Anna Wallentheim

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Terrorism

Herr talman! Det här är min fjärde debatt om frågor rörande terrorism och extremism bara denna mandatperiod, dels på grund av motioner från allmänna motionstiden, dels på grund av debatter utifrån skarpa lagförslag om straffskärpning och ekonomiska sanktioner.

Det innebär såklart att mycket redan är sagt i den här kammaren, både av mig och av andra. Från både högerkant och vänsterkant har vi stått här i talarstolen och talat om terrorism som begrepp. Vi har talat om dess historiska utveckling. Vi har talat om de ökande hoten. Mycket är alltså redan sagt. Man skulle kunna sammanfatta det med att terrorism och extremism alltid ska fördömas och att terrorister ska få kännbara straff.

Men det handlar också om det förebyggande. Precis som i alla mina andra debatter vill jag ta chansen att prata om hur viktigt det är att både terrorism och extremism förebyggs. Det är nämligen så att inget barn och ingen ungdom föds till terrorist eller extremist. Så länge vi väljer att fokusera på det finns det alltid en möjlighet att förhindra att en människa blir terrorist eller extremist och att terroristdåd begås.

Så sent som i går hade jag en interpellationsdebatt med justitieministern där jag undrade hur regeringen jobbar med att förhindra skolattentat, som är ett ökande hot i Sverige. Anledningen till detta är att extremismen bland våra barn och unga ökar och att de rör sig i forum där man både uppmanar till och uppmuntrar skoldåd. Många av fallen har tyvärr sin grogrund i extremism. När det gäller skolattentaten i Sverige har de många gånger kopplingar till högerextremism.

Polis och lärare och Center mot våldsbejakande extremism pekar på att de får fler och fler signaler från lärare, vårdnadshavare, socialtjänst med flera om tecken på att attentat är på gång eller på ökad radikalisering av unga. I dessa samtal med berörda aktörer inom området kommer det också fram att vi har en ökande grupp unga i vårt samhälle, oftast pojkar, som isolerar sig från verkligheten och fördjupar sig i farliga nätforum. Det är forum där extremism, konspirationsteorier och tanken på olika former av skolattentat eller till och med terroristattentat diskuteras, planeras och hejas på.

Under de senaste veckorna har man kunnat läsa en artikelserie i Aftonbladet om våldsamma skoldåd. Där beskrivs hur några av de unga männen som utfört skolattacker i Sverige de senaste åren har radikaliserats på nätet och blivit pådrivna av personer som hyllar våld och extremism i forum som Tiktok och Snapchat. Unga killar beskriver själva hur de hamnat i en ond spiral av utanförskap, hat, extremism och våldsromantik där de på nätet hittar forum för gemenskap och pådrivning. Det här är ett växande fenomen som gör mig orolig. Dessa forum på nätet är enligt polisen stora utmaningar och otroligt svåra att hantera och förebygga.

Men som jag nämnde tidigare pekar forskare inom både terrorism och extremism tydligt på att det aldrig börjar med barnen. Det här är tankar och idéer som föds när främlingsfientlighet, rädsla för det okända och hat får fäste hos vuxna och i samhället, och de sprids sedan till våra barn och unga.

Herr talman! Den socialdemokratiska regeringen tog initiativ till att uppdatera den nationella strategi som föregående talare pratade om, som då var en ny strategi mot terrorism. Det ledde till att man kunde lämna över 28 propositioner med lagförslag som var specifikt riktade mot terrorism och våldsbejakande extremism. Strategin lade grunden för två blocköverskridande överenskommelser om kampen mot terrorism. Det är något som vi som land ska vara stolta över, för det är ett styrkebesked när en stor majoritet i Sveriges riksdag står bakom lagförslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Terrorism

Det är välkommet att den nya regeringen fortsätter arbetet som den socialdemokratiska regeringen påbörjade. Som föregående talare nämnde ligger en uppdaterad strategi på bordet som vi inom kort ska behandla i kammaren.

Terrorism och våldsbejakande extremism fortsätter dessvärre att växa och vara ett hot mot vårt land och vårt sätt att leva. Sverige har ju efter sommaren 2023 gått från att betraktas som ett legitimt mål för terrorattentat till att betraktas som ett prioriterat mål. Därför måste vi alla självklart fortsätta jobba med att både förhindra och förebygga den här typen av våldsdåd och tankar.

I en tid när Sverige för varje dag blir både farligare och fattigare krävs handlingskraft för att öka svensk säkerhet. Vi behöver tydliga straffskärpningar och åtgärder mot extremism på nätet. Fler poliser måste få de verktyg som krävs för att ta tag i situationen. Detta är några av de åtgärder som är avgörande i kampen mot extremism och terrorism.

Samtidigt vet vi att det krävs mer. Vi måste också klara av utmaningen att angripa roten till hatet, stå upp mot hotet mot vår demokrati och åter bygga upp den starka samhällsgemenskap som vi en gång kände stor tillit till i Sverige.

När den svenska nynazismen växte sig stark på 1990-talet bemöttes den med hela samhällets samlade kraft. Polis och underrättelsetjänst agerade, men det togs flera andra initiativ från både politiken och civilsamhället för att bemöta den ökade extremismen.

Det är därför enligt oss socialdemokrater dags för en ny nationell samling mot extremismen och för demokratin och tilliten i vårt land. Vi yrkar därför bifall till reservation nummer 1.

(Applåder)

Herr talman! Om jag väljer att snälltolka ministern, vilket jag mer än gärna gör, tror jag att vi tycker lika när det gäller ganska mycket.

Ministern verkade prata om hur viktigt det är att göra både och. I så fall vill jag säga grattis till regeringen, som äntligen väljer att följa den socialdemokratiska linje som vi har pratat om i så otroligt många år. Jag vill påpeka att varken jag eller Socialdemokraterna någonsin har sagt något annat än att vissa straffskärpningar ibland måste till. Vi skärpte otroligt många straff under våra åtta år i regeringsställning, men till skillnad från denna regering pratar vi socialdemokrater inte bara om både och utan gör också verklighet av det.

Jag vill ännu en gång påpeka att våra kommuner och regioner blöder just nu. Lärare sägs upp. Allt fler människor hamnar hos kronofogden. Samhället splittras just nu. Ur detta föds utanförskap och extremism som riskerar att leda till bland annat skolattacker, som interpellationen handlar om.

Jag är tacksam för de svar jag har fått i dag. Jättemycket bra har nämnts - också saker som ministern är medveten om att vi socialdemokrater står bakom. Vi står till exempel bakom den nya nationella strategin. Men kranen är fortfarande öppen, och min och Socialdemokraternas prioritering kommer alltid att vara att den stängs.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret även om jag tycker att vi kanske lite missar kärnan i den fråga jag ställde, nämligen hur vi ökar samhällsgemenskapen. Det är en sak att förhindra att barn och unga dras in i radikalisering och extremism och en annan sak att se till att öka samhällsgemenskapen så att barn och unga inte ens känner att detta är något som lockar.

Jag hoppas och tror att ministern kanske anar vad det är jag vill lyfta. Kärnan i och lösningen på otroligt mycket av den brottslighet vi ser är att jobba förebyggande. Självklart är det bra att det finns planer och lagstiftning att ta till så att vi vet hur vi ska hantera brottslingar, kriminella, terrorister och extremister.

