Riksflödet
Logga in
D

Debatt i kammaren

• ärendedebatt

En modern personalförsörjning av det civila försvaret

Protokoll 2026/27:19 Onsdagen den 18 november

Debatt om En modern personalförsörjning av det civila försvaret den 18 nov 2026: 9 anföranden av 5 talare från 5 partier, 4 repliker.

9 anföranden4 replikerÄrendet

Fru talman! Sverige befinner sig i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har tydligt visat att ett lands motståndskraft inte bara avgörs av dess militära förmåga. Den avgörs också av om sjukvården fungerar, om elen finns kvar, om transporter fungerar och om människor vet vilken uppgift de har när samhället ställs inför svåra påfrestningar.

För att Sverige ska kunna försvara sig måste också samhällets grundläggande funktioner fungera. Det är inte en ny insikt: Den 10 december 2015 fattade den S-ledda regeringen ett beslut om att återuppta totalförsvarsplaneringen. Det var ett uppdrag som gick till både civila myndigheter och Försvarsmakten. Planeringen för det civila försvaret återupptogs, och resan mot ett starkare civilförsvar inleddes.

Frontlinjen bärs inte bara upp av soldaterna. Den bärs också upp av sjuksköterskan, omsorgspersonalen och civil teknisk personal. Det är en av beredskapens frontlinjer – de civila krafter som förväntas rycka in i kris och krig. Det är just detta som totalförsvaret handlar om: ett militärt och ett civilt försvar.

Den proposition vi behandlar i dag handlar om personalförsörjningen i det civila försvaret. Den syftar till att säkerställa att rätt personer finns på rätt plats när de behövs som mest och att vi redan i fredstid skapar den struktur som krävs för att samhället ska fungera även under höjd beredskap och i krig. Ett fungerande civilförsvar kräver utbildad, krigsplacerad och övad personal.

Fru talman! Det är människorna som bygger landet vi vill försvara, och det är också människorna som bygger försvaret som ska försvara vårt land. Vårt försvar vilar inte ytterst på teknik eller system utan på folk som tar ansvar och solidariskt bidrar när och där det behövs. Därför är det rimligt att vi nu moderniserar reglerna för det civila försvarets personalförsörjning.

Propositionen tydliggör reglerna för krigsplacering, stärker möjligheten att använda civilplikt och förbättrar förutsättningarna att identifiera kompetenser som är viktiga för totalförsvaret. Den ställer också tydligare krav på att samhällsviktiga verksamheter ska ha planerade och bemannade krigsorganisationer.

I grunden handlar det om att tydliggöra vem som ska göra vad innan krisen är ett faktum. Det stärker samhällets motståndskraft och gör Sverige bättre förberett.

Samtidigt, fru talman, måste vi vara medvetna om att beredskap inte skapas genom enbart lagstiftning. Kommuner, regioner, myndigheter och andra aktörer förväntas bära en stor del av ansvaret för genomförandet. Då måste staten också säkerställa att de har förutsättningar att klara uppgiften.

Beredskap byggs genom människor, utbildning, övning och resurser. Arbetet med att stärka totalförsvaret har därför en direkt koppling till kommuners och regioners ekonomiska förutsättningar. Det är statens grundläggande ansvar att säkerställa att kommuner och regioner har förutsättningar att klara sina uppgifter. Därför måste totalförsvaret ha en långsiktigt hållbar finansiering. Det är en grundläggande förutsättning för att kommuner och regioner ska kunna fullgöra sina uppgifter och därmed bidra till att stärka totalförsvaret. Detta har också Socialdemokraterna lyft i sitt särskilda yttrande.

Fru talman! Det svenska försvaret ska vara ett folkförsvar – av svenska folket, för svenska folket. Alla har inte samma uppgift, men alla har ett ansvar. När samhället prövas behöver vi hjälpas åt och bidra med våra kunskaper och förmågor.

Den proposition vi behandlar i dag är ett viktigt steg för att skapa den struktur som krävs för att det ska fungera. Den stärker det civila försvaret, stärker totalförsvaret och stärker därmed också Sveriges säkerhet.

Fru talman! Socialdemokraterna lyfter i sitt särskilda yttrande och i sitt anförande det behov av ytterligare finansiering till kommuner och regioner som man menar hänger ihop med uppgifterna i reformen. Samtidigt är dock regeringens bedömning att lagändringen inte medför några ökade kostnader.

