berör hela samhället, är en av rättssamhällets största utmaningar och ses som systemhotande. Men det är inte bara den organiserade brottsligheten som innebär stora utmaningar. Det har nämnts av tidigare talare att förekomsten av våld mot kvinnor och barn är oacceptabelt hög, vilket vi absolut instämmer i. Inbrott, trafikbrott, tillgreppsbrott, smugglingsbrott och andra vanligt förekommande så kallade mängdbrott medför otrygghet och betydande skada mot enskilda, företag och samhället i stort.

Jag vill här poängtera att rikspolischefen vid åtskilliga tillfällen har framfört de problem som vi har att jobba med i dag, nämligen att polisen i ett alltför sent skede får kunskap och information om vad som pågår. Om man hade varit tidigare med att lämna den informationen till polisen hade de enligt rikspolischefens uppfattning kunnat avvärja betydligt fler brott än vad de gör i dag. Det ska tas med i beräkningarna när man pratar om ökat informationsflöde.

Herr talman! Dagens brottslighet är komplex och berör såväl enskilda som stora delar av samhällets verksamhetsgrenar. En hel del lagstiftning som har försett polis och andra med nya verktyg för en effektivare brottsbekämpning är nu på plats, men om vi ska nå verklig framgång krävs mer och att vi alla hjälps åt.

Bättre samverkan och ett ökat informationsutbyte måste till för att få önskad effekt. Om vi ska nå framgång och bli verkligt effektiva krävs ett aktivt bistånd från andra delar av samhället. Det må gälla andra statliga myndigheter, regioner, kommuner, näringsliv eller enskilda. Enkelt uttryckt behöver de brottsbekämpande myndigheterna tillgång till mer information där det finns uppgifter om misstänkta pågående eller planerade kriminella aktiviteter.

Farhågor har framförts om att det är svårt för den enskilde att avgöra när eller om uppgifter ska lämnas, och i så fall vilka. Min uppfattning är att det inte finns något exakt svar. I vissa fall är det tämligen självklart medan det i andra fall kan vara lite mer osäkert. Jag kan förstå det, men i grunden handlar det om engagemang och omsorg och att bry sig. Alla goda krafter och initiativ behövs om vi ska minska brottsligheten och öka tryggheten.

Herr talman! Lite magkänsla och sunt förnuft är inte fel. Om det finns en oro eller om något skaver finns ofta fog för det. Upplever man exempelvis tecken till radikalisering hos en skolelev – informera om det och överlåt till polisen att avgöra om uppgifterna är relevanta eller inte! Som nämnts här saknar rektorn kunskap om detta, och då är det väl lämpligt att överlämna bedömningen av om uppgifterna är relevanta eller inte till polisen. Jag kan utifrån egen erfarenhet säga att om uppgiften saknar värde kommer polisen inte att lägga ned någon möda på den uppgiften över huvud taget.

Till detta ska också läggas att vi redan i dag har samverkansformen SSPF, alltså skola, socialtjänst, polis och fritis, där det finns regeltolkningar som skiljer sig åt. Men med det nya förslaget ges ökade möjligheter att lämna information. Jag undrar vad vi ska ha grupperna till om de inte ska dela information. Ska de bara sitta och fika och vara gulliga mot varandra, eller vad är det egentligen de ska göra på SSPF-gruppträffarna? Det här är en reflektion med tanke på de tidigare anförandena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

I det här sammanhanget kan jag nämna att det finns pågående utredningar som ska se över möjligheten till ett ömsesidigt informationsutbyte så att polisen också kan lämna information till skola och socialtjänst i vissa lägen. Det är något som kan vara väl så viktigt. Det pågår, som sagt, utredningar, och förhoppningsvis kommer nya förslag fram.

Det behöver även påpekas att förslaget inte är sekretessbrytande i alla delar. En utlämnande kommun eller region ska kunna avstå från att lämna ut uppgift om det står klart att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Även socialtjänsten samt hälso- och sjukvården är till stora delar undantagna från förslaget. Men även i den delen pågår en utredning och översyn av sekretesslagstiftningen.