Det är också jättebra att vi, som ministern nämnde i sitt första inlägg, har skolattack.se, som är ett viktigt digitalt forum dit skolor kan vända sig för att få hjälp med att hantera till exempel situationer där man ser att barn riskerar att hamna i våldsbejakande extremism. Det är också viktigt att ha en uppdaterad nationell strategi mot terrorism och extremism för att hänga med i det moderna samhället.

Men det finns inget som är så viktigt som att bygga samhället starkt och se till att ingen människa, ingen ungdom och inget barn någonsin hamnar i de onda spiraler som gör att det går så långt att man är beredd att till exempel genomföra en skolattack. Brottsförebyggande måste därför prioriteras.

Som jag har nämnt i tidigare debatter med ministern rör detta alla typer av brottslighet. Jag anser dock att regeringen tyvärr inte alltid lever upp till de vackra ord som sägs här. Det är enligt mig inte trovärdigt att regeringen pratar sig varm om hur viktigt det är att stärka samhällsgemenskapen, pratar om det brottsförebyggande arbetet - i ordens rätta mening, vill jag påpeka - och pratar om att få stopp på våldet och brottsligheten om man samtidigt ignorerar den verklighet vi står inför.

Det är nämligen inte, enligt mig, genom hårdare straff, lagstiftning eller visitationszoner vi löser problematiken, utan det är i människors vardag. Det är bara att erkänna att varken jag eller justitieministern är de som kommer att göra den stora skillnaden. Det är våra lärare, våra fältare, föräldrarna, socialsekreterarna, fritidsledarna, civilsamhället, idrottsledarna, våra kommuner med flera som kommer att göra det avgörande jobbet.

Våra kommuner, våra regioner, civilsamhället och vanliga barnfamiljer lider just nu. Människor blir av med sina jobb här och nu. Kommuner tvingas just nu dra ned på sina verksamheter. Barnfamiljer måste vända på varenda krona för att ens ha råd att ställa mat på bordet eller att låta sina barn och unga fortsätta med sina fritidsaktiviteter. Lärare, vårdpersonal och fältare sägs upp i detta nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt har vi en regering som talar om ett paradigmskifte inom vårt område. Men man gör inte tillräckligt när det gäller det brottsförebyggande arbetet.

Ingen av de unga pojkar som just nu radikaliseras, oavsett vilken form av radikalisering vi pratar om, kommer vi att kunna omvända genom hårdare straff. Men exempelvis en bankskatt, ett extra barnbidrag, höjda statsbidrag till våra kommuner och regioner, fler vuxna på våra skolor, minskade vårdköer och ett starkare civilsamhälle är i alla fall en början. Självklart löser detta inte allt, men vi skulle i alla fall börja i rätt ände. Vi skulle stänga den kran som fyller badkaret i stället för använda en sked för att tömma det samtidigt som vattnet strömmar snabbare in i det.

Herr talman! Attacker mot barn och unga är något av det mest skoningslösa som finns. Att man kan ge sig in på skolor, på den plats där våra barn ska känna sig trygga, lära sig om livet, samhället och omvärlden, med uppsåt att döda är helt ofattbart. Men tyvärr är vi inte förskonade från det.

Länge ansågs skolattacker vara ett amerikanskt problem. Men det senaste decenniet har tyvärr ett antal skolattacker och våldsdåd skett även i svenska skolor. När man söker på skolattacker i Sverige brukar det hänvisas till cirka tolv fall från 1960-talet fram till i dag. Det bör nämnas att de alla tack och lov har varit utan dödligt utfall.

Två av de attentaten skedde före år 2000. Det innebär att tio av dem skett i modern tid. Sju av attentaten har skett de senaste nio åren. Tyvärr har de tre senaste skett i Skåne, min egen region. Där har Eslöv, Kristianstad och Malmö drabbats.

Anledningen till att jag ställt min interpellation är inte de attentat som tyvärr har skett utan att polisen, forskare och CVE själva får allt fler oroande signaler om och tecken från lärare, vårdnadshavare, socialtjänst med flera på att fler planerade skolattacker än någonsin uppdagas.

I samtal med olika berörda aktörer inom området framkommer det tydligt att en växande grupp ungdomar, nästan alltid pojkar tyvärr, isolerar sig från verkligheten och i stället fördjupar sig i farliga nätforum. I dessa nätforum, i barnens digitala miljöer, sprids extremism och konspirationsteorier. Där diskuteras hat mot människor från andra kulturer. Hat mot islam är tyvärr ett återkommande ämne. Tecken på att man vill rensa ut personer med koppling till islam anses av de här personerna som det enda rätta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Unga svenska pojkar hyllar på nätet dem som utfört skolattacker i USA och Nya Zeeland som hjältar och menar att andra borde följa deras exempel. Dessutom fortsätter oavbrutet strömmen av poddar, videor och chatttrådar som visar hur en skolattack skulle kunna gå till och hur man kan skapa egna bomber och vapen. Att det aldrig tar slut på nätet är en av de stora utmaningarna enligt polisen.

De senaste veckorna har man i Aftonbladet kunnat följa en artikelserie om hatarna i skolan och våld i skolorna. Man kan läsa hur unga män som utfört skolattacker själva beskriver att de radikaliserats på nätet, till exempel Tiktok och Snapchat, och att de av personer som hyllar våld och högerextremism drivits på att utföra skoldåd. Unga pojkar beskriver att de hamnat i en ond spiral av utanförskap, hat, högerextremism och våldsromantik och äntligen hittat ett forum för gemenskap. Det är ett växande fenomen som oroar mig.

De som forskar på extremism pekar tydligt på att det nästan aldrig är barn som startar den typen av tankar, utan det är när främlingsfientlighet letar sig in i samhället och får en grogrund som också barn börjar få de här tankarna.

Ministern nämner i sitt svar flera olika verktyg och pågående arbete för att motverka extremism och terrorism. Det är bra. Men min fråga till ministern blir: Hur jobbar regeringen för att öka samhällsgemenskapen och förståelsen för andra kulturer?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka min kollega Hanna Westerén för en otroligt viktig interpellation, som flera andra har belyst.

Det här är ett problem som har många olika aspekter som är viktiga att belysa, och därför tycker jag att det är tråkigt att finansministern valde att inte diskutera den delen som jag ville lyfta, nämligen hur vi också ser till att stoppa den finansiering av de kriminella gängen som utgår från prostitution.

Sju av tio offer för människohandel är tyvärr kvinnor och barn som utnyttjas i prostitution. Det här är alltså inte fråga om några isolerade händelser, utan det här är en verklighet där miljontals kvinnor och barn runt om i världen varje dag tvingas in i ett liv som prostituerade, vilket i sin tur finansierar organiserad brottslighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det enda sättet att säkert undvika att köpa sex från någon som är offer för människohandel är såklart att inte köpa sex alls. Det är det enda sättet att säkerställa detta. Det är också så vi ser till att inte finansiera gängen, för detta är en viktig inkomstkälla för vår organiserade brottslighet.

Mina socialdemokratiska kamrater i EU har intensivt arbetat för att kriminalisera sexköp och sexuella tjänster, vilket nu har lett till en ny lagstiftning där man bland annat säkerställer stöd till offer, förbättrar samarbetet mellan länder och mellan myndigheter inom länder samt kriminaliserar köp av sex för offer för människohandel.

Det är såklart en framgång, samtidigt som det är beklagligt att EU:s regeringar endast har gått med på att kriminalisera situationer där det är uppenbart att mannen vet att kvinnan är ett offer, därför att det här är otroligt svårt att bevisa.

