STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Åsa Eriksson har frågat statsministern hur statsministerns plan ser ut för regeringens sammansättning och Regeringskansliets organisation för att optimera arbetet mot segregation och för ökad samhällsgemenskap. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Det utanförskap som präglar delar av samhället påverkar oss alla. Särskilt drabbade är de människor som lever i områden där utanförskapet är stort och vars liv, frihet och livschanser begränsas på grund av var de bor. Det handlar om områden där arbetslösheten är hög, bidragsberoendet högt, skolresultaten svaga, hälsoproblemen stora och trångboddheten utbredd. Utsatthet för kriminalitet, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck, skapar otrygghet för boende och verksamma i områdena. Utanförskap riskerar att upprätthållas och återskapas över generationer.

Utgångspunkten för regeringens politik mot utanförskap är att antalet människor som lever i utanförskap ska minska, att parallella samhällsstrukturer ska bekämpas, att det egna ansvaret att bli en del av samhället ska uppmuntras samt att människors trygghet och livschanser ska öka. Arbetet för att komma till rätta med utanförskapet kan inte bedrivas enbart i projektform utan behöver ske inom ordinarie strukturer. Det handlar exempelvis om insatser vad gäller skola, socialtjänst och arbetsmarknad samt insatser för förbättrad integration och minskad kriminalitet och otrygghet. Ansvaret för arbetet mot utanförskap delas mellan många statsråd, och jag ansvarar för samordning och utveckling av arbetet i Regeringskansliet.

Genom att lyfta områden där utanförskapet har omfattande negativa konsekvenser stärks framtidsutsikterna och livschanserna för de individer som bor där. Genom detta arbete bidrar regeringen också till att samhället som helhet blir starkare.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att interpellanten blandar ihop rätt många saker. Bostadssegregation och skolsegregation uppstår inte i ett vakuum. Vi har bostadssegregation och skolsegregation i Sverige på grund av en invandringspolitik som hade Socialdemokraternas fulla stöd.

När vi pratar om bostadssegregation menar vi invandrartäta områden - som Nydala, där jag bor. Vi har invandrartäta områden för att Sverige har tagit emot många invandrare. Att många nyanlända hamnar i samma områden leder till sociala problem, men det beror på invandringspolitiken. Bostadssegregationen har inte ökat bara av sig själv.

När vi pratar om skolsegregation pratar vi om skolor där mer än 90 procent av eleverna har utländsk bakgrund. Hur får vi sådana skolor? Jo, det får vi genom en invandringspolitik där vi tar emot så många invandrare att de alla hamnar i samma områden. Sådana skolor finns i Malmö. Och nej, de elever som går i dessa skolor kommer nog inte att känna sig som en del av Sverige, för det vi kallar Sverige finns inte omkring dem.

Sedan skulle jag nog säga att kriminalitet och bristen på integration är två olika saker. Bara för att man inte blir en del av Sverige blir man inte kriminell; det är nog mer komplext än så. Däremot är det ett misslyckande för samhället när människor får tillstånd att vistas i Sverige men ändå hamnar i ett kulturellt utanförskap och även i parallella samhällen. Men jag tror att vi måste vara beredda att erkänna vissa saker för att ens kunna påbörja arbetet med att lösa detta problem.

Först och främst: Sverige är inte ett mångkulturellt samhälle, utan det är invandraren som ska anpassa sig och ta ansvar för sin egen integrationsprocess. Det handlar om integration in i det svenska samhället, inte i ett mångkulturellt samhälle.

En förlängning av beslutet att flytta till ett annat land är att man anpassar sig till det nya landet. Detta ska vara en självklarhet. Det är inte så att man kan ha förväntningar på att det nya landet ska anpassa sig till ens ursprungskultur, utan man ska i stället lära sig mer om det land man flyttar till, sociala koder, språket med mera.