Därför undrar jag om vi ska tolka Socialdemokraternas särskilda yttrande som att det krävs fler administratörer hos kommuner och regioner för att hantera detta och att det då är en försvarspolitisk prioritering för Socialdemokraterna.

Fru talman! Ledamoten ignorerar det som kommuner och regioner i dag behöver för att se till att vi har ett starkt civilförsvar. Den övning och den planering som behövs kräver också resurser och att vi har den grundläggande luft i systemet som behövs för att totalförsvaret ska fungera.

Det civila försvaret bärs upp av sjuksköterskor, undersköterskor och omsorgspersonal som i dag kämpar väldigt hårt för att vardagen ska gå ihop. Det är statens ansvar att se till att de har grundläggande förutsättningar att leva upp till de krav som lagstiftningen ställer.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret på frågan. Jag vill dock påpeka att jag de senaste sex åren har varit regionråd i Region Örebro län, och jag kan säga att det inte råder någon brist på luft i de administrativa systemen i kommuner och regioner. Det finns definitivt luft där att ta av, om man säger så. Det är inte sjuksköterskor och läkare vi pratar om här, utan detta handlar om de administrativa rutiner som tillkommer med de här lagändringarna. Där finns det definitivt att ta av. Det råder ingen brist på administratörer i Sveriges regioner och kommuner.

Fru talman! Vi har inte en budgetdebatt här, men om vi pratar med sjuksköterskor, läkare och undersköterskor runt om i landet tror jag knappast att de håller med om din beskrivning av att kommuner och regioner i dag har optimala förutsättningar för systemen att fungera – i synnerhet inte under perioder med svåra påfrestningar. Det visar inte minst den enorma insats som vårdpersonalen behövde göra under coronakrisen. De slet stenhårt för att allt skulle gå ihop.

Fru talman! När strömmen slås ut måste någon kunna återställa den. När människor behöver vård måste någon finnas där. När en kommun behöver leda sitt arbete under krig måste det finnas utbildad personal som vet vad den ska göra. Bakom varje fungerande samhällsfunktion finns människor. Därför är personalförsörjningen en grundläggande fråga när vi stärker Sveriges civila försvar.

Jag yrkar bifall till försvarsutskottets förslag i betänkande FöU3.

Fru talman! För oss moderater hör frihet och ansvar ihop. Ett starkt Sverige behöver både militär försvarsförmåga och ett samhälle som fungerar under svåra förhållanden.

Hemma i Haninge är kopplingen tydlig. Med Försvarsmaktens verksamhet på Berga och Muskö är försvaret en påtaglig del av vår kommun. Men det är också där vattnet måste komma ut ur kranen, där äldre ska få sin omsorg och där räddningstjänsten ska kunna rycka ut.

Militärt och civilt försvar måste fungera tillsammans. Stockholms län är ett gott exempel på hur beredskapen ska fungera i tät stadsmiljö, på landsbygden och i skärgården. Länets stora befolkning och beroende av fungerande transporter gör personalplaneringen särskilt viktig. Vi måste veta vilka som ska hålla de nödvändiga verksamheterna i gång, även när vardagens förutsättningar förändras fullständigt.

Fru talman! Med denna proposition blir ansvaret tydligare. Det är bra. Personer som placerats i krigsorganisationer ska registreras hos Plikt- och prövningsverket. Det förbättrar möjligheterna att upptäcka om flera verksamheter räknar med samma person. En människa kan ju inte vara på två ställen samtidigt, hur gärna man än vill. Man behöver veta var man ska vara när det väl händer något. Det handlar mest om sunt förnuft, men det är viktigt att även det kommer i skrift. Vår försvarsplanering måste utgå från sunt förnuft. Sådana frågor behöver också vara lösta innan beredskapen höjs.

Förslagen ger också bättre möjligheter att identifiera människor med den kompetens som totalförsvaret behöver. Och reglerna för säkerhetsprövning av civilpliktiga anpassas till verksamheternas behov.

Här finns också ett viktigt ungdomsperspektiv. Unga som utbildar sig behöver förstå hur deras kunskaper kan bidra till Sveriges totalförsvar och vår beredskap. Det kan handla om ett intresse för teknik, om en utbildning inom vård eller om kunskaper som behövs för transporter och försörjning.

Den här propositionen innebär inte att alla ungdomar ska genomgå civilplikt, men när vi utvecklar personalförsörjningen måste vi också göra totalförsvarets uppgifter begripliga för nästa generation. Vi vuxna har ett ansvar att förklara vad plikten innebär och vilka möjligheter som finns för att engagera sig.