Bevisat är dock att prostitution bidrar till att finansiera kriminella gäng. Bevisat är dock att majoriteten av kvinnorna som utnyttjas är offer för människohandel.

Vi socialdemokrater kämpar varje dag för ett tryggare Sverige, för kvinnors rättigheter och för att stoppa prostitution. Jag hoppas därför att regeringen är beredd att göra detsamma.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Malmöpolisen slog så sent som i december förra året fast att antalet sexköp i Malmö ökade under 2023. Detta är tyvärr en utveckling vi ser runt om i hela vårt land. Enligt polisen i Malmö sker ungefär 100 sexköp varje dygn i Malmö enbart via eskortsidor. Vi vet att det också sker sexköp på så kallade bordeller. Enligt polisen finns det uppskattningsvis 80 massagesalonger i Malmö som erbjuder sexuella tjänster. Vi vet tyvärr inte hur stort antalet sexköp där är per dag. Det är siffror som inte finns i någon statistik. Men det här är alltså siffror bara från Malmö.

Under hösten har olika medier avslöjat att det finns flera bordellverksamheter runt om i hela Sverige. Det är ett ökat utbud av sexuella tjänster, sexhandel och prostitution. Detta finns nu också i våra mellanstora och små kommuner. Bara i min grannkommun Kristianstad uppdagades det i höstas att det fanns massagesalonger som sålde sex.

Prostitution och människohandel är den yttersta formen av mäns våld mot kvinnor, och detta drabbar miljontals kvinnor runt om i hela världen men också barn och män, ska tilläggas.

Det räcker nu. Politiken har en skyldighet att stoppa människohandel, prostitution och bordellverksamheter i Sverige och runt om i världen.

Som ledamot i justitieutskottet vet jag att sexköpen och prostitutionen också har andra problematiska aspekter. Mäns våld mot kvinnor är en del, men vi vet också att detta starkt kan kopplas till andra former av brottslighet. Polisen och Brå betonar att det nästan alltid finns en organiserad brottslighet bakom prostitution. Prostitution är bränsle för att finansiera organiserad brottslighet, och det är starkt kopplat till svarta pengar. Det är kopplat till skjutningar, och det är kopplat till våld. Enligt forskare på detta område finns det dessutom många andra brott som är kopplade till prostitution. De vanligaste är rån, koppleri, våldtäkt, misshandel och kränkande behandling.

Kopplingen mellan prostitution och trafficking och organiserad brottslighet är därmed obestridlig. Om män inte köpte sex skulle marknaden för sexuell exploatering av kvinnor och flickor kollapsa. Detta skulle då inte heller vara en inkomstkälla för de kriminella gängen.

Som ledamot i justitieutskottet och svensk representant i kontrollgruppen för Europol är jag tyvärr medveten om den ökade människohandeln, inte bara i Sverige utan runt om i hela Europa. Detta har skenat ännu mer sedan pandemin och Rysslands angrepp mot Ukraina. Fler och fler ukrainska kvinnor dras in i denna handel. Detta är ett problem som inte bara drabbar andra länder utan också vårt eget land.

När det kommer till människohandel är haken att ingen döms. Ingen dömdes för människohandel för sexuella ändamål under 2022, och ingen anmälan ledde till åtal. Dagens Arena har rapporterat att majoriteten av våra polisregioner lägger ned människohandelsgrupper för att prioritera kampen mot gängkriminalitet, trots att det är tydligt att de är starkt kopplade till varandra.

Ministern nämner i sitt svar att det är en prioritering för regeringen att bekämpa utnyttjande i prostitution. Det är bra, men vi måste också se till att försvåra gängens finansiering på det här området. Därför vill jag fråga ministern: Hur kommer regeringen, utöver genom att hjälpa människor ut ur prostitution, att försvåra gängens finansiering på detta område?

(Applåder)

Fru talman! Det finns få personer jag har kommit i kontakt med den senaste tiden som har en sådan yrkesstolthet som kriminalvårdare. Men som jag framhållit i mina inlägg är det så att både fler och fler anställda och facken pekar på att situationen börjar bli ohållbar. Inom några år ser vi ut att ha en kriminalvård som har fler platser än vad sjukvården har vårdplatser. Det är enorma belopp som kommer att behöva läggas på att bygga ut häktena och bygga ut våra anstalter. Men verksamheten inom kriminalvården riskerar att bli resultatlös. Vi vill ju inte ha en kriminalvård som blir ännu sämre på att förebygga återfallen i kriminalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vill inte ha en kriminalvård där vi ser ännu fler incidenter riktade mot personal eller mellan intagna. Vi vill inte heller se en kriminalvård som skapar ytterligare ohälsa hos intagna. Jag hoppas att inte vare sig regeringen eller ministern heller vill se den utvecklingen.

Jag vill också passa på att säga att dubbelbeläggningen inte alltid är negativ. Många klienter som jag har samtalat med kan också se det som någonting positivt att ha någon att samtala med under den tid de är inlåsta. Men det blir ett problem på de gemensamma ytorna och när man inte kan hantera situationen med att ge de intagna möjlighet till yrkestimmar och när de inte ges samma möjlighet att vistas ute och så vidare.

Det gör att jag är orolig för att det är en början på att kanske gå SD:s ärenden ännu en gång. Sverigedemokraterna är tydliga i detta. De vill döpa om Kriminalvården till Straffverket. De vill att man ska fokusera på att straffa kriminella och sluta att fokusera på det brottsförebyggande. Jag är otroligt rädd för att det är den utvecklingen vi går till mötes.

Det brottsförebyggande är enligt oss socialdemokrater det absolut viktigaste vi kan fokusera på för att bryta den negativa utvecklingen vi ser i samhället. Det gäller även intagnas möjlighet att leva ett demokratiskt liv efter sina straff. Jag hoppas att regeringen också står fast vid detta.

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle vilja återvända till ett par saker i ministerns första inlägg som jag ser väldigt positivt på, nämligen vikten av att kriminalvården kontinuerligt utvecklar sitt arbete för att minska risken för återfall i brott. Ministern pekade på att vi ju ska få människor att bryta den kriminella livsstilen och att det faktiskt är en av de viktigaste brottsförebyggande uppgifterna som kriminalvården har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att dömas till ett fängelsestraff har många dimensioner. Dels ska det vara kännbart för den som begår grova brott att samhället aldrig accepterar den typen av utveckling eller ser mellan fingrarna, dels handlar det om att brottsoffer ska få upprättelse. Det handlar också om att vi vill se till att tiden i fängelse gör att man bryter den kriminella livsstilen. Ministern är lika medveten som jag om att det sistnämnda tyvärr är något som börjar prioriteras ned eftersom överbeläggningen på anstalterna leder till ökad psykisk ohälsa, längre inlåsningar för att hantera det praktiska, färre möjligheter till utevistelse, färre aktiviteter och färre möjligheter att bryta mönstret.

Hela 65 procent av de anställda på Sveriges anstalter anser att kriminalvården har små möjligheter att klara sitt uppdrag, enligt Sekos rapport från förra året. Det är en ökning med nästan 100 procent jämfört med motsvarande siffror 2017. Under bara några år har siffran alltså ökat radikalt. Det gäller andelen av personalen som anser att kraven inte går att leva upp till.

Enligt Seko slår krisen väldigt hårt mot deras medlemmars arbetsmiljö. Den kommer också att slå mot samhället när myndigheten inte klarar sitt uppdrag. För kvinnorna blir det extra påtagligt.