Sedan är det så att även om man anpassar sig börjar man i underläge. Det är en självklarhet att de som är födda i Sverige och har levt här ett tag har vissa fördelar. Det är inget konstigt med det, och det är inte rasism. Om jag flyttar till Indien är det en självklarhet att indierna har vissa fördelar med tanke på att de har levt där längre. Det innebär att man från myndigheternas håll måste förmedla budskapet att de som kommer till detta land får anstränga sig mer för att lyckas än vad de som har levt här behöver göra. Invandraren har frivilligt lämnat sitt land och har försatt sig i en situation där han eller hon behöver anstränga sig hårdare för att komma i kapp i ett nytt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det jag nyss nämnde är grundprinciper som vi har bortsett ifrån när Sverige har tagit emot många invandrare genom åren. Vad som har hänt är att de nyanlända har flyttat till invandrartäta områden, och då har man sagt att Sverige är ett mångkulturellt land och att det kommer att ordna sig. Det är detta som inte har hänt. Det har inte ordnat sig, de har inte kommit i kapp och de har hamnat i utanförskap.

Nu vet jag att regeringen kommer att genomföra vissa förslag som är en del av en mer kravställande integrationspolitik, men jag tror att det viktiga är vilket budskap vi har till dem som kommer hit. Detta budskap ska vara: Anpassa dig eller åk hem!

Fru talman! Vi går mot en mörk vinter. Svensk ekonomi är i en lågkonjunktur, och landets bnp sjunker. Sverige har näst intill sämst tillväxtutsikter i Europa och högre inflation än många jämförbara länder. Priserna har ökat nästan dubbelt så mycket i Sverige som i vårt grannland Danmark.

Hushållen har förlorat tio års reallöneökningar, och andelen hushåll som kämpar med att få ekonomin att gå ihop har ökat till 30 procent. Byggbranschen genomgår den kanske svåraste krisen sedan 90-talet, men trots detta ser vi inga stora tag från högerregeringen vare sig det gäller arbetsmarknadsinsatser eller bostadspolitiska insatser.

Utöver detta har bostadssegregationen i Sverige ökat sedan 90-talet, vilket kan förklaras av ökade ekonomiska skillnader kombinerat med omfattande migration. Det finns en tydlig koppling mellan områden som domineras av hushåll med låga inkomster och hushåll med utländsk bakgrund. Hög- och låginkomsttagare bor alltmer åtskilda i Sverige. Bostadssegregationen i de tre svenska storstadsregionerna och i de mellanstora svenska städerna är bland de mest extrema i hela västvärlden.

Enligt polisen fanns det på deras lista för år 2021 61 utsatta områden i Sverige fördelade på 27 kommuner. I dessa områden bor en halv miljon svenskar, varav andelen med utländsk bakgrund är 74 procent. I de särskilt utsatta områdena har så många som 82 procent utländsk bakgrund. I dessa områden är arbetslösheten hög, utbildningsresultaten är låga och språkutmaningarna har visat sig vara oerhörda.

Min fråga till statsrådet är: Vad gör integrationsministern för att stärka det svenska språket, för att motverka segregationen och för att vi i Sverige ska ha färre utsatta områden under hans tid som Sveriges integrationsminister? Det är väl ändå på den grunden man har satt sig i regeringsunderlaget?

Ledamoten Nima Gholam Ali Pour lyfte fram den omfattande migrationen, segregationen och skolans utmaningar, men jag undrar verkligen vad Sverigedemokraterna avser att göra för att bryta segregationen. Vad gör man i budgeten för att öka arbetsmarknadsdeltagandet, inte minst bland utlandsfödda svenskar?

Vad tycker man om det privatiserade skolsystemet som en bidragande faktor till att elever delas upp så att det ser ut så som ledamoten redogjorde för, det vill säga att elever med utländsk bakgrund går i vissa skolor och elever som har svenskfödda föräldrar går i andra skolor?

Och vad lade SD egentligen för resurser på bostadspolitiken så att låginkomsttagare kan flytta till andra områden än de utsatta områdena?

Hur ser det egentligen ut med sfi:s kvalitetssäkring? Jag ser ingenting i form av en nationell utredning för att säkerställa den kvalitet som behövs för att fler ska få lära sig svenska språket ordentligt. Här ställs bara en massa krav för medborgarskap och permanent uppehållstillstånd, men var i samhället ska man få lära sig ett rikt svenskt språk och öka sin kulturella bildning?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Jag förstår att Åsa Eriksson blev lite förvånad över att statsministern lämnade över interpellationen om samhällsgemenskap till Johan Pehrson. Men jag misstänker att det kanske har att göra med att statsrådet Pehrson är den minister som har ansvaret för integrationspolitiken, och under integrationspolitiken finns ett särskilt budgetanslag som handlar om hur vi bryter segregationen. Det var någonting som interpellanten lyfte upp särskilt i denna viktiga frågeställning. Jag vill börja med att tacka Åsa Eriksson för den viktiga interpellationen.