Herr talman! Jag kan inte frigöra mig från tanken när jag lyssnar på oppositionspartierna att det finns någon form av bristande tillit och misstro mot polisen att man skulle missbruka uppgifterna. Det är inte min erfarenhet att så är fallet. Dessutom åtnjuter polisen allra störst förtroende i de förtroendemätningar som görs. Ingen annan myndighet eller verksamhet har större förtroende än polisen, och det ska vi värna och vårda.

Med detta sagt, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Det har sagts tidigare och tål att sägas igen: Sverige befinner sig i ett allvarligt läge.

Gängkriminalitet och organiserad brottslighet har fått fotfäste i vårt land. Det är en kriminalitet som präglas av grova våldsbrott i form av dödsskjutningar och sprängdåd – en kriminalitet som till stora delar finansieras av och finner näring i narkotikabrott, omfattande bedrägerier, angrepp på våra välfärdssystem, arbetslivskriminalitet, utpressning och diverse andra former av grova brott.

I spåren följer otrygghet och rädsla, inte bara bland brottsoffer utan även bland anhöriga, vittnen och boende i fastigheter och områden som drabbas av gängens härjningar. Hot och våld följer i spåren. Övergrepp i rättssak är vanliga men anmäls i väldigt få fall. Mörkertalet är stort, vilket givetvis påverkar såväl lagföringen av själva övergreppet som polisens möjlighet att klara upp de underliggande brotten. Resultatet blir en tystnadskultur där ingen vill vittna, vilket i sin tur leder till ökad risk för ouppklarade brott och gärningsmän som kan fortsätta sina härjningar.

Intrycket är dessutom att domstolarna successivt ställt ökade krav på bevisning i brottmål. Den tekniska bevisningen väger allt tyngre och får ökad betydelse i avsaknad av vittnesmål. Sammantaget ställer detta större krav på polis och andra brottsbekämpande myndigheter, och det är i det perspektivet som propositionen om biometri ska ses.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Biometri i brotts-bekämpningen

Fru talman! Polismyndigheten har sedan lång tid tillbaka haft möjlighet att föra ett fingeravtrycks- och signalementsregister. Dna-tekniken var en revolution i sig. Sedan ett antal år tillbaka har polisen även ett dna-register som har varit och är till stor hjälp. Men de tekniska möjligheterna att identifiera personer med hjälp av biometri har utvecklats snabbt på senare tid, och detta är något som vi ska dra nytta av för att öka uppklaringen av brott.

Biometri och biometriska uppgifter är ett kraftfullt och effektivt verktyg med stor potential. Bland annat öppnas det upp för möjligheten att ta röst- och handstilsprov, vilket kan vara nog så viktigt i bedrägeriärenden. Så sent som i förra veckan kom en fällande dom som jag uppfattade som banbrytande, där en röstjämförelse utförd av en sakkunnig logoped utgjorde ett avgörande bevis i en rättegång om ett grovt brott. Detta är en tydlig indikation på behovet av röstprov.

Lagstiftning för spårsäkring och biometriuppgifter över dömda och misstänkta finns i nuläget i skilda regelverk och behöver harmoniseras och moderniseras. Det är därför vi nu inför ett nytt biometriregister – det föreslås ett sådant.

Samtidigt möjliggörs upptagning och användning av biometriska underlag för utredning av brott i större utsträckning. Vi sänker ribban något. I dag krävs det att fängelse ska följa på brottet. Det ersätts med kravet att fängelse ska ingå i straffskalan. Det blir då betydligt lättare för bland annat Polismyndigheten när man ska ta upp proven. Det blir lättare att tillämpa och mer förutsägbart.

Ingen har förmodligen undgått att gärningspersoner som begår grova våldsbrott blir allt yngre. Unga rekryteras till narkotikaförsäljning och numera även till att utföra skjutningar och sprängningar. Mot den bakgrunden – liksom att unga i andra brott kan ha kopplingar till gängkriminalitet och organiserad brottslighet – är det väl motiverat att ta upp biometriska uppgifter även för unga under 15 år. Men självfallet gäller proportionalitetsprincipen här, som i alla andra fall.