Det har framkommit i diskussioner med personal att intagna inte längre kan ha sina spädbarn hos sig. För dem som lyssnar och inte riktigt förstår detta eller vet hur det går till kan jag berätta att intagna har rätt att vara med sina spädbarn om det anses vara för barnets bästa. Det kan till exempel uppstå sådana situationer när föräldrar har väldigt korta strafftider, när frigivningen är nära eller när det inte finns någon lämpligare placering för barnet. Det är kriminalvården och socialnämnden i respektive kommun som beslutar om det. Men dubbelbeläggningen gör att kriminalvården själv nu uppger att man inte längre kan stå för säkerheten för spädbarnen. Självklart är det så att vi inte kan låta spädbarn vistas i dubbelbelagda rum. Det finns inte utrymme för att ha sina barn där.

Det här är något som inte underlättar vare sig en kvinnas psykiska mående eller hennes möjlighet att fokusera på att förändra livsstilen. Än en gång vill jag lyfta fram frågan hur vi ser till att säkerställa arbetsmiljön inom kriminalvården, där man upplever att man inte kan leva upp till sitt uppdrag, och stärka de intagnas välmående, så att de kan bryta med sin kriminella livsstil.

(Applåder)

Fru talman! Jag känner mig kanske inte lika pigg och fräsch som ministern. Men jag är tacksam över att vi har kommit till dagens sista debatt och att jag får möjlighet att diskutera de här frågorna.

Det är en bekymrande situation vi ser på våra häkten och anstalter. Det är bekymrande för de intagna, för kriminalvårdare och för samhället. När det inte fungerar inne på våra anstalter fungerar nämligen inte heller den kriminalvård som vi i Sverige bör och ska kunna vara stolta över.

I Sverige tror vi på principen att människor, både män och kvinnor, ska ha möjlighet att få en andra chans. Man ska ges möjligheten att få rätsida på sitt liv och ska ha rätt att avtjäna ett straff och sedan bli en del av samhället igen. Det ska vi vara stolta över.

Men för varje dag blir den typen av uppgift allt svårare för kriminalvården att genomföra. Det är sedan länge ett problem på våra anstalter för män. Nu ser vi att det också börjar bli ett problem på våra kvinnoanstalter. Platsbristen på landets kvinnofängelser är ett växande problem. I fjol var beläggningen rekordhög.

Samtidigt har de dömda kvinnorna och klimatet inne på anstalterna, precis som ministern nämnde i sitt svar, förändrats drastiskt de senaste åren. Kvinnorna som kommer till våra anstalter tillhör allt oftare kriminella nätverk.

I min interpellation nämnde jag att beläggningsgraden på kvinnoanstalterna var runt 70 procent för bara några år sedan. Förra året steg den graden tyvärr med uppemot 120-130 procent under vissa tidpunkter.

Personal på både anstalten i Ystad och Hinseberg som jag har varit i kontakt med menar också att klienterna har förändrats det senaste året. Förr hade man framför allt ett långt narkotikamissbruk bakom sig. Men nu ser vi allt oftare att en tydligare majoritet av kvinnorna på våra anstalter är dömda för våldsbrott. Precis som ministern nämnde är de nu yngre och har en stark kriminell identitet. Flera är dessutom väldigt utåtagerande. Vi vet att den kvinnliga medelklienten fortfarande är äldre än manliga klienter. Men snittåldern på våra kvinnoanstalter går alltså nedåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Våldet och hoten på de svenska kvinnofängelserna ökar. Det är ord som har etsat sig fast hos mig efter mina besök på både Hinseberg och anstalten i Ystad. Det är bakgrunden till att jag har ställt denna interpellation.

Personalen pekar på att det beror på den ökade trängseln och dubbelbeläggningarna. Det är också allt svårare för kriminalvården att placera kvinnorna på våra anstalter på grund av att de nu också tillhör kriminella gäng och har gängidentiteter.

Just nu pekar allt på att behovet av nya kvinnoanstalter är stort och att det skulle behövas ett fängelse i säkerhetsklass 1 även för kvinnor.

Jag vill därför fråga ministern om regeringen har tagit med kvinnorna när man har pekat på det ökade behovet av häkten och anstalter, eller måste vi ta höjd för ännu mer? Och kommer vi i närtid att kunna se en anstalt i säkerhetsklass 1 för kvinnor?

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka min kollega Adrian Magnusson för den här otroligt viktiga interpellationen, som faktiskt belyser så mycket mer än problemen som inträffade den 3 januari. Vi har just nu en SD-styrd regering som kräver att medborgare ska vara beredda på krig och kris, samtidigt som vi har ett samhälle som inte ens kan hantera dessa typer av kriser på ett godkänt sätt. Det var ett mardrömsdygn på E22:an. Det är bland annat det vi samtalar om i dag.

Kollegor har sagt det före mig, men jag upprepar det gärna igen: Regeringen och staten måste ta sitt ansvar. Vi vet alla att staten måste stå stark när människor känner sig svaga och utsatta. Det är uppenbart att regeringen hanterar dessa frågor på ett lika tragiskt sätt som man hanterar välfärden. Utan en fungerande infrastruktur, utan en fungerande välfärd, utan en fungerande vård och utan en fungerande beredskap sviker samhället sina medborgare i situationer av kris.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Våra socialdemokratiska förslag finns att läsa. I de här frågorna har mina kollegor i trafikutskottet gått ut med förslag om till exempel en beredskapsgeneral, som jag nämnde i mitt förra inlägg. Men det handlar också om krav på snökedjor för tung trafik, högre böter och andra sanktioner när det gäller vinterdäck för tung trafik och så vidare. De här förslagen finns att läsa, och min uppmaning till regeringen och ministern är att ta del av dem. Uppenbarligen finns det mycket mer att göra. Vi lägger åtminstone förslag på bordet.

(Applåder)

Herr talman! Sedan valet 2014 har jag haft den stora äran att representera Socialdemokraterna här i Sveriges riksdag. Jag har också den stora förmånen att representera Skånes norra och östra valkrets. I min valkrets är E22:an direkt avgörande för att människor ska få vardagen att gå ihop.

I de östra delarna av Skåne är infrastrukturen många gånger under all kritik. Här finns ytterst få järnvägsstationer och järnvägsledningar. Det gör att E22:an blir avgörande för att människor ska kunna ta sig till och från jobbet, till och från skolan, till och från släkt och vänner och till och från sjukvård. När E22:an korkar igen påverkar det stora delar av östra Skåne, från norr till söder. Och det påverkar väldigt många skåningar.

Det är svårt för oss som inte satt fast i trafiken den 3 januari att föreställa oss hur det påverkade människor både fysiskt och psykiskt. Det är svårt att förstå den totala känslan av ovetskap, och det är svårt att förstå den oro och rädsla som många som satt fast i bilarna kände.

Historierna från den 3 januari är dock många, för det var många som satt fast i trafiken. Det är historier om hur tusen bilar fastnade i trafiken. Det är historier om hur personer fick smälta snö för att få i sig vätska. Det är historier om hur människor med diabetes satt livrädda i sina bilar för att de inte visste hur de skulle klara situationen om de skulle få ett anfall. Det är historier om hur kylan på natten gjorde att människor satt i sina bilar och var rädda för att faktiskt frysa ihjäl. Det är historier om hur personer fick hitta lösningar för att uträtta sina behov då de satt fast i nästan ett dygn samtidigt som det var storm och kyla utanför. Det är historier om ett mardrömsdygn.