Det hade såklart varit önskvärt att statsministern själv hade kommit för att svara på frågorna, men vi är ändå glada att Johan Pehrson är här så att vi får möjlighet att debattera hur det går för segregationen i vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag tittar på regeringens facit så här långt under året ser jag att det ser ganska mörkt ut. När jag begärde ordet i debatten satt jag och försökte komma på allt som regeringen har gjort för att bryta segregationen, men det var inte så många punkter jag kom på. Däremot kom jag på desto fler vad gäller de initiativ som regeringen har tagit som tvärtom spär på segregationen.

Man började starkt med att lägga ned den ansvariga myndigheten, Delmos, som hade det sammanhållna ansvaret för att arbeta mot segregationen. Man kastade snabbt de S-utredningar i papperskorgen som handlade om en behovsprövad arbetskraftsinvandring och om att motverka social dumpning. Man avskaffade investeringsstödet, som verkligen hade behövts för att bygga bort bostadssegregationen. Man har dragit in det särskilda statsbidraget till de kommuner som har tagit ett särskilt stort ansvar för flyktingmottagandet. Man har nedmonterat den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det är ganska många miljarder det handlar om där, och det är något som verkligen bidrar till att spä på segregationen.

Jag läste i Expressen i förra veckan, tror jag att det var, att statsrådet själv menade att jobben är det bästa vaccinet mot gängkriminaliteten och segregationen. Jag är glad att statsrådet ser den kopplingen, men då blir det också lätt absurt att han skär ned på just jobbpolitiken.

Nu vet vi också vad regeringen har på sitt bord. Den tänker ju inte stanna vid detta, utan vad vi har att vänta oss nu är angiverilagar, som mycket väl kan komma att inkludera sjukvårdspersonal och lärare. Det handlar också om indragen tolkhjälp i vården, exempelvis.

Det är ganska mycket regeringen har hunnit med det första året som spär på den segregation som redan plågar vårt land. Har regeringen en ambition att bryta segregationen? I så fall visar man det inte särskilt tydligt. Det är Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna som styr skutan nu, och vi vet allihop att Sverigedemokraterna inte har någon som helst ambition att bryta segregationen eller främja integrationen. Är det helt enkelt så att det är detta Johan Pehrson har att rätta sig efter?

(Applåder)

Fru talman! Segregationen är en av vår tids stora ödesfrågor. Den andra är förstås klimatfrågan. Men det är inte mindre viktigt att se till att nu öka samhällsgemenskapen och bryta segregationen i samhället.

Vi socialdemokrater borde ha gjort mer tidigare för att bryta denna negativa utveckling. Jag tillstår det. Och jag beklagar att vi inte har lyckats bättre än vad vi har gjort trots våra försök. Men det är långt fler än vi socialdemokrater som borde ägna oss åt självrannsakan. Vi socialdemokrater har lagt mängder med förslag på riksdagens bord som den borgerliga majoriteten i riksdagen, som har varit förhärskande sedan 2006, har röstat ned och på så sätt bidragit till att öka de ekonomiska och sociala klyftorna och ökat skolsegregationen. Det är alltså fler än vi som borde ägna sig åt självrannsakan, fru talman.