Fru talman! Det finns, som nämns här, ytterligare ett biometriskt register som kan vara av stort värde i brottsutredningar. Migrationsverket har som sagt ett register med fingeravtryck och ansiktsbilder som givetvis kan innehålla uppgifter som kan vara till stor hjälp i en brottsutredning. Det är i dag inte möjligt att göra sådana sökningar. Men enligt gällande EU-rätt får sådana uppgifter användas för att utföra automatiska jämförelser av personuppgifter, med förbehållet att det ska avse allvarlig brottslighet. Det finns som sagt begränsningar, men i vissa fall ska det medges. Nu tar vi vara på den möjligheten. Regeringen drar i det fallet gränsen vid en gärning som har ett straffvärde som kan antas överstiga fängelse i två år.

Sist och slutligen vill jag nämna det som även nämnts av föregående talare. Det gäller dna-baserad släktforskning. Som nämnts har svensk polis använt detta med framgång i fråga om ett 16 år gammalt dubbelmord. Brottet klarades upp 2020, som nämndes, tack vare släktdatabaser. Erfarenheter från USA visar att detta kan vara en möjlig väg att lösa ett mord när andra utredningsåtgärder är uttömda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Biometri i brotts-bekämpningen

Helt klart är att eftersökningar i släktdatabaser är såväl integritetskänsliga som tämligen komplexa och resurskrävande, men detta ska få användas i de fall man uttömt de andra utredningsåtgärder som står till buds. Detta gäller väl närmast det som man brukar beteckna som kalla fall.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Vi är nog egentligen överens om ganska mycket. Men våld i familjen är också starkt kopplat till värderingar. Vi har ju familjer där man har vuxit upp med att våld används i uppfostran av barnen. Det kan inte accepteras. Det var väl för 40–50 år sedan vi förbjöd aga här i landet. Men vi har de facto många i utsatta områden som fortfarande använder våld som korrigeringsmetod i familjen, vilket givetvis inte kan accepteras av oss över huvud taget. Det är därför jag trycker på värderingar också. Det är väldigt viktigt att man delar våra svenska värderingar. Sedan finns det givetvis även svenska män som använder våld, och det ska man inte glömma bort. Men det finns en bas i en grundläggande värdering som vi måste arbeta med när det gäller familjerna.

Fru talman! Jag tackar Gudrun Nordborg för frågan. Nu ska vi egentligen inte prata om våld i nära relationer utan om unga lagöverträdare, men jag förstår kopplingen som ledamoten försöker göra.

Givetvis är det så att det finns trasiga familjer. Det finns familjer där det förekommer kvinnofridsbrott och olika saker och ting som försvårar familjebildning. Är det så att det finns dåliga fäder som hotar familjen ska de givetvis också få kontaktförbud. Då tycker jag att man måste försöka ge den ensamstående mamman stöd från samhället; det krävs ett föräldrastöd.

Min poäng som jag vill peka på är att det är vårdnadshavarna, oftast föräldrarna, som har ansvaret för barnen fram till att de är 18 år gamla. Jag förstår att det finns dysfunktionella familjer som behöver det här stödet. Det är därför vi vill bygga ut föräldrastödsprogrammet för att se till att de får det.

Det finns goda exempel också, bland annat i Växjö. Araby var tidigare ett utsatt område, men genom en rad insatser, inte enbart föräldrastödsprogrammet, har man lyckats göra Araby till ett ”normalt” område.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Unga lagöverträdare

Givetvis är det en kombination av åtgärder som måste till. Jag vill bara peka på att det är vårdnadshavarna, oftast föräldrarna, som har det primära ansvaret för att ta hand om sina barn. Det är där jag tycker att vi ska sätta in mer stötar. Jag har verkat i 40 år som polis i Malmö, där man vidtagit en rad brottsförebyggande åtgärder. Man har satsat miljoner på brottsförebyggande åtgärder, men det har tyvärr bara gått utför.

Fru talman! Januari 2025 skakade Sverige – bokstavligen. Vi såg fler bombdåd och sprängningar än någonsin i Sverige, och polisen vittnar om en dramatisk ökning av antalet barn som gärningsmän – barn, ofta unga pojkar, som skulle ha varit i skolan men som i stället skickas ut på gatan för att utföra sprängdåd och beställningsmord.