Jag vill att en ung människa i Haninge, eller någon annanstans i Stockholms län eller i hela Sverige, ska kunna känna: Jag behövs. Mina kunskaper behövs. Jag kan bidra. Jag har en uppgift.

Vi ska möta ungas engagemang med utbildning, tydlighet och förtroende. Att ställa krav på dem innebär också att ge människor förutsättningar att klara dem.

Fru talman! Jag är också riksförbundsordförande för Svenska Lottakåren, och jag vet vilken kraft som finns hos människor som väljer att utbilda sig och ta ansvar för Sveriges beredskap. Jag fick i helgen ta del av en ungdomsutbildning där 30 unga tjejer var på plats. De visade engagemang, styrka och vilja att bidra, och därför gäller det att vi tar hand om dem på ett bra sätt.

De frivilliga försvarsorganisationerna kan också vara en väg in i ett livslångt engagemang för vårt samhälle. Men engagemang måste tas om hand. Den som ställer sin tid till förfogande behöver veta var insatsen behövs. Verksamheter som tar emot frivilliga måste ha planerat för deras uppgifter och kompetens. Därför behöver frivilliga försvarsorganisationer såklart också finnas med i den praktiska planeringen.

Fru talman! Efter riksdagens beslut fortsätter arbetet. En bemanningsplan måste följas upp av utbildning, och utbildning måste följas upp av övning. Och upptäckta brister måste rättas till. Övning är bland det viktigaste man kan göra, och man ska öva tillsammans mellan olika organisationer och på olika nivåer.

För kommuner, regioner, myndigheter och företag måste reglerna gå att omsätta i praktiken. Det måste bli som vi har tänkt oss med det robusta totalförsvar vi behöver, det vill säga att ansvar, resurser och uppgifter hänger ihop. Det gäller hemma hos mig i Haninge, i Stockholms län och i hela Sverige.

Vår motståndskraft byggs av människor som vet vad de ska göra och när de ska göra det och som har förutsättningar att göra det. Med dessa förslag stärker vi grunden för ett civilt försvar som skyddar människors liv, håller samhället igång och bidrar till att försvara vår frihet.

Vi kan i Ukraina verkligen se hur viktigt det är att det civila försvaret stärks och får de förutsättningar det behöver.

(Applåder)

Fru talman! Hej till alla er som tittar och lyssnar hemma!

Jag ska hålla mig kort i dagens anförande, dels för att vi är helt överens om propositionen, dels för att vi har en pågående försvarsberedning som jag ska skynda tillbaka till.

Propositionen handlar om personalförsörjning inom det civila försvaret, och det kan man säga mycket om. Vi är överens om propositionen. De förslag som läggs fram är bra och korrekta och gäller saker som vi måste arbeta med. Förslagen handlar till exempel om krigsplaceringar, om att begära in uppgifter om utbildning och kompetens som olika människor har för att de ska kunna göra sitt allra bästa i det civila försvaret och om säkerhetsprövning. De är viktiga och bra saker att gå vidare med i arbetet med att stärka det civila försvaret.

Men jag måste ändå säga några ord om det som inte är med i propositionen. Det civila försvaret är hela samhället. Det finns inga delar av vårt samhälle som inte ingår i det civila försvaret. Det som sker med den här propositionen är viktiga förändringar i det som är toppen av det civila försvaret, som krigsplaceringar, säkerhetsprövningar och planering av övningar. Det som propositionen inte tar upp – logiskt, men ändå – är allt som är botten i det civila försvaret, det vill säga dagens samhälle som måste fortsätta att fungera om vi hamnar i stora kriser eller i värsta fall krig. Det nämns inte här, och det finns anledningar till det. Det är därför att de ligger utspridda i andra delar av det politiska beslutsfattandet som inte bara är försvarspolitik.

Det handlar alltså om att ha en sjukvård med tillräckligt mycket personal som orkar göra sitt jobb även när det blir oerhört svårt och allvarligt. Det handlar om en fungerande infrastruktur här och nu som sedan ska fungera i kris och krig. Det handlar om ett fungerande energisystem, och vidare ska skolor och förskolor kunna hållas igång även under stora kriser och i värsta fall krig. Den personalförsörjningen tas över huvud taget inte upp i propositionen. Vi får inte i de här sammanhangen glömma att om det inte finns något i dag lär det inte poppa upp från någonstans om det blir allvar på riktigt.

