Herr talman! Tack, Anna Wallentheim, för möjligheten att diskutera de här utomordentligt viktiga frågorna i dag!

Vi delar oron som Anna Wallentheim ger uttryck för. Det här är dessvärre väl dokumenterat och väl beskrivet. Det är också bakgrunden till att regeringen på bred front ger uppdrag, tillsätter utredningar och backar upp myndigheter som i samspel med varandra nu tar offensiva grepp för att förebygga och förhindra den här typen av allvarliga våldsbrott.

Faktorer som är särskilt oroande är att de som har gjort sig skyldiga till dessa väldigt allvarliga brott som regel är väldigt unga. De är inte sällan själva barn. Det bekräftar att barn och unga är särskilt påverkbara och sårbara när det kommer till radikalisering och rekrytering.

Det går inte heller att frikoppla detta från den bredare utvecklingen i samhället när det gäller extremism och våldsbejakande extremism. Anna Wallentheim beskriver på ett bra sätt en väsentlig del av hotet som kommer från en högerextrem miljö och att det inte minst verkar digitalt och når många unga människor den vägen. Men vi vet också att den våldsbejakande islamismen är det andra riktigt allvarliga hotet när det gäller radikalisering och inlemmande i extremistiska miljöer som kan resultera i allvarliga attacker. Det handlar om terrorattacker som kan drabba andra mål i samhället men också skolor.

Om vi ska ta oss an denna utmaning och göra det på ett systematiskt sätt behöver vi framför allt tänka i termer av högerextremism och våldsbejakande islamism. Vi behöver också angripa de delar där miljöerna påminner om varandra, ibland också gränsar till varandra och överlappar varandra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En sak är tydlig för oss som gärna tänker i systematiska termer när det gäller vissa ideologiska riktningar. Vi bör ha med oss att många av de unga vi talar om, de ensamagerande som är de svåraste att upptäcka men som också i hög grad gjort sig skyldiga till olika attacker både i skolor och på andra sätt, ofta har skräddat ihop en egen ideologi. Gemensamt är att det finns våldsbejakande och våldsamma inslag, men de kan i övrigt vara hopkok från olika ideologiska håll. Allt detta måste vi vara medvetna om och trycka tillbaka.

Det är ett ansvar som hela samhället delar att göra allt som står i vår makt för att förebygga och förhindra att barn och unga radikaliseras och dras in i våldsbejakande miljöer. Det svåraste är sannolikt det som sker i den digitala miljön eftersom det är svårast att ha kontroll över, men vi måste likafullt vidta åtgärder som är preventiva även i det hänseendet.

Herr talman! Vi ska naturligtvis inte skämta när vi talar om så väldigt allvarliga saker, men det är slående att varje diskussion till slut landar i en bankskatt, när man talar med socialdemokrater. Jag trodde att de pengarna skulle gå till försvaret, men för all del - även om många av förslagen om hur detta skulle gå till, om jag förstod det hela rätt, var ofinansierade kommer det säkert också att räcka till det socialpreventiva arbetet. Vi får tro det när vi ser det, som det heter.

Jag tror att det är väldigt angeläget att backa tillbaka till kärnfrågorna. Om man tittar på den strategi som vi nu kanske lite slarvigt tar oss förbi ser man att den är i högsta grad preventiv till sin karaktär, till och med socialpreventiv. Tre fjärdedelar av den handlar just om att förhindra, förebygga och skydda vårt samhälle och om att avbryta en radikalisering innan den övergår i en förankring i en våldsbejakande miljö, så att det aldrig uppstår ett läge där någon är beredd att ta till våld för att främja sina övertygelser eller intressen.

Det är alldeles självklart att man inte kan åstadkomma denna prevention i ett samhälle bara genom att höja straffen. Jag vet inte riktigt vilken halmgubbe Socialdemokraterna slåss mot, och jag vet inte vem som påstår detta; jag har aldrig gjort det. Däremot ska jag komma till vikten av att höja straffen även i det här hänseendet. Det är klart att detta i högsta grad är en preventiv strategi och att det krävs en mobilisering av hela samhället, långt utanför rättsväsendet, för att ge denna prevention kraft.