När jag besökte Salbergaanstalten i Sala tidigare under hösten berättade kriminalvårdarna där bland annat att de ser att en ökande andel av de intagna, ofta med gängkriminell bakgrund, har ett allt ökande samhällsförakt. Och om man har ett samhällsförakt, hur ska vi då kunna bygga en samhällsgemenskap? Vi måste se till att långt innan människor hinner välja en annan väg än det samhälle som vi alla har och som vilar på demokratisk grund se till att bygga en tilltro till samhället genom en ökad samhällsgemenskap. Vi måste se till, herr statsråd, att varenda mamma och pappa går till jobbet. Det finns inget annat sätt att öka samhällsgemenskapen för de uppväxande barnen, så att de känner att de har möjlighet till dörrar ut i samhället, att de kan skapa sig det liv som de vill ha och bli den de vill vara och kan vara stolt över samt kunna försörja sig själva och sin familj. Vi måste se till att vartenda barn klarar skolan med en tilltro till framtiden och sin egen förmåga om vi ska kunna bygga samhällsgemenskap igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det gläder mig att integrationsministern tar upp fritid och idrott som ett exempel på hur vi kan öka samhällsgemenskapen och minska segregationen. Jag håller med om det. Men jag och Socialdemokraterna menar att vi gör det tillsammans genom föreningslivet, idrottsrörelsen och folkrörelser. Vi skapar gemenskap, men inte genom fritidscheckar och andra marknadiserade system som bara ökar splittringen i samhället, som spär på segregationen och som tyvärr kommer att öka samhällsföraktet.

Jag vill, fru talman, att statsrådet också rannsakar sig själv, sitt partis politik och Tidölagets förslag och berättar hur man tänker ta fram en riktig plan för hur man på riktigt ökar samhällsgemenskapen. Det är viktigt nu.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Johan Pehrson för svaret. Det kan låta fint, men det är inte tillräckligt därför att barn i dag dödar barn. Detta måste såklart få ett stopp. Barn måste ges framtidsdrömmar. Barn måste ges hopp. Barn måste få lyckas. Och det är vi vuxna som måste ta detta ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hade möjlighet att så sent som i dag sitta ned med en polis som berättade att man inom vissa delar av polisen, och framför allt inom speciella operationer, just har ändrat sitt sätt att arbeta. Förut hade man en tendens att titta på själva händelsen som hade skett. Sedan pratade man om hur man skulle organisera sig. Och hade man sedan tid och möjlighet ställde man sig frågan: Men vad var problemet som gjorde att händelsen skedde?

I dag jobbar man tvärtom och tittar på vad det är för problem som gör att kriminaliteten sker. Sedan organiserar man sig. Därefter tittar man på själva händelsen. Exakt så måste vi politiker också jobba. Exakt så måste regeringen också jobba. Vi måste titta på vad som är problemen och hitta lösningarna där.

Vi kan inte bara låta de barn som bor i dessa områden falla mellan stolarna. Det är tyvärr det som vi många gånger ser. Om vi över huvud taget ska få bukt med kriminaliteten är det så mycket som vi måste göra, precis som många av mina kollegor har lyft fram. Barn måste få lyckas i skolan. Barn måste få möjlighet till en meningsfull fritid. Barn måste ha möjlighet att få det där första sommarjobbet som är så otroligt viktigt.

Det finns ingenting som är så viktigt som det brottsförebyggande arbetet för att vi ska komma till rätta med denna mörka utveckling. Vi socialdemokrater kommer alltid att göra både och. Och min önskan är såklart att Liberalerna också vågar vara liberaler.

(Applåder)

Fru talman! Johan Pehrson är integrationsminister, men vi ser inte ens en krusning på ytan när det gäller att bryta utanförskapet eller segregationen, varken bostadssegregationen eller skolsegregationen. Statsrådet är även arbetsmarknadsminister, men vi ser att arbetslösheten och varslen ökar intensivt. Vad gör då statsrådet? Han följer frågan.

Jag frågade om statsrådet tycker att regeringens ansträngningar står i proportion till de faktiska samhällsproblemen, och jag tyckte mig höra statsrådet säga att det gör de med de insatser som görs. Men är det verkligen insatser? Det är ju nedskärningar och minskningar.

Flera i denna debatt har varit inne på att vi behöver prata om gemenskap, om hur vi för människor samman, inte hänger ut och skapar ett vi och dom utan skapar en gemenskap.

Fru talman! Här kan statsrådet varken skylla på inflationen eller den förra regeringen. Det här ligger helt i regeringens händer, och det är upp till bevis: Ta ert ansvar!

(Applåder)

Fru talman! Åsa Eriksson har faktiskt skrivit en bok om hur det var att ta ansvar för den regering som var med och skapade en problematik där migrationen var för omfattande och integrationen för bristfällig och om hur detta byggde upp mycket svårigheter eftersom människor runt om i vårt land lever med olika förutsättningar och hur tufft det var att ha ansvar för detta i en kommun. Den är mycket läsvärd, även om jag kanske inte håller med Åsa Eriksson om alla hennes lösningar.