Hur hamnade vi här? Det har talats om bristande integration, om skolan, om socialtjänsten och om fler poliser. Allt detta är givetvis viktiga delar. Men föräldrarna, de som står barnen närmast, har under lång tid nästan glömts bort i den politiska debatten i Sverige. Det är ett allvarligt misstag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Unga lagöverträdare

Fru talman! Det vi ser i dag är konsekvenserna av att svensk politik under alldeles för lång tid blundat för det som är själva grunden för ett tryggt samhälle: familjen och värderingar. Genom parallella samhällsstrukturer som utmanar svenska värderingar, och med barn och unga som inte kan navigera mellan rätt och fel, har denna situation skapats.

För problemen börjar inte i skolan, inte hos socialtjänsten och inte hos polisen. De börjar hemma – i familjen. Det finns ingen myndighet, ingen skolkurator eller socialsekreterare eller ens några lagar som kan ersätta en närvarande mamma eller pappa. Det finns inga socioekonomiska faktorer som kan kompensera för avsaknad av kärleksfulla och närvarande föräldrar som sätter tydliga gränser. Det är där grunden läggs, och utan denna grund kommer vi att få fortsätta försöka plocka upp spillrorna när det är för sent.

Inom forskningen finns en samstämmighet om att socioekonomisk bakgrund inte utgör en direkt orsak till brottslighet, något som bland annat Brottsförebyggande rådets rapport Socioekonomisk bakgrund och brott pekar på. I stället är det goda normer och värderingar som spelar den avgörande rollen. Det är en fråga om uppfostran och värderingar, om personen kan berättiga handlingen för sig själv och sin omgivning.

Den gemensamma nämnaren för många av de unga lagöverträdare som rekryteras av gängen är att de kommer från mycket svåra och utsatta familjeförhållanden. Det handlar om frånvarande fäder, svaga familjeband och en brist på gränser och vägledning. Inte sällan handlar det också om psykisk ohälsa och en känsla av alienation från samhället. I detta läge, när familjen sviker, träder gängen in och erbjuder en falsk gemenskap och en annan lojalitet.

Fru talman! Det kommer att ta tid att städa upp dessa enorma samhällsproblem. Situationen är mycket allvarlig och har så varit under lång tid, med barn och unga som utnyttjas av hänsynslösa och kallt beräknande gängledare. Vår justitieminister Gunnar Strömmer har med all rätt kallat situationen för inhemsk terrorism. Det är det, och barnen står många gånger i skottlinjen.

Avgörande nu är att genomföra Tidöavtalets reformagenda, där vi kristdemokrater och regeringen arbetar intensivt med att lägga om kriminalpolitiken i grunden för att bygga upp den trygghet som raserats i Sverige. Det handlar om en reformerad straffrätt, skärpta straff, fler verktyg till polisen och fokus på brottsoffret. I detta ingår också en ny inriktning för det brottsförebyggande arbetet.

I strategin Barriärer mot brott – en socialpreventiv strategi mot kriminella nätverk och annan brottslighet presenteras som nämnts regeringens inriktning för det brottsförebyggande arbetet inom en rad områden. Här läggs grunden för långsiktiga insatser, där skola, socialtjänst och polis samverkar bättre för att fånga upp barn och unga i riskzonen. Vi inför också en helt ny socialtjänstlag med fler verktyg för det brottsförebyggande arbetet. Vi river sekretesshinder som förhindrat myndigheter att samarbeta. Vi inför en mer kravbaserad integrationspolitik, och vi bygger ut föräldrastödsprogrammen i hela landet.

Detta är helt centralt, men vi kristdemokrater är inte nöjda där. Inte minst vad gäller föräldraansvaret krävs det mycket mer. Föräldrar måste ges stöd att ta sitt fulla ansvar, och vi måste inse att trygga familjer är en helt avgörande del av lösningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Unga lagöverträdare

Kristdemokraterna är garanten för att den viktigaste brottsförebyggaren – familjen och värderingar – sätts i centrum. Det krävdes ett regeringsskifte för att frambringa den lagstiftning på rättsområdet som vi är i så akut behov av. Det krävs Kristdemokraterna för att sätta stopp för den politik som alltför länge underminerat familjens roll och värderingarnas betydelse i samhället.