Vad som har varit återkommande i dessa historier är den totala avsaknaden av information. Det är en besvikelse över att det inte fanns några som åtminstone knackade på bilarna och frågade: Hur klarar ni er? Har ni mat? Har ni vatten? Klarar ni kylan? Man knackade alltså inte ens på för att se ifall människorna i bilarna levde. Detta har människor upplevt som en otroligt stor oro - det handlar om framtiden och om det som man fick uppleva.

Dessa historier, herr talman, har också bidragit till att vi socialdemokrater nu menar att vi måste se till att säkra våra vägar och stärka beredskapen.

Är en regering ansvarig för att det snöar? Nej, det är man såklart inte. Däremot är det tydligt att några av de förslag som vi presenterar och framför allt som vi har presenterat hade kunnat göra skillnad. Där har regeringen ett ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Redan i somras krävde vi att det ska finnas en beredskapsgeneral för att koordinera hjälpinsatser mellan länsstyrelser, kommuner, regioner och andra berörda myndigheter. Men det valde regeringen att inte lyssna på. Det hade kunnat göra skillnad i en sådan här situation.

Utöver det menar vi att också andra saker behöver komma till, andra krav och alla andra beredskaper, för att hantera en sådan här situation. Om vi i Sverige ska ha god beredskap behöver vi ha en pålitlig och välfungerande infrastruktur. Alla i Sverige måste kunna lita på vägarna och järnvägarna. Men så ser situationen inte ut. I Sverige korkar nämligen både järnvägar och vägar igen alldeles för ofta. E22:an är tyvärr ett lysande exempel.

Det kommer många vackra ord från ministern och regeringen gällande denna situation. Men faktum är att regeringen med sin politik monterar ned stora delar av vår infrastruktur och inte gör det som krävs. Samtidigt uppmanar man människor att ta sitt ansvar om krisen och kanske kriget kommer. Men ändå väljer man att dra ned på statens ansvar. Exakt vilka signaler skickar detta i tider av oro?

Fru talman! Precis som den förra interpellanten är jag otroligt stolt över det arbete som vi i Sverige ändå har genomfört på området. Vi ska vara väl medvetna om att hivpositiva i Sverige såklart lever ett betydligt bättre liv än vad många andra gör i andra länder, och det ska vi vara stolta över.

Dock är det enligt mig dags att ta nästa steg. Informationsplikten ställer till det för de personer som upplever att de möter ökat hot, hat och våld i och med plikten.

Jag vill lyfta fram och tacka Ulrika Westerlund från Miljöpartiet som driver dessa frågor tillsammans med mig. Vi har en bra överenskommelse och en bred representation i riksdagens hbtqi-nätverk. Vi ska vara stolta över att vi kan fortsätta ha det gränsöverskridande arbetet. Jag vill än en gång påpeka för ministern han därför kan känna sig trygg när han lämnar fram ett förslag; jag hoppas att det då finns en majoritet här i kammaren som kommer att rösta för att slopa informationsplikten.

Flera organisationer har jobbat med de här frågorna. RFSL, RFSU och Hiv-Sverige har tagit fram förslag på hur en lagstiftning skulle kunna se ut. Det är just informationsplikten man vill ta bort. Man ser positivt på att hiv ska vara med i smittskyddslagen. Det är viktigt att människor ska kunna testa sig och att det är gratis. Men vi behöver se till att människor vågar gå och testa sig utan att det ska komma med andra krav. Tillsammans med jurister har man därför tagit fram ett förslag för hur smittskyddslagen skulle kunna se ut utan informationsplikten gällande hiv vid till exempel sexuella kontakter.

Jag vill avsluta med att läsa upp ett citat: "Om informationsplikten kan tas bort skulle det innebära en viktig seger för alla som tror på lika behandling av alla medborgare i Sverige. Informationsplikten är ineffektiv, stigmatiserande och motverkar hivprevention. När informationsplikten kan tas bort speglar det vad vi redan vet om hiv i dag, att behandlad hiv inte kan överföras vid sex." Detta är ett citat från Camilla Waltersson Grönvall från tiden då hon var riksdagsledamot. Hon är i dag socialtjänstminister.

Ministern ska alltså känna sig trygg med att han har riksdagen och regeringen bakom sig.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Vi är tacksamma för att regeringen ökar stödet till civilsamhället och till Folkhälsomyndigheten för att se till att lyfta och förhoppningsvis få bort det stigma som finns kring hiv.

Men det är också lite tråkigt att regeringen å ena sidan ger till civilsamhället och menar att det är viktigt att utbilda folk i detta för att se till att människor inte ska behöva uppleva den diskriminering som de upplever, å andra sidan tar bort pengar från folkbildningen. Jag anser att folkbildningen skulle kunna vara ett oerhört viktigt stöd för att få barn, unga och vuxna att prata om sex och samlevnad, hiv och så vidare. Det är klart att jag ser att man hade kunnat göra detta på andra sätt också. Även om hiv och aids sällan diskuteras i dag och inte påverkar så många människors liv är det viktigt att vi fortsätter arbetet med att hitta effektiva sätt att förhindra både spridning och stigmatisering.

Det är svårt att nämna en exakt siffra, precis som ministern är inne på, eftersom människor inte vågar testa sig av rädsla. Precis som min medinterpellant har nämnt finns det människor som upplever att de inte ens vågar testa sig eftersom de inte vill få svart på vitt att de har sjukdomen, vilket skulle kunna leda till ett stigma.

Vi vet i dag att hiv kan överföras på tre sätt: genom injektionsverktyg, via sexuella kontakter och i samband med graviditet. Dock vet vi också att det nästan inte finns någon risk alls för någon som blir behandlad för hiv att överföra smittan, även om kondom inte används. Detta, som forskningen kommit fram till, var också anledningen till att vi förändrade lagstiftningen så att läkare faktiskt kan säga att information inte krävs om man har väl behandlad hiv.

I stället för att ha krav på informationsplikt borde vi fokusera på det förebyggande arbetet. Vi borde prata med ännu fler barn och unga om att alla har ett ansvar vid sex och att inte bara den som bär på en sjukdom ska ha uppgiften att informera.

En av de största utmaningarna för att ha ett effektivt förebyggande arbete är de fördomar och negativa attityder som finns och som personer med hiv upplever och flera gånger nämner. Diskriminering och stigmatisering är problem som tyvärr upplevs inte bara i det privata livet utan också inom vården. Detta är någonting som vi måste bära med oss.

Tyvärr har alltför många länder lagar som begränsar fri- och rättigheter för personer med hiv och motarbetar förebyggande åtgärder. I vissa länder drar man det till och med så långt att man har lagar som reglerar hur människor med hiv får röra sig geografiskt. I Sverige har vi, bland annat genom informationsplikten, bestämmelser och tillämpningar som förstärker en del av dessa fördomar och inskränker en del fri- och rättigheter för personer med hiv.

Jag tycker att det är besynnerligt att man i Sverige 2024 kan dömas till fängelse om man har frivilligt och ömsesidigt oskyddat sex som inte ens leder till att en person får hiv. Detta anser jag är helt orimligt, och jag hoppas att både regeringen och ministern ser dessa delar som orimliga och vill ha med dem i utredningen. Det är viktigt att reflektera över att vi behöver ändra sådana här bestämmelser för att säkerställa att lagstiftningen inte bidrar till fler fördomar och inskränkningar i livet.