Att lösningen skulle vara en annan än att varenda unge klarar skolan och att varenda vuxen är beredd att ta de jobb som finns och att lära sig svenska är omöjligt. I en tidigare interpellationsdebatt pratade vi om att det läggs miljarders miljarder på arbetsmarknadspolitik men att det också krävs ett stort personligt ansvar. Allt detta förtydligar vi nu på olika sätt.

Jag ser fram emot att checka av med Socialdemokraterna vad de säger ja och nej till. Ska människor som inte sköter sig, inte är ärliga och hederliga och inte vill vara en del av Sverige kunna få sitt uppehållstillstånd indraget? Det är tuffa besked, men det är viktigt att staten är tydlig med vad som förväntas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att vi kan komma till rätta med utanförskapsområdena. Just nu finns bara SCB:s kartläggning av olika områden. Det är område 1, 2, 3, 4 och 5, och i område 1 och 2 är det tuffast med för många människor som har det svårt. Som jag har deklarerat tidigare måste man fundera på om måtten självförsörjning och språkkunskaper ska läggas till för att se vad vi har för problem. Vi kan inte bara vända på stenar, utan vi måste också flytta stenar. Polisens lista över utsatta områden är också avgörande.

Regeringen går nu fram med de skärpningar som är nödvändiga. Unga killar ska aldrig kunna se att det går att livnära sig på brott, hot, våld och beställningsmord. Detta ska inte belönas.

Ungar ska möta en vägg av kärlek. Här har föräldrarna ett personligt ansvar. Men alla föräldrar klarar inte av att ta detta ansvar, kanske på grund av psykisk ohälsa eller annan problematik. Då måste socialtjänsten kliva in, och nu skriver vi om hela socialtjänstlagen för att man ska kunna gripa in tidigare och tydligare. Vi vet att det är mycket lättare att hjälpa en tio eller tolvåring än en ungdom som hamnat i domstolen första gången. Därför gör vi nu insatser för att kunna hjälpa och stötta tidigare. Detta är helt avgörande.

Det finns ingen annan väg än att fler människor går till jobbet på morgonen. Men då krävs mer än en arbetsmarknadspolitik; det krävs en ekonomi som växer, en energipolitik, en bred utbildningspolitik och ett näringslivsklimat i toppklass.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar interpellanten för en viktig debatt. Den har pågått ett tag - typ 25 år, och den kommer att behöva pågå ett tag till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill säga att planen är hårdkokt: smal migration, tydlig integration, en utbildningslinje och en arbetslinje.

Till de ungar som har det tufft, de ungar som upplever att de inte är en del av Sverige, ska vi sträcka ut en hand: Här är skolan, här är platsen att skapa förutsättningar för egenmakt och en egen framtid, här är den förutsättning som finns för att du ska kunna bli en del av det finaste och det friaste som finns - den svenska medelklassen. Det ska de få höra.

Får de ändå inte hjälp och då inte klarar detta ska vi använda oss av socialtjänsten. Man ska börja med föräldrarna, men om man inte når fram till dem eller om föräldrarna inte har kapacitet - så ser det ju ut - ska vi inte gömma oss bakom rädslan så att vi inte kan gripa in tidigt och tydligt för barnens bästa. Det är den väg som finns.

Det handlar om ett Sverige som växer, där jobben strömmar till, där investeringarna ökar, där man vet att det finns människor som tar sin utbildning på största allvar, där man är tydlig med att arbete lönar sig, där vi har ersättningssystem där det är tydligt att bidragsförsörjning i form av försörjningsstöd inte är något långsiktigt som kan ske utan förväntan om motprestation, där man kollar om man kan ha ett bidragstak och där man sänker skatten för dem med lägst och medelhöga inkomster för att det ska löna sig bättre att arbeta. Det är vägen för de strävsamma, de skötsamma.

Jag håller med om att om ju mer dessa barn ser vuxna gå till jobbet, oavsett vilket, desto mer ökar chansen att de får en bättre framtid och blir en del av Sverige.

(Applåder)

I detta anförande instämde Nima Gholam Ali Pour (SD).

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.