Vi är det värderingsburna partiet, och vi har alltid lyft familjen som hörnstenen i det brottsförebyggande arbetet. Det är där goda värderingar och en känsla för rätt och fel i det svenska samhället byggs.

Detta är mer angeläget nu än någonsin. Sverige ska inte vara ett land där 14-åringar spränger trapphus, utför beställningsmord och söker status genom att våldta, filma, urinera på och förnedra sina brottsoffer. Ska Sverige bli tryggt igen måste vi tala om det uppenbara: trygga familjer, ansvarstagande föräldrar och tydliga värderingar.

Med detta sagt, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya uppgifter för centrum mot vålds-bejakande extremism

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

För åhörarnas skull tänkte jag kort beskriva vad CVE jobbar med och vad dess uppdrag är. Center för våldsbejakande extremism, CVE, är en kontaktpunkt i det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism. CVE är en enhet under Brottsförebyggande rådet, Brå.

Det ingår i CVE:s uppdrag att i arbetet med att förebygga våldsbejakande extremism sammanföra aktörer från olika delar av landet och från olika sektorer. CVE har ett stort kontaktnät som innefattar kommuner, regioner, nationella myndigheter, civilsamhällesaktörer och privata verksamheter i hela Sverige.

Som ett led i att stärka regeringens arbete mot den våldsbejakande extremismen har regeringen utökat CVE:s uppdrag. Som nämndes här kommer CVE från och med den 1 mars att ansvara för två nya uppgifter. Den ena uppgiften är att vara kontaktpunkt för myndigheter och andra beslutsorgan som fördelar offentliga medel eller på annat sätt granskar offentligt finansierade verksamheter. Det andra uppdraget är att stödja myndigheter och organisationer när det gäller befarade attacker mot skolor.

Herr talman! Inom ramen för den uppgiften ska CVE kunna bistå med fördjupade granskningar av verksamheter som kan antas ha kopplingar till våldsbejakande extremism eller andra antidemokratiska miljöer. Uppgiften innefattar som sagt att ge behovsanpassat stöd till kommuner, myndigheter och andra aktörer som i sin verksamhet hanterar ärenden där det finns en oro för att en eller flera personer ska genomföra en skolattack.

Det är dock viktigt att poängtera att det är just stöd det handlar om. CVE har ingen beslutanderätt, utan det är mer av ett sakkunnigt organ som kan ge ett underlag för beslut till de andra myndigheterna, som har det övergripande ansvaret.

Uppdraget innebär att CVE kommer att behöva hantera mer information än i dag - därav det förslag som nu ligger på bordet och som vi nu debatterar.

Den nya lagen ska gälla vid behandling av personuppgifter vid Brå när myndigheten utför såväl kontaktpunktsuppgiften som stöduppgiften vid oro för skolattacker. En förutsättning för att lagen ska vara tillämplig är att behandlingen är helt eller delvis automatiserad och att personuppgifterna ingår i eller kommer att ingå i ett register. Lagen innehåller även begränsningar vad gäller lagring och registrering av uppgifter.

Det förtjänar att påpekas att CVE inte ska bygga upp ett stort register med dessa uppgifter utan att man behöver samla in uppgifterna för att kunna utföra sin granskning och ge sitt utlåtande i de olika fallen. Det är dock inte sagt att CVE tvunget ska göra det, utan det är en bedömning som CVE själva gör i vilka fall man ska gripa in och inte.

Avslutningsvis ser vi kristdemokrater den föreslagna behörigheten att behandla personuppgifter som en viktig komponent i CVE:s förmåga till de fördjupade granskningar och slutsatser som lär krävas i det nya uppdraget.

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Det är möjligt att metoden att punktmarkera unga kriminella kan ha effekt. Det är inte så att polisen inte har prövat detta tidigare i några sammanhang. Det har inte minst skett i vår hemstad Malmö.

Jag är lite nyfiken på om Rasmus Ling inte ser någon brottsförebyggande effekt av det faktum att vi klarar upp brott, låser in grovt kriminella på längre tid och ser till att de inte kan begå de brott som de eventuellt hade begått om vi haft en mer liberal kriminalpolitik än vad som nu är fallet.