Jag anser att detta är någonting som egentligen skulle kunna snabbutredas. Ministern har riksdagen bakom sig. Det finns otroligt mycket bra kunskap inom Folkhälsomyndigheten och forskning kring hiv som gör att man skulle kunna snabbutreda detta och lägga det på riksdagens bord. Ännu en gång vill jag därför påpeka att jag hoppas att vi kan se detta i närtid. Jag vill också ännu en gång lyfta vikten av det förebyggande arbetet.

Fru talman! Senare i år kan jag fira att jag har varit riksdagsledamot i tio år. I tio år har jag fått vara i kammaren och kämpa för socialdemokratin och frågor jag brinner för. Ser jag tillbaka på dessa år ser jag röda trådar i en del av mina motioner och i interpellationer och frågor till olika ministrar och olika regeringar. En av dessa röda trådar är skola och utbildning, där läraren i mig driver på. En annan är idrott eftersom idrottsnörden i mig vill se att allt fler barn, unga och vuxna ska kunna idrotta hela livet. Men det jag motionerat allra mest om är hbtqi-frågor. Som människa, mamma och socialdemokrat tycker jag att det är otroligt viktigt att alla människor i Sverige oavsett kön, sexualitet eller identitet ska kunna känna att de har samma rättigheter och förutsättningar att verka i vårt land.

Fru talman! I Sverige har vi dock fortfarande 2024 en situation där konstiga lagar och regler gör att människor inte kan leva sina liv fullt ut. Vi har till och med lagar som gör dessa människor kriminella. Därför står jag här i dag och menar att vi måste prata om att slopa informationsplikten.

En slopad informationsplikt skulle nämligen vara en viktig förändring och en stor seger för dem som lever med hiv i dag. Informationsplikten gör, som vi har hört både av ministern och av den tidigare interpellanten, att människor i dag måste informera sina partner om de har hiv om inte en läkare säger annat eller tar bort kravet.

Detta har skapat en stor och onödig börda och en stigmatisering för dem som lever med hiv i dag. Om informationsplikten tas bort innebär detta enligt svensk lagstiftning att personer som lever med hiv inte längre kan kriminaliseras om de inte informerar sina sexpartner. Det är en seger som ger dem friheten att inte längre ses som kriminella, och det är där jag vill lägga min tyngdpunkt.

Vi vet, som också har nämnts här i talarstolen, att det oftast är personer som inte ens vet om att de har hiv som är de som överför viruset. Vi vet ju också att människor med behandling, precis som ministern och den tidigare interpellanten har nämnt, i dag inte kan överföra hiv.

Jag är väl medveten om att smittskyddslagstiftningen har sitt syfte, men jag anser att det är just informationsplikten som har spelat ut sin roll. Sverige behöver en lagstiftning som främjar ett gott preventivt arbete och som skapar en trygg miljö där människor kan vara öppna med sin hivstatus utan att vara rädda för att diskrimineras eller för stigmatisering.

Det är en nödvändig förändring, som skulle göra att man anpassar dagens lagstiftning efter dagens kunskapsläge, nämligen att behandlad hiv inte kan överföras via sex. Det är dags att omforma lagstiftningen för att bättre motsvara våra kunskaper som de ser ut i dag och skapa ett samhälle där alla kan känna sig trygga och respekterade.

Jag finner det positivt i svaret från ministern att regeringen både ser problematiken kring hivpositiva människors mående och vill lyfta upp att det är viktigt att vi ökar människors medvetenhet kring hiv. Det gäller såklart också annan sexuellt överförbar problematik. Man vill även se över förutsättningarna för de människor som lever med hiv.

Det är glädjande att regeringen menar att det här är ett arbete som är igång, att man faktiskt är beredd att utreda slopandet av informationsplikten och att det förbereds i Regeringskansliet.

Därför skulle jag vilja fråga: När kan vi förvänta oss att utredningen är igång? Som den tidigare interpellanten nämnde är detta ett tillkännagivande från riksdagen. Vi har alltså en riksdag som är beredd att rösta för ett slopande av informationsplikten, om det ser likadant ut som förra mandatperioden. När kan vi förvänta oss att det här börjar utredas?

Fru talman! Jag tackar ministern ännu en gång för svaret.

Som socialdemokrat kommer jag alltid att kämpa för att vi ska göra ännu mer satsningar på skolan. Vi ska se till att få bort köerna till bup. Vi måste se till att ge unga möjligheter till sommarjobb. Och vi måste satsa på idrotten. Allt detta behövs för att vi ska stoppa nyrekryteringen till gängen.

Jag är otroligt tacksam över ministerns svar som ändå så tydligt lyfter fram vilken avgörande faktor idrotten kan vara för att hjälpa barn och unga som kan rekryteras till gängen. Men det är klart att jag också blir orolig när vi samtidigt har en regering som driver frågan om att vi ska sätta barn i fängelse, sänka straffmyndighetsåldern och så vidare. Jag tror inte att det är lösningen på nyrekryteringen. Det är alltid det förebyggande arbetet som måste ligga i framkant.

Dock vet jag att ministern också ser idrottens viktiga roll. Det har han framfört i sina anföranden. Vi vet att det handlar om förebyggande aspekter. Vi kan se idrotten utifrån de psykiska och fysiska hälsovinster som den ger. Vi kan se idrotten utifrån en samhällsgemenskap. Och vi kan se idrotten utifrån rörelseglädje. Idrotten innebär vinster på så många nivåer, allt från individnivå till samhällsnivå. Och jag tycker att det är otroligt givande att ha denna debatt med ministern där vi kan lyfta upp dessa viktiga frågor på dagordningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Idrotten i stort, men såklart också elitidrotten som jag har nämnt, står faktiskt inför en ekonomisk kris. Och det är otroligt viktigt att vi fortsätter de dialoger med idrotten som krävs för att vi ska se till att inte fler föreningar eller fler klubbar faller mellan stolarna.

Under pandemin tog den socialdemokratiskt ledda regeringen ett stort ansvar för både kulturen och idrotten. Och jag hoppas och förväntar mig att samma dialog förs i dag.

Jag kommer att fortsätta att bevaka dessa frågor, och jag vet att mitt parti kommer att fortsätta att bevaka frågorna. Idrotten ligger i vårt dna.

Slutligen, fru talman, vill jag vända mig till alla som lyssnar på denna debatt. Har du möjlighet så stötta dina lokala föreningar! Gå på matcherna, köp den där korven och köp lotterna - allt detta för att hjälpa till. Och har du möjlighet, bli också ideell ledare eller tränare. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Jag gör vad jag kan för mitt älskade Vittsjö för själ, hjärta och tradition.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ministern, för svaret och för ditt starka engagemang när det gäller idrotten!

Under åren 2018-2021 hade jag förmånen att vara ansvarig för idrottsfrågorna för Socialdemokraterna, när jag satt i kulturutskottet. Även om jag hösten 2021 fick flytta till justitieutskottet är jag fortfarande medveten om och kommer ihåg hur kämpigt det var under pandemin, då det var jag som var ansvarig för att jobba med dessa frågor.

Vi vet att otroligt många föreningar och klubbar precis lyckades hålla näsan över vattnet under pandemin och hur detta drabbade idrottsrörelsen i stort. Nu har vi, precis som ministern påpekade, gått från en kris till en annan. Vi har den ekonomiska krisen, som såklart inte bara drabbar klubbarna utan också våra kommuner, samhällen, barnfamiljer och familjer överlag.

