Willhelm Sundman (L) om En modern personalförsörjning av det civila försvaret
Willhelm Sundman (L) höll ett anförande om En modern personalförsörjning av det civila försvaret i debatten ”Protokoll 2026/27:19 Onsdagen den 18 november” den 18 nov 2026.
Fru talman! När ett krig bryter ut tar vardagen inte semester. Det blir tvärtom ännu viktigare att samhällets grundläggande funktioner fungerar. Se bara på Ukraina, där livet trots Rysslands fruktansvärda anfallskrig måste fortsätta. Den som håller vården, elförsörjningen och livsmedelskedjan igång bidrar till landets försvar utan att själv hålla i vapen.
Oavsett om det är krig eller inte måste nämligen ett sjukhus kunna ta emot skadade, dricksvatten kunna nå fram och elnät kunna repareras. Bakom varje uppgift finns människor vars kompetens inte snabbt går att ersätta. Det är den verklighet som lagförslaget i betänkandet ska hjälpa oss att möta. Vi behöver veta vilken kompetens som finns, var den behövs och vilka personer som olika verksamheter räknar med.
För Liberalerna handlar ett starkt civilt försvar ytterst om människors frihet och att kunna behålla den.
Med förslaget blir berörda myndigheter, kommuner, regioner och andra bemanningsansvariga skyldiga att registrera personal som placerats i deras krigsorganisation med stöd av anställning eller avtal. Det minskar risken för att flera verksamheter räknar med att samma person ska dyka upp när konflikten upptäcks.
Man kan absolut fråga sig varför planeringen av Sveriges krigsorganisation ibland tyckts utgå från samma princip som när det gäller Schrödingers katt, att en person kan vara på två ställen samtidigt. Men det viktiga är att personerna finns där de behövs när det blir aktuellt. Nu får vi bättre möjlighet att upptäcka sådana konflikter. Registreringen löser såklart inte konkurrensen om personal och kompetens, men den synliggör problemet i fredstid.
Fru talman! Liberalerna står för att försvaret ska bygga på både frivillighet och plikt och på stark samverkan med näringslivet. Företagens kompetens och människors vilja att bidra måste tas tillvara. Men när staten ställer långtgående krav på en människa måste den också ställa krav på sig själv. Uppgiften ska vara genomtänkt, och kompetensen ska användas väl. Rättssäkerhet och respekt för den personliga integriteten måste prägla arbetet.
Det är såklart välkommet att både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet står bakom regeringens förslag, men deras särskilda yttranden förtjänar ändå att bemötas. Socialdemokraterna betonar att det ska finnas full kostnadstäckning för nya uppgifter som åläggs kommuner och regioner. Det är inget konstigt i sig. Men regeringen har bedömt att lagförslaget inte kommer att leda till ökade kostnader för just kommuner och regioner. Det invänder SKR mot, vilket i och för sig är ganska förutsägbart.
Socialdemokraterna får gärna konkretisera vilka merkostnader de ser kommer att åläggas kommuner och regioner. Regeringens resonemang är att bemanningen redan behöver planeras och dokumenteras och att själva registreringen är ett begränsat tillkommande moment. Det är den bedömningen vi behöver diskutera, inte ett allmänt behov av mer resurser.
Det leder oss in på Vänsterpartiets yttrande. De har betonat att en väl fungerande välfärd i fredstid är grunden för en bra beredskap. Det tror jag inte att någon säger emot. Liberalerna håller med om att vi ska ha en välfärd som fungerar. Däremot kan man invända mot att propositionen kritiseras för att den inte löser välfärdens stora problem med finansiering och resurser.
Reformen blir inte mindre nödvändig bara för att den inte löser alla problem samtidigt. Och beskrivningar av välfärdens resursbehov ger inga konkreta svar på hur man ska lösa personalbehov och målkonflikter.
Utifrån min bakgrund som regionpolitiker vet jag hur avgörande just personalens kompetens är, speciellt inom sjukvården. Där finns det alltid målkonflikter. Pengar kan såklart finansiera utbildning och rekrytering, men pengar gör inte en sjuksköterska tillgänglig på två ställen samtidigt. Det är självklart inte ett argument mot resurser, utan det är ett argument för att resurser ska fördelas med planering, ansvar och prioritering. På ett sjukhus behöver man både finansiering och vetskap om vilken personal som kommer att finnas på plats när en konflikt bryter ut.
Fru talman! Vi liberaler vill att Sverige ska kunna försvaras både med en stark militär styrka och med ett uthålligt civilförsvar och civilsamhälle. Då måste människors kompetens tas på allvar och beredskapsplaner hålla när de prövas. Vi ska inte nöja oss med att bara ha planerat för att samhället ska fungera, utan vi ska se till att det finns människor som kan få det att fungera. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 14.)