Vi tar upp dessa frågor i vårt särskilda yttrande till betänkandet. Vi lyfter fram brist på resurser och hela välfärdens stora brist på personal. Bristerna finns redan i dag i sjukvården och i infrastrukturen, och de kommer att finnas även i allvarliga lägen. Då kommer personalgruppen att vara ännu mindre än i dag i dessa verksamheter. Det nämns inte här – jag tycker att det är viktigt att nämna i sammanhanget – men det vi inte har i dag kommer vi inte att ha kris eller i värsta fall krig.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! När det gäller en modern personalförsörjning av det civila försvaret är vi överens om stora stycken, liksom vi var i den förra försvarsdebatten, om det militära försvaret.

Det civila försvaret bygger vi tillsammans. Det måste finnas tillräckligt med människor och kompetens för att hålla igång samhället i kris och krig. Att det militära försvaret fungerar fullt ut bygger på att vi har ett fungerande civilt försvar.

Många är bilderna och berättelserna från Ukraina som vi får ta del av. Det är viktiga och för oss många gånger ofattbara vittnesberättelser om hur just livet i det civila samhället fortgår, trots att de utsätts för orättfärdiga och hårda militära angrepp. Vardagen ska fungera så normalt som möjligt. Då behövs människor och kompetens för att hålla igång samhället.

För ungefär ett år sedan såg jag, på en beredskapskonferens i mitt hemlän Uppsala, en bild från Ukraina. Ett flerfamiljshus var sönderbombat. Men på gatan kontrollerade man att parkeringsavgiften var betald för de parkerade bilarna, och i ett gathörn stod några ungdomar och inväntade en kompis för att de sedan skulle gå på kafé.

Bara det kan kännas märkligt för oss. Landet befinner sig i krig, och man bryr sig om några felparkerade bilar eller planerar ett kafébesök. Men det är precis vad det handlar om. Vardagen är så normal som möjligt när det går, och de saker som ska göras görs. Och för att det ska gå måste det civila samhället fungera.

Personalförsörjningen behöver omfatta kommuner, regioner, myndigheter, näringsliv, civilsamhälle och frivilliga försvarsorganisationer.

Fru talman! Centerpartiet betonar att just kommuner och regioner har en central roll i det civila försvaret. När staten ställer högre krav måste ansvar, styrning och ekonomiska resurser vara tydliga och tillräckliga.

Civilplikten vill Centerpartiet utöka stegvis. Minst 3 000 personer per år ska kunna grundutbildas från 2032. Vi vill särskilt lyfta fram behovet av civilplikt inom utvalda sektorer som räddningstjänst, elförsörjning och andra samhällsviktiga verksamheter. Utbildning och placering bör så långt som möjligt ske nära den plats där personen ska verka.

Fru talman! De frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet bidrar med lokal kännedom, folkförankring och personalresurser. Det är viktigt att frivilliga kommer in tidigt och systematiskt i planering, utbildning och övning. Uppdragen behöver vara tydliga, det behövs bättre möjligheter att öva och avtal bör finnas som gör det möjligt att använda de frivilligas kompetens vid kriser.

Näringslivet är också en viktig del av det civila försvaret. Centerpartiet vill stärka näringslivets roll genom försörjningsberedskapsavtal med tydlighet om vilka uppgifter och roller krigsplacerad personal ska ha vid höjd beredskap.

Fru talman! Jag tycker att Alexandra Anstrell lyfte fram en viktig fråga om ungdomar i denna del. Jag kan följa upp det med att säga att Centerpartiet vill att alla över 16 år ska få utbildning i hemberedskap, genom en långsiktig folkbildningssatsning. Vi ser gärna nationella övningar där offentliga aktörer, näringsliv och civilsamhälle deltar tillsammans.

Till sist: Om vi ska ha något civilt försvar över huvud taget är livsmedelsförsörjningen en av de viktigaste sakerna. En av Centerpartiets mest centrala frågor är att vi ska öka självförsörjningsgraden och stärka svensk matproduktion. Vi bör ha beredskapslager, lokal försörjningsgrad och försörjningsförmåga i hela landet. Våra lantbruk är en viktig resurs, inte minst med tanke på behovet av beredskapslager av exempelvis bränsle.

Fru talman! Sammanfattningsvis vill Centerpartiet bygga ett civilt försvar som är lokalt förankrat, finansierat och övat. Hela samhället ska bidra, och mat, energi, läkemedel, transporter och kommunikation ska fungera i såväl kris som krig.