De redan tuffa förutsättningarna för föreningslivet gör nu också att man, när inflationen, ökade elpriser och höga bensin- och dieselpriser ska hanteras, såklart blir påverkad av det faktum att många förbund har ganska höga krav på våra elitklubbar. Om man går från att tillhöra division 1 upp till allsvenskan, till exempel, ställs det ganska stora krav. Det är klart att detta blir ett slag mot många föreningar, och vi vet att kommunerna ibland har tagit ansvar och hjälpt till med den upprustning som kan krävas när det gäller anläggningar.

Tyvärr fastnar idrotten lite i ett moment 22, för det är inte bara kostnaderna som ökar utan också intäkterna som minskar. Den ekonomiska krisen gör att människor avstår från att gå på en idrottsupplevelse därför att de känner att de inte har råd att lägga den extra pengen på avgiften för att gå in och titta på en match.

Vi ser också att medlemsavgifterna minskar därför att barnfamiljer helt plötsligt inte har råd att låta sina barn bli medlemmar i föreningslivet eller fortsätta med den idrott de älskar.

Självklart ska vi politiker aldrig gå in och peka för mycket i idrotten. Jag har alltid varit otroligt noga med att vi ska ha armlängds avstånd och lita på idrotten, men vi ska och måste alltid vara lyhörda inför de problem vi får höra om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Riksidrottsförbundet är ett fantastiskt förbund, anser jag. Med sina 72 medlemsförbund, 19 distrikt, över 750 000 ideella ledare, 19 000 idrottsföreningar och cirka 3,3 miljoner medlemmar runt om i vårt land utgör det en fantastisk inspirationskälla. Den ger också möjlighet att få information om vad som händer i idrottsrörelsen.

Idrotten har under många år jobbat med att alla ska ha tillgång till idrott under hela livet. Även inom Riksidrottsförbundet diskuteras elitidrotten, och så sent som för en vecka sedan berättade riksidrottsstyrelsen att man nu har infört ett övergångsstöd till de medlemsförbund som enligt det preliminära förslaget blev utan elitidrottsstöd mellan 2024 och 2025.

Detta är ett bevis på att det förs dialoger mellan medlemsförbund och styrelsen och att man faktiskt tar till sig av den kritik som kommer. Ministern nämnde också det spännande samarbetet för att titta på vad kommersialiseringen innebär för klubbar och förbund och för den svenska idrottsrörelsen. Vi vet att SVT:s granskning pekade på denna utveckling som en avgörande faktor för den ekonomiska utvecklingen inom idrotten. Detta måste vi såklart ta ett helhetsgrepp om.

Fru talman! I dag ansvarar jag inte längre för idrotten, förutom kanske när det kommer frågor om dopning och huliganism. Dessa ligger nämligen under justitieutskottet - jag valde att hålla kvar dem.

I dag ansvarar jag för unga lagöverträdare, och jag blir orolig när jag ser hur oerhört stark kopplingen är när det gäller barn och unga som saknar en meningsfull fritid. Forskning visar att otroligt många av dessa barn och unga saknar den bakgrund inom det organiserade föreningslivet som vi nog båda menar att alla barn bör ha rätt till.

Därför undrar jag: Hur ser regeringen på att kurvan för när barn och unga slutar med organiserad idrott kryper allt längre ned i åldrarna?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! I min hemkommun Hässleholm finns en tätort vid namn Vittsjö. I Vittsjö har jag bott. I Vittsjö har jag gått i skolan. I Vittsjö har jag under 15 år sjungit i olika kyrkokörer, och i Vittsjö har jag som barn spelat fotboll. Jag tror och hoppas att ministern ser vart jag är på väg någonstans med detta. I Vittsjö finns nämligen det fantastiska fotbollslaget Vittsjö GIK.

I dag spelar jag inte fotboll längre annat än med min dotter och mina syskonbarn. Inte heller bor jag kvar i Vittsjö. Men fortfarande slår mitt hjärta starkt för Vittsjö damlag. Jag har varit med och hejat fram Vittsjö damer till damallsvenskan. Jag har under hela mitt vuxna liv sett varenda hemmamatch jag haft möjlighet till. Jag är en del av 300-klubben. Jag har gråtit i med- och motgång.

Jag har sett min brorsdotter Moa, som faktiskt tillhör Göteborg, vara i Vittsjö och bryta ihop av lycka när hon har fått träffa sina fotbollsidoler. Min egen dotter har sedan hon var två och ett halvt år - i dag är hon sju år - fått lära känna fotbollens regler, fått sina första förebilder och fått se hur kärlek ser ut över alla gränser. Hon har fått en inblick i idrottens magiska värld.

Men så sent som kvällen den 15 november gick det att läsa på Vittsjös olika kanaler "Ett rop på hjälp", då man insåg att ekonomin inte skulle gå att få ihop under 2023, och därmed började resan mot miljonen. I dag har man tack vare den fantastiska Vittsjöfamiljen, tack vare föreningar, tack vare företag, tack vare familjer och tack vare enskilda hjältar lyckats få ihop den miljonen. Därmed ser man ut att klara årets resultat och kan ta sig an nästa år.

Men tyvärr ser verkligheten otroligt tuff ut för många av våra idrottsföreningar runt om i hela vårt land. De senaste tre åren har präglats av ekonomisk kris för svensk idrott - en kris som har resulterat i att 20 elitidrottslag runt om i Sverige har fallit ihop. I SVT:s sportserie Elitklubbarnas krasch har vi kunnat följa denna utveckling och se hur verkligheten slår mot idrotten över hela landet. Det är en granskning som visar att den ekonomiska påfrestningen är stor.

De 20 klubbar det handlar om finner vi inom fotboll, ishockey, speedway, volleyboll, bandy och basket. Detta är några av de idrotter där föreningar har fått lämna elitsatsningen eller helt har fått läggas ned. Intressant är också att sju av dessa klubbar under det senaste decenniet också har vunnit SM-guld, men trots detta har man inte lyckats hålla ihop föreningens ekonomi.

För någon som älskar idrott är detta såklart en otroligt tråkig utveckling. Även om vi politiskt många gånger pratar om breddidrotten och barn- och ungdomsidrotten som de viktigaste satsningarna så vet både jag och ministern att breddidrott och elitidrott lever i symbios med varandra. Vi vet att bredden skapar eliten, och vi vet också att eliten skapar bredden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Genom våra elitlag skapas det förebilder. Det inspirerar nästa generation. Det genererar många gånger vinst som gör att man kan satsa på barn och ungdomsidrott, på damlag och på seniorlag. Många gånger gör det också att man kan göra satsningar i samhället.

Genom eliten skapar vi en samhällsgemenskap som faktiskt går över alla gränser. Eliten ska därför inte underskattas.

Jag är medveten om att både jag och ministern har förståelse för idrottens tuffa ekonomiska situation, men kanske har vi lite olika syn på hur eller om kommunernas tuffa och ansträngda situation också påverkar idrotten. Därför skulle jag vilja fråga ministern: Hur ser ministern på det faktum att kommunernas ansträngda ekonomi också drabbar föreningslivet och elitidrotten i hela landet?

Fru talman! Tack, ministern, för svaren! Detta med straffskärpningar kommer vi att återkomma till i kammaren. Jag kan väl bara förtydliga att en del av de straffskärpningar där man talar om att barn ska fängslas är vi otroligt kritiska mot. Det tror jag att ministern vet.

Men jag kan redan nu meddela att vi kommer att återkomma i detta arbete, både när det gäller straffskärpningar och när det gäller mäns våld mot kvinnor. Både jag själv och flera kamrater här i riksdagen kommer att ligga på i de här frågorna. Vi kommer att utkräva svar om vi anser att det dröjer, för vi är inte nöjda. Men det får ske i en annan debatt.