Tanken är ju att vi ska få bort farliga individer från gatan så att de inte kan begå brott. Det ska givetvis också ha en viss avskräckande effekt för andra personer som eventuellt har planer på att begå brott.

Herr talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men när Rasmus Ling tog upp en satsning på 1 miljard till brottsförebyggande åtgärder kom jag osökt att tänka på något som Albert Einstein ska ha sagt: Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat.

Jag blev lite nyfiken. Genom åren har det ju ändå satsats mycket pengar på brottsförebyggande åtgärder inom socialtjänsten och skolan. I kommunerna har man gjort ett antal brottsförebyggande insatser på olika sätt. Men vi har ändå hamnat i den situation som vi i dag befinner oss i, med grov kriminalitet, med barn som rekryteras för att utföra grova våldsbrott och så vidare.

Hur har ni tänkt spendera denna miljard på brottsförebyggande åtgärder? Finns det något nytt som inte redan gjorts?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Fru talman! Jag tänkte ta mig friheten att blicka bakåt lite innan vi går in på hur det ser ut i dag och varför vi befinner oss där vi befinner oss just nu, delvis baserat på egna erfarenheter som chef för underrättelseverksamheten i södra Sverige under ett antal år.

Redan på 90-talet, för 30 år sedan, fanns det tecken på att organiserad brottslighet och gängkriminalitet började få fäste i vårt land. Mc-gängen Hells Angels och Bandidos var väl det tydligaste tecknet, men det noterades även att det fanns ett antal kriminella grupperingar med rötter i och kopplingar till främst Balkan, Mellanöstern och Nordafrika.

Tyvärr får vi konstatera att vi tillät dessa kriminella grupperingar att växa sig allt starkare trots tidiga varningar från polis och andra brottsbekämpande myndigheter. En misslyckad migrations- och integrationspolitik i kombination med en kriminalpolitik som hade en förlåtande och överslätande syn på brottslingar snarare än ett fokus på värnandet om brottsoffer lade grunden för en tillväxt. Påföljderna var också löjligt låga, med inriktningen att i möjligaste mån undvika fängelsestraff, något som säkert bidrog till att Sverige var lockande.

Befogade och väl underbyggda rapporter viftades bort, och budbärarna beskylldes för främlingsfientlighet och rasism, något som i sin tur medverkade till en tystnadskultur. Det upplevdes som bättre att hålla tyst än att bli uthängd eller utfryst av chefer, medier eller politiker.

Det var väl egentligen först när dåvarande chefen för polisens nationella operativa avdelning Mats Löfving tog bladet från munnen och berättade att det i Sverige finns minst 40 kriminella klaner som etablerat sig här enbart i syfte att begå brott som fler insåg vidden och det allvarliga läget.

Det vi nu bevittnar i form av grova våldsbrott, gränsöverskridande brottslighet, angrepp på våra välfärdssystem, infiltration och otillbörlig påverkan i näringsliv och offentlig förvaltning är resultatet av en oförmåga och/eller ovilja från tidigare regering att angripa aktörerna.

Vi har i dag hört härifrån talarstolen att Socialdemokraterna har gjort en helomvändning när det gäller synen på detta. Men jag kan också konstatera att Socialdemokraterna knappast varit de som stått i frontlinjen när det gäller att bekämpa det.

Det är snarare så att Socialdemokraterna år efter år har sagt nej till viktiga beslut som skulle förebygga och förhindra brott. Man sa nej till folkräkning, så vi vet inte vilka som bor i landet. Det är svårt att utvisa tungt kriminella om man har låtit dem stanna. Vi har inte kunnat lagföra gängledare som rekryterar barn eftersom detta inte varit brottsligt. Tystnadskultur har fått råda i våra domstolar eftersom man sagt nej till anonyma vittnen. Socialtjänst, polis och skola har inte kunnat prata med varandra, för man har haft en mur av sekretessbestämmelser som hindrat detta. Allt detta ändras nu av oss kristdemokrater och övriga Tidöpartier.