Fru talman! När ett krig bryter ut tar vardagen inte semester. Det blir tvärtom ännu viktigare att samhällets grundläggande funktioner fungerar. Se bara på Ukraina, där livet trots Rysslands fruktansvärda anfallskrig måste fortsätta. Den som håller vården, elförsörjningen och livsmedelskedjan igång bidrar till landets försvar utan att själv hålla i vapen.

Oavsett om det är krig eller inte måste nämligen ett sjukhus kunna ta emot skadade, dricksvatten kunna nå fram och elnät kunna repareras. Bakom varje uppgift finns människor vars kompetens inte snabbt går att ersätta. Det är den verklighet som lagförslaget i betänkandet ska hjälpa oss att möta. Vi behöver veta vilken kompetens som finns, var den behövs och vilka personer som olika verksamheter räknar med.

För Liberalerna handlar ett starkt civilt försvar ytterst om människors frihet och att kunna behålla den.

Med förslaget blir berörda myndigheter, kommuner, regioner och andra bemanningsansvariga skyldiga att registrera personal som placerats i deras krigsorganisation med stöd av anställning eller avtal. Det minskar risken för att flera verksamheter räknar med att samma person ska dyka upp när konflikten upptäcks.

Man kan absolut fråga sig varför planeringen av Sveriges krigsorganisation ibland tyckts utgå från samma princip som när det gäller Schrödingers katt, att en person kan vara på två ställen samtidigt. Men det viktiga är att personerna finns där de behövs när det blir aktuellt. Nu får vi bättre möjlighet att upptäcka sådana konflikter. Registreringen löser såklart inte konkurrensen om personal och kompetens, men den synliggör problemet i fredstid.

Fru talman! Liberalerna står för att försvaret ska bygga på både frivillighet och plikt och på stark samverkan med näringslivet. Företagens kompetens och människors vilja att bidra måste tas tillvara. Men när staten ställer långtgående krav på en människa måste den också ställa krav på sig själv. Uppgiften ska vara genomtänkt, och kompetensen ska användas väl. Rättssäkerhet och respekt för den personliga integriteten måste prägla arbetet.

Det är såklart välkommet att både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet står bakom regeringens förslag, men deras särskilda yttranden förtjänar ändå att bemötas. Socialdemokraterna betonar att det ska finnas full kostnadstäckning för nya uppgifter som åläggs kommuner och regioner. Det är inget konstigt i sig. Men regeringen har bedömt att lagförslaget inte kommer att leda till ökade kostnader för just kommuner och regioner. Det invänder SKR mot, vilket i och för sig är ganska förutsägbart.

Socialdemokraterna får gärna konkretisera vilka merkostnader de ser kommer att åläggas kommuner och regioner. Regeringens resonemang är att bemanningen redan behöver planeras och dokumenteras och att själva registreringen är ett begränsat tillkommande moment. Det är den bedömningen vi behöver diskutera, inte ett allmänt behov av mer resurser.

Det leder oss in på Vänsterpartiets yttrande. De har betonat att en väl fungerande välfärd i fredstid är grunden för en bra beredskap. Det tror jag inte att någon säger emot. Liberalerna håller med om att vi ska ha en välfärd som fungerar. Däremot kan man invända mot att propositionen kritiseras för att den inte löser välfärdens stora problem med finansiering och resurser.

Reformen blir inte mindre nödvändig bara för att den inte löser alla problem samtidigt. Och beskrivningar av välfärdens resursbehov ger inga konkreta svar på hur man ska lösa personalbehov och målkonflikter.

Utifrån min bakgrund som regionpolitiker vet jag hur avgörande just personalens kompetens är, speciellt inom sjukvården. Där finns det alltid målkonflikter. Pengar kan såklart finansiera utbildning och rekrytering, men pengar gör inte en sjuksköterska tillgänglig på två ställen samtidigt. Det är självklart inte ett argument mot resurser, utan det är ett argument för att resurser ska fördelas med planering, ansvar och prioritering. På ett sjukhus behöver man både finansiering och vetskap om vilken personal som kommer att finnas på plats när en konflikt bryter ut.

Fru talman! Vi liberaler vill att Sverige ska kunna försvaras både med en stark militär styrka och med ett uthålligt civilförsvar och civilsamhälle. Då måste människors kompetens tas på allvar och beredskapsplaner hålla när de prövas. Vi ska inte nöja oss med att bara ha planerat för att samhället ska fungera, utan vi ska se till att det finns människor som kan få det att fungera. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)