Jag skulle vilja avsluta där jag började, nämligen att hat föder hat. I grunden handlar det om mörka krafter som vill piska upp hatet. Det är mörka krafter som vill att våra samhällen ska splittras. Det är de som vinner på att grupper ställs mot grupper. Det är en farlig utveckling för Sverige och för de människor som bor och verkar här.

Fru talman! Vi har alla, inte bara som politiker och som vuxna utan som människor, ett ansvar för att säga till när utvecklingen går åt fel håll. Vi måste agera mot hatet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag har vi tyvärr ett riksdagsparti som fortsätter att driva hat och hot mot muslimer, mot socialdemokrater, mot folkbildningen, mot journalister, mot civilsamhället och mot hbtq-personer och så vidare. Det är ett riksdagsparti som regeringen inte bara samarbetar med utan också låter driva en stor del av den politik vi ser.

Jag önskar därför att jag kunde lita på ministerns ord i allt detta. Mycket av det tycker jag nämligen låter otroligt bra, men den politik som läggs fram i riksdagens kammare motsvarar inte alltid ministerns ord.

Därför skulle jag vilja poängtera att inte förrän ni tydligt markerar mot Sverigedemokraternas retorik och politik är jag beredd att tro på det som sägs. Jag vill se det svart på vitt. Jag vill få möjlighet att rösta för de saker som ministern har nämnt.

Fru talman! Ministern nämner flera av de anledningar som jag också har fått höra när jag har träffat personer inom hbtqi-rörelsen. Den ökade antisemitismen och den ökade islamofobin är en grogrund för växande hat även mot denna grupp och gör samhället ännu mer otryggt för dem. Ministern nämner också den olyckliga dragqueendebatten, som ökade polariseringen.

Det oroar mig att människor känner att de inte vågar anmäla brott, och jag blir ledsen när de anser att det inte är lönt. Jag hoppas verkligen att ministern tillsammans med riksdagen fortsätter att kämpa och lyfta upp hur viktiga dessa frågor är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I sitt interpellationssvar påpekade ministern också hur viktigt det är att samhället både markerar och agerar kraftfullt när det gäller mäns våld mot kvinnor. Den bilden delar jag fullständigt. Men är mäns våld mot kvinnor verkligen en prioriterad fråga för regeringen? Varje dag utsätts nämligen flickor och kvinnor i hela landet oavsett bakgrund för trakasserier, våld och sexuella övergrepp. Var tjugonde minut anmäls en misshandel mot en kvinna, och varje månad dödas minst en kvinna av sin nuvarande eller före detta partner när de försöker lämna eller har lämnat förhållandet. Detta våld får alltså ofattbara konsekvenser för de kvinnor som drabbas.

Problemet med hat och hot sträcker sig till alla kvinnor: politiker, skolungdomar, våra mammor, våra systrar och våra döttrar. Detta måste regeringen ta på allvar och agera. Att endast prata om problemet räcker inte. Det krävs konkreta åtgärder för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Det handlar om att förebygga våld, straffa förövarna och ge kvinnor den hjälp och det stöd de behöver.

Ministern och regeringen pratar om satsningar, men i verkligheten ser det annorlunda ut. Speciella organ inom polisen som ska jobba med mäns våld mot kvinnor läggs ned, och nedskärningar i kommunerna gör att det saknas finansiering till skyddade boenden och att kommunernas möjlighet att erbjuda stöd till våldsutsatta kvinnor minskar.

Vi socialdemokrater anser att regeringen måste lägga fram fler propositioner i dessa frågor. Det måste också säkerställas att polisen prioriterar mäns våld mot kvinnor och att kommunerna får det ekonomiska stöd och de resurser de behöver för att skydda drabbade kvinnor och barn.

Tidigare tog vi socialdemokrater fram ett 99-punktsprogram för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Utredningar med förslag ligger klara, men förslagen kommer inte till vårt utskott eller till kammaren. Min uppmaning till justitieministern är att agera utifrån dessa färdiga utredningar som är ett resultat av den förra regeringens arbete. Hur ser ministern på detta?

Fru talman! Hat föder hat. Vi har sett det genom historien, och vi ser det nu. Polariseringen både i världen och i Sverige påverkar ju, och tyvärr ökar den. I detta finns det väldigt få vinnare.

När hatet får fäste drabbar det grupp efter grupp. Det letar sig in på nätet, på arbetsplatser och på skolor. I samtal med representanter från Hbtq+ Socialdemokrater, RFSL och RFSL Ungdom har jag fått information om att hatet nu växer mot till exempel homosexuella, transpersoner och personer med queera utryck.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hör fackförbund vittna om incidenter på arbetsplatser. Jag hör skolor rapportera om en ökning av skällsord inristade på elevskåp. Jag hör historier om hur allt fler barn och unga får svårt att komma ut för sina föräldrar då språkbruket hemma gällande hbtqi-personer blir grövre och tonläget höjs.

Det finns mycket vi behöver göra på många områden för att hbtqi-personer ska känna sig trygga. Vi behöver agera inom många politikområden. Eftersom jag är ledamot i justitieutskottet blir min uppgift såklart att bevaka de områden där jag känner att jag har möjlighet att påverka allra mest.

Självklart är det så att vi på allvar måste få bukt med den utveckling vi ser i samhället. Vi måste se till att våra myndigheter står redo och att de står starka när personer söker sig dit - framför allt när personer söker sig dit för att få hjälp. Människors tillit till våra myndigheter kan göra stor skillnad.

Självklart måste vi agera när människor känner att de inte blir hörda i utsatta situationer. Anledningen till att jag ställde just denna interpellation är att jag i samtal med flera olika hbtqi-rörelser gång på gång fått höra att alltför många människor anser att anmälningar till polisen väldigt sällan får gehör. Människor som utsatts för hat och brott på grund av sin sexuella läggning eller könsöverskidande identitet känner att de inte riktigt tas på allvar och att oförståelsen för att det faktiskt rör sig om hatbrott är stor.

Till dem som lyssnar hemma eller uppe på läktaren vill jag säga att hatbrott kan beskrivas som ett angrepp på mänskliga rättigheter och strider mot principen om alla människors lika värde. Det som definierar ett hatbrott är att gärningspersonen utför angreppet på grund av sin negativa inställning till vissa personers egenskaper. Det kan till exempel handla om hudfärg, etnicitet, trosbekännelse, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller liknande omständigheter.

För att förtydliga: Det är inte så att du måste passa in på någon av dessa beskrivningar för att det ska anses röra sig om ett hatbrott. Det räcker med att gärningspersonen tror att du har någon av egenskaperna, till exempel att han eller hon tror att du är homosexuell eller muslim, för att det ska räknas som ett hatbrott.

Fru talman! Det finns många delar i ministerns svar som jag ställer mig väldigt positiv till. Det finns många delar som välkomnas inte bara av mig utan av flera delar av hbtqi-rörelsen. Precis som jag har nämnt i andra debatter med justitieministern är det bästa brottet det brott som aldrig begås, och precis som när det gäller all annan brottslighet ska vi alltid jobba förebyggande.

Vad justitieministern måste förstå är att mörkertalet när det gäller brott mot hbtqi-personer anses vara extremt stort. Därför skulle jag vilja fråga ministern: Hur ska regeringen arbeta för att fler människor ska våga anmäla brott utan att de känner att de bara blir ett papper i en hög som aldrig tas på allvar?

(Applåder)