Med detta sagt vill jag också säga att många av de saker vi gör mer i kärnan av rättspolitiken, som att skärpa straffen, kan ha utomordentligt stor betydelse. Vi kan exempelvis ta den straffskärpning som skedde den 1 januari, dubbla minimistraff för den som ägnar sig åt grovt vapenbrott eller transporterar sprängmedel. Den betyder att dessa personer under dubbelt så lång tid inte kommer att kunna rekrytera in nya barn och unga i kriminalitet. Det är klart att detta också har en väldigt viktig brottspreventiv effekt.

När det gäller de säkerhetszoner som diskuteras skulle jag vilja säga att den lokala polisiära närvaron är utomordentligt betydelsefull för fältarnas möjligheter att vara ute och arbeta på kvällar och nätter runt om i landet. När Socialdemokraterna i Stockholm drog ned rejält på antalet ordningsvakter fick detta som omedelbar effekt att fältare, till exempel från civilsamhället, som brukar vara ute kvälls- och nattetid inte vågar gå ut därför att det inte finns någon ordningsmakt eller några andra yrkeskategorier som upprätthåller trygghet och säkerhet på gator och torg. När de fanns där skapade de en trygghet i det offentliga rummet så att man kunde bedriva ett socialpreventivt arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi backar undan i fråga om rättstryggheten riskerar vi alltså också i högsta grad att dra undan mattan för förutsättningarna att bedriva ett offensivt socialpreventivt arbete. Att som Socialdemokraterna bygga upp en motsättning mellan å ena sidan det repressiva och å andra sidan det preventiva är alltså inte särskilt effektfullt som politisk retorik och har väldigt lite att göra med de verkliga förhållandena på marken. Vi behöver verkligen göra både och.

Vad gäller resurserna till välfärden är det viktigaste vi kan göra för att få dem att växa att få stopp på inflationen, som gör att varje kommuns pengar tappar i värde för varje dag som går - apropå att ösa in i ett läckande badkar. Vi måste hamna i ett läge där pengarna inte tappar i värde, och sedan ska vi se till att ekonomin börjar växa så att fler människor kommer i arbete.

En gång i tiden landade allting hos Socialdemokraterna i arbetslinje; nu landar det i bankskatt. Jag tror att det vore bättre om ni kom tillbaka till arbetslinjen. Då skulle vi få rejält med växande resurser till välfärden.

Herr talman! Jag tackar än en gång ledamoten för möjligheten att diskutera dessa oerhört viktiga frågor i dag. Nu har vi breddat diskussionen en del från skolattacker, radikalisering, våldsbejakande extremism och alla socialpreventiva insatser och andra preventiva insatser som måste till för att man ska bryta mönstren och se till att så få barn och unga som möjligt dras in i en radikaliseringsprocess och våldsbejakande extremism, som i värsta fall till slut kan resultera i våldsamma och dödliga attacker. Detta har vi sett alltför många exempel på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har i dag redogjort för det breda strategiska grepp som regeringen har tagit i nära samspel med myndigheter, kommuner, forskning och civilsamhälle - hela den bredd av aktörer som måste mobiliseras för att vi ska klara den här uppgiften. Jag är säker på att det finns en enorm kraft ute i samhället och en enorm vilja att samarbeta för att åstadkomma detta.

När det gäller det socialpreventiva vill jag säga följande: Jag håller med om att Socialdemokraterna har talat väldigt mycket om detta, men resultaten är ändå det som till slut räknas. Jag kan bara konstatera att alla de 15, 16- eller 17-åringar, och ibland 12, 13- eller 14-åringar, i vårt samhälle som nu dras in i våldsam kriminalitet eller i radikaliseringsprocesser var tre, fyra eller fem år gamla för tio år sedan. Utan att göra partipolitisk polemik av detta kan jag säga att den socialprevention som vi har ägnat oss åt i det här landet uppenbarligen inte har varit särskilt effektiv.

Precis det stora omtag som regeringen nu gör på rättspolitikens område kommer också att behöva göras på socialpolitikens område. Om vi ska få en socialprevention i det här landet som inte bara är ord som inte bara är ett slagord i en politisk debatt kommer vi att behöva bryta mönster på bredden också när det gäller skolan, förskolan och socialtjänsten. Detta paradigmskifte pratar jag gärna vidare om i nästa interpellationsdebatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.