Fru talman! Vi har nu äntligen en regering som gör något åt saken. Vi lägger om rättspolitiken och gör stora satsningar på rättsväsendet. Ny lagstiftning ger polisen nya och bättre verktyg för att förebygga, förhindra och klara upp brott. Vi sätter brottsoffret i fokus.

Påföljderna skärps för flera brottskategorier. Är du gängkriminell blir det straffskärpning. Vi ser över och moderniserar straffrätten med nya bestämmelser när det gäller stämpling, förberedelse och försök till grova brott. Nyligen fick vi en ny förverkandelagstiftning som ökar möjligheten att förverka tillgångar som förvärvats genom brottsvinster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Vi har också stärkt den gränsnära polisverksamheten, vilket har gett polisen utökade befogenheter i gränsområdena.

Som nämnts här kan polisen nu också utfärda vistelseförbud för gäng som skapar otrygghet på torg och i köpcentrum - hör och häpna!

Detta var bara några exempel på insatser som gör livet svårare för kriminella.

Fru talman! Insatserna börjar nu ge resultat. Uppklaringen av grova brott har ökat markant, från låga 20 procent till över 70 procent. Dessutom har polisen förhindrat ett stort antal grova brott. Antalet brottmål avseende stämpling och förberedelse för grova brott har ökat påtagligt i domstolarna.

I budgeten för 2025 föreslås en ökad satsning på Polismyndigheten. Ökad lokal polisnärvaro och synlighet tillsammans med ökat fokus på att utreda de så kallade vardagsnära brotten, som stöld, bedrägeri, misshandel och skadegörelse, är en del av prioriteringarna för 2025. Insatserna mot det grova våldet i form av skjutningar och sprängningar fortsätter oförminskat.

Jag sitter i Polismyndighetens insynsråd, där vi hade möte häromdagen och kunde konstatera att den senaste trygghetsmätningen visade på goda resultat som tyder på ökad trygghet. Även om vi fortfarande befinner oss i ett allvarligt läge märker tydligen personer som besvarar enkäten att det händer saker och ting från regeringens och de brottsbekämpande myndigheternas sida.

Utredning och förebyggande insatser mot grova brott i nära relation vässas med ny metodik och en ökad användning av kontaktförbudet.

Medel anslås även för ökad kameraövervakning och inrättande av ett finansiellt underrättelsecentrum.

Anslagen till Polismyndigheten kommer att öka till 45 miljarder, en ökning med cirka 4 miljarder från 2024. Vi tycker givetvis att detta är bra satsningar. Även Åklagarmyndigheten och domstolarna får ökade anslag för att klara den väntade ökningen av brottmål.

Fru talman! Ökad uppklaring och längre påföljder för grova brott leder till ökad beläggning på Kriminalvårdens anstalter. Kriminalvården gör redan i dag stora insatser för att hantera mottagning och behandling av de personer som ska avtjäna sina straff. Kapaciteten har ökat genom att intagna får dela cell, men det krävs en kapacitetsförstärkning för att bibehålla kvalitet, effektivitet och säkerhet. Detta gäller såväl vanliga anstalter som kvinno- och ungdomsfängelser - ungdomsfängelser finns inte i dag men kommer att finnas 2026.

Planering för byggnation av fängelser och häkten pågår. Kriminalvården behöver såväl ett ökat antal platser som mer personal. Under 2024 fick Kriminalvården 17,8 miljarder, och nu ökas anslagen till 20,4 miljarder.

Utöver det som nämnts gör regeringen omfattande insatser när det gäller det brottsförebyggande arbetet, i bred samverkan med andra aktörer. Ska vi rå på brottslighet i allmänhet och den organiserade brottsligheten i synnerhet och förhindra rekrytering krävs insatser från alla samhällssektorer. En stor del av de medel som nu anslås går till brottsprevention.

Vi kristdemokrater förstår föräldrarnas betydelse, och regeringen agerar aktivt för att stärka familjernas roll och stärka barnperspektivet i brottsbekämpningen. Vi ger stärkt lagstöd åt socialtjänst, föräldrar och skola. Vi river sekretessen, som förhindrat dem att samarbeta. Det kommer också en ny socialtjänstlag med större verktygslåda. Socialtjänsten kan arbeta med tidiga insatser, och det finns ett större fokus på brottsförebyggande arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.